”Brott och straff” är Dostojevskijs tidlösa roman från mitten av 1800-talet, där vi får följa Raskolnikovs inre tankar när han beslutar sig för att mörda en gammal pantlånerska. Han motiverar sitt brutala beslut med tanken att det är för samhällets bästa, men konsekvenserna av hans handlingar påverkar inte bara honom utan även många andra. Boken utforskar människans inre godhet och ondska och ställer frågan om det är våra inre demoner eller omgivningen som driver oss till brott.
”Även om han väntat i flera år på ett lägligt tillfälle att utföra sin plan, så hade det varit omöjligt att räkna med ett tydligare tecken till framgång för denna plan än det som nu stod klart för honom. […] Dagen därpå vid den och den tiden skulle en viss gumma, mot vilken det förbereddes ett attentat, vara hemma alldeles ensam.” (s. 79)
Jag började läsa denna klassiker med stora förväntningar. Inledningen fångade mig verkligen, särskilt när den utforskade Raskolnikovs motiv för mordet. När mordet väl inträffade kände jag dock att berättelsen stagnerade, och flera av de efterföljande avsnitten kändes som utfyllnad snarare än meningsfulla bidrag till berättelsen.
Sammanfattningsvis skulle jag beskriva läsupplevelsen som en berg- och dalbana: en spännande början, följt av segare partier, för att sedan återigen bli intressant innan den slutar med en eftertänksamhet som kändes lite för utdragen. De långsamma delarna blev något för utdragna för att helheten skulle kännas helt fängslande, även om det finns tre fascinerande sekvenser som berör Raskolnikovs tankar, symboliken kring mordet och tanken på att brott kan vara en produkt av omgivningen snarare än individen.
”Jag dödade inte människan, jag dödade en princip!” (s. 328)
Trots besvikelsen över vissa delar av boken förstår man dess storhet. Jag blev också positivt överraskad över hur lättläst texten var. Språket är inte överdrivet komplicerat, vilket gör att även de segare partierna går att ta sig igenom.
”Brott och straff” förvånar mig. Dels för att språket är så oväntat enkelt, dels för att boken inte lyckades fängsla mig helt och hållet. Det finns storslagna avsnitt som väcker många intressanta frågor, men de långsammare delarna tar överhanden. Om man vill läsa en klassiker kanske man vill överväga andra alternativ, men för den som är tålmodig finns det ändå mycket att hämta här.
⭐️ ⭐️ ⭐️
Författare: Fjodor Dostojevskij
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2017 (original 1866)
Antal sidor: 668
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: –
Originalspråk: Ryska
Originaltitel: Преступление и наказание
Blev du nyfiken? Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.
