måndag 29 juli 2019

Florida 2019 - med fokus på böcker

För några dagar sedan kom jag och familjen hem från Florida. Det var en härlig resa fylld med en massa sol, bad och god mat, men givetvis också böcker. Därför tänkte jag nu berätta lite om resan med fokus på böcker.

På flyget från Arlanda till Miami, via London, läste jag ut Jonas Gardells Till minne av en villkorslös kärlek och började läsa Att ha och inte ha av Ernest Hemingway, som främst utspelar sig på Key West - dit vi var på väg först. Väl i USA hyrde vi bil och åkte på alla fantastiska broar över Florida Keys, för att till slut hamna på Key West, bland höns, tuppar  och key lime pie


Jag läste ut Hemingways bok på stranden, och vi besökte hans imponerande hus genom en underhållande och intressant guidning. Jag gillade inte Hemingways böcker, men att höra bakgrunden till dem gjorde allt lite mer spännande. Och de 40-50 sextåiga katterna boendes på tomten med anor från författarens egen tid var ju för söta. De var överallt - inte minst i den lilla bokaffären på gården. 



På Key West lästes också underbara När du läser det här. Sista kvällen såg vi den omtalade solnedgången på ön och lyckades äntligen fånga en galande tupp på film. Dagen därpå besökte jag öns fina bokhandel Books & Books, innan vi åkte mot Miami Beach. 



Miami Beach var en stor kontrast till Key West, och dagarna tillbringades främst läsandes, med Jojo Moyes En andra chans, som var en perfekt avslutning på serien. Vi tittade på Holocaust Memorial, en enorm staty rest till minne av alla som dog under Förintelsen, som finns på Miami Beach. En kväll hittade vi en mysig gågata, och gömd bakom en restaurang fanns en superfin bokaffär (återigen Books & Books),. Affären delades in i små rum, vilket gjorde den otroligt mysig. Det var högt i tak och böcker brydde hela väggarna. En häftig affär som jag rekommenderar alla som har vägarna förbi att besöka!



Påväg västerut till Naples upplevde vi sedan det enorma shoppingstället Sawgrass Mills och också där hittade jag en bokaffär. Här fanns verkligen allt i bokväg, och hyllan med unga vuxna-böcker var lyxigt lång. Jag hittade också en T-shirt som jag var på väg att köpa!


I Naples tittade jag på den fina solnedgången med gott sällskap, och läste ännu mer av 8 saker du aldrig skulle våga samt Ensam i Paris i solskenet på den magiska stranden. Vi åt också cheesecake, blev dyngsura i spöregn och upplevde ett rejält åskoväder innan vi åkte norrut till Clearwater Beach.


I Clearwater åt vi på våra favoritrestauranger från förra året, tittade på stora fiskar i havet och jag läste ut Ensam i Paris. Vi käkade tacos till lunch på hotellrummet och jag läste om julen, men att säsongen var helt fel gjorde ingenting, för Jag kommer hem till jul var otroligt underhållande. Till frukost frossade vi i färsk frukt och på kvällarna såg vi vackra solnedgångar när vi promenerade längs stranden. 




Vi flög hem från Tampa efter 13 nätter och jag var tacksam över den enda bok jag köpt under resan (The Selection Stories) som blev mitt trogna sällskap under resan. Totalt hann jag läsa sju böcker, varav många var riktigt bra!


torsdag 25 juli 2019

Den märkligaste boken i världen & andra mysterier

Den märkligaste boken i världen & andra mysterier skriven av Daniel Rydén samlar 55 (om jag räknat rätt...) gåtor och mysterier som utspelat och utspelar sig i vår värld, från början av vår tideräkning till idag. Här möter vi allt från mystiska olyckor och händelser som inte tycks ha någon naturlig förklaring, till olösta mordgåtor och oförklarliga historiska vändningar. Vissa mysterier har redan svar, medan andra förblivit olösta, trots mängder av teorier där både utomjordingar, lögner och sammanträffanden föreslås vara svaret. Daniel Rydén guidar sina läsare genom alla unika händelser, i detta mastiga verk från tidigare i år. 

Vi älskar våra gåtor, vi vårdar våra obesvarade frågor. [...] Ett löst mysterium är inte mycket att kittla fantasin med.
   ”Datorer är värdelösa; de kan bara ge dig svar”, sa konstnären Pablo Picasso när en ny tid bröt in. Det var nog inte enbart menat som kritik mot teknologi, utan också en hyllning till ovissheten.
s. 7

* * *

Den känsla som återkommer mest frekvent medan jag läser den här boken är att just det här kapitlet hade kunnat uteslutas, då det inte passar in. För jag trodde att det här var en bok om mystiska gåtor och mysterier, inte en historieföreläsning, och den känslan får jag alldeles för ofta när jag läser boken. 

Jag slog upp boken för att läsa om det försvunna Malaysian AIrlines-planet MH370, varför Palme-mordet ännu är olöst, samt mystiska och skrämmande olyckor där man inte vet vad som hänt. Inte för att få reda på hur och när den första pizzan kom till Sverige eller får att förstå de historiska och ekonomiska själen bakom Tysklands hyperinflation år 1923. Det är visserligen intressant att även läsa om historia, men när jag slog upp den här boken var det med hopp om att få läsa om mystik i vår värld, och det är boken till ungefär 60 %, medan resten mest är historia. 

Det känns som att nästan hälften av alla kapitel är inslängda för att göra boken lite längre och mer komplett, då A-laget av mysterier tog slut, och det är inte helt lyckat, för boken förlorar sin röda tråd och det tematiska som jag förväntade mig. Jag tror helt klart att det hade räckt med de 60 % mysterierna som var de bästa och mest intressanta, och med fördel hade kapitlen då kunnat vara längre. Jag hade gärna läst ännu mer om t ex MH370 eller Bermudatriangeln, och vissa kapitel känns verkligen alldeles för korta. Boken tycks vara skriven enligt ”kvantitet framför kvalitet” istället för tvärtom, vilket är synd.

Det finns dock otroligt bra saker med boken också. Jag gillar bland annat variationen av ämnen, då boken har en otrolig bredd – både i tid och rum – vilket gör att den sällan blir trist att läsa. Jag gillar också att vissa gåtor lämnas öppna, medan andra sågas totalt med hjälp av bevis. Dessutom är idén till boken perfekt, för Rydén har lagt ner mycket arbete på att sovra i källor och sammanställa det bästa, så att läsarna själva slipper göra det. Samtidigt ges också möjlighet till att själv söka vidare, genom att till exempel läsa böcker och lyssna på ljudinspelningar, och det uppskattar jag verkligen. 

Det bästa är dock att det här inte är som att läsa en bok, utan som att höra en berättelse. Det känns som att Daniel Rydén själv berättar alla historier, då han skriver så fantastiskt, på ett väldigt berättande, intresseväckande och trivsamt sätt, så som en skicklig historiker berättar sina berättelser, och jag verkligen älskar detta! Det är ett helt unikt språk, som ger bra flyt hela vägen. Dessutom lär man sig mycket av boken, inte minst om olika, intressanta mysterier, men också om saker som varför islam och judendomen inte tillåter att man äter griskött, samt varför det heter karantän. Jag tar med mig så mycket från denna läsupplevelse!

Den märkligaste boken i världen & andra mysterier gör mig besviken, då en stor del av mysterierna inte är så mystiska som jag hade hoppats. Samtidigt finns det många mysterier som är både intressanta och lärorika. Dessutom skriver Daniel Rydén som en riktig historieberättare, och det gör att boken sticker ut. Och när det gäller att sammanställa de mängder av fakta som finns om allt och ta fram det bästa för sina läsare, gör Rydén det med bravur och skapar överraskning och intresse genom hela boken. Det är en bok för alla som vill lära sig mer om världen, på ett nytt, trivsamt och lättillgängligt sätt. 

Betyg: 
    

Författare: Daniel Rydén
Förlag: Historiska Media
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 418 st (Inbunden: 271 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Den märkligaste boken i världen & andra mysterier
Annat: Läst som e-bok

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


måndag 22 juli 2019

Hålla andan

Hålla andan är Flora Wiströms andra bok, med hemligheter, syskonskap och prestationskrav i fokus. Mina har just tagit studenten och vet inte vad hon ska göra med sitt liv. Samtidigt är storasystern Daria på väg att bli en professionell simmare på hög nivå. Bland syskonen Mina, Daria och Sam har Daria alltid varit den duktiga som alltid levererar och gör alla nöjda. Men så är hon en dag spårlöst försvunnen och Mina bestämmer sig för att ta reda på vad som hänt. Sökandet tar henne till simhallen, Darias egen värld där saker tycks ha skett, men dolts under ytan. Kan Daria fortfarande räddas?

Då ser jag: Hyllorna med sina produkter ser ut som en sjuåring som tappat tänderna.
   Darias saker är inte där.
[...]
Hon var här imorse. Hon sa ingenting om att hon skulle åka.
s. 25

* * *

Det första jag tänker på och som jag verkligen vill understryka är det fantastiska arbete Flora Wiström har gjort som grund till den här boken. Det är verkligen intressanta ämnen och budskap hon valt att ta upp, och jag gillar idén skarpt. Jag var aldrig särskilt imponerad av hennes andra bok Stanna, så nu hade jag inga förväntningar, och jag blir därmed varken besviken eller positivt överraskad.

Jag tror att det här hade kunnat bli en fantastisk bok, men nu blir den bara okej, och det finns många skäl till det. För det första räcker en unik idé inte för att skapa en utstickande roman, och Hålla andan blir tillslut en klassisk ungdomsroman, som inte sticker ut. Boken är otroligt förutsägbar, då jag direkt förstår både vem som ska bli kär i/vän med vem, vad som hänt innan och vad som hänt Daria. Jag blir aldrig överraskad, då alla händelser är klassiska och som skapta för en ungdomsroman. Därför lyckas boken aldrig engagera eller underhålla mig. 

Dessutom fastnar jag aldrig för huvudpersonen Mina, då vi är så olika. Jag hade föredragit att läsa mer från Darias perspektiv, då vi två är mer lika, men det är ju bara en smaksak. Att läsa från olika perspektiv är dock en fördel för boken, då det gör den spännande redan från början, när man får ta del av både Minas och Darias tankar och känslor. Att under över 200 sidor följa en huvudperson man inte känner någonting för, då hon är så långt bort från en själv, är dock svårt. För andra kanske boken istället blir en fullträff, just tack vare Mina. 

Jag blir också förvånad över att boken inte alls går in i temat prestationskrav, då det trots allt står på baksidan. Wiström får in trassligt syskonskap på ett bra, trovärdigt och intressant sätt, och även  den sexuella makten, men prestationskrav hade jag önskat få läsa mer om, då det är ett ämne som man sällan möter så direkt i böcker. Där hade det hjälpt att läsa mer om Daria istället, och jag är övertygad om att boken hade stuckit ut mycket mer om Wiström valt det här relativt outforskade ämnet istället för att gå i alla klassiska romanfällor. 

Det som dock får mig att läsa vidare är de kursiva delarna från Minas perspektiv. Det är tillbakablickar till något som hänt förut, och det som gör att jag blir intresserad av boken. Dessvärre kommer bokens slut så snart och så tvärt att inte ens det här inslaget håller. Boken är otroligt mörk, och när slutet kommer så tvärt och är så oklart kan inte ens det lätta upp allt, och jag tycker det är synd, för boken lämnar mig verkligen frågande, ledsen och förvirrad. 

Hålla andan har alla förutsättningar, Wiström har gjort en otroligt bra grund med alla intressanta ämnen och budskap, men när hon går i de klassiska romanfällorna tappar hon möjligheten till att skapa något unikt och fantastiskt som sticker ut i bokhyllan. Nu är boken otroligt förutsägbar och lyckas varken överraska eller engagera mig. Slutet är för tvärt och boken för kort, och det gör att inget av alla teman kommer till sin rätt. Dessutom tar mörkret över, så boken lämnar mig endast frågande, förvirrad och förtvivlad.

Betyg: 
    

Författare: Flora Wiström
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 224 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Hålla andan
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


fredag 19 juli 2019

Farväl till vapnen

Farväl till vapnen är Ernest Hemingways välkända krigsroman, som utspelar sig under första världskriget. Amerikanen Frederic Henry har tagit värvning i den italienska truppen och arbetar som ambulansförare i det krig som man först trodde endast skulle pågå i några veckor. Efter år av krigande börjar dock han och alla andra att tröttna. Och när Frederic blir skadad och måste vårdas på sjukhus i mer än ett halvår förändras allt. Han uppvaktas av sjukvårdaren Catherine Barkley, och när det är dags för honom att återvända ut i fält är hon gravid. Nu måste Frederic besluta sig för vad som är viktigast i livet, samtidigt som krigsmoralen bland alla sjunker och fler och fler söker den verkliga lyckan.

”Åh, älskling, du kom verkligen tillbaka.”
   ”Ja.”
   ”Jag älskar dig så mycket och har saknat dig något fruktansvärt. Du försvinner väl inte ifrån mig?”
s. 28

* * * 

Det här var inte alls vad jag förväntade mig från en av 1900-talets förmodligen mest tongivande författare tillika nobelpristagare i litteratur år 1954. Den här gången är det dessutom endast något negativt. Farväl till vapnen lever inte alls upp till mina förväntningar, men kanske var den snart 100 gamla roman ett mästerverk när den först skrevs, i en helt annan tid, med helt andra värderingar och ett helt annat sätt att skriva skönlitteratur på. 

Det största problemet är karaktärerna, som är otroligt platta. På nästan 300 sidor lyckas jag verkligen inte lära känna varken Frederic, Catherine eller någon annan tillräckligt mycket för att jag ska bry mig om dem och deras öden. Jag tycker dessutom att relationen mellan dem två är otroligt orealistisk. Det känns verkligen inte som någon äkta kärlek, utan allt känns bara otroligt desperat och overkligt, och det gör att hela boken faller väldigt platt. Jag blir aldrig engagerad i kärleksparets problem, och det är ju det som boken först och främst handlar om. 

Nej, jag fastnar verkligen inte för handlingen i boken. Ärligt talat anser jag att den inte ens är intressant som en krigsroman. Det hade ju åtminstone varit någonting även om kärleksstoryn är dömd till att misslyckas redan från början, men jag tycker inte att det finns några intressanta perspektiv ens på kriget. Det hade krävts mycket mer händelser, oväntande vändningar och saker som förde boken framåt för att den skulle haft någon chans att fånga mitt intresse. Fast kanske hade jag tyckt helt annorlunda om jag läste boken på 1930-talet. Nej, jag söker vidare efter något av Hemingway som lyckas fånga mig, och återkommer om när jag hittar något. 

Farväl till vapnen är en besvikelse och inte alls vad jag väntade mig av en så välkänd författare, och dessutom nobelpristagare i litteratur. Storyn är platt och ointressant, och dessutom är karaktärerna och deras relationer orealistiska och även de platta. Det finns ingenting i boken som fångar mitt intresse eller gör mig engagerad, och det gör att boken lämnar mig helt utan att jag har blivit berörd. 

Betyg: 
    

Författare: Ernest Hemingway
Förlag: Bakhåll 
Utgivningsår: 2014 (original: 1929) 
Antal sidor: 282 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A Farewell To Arms
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


tisdag 16 juli 2019

Tusen sidor 5 år – Årens höjdpunkter

Godmorgon på er!

Idag, den 16 juli 2019, är det ganska exakt fem år sedan jag startade den här bloggen. Bloggen som först mest var en rolig grej, men som kommit att betyda så mycket. Att blogga har gjort mig till en bättre skribent, och att ständigt skriva bokrecensioner har gjort mig till en bättre läsare. Dessutom har bloggandet gett mig nya vänner och andra kontakter, och möjliggjort att jag fått ta del av böcker jag annars aldrig hade kommit på tanken att läsa. 

För att uppmärksamma den här femte födelsedagen tänkte jag här och nu dela med mig av några höjdpunkter från alla de år jag har bloggat:


Första året

Tolvåriga Lexie startade sin bokbloggarkarriär stenhårt genom att ge sig på 30 Days of Books. Här hittar ni alla 30 inlägg i den ambitiösa bloggserien. Anmärkningsvärt är det faktum att många av inläggen från det här året saknar bilder och dessutom nämns antingen Divergent, Förr eller senare exploderar jag eller Hungerspelen i majoriteten av mina texter. Även fem år senare ligger dock dessa böcker mig varmt om hjärtat! 

Nu skapade jag dessutom mitt under lång tid mest lästa inlägg. Idag ligger inlägget på en stadig femteplats och ämnet är bokvikning, vilket jag hade en kort karriär i (läs: vek två böcker)Här finns det inlägget för den som är intresserad. Och den här vikta boken finns faktiskt fortfarande kvar på mitt skrivbord!



Andra året

Det här var året då jag skrev otroligt många recensioner och besökte min första bokmässa. Och jag såg många filmatiseringar som jag recenserade, däribland Paper Towns och The Maze Runner. Och efter att jag promotat en massa filmatiseringar skrev jag här om varför filmatiseringar av böcker inte alls är så "bra" (?!) Jag insåg också risken med att formulera sig illa i recensioner (se bilden nedan). 


Inte heller nu tycktes jag ha förstått innebörden av ”en bild säger mer en tusen ord”, för också här är det mesta i svart-vitt. Att det här inlägget saknar bilder gör dock inget, för jag älskar att läsa det! Notera särskilt: min dramatiska livsberättelse i början (mitt liv år 2015 låter så roligt, men jag lovar, det var bara den här dagen som var unik). Notera också främst punkt nummer två. Ärligt talat ser jag än idag ofta det där målarstafflit mitt på tåget framför mig när jag så enkelt kan plocka fram en bok i de flesta situationer! 

Det här året skrev jag också ett irriterat inlägg om att Allegiant inte kommit i pocket på svenska än, då den skulle ha gjort det. Och vet ni vad? Den här inte kommit nu heller! Just nu är det 28 februari 2020 som ska gälla, men detta ändras ju ständigt... Så märkligt!

I slutet av detta bloggår skrev jag också om mina två praoveckor, där jag dels praoade på en bokaffär, vilket var grymt, och på ett apotek vilket var förfärligt. De drog fördel av mig som gratis arbetskraft och jag fick ingen inblick i hur det verkligen är att jobba där. Läs om det här och här



Tredje året

Mitt tredje år känns som igår, för redan här läste jag tydligen Livet efter dig som jag föll totalt för och skrev en otroligt utvecklad och rosande recension om här. Dessutom gjorde jag en rolig tag där jag använde boktitlar för att svara på frågor, och jag lovar, inget av alla dessa svar är det minsta sanningsenligt. Det här året var dock inte ett så speciellt bloggår. Jag fortsatte med att recensera allt jag läste och fick fler och fler recensionsexemplar. Jag var också otroligt filosofisk i många mina inlägg och delade med mig av djupa tankar kring läsning och bokbloggande, bland annat här och här. Jag gick också djupt in i för- och nackdelarna med att låna böcker på bibliotek, vilket ni kan läsa om här


Fjärde året

Hmm, jag tror att jag var en mycket roligare bloggare de två första åren, för inte heller år 4 hände så mycket värt att nämna här. Jag var på en releasefest hos Vox by Opal, vilket var otroligt häftigt om och något jag skrev ett litet blogginlägg om. Det här är också året då jag startade bloggens egen facebooksida (”Tusen sidor”)! Jag deltog också i min första julkalenderbloggstafett som Sofies bokblogg anordnade, och givetvis lyckades jag skriva om Hungerspelen när min lucka öppnades. Jag fortsatte även väldigt filosofiskt och djupt, bland annat i det här inlägget.


Det här inlägget är dock min favorit från hela året. Där skriver jag om ett problem som jag än idag har, med alla unga som desperat behöver hjälp med sina skoluppgifter och inte orkar läsa böckerna själva, utan förväntar sig att jag ska minnas hur en karaktär beskrivs in en bok jag läste för två år sedan. Jag älskar verkligen att svara på alla dessa kommentarer, för mitt mod blir större varje gång, och jag vågar svara roligt och lika oklart som en politiker. 



Femte året

Det känns så märkligt att skriva om det femte året, för där tas vi ju till nutid. Hursomhelst, under det året skapade jag äntligen mitt instagramkonto till bloggen (@tusensidor). Jag gjorde också ett inlägg med en otroligt ambitiös prideflagga i form av böcker. Är den inte snygg? Dessutom deltog jag i min andra bloggstafett och skrev den här gången om Axel Schylströms BrändSå sent som nu i juni skrev jag två spännande inlägg om tio böcker som gett mig nya insikter och lärdomar. Här finns del 1 och del 2. Dessvärre var jag som sagt en mycket roligare bloggare år 2014-2015, så nu hände inte så mycket mer värt att nämna. 


Så där har vi dem; mina fem år som bokbloggare! Att börja blogga är nog det bästa beslut jag tagit, och just nu hoppas jag få fortsätta med det här länge!


lördag 13 juli 2019

Alla suger och det är ingens fel

Alla suger och det är ingens fel publicerades förra året, av den då endast 17 år gamla Ebba Hyltmark bosatt i södra Sverige. I boken följer vi Li som går i nian och är mitt uppe i sina planer på att fly till Stockholm för gymnasiet, och därefter till USA för MIT. För här finns bara falska människor med sina korthusrelationer. ”Alla suger och det är ingens fel. Det bara är så.” Den enda som är äkta är kompisen Olivia, men hon är ju bara nio år. Snart träffar dock Li Sigvard, och han blir en riktig vän. Och så kommer Max till klassen, och Li som lovat sig själv att aldrig bli kär riskerar att bryta det löftet. Men till vilket pris? Finns verkligen äkta vänskap och kärlek?


Varför måste jag fly? För att alla här är idioter. För att ingen här får mig att känna att någonting är äkta, för att alla här är på låtsas. Det är som plast alltihop, allt är falskt och inget är för evigt. Jag flyr för att jag blir trött på att gå runt i samma skit, om och om igen. För att allt är bullshit.
s. 24-26

* * *
”Jag går fram till Kalles bänk på mattelektionen.
   ”Hej Kalle”, säger jag.
   ”Hej Li”, säger Kalle. Han kan mitt namn, det är bra.
   ”Du, jag måste dra hem någon annan niondeklassare som inte är för attraktiv eller för töntig, så att mina föräldrar kan se att jag har vänner. Vill du vara den personen?”
   Många skulle säkert har sagt att jag är hård, men sanningen är hård och enligt mina analyser leder inte lögner någonstans.”
s. 21-22

Där har ni det. Citatet som sätter ribban. Får mig att börja gilla Li otroligt mycket. Efter knappa tjugo sidor har jag redan fastnat totalt för Li, hennes ärlighet och hennes intelligens. Därefter blir det bara bättre. Det är så fantastiskt att Ebba Hyltmark endast var sjutton år gammal när hon skrev den här klockrena, ursmarta bok. Jag är otroligt imponerad av det, för boken är verkligen grym!

Det finns en väsentlig skillnad mellan Ebba Hyltmark och andra professionella ungdomsboksförfattare, och det är att Ebba lever i det själv. Hon har själv just avslutat tiden på högstadiet som hon här skriver hon, hon vet precis hur det är och hur man känner, och det gör boken otroligt verklighetstrogen och äkta på alla sätt. Ingen bästsäljande författare kan slå den som själv lever i världen hon skriver om, och det är just därför den här boken är så sanslöst bra.

Ebba Hyltmark skriver otroligt ärligt, rättframt och humoristiskt. Det är svårt att inte le när man läser, då boken verkligen är rolig, men inte på ett fånigt sätt, utan på ett högst verkligt sätt. Hyltmark sätter ord på allt det jag själv vet och har tänkt många gånger, utan att riktigt kunna formulera det, och det gör att boken känns så rätt. Igenkänningen är enorm, och handlingen är verkligen klassisk, fast ändå helt unik, eftersom att allt är så äkta, ärligt och genomtänkt. Det behöver inte vara särskilt komplext när allt är så on point, och i sin enkelhet blir boken helt magisk. 

Dessutom älskar jag alla relationer i boken. De känns alla väldigt realistiska, och jag gillar särskilt Lis vänskap med Olivia och Sigvard, där åldersskillnaden inte spelar någon roll, för även dem är trovärdiga och verkligen hoppfulla. Boken är inte särskilt lång, men trots det finns det gott om utrymme för alla relationer att växa fram sakta och på ett realistiskt sätt, och det just det som gör att dem sticker ut. Det finns inga relationer som känns konstlade, utan det finns skäl till allt som händer, och det är verkligen grymt skrivet av Hyltmark!

Li är dessutom en underbar huvudperson att följa. Hon är uppfriskande ärlig, så verklig och otroligt rolig att läsa om. Hon är helt unik och verkligen spännande att följa. Hon har alltid huvudet på skaft och är cynisk, utan att det blir negativt. Jag blir verkligen glad av att läsa om henne, och hon inspirerar verkligen mig till att göra saker annorlunda i mitt liv, och inte fastna i det falska och alla korthusrelationer. 

Det finns egentligen endast en sak jag inte gillar med boken, och det är olyckan. Jag tycker att den är onödig och även utan den hade boken blivit otroligt bra. Ett lite längre lyckligt slut hade inte gjort mig något ont, och med olyckan är det första gången jag tycker att boken inte riktigt håller. Jag förstår absolut tanken med att värna de relationer man har, då saker kan hända, men tycker att det här är lite för drastiskt att dra in i slutet.

Alla suger och det är ingens fel är en klockren roman om att vara tonåring, vilja vara som alla andra, men ändå inte vilja delta i alla falska spel och bräckliga relationer. Det är ärligt, roligt och rättframt, och en bok som passar alla som någon gång gått på högstadiet. Karaktärerna ger stor igenkänning, men är ändå unika, och relationerna är speciella, men ändå fantastiskt trovärdiga. Ebba Hyltmark är en makalöst skicklig författare redan som sjuttonåring, och jag ser fram emot att få läsa ännu mer av henne i framtiden!

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Ebba Hyltmark
Förlag: Brombergs Bokförlag
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 289 st (Inbunden: 246 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Alla suger och det är ingens fel
Annat: Läst som e-bok

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


onsdag 10 juli 2019

Fahrenheit 451

Fahrenheit 451 är Rad Bradburys mest kända bok, från 1953. Det är en dystopi som utspelar sig under mitten av 2000-talet, i en värld där teve och radio tagit över. Brandmän ska inte längre släcka bränder, utan skapa dem. Deras jobb är att bränna upp böcker, och om så krävs även husen där de finns och invånarna i husen. Guy Montag är brandman, men när han möter den märkliga unga kvinna Clarisse McClellan förändras hela hans världsbild. För är det verkligen sant att böcker inte för något gott med sig, då de inte är verkliga? Montag måste en gång för alla bestämma sig för om han ska följa strömmen, eller ta risker som kan kosta honom livet eller ge honom den lycka alla söker efter. 

It's fine work. Monday burn Millay, Wednesday burn Whitman, Friday Faulkner, burn 'em to ashes, then burn the ashes. That's our official slogan.
s. 6

* * *

Jag tänkte att jag skulle vara "duktig" och läsa någonting på engelska, men kanske var inte det här den bäst lämpade boken där. För jag tror att jag kanske hade tyckt mer om boken om jag hade läst den på mitt modersmål svenska, för då hade jag nog kommit närmare allt i boken rent språkligt, vilket hade varit bra. För när jag läser boken nu känner jag mig hela tiden otroligt distanserad från allt som händer. Som läsare blir jag aldrig engagerad i händelserna, och ingenting känns verkligt och som att det händer "här". Det gör att läsningen blir tråkig, för jag känner aldrig något för karaktärer och bryr mig inte riktigt om vad som händer. Fast kanske hade det inte spelat någon roll om jag läste boken på svenska?

Vad jag dock kan säga med säkerhet är att jag anser att det är brist på relationer och karaktärsutveckling i den här boken. Man får visserligen se Guy Montags liv förändras drastigt, men samtidigt känns inte det så trovärdigt, då relationen mellan honom och Clarisse endast finns under en mycket kort tid. Det blir aldrig trovärdigt, och det gör att jag har väldigt svårt att sätta mig in i Guy Montags tankar och känslor, och för mig känns därmed ingenting i boken särskilt realistiskt.

Jag blir dock inte besviken på det som faktiskt var vad jag kom för först i den här boken. Givetvis talar jag om den omtalade handlingen om en värld där brandmän bränner upp all vår litteratur. Det är ett otroligt intressant scenario Ray Bradbury har byggt upp, och jag gillar särskilt slutet, samt att få ta del av de litterära utdrag som finns med i boken. Det ger en väldigt fina känslor, och boken är helt klart unik och 1953 var den förmodligen otroligt nytänkande, och det uppskattar jag. Fast tyvärr räcker inte det hela vägen. 

Fahrenheit 451 är en intressant bok om ett intressant ämne, men den lyckas ändå inte fånga mitt intresse. Det beror på att jag aldrig blir berörd eller engagerad av varken händelser, karaktärer eller relationer. Jag saknar hur olika relationer utvecklas på ett realistiskt sätt, för nu går allt overkligt hastigt. Jag saknar också att verkligen lära känna Guy Montag och andra personer, för nu är jag fortfarande deras främling. Jag saknar dessutom händelser eller någonting som får mig att vilja bläddra vidare.

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Ray Bradbury
Förlag: Simon & Schuster Paperbacks
Utgivningsår: 2013 (original: 1953) 
Antal sidor: 158 st (249 st inkl. "History, Context and Criticism")
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Fahrenheit 451
Annat: Läst på engelska

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


söndag 7 juli 2019

Läst i juni

Antal böcker: 12 st
Den sista stjärnan av Rick Yancey
De kommer ändå inte tro mig av Ulla M. Nissen
Det måste gå av Ulla M. Nissen
Någon dag av David Levithan
Europa pandemus av Peter Westberg
Det är alltid nåt man inte ångrar av Stephanie Tromly
Fahrenheit 451 av Ray Bradbury
Alla suger och det är ingens fel av Ebba Hyltmark
Farväl till vapnen av Ernest Hemingway
Hålla andan av Flora Wiström
Den märkligaste boken i världen & andra mysterier av Daniel Rydén
Fjädrar av Jacqueline Woodson

Antal sidor: 3263 st
Antal sidor/dag (genomsnitt): ca 109 st

Kommentar: 
En fantastisk läsmånad där otroligt mycket blev läst! Dessutom hann jag läsa en del riktigt bra böcker. Dessvärre läste jag också många böcker som jag inte fastnade för alls. 

Böckerna i rangordning (där 1 är bäst):
1. Det är alltid nåt man inte ångrar
2. Alla suger och det är ingens fel
3. Någon dag
4. Den märkligaste boken i världen & andra mysterier
5. Fjädrar
6. Det måste gå
7. Den sista stjärnan
8. De kommer ändå inte tro mig
9. Hålla andan
10. Europa pandemus
11. Fahrenheit 451
12. Farväl till vapnen

Mest...
Överraskande: Alla suger och det är ingens fel (Klockren, vilket jag inte väntat mig)
Sorglig: Fjädrar (Känns så verklig)
Spännande: Det är alltid nåt man inte ångrar (Man undrar alltid vad som ska hända härnäst)

Bästa...
Karaktär(er): Zoe & Digby - Det är alltid nåt man inte ångrar (Underbart team!)
Titel: Det måste gå (Så passande och jag gillar hur den verkligen är med i boken också)

Läsplaner för juli: Förhoppningsvis läsa lika mycket, och helt enkelt bara sådant jag känner för att läsa!