Det är dagen innan dagen innan dagen före julafton, vilket betyder att det är dags för mitt inlägg i årets julkalenderbloggstafett som Sofie har anordnat. Igår delade Breakfast Book Club med sig av sina fina läsminnen och ni kan läsa det inlägget här. Nu är det dags att öppna lucka 21 i julkalendern 2019!
Jag kommer ihåg när jag läste böcker på samma sätt som andra binge-tittar på TV-serier: ett kapitel efter ett annat, med en längtan efter mer. Att läsa har alltid varit en stor del av mitt liv och för kanske tio år sedan blev det verkligen en passion. Tillsammans med min pappa läste jag alla Pia Hagmars Dalslandsdeckare. Varje gång Henke, Aron, Leo och Myggan hamnade i nya, spännande mysterier blev jag lika förvånad och underhållen. Jag älskade dessa böcker, och att amatördetektiverna varje gång var nära att råka illa ut var inget som störde mig då, jag bara njöt av Pia Hagmars fängslande och lättlästa berättelser för mellanåldern. Det är en av de första bokserier jag minns som verkligen fick en betydelse för mig.
Jag minns också alla gånger jag kom hem från biblioteket med långa kvitton och kassar fulla av böcker. Hemma hos min familj finns det förvånansvärt få böcker, med tanke på hur stor betydelse litteraturen alltid har haft för oss. Vi har en samling Kråke-böcker (underbara böcker som jag ser fram emot att läsa för mina egna barn i framtiden), några av mina föräldrars gamla ungdomsböcker, men knappt något från min egen stora läsning under ”mellanåldern”. Istället besökte vi biblioteket var och varannan vecka, och jag lånade ofta 10-15 eller till och med 20 böcker åt gången. Det var allt från Dalslandsdeckarna till Kalle Skavank och andra deckarserier. Jag läste så mycket att jag knappt reflekterade över vad jag faktiskt tog del av. Läsningen var mest för nöjes skull, medan jag idag läser för både nöje och för att lära mig, koppla av och fly verkligheten. Alla dessa besök på biblioteket var avgörande för mitt intresse för läsning, och jag är evigt tacksam för dem.
Jag minns också sommardagar i solstolen med spännande kapitelböcker. Jag har ett minne av en dag på pooldäcket i en solstol med en blå- och vitrandig dyna, där jag läste Skogens systrar. Det var en serie som fångade mitt intresse efter att jag hade läst och älskat Petrus Dahlins deckare om Kalle och Dilsa. Vid den tiden var jag nog 9 eller 10 år gammal och bläddrade nervöst blad efter blad, medan kalla kårar löpte längs ryggraden. Det var både spännande och skrämmande, men riktigt bra. För något år sedan läste jag om den här serien då tre uppföljare kommit ut, och jag insåg att jag är en annan läsare nu. Den här gången blev jag inte bara skrämd av berättelsen om Vilda, Månfare och Tuva, utan jag tog till mig de djupare budskapen och känslorna som förmedlas genom de föräldralösa barnens öden. Det är intressant hur böcker kan påverka oss olika beroende på vad vi söker i läsupplevelsen.
Jag minns vagt de dagar jag läste enbart för underhållning, med nostalgi när jag sträckläste deckarserier och spänningsromaner för yngre läsare, och med tacksamhet alla år med böcker som trogna följeslagare.
Med det vill jag önska er alla en riktigt god jul! 🎅🏻 Glöm inte att titta in hos Littermentärt imorgon för lucka 22 i stafetten!
