tisdag 12 november 2019

Frukta mig

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Frukta mig är inledningen på en sprillans ny trilogi av Tahereh Mafi. I huvudrollerna hittar vi dock fortfarande Juliette, Kenji och Warner. Bara dagar har gått sedan Juliette tog över sektor 45 och blev ny överbefälhavare i Nordamerika. Men livet som ledare är svårare än hon trott och hon förstår inte de andra befälhavarnas subtila gester, men måste finna ett sätt att skapa trygghet igen. Samtidigt kämpar Warner mott sitt förflutna och sanningar han inte ville bli varse. För Juliette är inte den man tror, och när sanningen kommer fram riskerar den att krossa mer än bara relationen mellan Warner och Juliette. 

Castle suckar tungt och vrider på sig på stolen. Han sitter vänd mot väggen nu, med fingrarna knäppta under hakan. Jag studerar hans skarpa profil tills han säger: Ms Ferrars, hur mycket har mr Warner berättat om Återetablissemanget?
s. 36

* * *

Jag har bävat inför att skriva den här recensionen. För det är någonting med Tahereh Mafis böcker. De gör det omöjligt för mig att formulera mina tankar, men nu ska jag till slut göra ett försök. 

Till att börja med märks det att det har gått några år sedan sist, för Tahereh Mafi är en annan författare nu. Hon skriver proffsigare - vilket är bra - men samtidigt saknar jag den översvallande, passionerande och helt unika känslan från tidigare böcker. Språket lyckas inte fängsla mig så mycket som i tidigare böcker, och man kommer inte lika nära karaktärerna och deras känslor som i de andra böckerna, och det saknar jag. Boken är fortfarande en efterlängtad uppföljare som ändå håller måttet, men den är inte lika speciell som jag hade hoppats.

Handlingen är dock otroligt spännande, men jag tycker att det går lite för snabbt. Boken hade gärna fått vara kanske 150 sidor till, för språket har ett så bra flyt att den hade gått som rinnande vatten att läsa ändå. Och trots att jag saknar vissa delar i språket i form av det vackra och målande är allt det vassa, humoristiska fortfarande där. Det är också intressant att nu också läsa ur Warners perspektiv för det ger ytterligare en dimension till boken och dessutom är han ju en så fascinerande person. 

”Jag vet att hon är beredd att slåss för mig. Att skydda mig. Och den vetskapen fyller mitt hjärta så mycket att jag ibland får svårt att andas när vi är tillsammans.
   Jag undrar om hon vet att jag skulle göra vad som helst för henne.
s. 164

Dessutom händer det så många omvälvande saker att jag hade behövt mer tid att smälta allt. Och SLUTET! Det är orättvist och jag vet inte om jag har tålamod att vänta på uppföljaren på svenska eller ska försöka få tag på den på engelska så snart som möjligt. Det som också är intressant att nämna är att Mafis böcker aldrig kan stå själva utan resten av serien, då de aldrig har en fullständig handling eller ett klart slut. Det kan man ju tycka vad man vill om, men det ger sannerligen mersmak och gör begäret efter nästa bok svårt att stoppa. 

Vad som dock är precis lika fantastiskt som i förgående böcker är vänskapen mellan Kenji och Juliette. Det är helt klart den här bokens största behållning och den slutar aldrig att underhålla, engagera eller förvåna. Sedan är jag tyvärr lite besviken på kärleken i den här boken. Jag saknar passionen och hettan mellan Juliette och Aaron, och kanske är det lite meningen med boken, men det blir något av en besvikelse, för det har ändå varit det som främst gjort att Mafis böcker sticker ut. Jag avskyr att det inte bara kan få vara lite fullkomligt lyckligt ett litet tag. 

Frukta mig är en lovande början på ännu en serie av Tahereh Mafi. Hon fängslar mig direkt och sparar inte på krutet. Jag blir förfärad, berörd och förledd och det. går. inte. att. släppa. boken. Språket flyter fantastiskt bra, men jag saknar det poetiska, vackra och eldiga i Mafis ord. Även relationerna gör mig lite besviken. Fast det är ändå en uppföljare som håller det höga måttet och ger löften om mer. Frukta mig påverkar mig något enormt. Även nu - flera månader senare - har jag inte smält den, och den ger sannerligen mersmak. 

Betyg: 
     

Författare: Tahereh Mafi
Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2019 (original: 2019) 
Antal sidor: 394 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: Rör mig inte!, Del 4
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Restore Me
Andra delar i serien: Rör mig inte!, Rädda mig inte!, Sätt mig i brand!
Annat: Egentligen första delen i en ny trilogi som tar vid där Sätt mig i brand! slutar.

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.


fredag 8 november 2019

Min tur nu

Min tur nu är Angie Thomas andra ungdomsroman, efter succén med The Hate U Give. Vi är tillbaka i Garden Heights, men den här gången följer vi sextonåriga Brianna som drömmer om att bli rappare, precis som hennes pappa var innan han blev mördad. Men när hon äntligen får chansen blir hennes rhymes missförstådda och Bri utmålas som syndabock efter ett upplopp i skolan, som egentligen beror på att alla svarta elever är trötta på att alltid bli utsatta. Kanske kan Bri hitta ett sätt att göra skillnad genom sin rap, så länge hon inte förlorar sig själv på vägen, så som hennes pappa gjorde i försöken att göra alla nöjda. 

”Det här är ett tillfälligt bakslag före det stora genomborttet. Det kommer inte stoppa dig. Det är din tur nu.”
    Det är det vi brukar säga – min tur nu. Den är vad som kommer när den här rapgrejen till slut lossnar. När det är dags att sticka-från-Garden-för-alltid-och-tjäna-så-mycket-pengar-att-man-aldrig-mer-behöver-oroa-sig.
s. 99 (e-boken)

* * *

Jag brukar ha svårt för att läsa böcker om verkligheter långt borta ifrån min egen, för att det är svårt att känna igen sig, relatera och förstå. Undantaget är Angie Thomas b
öcker, för de står för precis det jag tycker är det absolut bästa med läsning: att lära känna nya kulturer/företeelser/situationer och få ökad förståelse för andra människor långt bort från en själv. 

Min tur nu berättar för mig och alla andra som inte har någon aning om hur livet i en high school nära extrema gängområden i USA ser ut. Den talar om hur det är att vara svart i USA, att alltid ses med misstänksamhet på och alltid behöva oroa sig för hur det man säger eller gör kan tolkas. Det är starkt, chockerande och en ögonöppnare utan dess like, och därför är det en otroligt viktig bok som jag rekommenderar alla tonåringar och vuxna att läsa. 

”Några meter bort står skolans säkerhetsvakter Long och Tate och håller koll på dem. Ingen vågar säga det högt, men är man svart eller brun är det mycket mer sannolikt att man råkar ut för dem, trots att Long också är svart.”
s. 17 (e-boken)

Angie Thomas skriver ärligt, intressant och behagligt. Hon
 bygger upp sin story på ett sätt som gör att jag omöjligt kan sluta läsa. Jag
sträckläser i princip andra halvan av boken, då jag måste veta hur det ska för Bris rappande, hennes vänskap, kärleken och situationen i skolan. Det finns så många olika trådar i boken som ändå hör ihop, och det gör att boken aldrig slutar underhålla eller väcka tankar och funderingar tack vare inslag som gängvåld, polisvåld, rasism och droger. Det är en bok om många tuffa och svåra ämnen, men Thomas navigerar med säkerhet genom dem, vilket visar på enorm författarskicklighet.

”Som alltid när vi ska nånstans i Midtown finns det vissa regler vi måste följa. De är oskrivna men klara och tydliga:
   1. Stoppa inte händerna i fickorna eller i ryggsäcken i butiker. Så de inte får för sig att du är där för att stjäla.
   2. Glöm inte att säga ”ma'm” och ”sir” odh uppträd lugnt. Så de inte får för sig att du är aggresiv.
   3. Gå aldrig in i en butik, på ett fik eller nån annanstans om du inte ska köpa nåt. Så de inte får för sig att du ska råna dem.
   4. Om de skuggar dig genom butiken så håll dig lugn. Så de inte får för sig att du har nåt i kikaren.
   5. Sammanfattningsvis: Se till att de inte får för sig nåt. Punkt.”
s. 168-169 (e-boken)

Slutligen vill jag också ge lite ros till översättaren Niklas Darke. Han har gjort ett fantastiskt jobb med att inte utradera den autentiska känsla Thomas har skapat av sitt Garden Heights. Han har behållit vissa ord och uttryck på engelska, såsom thug, "nah" och "bruh". Det gör dialogen trovärdig och att boken sticker ut. Jag är också imponerad av hur han översatt alla rhymes och lyckats så bra med rim och känsla! Rhymesen som för övrigt är ett kul inslag i boken, då det får den att sticka ut ännu mer och passar perfekt till Bris personlighet.

Min tur nu är stark, chockerande och viktig läsning, för både tonåringar och vuxna. Det är en bok som på ett trovärdigt sätt beskriver verkligheten och vardagen för utsatta grupper av svarta i USA, och det slutar aldrig att bli intressant eller tänkvärt. Angie Thomas navigerar med säkerhet bland svåra ämnen och skriver på ett sätt som gör boken omöjlig att sluta läsa. Hon har lyckats precis lika bra som med The Hate U Give, och jag hoppas att hon vill göra det fler gånger!

Betyg: 

   

Författare: Angie Thomas
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2019 (original: 2019) 
Antal sidor: 523 st (Inbunden: 437 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: On the Come Up
Annat: Läst som e-bok 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

lördag 2 november 2019

Läst i oktober

Antal böcker: 8 st
Sönderslagen av Emma Johansson
Inte som du av Johanna Schreiber & Ida Ömalm Ronvall
De förlorade av Henrik Fexeus
Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död av Alexander Karim 
De ihåliga av Henrik Fexeus
Beröringen av Gustav Tegby

Min tur nu av Angie Thomas
Hästpojkarna av Johan Ehn

Antal sidor: 2852 st
Antal sidor/dag (genomsnitt): ca 92 st

Kommentar: Wow, vilken läsmånad! Jag har läst så otroligt mycket bra den här månaden att även boken längst ned på listan nedan är mycket bättre än många böcker jag annars läst, och 1-5 slogs ALLA om förstaplatsen. Den här listan var nära omöjlig att göra och är verkligen inte rättvis!


Böckerna i rangordning (där 1 är bäst):
1. Hästpojkarna

2. Beröringen
3. Inte som du
4. Sönderslagen
5. Min tur nu
6. Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död

7. De förlorade
8. De ihåliga 

Mest...
Överraskande: Hästpojkarna (Så fulländad, och mycket mer än debuten "Down under")
Sorglig: Hästpojkarna (Det var nästan omöjligt att sluta gråta i slutet. Fy, vad sorgligt.)
Spännande: Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död (Alla dessa vändningar och all uppbyggnad gjorde boken omöjlig att släppa)


Bästa...
Karaktär(er): Elin - Beröringen (Älskar hennes cynism och humor!)
Titel: Beröringen (Älskar mäktiga, korta titlar med stor innebörd, just som den här!)


Läsplaner för november: Jag känner på mig att det kommer bli en mindre bra läsmånad, men jag vill åtminstone börja läsa Mattias Lönnqvists serie Oldenasagan, och  avsluta Henrik Fexeus Den sista illusionen. Sedan får vi se!