Just nu är situationen allvarlig. Hela nationer har stängt ner, ekonomin står inför stora utmaningar och fler än 30 000 människor har tragiskt nog mist livet på grund av coronaviruset och covid-19. Jag har knappt nämnt detta på bloggen tidigare, men jag tror att vi alla behöver ha några rum där vi kan andas utan att ständigt påminnas om denna tunga verklighet som påverkar oss alla.
Samtidigt är det viktigt för mig att dela med mig av mina tankar kring detta, inte bara för att det kan vara intressant för någon annan, utan också för min egen skull. Jag föreställer mig att det kan vara intressant att se tillbaka på den här tiden om några år och reflektera över vad jag tänkte och kände.
Coronapandemin har verkligen tagit över nyhetsflödet. Det är nästan det enda som diskuteras i media, vilket är förståeligt, men det gör också att andra viktiga händelser hamnar i skymundan. Vi tenderar att glömma bort positiva nyheter och mer triviala aspekter av livet när katastrofer står i fokus.
Idag har vi ställt om till sommartid, och nästa vecka inleds mitt påsklov. Jag insåg just hur lätt det är att glömma sådana saker när pandemin dominerar tankarna. Det fick mig att reflektera över vad sommartid och påsk verkligen innebär. När jag går ut känner jag solens värme, hör fåglarna sjunga och ser vårblommorna blomma. Det är vår, och jag känner stor tacksamhet för detta.
Trots pandemins påverkan, fortsätter våren att komma. Det ger mig hopp om att livet kan återgå till det normala om vi har tålamod, förnuft och medmänsklighet i våra prioriteringar just nu. Vi lever mitt i en pandemi, en av de största kriserna vår tid har sett. Den utmanar både politiker och myndigheter, och skapar en våg av arbetslöshet och företag som kämpar för sin överlevnad.
Men mitt i allt det svåra har naturen sin gång. Fjärilarna har vaknat och träden börjar grönska. Vårens ankomst känns mer betydelsefull än någonsin.
