lördag 7 december 2019

Läst i november

Antal böcker: 4 st
Planeten Frank av David Yoon
Den mörka portalen av Mattias Lönnqvist
De första av Henrik Fexeus
Två hjärtans karameller av Sofia Fritzson

Antal sidor:  1437 st
Antal sidor/dag (genomsnitt): ca 48 st

Kommentar: Jag är mest glad att jag höll mina löften och läste Den mörka portalen och De första. Den sista boken blev en härlig bonus och jag är nöjd över att jag faktiskt hann läsa någonting den här hektiska månaden.


Böckerna i rangordning (där 1 är bäst):
1. Planeten Frank

2. Den mörka portalen
3. Två hjärtans karameller
4. De första



Mest...
Överraskande: Den mörka portalen (Jag trodde inte fantasy-Sverige kunde komma med mer unik fantasylitteratur)
Sorglig: Planeten Frank (Eller snarare tragisk, med tanke på rasismen och limbo-grejen)
Spännande: Den mörka portalen (Berättartekniken gjorde den svår att lägga ifrån sig)


Bästa...
Karaktär(er): Ellinor - Två hjärtans karameller (Störtskön och inspirerande!), Frank - Planeten Frank (Rolig, skarp och sätter ord på sådant jag själv bara kunnat tänka)
Titel: Faktiskt ingen titel jag verkligen kände "wow!" för.

Läsplaner för december: Just nu läser jag en novell om dagen ur "Folktro", som en sorts julkalender. Sedan vill jag läsa någon mer julig bok, och kanske uppföljaren till Den mörka portalen



måndag 2 december 2019

Den mörka portalen

Tusen tack, Mattias Lönnqvist, för ett spännande recensionsexemplar!

Den mörka portalen av Mattias Lönnqvist är första boken i fantasyserien Oldenasagan. Här följer vi Ella, Tirandim och Marmat, som alla är mellan 12 och 14 år gamla och lever väldigt skilda liv i Oldena. Ella har rymt hemifrån för att börja studera magi, medan Marmat har tvingats till att studera hos de manliga magikerna, trots att han helst vill bli soldat. Tirandim å andra sidan vill inte ha något att göra med magi, då hennes pappa var magiker och försatte hela familjen i skam. Nu har hon flytt och av en slump blir hon istället elev i Skaparens skola.

Oldena är ett sargat land, och det råder stor splittring mellan folket. Magin är inte som den var tidigare och de kvinnliga och manliga magikerna lever helt separerade. Och när Ella och hennes nyfunna vän Wasa av en slump kommer en oväntad sanning på spåret eskalerar allt snabbt. Även Marmat får veta saker om magins värld som varit dolda i femhundra år. Samtidigt växer motståndet mot magin bland de som tror på Skaparen, och onda krafter hotar att släppa lös magiska föremål och varelser som kan hota hela världen.

Historiskt var det västra tornet för kvinnliga noviser, men sedan magigillets splittring för femhundra år sedan har det inte funnits några manliga adepter och därför finns nu enbart kvinnliga noviser. Det mittersta tornet hade samma funktion, men då brukade även magikernas råd samlas där för beslut. I det östra tornet bodde de manliga adepterna, men när gillet splittrades stängdes alla dörrar till det östra tornet igen.
s. 53


* * *

Tre starka stjärnor till den här boken, som efter en dessvärre något seg och långdragen inledning verkligen kom sig och kom att bli oväntat bra. Så här i efterhand kan jag också tycka att inledningen var helt okej, då den gav en bra grund att stå på till storyn som utspelar sig i en väldigt komplex värld. Mattias Lönnqvist har verkligen lagt kraft och energi på att bygga upp Oldena, och det ska han verkligen ha en stor eloge för. 


I mitten av boken sträckläser jag den till och med, för det är makalöst spännande och omöjligt att lägga ifrån sig boken. Tyvärr blir den återigen lite seg en stund senare och mot slutet går det inte så lätt att läsa som man ju kan önska. Efter slutet är jag dock otroligt sugen på att läsa uppföljaren så snart som möjligt, för boken ger verkligen mersmak.

Lönnqvist bjuder på en lättläst, spännande story, och från början hade jag verkligen inte förväntat mig den här vidden. Jag gillar att få läsa från tre väldigt skilda perspektiv, där man följer tre 12-14-åringar i olika delar och situationer i Oldena. Därefter tycker jag åtminstone två av perspektiven vävs ihop på ett imponerande skickligt och snyggt sätt. Det blir dessutom ett väldigt bra driv i storyn då man följer den från två olika håll. Jag väntar dock fortfarande på att få Tirandims koppling till det hela, men kanske kommer den i uppföljaren? 

Boken är dock på många sätt mest en vanlig fantasybok, men det som får den att sticka ut är just den väl genomtänkta berättartekniken med olika perspektiv, samt att uråldrig magi och gammaldags seder blandas med modernitet. Det är så klockrent att dra in saker som homosexualitet i en bok som beskriver en verklighet långt ifrån vår, för det gör verkligen boken unik och väldigt intressant att läsa. Det här är härlig fantasy på ett helt nytt sätt!

Den mörka portalen är blandar uråldriga sagor, mystisk magi och moderna frågor på ett naturligt sätt. Mattias Lönnqvist skriver lättläst och vissa partier är riktigt rafflande. Det är otroligt spännande läsning tack vare berättartekniken med tre olika perspektiv, och det märks att författaren lagt otroligt mycket engagemang bakom både världsbygget och själva storyn. En riktigt imponerande inledning på en serie som jag vill läsa vidare mycket snart!


Betyg: 
    ☆ 

Författare: Mattias Lönnqvist
Förlag: Type & Tell
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 437 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Oldenasagan, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Den mörka portalen
Andra delar i serien: Konflikternas tid
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

onsdag 27 november 2019

Julkalenderbloggstafett 2019

Hjälp, vad tiden går snabbt just nu. Det är så mycket både i och utanför skolan, och snart är år 2019 slut. Redan på söndag är det första december och det innebär att det är dags för årets julkalenderbloggstafett (älskar det långa ordet!) som ännu en gång anordnas så uppskattat av Sofie på Sofies bokblogg


Årets tema låter mycket spännande och är 
”Jag minns när jag läste...”Även i år har jag fått chansen att vara med, och så sent som den 21 december kommer jag bjuda på min smått nostalgiska och fria tolkning på temat. 


Här finner ni också hela stafettschemat:


Jag tycker att det ska bli extra roligt just i år att följa stafetten och se hur alla inspirerande bloggar tolkar och skriver om temat!

söndag 24 november 2019

10 saker ni inte visste om mig

Hej på er!

Det är en hektisk höst för mig och det kommer vara lika illa året ut, så kreativiteten inom blogg och instagram flödar tyvärr inte. Jag läser lite grann men har ägnat senaste tiden åt huvudsakligen vår galna spex-vecka på gymnasiet (NT) samt en hel del plugg. Nu fortsätter det med mera plugg och slutspurten inför dansshow om två veckor.

Dagens inlägg handlar om mig och vem jag är utanför böckernas värld. Här kommer tio saker ni nog inte visste om mig! 

Jag kan gå ner i spagat och splitt. Väldigt random och ointressant sak, så vi stannar nog där. 


Jag vill plugga vidare direkt. Efter gymnasiet, vill säga. Jag vill verkligen hitta något jag brinner för innan jag börjar jobba på heltid. Fråga inte vad jag vill plugga dock, för det vet jag inte. Det ändras från dag till dag, med alltifrån biomedicin och ingenjör, till juridik, journalistik eller litteratur. 

Jag väljer Pepsi framför Coca Cola. För Pepsi är så mycket godare, inte lika stickande bubblig och smakar fräschare. Punkt.

Jag dricker inte energidryck. Jag fattar ärligt talat inte varför någon gör det. Det känns konstgjort och onödigt och inte ens gott? Jag kanske har helt fel, men har jag klarat sju niondelar av gymnasiet (exakt för en vecka sedan!) utan kan jag nog klara resten av livet också. 

Jag är ingen kvällsperson. Jag har insett att min kreativitet och inlärningsförmåga nog dör vid ungefär nio på kvällen, så efter det kan jag i princip inte plugga på något vettigt sätt. Dessutom lägger jag mig helst inte efter tio, för jag är så trött på kvällen och föredrar verkligen tidiga morgnar framför sena kvällar.

Jag har inte körkort. Absolut inte konstigt i ytterligare tre veckor då jag fortfarande är sjutton år då, men ärligt talat lär det dröja innan jag får tid över för att satsa lite mer på det där kortet, tyvärr. 

Jag är snål. Inte på ett missunnsamt sätt, utan mer så att jag jublar åt rabatter och alltid tänker en extra gång innan jag köper något. Jag är helt enkelt en sparare, vilket ju är bra. Och givetvis väljer jag helst vatten på finrestaurang, för nej, jag betalar ogärna 30 kr för ett glas med mest is och något läsk jag egentligen inte tycker så mycket om. 

Jag gillar inte sushi. Dels på grund av den råa fisken, men också på grund av det faktum att man mest betalar för en visserligen ofta fin klump med geggigt ris. Jag förstår inte varför världen är så frälst av detta japanska hantverk.

Jag älskar matte. Tills det blir plugg inför prov, prov, nationellt prov eller stress med betygen. Utöver det tycker jag dock att matte är fantastiskt kul, särskilt klurig problemlösning och sådant man kan använda i livet (läs: inte beräkna djävulens påfund rotationsvolymer, alltså). En femtedel av min gymnasietid är matte (fem kurser, alltså). 

Jag har uselt immunförsvar. Jag går runt med halsont, rinnande näsa, hosta och så vidare från några veckor efter skolstarten ungefär till sportlovet. I år har jag dock varit ovanligt frisk, men just nu är jag faktiskt supersnorig. Jag förstår inte vad det är för fel på mig, för jag äter mycket grönsaker som vuxna alltid sa att man måste för att inte bli sjuk när man var liten och hatade tomater och broccoli. Men vet ni: det var en lögn, för. det. fungerar. INTE!



Så där har ni tio konstiga fakta om mig och vem jag egentligen är. Vi hörs förhoppningsvis snart igen, men dessvärre kan jag ingenting lova, för just nu känns det som att mina dygn har extra få timmar eller något. :(

onsdag 20 november 2019

Hästpojkarna

Hästpojkarna skriven av Johan Ehn utspelar sig år 2014 i Stockholm, parallellt med 20- och 30-talet i Centraleuropa. År 2014 har nittonårige Anton nyligen gått ut gymnasiet och arbetar numera inom hemtjänsten. Han har funnit kärleken i Peter, men när han möter en av "brukarna" inom jobbet får han annat att tänka på. För Alexander Kovac lever hela sitt liv i sitt kök, säger ingenting, men har åsikter om det mesta. 80-90 år tidigare får vi följa de två föräldralösa pojkarna Sasha och Janek på deras flykt från ett barnhem, vidare till en cirkus, för att kanske äntligen hitta sin plats i värden. Det är en bok om hästar, livet på en cirkus och homosexualitet på 20-30-talet. Men framför allt är det en bok om stark och tyvärr riskfylld kärlek. 

Han och Janek har varit oskiljaktiga, ända sedan de vid fyra års ålder hamnade i samma akrobatikklass på barnhemmet. [...] De där två som inte ens behöver prata för att förstå vad den andre tänker. [...] Så fort Sasha landar på hästryggen känner han sig fullständigt trygg. Den gungande rytmen från Králs kraftfulla galoppsprång, känslan av Janeks rygg mot hans eget bröst...
s. 5 (e-boken)

* * *

Så fort jag tänker på den här boken tårar sig mina ögon.

Redan första gången jag läste på baksidan av ”Hästpojkarna” visste jag att det här var en bok jag behövde läsa, då jag förstod att den skulle vara något alldeles speciellt. Och det är en förbannat bra bok. Den har en intressant, viktig och hjärtkrossande handling som är omöjlig att släppa redan från början. Johan Ehn har lyckats så fullkomligt med sin research, för allt känns viktigt och äkta med anknytningen till andra världskriget. Jag gillar också att han skriver om just homosexualitet under kriget, för det är något som oftast bara nämns i farten, och det är viktigt att dessa delar av Förintelsen också belyses. Johan Ehn lyckas med det på ett utomordentligt sätt. 

Något annat positivt är att boken spänner över tid och rum och att man får läsa om skillnaderna i att vara homosexuell år 2014 i Sverige jämfört med på 1920-1930-talet i Centraleuropa, för det väcker intressanta tankar och är väldigt givande för en som inte är insatt alls. Samtidigt som boken lyckas vara otroligt lärorik, fruktansvärd och en viktig ögonöppnare är den dock dessutom samtidigt bra även på andra sätt. Johan Ehn skriver verkligen fantastiskt vackert om kärlek och sorg, och det känns som att varenda ord i boken har vägts på silvervåg. Det är ett genomtänkt och fulländat konstverk jag håller i min hand. 

Boken är vacker, viktig och välskriven och den väcker tankar och känslor alla borde ta del av. ”Hästpojkarna” lämnar mig i tårar och starkare blir det med alla paralleller till Ehns eget liv. Det finns mycket av honom i framför allt Anton och det gör boken ännu starkare och mer äkta att läsa. Jag gillar också skarpt att läsa om Antons jobb i hemtjänsten och hur han ser det som mycket mer än ”han och brukarna” och skapar något som liknar vänskap tillsammans med den gamle Sasha som inte ens talar. Det är fint och hoppfullt.

Inslagen om akrobatik och ridning är också välgjorda. De beskrivs så vackert och fascinerande och är ytterligare saker som gör boken unik. ”Hästpojkarna” rymmer så otroligt mycket men lämnar samtidigt så mycket osagt, och det är så rätt. Nej, nu kan jag faktiskt inte skriva mer, för då börjar jag gråta IGEN. Men för guds skull; läs boken!

Hästpojkarna är en makalös bok helt unik i sitt slag. En bok som påverkar sina läsare så här starkt är en bok utöver det vanliga. Den är intressant, viktig och så sorglig att bara tanken på den får mina ögon att tåras. Läs den om du inte redan gjort det! Njut, dras med, känn och sörj tillsammans med karaktärer i en värld och story som är något helt speciellt som jag hoppas att många kommer ta del av. Wow, vilken bok Johan Ehn har skrivit!

Betyg: 
    

Författare: Johan Ehn
Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 438 st (Inbunden: 352 st) 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Hästpojkarna
Annat: Läst som e-bok

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

lördag 16 november 2019

Planeten Frank

Planeten Frank är David Yoons debutroman. Det är en bok om vänskap, den första kärleken och att gå sin egen väg. Fast framför allt är det en bok om att vara fast mellan två identiteter. Frank Li är född och uppvuxen i USA, men i ett liv som föräldrarna byggt upp som om de vore kvar i Korea. Frank är fast mellan amerikanerna och koreanerna. Han gör allt för att göra sina föräldrar nöjda, men när han träffar Brit Means blir allt komplicerat. För föräldrarna har gjort det tydligt att han endast får träffa koreaner, och dit hör inte Brit. Tur då att familjevännen Joy har ett liknande problem. Tillsammans kommer de på en nära vattentät plan för att kunna fortsätta träffa sina dejter, fast snart tar allt en riktning som ingen av dem väntat sig. 

”Jag föreslår att vi ska låtsas dejta varandra.”
   Joy stirrar på mig.
   Jag liksom galopperar lite, men sittande. ”Vi låtsas dejta varandra, för du vet att föräldrarna kommer att låta oss dejta och dejta och dejta hur mycket vi vill, eller hur? Vardagskvällar. Högtider. När som helst. Men varje gång vi dejtar...”
   Joy spärrar upp ögonen. ”Varje gång vi dejtar träffar vi våra dejt-dejter.”
[...]
   ”Du är ett jävla geni”, säger Joy. 
s. 84

* * *

Det här är en så härlig, gullig och smart bok!

David Yoon har inledningsvis verkligen träffat helt rätt med huvudpersonen Frank Li. Redan från början är han härligt nördig och rolig och han tillför så mycket positivitet till boken. Han är perfekt som berättare och språket är underbart. Det är lättläst men inte alls simpelt och boken är verkligen roligt skriven på ett väldigt intelligent sätt, och att man redan från början kan räkna ut vad som ska hända senare gör därmed inte så mycket.

Jag tycker också att hela karaktärsgalleriet är oväntat lyckat. Q är en urkul kille som är perfekt i rollen som bästa vän. Joy är underbart cynisk och rolig, och föräldrarna är charmiga och klockrena på sina sätt. Sedan älskar jag verkligen också läraren Berry Soft i matematisk analys. Alla scener från de lektionerna är så underhållande att läsa. Ta bara det här lilla exemplet:

”Ledningen kräver att jag ger er dumskallar ett prov”, säger mr Soft. ”Vad vill ni ha för frågor?”
   Alla tänker efter. Det är så tidigt.
   ”Mejla mig bara, okej?” säger mr Soft. Han är så soft. ”Ni får ändå A allihop. Jag hatar den här jävla betygsskiten.”
s. 40 (Matematisk analys) 

Jag blir dock lite besviken på relationerna i boken. Jag tycker att vänskapen mellan Frank och Q håller allra bäst, och det redan från början. Däremot tycker jag att det går lite väl snabbt och overkligt mellan Frank och Brit, och det är synd, för det blir märkligt. Å andra sidan märks det att relationen mellan Joy och Frank är mer genomarbetad, men jag hade nog tyckt ännu mer om boken om alla relationer var genomtänkta och realistiska. 

Samtidigt är bara relationerna i bakgrunden för handlingen som rör Franks identitet som amerikan och korean, vilket är otroligt intressant att läsa om då det är något jag aldrig tidigare läst om. Detsamma gäller rasismen från i det här fallet Franks koreanska föräldrars sida. Jag hade verkligen ingen aning om att det kan se ut så här, och boken för fram ett okänt och viktigt budskap på ett snyggt sätt, trivsamt paketerat i en sockersöt kärlekshistoria. Det är alla sådana små klurigheter som gör att jag älskar den här boken, för den är verkligen smart skriven och tar upp viktiga saker. 

Planeten Frank är mycket mer än bara en charmig kärlekshistoria. Boken är skriven på ett smart sätt, där djupa budskap blandas med vardagliga saker som vänskap, kärlek och stress över betyg. Det hela resulterar i en blandning som är nära omöjlig att motstå - särskilt när berättaren är den härlige Frank Li som ständigt får mig att skratta. Det är roligt och helt unikt, men framför allt en viktig och tänkvärd bok om att följa familjen men ibland våga gå sin egen väg. En positiv överraskning, som lyste upp min tillvaro för en stund! 

Betyg: 
   

Författare: David Yoon
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2019 (original: 2019) 
Antal sidor: 381 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Frankly in Love
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

tisdag 12 november 2019

Frukta mig

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Frukta mig är inledningen på en sprillans ny trilogi av Tahereh Mafi. I huvudrollerna hittar vi dock fortfarande Juliette, Kenji och Warner. Bara dagar har gått sedan Juliette tog över sektor 45 och blev ny överbefälhavare i Nordamerika. Men livet som ledare är svårare än hon trott och hon förstår inte de andra befälhavarnas subtila gester, men måste finna ett sätt att skapa trygghet igen. Samtidigt kämpar Warner mott sitt förflutna och sanningar han inte ville bli varse. För Juliette är inte den man tror, och när sanningen kommer fram riskerar den att krossa mer än bara relationen mellan Warner och Juliette. 

Castle suckar tungt och vrider på sig på stolen. Han sitter vänd mot väggen nu, med fingrarna knäppta under hakan. Jag studerar hans skarpa profil tills han säger: Ms Ferrars, hur mycket har mr Warner berättat om Återetablissemanget?
s. 36

* * *

Jag har bävat inför att skriva den här recensionen. För det är någonting med Tahereh Mafis böcker. De gör det omöjligt för mig att formulera mina tankar, men nu ska jag till slut göra ett försök. 

Till att börja med märks det att det har gått några år sedan sist, för Tahereh Mafi är en annan författare nu. Hon skriver proffsigare - vilket är bra - men samtidigt saknar jag den översvallande, passionerande och helt unika känslan från tidigare böcker. Språket lyckas inte fängsla mig så mycket som i tidigare böcker, och man kommer inte lika nära karaktärerna och deras känslor som i de andra böckerna, och det saknar jag. Boken är fortfarande en efterlängtad uppföljare som ändå håller måttet, men den är inte lika speciell som jag hade hoppats.

Handlingen är dock otroligt spännande, men jag tycker att det går lite för snabbt. Boken hade gärna fått vara kanske 150 sidor till, för språket har ett så bra flyt att den hade gått som rinnande vatten att läsa ändå. Och trots att jag saknar vissa delar i språket i form av det vackra och målande är allt det vassa, humoristiska fortfarande där. Det är också intressant att nu också läsa ur Warners perspektiv för det ger ytterligare en dimension till boken och dessutom är han ju en så fascinerande person. 

”Jag vet att hon är beredd att slåss för mig. Att skydda mig. Och den vetskapen fyller mitt hjärta så mycket att jag ibland får svårt att andas när vi är tillsammans.
   Jag undrar om hon vet att jag skulle göra vad som helst för henne.
s. 164

Dessutom händer det så många omvälvande saker att jag hade behövt mer tid att smälta allt. Och SLUTET! Det är orättvist och jag vet inte om jag har tålamod att vänta på uppföljaren på svenska eller ska försöka få tag på den på engelska så snart som möjligt. Det som också är intressant att nämna är att Mafis böcker aldrig kan stå själva utan resten av serien, då de aldrig har en fullständig handling eller ett klart slut. Det kan man ju tycka vad man vill om, men det ger sannerligen mersmak och gör begäret efter nästa bok svårt att stoppa. 

Vad som dock är precis lika fantastiskt som i förgående böcker är vänskapen mellan Kenji och Juliette. Det är helt klart den här bokens största behållning och den slutar aldrig att underhålla, engagera eller förvåna. Sedan är jag tyvärr lite besviken på kärleken i den här boken. Jag saknar passionen och hettan mellan Juliette och Aaron, och kanske är det lite meningen med boken, men det blir något av en besvikelse, för det har ändå varit det som främst gjort att Mafis böcker sticker ut. Jag avskyr att det inte bara kan få vara lite fullkomligt lyckligt ett litet tag. 

Frukta mig är en lovande början på ännu en serie av Tahereh Mafi. Hon fängslar mig direkt och sparar inte på krutet. Jag blir förfärad, berörd och förledd och det. går. inte. att. släppa. boken. Språket flyter fantastiskt bra, men jag saknar det poetiska, vackra och eldiga i Mafis ord. Även relationerna gör mig lite besviken. Fast det är ändå en uppföljare som håller det höga måttet och ger löften om mer. Frukta mig påverkar mig något enormt. Även nu - flera månader senare - har jag inte smält den, och den ger sannerligen mersmak. 

Betyg: 
     

Författare: Tahereh Mafi
Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2019 (original: 2019) 
Antal sidor: 394 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: Rör mig inte!, Del 4
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Restore Me
Andra delar i serien: Rör mig inte!, Rädda mig inte!, Sätt mig i brand!
Annat: Egentligen första delen i en ny trilogi som tar vid där Sätt mig i brand! slutar.

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.


fredag 8 november 2019

Min tur nu

Min tur nu är Angie Thomas andra ungdomsroman, efter succén med The Hate U Give. Vi är tillbaka i Garden Heights, men den här gången följer vi sextonåriga Brianna som drömmer om att bli rappare, precis som hennes pappa var innan han blev mördad. Men när hon äntligen får chansen blir hennes rhymes missförstådda och Bri utmålas som syndabock efter ett upplopp i skolan, som egentligen beror på att alla svarta elever är trötta på att alltid bli utsatta. Kanske kan Bri hitta ett sätt att göra skillnad genom sin rap, så länge hon inte förlorar sig själv på vägen, så som hennes pappa gjorde i försöken att göra alla nöjda. 

”Det här är ett tillfälligt bakslag före det stora genomborttet. Det kommer inte stoppa dig. Det är din tur nu.”
    Det är det vi brukar säga – min tur nu. Den är vad som kommer när den här rapgrejen till slut lossnar. När det är dags att sticka-från-Garden-för-alltid-och-tjäna-så-mycket-pengar-att-man-aldrig-mer-behöver-oroa-sig.
s. 99 (e-boken)

* * *

Jag brukar ha svårt för att läsa böcker om verkligheter långt borta ifrån min egen, för att det är svårt att känna igen sig, relatera och förstå. Undantaget är Angie Thomas b
öcker, för de står för precis det jag tycker är det absolut bästa med läsning: att lära känna nya kulturer/företeelser/situationer och få ökad förståelse för andra människor långt bort från en själv. 

Min tur nu berättar för mig och alla andra som inte har någon aning om hur livet i en high school nära extrema gängområden i USA ser ut. Den talar om hur det är att vara svart i USA, att alltid ses med misstänksamhet på och alltid behöva oroa sig för hur det man säger eller gör kan tolkas. Det är starkt, chockerande och en ögonöppnare utan dess like, och därför är det en otroligt viktig bok som jag rekommenderar alla tonåringar och vuxna att läsa. 

”Några meter bort står skolans säkerhetsvakter Long och Tate och håller koll på dem. Ingen vågar säga det högt, men är man svart eller brun är det mycket mer sannolikt att man råkar ut för dem, trots att Long också är svart.”
s. 17 (e-boken)

Angie Thomas skriver ärligt, intressant och behagligt. Hon
 bygger upp sin story på ett sätt som gör att jag omöjligt kan sluta läsa. Jag
sträckläser i princip andra halvan av boken, då jag måste veta hur det ska för Bris rappande, hennes vänskap, kärleken och situationen i skolan. Det finns så många olika trådar i boken som ändå hör ihop, och det gör att boken aldrig slutar underhålla eller väcka tankar och funderingar tack vare inslag som gängvåld, polisvåld, rasism och droger. Det är en bok om många tuffa och svåra ämnen, men Thomas navigerar med säkerhet genom dem, vilket visar på enorm författarskicklighet.

”Som alltid när vi ska nånstans i Midtown finns det vissa regler vi måste följa. De är oskrivna men klara och tydliga:
   1. Stoppa inte händerna i fickorna eller i ryggsäcken i butiker. Så de inte får för sig att du är där för att stjäla.
   2. Glöm inte att säga ”ma'm” och ”sir” odh uppträd lugnt. Så de inte får för sig att du är aggresiv.
   3. Gå aldrig in i en butik, på ett fik eller nån annanstans om du inte ska köpa nåt. Så de inte får för sig att du ska råna dem.
   4. Om de skuggar dig genom butiken så håll dig lugn. Så de inte får för sig att du har nåt i kikaren.
   5. Sammanfattningsvis: Se till att de inte får för sig nåt. Punkt.”
s. 168-169 (e-boken)

Slutligen vill jag också ge lite ros till översättaren Niklas Darke. Han har gjort ett fantastiskt jobb med att inte utradera den autentiska känsla Thomas har skapat av sitt Garden Heights. Han har behållit vissa ord och uttryck på engelska, såsom thug, "nah" och "bruh". Det gör dialogen trovärdig och att boken sticker ut. Jag är också imponerad av hur han översatt alla rhymes och lyckats så bra med rim och känsla! Rhymesen som för övrigt är ett kul inslag i boken, då det får den att sticka ut ännu mer och passar perfekt till Bris personlighet.

Min tur nu är stark, chockerande och viktig läsning, för både tonåringar och vuxna. Det är en bok som på ett trovärdigt sätt beskriver verkligheten och vardagen för utsatta grupper av svarta i USA, och det slutar aldrig att bli intressant eller tänkvärt. Angie Thomas navigerar med säkerhet bland svåra ämnen och skriver på ett sätt som gör boken omöjlig att sluta läsa. Hon har lyckats precis lika bra som med The Hate U Give, och jag hoppas att hon vill göra det fler gånger!

Betyg: 

   

Författare: Angie Thomas
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2019 (original: 2019) 
Antal sidor: 523 st (Inbunden: 437 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: On the Come Up
Annat: Läst som e-bok 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

lördag 2 november 2019

Läst i oktober

Antal böcker: 8 st
Sönderslagen av Emma Johansson
Inte som du av Johanna Schreiber & Ida Ömalm Ronvall
De förlorade av Henrik Fexeus
Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död av Alexander Karim 
De ihåliga av Henrik Fexeus
Beröringen av Gustav Tegby

Min tur nu av Angie Thomas
Hästpojkarna av Johan Ehn

Antal sidor: 2852 st
Antal sidor/dag (genomsnitt): ca 92 st

Kommentar: Wow, vilken läsmånad! Jag har läst så otroligt mycket bra den här månaden att även boken längst ned på listan nedan är mycket bättre än många böcker jag annars läst, och 1-5 slogs ALLA om förstaplatsen. Den här listan var nära omöjlig att göra och är verkligen inte rättvis!


Böckerna i rangordning (där 1 är bäst):
1. Hästpojkarna

2. Beröringen
3. Inte som du
4. Sönderslagen
5. Min tur nu
6. Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död

7. De förlorade
8. De ihåliga 

Mest...
Överraskande: Hästpojkarna (Så fulländad, och mycket mer än debuten "Down under")
Sorglig: Hästpojkarna (Det var nästan omöjligt att sluta gråta i slutet. Fy, vad sorgligt.)
Spännande: Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död (Alla dessa vändningar och all uppbyggnad gjorde boken omöjlig att släppa)


Bästa...
Karaktär(er): Elin - Beröringen (Älskar hennes cynism och humor!)
Titel: Beröringen (Älskar mäktiga, korta titlar med stor innebörd, just som den här!)


Läsplaner för november: Jag känner på mig att det kommer bli en mindre bra läsmånad, men jag vill åtminstone börja läsa Mattias Lönnqvists serie Oldenasagan, och  avsluta Henrik Fexeus Den sista illusionen. Sedan får vi se!


tisdag 29 oktober 2019

Beröringen

Tusen tack, Rabén & Sjögren, för ett otroligt recensionsexemplar!

Beröringen av Gustav Tegby är en av höstens ungdomsböcker från Rabén & Sjögren. Huvudpersonen Elin är sexton år och född med en förbannelse - Beröringen. Alla hon rör vid dör. Hon har levt gömd och isolerad tillsammans med sin pappa under hela sitt liv, och när hon kommer ut i den verkliga världen blir allt en katastrof. För ingen vill tro att Elins förmåga är verklig. Snart börjar även hon själv att tveka. Kanske är det som alla säger - att hennes pappa var knäpp som höll henne inlåst, och hittade på allt med förbannelsen? Eller kanske är allt ännu värre än Elin någonsin kunnat tro? 

”Snälla, ni måste släppa mig, han kommer dö, jag har något, det heter Beröringen, det är som en smitta, om jag rör någon kommer den dö om den kommer mer än trettio meter ifrån mig, jag har rört honom, fattar ni, jag måste vara där han är, det är min pappa, han kommer dö, jag har ju ingen annan snälla, jag gör vad som helst, låt mig bara följa med honom, snälla snälla snälla...”
    Jag kan inte se deras ansikten där jag ligger, jag vet inte ens om de lyssnar. Men jag hör hur det låter.
s. 18

* * *

Wow. Vilken. Bok. 

Redan efter 50 sidor är jag fast, för boken är spännande och medryckande från början, då den är så speciell. Den är perfekt att sträckläsa och att den dessutom är lite längre än den klassiska ungdomsromanen är underbart, för det gör att man hinner få lite mer av både karaktärer, handling och utveckling, vilket gör boken ännu bättre. 

Det finns framför allt två saker jag fastnar för i Beröringen. Det första är handlingen, som är helt unik och oväntad och därmed superintressant. Jag älskar mystiken, och jag gillar att man först inte riktigt vet om det egentligen är en ”vanlig” ungdomsroman om en stackars tonåring som blivit förledd av sin far hela livet, eller om det är en bok där en övernaturlig förmåga spelar huvudrollen. Det gör allt ännu mer spännande, och då man vill veta hur det verkligen ligger till fångar boken in en direkt. 

Det jag också älskar är att boken passar alla åldrar. Gustav Tegbys aktuella spänningsroman är perfekt för både mellanåldern, tonåringar och vuxna. Det är otroligt talangfullt att lyckas skriva en sådan bok som passar för alla, utan att det blir märkligt (Harry Potter, säger jag bara!)

Det andra jag fastnar för är Elin. Hon är en perfekt berättarröst, för boken är stundtals brutal, sorglig och otäck, men allt det här lättar Elins ord upp lagom mycket. Hon är rolig och uppriktig, och hennes cynism är underbar och perfekt för en bok som berör ett hemskt tema, för nu får den mig både att skratta, darra och snyfta. Elin är alltid spot on och det är intressant att följa hur hon hanterar tonårsvärlden efter att ha levt sexton år instängd i en lägenhet. Solklar huvudkaraktär i en solklar bok!

Det enda trista med den här boken är slutet. FY, vad fräckt det var. Det är inte helt okej att avsluta en bok med så här många lösa trådar, både kring Sanaz och Milan. Det finns så många frågor i mig just nu och det är så frustrerande. Fast kanske var skälet till slutet att en uppföljare är på gång? Isåfall är det mycket okej med ett sådant här slut. 

Sist men inte minst vill jag också dela med mig av ett av alla underbara citat från boken. Här handlar det om en fruktansvärd och också surrealistisk situation, som är klockrent beskriven av Gustav Tegby:

”Så där står jag, rak och stel som en pinne, och försöker ta så lite plats som möjligt i ett gammalt restaurerat träkapell i Västerbottens inland. Medan femtio unga män rusar runt mig med höjda nävar och skriker med i en melodiös refräng om att alla kommunister ska radas upp mot sin egen jävla vägg och avrättas.
   ”Nackskott, nackskott, nackskott” skanderar hela publiken på sångarens begäran, samtidigt som jag desperat funderar på hur jag ska undgå att begå massmord.”
s. 306

Beröringen är bland det bästa jag läst på länge, och mycket mer än jag någonsin vågade hoppas på. Storyn är unik, spännande och fylld av en massa olika element, och boken blir därmed aldrig tråkig att läsa. Den är perfekt att sträckläsa och lagom rolig, sorglig och läskig. Gustav Tegbys aktuella spänningsroman är perfekt för både mellanåldern, tonåringar och vuxna – inte minst nu i halloween-tider.  

Betyg: 
    

Författare: Gustav Tegby
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 400 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Beröringen
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible

lördag 26 oktober 2019

Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död

Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död är Alexander Karims debutroman, utgiven av Norstedts. Det är en skruvad berättelse med Jonas Paulsson i centrum. En söndag blir han nämligen kallblodigt mördad i sitt eget hem. Fast så vaknar han igen och det är lördag - dagen innan mordet. Jonas inleder därmed en desperat jakt på sin mördare, och snart ser han fiender i allt och alla - inklusive sin fru. När han vaknar nästa gång är det ännu en dag tidigare och Jonas börjar se alla möjligheter han har att ändra på dåtiden, samtidigt som hans sökande efter sin mördare blir än mer gränslöst. Kan han lösa sitt eget mord, och kommer han någonsin återvända till den verkliga tiden? 

Det är omöjligt att veta när ens stund är kommen. Han kunde omöjligt veta att hans blod skulle sugas upp i de porösa marockanska kakelplattorna i den stora hallen. Plattorna han ägnat en vecka åt att få helt perfekta.
    Och han skulle aldrig någonsin kunnat ana de bisarra omständigheterna kring hans alltför tidiga bortgång.
s. 13


* * *

Det här var ju en positiv överraskning på alla sätt.

Ni vet, när jag först slog upp den här boken förväntade jag mig en galen, humoristisk bok om en Jonas surrealistiska jakt på sin egen mördare. Och den är visserligen allt det, men också så mycket mer. För det är en bok om kärlek, sorg och förluster, att våga sörja och göra allt det som egentligen skrämmer en. Det handlar om allt man gör eller inte gör som man ångrar i efterhand, och givetvis också om alla djupa, filosofiska tankar som konsten att tidsresa medför. Allt det blir en galen kombination, men jag gillar den verkligen, för boken slutar aldrig förvåna mig och jag tycker om att humorn gör allt det mörka lättare att stå ut med. 

”Jag tänker så här: han dog inte första gången för att han inte var redo. Han hade inte sina svar. Men i slutet har han det och då är han redo att möta sin skapare. För han har ju redan dött. Punktteorin. Han är redan död. Han är död och lever samtidigt, kan man säga. Visst, han kan gå bakåt i tiden men nån gång måste han ju konfrontera dödsögonblicket. Det kommer alltid att finnas där. [...]
    Jonas höll inte alls med. Att ge Desi rätt i den här frågan skulle vara självmord.”
s. 184

Jag har dessvärre vissa problem med att komma in i boken från början. Närmare slutet blir det dock enklare, då boken blir otroligt spännande och svår att lägga ifrån sig. Jag har lite svårt för det ganska hackiga språket. Det känns stundtals mer som att läsa ett manus än en bok, för det är stolpigt och det saknas bilder och känslouttryck i texten, som om skådespelarna skulle bidra med dem. Jag tycker dock att det finns många lyckade formuleringar i boken som är väldigt kraftfulla och tänkvärda, och i allmänhet är språket ändå trevligt och härligt rappt. 

”När ens tid är kommen och man ska vidare så kommer det att ske, oavsett vad man gör för att komma undan. En jägare sänker sitt vapen och en annan tar hans plats. Det är så det är bestämt. Och det kan ingen av oss ändra på.”

s. 163

”Han hade gjort så mycket fel, korsat så många gränser. Ljugit och bedragit. Allt för sin egen skull. För att han skulle få leva. Kunde det verkligen rättfärdiga all skit han hittat på under de senaste dagarna?”
s. 285

Slutligen vill jag också berömma Alexander Karim för hur han lyckas så väl med att få ihop "logiken" bakom tidsresorna. Det blir aldrig för förvirrande och invecklat, men inte heller för simpelt. Det jag gillar mest med Karims debut är dock att den är otroligt innovativ och klurig och får läsaren att gång på gång bli överrumplad och förvånad. Det är helt enkelt en positiv överraskning på alla sätt. 

Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död har inte bara en extraordinärt lång titel, utan rymmer en helt unik story som fångar mig redan på första sidan. Först är det komiskt, sedan blir det spännande, och slutligen blir det djupt och tänkvärt om livets stora frågor. Alexander Karim gör en strålande debut som inte liknar någon annan bok. Språket är rappt, konceptet intressant och boken är svår att lägga ifrån sig. 

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Alexander Karim
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 396 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible