Hästpojkarna skriven av Johan Ehn utspelar sig år 2014 i Stockholm, parallellt med 20- och 30-talet i Centraleuropa. År 2014 har nittonårige Anton nyligen gått ut gymnasiet och arbetar numera inom hemtjänsten. Han har funnit kärleken i Peter, men när han möter en av "brukarna" inom jobbet får han annat att tänka på. För Alexander Kovac lever hela sitt liv i sitt kök, säger ingenting, men har åsikter om det mesta. 80-90 år tidigare får vi följa de två föräldralösa pojkarna Sasha och Janek på deras flykt från ett barnhem, vidare till en cirkus, för att kanske äntligen hitta sin plats i värden. Det är en bok om hästar, livet på en cirkus och homosexualitet på 20-30-talet. Men framför allt är det en bok om stark och tyvärr riskfylld kärlek.
”Han och Janek har varit oskiljaktiga, ända sedan de vid fyra års ålder hamnade i samma akrobatikklass på barnhemmet. [...] De där två som inte ens behöver prata för att förstå vad den andre tänker. [...] Så fort Sasha landar på hästryggen känner han sig fullständigt trygg. Den gungande rytmen från Králs kraftfulla galoppsprång, känslan av Janeks rygg mot hans eget bröst...”
s. 5 (e-boken)
* * *
Så fort jag tänker på den här boken tårar sig mina ögon.
Redan första gången jag läste på baksidan av ”Hästpojkarna” visste jag att det här var en bok jag behövde läsa, då jag förstod att den skulle vara något alldeles speciellt. Och det är en förbannat bra bok. Den har en intressant, viktig och hjärtkrossande handling som är omöjlig att släppa redan från början. Johan Ehn har lyckats så fullkomligt med sin research, för allt känns viktigt och äkta med anknytningen till andra världskriget. Jag gillar också att han skriver om just homosexualitet under kriget, för det är något som oftast bara nämns i farten, och det är viktigt att dessa delar av Förintelsen också belyses. Johan Ehn lyckas med det på ett utomordentligt sätt.
Något annat positivt är att boken spänner över tid och rum och att man får läsa om skillnaderna i att vara homosexuell år 2014 i Sverige jämfört med på 1920-1930-talet i Centraleuropa, för det väcker intressanta tankar och är väldigt givande för en som inte är insatt alls. Samtidigt som boken lyckas vara otroligt lärorik, fruktansvärd och en viktig ögonöppnare är den dock dessutom samtidigt bra även på andra sätt. Johan Ehn skriver verkligen fantastiskt vackert om kärlek och sorg, och det känns som att varenda ord i boken har vägts på silvervåg. Det är ett genomtänkt och fulländat konstverk jag håller i min hand.
Boken är vacker, viktig och välskriven och den väcker tankar och känslor alla borde ta del av. ”Hästpojkarna” lämnar mig i tårar och starkare blir det med alla paralleller till Ehns eget liv. Det finns mycket av honom i framför allt Anton och det gör boken ännu starkare och mer äkta att läsa. Jag gillar också skarpt att läsa om Antons jobb i hemtjänsten och hur han ser det som mycket mer än ”han och brukarna” och skapar något som liknar vänskap tillsammans med den gamle Sasha som inte ens talar. Det är fint och hoppfullt.
Inslagen om akrobatik och ridning är också välgjorda. De beskrivs så vackert och fascinerande och är ytterligare saker som gör boken unik. ”Hästpojkarna” rymmer så otroligt mycket men lämnar samtidigt så mycket osagt, och det är så rätt. Nej, nu kan jag faktiskt inte skriva mer, för då börjar jag gråta IGEN. Men för guds skull; läs boken!
Hästpojkarna är en makalös bok helt unik i sitt slag. En bok som påverkar sina läsare så här starkt är en bok utöver det vanliga. Den är intressant, viktig och så sorglig att bara tanken på den får mina ögon att tåras. Läs den om du inte redan gjort det! Njut, dras med, känn och sörj tillsammans med karaktärer i en värld och story som är något helt speciellt som jag hoppas att många kommer ta del av. Wow, vilken bok Johan Ehn har skrivit!
Något annat positivt är att boken spänner över tid och rum och att man får läsa om skillnaderna i att vara homosexuell år 2014 i Sverige jämfört med på 1920-1930-talet i Centraleuropa, för det väcker intressanta tankar och är väldigt givande för en som inte är insatt alls. Samtidigt som boken lyckas vara otroligt lärorik, fruktansvärd och en viktig ögonöppnare är den dock dessutom samtidigt bra även på andra sätt. Johan Ehn skriver verkligen fantastiskt vackert om kärlek och sorg, och det känns som att varenda ord i boken har vägts på silvervåg. Det är ett genomtänkt och fulländat konstverk jag håller i min hand.
Boken är vacker, viktig och välskriven och den väcker tankar och känslor alla borde ta del av. ”Hästpojkarna” lämnar mig i tårar och starkare blir det med alla paralleller till Ehns eget liv. Det finns mycket av honom i framför allt Anton och det gör boken ännu starkare och mer äkta att läsa. Jag gillar också skarpt att läsa om Antons jobb i hemtjänsten och hur han ser det som mycket mer än ”han och brukarna” och skapar något som liknar vänskap tillsammans med den gamle Sasha som inte ens talar. Det är fint och hoppfullt.
Inslagen om akrobatik och ridning är också välgjorda. De beskrivs så vackert och fascinerande och är ytterligare saker som gör boken unik. ”Hästpojkarna” rymmer så otroligt mycket men lämnar samtidigt så mycket osagt, och det är så rätt. Nej, nu kan jag faktiskt inte skriva mer, för då börjar jag gråta IGEN. Men för guds skull; läs boken!
Hästpojkarna är en makalös bok helt unik i sitt slag. En bok som påverkar sina läsare så här starkt är en bok utöver det vanliga. Den är intressant, viktig och så sorglig att bara tanken på den får mina ögon att tåras. Läs den om du inte redan gjort det! Njut, dras med, känn och sörj tillsammans med karaktärer i en värld och story som är något helt speciellt som jag hoppas att många kommer ta del av. Wow, vilken bok Johan Ehn har skrivit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)