När jag först hörde att TV4 skulle producera en ny tv-serie baserad på Jan Guillous klassiska roman ”Ondskan” var jag skeptisk. Hur skulle den nya versionen kunna mäta sig med Mikael Håfströms hyllade film från 2003? Men när jag såg rollistan i Ondskan (tv-serie) började mina tvivel skingras. Med en blandning av etablerade skådespelare och nya talanger har serieskaparna lyckats sätta ihop en ensemble som verkligen gör Guillous karaktärer rättvisa.
En mångsidig ensemble
En av de saker jag uppskattar mest med serien är att den har lyckats samla en mångsidig grupp skådespelare som alla bidrar med något unikt till berättelsen. I huvudrollen som Erik Ponti ser vi Isac Calmroth, som med sin intensitet och närvaro lyckas fånga den unge mannens inre kamp mellan våld och rättvisa. Jag är imponerad av Calmroths kemi med Thea Sofie Loch Naess, som spelar den finska köksflickan Marja. Naess porträtterar Marjas styrka och sårbarhet på ett sätt som ger karaktären mer djup än vad jag sett i tidigare versioner.
En annan höjdpunkt för mig i rollistan är Gustaf Skarsgård som Eriks sadistiske styvfar. Skarsgård, som spelade den elake översittaren Otto Silverhielm i filmen från 2003, visar här en helt annan sida av sitt register. Hans porträtt av den alkoholiserade och våldsamma fadern är både skrämmande och fascinerande.
Nya talanger
Vid sidan av de mer etablerade namnen är jag glad att serien också gett utrymme för nya talanger att glänsa. Christian Fandango Sundgren gjorde ett starkt intryck på mig som den manipulative fjärderingaren Otto Silverhielm. Sundgren lyckas fånga karaktärens överklassarrogans och sadistiska drag utan att det blir en karikatyr.
Även i de mindre rollerna hittar jag imponerande prestationer. Ruth Vega Fernandez gör mycket med lite tid som Eriks mor, särskilt i en scen där hon spelar piano för att slippa höra vad som händer i rummet bredvid. Det är en scen som kommer att stanna kvar i mitt minne.
Rollbesättningens betydelse
För mig är det tydligt hur avgörande det är att hitta rätt skådespelare för varje roll när man gör en adaption. Det räcker inte med skickliga skådespelare, de måste också passa för just den karaktär de ska porträttera. Här tycker jag att man verkligen har lyckats med rollistan i Ondskan (tv-serie).
Skådespelarna har inte bara den rätta fysiska närvaron för sina roller, utan lyckas också fånga de psykologiska nyanserna i Guillous karaktärer. Genom deras tolkning får jag en djupare förståelse för karaktärernas drivkrafter och inre konflikter.
Samspelet mellan skådespelarna
En annan viktig aspekt för mig är samspelet mellan skådespelarna. För att en ensemble ska fungera måste det finnas en naturlig kemi och dynamik mellan karaktärerna. I Ondskan ser jag flera exempel på detta, inte minst i scenerna mellan Erik och Marja.
Även i konfrontationerna mellan Erik och Otto, eller mellan Erik och hans styvfar, lyckas skådespelarna skapa en intensitet och ett psykologiskt djup som lyfter materialet. Det är i dessa möten som seriens teman om våld, makt och motstånd verkligen kommer till liv för mig.
För mig är rollistan ett exempel på hur viktigt skådespelarinsatserna är för en lyckad adaption. Genom att samla en mångsidig och talangfull ensemble har serieskaparna lyckats ge nytt liv åt Guillous klassiska karaktärer.
Skådespelarna bidrar inte bara med sin individuella skicklighet, utan skapar tillsammans en trovärdighet och intensitet som gör att berättelsen känns angelägen och relevant för mig, trots att den utspelar sig för över 60 år sedan. Det är ett imponerande hantverk som lovar gott för resten av serien, och jag ser fram emot att följa den framöver.
