”Hästpojkarna”, skriven av Johan Ehn, utspelar sig år 2014 i Stockholm, parallellt med 20- och 30-talet i Centraleuropa. I nutid följer vi nittonårige Anton som just avslutat gymnasiet och arbetar inom hemtjänsten. Han har funnit kärleken i Peter, men en möte med en av ”brukarna” på jobbet får honom att tänka efter. Alexander Kovac är en man som lever tyst i sitt kök, men som har starka åsikter om livet. Parallellt får vi följa de föräldralösa pojkarna Sasha och Janek som flyr från ett barnhem och söker sig till en cirkus, i hopp om att hitta sin plats i tillvaron. Boken handlar om hästar, livet på en cirkus och homosexualitet under 20- och 30-talet, men framförallt utforskar den en stark och riskfylld kärlek.
”Han och Janek har varit oskiljaktiga, ända sedan de vid fyra års ålder hamnade i samma akrobatikklass på barnhemmet. […] De där två som inte ens behöver prata för att förstå vad den andre tänker. […] Så fort Sasha landar på hästryggen känner han sig fullständigt trygg. Den gungande rytmen från Králs kraftfulla galoppsprång, känslan av Janeks rygg mot hans eget bröst…” (s. 5, e-boken)
En gripande läsupplevelse
Varje gång jag tänker på denna bok fylls jag av känslor. Redan vid första läsningen av baksidan av ”Hästpojkarna” insåg jag att detta var en bok jag behövde läsa, och jag hade rätt. Den är helt enkelt fantastisk. Handlingen är både intressant och hjärtskärande, och jag kunde inte sluta läsa. Johan Ehn har gjort en imponerande research, och allt känns autentiskt, särskilt kopplingarna till andra världskriget. Ämnet homosexualitet under kriget är sällan diskuterat, så jag uppskattar verkligen att han belyser dessa aspekter av Förintelsen.
Boken sträcker sig över tid och rum och ger en djup insikt i skillnaderna mellan att vara homosexuell i Sverige 2014 och i Centraleuropa på 1920- och 30-talet. Det väcker många tankar och är lärorikt för läsare som kanske inte har så mycket förkunskap. Samtidigt är boken en ögonöppnare, fylld med vackra och sorgsna skildringar av kärlek. Varje ord är noggrant utvalt, och jag känner att jag håller ett konstverk i min hand.
Känslor och paralleller
”Hästpojkarna” berör mig på djupet, och parallellerna till Johan Ehns eget liv gör berättelsen ännu mer gripande. Anton, som karaktär, känns på många sätt som en del av författaren själv, vilket ger boken en extra dimension av autenticitet. Jag uppskattar också hur Anton ser sitt arbete i hemtjänsten som mer än bara en plikt; han bygger en vänskap med den gamle Sasha, som knappt talar. Det är en fin och hoppfull aspekt av berättelsen.
Inslagen av akrobatik och ridning är vackert beskrivna och tillför ytterligare djup till berättelsen. ”Hästpojkarna” innehåller så mycket, men lämnar samtidigt mycket osagt, vilket känns helt rätt. Jag har svårt att sluta skriva, för känslorna är fortfarande starka.
Slutsats
”Hästpojkarna” är en unik och enastående bok. Den påverkar sina läsare på ett sätt som få andra böcker gör. Berättelsen är både viktig och sorglig, och tanken på den får mig att tåras. Läs den om du inte redan har gjort det! Låt dig dras med, känn med karaktärerna och dela deras sorg och glädje i en historia som är helt extraordinär. Vilken fantastisk bok Johan Ehn har skrivit!
Betyg: ★ ★ ★ ★ ★
Författare: Johan Ehn
Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 438 (Inbunden: 352)
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: –
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Hästpojkarna
Annat: Läst som e-bok
Blev du intresserad? Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.
