torsdag 19 januari 2017

En bokig tankebomb...

För några dagar sedan läste jag ett så himla fint och inspirerande inlägg på Agnes bokblogg. Det fick mig att börja tänka, och idéen till ett eget blogginlägg började växa. Här kan du läsa Agnes inlägg (vilket jag verkligen tycker du ska göra). Agnes skriver främst om att läsa bilderböcker som femtonåring och om att skämmas för vad man läser. 

Det som fastnar hos mig är hennes tankar kring varför tonåringar i allmänhet inte läser och varför läsning har så låg status. Det är saker jag själv funderat mycket på. För varför är det inte coolt att läsa? Varför förstår inte folk i min ålder hur mycket nöje och nytta man faktiskt kan ha av böcker? Jag skrev faktiskt ett inlägg med fem anledningar till varför läsning är ett så bra intresse. Det kan du läsa härIdag tänkte jag fortsätta på samma spår, men berätta mer om min läshistoria och vad läsning faktiskt har gett mig. 


* * *

Min mamma har berättat att hon läste den första boken för mig när jag var åtta månader gammal. Sedan dess har högläsningen alltid funnits där. Det var i princip obligatoriskt med högläsning på kvällen, hur trött jag än var. Jag minns de där gångerna när jag kämpade för att hålla ögonen öppna och pappa läste Nelly Rapp eller något och morgonen efter var jag alltid tvungen att fråga hur långt vi kom i boken, för att jag hade somnat. 

Kanske, kanske inte, har det här bidragit till mitt intresse för läsning. Jag vet bara att på senare tid började jag istället läsa mig till sömns själv. Något som bör tilläggas är att jag aldrig uppskattat ljudböcker och den troligen enda orsaken till det är att jag tyckt de läste så långsamt att jag helt enkelt inte kunnat finna någon ro. Jag vet inte hur gammal jag var när jag lärde mig läsa, men sedan dess har det varit något så naturligt och viktigt för mig. 

Liksom att äta och dricka, sjunga och dansa och prata och lyssna hör ihop, hör att läsa och skriva ihop. Att det är så har jag märkt många gånger under mitt liv, främst i skolan. Jag vet inte hur det såg ut när jag var yngre, men vad jag vet har jag alltid tyckt om att skriva, liksom att läsa. Det beror förmodligen på att de både sakerna faktiskt hänger ihop till stor del. Genom att läsa lär man sig så mycket om att skriva och det är ju verkligen något så positivt. Tänk vilken tur jag har som gillar att läsa, för det har hjälpt mig så mycket i skolan.

I skolan blir jag ofta förvånad över (förlåt) hur illa folk i min klass både skriver och uttrycker sig. Mina klasskamrater säger "typ", "asså", "såhär" etc. i förmodligen varannan mening eller något, och det låter ju så vidrigt. Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte använder de här orden själv, för det gör jag. Men inte alls i samma utsträckning, och jag är dessutom medveten om det och försöker undvika det så mycket jag kan. Men det är svårt när det är de enda orden man pumpas med åtta timmar fem dagar i veckan. 

Jag har åtminstone förmågan att kunna koppla bort det. Mina resonemang på SO-lektionerna fylls inte av de här orden och det känns bra. Jag har ett stort ordförråd, förmodligen tack vare att jag tar del av så mycket ord hela tiden, och jag är glad för att jag inte pratar så här: "Asså jag typ ba asså typ såhära och sen asså, jag ba såhär". Det låter ju rent ut sagt vidrigt och så himla ointelligent. Och man kan prata så mycket utan att säga någonting egentligen...

Så mitt språk har läsning helt klart gett mig. Jag har aldrig använt mig av talspråk i texter, jag använder punkt och komma på rätt ställen och har alltid haft lätt för stavning. Att folk i min klass idag särskriver ord som "jättestor" är för mig helt obegripligt och jag undrar varför man inte lärt sig ännu. Kan läsning ha så stor inverkan? 

Att göra hybridstycken och satsradningar känns för mig helt främmande, men uppenbarligen är det ett vanligt fel bland de i min klass. Hybridstycken betyder att man gör nytt stycke utan indrag eller blankrad, vilket jag inte förstår alls. Ett exempel på satsradning: "Hon stängde dörren med tårar i ögonen, hon gick ner för trappan". Man radar alltså upp satser med komma istället för punkt eller bindeord, och det känns också helt fel. Fast visst, läser man fem (om ens det...) böcker om året istället för i månaden ser man ju inte lika mycket text och vet väl inte hur det ska vara... 

Så det står helt klart att det är allt mitt läsande som gett mig mitt språk, både muntligt och skriftligt. Jag har fått ett sådant övertag och alltid haft lätt för svenska, och även andra ämnen man skriver i. Sedan har läsning självklart även gett mig ett övertag inom läsning. En text jag läser på tio minuter läser andra på det dubbla, och då har jag ändå tagit in all information. Jag hinner med så mycket mer, och framförallt; jag har aldrig sett det som något jobbigt att läsa. 


Till dig som inte läser:

Resten av det här inlägget är riktat just till dig som faktiskt inte läser. (Till dig som förmodligen aldrig ens hittat till min blogg, då den handlar om böcker...) Eller till dig som är något intresserad av böcker och därför hittat hit, men inte orkat läsa hela inlägget och därför bara skrollat igenom det. Till dig skriver jag nu! 

För det första måste jag fråga: Har du testat? Har du det var det förmodligen fel bok, men mer troligt är att du aldrig riktigt försökt. Vad är orsaken till det? Förmodligen har det något med den låga status läsning har, särskilt bland ungdomar. Att läsa borde vara något naturligt, men inte sällan tittar folk förvånat på en tonåring som tar upp en bok. Att det ska vara så är ju så synd. 

Jag tänker ibland att om fler läste som jag skulle situationen i skolan vara helt annorlunda. Elevernas ambitionsnivå och helt enkelt kunskapsnivå skulle vara så mycket högre, och även den enskilda individen vinner ju på att börja läsa. Det gör hela skolgången så mycket lättare, och samtidigt kommer även mycket annat gott med att läsa. 

Här kommer en lista med allt det fina med läsning, så kanske inser du hur värdefullt det är och kan börja själv, eller åtminstone inspirera dina barn eller någon annan.

1. Är man bra på något är det lättare att uppskatta det - så är det och att bli bra på att läsa blir man genom att öva. När man övat kommer man förhoppningsvis tycka om att läsa och hela skoltiden kommer bli så mycket enklare, för man kommer inte tycka att det är tråkigt eller jobbigt att behöva läsa den där texten om hinduism, för läsning är ju enkelt!

2. Ordförrådet är mycket större hos den som läser och börjar du läsa kommer även ditt ordförråd växa. Du kommer hitta andra ord än "typ", "ba", "liksom" och "asså" och att komma in i vuxenlivet blir så mycket enklare. Hur ska man inge auktoritet (kan du det ordet?! :D) om man fortsätter med det här (förlåt!) vidriga, ointelligenta språket

3. Att läsa och skriva hör ihop och är du bra på att läsa har du en fördel inom skrivande. För du har läst vad andra skrivit och utan att du kanske ens märkt det lärt dig. Du har inspirerats, lärt dig nya ord och uttryckssätt och sett hur man skriver. Hur får man folk att känna och hur skapar man spänning?

4. Du har sett så mycket text att du vet hur man skriver även tekniskt, vilket gör att du slipper klassiska skrivfel såsom stavfel, särskrivningar, avsaknad av skiljetecken, hybridstycken och satsradningar. Istället kommer du undra hur man kan göra de här felen, och ha ett stort övertag. 

5. Du har alltid en värld att fly in i till hands och det behövs ibland, jag lovar. Även om det jag läser (oftast) inte är på riktigt kan jag verkligen hänge mig som om det vore det, och det är en ganska skön känsla. Att bara låta tårarna falla för min nya fiktiva bästa vän och för en stund ta en paus från det verkliga livet. Och när jag kommer tillbaka har jag lärt mig något av berättelsen jag fått ta del av. 

Här är några av sakerna läsning ger en. Kanske kommer ni på ännu fler? Slutligen vill jag bara säga att en bok kräver så lite av en, men ger så mycket. Man behöver bara sätta sig ner, läsa och sedan får man tillbaka. Lite förenklat, kanske... Kommentera gärna egna tankar - Gör mig visare!


8 kommentarer:

  1. Åh vad bra skrivet! Mycket igenkänning där! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Roligt att jag prickat rätt! :)

      Radera
  2. Oerhört bra inlägg, Lexie! Jag håller verkligen med dig i allt du nämnde!

    Speciellt kände jag igen mig i det du skrev om att bli påverkad av andras språk, trots att man själv har ett stort ordförråd. Jag ogillar starkt när jag kommer på mig själv att använda ord som typ och asså.

    Jag hoppas verkligen att många upptäcker att läsning är något underbart, tack vare ditt inlägg. Men som du säger, de som skulle behöva läsa detta hittar nog förmodligen inte hit.
    Tack för ett fint inlägg och kul att du blev inspirerad av mig!
    Kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Agnes!

      Tack och vad roligt att du håller med!

      Ja, visst är det hemskt när man själv börjar prata sådär. Även fast man anstränger sig kommer de där orden ändå... Men jag använder dem mycket mindre än andra, vilket ju känns skönt.

      Och angående att de som skulle behöva läsa nog inte hittar dit: Så sant, så sant. Man hamnar i lite av en återvändsgränd. Kanske skulle en video vara bättre... Haha! Men det är skönt att skriva av sig lite ibland, även om det är få som tar del av det viktiga!

      Kul att du gillade inlägget, och återigen, tack för ditt inlägg. Du räddade mig lite i något av en bloggartorka...

      Kram!

      Radera
    2. Jag var på ett seminarium på bokmässan där de pratade om vikten av att läsa högt för sina barn. Martin Widmark, menade att det var som att prata inför stängda dörrar, att de som behövde höra detta var uppenbarligen inte där. Det är intressant hur man fångar de som behöver höra något sådant!

      Nu blev jag inspirerad av dig! Funderar på att skriva ett inlägg med anledningar varför man ska läsa böcker! Vi måste fortsätta kämpa för att få andra att förstå betydelsen av det skrivna ordet!

      Radera
    3. Intressant, och tyvärr sant. Hade han något bra sätt för att nå fram till folk då?

      Så roligt att vi lyckas inspirera varandra! Jag tycker verkligen att du ska skriva ett inlägg. Din blogg har ju fått så mycket uppmärksamhet nu, så du kan nog nå fram många! Kul!

      Radera
    4. Hm, jag minns inte. Men han jobbar ju mycket läsfrämjande, och det är ju bra!

      Inlägger kommer ut någon gång i veckan! :)

      Radera
    5. Haha, okej! Ja, det är ju jättebra!

      Jag ser verkligen fram emot inlägget! Kul! :D

      Radera

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)