Sönderslagen är Emma Johanssons andra roman, efter den lyckade debutromanen Papperssjälar som kom ut för två år sedan. I denna nya ungdomsroman får vi följa Juliet, en ung kvinna som längtar bort. Bort från Stockholm, bort från minnena av det hemska hon nyligen upplevt och bort från föräldrarna som har höga förväntningar på henne, baserat på hennes storasysters perfektion. För att flyr hon till en folkhögskola i Småland för att studera franska, med drömmen om en framtid i Paris.
Under sin tid i Småland får hon nya vänner och träffar Emil, en kille som är annorlunda än alla andra. Men det finns något som han döljer, och Juliet är osäker på om hon kan lita på honom. Samtidigt börjar hennes förflutna att ikapp.
”Jag vet inte om jag vill ha något att göra med en människa som är kapabel att göra något sånt. Efter det som hände lovade jag mig själv att aldrig mer sätta mig i situationer där jag är så utsatt. Men det är också det som gnager i bakhuvudet. Hur hjälplös jag var den där gången. […] Och så vill jag aldrig känna igen.” (s. 109)
Jag har sett fram emot att läsa mer av Emma Johansson sedan jag först blev bekant med hennes stil för två år sedan, och Sönderslagen gör mig verkligen inte besviken. Jag tycker att Emma verkligen överträffar sig själv med denna bok, samtidigt som hon behåller det som gjorde Papperssjälar så fantastisk. Hon tar sig an ett spännande ämne som handlar om två personer med tuffa erfarenheter, en flykt från familjen och storstaden, och en resa till Småland där kärlek och vänskap verkligen känns.
En av de saker jag uppskattar mest är mystiken i berättelsen; man kastas rakt in i handlingen utan att veta vad som har hänt tidigare, vilket gör att man inte kan lägga ifrån sig boken. Man vill veta mer om karaktärernas förflutna, och genom att börja mitt i berättelsen lyckas Emma Johansson fånga läsarens intresse från första sidan.
”Vidriga, vidriga människa. Varför kan han inte bara lämna mig ifred? Vad är det som gör att han måste fortsätta plåga mig? Du är ett sådant lätt offer, Juliet.” (s. 75)
Det mest imponerande med Sönderslagen är hur Emma nu skriver med mer säkerhet och djup. Hennes ord berör verkligen. Känslorna är äkta och påtagliga, vilket gör det omöjligt att inte bli påverkad av berättelsen. Jag älskar till exempel snöbollskrigsscenen (s. 121-124) för dess skönhet och den laddade känslan. Den här boken får mig att känna starkt, oavsett om det handlar om sorg, vänskap eller kärlek, och jag uppskattar verkligen det!
En annan aspekt som gör att jag älskar att läsa Emma Johanssons böcker är att hon tar upp unika ämnen. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att jag aldrig tidigare läst om en vilsen stockholmare i ett småländskt samhälle, en lada full av mystiska händelser och ett mörkt förflutet. Jag älskar att upptäcka okända platser med en intressant och väl sammansatt mix av karaktärer och situationer. Den här boken ger verkligen mersmak!
Dessutom uppskattar jag karaktärerna och deras relationer. Det är roligt att återse karaktärer från Papperssjälar, vilket ger en fin avslutning på den föregående berättelsen. Juliet är en fascinerande person att följa, eftersom hon känns så mänsklig. Relationerna, särskilt mellan Juliet och Emil, är fint skildrade, och jag känner smärtan i deras långsamma utveckling. Man vill bara att de ska hitta rätt, särskilt efter den första elektriska kontakten.
Sönderslagen är en bok för alla som älskade Papperssjälar och har längtat efter mer, eller för dem som söker något unikt, tankeväckande och omöjligt att släppa. Emma Johansson har verkligen överträffat sig själv med denna roman, som är både tankeväckande och känslomässigt laddad. Den är skickligt och intelligens skriven, och Emma har definitivt blivit en författare att räkna med!
Betyg: ★ ★ ★ ★ ☆
Författare: Emma Johansson
Förlag: Vox by Opal
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 254
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: –
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Sönderslagen
Blev du intresserad? Du hittar boken på Adlibris och Bokus.
