”Det sextonde året” är en ungdomsbok som svävar mellan dystopi, sci-fi, övernaturlighet och fantasy. Att sätta denna roman i ett specifikt fack är nästintill omöjligt. Berättelsen följer sextonåriga Tierney under hennes nådeår, en plåga som alla flickor måste genomgå för att bli av med sin magi och, om de överlever, återvända till ett tryggt liv i ett arrangerat äktenskap. Men vad är egentligen den verkliga meningen med detta nådeår?
”När jag ser på staketet, den oändliga, böljande raden av cederträd som sträcker sig flera kilometer runt oss, slår det mig – även om vi har skickats hit mot vår vilja, för att leva eller dö som djur, är detta det friaste vi någonsin har varit. Förmodligen det friaste vi någonsin kommer att vara.” s. 142
En genre utan namn
Min största utmaning med boken är att jag inte riktigt kan avgöra vilken typ av bok det är. Det är inget fel med att en bok inte låter sig kategoriseras – snarare gör det den spännande och unik. Problemet ligger i att jag är osäker på hur jag ska hantera berättelsens händelser. Är det fantasy och ska jag tänka magi? Eller är det en dystopi som bjuder på samhällskritik? Eller är det en udda form av contemporary? Denna blandning gör det svårt att förstå om budskapet ska tas på ett realistiskt sätt eller om de övernaturliga elementen ska appliceras på vår verklighet.
Trots detta finns det en intressant berättelse med många tankeväckande teman. Liggett kritiserar ojämställdhet på ett nytt och skrämmande sätt, vilket ger upphov till många paralleller till vårt samhälle – något jag verkligen uppskattar.
”Hemma finns det ingenting farligare än en kvinna som säger vad hon tycker. Det var det som hände med Eva, du vet, anledningen till att vi blev förvisade från himmelriket. Vi är farliga. Fulla av djävulsk list. Om vi får chansen använder vi vår magi till att lura män in i synd, ondska och förödelse.”
Jag orkar knappt himla med ögonen. ”Det är därför de skickar hit oss.” ”För att befria er från er magi”, säger han. ”Nej,” mumlar jag innan jag somnar. ”För att knäcka oss.” s. 231
Hoppfullhet och rebelliska handlingar
Jag uppskattar verkligen den hoppfullhet som genomsyrar boken, särskilt i de rebelliska handlingarna. Slutet är mäktigt och jag gillar att det är öppet, vilket ger läsaren friheten att skapa sin egen tolkning. Det blir återigen tydligt att denna bok är unik; den hör inte hemma i något specifikt genre utan är helt sin egen. När jag tänker efter är det en otroligt positiv och underbar egenskap.
”Det sextonde året” är inte som någon annan bok. Den passar inte in i något fack, varken positivt eller negativt. Den är intressant och gripande, med skrämmande tydliga kopplingar till vårt samhälle. Men den når inte hela vägen fram. Dels är den spretig, och jag får aldrig den närhet till berättelsen och karaktärerna som jag hade behövt för att verkligen engagera mig.
⭐️⭐️⭐️
Författare: Kim Liggett
Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2020 (Original: 2019)
Antal sidor: 393
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: –
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Grace Year
Är du intresserad? Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.
