söndag 29 april 2018

På andra sidan reglerna

På andra sidan reglerna, Emma Granholms femte bok för ungdomar, utspelar sig i Vintlunda, en liten ort där att börja gymnasiet betyder ny skola, men nästan samma klasskamrater. Lukas och hans familj flyttar dock dit, från Stockholm, mitt under vårterminen. Han är orolig över att han inte ska få några kompisar och inte trivas, men allt går förvånansvärt bra.

Lukas märker dock snart att det är något som är fel. Varför sitter alltid Olivia själv i klassrummet och i matsalen, och varför är det aldrig någon som pratar med henne? Snart får Lukas dock annat att tänka på när hans nya, oväntade vänner drar med honom på allt. Fast samtidigt undrar han varför Amanda säger att alla hatar Olivia, och snart har han omedvetet satt en boll i rullning som kommer tänja på alla regler som finns på skolan...

- Hon Olivia, säger han till Amanda som sitter närmast honom. Är det inte lite synd om henne? Hon verkar så ensamt jämt.
   - Det är självförvållat, säger Amanda. Så oroa dig inte, det är inte ett dugg synd om henne.
s. 22


* * * 

Wow, vilken positiv överraskning! Ursäkta mina fördomar, men svensk ungdomslitteratur på ungefär 300 sidor och ett ganska intetsägande omslag är inget jag förväntar mig så mycket av, men det fick jag äta upp. Det här är nämligen så bra som svensk ungdomslitteratur med ganska trist omslag på 328 sidor kan bli. 

Till att börja med älskar jag handlingen. Den är så ständigt relevant och intressant att läsa om, då det är saker som jag också upplever i mitt liv. Att en vuxen lyckas återskapa livet på en gymnasieskola så här bra är riktigt imponerande, och jag känner ständigt igen mig i allt kring hierarkier, popularitet och liknande, vilket gör läsningen så givande.

Det är en bok om hierarkier i skolan och det förekommer mycket mobbning och annat otyg, men ändå är det en genomsyrad av hopp, och det älskar jag. När Lukas kommer ny till klassen känner han inte till vad som hänt och vilka spelreglerna är, och tack vare det råkar han förändra allt, och fortsätter sedan på samma bana. Och det känns så hoppfullt att det faktiskt går att gå emot hierarkierna och strunta i reglerna, och att det kanske, kanske faktiskt finns dem som är beredda att göra det. 

Det är en bok som borde läggas i handen på varenda högstadie- och gymnasieelev, för den är så otroligt viktig och kommer med ett budskap som alla ungdomar borde ta del och inspireras av. Emma Granholm skriver dessutom på ett enkelt sätt, och jag gillar att hon varvar olika personers perspektiv, då det ger ett djup och en bredd. Jag förundras också över att boken känns så lång, men att det bara är positivt, då jag verkligen älskar berättelsen som utspelar sig. Och karaktärsutveckling, inte minst Kattas, är ju underbar och den också mycket hoppfull och otrolig, men ändå realistisk. 

På andra sidan reglerna är den bästa verklighetstrogna ungdomsromanen jag läst på länge. Granholm bygger upp en trovärdig bild av ett ungdomsliv där det finns hierarkier och oskrivna regler, och igenkänningen är stor. Karaktärerna är intressanta, och deras utveckling mycket hoppfull och inspirerande. Berättelsen som berättas har ett viktigt budskap, och det är därför en bok som alla ungdomar borde läsa. 

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Emma Granholm
Förlag: Alfabeta
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 328 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: På andra sidan reglerna
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


torsdag 26 april 2018

Ett hov av taggar och rosor

Ett hov av taggar och rosor är första delen i en fantasyserie skriven av Sarah J. Maas. Författaren tar med läsaren på en oförglömlig resa till en annan värld. En värld fylld av magiska väsen där högalver med mäktiga krafter lever i sju olika hov styrda av de ännu mäktigare höglorderna. Allt börjar i de dödligas värld, när människan Feyre är ute på jakt för att hitta mat till sin svältande familj och av en slump lyckas skjuta en makalös varg vars päls hon hoppas kunna sälja dyrt.

När pälsen är såld visar det sig dock att de pengarna var en liten summa i jämförelse med vad Feyre nu måste betala. Det var nämligen inte en vanlig varg hon dödade, och den skrämmande varelsen som knackar på hos familjen kräver ett liv som ersättning. Det slutar med att Feyre tvingas in i Prythian, alvernas rike, där hon ska bo resten av livet. Snart inser Feyre dock att det handlar om mer än det oskyldiga livet hon tog där i skogen. 

Legosoldaten strök med handen över vargpälsen. ”Ett gott råd, från en jägare till en annan.”
   Jag höjde på ögonbrynen.
   ”Gå inte för långt in i skogen. Jag skulle inte ens gå i närheten av där du var igår. Det finns värre saker än en varg av den här storleken.”
s. 35-36

* * * 

Det märks tydligt att det här verkligen är Sarah J. Maas rätta genre. Hon skriver så fantastiskt om magi och fantasiväsen, och gör det på ett väldigt enkelt sätt. Även om man introduceras till en helt ny värld håller hon det enkelt och låter en få veta mer på vägen, istället för att föröka pressa in all information på de första femtio sidorna, vilket annars är en känd teknik inom fantasy. 

Tack vare det här blir boken aldrig heller seg, vilket också gärna sker i fantasy. Språket flyter på bra från början, och det är mycket tack vare handlingen som snabbt tar sin början och sedan aldrig slutar intressera, då idén är helt unik. Jag gillar hur enkelt, men ändå oväntat och spännande, en fantasivärld blandas med vår värld, och resultatet är riktigt bra och gör verkligen boken spännande. 

Ett problem är dock karaktärerna. Det är egentligen ett gäng fantastiska, unika och mycket intressanta karaktärer, men när jag tänker efter lär jag egentligen aldrig känna dem på djupet. Jag saknar personligheter, unika drag och sådant hos alla - inte minst Feyre. Just nu känns hon som en blek kopia av Celaena Sardothien från Glastronen, och det är en besvikelse, då jag vet att Sarah J. Maas kan skapa fantastiska, minnesvärda karaktärer.

Närmare slutet blir det dock bättre, och det är mycket tack vare alla relationer som prövas mycket hårt. Relationerna och deras utveckling är mycket lyckad och så spännande att läsa om. Tamlin och Feyres relation är först så oväntad, men sedan känns det helt perfekt, och att få till det på ungefär 400 sidor är riktigt imponerande. Hade bara karaktärerna haft lite mer personlighet hade det inte funnits något att klaga på alls!

Ett hov av taggar och rosor är unik i sin genre, tack vare en oväntad och spännande handling som på ett perfekt sätt spänner över vår värld och en annan. Det är fantasy på ett enkelt sätt utan att det blir tråkigt, och något för alla som tröttnat på underbara världar som dock medför för långa beskrivningar och ett segt språk. Med lite fler unika drag hos karaktärerna hade det varit perfekt, men det finns ju fler böcker, så jag har inte slutat hoppas!

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Sarah J. Maas
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2018 (original: 2015) 
Antal sidor: 428 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Ett hov av taggar och rosor, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A Court of Thorns and Roses
Andra delar i serien: A Court of Mist and Fury, A Court of Wings and Ruin, A Court of Frost and Starlight
Annat: 

Blev du intresserad?
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i e-format finns på Adlibris, Bokus och CDON


måndag 23 april 2018

Världsbokdagen 2018!

Måndagen den 23 april 2018 och idag firar vi självaste Världsbokdagen!

På grund av tidsbrist och alldeles för mycket i skolan har jag dock inte hunnit lägga någon större vikt alls vid det... I bästa fall hinner jag läsa ut Linnea Dahlgrens Dagen du förstörde allt under dagen, och det får nog bli mitt firande...

Skriv gärna och tipsa om ni vet något spännande som händer, för själv har jag ingen aning alls.

Hur som helst tänkte jag bära den här t-shirten för första gången dagen till ära:



Här har jag dessutom kämpat för att hitta två gamla blogginlägg jag skrivit som handlar om varför läsning är ett så bra intresse. Läs dem här och här!

Med hopp om att ni får en bra världsbokdag, och se nu till att läs någonting!


torsdag 19 april 2018

Himlen måste sakna en ängel

Himlen måste sakna en ängel är en verklig berättelse skriven av Linn Maria Wågberg. Berättelsen tar egentligen sin början den sextonde juni 2015. Linns son Leo har efter sin mammas önskemål åkt iväg på ett konfirmationsläger han egentligen helst velat slippa, och den här dagen förändras allt. Leo och två kompisar kantrar med en kanot och hamnar i iskallt vatten. Tillslut, mer än två timmar senare, hittas Leo av två fjällräddare och med en kroppstemperatur på 14,5°C finns varken puls eller hjärtslag.

Leo var död i sex timmar, men efter tolv dygn av avancerad sjukvård vaknar han mirakulöst nog. Där början en annan resa. Linn som först förlorat sin son riskerar nu att förlora honom igen, för man vet inte hur omfattande skadorna är. Det här är berättelsen om livet efter döden och resan tillbaka, för både Leo och alla andra, men det är också en berättelse om hopp, sorg och att ta modet att gå vidare. 

Det är tyst i luren
   - Hallå, säg bara att han lever.
   Tystnad, en harkling. Sedan tystnad.
s. 9-10 (e-boken)

* * *

Det är något alldeles särskilt att läsa böcker vars berättelser har skett i verkligheten. Man blir berörd på ett unikt sätt, och där är Himlen måste sakna en ängel inget undantag. Det är en mycket stark bok som verkligen sätter igång tankarna kring allt vad livet innebär och är värt. Det ryms så många fina budskap innanför omslaget, och det gör att boken har så mycket att ge alla. Jag har verkligen fått en ny syn på livet och dess värde efter att ha läst den här boken, och när det är så har författaren verkligen lyckats.

”Ingen säger att han lever.
   För just i den stunden gör han inte det.
   Min son har just dött i en kall sjö sjuttio mil ifrån mig. Men om det vet jag inget. Jag vet bara att ingen kommer till mig och berättar att han lever.
   Där och då dör jag också.”
s. 10 (e-boken)

Budskapen är många och viktiga och jag gillar att de tas upp. Man får perspektiv på hur det är att sörja, hur alla "första gången efter olyckan"-händelserna är, hur man ska kunna gå vidare och om man verkligen kan vänta på en ursäkt och upprättelse. Extra mycket gillar jag hur författaren lägger vikt på hur det var för Leo, som inte mindes sjukhustiden, kontra familjen, som faktiskt förlorat en son/bror och aldrig kan glömma det. Det var något jag aldrig tänkt på, men det är så sant att de anhöriga drabbas på ett fruktansvärt sätt. 

”Jag hör Leos pappa fråga:
   - Så du säger att han har överlevt det är?
   Och att läkaren svarar:
   - Jag säger att han hålls vid liv.”
s. 12-13 (e-boken)

Jag berörs också så mycket när hur Linn berättar om att hon först förlorar sin son, sedan återfår hoppet när han trots ett extremt långt hjärtstillestånd och jättelåg kroppstemperatur överlever, och sedan förlorar honom igen när läkaren berättar om de mycket omfattande skadorna och att han i stort sett är död då det bara är en maskin som håller honom vid liv. Det är så otroligt - att först förlora någon, sedan återfå personen, och sedan förlora den igen, och i boken framställer Linn det här så himla bra. 

”Jag förstår inte det oerhörda i vad han just yttrat.
   Menar han att jag förlorat mitt barn ändå? Att Leo dog i den där förbannade sjön, överlevde mirakulöst och nu ändå är förlorad? Att han hålls vid liv där ute av de där maskinerna men ändå är borta? I Stort sett död?”
s. 28-29 (e-boken)

Vidare är språket underbart. Det är så simpelt, så vanligt, egentligen intetsägande, men tillsammans med den brutalt ärliga historien som Linn berättar uppstår magi. Boken är naket skriven, och det gör att allt känns så äkta och så nära. Det är verkligen som att man själv är där, och det är tydligt att det här är sanningen precis som den är. Dessutom finns minnesvärda citat att insupa överallt, och det gör att boken aldrig slutar beröra eller ge något till läsaren. 

”Vi gråter, jublar, skrattar och förundras när Leo återuppstår från de döda.”
s. 34 (e-boken)

”Samtalet kom den 16 juni 2015 klockan 19.14.
   Samtalet som förändrade mitt liv.
   Samtalet som för evigt omdefinierade vem jag är och begravde det som tidigare varit.
   Dagen då jag dog.
   Det var dagen då min son dog.
   Och någonstans inom mig visste jag att det här skulle vara en av de där livsavgörande, definierande stunderna redan när jag hörde orden: ”Sitter du ner?””
s. 10 (e-boken)

Jag älskar också sättet boken är skriven på. Att skriva dagvis och benämna kapitlen med "dag 1" och så vidare gör att det som läsare är enkelt att verkligen följa med på Leo och de andras resa. Man vet alltid var i tid man befinner sig, vilket underlättar för förståelsen, samtidigt som det gör att man känner sig så delaktig. Jag gillar också att Linn förstärker sin berättelse med olika anekdoter. Hon berättar ofta om saker som skett tidigare och kopplar det till det som händer nu, och det gör också att allt känns så himla nära och verkligt, och det gör också att man aldrig glömmer att det fanns ett liv innan, vilket är viktigt att minnas.

”Lite senare när jag vaknar av att dialysapparaten larmar om ett påsbyte kommer en sköterska fram och ser mig djupt i ögonen.
   - Linn, jag känner att han finns där inne. Jag kan inte förklara det men när jag tar i honom så känner jag att han finns där.
   Och just då är de orden det vackraste jag någonsin hört.”
s. 30 (e-boken)

Slutligen gillar jag bokens bredd. Den handlar inte bara om sorg, utan den handlar också om en makalös resa, ett mirakel, livet efter, en fruktansvärd olycka och bristerna på lägret, fantastiska människor som gjorde allt de kunde, och om att gå vidare trots att man inte fått den upprättelse man helst av allt skulle vilja ha. Trots allt det fruktansvärda finns så mycket hopp och positivitet, och framför allt visdom, i boken och det gör att den passar alla. 

”Kylan i vattnet i Ånnsjön blev både Leos räddning och fall. Hade vattnet inte varit så kallt hade han kunnat simma in till land och inte förlorat medvetandet så snabbt.
   Men att det var just så kallt som det ändå var gjorde att hans kropp snabbt gick ner i dvala, skyddade hans hjärna och gjorde en återupplivning möjlig trots det långa hjärtstoppet.”
s. 98-99 (e-boken)

Himlen måste sakna en ängel är en av de starkaste böckerna jag läst. Alla borde läsa och ta del av visdom om livet, hopp, tankar om vad livet är värt och en mirakulös berättelse som visar att allt är möjligt. Linn skriver enkelt och naket, och det gör berättelsen ännu starkare och att man som läsare känner sig delaktig. Det är en bok jag sent kommer glömma, och den har gett mig så mycket jag kommer ha nytta av hela livet. 

Betyg: 
     

Författare: Linn Maria Wågberg
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 218 st (Inbunden: 223 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Himlen måste sakna en ängel
Annat: Läst som e-bok

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i e-format finns på Adlibris och Bokus


måndag 16 april 2018

Bortom portalen 2

Tack, Fafner Förlag och Oskar Källner, för ett spännande recensionsexemplar!

Bortom portalen 2 är en novellantologi från Fantasikportalen. Förutom de tre vinnarna i Fantastikportalens novelltävling år 2017 finner man här ytterligare sju noveller skrivna av författare från de förlag som är kopplade till Fantastikportalen. Tillsammans tar författarna med läsaren på en oförglömlig resa in i fantastikens oändliga världar.

Novellerna utspelar sig under alltifrån andra världskrigets tid till högteknologiska framtidsvärldars. Man får läsa om örtmagi, skrämmande väsen i skogen, nya planeter, religion och mycket, mycket mer, och allt det i tio helt unika noveller samlade i en bok på ungefär 200 sidor. 

Jag hade precis bestämt mig för att vända och gå hem när jag såg hålet.
   Det var inte stort. Som en källarlucka ungefär. Och precis som ljuset kan tränga upp från en källarlucka i ett mörkt rum - så trängde det upp mörker ur det här hålet.
s. 77

* * *

Krafttider väcker många tankar, precis som en novell ska, och här ligger godhet och ondska i fokus. Örtmagin är ett givet inslag för att skapa obehag, och mannen som bara talas om som ”han” gör också läsningen ryslig och får en att vilja läsa vidare. 

Revan är spännande, men jag saknar ett djupare budskap. Kopplingen mellan nutid och dåtid är intressant och passande, och novellen är väldigt märklig och svår att förstå, vilket passar bra här. Språket är dock ganska trist, vilket är synd för en annars bra novell.

Den andres val är obehaglig men relevant läsning. Handlingen kretsar kring religiös tro och inslagen om vad tro kan få människor att göra är skrämmande. Innehållet känns inte alls långt ifrån vår värld, och att få till den känslan i en sci-fi-värld är skickligt gjort.

Levande död utspelar sig i en okänd värld som inte för komplicerad för en novell på knappt femton sidor vilket är bra. Språket är rafflande och sidorna bara flyger förbi. Slutet är inte oväntat, men det intressanta budskapet är en mycket positiv överraskning.

Porten är obehaglig och ryslig, men inslagen med Rusalka är märkliga och förstör det läskiga. I slutet blir författarens goda idé tydlig och hade den framförts annorlunda och med mindre bredd hade det här kunnat bli en riktigt bra skräcknovell, men nu når den inte hela vägen. 

The Hang Man är i mina ögon lite oklar. Jag förstår inte vad man vill säga med novellen, det finns inget budskap, och jag är inte säker på vilken genre man tänkte sig när idén, som visserligen är unik, föddes. Jag saknar också överraskningar, ryslighet, skräck och obehag.

Familjegrejen är precis så som en novell ska vara. Möjligen är den lite för märklig och svår att förstå, och i början är jag extremt förvirrad. Jag gillar ändå novellen då den gör en så illa till mods utan att något konkret sker, och bakom det ligger ett skickligt författande.

Attentat mot Kreomen bryter av härligt mot ett gäng smårysliga noveller, då Holmquist kommer med något helt nytt. Novellen är spännande, jag gillar mysterieinslagen som vävs in i fantasyn och jag hade gärna läst mer om Dani, Kreomen och de andra. 

Jazztimmen är en spännande, typisk dystopi i miniformat, men vargarnas betydelse är oklar och de känns bara onödiga. Jag imponeras dock av att en dystopi komprimeras till dryga tjugo sidor och ger det här fantastiska resultatet med ett riktigt bra budskap.

Dödens ängel är spännande och jag gillar idén med en högteknologisk värld kombinerat med Inkvisitionen. Novellen är dock alldeles för lång och känns mer som en halv roman. Storyn är dock intressant, om än lite långdragen och lite för stor för en novell. 

Bortom Portalen 2 visar tydligt på den bredd som finns inom fantasy, sci-fi och skräck, och jag älskar det. Man får läsa om alltifrån skrämmande väsen och örtmagi till högteknologiska världar och obehagliga framtidsvisioner, och blandningen är klockren. En perfekt bok för den som vill fly in i nytänkande fantasivärldar för ett ögonblick. De flesta novellerna håller bra längd och läses snabbt, men en del är alldeles för långa. Mina favoriter är Krafttider och Den andres val.

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Jenny Green, Anna Jakobsson Lund, Christian Gripenvik, Gabriella P. Kjeilen, KG Johansson, Hans Olsson, Camilla Olsson, Eva Holmquist, Lupina och Didrik Ojala & Oskar Källner
Förlag: Fafner Förlag
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 199 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Bortom portalen II
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

fredag 13 april 2018

Kungens fånge


Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Kungens fånge är tredje och sista boken i Victoria Aveyards trilogi om Mare Barrow. Mare som har rött blod, men ändå, liksom de med silverfärgat blod, har magiska förmågor. Efter att ha blivit förrådd av sin första kärlek och flytt ifrån honom och resten av silverblodet är hon nu tillbaka. Tillfångatagen av kung Maten, som tänker använda Mare så mycket som möjligt till sin fördel.

Mot sin vilja blir Mare fråntagen sina krafter och Maten lilla maskot och symbol för att manipulera de röda till att välja hans sida i kampen mot blodsvärnet. Hon vet inte längre vilka av hennes vänner i Blodsvärnet som fortfarande är i livet, och om de fortfarande vill ha henne tillbaka. Hon känner sig mer utelämnad än någonsin i sällskap med den maktgalne kungen och det är bara en tidsfråga innan Blodsvärnet och hennes enda chans till frihet krossas. 

Han vill att jag ska ruttna. Förtvina. Glömmas bort.
   På innergården utanför singlar tidiga snöflingor ner och avtecknar sig mot den järngrå himlen. Fönsterglaset är kyligt mot mina fingrar, men det fryser inte.
   Det tänker inte jag heller göra.
s. 25

* * *

I ärlighetens namn har jag aldrig riktigt gett den här serien en riktig chans, och den här boken hade de sämsta förutsättningarna någonsin att charma mig då jag läste boken i korta stycken under en period då jag inte hade så mycket tid för läsning, utan alldeles för mycket fokus på annat. Samtidigt visar det tydligt att det inte är en sådan där bok som är enkel att läsa, utan det är, liksom tidigare böcker i serien, en mycket krävande bok att läsa.

Jag har aldrig fastnat för serien tidigare och inte nu heller. Den här boken känns dessutom främst som någon form av transportsträcka, vilket ju är det välkända mellanbok-syndromet. Problemet här är bara att förra boken var nästan lika mycket mellanbok, och nu hade det behövts lite mer drag och saker som händer för att jag skulle fänglas. Istället blir boka bara ett måste, och att läsa den ger mig ingenting, då det är ont om oväntade vändningar, rafflande partier, spännande händelser och intressanta draman.

Dessutom känner jag ingenting när jag läser. Jag berörs inte av Mars historia, och inte av alla de andra historier som löper parallellt med hennes heller för den delen. Jag berörs inte av kärleken mellan Mare och Cal, och i mina ögon känns den aldrig det minsta verklig, och först var jag inte ens säker på att den skulle plockas upp igen, då den aldrig känts realistisk. Något annat som är jobbigt är det enorma persongalleriet som inte ger tillåtelse att lära känna några fler än Mare på djupet, och det gör också att jag aldrig blir berörd.

Språket är inte heller något som imponerar på mig. I princip varenda sida bär på ett motstånd som jag bara måste ta mig igenom, och det gör att läsupplevelsen aldrig blir positiv. Boken går segt att läsa, och språket flyter aldrig på. Nu så här i tredje boken kom jag dessutom äntligen på vad det är jag saknat så mycket i språket och det är humor. Någon form av humor, sarkasm eller något som gör att man får le lite, men det finns ingenting av det här och det är mycket synd.

Kungens fånge är inte bra i mina ögon. Den är inte annorlunda jämfört med de tidigare böckerna i serien, utan problemet är bara att jag aldrig fastnat för varken berättelsen, språket eller karaktärerna. Här blir det dessutom lite mycket transportsträcka och lite för få händelser, och det gör boken tråkig att läsa. Jag känner ingenting när jag läser, men samtidigt vet jag att jag också Aveyard fick en tuff start, så för den som gillar fantasy behöver det här inte vara ett undantag. 

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Victoria Aveyard
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2017 (Original: 2017)
Antal sidor: 512 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Röd drottning, Del 3
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: King’s Cage
Andra delar i serien: Röd drottning, Glassvärdet, War Storm
Annat:

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i e-format finns på Adlibris, Bokus och CDON. 


tisdag 10 april 2018

Pojken under bron


Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar

Pojken under bron är andra delen i Katarina Wennstams senaste serie för ungdomar. Liksom i första boken, Flickan på hotellet, ligger fokus på brott, rättsprocesser och livet som ungdom på 2010-talet. Vi möter återigen Alexandra, som nu hamnar nästan precis i händelsernas centrum. Hon går hem från en fest och bara en stund senare blir en kille som var på samma fast ihjälsparkad under Västerbron. Snart visar det sig att Alexs bästa vän Charlie har något med saken att göra, och det är tydligt att något är fel med honom.

Alex och kompisen Bianca tar därför tag i brottet för att lyckas rentvå Charlies namn och förstå varför han reagerar som han gör, men det visar sig att det inte alltid är så lätt att döma någon som så uppenbart är skyldig. Inte när personen i fråga är beredd att ta till desperata metoder och hota vittnena till tystnad. Samtidigt tampas Alex med alla andra problem som hör tonåren till.

Ihjälsparkad. En sextonårig kille. Bara några hundra meter från huset där vi hade varit på fest.
s. 33 (e-boken)

* * *

Jag har längtat så efter fortsättningen på Flickan på hotellet, som jag fullkomligt älskade då jag ofta saknar kriminalromaner för ungdomar, och jag längtar nu vidare till ännu fler böcker om Alex, Charlie och Bianca. Det bästa med den här boken är hur perfekt mixen av alla inslag är. Jag gillar att man får komma in på djupet hos karaktärerna och verkligen lära känna dem utan att det tar över boken helt, och dessutom är det ett gäng med riktigt intressanta karaktärer.

Dessutom gillar jag hur modern boken är. Den tar upp så aktuella ämnen och lyckas ändå bli en klassisk roman i deckarstil. Det sker mobbning på nätet, Bianca luskar reda på information som hjälper till i fallet genom att använda sociala medier och de spår man lämnar efter sig där, och även Snapchat nämns och finns med. Visserligen med faktafel som förmodligen stör vissa, men bara att författaren faktiskt lägger krut på att spegla dagens samhälle är värt så mycket och gör att boken sticker ut. 

Jag gillar också de viktiga inslagen om sexuella trakasserier, och att de är just inslag. En bok eller till och med en serie med fokus på det blir lätt tung och jobbig att läsa, men Wennstam får här in det på ett ”naturligt” och lagom sätt, vilket ger boken ännu en dimension som får den att sticka ut och kännas så relevant år 2018. 

Ett annat mycket lyckat inslag är det kring hur en rättsprocess går till. Jag lär mig så mycket av rättsväsendet när jag läser Pojken under bron. Saker som vilka påföljder olika brott ger, vilka brottsrubriceringar som finns och vad som krävs för att något ska räknas som bevis tas upp på ett enkelt och tydligt sätt, vilket gör att man får ut väldigt mycket av boken utan att den känns tung att läsa. Nyckeln till framgången är helt enkelt en lagom dos av allt, för det gör att boken är intressant hela vägen igenom.

Jag måste dock säga att den här boken inte är lika bra som första boken. Det beror främst på att jag saknar detektivinslagen, då den där samla-ledtrådar-och-hitta-den-skyldige-känslan inte finns med här. Det blir snabbt tydligt vem som är skyldig och som läsare får man aldrig chansen att själv försöka hitta den skyldige, så boken blir aldrig särskilt spännande. Samtidigt känns inslagen om internet, hot och liknande relevanta och gör boken intressant och givande på ett nytt sätt, men jag hade önskat mer spänning.

Pojken under bron fortsätter på samma linje som den första boken i serien, och tack vare många perfekta inslag där alltifrån vardagsliv, vänskap, kärlek, brott, sexuella trakasserier och rättsväsendet inkluderas sticker boken ut och slutar aldrig att intressera. Jag älskar inslagen om hur det går till inom rätten, för det är ovanligt inom ungdomslitteratur. Den här boken når inte lika långt som den förra, men tack vare det ständigt relevanta innehållet är det en serie jag verkligen fastnat för och hoppas få läsa mer av så snart som möjligt!

Betyg: 
    

Författare: Katarina Wennstam
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 271 st (Inbunden: 258 st) 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: Alex Skarp, Del 2
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Pojken under bron
Andra delar i serien: Flickan på hotellet
Annat: Läst som e-bok

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i e-format finns på Adlibris och Bokus


söndag 8 april 2018

April och maj - Böckerna att längta efter!

Vi är redan en bit inne i april och idag kändes det verkligen som att våren är här! För att maximera känslan av vår och få tiden att gå lite snabbare mot varmare dagar har jag hittat några spännande böcker att läsa och se fram emot under april och maj. Vissa har just givits ut och andra får man vänta längre på. Ett tydligt tema i vårens utgivning verkar dock vara aktuella och relevanta ämnen, såsom terrorism, krig, internet och datorspel. Intressant!

* * * 
6 april:
Eliza och hennes monster av Francesca Zappia
En lekfull titel och ett lekfullt omslag, men jag tror att båda två döljer en viktig berättelse som jag är så sugen på att läsa. Jag älskar verkligen temat ”dubbelliv” som den här boken bygger på, så jag hoppas hinna läsa den snart!

Förutom ett fantastiskt fint omslag och därmed en bok jag gärna pryder bokhyllan med vill jag läsa den här boken då den verkligen låter intressant och nutida med sina kopplingar till sådant som händer i världen just nu. Ska bli så spännande att ta del av!

Livet i en skokartong av Liv Marit Weberg
Titeln är ju underbar, och Vox by Opal lyckades ju helt klart med förra årets utgivning, så jag är inte ett dugg orolig över att bli besviken här. Ska bli så roligt att läsa Liv Marit Webergs bok som lovar svart humor, vilket ju är underbart!


20 april:
De ihåliga av Henrik Fexeus
En bok jag egentligen inte är så sugen på att läsa, då jag inte riktigt fångades av första boken i serien. Men jag gillar att ge allt och alla en andra chans, så finns tid finns det helt klart plats för De ihåliga!

Warcross av Marie Lu
Förutom ett fantastiskt omslag intresseras jag av handlingen, som vad jag förstår är uppbyggd kring ett dataspel. Aktuell och relevant läsning, som jag verkligen ser fram emot!

27 april:
Gudarnas skymning av Cecilia Larsson Kostenius
Den efterlängtade fortsättningen på en så positiv överraskning från i vintras. Nytänkande fantasy på ett så enkelt men ändå perfekt sätt, och jag vill verkligen veta hur det går för De ursprungliga, så den här boken vill jag läsa snarast!


2 maj:
Drottningen av Kiera Cass
Femte och sista delen i The Selection - behöver jag säga mer? Ska helt klart läsas och få en plats bland de andra lika vackra böckerna i serien. Verkligen perfekt bokhyllematerial!


Jag ska rädda er alla av Émilie Fréche
Handlingen - en ung tjej lämnar sin familj för att strida för IS i Syrien - fångade mig direkt då den känns aktuell och viktig. Den här boken ser jag verkligen fram emot att läsa så snart som möjligt, för den verkar så intressant!

22 maj:
Demonviskaren av Lovisa Wistrand
Fortsättningen på Drakviskaren, som jag läste för ett tag sedan och älskade till viss del. Jag vill helt klart ge serien ännu en chans, då allt utom språket passade mig perfekt! Riktigt grym fantasy, och den här boken skulle jag helst läsa nu direkt!

25 maj:

Freak  av Karina Berg Johansson
För många, många år sedan läste jag Den sista utvägen. En mycket obehaglig, spännande och unik bok. Så när jag nu fick se att författaren kommer med ytterligare en bok blev jag intresserad utan att ens läsa om bokens handling. Och omslaget är ju urhäftigt!