Gravplaneten är den tredje delen i Oskar Källner och Karl Johnssons storslagna rymdepos för unga läsare. Alice, Elias och deras vänner har nu landat på Stillheten efter en krasch på gravplaneten. De ställs återigen inför oväntade faror och risker, men kanske kan de också hitta det de länge har sökt på gravplaneten Umbezra?
Det blir som jag befarade. Berättartekniken som slungar en direkt in i handlingen, där det långa uppehållet mellan den andra och tredje boken nästan glöms bort, är både fascinerande och problematisk. För en tioåring som har läst några få böcker i väntan på Gravplaneten är det inget hinder. Men för mig, som har plöjt igenom fler titlar än jag kan minnas sedan Järnrosen, känns det som en lång startsträcka innan jag kan njuta av berättelsen till fullo. Den som kan ge hela serien sin odelade uppmärksamhet kommer dock att uppleva något magiskt.
De färgstarka och händelserika illustrationerna ger boken en luftig känsla, vilket gör den tillgänglig även för ovana läsare. Språket flyter lätt och berättelsen är spännande och full av händelser. Det jag verkligen saknar är den fantastiska syskonrelationen mellan Elias och Alice som blommade i de tidigare böckerna, men som här hamnat i bakgrunden.
Gravplaneten lever upp till förväntningarna. Serien är utmärkt för nybörjarläsare med intresse för rymden och sci-fi, som gillar snabba vändningar och en kvick dialog. Min enda invändning är att syskonrelationen mellan Alice och Elias inte får den plats den förtjänar.
Tack till Rabén Sjögren för recensionsexemplaret!
Gravplaneten
Författare: Oskar Källner & Karl Johnsson
Förlag: Rabén & Sjögren (2020)
Sidor: 236 st
Åldersgrupp: 10+
Läs också:
- Bortförda
- Järnrosen
