Sapiens: en kort historik över mänskligheten

För 70 000 år sedan var Homo sapiens en obetydlig art som levde i en avlägsen del av Afrika. […] Idag är sapiens på väg att bli något mer, att nå evig ungdom och till och med förmågan att skapa och förstöra. s. 399

Detta sammanfattar i stort sett innehållet i Yuval Noah Hararis populärvetenskapliga verk. I Sapiens utforskas varför just Homo sapiens blivit den mest framgångsrika av människoarterna, hur vi har utvecklat religioner, ideologier och pengar, och mycket mer.

En grundlig och fängslande fackbok

Det är en ambitiös fackbok som noggrant – men aldrig tråkigt – presenterar mänsklighetens fascinerande historia. Tidigare var jag inte särskilt intresserad av evolution och människans tankar, men nu har intresset definitivt vaknat. Bokens struktur och kapitelindelning är både tydliga och tilltalande, vilket gör det lätt att ta till sig det omfattande budskapet.

Harari bjuder på nya och intressanta perspektiv på många av de saker vi tar för givna idag: rättigheter, ideologier, pengar… Det är verkligen tankeväckande att läsa hans insikter om vad pengar egentligen representerar och hur han på ett övertygande sätt kan jämföra pengar med religion eller ideologi. Allt detta existerar enbart i vårt gemensamma medvetande och betraktas som sant endast för att massan anser det vara sant. Detta perspektiv har gett mig många insikter och nya tankar.

”Pengar är inte en materiell realitet, utan en psykologisk konstruktion.” s. 178
”Medan religionen kräver att vi tror på något, kräver ju pengarna bara att vi tror att andra människor tror på något.” s. 183

En inspirerande och insiktsfull läsning

Sapiens är en inspirerande och grundlig populärvetenskaplig bok. Med väl underbyggda argument beskriver Harari människans resa från savannen till hela världen och in i framtiden. Läsaren blir mer medveten om sin kunskap men också om allt som fortfarande är okänt. Särskilt slutet lämnar ett starkt intryck:

”Finns det något farligare än missnöjda och oansvariga gudar som inte riktigt vet vad de vill?” s. 400