söndag 29 oktober 2017

Verarnas drottning

Tack, Joseph A. Davis och Pärlan Förlag, för recensionsexemplaret!

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Verarnas drottning är andra delen i Joseph A. Davis fantasyserie för barn och ungdomar. Boken är en oförglömlig resa genom färgstarka fantasivärldar där sederna är helt skilda från dem i den värld vi lever i. När den försvunna prinsessan Diomeda återfanns trodde man att hon skulle bli drottning, men hon är inte den enda som anser sig vara den rättmätiga tronarvingen. 

Nu styr Pärlehand i riket och Albrak, som inte längre vet om han någonsin kommer bli kung, flyr från honom. Med sig har han den överentusiastiska flickan Ilasa som stolt tar på sig rollen som personlig tjänare. Samtidigt följer den före detta kungliga rådgivaren Sofara Diomeda för att rädda riket på sitt sätt. Och snart kommer även Markus, svärdbäraren in i bilden. Frågan är bara vem man kan lita på när alla vill åt tronen...

Den gamle prästen skakade på huvudet. ”Jag skickade ut dig till Pelarlunden för att söka visdom”, sa han. ”Men tyvärr har du hittat dårskap - dårskapen själv!”
s. 29

* * * 

Ett starkt tecken på att det är något som inte står rätt till är när det står still i huvudet när bokens handling ska återberättas, och så är det här. Problemet med boken är att den till en början är väldigt förvirrande och svår att komma in i. Då var det ändå inte särskilt längesedan jag läste den förra boken, och därför borde det ha gått bättre nu. Jag har väldigt svårt att få grepp om handlingen, och den känslan finns där hela tiden.

I övrigt vågar jag dock säga att den här boken är bättre än den förra. För när handlingen väl kommer i kom och klarnar även för mig är det tydligt att boken har större potential än Markus av Trolyrien. Jag gillar verkligen problemet kring tronarvingar och hur det bygger upp bokens handling, för det finns verkligen något att bygga på där och det gör boken mer spännande än den förra, då det verkligen finns problem

Dessutom är språket och berättandet här riktigt bra. Jag tycker att det är tydligt att Joseph A. Davis utvecklas i sitt skrivande, och han gör det på ett positivt sätt. Humorn i den här boken är mycket kvickare och mer anpassad för äldre läsare. I förra boken var det lite fånigare roligheter, men här är det riktigt smart och genomtänkt humor, vilket jag gillar.

Det är mycket tack vare Ilasa. Hon är en så underbar karaktär och lockar väldigt ofta till skratt. Hon är så härlig och jag älskar att få läsa ur hennes perspektiv, för hon är så rolig, obekymrad och knäpp. Det är roligt att följa hennes galna tankar och fascinerande att se hur målmedveten hon är och hur hon verkligen avgudar Albrak. Dessutom känns det aldrig oäkta eller för fånigt, utan hela Ilasa som person är väldigt trovärdig, men så himla unik!

Jag gillar också alla vändningar i boken, för de fanns inte riktigt där i den första boken. Här blir man ofta förvirrad och saker och ting går fram och tillbaka, vilket gör en väldigt engagerad som läsare. Det är i allmänhet en mycket mer genomtänkt bok än ettan, men den underbart färgglada och oändliga fantasivärlden och den där underbara charmigheten är kvar.

Verarnas drottning är precis som en uppföljare ska vara - snäppet bättre! Och det på de flesta sätten, bortsett från en något seg och oklar handling till viss del. I övrigt är det en så härlig bok och man blir verkligen glad av att läsa. Här adderas dock mer av spänning, relationer och vändningar, och det blir riktigt lyckat. Ilasa är bokens största tillgång och en så himla lyckad karaktär som jag hoppas få läsa mycket mer om! 

Betyg: 
   

Författare: Joseph A. Davis
Förlag: Pärlan Förlag
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 352 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 10+
Serie: Markus av Trolyrien, Del 2
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Verarnas drottning
Andra delar i serien: Markus av Trolyrien, Xirianas gåta
Annat:

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i E-format finns på Adlibris och Bokus


torsdag 26 oktober 2017

Down under

Down under är Johan Ehns debutroman och det är en till stor del självbiografisk roman. Året är 1987 och Jim är nitton år och påväg bort från sitt gamla liv som han förstörde helt. Till andra sidan jorden, närmare bestämt. När han kommer fram till Nya Zeeland blir han välkomnad "Down under" och han känner att nu börjar ett nytt liv där han kan vara vem han vill.

Men allt är inte så enkelt som han trott och när hans faster och farbror får veta vem han är blir han utslängd och plötsligt har han ingen. Jim måste ta sig fram i en helt okänd värld samtidigt som han tänker tillbaka på hur han förstörde allt i Sverige. Det blir en lärorik tid på andra sidan jorden, men kanske finns det ännu hopp och kanske är det inte "Down under" han hör hemma.

Sluta grubbla. Ta en paus. Please. För jag ska försvinna nu, lösas upp och byta skinn. Dra från allt. Jag ska klippa av och börja om någon annanstans. Någonstans långt, långt borta.
s. 8

* * *

Jag fick upp ögonen för den här boken först tack vare det vackra omslaget. Det är ett så snyggt och effektfullt omslag, och sedan är titeln också väldigt intressant. Och boken börjar väldigt spännande med ett brev från en okänd avsändare. Man blir direkt intresserad och vill veta vad som hänt och varför Jim väljer att fly till andra sidan jorden och Johan Ehn lyckas behålla min uppmärksamhet boken igenom.

Jag gillar idén till boken och handlingen är intressant och unik. Jag blir berörd av Jims berättelse, och när han blir utslängd från sina släktingar, alltså. Även fast det inte kom oväntat var det en scen som verkligen berörde och kändes så äkta, och den fick mig att känna så mycket. I övrigt känns dock boken ganska avlägsen för min del. Kanske beror det på att mitt liv är helt olikt Jims, och att jag därför får svårt att känna igen mig. Den kan också vara så att det är en bok som passar bättre till killar, även om alla kan få ut något av den.

Vad jag dock gillar är berättartekniken Ehn använder. Han skriver skickligt och smart när han varvar nutid med en dåtida berättelse som börjar för kanske tio år sedan och slutar i nutid. Det gör att man får bakgrundshistorian på ett väldigt intressant och naturligt sätt, och det gör boken lite bredare när den inte bara handlar om en enda sak.

Något jag dock har svårt för med språket är hur engelska och svenska varvas. Att skriva en bok på svenska där karaktärerna pratar engelska måste vara svårt, för det finns inget solklart sätt man gör det på. Här väljer man att ofta börja dialoger på engelska, för att sedan avsluta dem på engelska och för min del känns det fel. Samtidigt har boken en engelsk titel, så det finns nog en tanke bakom, men jag hade föredragit att det stod "sa han på engelska" i början, och sedan ingenting när det var uppenbart vilket språk det var. 

Efter bokens slut kommer en lång referenslista med främst musik, och trots att jag nog inte kände igen ett enda låtcitat gillar jag det. Det förstärker Jim som karaktär när kapitlen inleds med en textrad, och det märks att Ehn lagt mycket energi på boken i och med den flersidiga listan med låtar han låtit rader ut. Vilket engagemang, och en härlig krydda till boken!

Down under är en bra bok och jag älskar referenserna till musik som resulterar i en lång referenslista, för det gör boken äkta och förstärker även Jims personlighet och karaktär. Jag har dock svårt att känna igen mig i boken och gillar inte blandningen av engelska och svenska i dialogen, men älskar sättet berättelsen berättas på genom en nutida handling och en handling som börjar för längesedan och slutar i nutiden. Det förstärker det fina och viktiga budskapet. Det är en bok som berör, men målgruppen är en annan än jag.

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Johan Ehn
Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 318 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Down under
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris och Bokus


måndag 23 oktober 2017

Layers

Layers är skriven av Ursula Poznanski, den internationella succéförfattaren från Österrike, och är en av böckerna i Vox by Opals första utgivning. Boken utspelar sig på gatan, där sjuttonåriga Dorian flyr från det han för en stund trodde var hans räddning efter att han flytt från sin hemska pappa. 

Efter att han en dag vaknar med en kniv i handen bredvid en död person i hans egen ålder blir Dorian mirakulöst nog räddad från gatan och brottet som han tycks ha begått. Men allt är inte som det verkar. I residenset dit Dorian förs finns andra ungdomar och där får de utbildning, mat och gemenskap, mot att de delar ut flygblad på specifika platser. När Dorian får en ny arbetsuppgift, där han ska lämna paket till specifika personer utan ett ord inser han att det är något som är fel och en våldsam kamp på liv och död inleds. 

Okej. I princip ska du bara överlämna en sak. En sorts reklamgåva. Men du måste vara säker på att du lämnar den till rätt person. Du får varken låta dig luras eller skrämmas, och framför allt får du inte ta fel på person.” 
s. 82

* * * 

Till att börja med älskar jag omslaget. Det är en så rolig idé med hålet på framsidan som kommer i olika lager, för det gör boken till något mer än drygt 400 sidor inom två pärmar. När man läst boken får dessutom omslaget en solklar mening och det får mig att känna mig som en del av något större. Jag vet något som de som inte läst boken vet, helt enkelt!

Vidare är det en otroligt fascinerande bok med en väl genomtänkt handling där inget lämnas åt slumpen. Jag har inte läst något som kan jämföras med Layers, för det är verkligen en bok för sig. Handlingen är unik och intressant och spännande och beroendeframkallande. Ett lager av mystik finns sänkt över boken, och det gör den svår att släppa och lätt att bara glida igenom. Någonstans i mitten blev det dock lite upprepande och lite för mycket trampa på stället i katt-och-råtta-lejen, och boken var delvis lite långtråkig då inget nytt hände.

Men sedan så! Jag älskar vändningen som kom, för den var länge oväntad även om jag tillslut insåg vad som skulle hända. Brutala vändningar är alltid så roliga att läsa om, för jag älskar den där känslan av att hela boken plötsligt tappar sin mening och allt vänds upp och ner. Och Poznanski gör det riktigt snyggt, för hon lämnar hela tiden små, små ledtrådar som är svåra att upptäcka, men tillslut känns så självklara. Och så får hon mig att känna mig så dum och så lurad, och jag älskar det!

Att det är handlingen och själva berättelsen som är i fokus råder det ingen tveksamhet om, men det gör faktiskt inte så mycket att språk och karaktärer hamnar lite i skymundan. Språket fungerar, även om det inte är något särskilt, för det har bra flyt och lyckas skapa spänning. Jag saknar dock lite djup och känslor, och det hänger också ihop med karaktärerna, för där läggs ovanligt lite fokus. Jag lär inte känna karaktärerna så mycket och de eller deras relationer blir aldrig viktiga för mig. 

Istället är det Visionern som fascinerar mig och det är ett annorlunda sätt att skriva på. Det är handlingen som är viktigast, och jag trodde inte att det skulle passa mig, men här gör det faktiskt det, och jag är imponerad. Sedan måste jag säga att det är en ganska jobbig bok att läsa med tanke på all teknologi och allt kring spårning och liknande som man vill hålla koll på. För man vill vara med, hela tiden, och känner man så är det helt klart en lyckad bok.

Layers imponerar och det på många sätt. Ursula Poznanski skriver och berättar på ett unikt och nytänkande sätt då hon låter handlingen och aldrig språk eller karaktärer vara i fokus. Att jag inte lär känna varken Dorian eller någon annan gör inget, för jag blir uppslukad av den fascinerande handlingen som aldrig slutar leverera spänning. Och när vändningen kommer blir jag lite frälst, för Poznanski gör det så bra och så skickligt och jag känner mig så dum, lurad och som att jag nog älskar boken lite grann. 

Betyg: 
   

Författare: Ursula Poznanski
Förlag: Vox by Opal
Utgivningsår: 2017 (original: 2015) 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 381 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Tyska
Originaltitel: Layers
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


fredag 20 oktober 2017

Enda vägen

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Enda vägen är den sista delen i den dystopiska trilogin om Systemet, skriven av författaren Anna Jakobsson Lund, utgiven på hennes eget förlag. Det är en mörk framtidsvision om ett samhälle styrt med järnhand av överklassen. Inte ens bland rebellerna är man säker och man vet aldrig vem man kan lita på. Men Ava, Levi, Leymah, Lo, Bastian och Bri har tillslut funnit varandra.

Tillsammans tänker de göra allt i sin makt för att störta Systemet, men de håller inte med andra rebellgrupper som vill lösa allt med våld. För det är inte våld som är lösningen. För att störta Systemet måste man komma från insidan och man måste vara fler än sex ungdomar. Ava, Levi och de andra måste nu riskera mer än någonsin i kampen mot Systemet för att nå ut till folkmassorna. Och som vanligt vet man aldrig vem förrädaren är.

”I dag används TeBUS för att tysta oss.”
   ”Vad ska ni göra åt det?” frågar en äldre kvinna som står i det främsta ledet.
   "Vi?” Levi ler. ”Vi är sex ungar. Om det ska hända nåt måste vi vara många fler. När vi är det, då kan ingenting stoppa oss.”
   Det syns att han tror på vad han säger. Ava känner det också.
   Systemet är inte omöjligt att störta.
s. 168

* * * 

Jag blir så frustrerad av den här serien, för jag vill verkligen älska den, men jag kan bara inte göra det. Och egentligen vet jag inte vad det är som går fel. Jag tyckte mycket om seriens första bok, men sedan gick det lite för lång tid innan jag läste resten av serien och min länk till karaktärerna och situationen var försvunnen. Så det är nog delvis mitt eget fel, men jag tror också att det här är en serie som gör sig bäst om man läser alla böckerna i ett streck, för annars förlorar man för mycket.

Handlingen är alldeles för bred och fylld av småsaker och den tar olika riktningar hela tiden, vilket gör det svårt att knyta några band till den. Jag har länge svårt att hitta någon form av samband och hitta en röd tråd att följa. Det är så mycket löst som ploppar upp, men efter ett tag så kommer sammanhanget och den egentliga handlingen igång, vilket är bra. Det sker dock lite för sent och minnet av de där kanske 150 sidorna jag kämpat mig igenom tar över lite mycket.

Det finns dock saker jag älskar med boken. Jag älskar att det är en svensk dystopi, för det gör att man känner mer samhörighet och har lättare att hitta ett sammanhang. Det var dock bättre med igenkänning i tidigare böcker, tyvärr. Något annat jag älskar är kvinnors roll i boken, för kvinnor tillåts vara de starka och drivande. Jag reagerade särskilt på ett citat där Leymah frågar Levi om han fryser och erbjuder honom sin jacka. Det är så klassiskt, men rollerna brukar vara ombytta. Det är genialt att komma med sådana här små detaljer!

Att stora delar av boken utspelar sig i huvudet på karaktärerna är både plus och minus. Grejen med "sinnen" spelar en väldigt stor roll och det är intressant med de här psykologiska och mentala inslagen, men ibland blir det lite för mycket och för jobbigt. Handlingen blir så abstrakt och svår att ibland föreställa sig, och det är en nackdel, även om det är en unik idé som trots allt når ganska långt.

Trots att man ofta befinner sig i huvudet på karaktärerna känner jag aldrig att jag lär känna dem, och jag kommer dem aldrig så nära som jag önskat. Jag blir aldrig engagerad i deras relationer och de får mig aldrig att känna något, inte ens när deras liv vänds upp och ner på om och om igen. Jag tror dock att det beror delvis på att jag väntade för länge med att läsa bok två, för egentligen tycker jag ju att åtminstone Ava är ganska häftig...

Enda vägen är en bra och värdig avslutning på en svensk, unik, dystopisk trilogi. Problemet är bara att jag redan från början hamnade fel i min relation till Ava, Levi, Systemet och allt annat. Jag älskar att kvinnorna får vara starkast och jag älskar att boken är unik, men jag har delvis svårt med "sinnena", för boken blir abstrakt och svår att leva sig in i. Med lite mer energi hade jag och boken kommit bättre överens, men frågan är om det ska behövas..?

Betyg: 
    

Författare: Anna Jakobsson Lund
Förlag: Annorlunda förlag
Utgivningsår: 2016
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 413 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Systemet, Del 3
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Enda vägen
Andra delar i serien: Tredje principen, Aldrig ensamma
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


tisdag 17 oktober 2017

15 saker ni inte visste om mig!

God morgon alla fina!

För lite mer än ett år sedan gjorde jag ett inlägg med 10 slumpmässiga fakta om mig och det kan du läsa här. Och för lite mer än två år sedan gjorde jag ett inlägg med 10 bokrelaterade fakta om mig. Det hittar du här. Tycker det är så roligt att kolla igenom sådana här inlägg långt efteråt, för det är så mycket som har förändrats. Och just därför är det idag dags för ett nytt liknande inlägg och idag kommer 15 saker ni nog inte visste om mig!

1. Naturvetenskapsprogrammet.
I år började jag gymnasiet och jag läser natur och kommer med stor sannolikhet välja inriktning natur nästa år, då vi väljer.

2. Mopedbil.
Jag tog mopedkörkort förra året, men kör inte sådan där "sak med två hjul utan tak", utan en fräsig liten moppebil med fyra hjul och tak. Jag var så skeptisk först, men det är nog det bästa som hänt mig. Älskar att slippa regn, slippa vänta på bussar och kunna köra året om!
 
3. Celiaki.
Jag har celiaki och är alltså glutenintolerant sedan lite mer än fyra år tillbaka. Värt att veta är att jag avskyr att höra att "jag är gluten", för nej, jag är inte ett protein! Säg glutenintolerans eller celiaki, snälla! Skrev en krönika om det också - läs här!

4. Morgonmänniska.
Jag är verkligen en riktig morgonmänniska. Har sovmorgon flera dagar i veckan nu, men vaknar ändå senast halv åtta. Kan nog utan att ljuga säga att jag aldrig sover längre än till åtta om jag inte är jetlaggad, sjuk eller haft sovmorgon i minst en vecka.

5. Älskar frukost!
Som morgonmänniska gillar jag dessutom även frukost. Att baka scones, göra smoothies och spännande gröt och sedan äta - Love it! Frukost är underbart! Just nu är favoriten ugnsbakad havregrynsgröt med citron, banan, kokos och blåbär! Mums!

6. Älskar att laga mat.
Vidare på mattemat (nej, inte matte-mat, mat-temat) är matlagning en ny passion. Det började med att jag var trött på att mamma och pappa lagade samma mat hela tiden, så jag fick ta saken i egna händer. Följer nog de flesta matlagningssidor på Facebook numera och sparar recept dagligen och lagar spännande mat till familjen flera gånger i veckan! 

7. Har inte Instagram.
Det är faktiskt sant - jag har inte Instagram. Orsaken är att när det först blev populärt var jag bara tolv år och åldersgränsen tretton, och lydig som jag var blev det inget då. Och när jag fyllde tretton var hypen över och det var ingen mening med att skaffa det. Och förstår helt ärligt inte grejen med att skrolla supersnabbt och gilla bilder man knappt ens hunnit se?!

8. Introvert.
Jag är introvert, vilket väl betyder ungefär att jag är i behov av ensamhet och inte av sällskap, även om sällskap också behövs, såklart! Hittade en jättebra text här med skillnader mellan extroverta och introverta, och de flesta påståendena stämde helt!

9. Matte och svenska.
Mina favoritämnen i skolan är matte och svenska, vilket kanske är en lite udda kombination. Jag har alltid haft lätt för matte och gillar att det är logiskt, och samtidigt älskar jag svenska och att läsa, skriva och tala, för att det är så fritt och brett. 

10. Alltid i tid.
Något jag avskyr är att vara sen och jag har nog aldrig kommit försent till skolan förutom av godkända anledningar. Jag åker till skolan som ligger max en kvart bort 45 minuter innan jag börjar... (Men hallå - det beror faktiskt på att det är kö ut från där jag bor då det bara finns en bilväg!) Och för att "i god tid" är min bästa vän.

11. Gillar inte film och musik.
Lugn! Det är inte så att jag ogillar det, utan jag är bara inte så särskilt intresserad. Jag lyssnar sällan på musik och älskar inte direkt att gå på bio, även om det är roligt ibland. Och tittar inte så mycket på TV heller. Vete egentligen inte varför, men så är det!

12. Slå in paket.
Jätteskum information egentligen, men jag älskar att slå in paket. Synd bara att kalasåldern nu är över för både mig och lillasyster.... Jag älskar att göra roliga inslagningar med vikningar och sedan massa olika snören. Har ni till exempel testat att klippa inslagspapper i tunna remsor och "knorra" som presentsnöre? Eller klippa mönster i breda snören?!

13. Svarta, vita och gråa underkläder.
Ja, jag äger faktiskt bara svarta, vita och grå strumpor och trosor, och de grå är väldigt få. Jättetråkigt kanske, men det är praktiskt, för går en strumpa sönder kan man matcha den med en annan hur lätt som helst och de passar ju till allt. Har dock färgglada sportstrumpor!

14. Katastrof på orientering.
Hoppas inte min framtida idrottslärare läser det här, men jag är usel på orientering. Jag lyckades dock riktigt bra sista gången i nian, så jag hoppas det håller i sig. Får nästan panik av kartor och kompasser, så längtar inte till det. Det enda i skolan jag bävar inför... Vet inte hur många gånger jag gått halvt vilse i skogen. Usch, alltså!

15. Inget lokalsinne.
Kom på det här när jag och mamma var på Bokmässan i år och hon sa att vi skulle ta samma väg som förra året (?!). Jag sa att jag nog inte har något lokalsinne och hon protesterade inte så att eeeh... Hänger nog ihop med orienteringsgrejen. Och jag är förtvivlad över att jag inte hittar alls i Stockholm trots att jag bor 20 minuter bort med tåg...


lördag 14 oktober 2017

Handbok för ett begagnat hjärta

Handbok för ett begagnat hjärta, en unik bok där två människors helt skilda liv vävs ihop på det mest osannolika och hjärtskärande sättet. Författaren är brittiska Tamsyn Murray och boken är utgiven på Bokförlaget NoNa. Boken varvar två tonåringars helt olika liv. Jonny har levt nästan hela sitt liv på sjukhus, då han har ett allvarligt hjärtfel. Just nu väntar han på att rätt person ska dö, på rätt sätt och tillräckligt nära, för att han ska få ett nytt hjärta.

Niamh har levt hela sitt liv i skymundan av sin retsamma tvillingbror som nedlåtande kallar henne lillasyster trots att hon bara är minuter yngre än honom. Men när han omkommer i en olycka vänds hela Niamhs liv upp och ner. Och plötsligt händer det ofattbara - det finns ett hjärta till Jonny. Men allt är inte bra, för vem är Jonny egentligen utan sitt hjärtfel? Och han kan inte släppa tanken på den person som förlorat sitt liv men gett honom hans tillbaka. Och Niamh finner stöd på oväntat håll, men allt är inte riktigt som det verkar.

Så här ligger jag och försöker fördriva tiden medan jag väntar på att exakt rätt person ska dö på exakt rätt sätt. Ibland önskar jag att kirurgerna kunde operera bort mitt riktiga hjärta och låta mig ha det konstgjorda för alltid. Då skulle jag inte behöva komma på mig själv med att önska att någon jag aldrig träffat ska råka ut för något hemskt. Då skulle jag vara hjärtlös på riktigt istället för att bara känna mig som om jag är det.
   För jag är inte Iron Man. Jag är bara en pojke utan framtid.
s. 7 (e-boken)

* * * 

Åh, vad synd det är att den här boken fått så lite uppmärksamhet, för den förtjänar så mycket mer! Det är en unik och underbar bok på så många sätt och den påminner delvis om Jojo Moyes böcker, vilket är ett riktigt bra betyg. Från början var jag lite skeptisk till hela grejen med att hitta sin organdonator, för jag har alltid tänkt att det är omöjligt, för det ska det ju vara. Men Tamsyn Murray har faktiskt övertygat mig.

Det märks att hon har lagt mycket energi på saker som den och även annan fakta som boken bygger på, och det tycker jag om, för det gör boken trovärdig och intressant. Det är inte bara en berättelse om ett dödsfall och att bli kvarlämnad och inte heller bara en kärlekshistoria, utan det är också en berättelse om hur det är att vara svårt sjuk och hur det är att genomgå en hjärttransplantation.

Hade jag varit i samma situation som Niamh eller Jonny och läst en bok om det där ingen efterforskning kring saken gjorts hade jag blivit upprörd och besviken, men det märks att Tamsyn Murray lagt mycket energi på just efterforskning och på att ge en verklig bild av de saker hon beskriver, och det är fint. Det är en bok med så mycket att ge, och jag tycker dessutom att saker som sjukdomar är intressanta att läsa och lära sig om, och att de spelar en stor roll här gör att boken sticker ut.

Till en början var jag dock osäker på boken, för först klaffade inte riktigt parallellhandlingen. Det tog kanske sjuttio sidor innan flytet hittade in mellan sidorna och Niamhs och Jonnys historier kunde varvas utan att det blev motstånd i boken, men när det väl gick så blev det fantastiskt. Jag gillar parallellhandlingen och hur Niamhs och Jonnys liv vävs ihop på det mest osannolika, men dock inte helt oväntade, sättet. 

Att jag inte riktigt klickar med Niamh gör inte så mycket, för hon är en svår person och det är också lite av grejen med henne. Jonny och jag blir dock kompisar direkt och jag känner så mycket för honom. Det är så intressant att höra honom berätta och det finns så mycket reflektioner att göra utifrån hans liv. Han får en smärre identitetskris efter att han kommer ut från sjukhuset och då väljer han att skapa ett nytt Facebook-konto och bli "Jonny 2.0" och det känns verkligen som en helt möjlig reaktion. Intressant och tänkvärd sådan, dessutom.

Vidare älskar jag Jonnys relation med Em. De är så fina tillsammans och det känns så hoppfullt när de skämtar med varandra om sina sjukdomar. En liten flashback till TFiOS, vilket är underbart! Att det slutar som det slutar behöver vi ju inte prata om, för det är bara för hemskt. Men vad som dock bör understrykas är att det känns ganska motiverat och inte alls överdrivet eller som en onödig grej som slängdes in, och det är imponerande gjort.

Handbok för ett begagnat hjärta ger vibbar av Jojo Moyes och The Fault in Our Stars, men den är också helt unik. Det bästa med boken är hur noggranna efterforskningar som gjorts, för det gör boken så verklighetstrogen och äkta och dessutom är det så intressant att få en inblick i livet som allvarligt sjuk på ett sjukhus och hur det är att bli transplanterad. Det är det och Jonnys och Ems fantastiska relation jag kommer minnas bäst. Boken ger viktiga och intressanta perspektiv på att vara allvarligt sjuk och är unik i sin genre. Läs den!

Betyg: 
   

Författare: Tamsyn Murray
Förlag: Bokförlaget NoNa
Utgivningsår: 2017 (original: 2016) 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 335 st (Inbunden: 281 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Instructions for a Second-hand Heart
Annat: Läst som e-bok

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris och Bokus

torsdag 12 oktober 2017

Blandade känslor


Den här bilden ger mig lite blandade känslor.

Först och främst gör den mig jätteglad, för jag har ju tretton förhoppningsvis riktigt bra böcker att läsa. Men sedan gör den mig också lite uppgiven, för jag har hela tretton böcker att läsa, och helst av allt vill jag läsa alla nu, för att de inte ska hinna bli bortglömda innan jag recenserar dem.

Dessutom är det tre recensionexemplar ifrån Pärlan förlag med i högen. Jag tror jag satsar på att läsa Verarnas drottning först och främst, eftersom att det är en helt ny bok, medan de andra är lite äldre böcker. 

Sedan finns i högen också fyra bibliotekslån, och de måste jag läsa ut nu snarast, för lånetiden går snart ut. Och så har jag ju en del inköp från bokmässan, vilka jag också vill läsa så snart som möjligt! I början av året satte jag även upp målet att läsa ut Harry Potter under året, och nu har jag fortfarande tre böcker kvar (om man räknar med Det fördömda barnet, vilket jag gör!). Gissa vad jag gör på jullovet...

Det här är ju dessutom bara de böcker jag har hemma just nu - på en lista finns tre gånger så många böcker jag också vill läsa helst nu. Usch, alltså! Det är så svårt och svårare blir det sedan när man ska välja en bok att läsa. Tror jag måste få undan några låneböcker, men sedan tar jag nog upp Verarnas drottning, då den är rec-ex! Och sedan är jag jättesugen på Allt jag inte sa, då Agnes tyckte mycket om den och då den ju är så vacker!

Egentligen är det ju något jättebra - att ha så mycket att läsa, så mycket att välja på! Det är bara det att den här högen gör det så tydligt att jag aldrig kommer hinna läsa allt jag vill läsa, och det är ju jobbigt...


måndag 9 oktober 2017

Den mörkaste delen av skogen

Den mörkaste delen av skogen utkom i början av året och är skriven av den bästsäljande Holly Black som tidigare skrivit bland annat Spiderwick och Järnprovet tillsammans med flera andra författare. Här möter vi tonåriga Hazel. Hon bor tillsammans med sin familj i småstaden Fairfold, där magi hör till vardagen och ungdomarna festar vid en glaskista i skogen där en pojke med horn sovit så länge någon kan minnas.

Men en dag är pojken med hornen försvunnen och Hazel och hennes bror Ben blir båda intresserade av att finna den person som varit en så central del i de bådas liv. Äventyret tar dem rätt in i en magisk värld bland älvor där Alkungen styr. Det visar sig att pojken med hornen är en del av något mycket större än Hazel trott och rätt vad det är avslöjas hemligheter och sanningar som skulle förbli hemliga för alltid.

”Han är vaken”, sa han med låg och intensiv röst. Hans andedräkt blåste undan hennes hår. ”Pojken med hornen, prinsen, är fri. Han är fri och han kan vara var som helst. Vi måste hitta honom innan någon annan gör det.”
   [...]
   ”Den ensamma revolverkämpen lämnar sitt tillbakadragna liv för en sista strid med sin trogne vapendragare vid sin sida. Och vet du varför?”
   ”För att han är vår prins”, sa Hazel och kände i samma stund hur sanna orden var.
s. 50

* * *

I början blir jag positivt överraskad, för någonstans hade jag väntat mig en bok tänkt för en målgrupp lite yngre än mig själv, men Den mörkaste delen av skogen är uppenbarligen tänkt för tonåringar. Huruvida det är min typ av bok i övrigt kan diskuteras, för jag fastnar inte alls för den. Jag vet inte heller vad det beror på och det är ju något av det värsta - man gillar inte boken, men vet inte vad det är som är fel. Det gör det ju onekligen svårt att skriva om den nu. 

Det ord som passar bäst för att beskriva boken i mitt tycke är märklig. Det är en ganska bisarr och konstig berättelse och jag får aldrig riktigt grepp om var gränsen mellan verklighet och fiktion går. Ena stunden dansar festande ungdomar i skogen, och nästa stund jagas alla av ett magiskt monster. Jag saknar någon form av logik och förklaring till alla dessa kontraster, och för mig blir det bara för mycket, särskilt när det inte är en genre som tilltalar mig något särskilt redan från början. 

Jag fastnar inte heller för karaktärerna, då jag helt enkelt inte intresseras av dem och vad de har att ge mig. Vi lever i helt olika världar och jag engageras inte heller av deras relationer eller berättelser, utan för mig förblir boken helt enkelt ointressant. Jag tycker inte att relationerna känns speciella eller särskilt trovärdiga, utan de växer fram på ganska märkliga grunder och därför har jag svårt att njuta av boken.

Egentligen är jag säker på att det inte är en dålig bok och skulle jag läsa den igen och välja att grotta ner mig i den totalt, skulle jag säkert hitta något annat än det jag ser nu. Men problemet är att man ju inte ska behöva lägga hela sitt liv i en bok för att uppskatta den, och därför klickar jag inte med Den mörkaste delen av skogen. Men någon som är svag för bisarra sagoliknande romaner där magi blandas med verklighet skulle älska den här boken!

Den mörkaste delen av skogen är en sådan där bok jag bara inte kan uppskatta. Den är inte alls i min smak, då jag helt enkelt inte kan med den här bisarra kombinationen av modern vardag, mörk, gammeldags magi och modern fantasy. Det fungerar helt enkelt inte, och dessutom fastnar jag inte alls för karaktärerna, så boken blir svår att ta sig igenom. Men för någon som älskar den här typen av böcker tror jag inte att det här är ett undantag!

Betyg: 
     

Författare: Holly Black
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2015 (original: 2017) 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 327 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The darkest part of the forest
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris och Bokus


fredag 6 oktober 2017

Läst i september

Antal böcker: 7 st
Midnattsstjärnan av Marie Lu
Den mörkaste delen av skogen av Holly Black
Papperssjälar av Emma Johansson
Det är försent att vilja hoppa av av Stephanie Tromly
Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson
Mica - dotter av Solfolket av Anders Jacobsson
Handbok för ett begagnat hjärta av Tamsyn Murray

Antal sidor: 2137 st
Antal sidor/dag (genomsnitt): ca 71 st

Kommentar: En hel del blev läst även i september och jag har bara en bok kvar för att uppnå årets läsmål, och sidantalet har jag gått över för längesedan. Så roligt! Men gud, vad mycket "små-sorgliga" böcker jag läste...

Böckerna i rangordning (där 1 är bäst):
1. Det är försent att vilja hoppa av av Stephanie Tromly
2. Papperssjälar av Emma Johansson
3. Handbok för ett begagnat hjärta av Tamsyn Murray
4. Midnattsstjärnan av Marie Lu
5. Mica - dotter av Solfolket av Anders Jacobsson
6. Den mörkaste delen av skogen av Holly Black
7. Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson

Mest...
Överraskande: Papperssjälar
Sorglig: Papperssjälar, Handbok för ett begagnat hjärta, Hon går genom tavlan, ut ur bilden

Spännande: Det är försent att vilja hoppa av

Bästa...
Karaktär(er): Zoe och Digby - Det är försent att vilja hoppa av.
Titel: Papperssjälar
Citat: 

Från Papperssjälar:

Det finns bra hemligheter, som den om mina föräldrars bröllop. Hemligheter som gör en alldeles varm inombords, som gör att man nästan spricker av glädje.
   Sedan finns det dåliga hemligheter. Hemligheter som äter upp en inifrån. Som förändrar liv. Sådana hemligheter vill man undvika till varje pris.
   Hemligheter är som minor. Man gräver ner en och den kan ligga hur länge som helst utan att göra någon skada, men sedan räcker det med att någon petar lite på den för att den ska explodera, Och för att konsekvenserna ska bli förödande.
s. 9-10


Från Det är försent att vilja hoppa av:

“The phone rings on both ends, Zoe. You never called me either”

Annat: Var på releasefest för Vox by Opal och besökte Bokmässan, vilket du kan läsa om här!

torsdag 5 oktober 2017

Tusen sidor - Nu på Facebook!

Ja, hörni! I flera månader har jag funderat, och nu har jag äntligen gjort slag i saken och skapat en facebook-sida för bloggen min.

Så gå in på facebook och gilla "Tusen sidor" nu, så de patetiska 2 gillamarkeringarna (tack mamma och pappa!) får lite sällskap!

Tanken med facebook-sidan är att det ska vara enkelt att få aviseringar direkt när jag publicerar något nytt inlägg här på bloggen. Planen är också att ni ska kunna ta del av lite fler uppdateringar där. Ni vet, sådana där saker som är för små för att göra ett helt blogginlägg om, men tillräckligt stora för att nämnas!


onsdag 4 oktober 2017

Bokmässan 2017!

Hej på er! Årets mest efterlängtade helg är förbi, och jag tänkte nu ta med er på min bokmässa 2017! Jag har varit ganska flitig med kameran, så tanken är bilder som följs av lite lagom med text!


Fredag:


Jag vaknade med feber och halsont, men man kan ju inte missa det man längtat efter i flera månader! Tåget gick 9.14 och ombord fick alla resenärer en stor himla påse från Piratförlaget med reklam och en pocketbok. Och den där klumpiga bagen tvingades alla att ta med sig av tåget, trots att ingen bad om den! 




När vi kom fram navigerade vi oss till Vapiano, där vi åt lunch. Tog faktiskt ingen bild på lunchen, för pastan var ful och trasig och det var ganska dålig smak på maten. Den här chilibiten fastnade dock på bild, för jag stoppade den i munnen och den nästan dödade min tunga och mina läppar, trots att jag inte ens tuggade på den! Läskigt...



Alltid ett äventyr med spårvagnar, men vi kom fram till mässan strax innan två. Första scenprogrammet jag ville gå på var med Angie Thomas, men alla hennes framföranden var tyvärr inställda. Så istället gick vi runt och bara njöt!



Hos Pärlan förlag såg jag att jag hamnat på baksidan av Verarnas drottning! Så roligt!



Jag lyssnade på Sara Bergmark Elfgren om Norra latin som utkommer i oktober.




Vi gick på en intervju med Johanna Lindbäck och Jennifer Niven och jag blev sugen på att läsa Johanna Lindbäcks nya bok! Jennifer Niven pratade bland annat om hur alla sa till henne att hon aldrig skulle kunna bli författare, och hur fel de hade. 



Anna x3 (Ahlund, Arvidsson och Jakobsson Lund) pratade om hur de hjälper varandra i sitt skrivande och om hur en bok blir till. Ahlund berättade att hon trodde att hon var klar vid utkast fem, men den utgivna boken är det artonde, och Jakobsson Lund tog bort mer en 1000 "det" i början av meningar och Arvidsson fick rådet att radera en hel del "..." i dialoger. Det låter så himla roligt att vara författare, så nu är jag sugen på att skriva något! Mötte även Agnes från Agnes bokblogg!



Vi provsmakade glass med kanderad chili, och det var gott om än väldigt starkt. 




Jag hängde en stund vid Biblioteks- och berättarscenen och lyssnade på bland annat Nina Grøntvedt, Johan Ehn och Elin Säfström. Det var roligt att träffa henne, för hon var så härlig! Och vilket hår! Träffade även Elvira från Världarna jag lever i!


Av en slump hamnade vi i en radiodirektsändning av "Lantzkampen", och det var riktigt roligt att lyssna på och vara med. Där blev vi kvar ända till stängning.



Vi åt god middag bestående av salladsbuffé, bakad potatis och fläskfilé för min del.



En liten promenad senare kom vi till hotellet och det fina rummet. 


Lördag:



Tidig uppstigning och sedan lyxig hotellfrukost! Så gott! På bilden längst ner syns de glutenfria pannkakorna, även kända som "grädde och sylt"! Men det fanns mycket annat gott för en frukostälskare som jag.


Vi kom till mässan och de släppte in redan långt innan öppning, kanske på grund av det som skulle ske i närheten... Så vi kikade runt på böcker ett tag. (Såklart?! Haha!)


Vi tittade på Jessica Frej som lagade mat i kockteatern och efter provsmakning köpte jag två av hennes böcker, däribland hennes nya bok Supergott & supersnabbt. 


Vi lyssnade på underbara Elaine Eksvärd. Hon är en fantastisk talare, och så rolig att lyssna på! Verkligen en förebild! Hon pratade om sin bok och allt mellan himmel och jord. 


Debutanten Agnes Lindström pratade med sin förläggare om hur Hata Gustavsberg kom till. Där ingick bara en månads (!) intensivt skrivande och mindre utpressning mot förlaget!


Följde efter Agnes Lindström till Bonniers monter där hon pratade tillsammans med Maria Frensborg och Moa Herngren på temat feminism i ungdomsboken. Intressant!


Jag köpte Agnes och Marias böcker och fick dem signerade. Marias bok hade jag inte tänkt köpa, men hon var så härlig och rolig att lyssna på att jag blev övertygad!


Den traditionsenliga caesarsalladen utan brödkrutonger, då det är det bästa glutenfria som finns att äta. 85 kronor för sallad, lite kyckling, bacon och parmesan och två små tomater...


Sprang förbi Emma Johansson mitt i en intervju!


Malin Persson Giolito om succén med Störst av allt och hur det är att skriva om något så hemskt som en skolskjutning. Hon sa även att det inte var viktigt att gilla huvudpersonen Maja, så länge man kände någonting, och precis så kände jag när jag läste! Intressant!


Tack så mycket, och jag kommer helt klart!

Därefter väntade en lång promenad med tunga kassar mot stationen då all kommunikation var avstängd på grund av kaoset som rådde. Vi hörde dock sedan att vissa blivit instängda på mässan då det inte var säkert utanför, så vi hade nog tur ändå!


En fjuttig sallad till lunch, så det här var nödvändigt och ganska gott. Och hjälp vad törstig jag var! Hade nog inte druckit tillräckligt... 

Sedan väntade en jobbig tågresa, för usch, jag avskyr att åka. Spelar ingen roll vad det är och när man ätit dåligt och konstigt är det inte kul, för jag blir lätt illamående. Hann dock läsa ut Handbok för ett begagnat hjärta som jag hade med som e-bok.

Det jag fick med mig hem:

 

Ja, det blev tre kassar med hem, och då var jag ändå måttfull. Måste dock investera i en ny bokhylla snarast!


Jag fick tre recensionsexemplar från Pärlan förlag, vilka jag tackar ödmjukt för! Dels Verarnas drottning som jag annars skulle fått skickad, men också bonusarna Tidsboken och Andekrigare. Ska bli spännande att läsa! Tack, tack!


Två signerade kokböcker av Jessica Frej med enkla och spännande recept! 


Agnes Lindströms debut Hata Gustavsberg och Maria Frensborgs Mina smala axlars längtan, båda signerade!

* * *

Ja, det har varit två intensiva och händelserika dagar i Göteborg, särskilt då jag varit halvsjuk hela helgen... Det blev ju även lite speciellt i och med alla oroligheter. Bland annat gick de igenom ens väskor innan man kom in på mässan, och det kändes tryggt, men ändå hemskt att det behövs. I övrigt är nog det här den bästa mässan hittills. Jag har lyssnat på så mycket spännande intervjuer och framföranden och blivit inspirerad och sugen på att både läsa särskilda böcker och skriva något eget!