onsdag 27 november 2019

Julkalenderbloggstafett 2019

Hjälp, vad tiden går snabbt just nu. Det är så mycket både i och utanför skolan, och snart är år 2019 slut. Redan på söndag är det första december och det innebär att det är dags för årets julkalenderbloggstafett (älskar det långa ordet!) som ännu en gång anordnas så uppskattat av Sofie på Sofies bokblogg


Årets tema låter mycket spännande och är 
”Jag minns när jag läste...”Även i år har jag fått chansen att vara med, och så sent som den 21 december kommer jag bjuda på min smått nostalgiska och fria tolkning på temat. 


Här finner ni också hela stafettschemat:


Jag tycker att det ska bli extra roligt just i år att följa stafetten och se hur alla inspirerande bloggar tolkar och skriver om temat!

söndag 24 november 2019

10 saker ni inte visste om mig

Hej på er!

Det är en hektisk höst för mig och det kommer vara lika illa året ut, så kreativiteten inom blogg och instagram flödar tyvärr inte. Jag läser lite grann men har ägnat senaste tiden åt huvudsakligen vår galna spex-vecka på gymnasiet (NT) samt en hel del plugg. Nu fortsätter det med mera plugg och slutspurten inför dansshow om två veckor.

Dagens inlägg handlar om mig och vem jag är utanför böckernas värld. Här kommer tio saker ni nog inte visste om mig! 

Jag kan gå ner i spagat och splitt. Väldigt random och ointressant sak, så vi stannar nog där. 


Jag vill plugga vidare direkt. Efter gymnasiet, vill säga. Jag vill verkligen hitta något jag brinner för innan jag börjar jobba på heltid. Fråga inte vad jag vill plugga dock, för det vet jag inte. Det ändras från dag till dag, med alltifrån biomedicin och ingenjör, till juridik, journalistik eller litteratur. 

Jag väljer Pepsi framför Coca Cola. För Pepsi är så mycket godare, inte lika stickande bubblig och smakar fräschare. Punkt.

Jag dricker inte energidryck. Jag fattar ärligt talat inte varför någon gör det. Det känns konstgjort och onödigt och inte ens gott? Jag kanske har helt fel, men har jag klarat sju niondelar av gymnasiet (exakt för en vecka sedan!) utan kan jag nog klara resten av livet också. 

Jag är ingen kvällsperson. Jag har insett att min kreativitet och inlärningsförmåga nog dör vid ungefär nio på kvällen, så efter det kan jag i princip inte plugga på något vettigt sätt. Dessutom lägger jag mig helst inte efter tio, för jag är så trött på kvällen och föredrar verkligen tidiga morgnar framför sena kvällar.

Jag har inte körkort. Absolut inte konstigt i ytterligare tre veckor då jag fortfarande är sjutton år då, men ärligt talat lär det dröja innan jag får tid över för att satsa lite mer på det där kortet, tyvärr. 

Jag är snål. Inte på ett missunnsamt sätt, utan mer så att jag jublar åt rabatter och alltid tänker en extra gång innan jag köper något. Jag är helt enkelt en sparare, vilket ju är bra. Och givetvis väljer jag helst vatten på finrestaurang, för nej, jag betalar ogärna 30 kr för ett glas med mest is och något läsk jag egentligen inte tycker så mycket om. 

Jag gillar inte sushi. Dels på grund av den råa fisken, men också på grund av det faktum att man mest betalar för en visserligen ofta fin klump med geggigt ris. Jag förstår inte varför världen är så frälst av detta japanska hantverk.

Jag älskar matte. Tills det blir plugg inför prov, prov, nationellt prov eller stress med betygen. Utöver det tycker jag dock att matte är fantastiskt kul, särskilt klurig problemlösning och sådant man kan använda i livet (läs: inte beräkna djävulens påfund rotationsvolymer, alltså). En femtedel av min gymnasietid är matte (fem kurser, alltså). 

Jag har uselt immunförsvar. Jag går runt med halsont, rinnande näsa, hosta och så vidare från några veckor efter skolstarten ungefär till sportlovet. I år har jag dock varit ovanligt frisk, men just nu är jag faktiskt supersnorig. Jag förstår inte vad det är för fel på mig, för jag äter mycket grönsaker som vuxna alltid sa att man måste för att inte bli sjuk när man var liten och hatade tomater och broccoli. Men vet ni: det var en lögn, för. det. fungerar. INTE!



Så där har ni tio konstiga fakta om mig och vem jag egentligen är. Vi hörs förhoppningsvis snart igen, men dessvärre kan jag ingenting lova, för just nu känns det som att mina dygn har extra få timmar eller något. :(

onsdag 20 november 2019

Hästpojkarna

Hästpojkarna skriven av Johan Ehn utspelar sig år 2014 i Stockholm, parallellt med 20- och 30-talet i Centraleuropa. År 2014 har nittonårige Anton nyligen gått ut gymnasiet och arbetar numera inom hemtjänsten. Han har funnit kärleken i Peter, men när han möter en av "brukarna" inom jobbet får han annat att tänka på. För Alexander Kovac lever hela sitt liv i sitt kök, säger ingenting, men har åsikter om det mesta. 80-90 år tidigare får vi följa de två föräldralösa pojkarna Sasha och Janek på deras flykt från ett barnhem, vidare till en cirkus, för att kanske äntligen hitta sin plats i värden. Det är en bok om hästar, livet på en cirkus och homosexualitet på 20-30-talet. Men framför allt är det en bok om stark och tyvärr riskfylld kärlek. 

Han och Janek har varit oskiljaktiga, ända sedan de vid fyra års ålder hamnade i samma akrobatikklass på barnhemmet. [...] De där två som inte ens behöver prata för att förstå vad den andre tänker. [...] Så fort Sasha landar på hästryggen känner han sig fullständigt trygg. Den gungande rytmen från Králs kraftfulla galoppsprång, känslan av Janeks rygg mot hans eget bröst...
s. 5 (e-boken)

* * *

Så fort jag tänker på den här boken tårar sig mina ögon.

Redan första gången jag läste på baksidan av ”Hästpojkarna” visste jag att det här var en bok jag behövde läsa, då jag förstod att den skulle vara något alldeles speciellt. Och det är en förbannat bra bok. Den har en intressant, viktig och hjärtkrossande handling som är omöjlig att släppa redan från början. Johan Ehn har lyckats så fullkomligt med sin research, för allt känns viktigt och äkta med anknytningen till andra världskriget. Jag gillar också att han skriver om just homosexualitet under kriget, för det är något som oftast bara nämns i farten, och det är viktigt att dessa delar av Förintelsen också belyses. Johan Ehn lyckas med det på ett utomordentligt sätt. 

Något annat positivt är att boken spänner över tid och rum och att man får läsa om skillnaderna i att vara homosexuell år 2014 i Sverige jämfört med på 1920-1930-talet i Centraleuropa, för det väcker intressanta tankar och är väldigt givande för en som inte är insatt alls. Samtidigt som boken lyckas vara otroligt lärorik, fruktansvärd och en viktig ögonöppnare är den dock dessutom samtidigt bra även på andra sätt. Johan Ehn skriver verkligen fantastiskt vackert om kärlek och sorg, och det känns som att varenda ord i boken har vägts på silvervåg. Det är ett genomtänkt och fulländat konstverk jag håller i min hand. 

Boken är vacker, viktig och välskriven och den väcker tankar och känslor alla borde ta del av. ”Hästpojkarna” lämnar mig i tårar och starkare blir det med alla paralleller till Ehns eget liv. Det finns mycket av honom i framför allt Anton och det gör boken ännu starkare och mer äkta att läsa. Jag gillar också skarpt att läsa om Antons jobb i hemtjänsten och hur han ser det som mycket mer än ”han och brukarna” och skapar något som liknar vänskap tillsammans med den gamle Sasha som inte ens talar. Det är fint och hoppfullt.

Inslagen om akrobatik och ridning är också välgjorda. De beskrivs så vackert och fascinerande och är ytterligare saker som gör boken unik. ”Hästpojkarna” rymmer så otroligt mycket men lämnar samtidigt så mycket osagt, och det är så rätt. Nej, nu kan jag faktiskt inte skriva mer, för då börjar jag gråta IGEN. Men för guds skull; läs boken!

Hästpojkarna är en makalös bok helt unik i sitt slag. En bok som påverkar sina läsare så här starkt är en bok utöver det vanliga. Den är intressant, viktig och så sorglig att bara tanken på den får mina ögon att tåras. Läs den om du inte redan gjort det! Njut, dras med, känn och sörj tillsammans med karaktärer i en värld och story som är något helt speciellt som jag hoppas att många kommer ta del av. Wow, vilken bok Johan Ehn har skrivit!

Betyg: 
    

Författare: Johan Ehn
Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 438 st (Inbunden: 352 st) 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Hästpojkarna
Annat: Läst som e-bok

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

lördag 16 november 2019

Planeten Frank

Planeten Frank är David Yoons debutroman. Det är en bok om vänskap, den första kärleken och att gå sin egen väg. Fast framför allt är det en bok om att vara fast mellan två identiteter. Frank Li är född och uppvuxen i USA, men i ett liv som föräldrarna byggt upp som om de vore kvar i Korea. Frank är fast mellan amerikanerna och koreanerna. Han gör allt för att göra sina föräldrar nöjda, men när han träffar Brit Means blir allt komplicerat. För föräldrarna har gjort det tydligt att han endast får träffa koreaner, och dit hör inte Brit. Tur då att familjevännen Joy har ett liknande problem. Tillsammans kommer de på en nära vattentät plan för att kunna fortsätta träffa sina dejter, fast snart tar allt en riktning som ingen av dem väntat sig. 

”Jag föreslår att vi ska låtsas dejta varandra.”
   Joy stirrar på mig.
   Jag liksom galopperar lite, men sittande. ”Vi låtsas dejta varandra, för du vet att föräldrarna kommer att låta oss dejta och dejta och dejta hur mycket vi vill, eller hur? Vardagskvällar. Högtider. När som helst. Men varje gång vi dejtar...”
   Joy spärrar upp ögonen. ”Varje gång vi dejtar träffar vi våra dejt-dejter.”
[...]
   ”Du är ett jävla geni”, säger Joy. 
s. 84

* * *

Det här är en så härlig, gullig och smart bok!

David Yoon har inledningsvis verkligen träffat helt rätt med huvudpersonen Frank Li. Redan från början är han härligt nördig och rolig och han tillför så mycket positivitet till boken. Han är perfekt som berättare och språket är underbart. Det är lättläst men inte alls simpelt och boken är verkligen roligt skriven på ett väldigt intelligent sätt, och att man redan från början kan räkna ut vad som ska hända senare gör därmed inte så mycket.

Jag tycker också att hela karaktärsgalleriet är oväntat lyckat. Q är en urkul kille som är perfekt i rollen som bästa vän. Joy är underbart cynisk och rolig, och föräldrarna är charmiga och klockrena på sina sätt. Sedan älskar jag verkligen också läraren Berry Soft i matematisk analys. Alla scener från de lektionerna är så underhållande att läsa. Ta bara det här lilla exemplet:

”Ledningen kräver att jag ger er dumskallar ett prov”, säger mr Soft. ”Vad vill ni ha för frågor?”
   Alla tänker efter. Det är så tidigt.
   ”Mejla mig bara, okej?” säger mr Soft. Han är så soft. ”Ni får ändå A allihop. Jag hatar den här jävla betygsskiten.”
s. 40 (Matematisk analys) 

Jag blir dock lite besviken på relationerna i boken. Jag tycker att vänskapen mellan Frank och Q håller allra bäst, och det redan från början. Däremot tycker jag att det går lite väl snabbt och overkligt mellan Frank och Brit, och det är synd, för det blir märkligt. Å andra sidan märks det att relationen mellan Joy och Frank är mer genomarbetad, men jag hade nog tyckt ännu mer om boken om alla relationer var genomtänkta och realistiska. 

Samtidigt är bara relationerna i bakgrunden för handlingen som rör Franks identitet som amerikan och korean, vilket är otroligt intressant att läsa om då det är något jag aldrig tidigare läst om. Detsamma gäller rasismen från i det här fallet Franks koreanska föräldrars sida. Jag hade verkligen ingen aning om att det kan se ut så här, och boken för fram ett okänt och viktigt budskap på ett snyggt sätt, trivsamt paketerat i en sockersöt kärlekshistoria. Det är alla sådana små klurigheter som gör att jag älskar den här boken, för den är verkligen smart skriven och tar upp viktiga saker. 

Planeten Frank är mycket mer än bara en charmig kärlekshistoria. Boken är skriven på ett smart sätt, där djupa budskap blandas med vardagliga saker som vänskap, kärlek och stress över betyg. Det hela resulterar i en blandning som är nära omöjlig att motstå - särskilt när berättaren är den härlige Frank Li som ständigt får mig att skratta. Det är roligt och helt unikt, men framför allt en viktig och tänkvärd bok om att följa familjen men ibland våga gå sin egen väg. En positiv överraskning, som lyste upp min tillvaro för en stund! 

Betyg: 
   

Författare: David Yoon
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2019 (original: 2019) 
Antal sidor: 381 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Frankly in Love
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

tisdag 12 november 2019

Frukta mig

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Frukta mig är inledningen på en sprillans ny trilogi av Tahereh Mafi. I huvudrollerna hittar vi dock fortfarande Juliette, Kenji och Warner. Bara dagar har gått sedan Juliette tog över sektor 45 och blev ny överbefälhavare i Nordamerika. Men livet som ledare är svårare än hon trott och hon förstår inte de andra befälhavarnas subtila gester, men måste finna ett sätt att skapa trygghet igen. Samtidigt kämpar Warner mott sitt förflutna och sanningar han inte ville bli varse. För Juliette är inte den man tror, och när sanningen kommer fram riskerar den att krossa mer än bara relationen mellan Warner och Juliette. 

Castle suckar tungt och vrider på sig på stolen. Han sitter vänd mot väggen nu, med fingrarna knäppta under hakan. Jag studerar hans skarpa profil tills han säger: Ms Ferrars, hur mycket har mr Warner berättat om Återetablissemanget?
s. 36

* * *

Jag har bävat inför att skriva den här recensionen. För det är någonting med Tahereh Mafis böcker. De gör det omöjligt för mig att formulera mina tankar, men nu ska jag till slut göra ett försök. 

Till att börja med märks det att det har gått några år sedan sist, för Tahereh Mafi är en annan författare nu. Hon skriver proffsigare - vilket är bra - men samtidigt saknar jag den översvallande, passionerande och helt unika känslan från tidigare böcker. Språket lyckas inte fängsla mig så mycket som i tidigare böcker, och man kommer inte lika nära karaktärerna och deras känslor som i de andra böckerna, och det saknar jag. Boken är fortfarande en efterlängtad uppföljare som ändå håller måttet, men den är inte lika speciell som jag hade hoppats.

Handlingen är dock otroligt spännande, men jag tycker att det går lite för snabbt. Boken hade gärna fått vara kanske 150 sidor till, för språket har ett så bra flyt att den hade gått som rinnande vatten att läsa ändå. Och trots att jag saknar vissa delar i språket i form av det vackra och målande är allt det vassa, humoristiska fortfarande där. Det är också intressant att nu också läsa ur Warners perspektiv för det ger ytterligare en dimension till boken och dessutom är han ju en så fascinerande person. 

”Jag vet att hon är beredd att slåss för mig. Att skydda mig. Och den vetskapen fyller mitt hjärta så mycket att jag ibland får svårt att andas när vi är tillsammans.
   Jag undrar om hon vet att jag skulle göra vad som helst för henne.
s. 164

Dessutom händer det så många omvälvande saker att jag hade behövt mer tid att smälta allt. Och SLUTET! Det är orättvist och jag vet inte om jag har tålamod att vänta på uppföljaren på svenska eller ska försöka få tag på den på engelska så snart som möjligt. Det som också är intressant att nämna är att Mafis böcker aldrig kan stå själva utan resten av serien, då de aldrig har en fullständig handling eller ett klart slut. Det kan man ju tycka vad man vill om, men det ger sannerligen mersmak och gör begäret efter nästa bok svårt att stoppa. 

Vad som dock är precis lika fantastiskt som i förgående böcker är vänskapen mellan Kenji och Juliette. Det är helt klart den här bokens största behållning och den slutar aldrig att underhålla, engagera eller förvåna. Sedan är jag tyvärr lite besviken på kärleken i den här boken. Jag saknar passionen och hettan mellan Juliette och Aaron, och kanske är det lite meningen med boken, men det blir något av en besvikelse, för det har ändå varit det som främst gjort att Mafis böcker sticker ut. Jag avskyr att det inte bara kan få vara lite fullkomligt lyckligt ett litet tag. 

Frukta mig är en lovande början på ännu en serie av Tahereh Mafi. Hon fängslar mig direkt och sparar inte på krutet. Jag blir förfärad, berörd och förledd och det. går. inte. att. släppa. boken. Språket flyter fantastiskt bra, men jag saknar det poetiska, vackra och eldiga i Mafis ord. Även relationerna gör mig lite besviken. Fast det är ändå en uppföljare som håller det höga måttet och ger löften om mer. Frukta mig påverkar mig något enormt. Även nu - flera månader senare - har jag inte smält den, och den ger sannerligen mersmak. 

Betyg: 
     

Författare: Tahereh Mafi
Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2019 (original: 2019) 
Antal sidor: 394 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: Rör mig inte!, Del 4
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Restore Me
Andra delar i serien: Rör mig inte!, Rädda mig inte!, Sätt mig i brand!
Annat: Egentligen första delen i en ny trilogi som tar vid där Sätt mig i brand! slutar.

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.


fredag 8 november 2019

Min tur nu

Min tur nu är Angie Thomas andra ungdomsroman, efter succén med The Hate U Give. Vi är tillbaka i Garden Heights, men den här gången följer vi sextonåriga Brianna som drömmer om att bli rappare, precis som hennes pappa var innan han blev mördad. Men när hon äntligen får chansen blir hennes rhymes missförstådda och Bri utmålas som syndabock efter ett upplopp i skolan, som egentligen beror på att alla svarta elever är trötta på att alltid bli utsatta. Kanske kan Bri hitta ett sätt att göra skillnad genom sin rap, så länge hon inte förlorar sig själv på vägen, så som hennes pappa gjorde i försöken att göra alla nöjda. 

”Det här är ett tillfälligt bakslag före det stora genomborttet. Det kommer inte stoppa dig. Det är din tur nu.”
    Det är det vi brukar säga – min tur nu. Den är vad som kommer när den här rapgrejen till slut lossnar. När det är dags att sticka-från-Garden-för-alltid-och-tjäna-så-mycket-pengar-att-man-aldrig-mer-behöver-oroa-sig.
s. 99 (e-boken)

* * *

Jag brukar ha svårt för att läsa böcker om verkligheter långt borta ifrån min egen, för att det är svårt att känna igen sig, relatera och förstå. Undantaget är Angie Thomas b
öcker, för de står för precis det jag tycker är det absolut bästa med läsning: att lära känna nya kulturer/företeelser/situationer och få ökad förståelse för andra människor långt bort från en själv. 

Min tur nu berättar för mig och alla andra som inte har någon aning om hur livet i en high school nära extrema gängområden i USA ser ut. Den talar om hur det är att vara svart i USA, att alltid ses med misstänksamhet på och alltid behöva oroa sig för hur det man säger eller gör kan tolkas. Det är starkt, chockerande och en ögonöppnare utan dess like, och därför är det en otroligt viktig bok som jag rekommenderar alla tonåringar och vuxna att läsa. 

”Några meter bort står skolans säkerhetsvakter Long och Tate och håller koll på dem. Ingen vågar säga det högt, men är man svart eller brun är det mycket mer sannolikt att man råkar ut för dem, trots att Long också är svart.”
s. 17 (e-boken)

Angie Thomas skriver ärligt, intressant och behagligt. Hon
 bygger upp sin story på ett sätt som gör att jag omöjligt kan sluta läsa. Jag
sträckläser i princip andra halvan av boken, då jag måste veta hur det ska för Bris rappande, hennes vänskap, kärleken och situationen i skolan. Det finns så många olika trådar i boken som ändå hör ihop, och det gör att boken aldrig slutar underhålla eller väcka tankar och funderingar tack vare inslag som gängvåld, polisvåld, rasism och droger. Det är en bok om många tuffa och svåra ämnen, men Thomas navigerar med säkerhet genom dem, vilket visar på enorm författarskicklighet.

”Som alltid när vi ska nånstans i Midtown finns det vissa regler vi måste följa. De är oskrivna men klara och tydliga:
   1. Stoppa inte händerna i fickorna eller i ryggsäcken i butiker. Så de inte får för sig att du är där för att stjäla.
   2. Glöm inte att säga ”ma'm” och ”sir” odh uppträd lugnt. Så de inte får för sig att du är aggresiv.
   3. Gå aldrig in i en butik, på ett fik eller nån annanstans om du inte ska köpa nåt. Så de inte får för sig att du ska råna dem.
   4. Om de skuggar dig genom butiken så håll dig lugn. Så de inte får för sig att du har nåt i kikaren.
   5. Sammanfattningsvis: Se till att de inte får för sig nåt. Punkt.”
s. 168-169 (e-boken)

Slutligen vill jag också ge lite ros till översättaren Niklas Darke. Han har gjort ett fantastiskt jobb med att inte utradera den autentiska känsla Thomas har skapat av sitt Garden Heights. Han har behållit vissa ord och uttryck på engelska, såsom thug, "nah" och "bruh". Det gör dialogen trovärdig och att boken sticker ut. Jag är också imponerad av hur han översatt alla rhymes och lyckats så bra med rim och känsla! Rhymesen som för övrigt är ett kul inslag i boken, då det får den att sticka ut ännu mer och passar perfekt till Bris personlighet.

Min tur nu är stark, chockerande och viktig läsning, för både tonåringar och vuxna. Det är en bok som på ett trovärdigt sätt beskriver verkligheten och vardagen för utsatta grupper av svarta i USA, och det slutar aldrig att bli intressant eller tänkvärt. Angie Thomas navigerar med säkerhet bland svåra ämnen och skriver på ett sätt som gör boken omöjlig att sluta läsa. Hon har lyckats precis lika bra som med The Hate U Give, och jag hoppas att hon vill göra det fler gånger!

Betyg: 

   

Författare: Angie Thomas
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2019 (original: 2019) 
Antal sidor: 523 st (Inbunden: 437 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: On the Come Up
Annat: Läst som e-bok 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

lördag 2 november 2019

Läst i oktober

Antal böcker: 8 st
Sönderslagen av Emma Johansson
Inte som du av Johanna Schreiber & Ida Ömalm Ronvall
De förlorade av Henrik Fexeus
Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död av Alexander Karim 
De ihåliga av Henrik Fexeus
Beröringen av Gustav Tegby

Min tur nu av Angie Thomas
Hästpojkarna av Johan Ehn

Antal sidor: 2852 st
Antal sidor/dag (genomsnitt): ca 92 st

Kommentar: Wow, vilken läsmånad! Jag har läst så otroligt mycket bra den här månaden att även boken längst ned på listan nedan är mycket bättre än många böcker jag annars läst, och 1-5 slogs ALLA om förstaplatsen. Den här listan var nära omöjlig att göra och är verkligen inte rättvis!


Böckerna i rangordning (där 1 är bäst):
1. Hästpojkarna

2. Beröringen
3. Inte som du
4. Sönderslagen
5. Min tur nu
6. Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död

7. De förlorade
8. De ihåliga 

Mest...
Överraskande: Hästpojkarna (Så fulländad, och mycket mer än debuten "Down under")
Sorglig: Hästpojkarna (Det var nästan omöjligt att sluta gråta i slutet. Fy, vad sorgligt.)
Spännande: Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död (Alla dessa vändningar och all uppbyggnad gjorde boken omöjlig att släppa)


Bästa...
Karaktär(er): Elin - Beröringen (Älskar hennes cynism och humor!)
Titel: Beröringen (Älskar mäktiga, korta titlar med stor innebörd, just som den här!)


Läsplaner för november: Jag känner på mig att det kommer bli en mindre bra läsmånad, men jag vill åtminstone börja läsa Mattias Lönnqvists serie Oldenasagan, och  avsluta Henrik Fexeus Den sista illusionen. Sedan får vi se!