fredag 27 mars 2020

Brott och straff

Brott och straff är Fjodor Dostojevskijs klassiska roman från mitten av 1800-talet, där läsaren får följa Raskolnikovs tankar när han bestämmer sig för att brutalt och intuitivt mörda en gammal pantlånerska, för samhällets skull, vilket visar sig få konsekvenser både för honom själv och många andra. Boken är en studie av människans inre godhet och ondska, och diskuterar huruvida det är vårt inre eller miljön som får oss att begå brott. 

Även om han väntat i flera år på ett lägligt tillfälle att utföra sin plan, så hade det varit omöjligt att räkna med ett tydligare tecken till framgång för denna plan än det som nu stod klart för honom. [...] Dagen därpå vid den och den tiden skulle en viss gumma, mot vilken det förbereddes ett attentat, vara hemma alldeles ensam.
s. 79

* * *

Jag började läsa den här storslagna klassikern med ganska höga förväntningar. Till en början införlivades de dessutom, med en intressant inledning kring varför Raskolnikov bestämde sig för att han villa genomföra ett mord. Sedan kom mordet och sedan kom en av många delar som egentligen mest känns som utfyllnad och transportsträcka mot fortsättningen.

Sammanfattningsvis upplevde jag den här berg- och dalbaneläsningen ungefär så här: spännande början, seg, spännande och intressant mitten, seg och tänkvärt slut. De här sega delarna blev lite för långa för att boken skulle kännas intressant överlag, även om det finns tre riktigt spännande partier kring just en mördares tankar, symboliken i mordet och idén om att brott beror på miljö och inte personen själv. 

”jag dödade inte människan, jag dödade en princip!” 
s. 328

Så boken var något av en besvikelse även om det finns vissa delar som gör att man förstår dess storhet. Samtidigt blev jag förvånad över att den var så lättläst. Språket är inte onödigt invecklat utan oväntat enkelt, och det gör att det är lite enklare att kämpa igenom även de segare delarna. 

Brott och straff gör mig förvånad. Dels då språket är oväntat enkelt, dels då boken inte fängslade mig fullkomligt. Det finns storslagna partier som väcker många intressanta tankar och frågor, men i huvudsak finns segare partier som tar över. Ska man läsa en klassiker ska man kanske inte välja den här, men det är en läsvärd bok för den tålmodiga. 

⭐️ ⭐️ ⭐️ 

Författare: Fjodor Dostojevskij
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2017 Original: 1866) 
Antal sidor: 668 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Ryska
Originaltitel: Преступление и наказание
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

2 kommentarer:

  1. Jag läste den här för många år sen och då tyckte jag väldigt mycket om den. Sen försökte jag läsa den igen, men då kom jag inte igenom den...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmm, märkligt det där hur ens syn på en bok kan förändras så enormt med tiden...

      Radera

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)