Neverworld av Marisha Pessl handlar om en tragedi. Ett år har passerat sedan Beatrices pojkvän Jim hittades död, troligtvis genom självmord. När hon återvänder till sina tidigare bästa vänner är stämningen påtagligt spänd. Vet de mer än vad de avslöjar om Jims död? En bilolycka förvandlar gruppen till ett surrealistiskt tillstånd där gränserna mellan verklighet och fantasi suddas ut. Kanske får Beatrice äntligen möjlighet att ta reda på vad som verkligen hände för ett år sedan?
”Jag skulle vara fast här för evigt. Här i Neverworld där jag aldrig skulle bli gammal. Aldrig få en familj. Aldrig bli kär. […] Jag var en tickande klocka i en värld utan tid.” – s. 61
Jag öppnade Neverworld utan några särskilda förväntningar och stängde den igen utan att vara varken lyrisk eller besviken. Sådana böcker behövs också. Det är inte en dålig bok – tvärtom, den är intressant och välskriven, med ett vackert och målande språk. Det finns många tankeväckande citat som fängslar mig, och det finns ett oanat djup på de 272 sidorna. Jag har aldrig tidigare stött på en bok som så skickligt hanterar begreppet tid, ändrar dess förutsättningar och därigenom skapar en fascinerande berättelse.
”Utan tid hade inget någon betydelse. Jag hade aldrig tidigare förstått hur avgörande tidens gång var för att känna att något var viktigt. Tiden gav saker ett bäst före-datum, nerv, kraft och energi. Utan den blev allt orörligt, försatt i en stum väntan.” – s. 61
Jag fascineras av bokens syn på tid, liksom den absurda relation till döden som karaktärerna utvecklar. Det är både intressant och bisarrt att läsa om deras odödlighet och hur den gör att de lever om och om igen utan att någonsin få ett avslut. Detsamma gäller deras systematiska planer för hur de ska hantera vakorna, där de minutiöst planerar hur de ska stjäla en bil. Jag är verkligen imponerad av författarens kreativitet!
”Jag ska tala om för dig vad kärlek är,” sa Martha och såg upp mot taket. ”Det är Heisenbergs osäkerhetsprincip. Så fort man tror att det är kärlek, så fort man sätter ord på den, är den borta. Den är här. Sedan är den där. Sedan här. Man kan inte fånga den eller tygla den hur mycket man än försöker.” – s. 34
Trots allt når boken inte hela vägen. Jag kommer aldrig karaktärerna tillräckligt nära för att verkligen engagera mig i deras liv eller bli berörd. Det gör att det här blir en bok som underhöll och fascinerade för stunden, men som lika snabbt tyvärr glöms bort.
Neverworld är en bra bok. Marisha Pessl visar en fantastisk kreativitet i hur hon vänder på begreppet tid och skapar intressanta frågor med ett djup som berör både livet, kärleken och döden. Det är vackert, fascinerande och smärtsamt, men tyvärr bara i stunden. Så fort jag stänger boken lämnar Beatrices berättelse mig, för den når aldrig hela vägen fram.
⭐️⭐️⭐️
Författare: Marisha Pessl
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 272
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: –
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Neverworld Wake
Annat:
Blev du intresserad? Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.
