fredag 31 augusti 2018

En gång för alla

En gång för alla är den senaste av Sarah Dessens böcker utgiven på svenska. Huvudpersonen är sjuttonåriga Louna, som extrajobbar hos sin mamma och den nära vännen William, där de planerar och arrangerar ortens mest fantastiska bröllop. Louna har sett så många löften om evig kärlek slutas, och kanske är det också därför hon själv inte tror på äkta, livslång kärlek längre.

Dessutom har hon ju redan funnit den rätta en gång, och man kan ju inte ha sådan tur igen. När hon av en otrevlig slump dock får en ny arbetskollega - Ambrose - blir livet värre än någonsin. Han är den mest irriterande person Louna någonsin träffat, men sakta växer någon form av vänskap fram och när en vadslagning börjar urarta, och bröllopens glada känslor infinner sig inser Louna dock att hon missat det hon haft rakt framför sig så totalt. 

”Tror du att äkta kärlek verkligen kan vara för evigt?”
[...]
Jag visste att hon ville ha ett ja eller nej, något konkret, och om det hade varit en annan fråga, vilken som helst, hade jag förmodligen kunnat svara så. Men istället satt jag bara tyst, medan jag försökte förvandla bilden i mitt huvud - av en ung man klädd i vit smokingskjorta på en mörk strand, skrattade, med ena handen utsträckt mot mig - till ord.
s. 7


* * *

Det kom aldrig någon nyöversättning av Sarah Dessen förra året. Just då tänkte jag inte så mycket på det, men nu i efterhand inser jag vad jag faktiskt missade, för Dessens böcker är perfekt sommarläsning. Hennes böcker får mig alltid att drömma om att bli förälskad, och En gång för alla är inget undantag. Dessen skriver så underbart om vänskap och kärlek som sakta växer fram, och gör mig här så avundsjuk på Louna som får uppleva allt det här underbara. Och att som författare lyckas med det är ju underbart!

Det här är den åttonde av Dessens böcker som ges ut på svenska, och med ett tydligt återkommande tema med en 17-18-årig tjej som blir kär i en kille kan man ju tänka säg att upprepningarna ska börja komma, men de gör det inte. Nej, på något makalöst sätt lyckas författaren hitta ännu en helt ny story, med karaktärer med helt nya personligheter, och än en gång blir jag överraskad.

Unikt för just den här boken är dels att killen man snabbt förstår kommer blir killen inte alls är tjejens typ. Tvärtom tål hon honom inte alls, och han är först inte i närheten av den ideala pojkvännen, vilket är riktigt intressant, då man helt enkelt känner att det är något nytt. Dessutom älskar jag inslaget med alla bröllop - det måste ligga ett sådant gediget arbete bakom boken, för allt känns så trovärdigt kring yrket som bröllopsarrangör. 

En annan sak jag älskar med just den här boken är inslaget om skolskjutningar. Det är ett högaktuellt ämne och Dessen får smidigt in det i boken utan att det tar över eller känns märkligt. Jag gillar att hon återberättar Lounas story med Ethan lite då och då, för det ger boken ännu en dimension som gör att den sticker ut, och det är så intressant att följa Louna och hennes personlighetsförändringar. Jag älskar också dramatiken där i slutet - hjälp, jag reste mig upp och gick runt, runt medan jag läste om Lounas födelsedagsfest!

Att språket är fantastiskt och att karaktärerna är välgjorda, lätta att relatera till och trovärdiga tror jag egentligen inte ens att jag behöver nämna. Som alltid kan man känna igen sig mycket i alla Dessens karaktärer, och alla relationer känns verkliga. Jag gillar särskilt relationen mellan William och Lounas mamma Natalie, för de är trots olika sexuell läggning så mycket mer än bara vänner och nästan som ett par föräldrar till Louna, och det känns så hoppfullt att det inte krävs kärlek för något sådant. 

En gång för alla är fantastisk. Särskilt som sommarläsning, då boken fullkomligt spirar av känslor som får mig själv att längta efter att bli förälskad. Sarah Dessen är mästare på att skriva om vänskap och trevande kärlek som överlever allt, utan att det någonsin känns överdrivet. Trots att det här bara är en i raden av många böcker med samma tema får Dessen boken sticka ut tack vare unika, aktuella inslag och oväntade relationer och dramatik. 

Betyg: 
    ★ 

Författare: Sarah Dessen
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2018 (original: 2018) 
Antal sidor: 380 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Once And for All 
Annat:

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

tisdag 28 augusti 2018

Böckerna som lyser upp hösten!

Skolan har startat, sommarlovet är över, och än en gång har det gott så ofattbart snabbt. Nu närmar sig hösten och mörkret, men även en hel del spännande böcker. Här kommer några av böckerna jag ser fram emot allra mest. Klicka på titlarna för att läsa mer om böckerna och för att hitta bildkällorna!

30 augusti:
Neverworld av Marisha Pessl
Gamla vänskapsband, lite ond bråd död och en hel del intriger. Ja, sedan är man ju hemma, och ungefär det verkar Neverworld ha att erbjuda, så den ska läsas!

3 september:
Flickvänsmaterial av Yrsa Walldén
Yrsa Walldéns debut imponerade inte så mycket på mig, mer än att jag älskade det otroligt vackra språket. Just därför vill jag ge hennes andra bok en chans också.

4 september:
Har du ingen humor? av Katarina Wennstam
En av flera böcker från höstens utgivning med tema feminism. Det här är säkert en bok som får underhålla mig några dagar, och jag tror den är mycket tänkvärd och givande. 



4 september:
Sömnernas sömn av Elin Säfström
En efterlängtad tredje del om Tilda, tomtar och troll. Den här serien får mig alltid att skratta och le, och blir perfekt i höstmörkret. Ni som ännu inte läst serien - gör det!

12 september:
Innan ni tog oss av Lisa Wingate
En höstpärla från Lavender Lit, som låter riktigt intressant, och framför allt som viktig läsning. Alltid spännande att läsa något som är baserat på verkliga händelser också!

19 september:
Allt det här är sant av Lydia Day Peñaflor
En av Vox by Opals höstböcker, som jag helt klart vill läsa, då den låter mycket spännande och unik. Och ja, helt enkelt då omslaget är underbart!


21 september:
Moder Justitia av Ida Eklöf
En bok skriven i poesiformat och som tack vare det och det ständigt aktuella ämnet har goda chanser att hamna i min bokhylla, och senare också bli läst. 

22 september:
Suicide club av Rachel Heng
Dystopier tackar jag sällan nej till, och just för att den här låter extremt märklig blir jag ännu mer intresserad. Ska helt klart in i läslistan!

27 september:
Kallbrand av Cilla & Rolf Börjlind
Femte delen i paret Börjlinds deckar-serie, som jag verkligen älskar! Snart kommer förövrigt fortsättningen på teveserien. Boken väntar jag nog dock med tills den blir pocket. 



3 oktober:
Doften av ett hem av Bonnie-Sue Hitchcock
Debutantens efternamn väcker mitt intresse, men jag är dock alltid lite skeptiskt till böcker som utspelar sig under exempelvis 70-talet. Den här får mig att dock att tänka på Jellicoe road av någon anledning, och lockar därav extra mycket!

5 oktober:
Legend av Stephanie Garber
Uppföljaren till Caraval, som jag egentligen inte fastnade helt för. Den hade dock något särskilt, så jag hoppas på mer av andra boken!

Slutet av Mats Strandberg
Helt klart den bok jag ser mest fram emot nu i höst! Omslaget är urhäftigt, och bokens innehåll verkar väldigt aktuellt. 


6 oktober:
Den inofficiella Harry Potter-kokboken av Dinah Bucholz
Wow! Den här boken ska jag bara ha. Jag gillar Harry Potter, jag gillar matlagning och bakning och böcker, så det är verkligen alla rätt. Jag är verkligen sjukt taggad på att få tag i den här boken så snart som möjligt!

8 oktober:
Nu och för alltid, Lara Jean av Jenny Han
Tredje och sista delen i den underbara trilogin om Lara Jean. Själv läser jag serien på engelska, men finns alltså snart alla böcker på svenska också!

13 oktober:
Ett hov av dimma och vrede av Sarah J. Maas
En uppföljare jag längtat länge efter, och dessvärre får jag vänta lite mer. Det är det dock värt, för Sarah J. Maas skriver fantastiskt. 


Den efterlängtade tredje delen i Joseph Davis serie Markus av Trolyrien - Xirianas gåta - kommer också nu i höst, men där hittar jag inget exakt datum ännu. 

lördag 25 augusti 2018

Av gudarna märkta

Tack, Everlasting Publisher, för recensionsexemplaret!

Av gudarna märkta är är Snezana Lindskogs debutroman, och det är roman som utspelar sig för länge sedan. Den utspelar sig i en forna värld där asatron genomsyrar allt som sker i människornas liv. Det är också en värld fylld av förtryck mot kvinnor och svaga, och det är på grund av det som livet för Hedda, Tassim och Oge flätas samman på de mest oväntade sättet.

Tassim blir slav till Torve och Evinge och behandlas våldsamt och fruktansvärt, men kanske finns det någon form av karma som slår tillbaka. Och kanske är det så att det är gudarna som styr livet nere på jorden, så de ständiga bönerna fyller sin funktion. Frågan är bara vad gudarna har för planer, och om de kan se till att det goda segrar. 

Tassim flackade med blicken och försökte förstå sammanhanget hon befann sig i. Hon hann inte tänka en halv tanke till förrän hennes nakna blodiga kropp återigen föstes och knuffades ner mot marken.
s. 14 (e-bok)


* * *

Jag avskyr att inte gilla de böcker jag läser. Dels för att det är så trist att läsa böcker som helt enkelt inte är bra, dels för att det är trist att skriva saker som inte är positiva kring något en annan människa lagt ner så mycket tid på att skapa. Dessvärre är det här ett av ändå få tillfällen då jag måste säga nej. Nej, jag gillar inte Av gudarna märkta

Det första jag reagerar på när jag slår upp boken är varningen om obehagliga scener i boken, och en rekommenderad åldersgräns på 18 år. Boken innehåller en hel del obehagliga scener, och det är extremt mycket sexuellt våld som gör en illa till mods att läsa om. Att det förekommer sådant här i böcker är helt rätt - det sker i verkligheten, vilket är viktigt att belysa - men här går det till överdrift och är ett alltför återkommande inslag, och efter kanske tredje gången tillför det inget annat än obehagskänslor. 

Att det skulle gå lättare att läsa om det om man är vuxen är jag mycket skeptiskt till. Med tanke på dagens samhälle tror jag inte det finns många ens femtonåringar som är främmande för ämnet, och huruvida man påverkas negativt av bokens innehåll har nog mer med hur man är som person är hur gammal man är att göra. 

Något jag saknar i boken är ett mål, eller en huvudsaklig handling. Inget stort och viktigt händer, och det är det som är det största problemet för mig. Det sker inget i början som väcker intresset för resten av boken, och därför blir boken svårläst och seg. Jag blir aldrig engagerad och lyckas inte ens hålla isär karaktärerna av den anledningen. 

Jag älskar dock språket, som är poetiskt och vackert på ett väldigt uråldrigt sätt med gammaldags uttryck och ord. Språket passar verkligen perfekt till tiden då boken utspelar sig, vilket ökar trovärdigheten. Dessutom gillar jag inslaget om gudarna och hur de spelar spel om människors liv, och mot slutet kommer sig boken faktiskt lite grann när mindre lyckade inslag försvinner och gudarnas makt får en större roll, men det räcker inte hela vägen. 

Av gudarna märkta misslyckas redan från början, då den inte väcker något intresse eller engagemang i mig på grund av en seg start. Dessutom ogillar jag de obehagliga inslagen med sexuellt våld, som blir för många. Jag gillar dock inslagen om hur gudarna spelar spel och styr människoliv, och det fina språket gör att jag vill läsa mer av Snezana Lindskog, men då i en annan genre. 

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Snezana Lindskog
Förlag: Everlasting Publisher
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 551 st (Inbunden: 431 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Av gudarna märkta
Annat: Läst som e-bok

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i e-format finns på Adlibris och Bokus


onsdag 22 augusti 2018

#Walkwithme

#Walkwithme är en kort och lättläst bok skriven av Katarina Wilk. Boken handlar om tonåriga Smilla Goldman som av en slump blir upptäckt av en modellagentur. Smilla, som helst går i urtvättade hoodies och inte bryr sig ett dugg om sitt utseende, får en chans många andra unga tjejer bara kan drömma om.

Plötsligt är hon namnet på allas läppar inom modevärlden, och hon får göra stora jobb tillsammans med kända modeller runt om i modebranschens viktigaste städer. Det visar sig dock att allt inte är som Smilla trott, och att hennes agent inte var helt ärlig när hon sa att skolan alltid skulle gå först. Smilla känner sig utnyttjad och bara som ett objekt i den värld som tycks vara så glamorös sedd utifrån. 

I efterhand kunde hon längta tillbaka till sommaren som hade gått och de här första veckorna på gymnasiet och tänka på det som en lugn och bra tid. En tid innan allt hände. Både det goda och det onda. En tid då hon fick vara bara Smilla.
s. 41-42


* * *

Jag läste #Walkwithme under två dagar, då det är en mycket kort och lättläst bok. Fast trots de få sidorna är det en bok med mycket att säga sina läsare, och ämnet är unikt och mycket intressant att läsa om. Jag har ingen aning om hur mycket efterforskningar Katarina Wilk gjort kring modellyrket, men jag hoppas på en del med tanke på den detaljerade bild hon bygger upp av det inte så fantastiska livet som modell. Jag har helt klart fått en helt ny syn på hur branschen fungerar, vilket var intressant, lärorikt och mycket avskräckande.

Förutom det skriver Wilk också om svartsjuka, psykisk ohälsa, kroppshets och ätstörningar, där också väldigt enkelt och utan att det blir tufft att läsa, samtidigt som budskapet kommer väl fram. Med tanke på att det är en bok på under 170 sidor går saker och ting overkligt snabbt, men det gör inte så mycket när boken går så snabbt att läsa och tar upp så intressanta saker.

Viktigast är dock Smilla Goldman själv. Trots att hon blir modell och ständigt ser skönhetsideal framför sig vägrar hon följa med i kropphetsen, utan hon går hela tiden sin egen väg och är stark i den hon är. Hon är verkligen en bra förebild och det hela var mycket oväntat på ett bra sätt, då jag helt klart förväntade mig att modelljobbet skulle påverka henne mer negativt. Jag gillar dock inte sättet boken berättas på med ett hackigt talspråk, även om det gör det tydligt att sextonåriga Smilla berättar.

#Walkwithme är en naken och inte alls särskilt glamorös skildring av modellbranschen, skriven på ett enkelt och lättläst sätt. Jag gillar dock inte talspråksstilen helt, även om den passar bra här. Boken tar upp aktuella saker, som influencers, sociala medier och psykisk ohälsa, på ett sätt som är lätt att ta till sig, och med lagom mycket utrymme för eftertanke. Intressant och unik, men framförallt snabb, läsning som ger nya perspektiv på modellyrket. 

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Katarina Wilk
Förlag: SAGA Egmont
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 168 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: #Walkwithme
Annat: Endast utgiven som e-bok och ljudbok.

Blev du intresserad? 
Du hittar e-boken på Adlibris och Bokus
Ljudboken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

måndag 20 augusti 2018

Love, Simon

Love, Simon skriven av Becky Albertalli inleds med en mejlkonversation. Simon Spier är slarvig och glömmer att logga ut från bibliotekets dator, och när skolkamraten Martin upptäcker hans mejl till ”Blue” avslöjas den hemlighet Simon hållit så länge. Simon är homosexuell och nu hotar Martin att avslöja det, så Simon inser att han måste komma ut väldigt snart om han ska kunna göra det på sitt sätt.

Samtidigt fortsätter han förälska sig i Blue, som fortfarande inte vill att de ska avslöja vilka de är. Dessutom prövas vänskapsband mellan Simon och hans vänner, och under tiden sliter Simon och många andra med en teaterföreställning, och Simon försöker ständigt fundera ut vem Blue egentligen är, samtidigt som han försöker göra Martin till lags för att få ha sitt stora avslöjande för sig själv.

”Hur som helst”, säger han, ”så är det uppenbart att du inte vill att nån ska få reda på det.”
   Jag menar, okej, jag antar att jag inte vill det. Även om det här med att ”komma ut” inte är nånting jag oroar mig för.
   Jag tror inte att jag oroar mig för det.
s. 7-8 (e-bok)


* * *

Alltså, föreställ mig hur paff jag blev när jag insåg (nu i efterhand) att det här är samma bok som Bara tre ord, som utkom för nästan två år sedan. En bok jag då valde bort helt på grund av ett intetsägande omslag, utan att knappt ens läsa om boken. Att jag kunde ha fått ta del av den här berättelsen redan för två år sedan känns så snopet, för det är verkligen en fantastisk bok. 

Jag var till en början mycket skeptiskt till att läsa en bok med en kille i huvudrollen, då det oftast gör att jag får mer distans till boken och svårare att relatera, men det gäller inte Love, Simon. Det har inte med Simons sexuella läggning att göra, utan grejen är att Becky Albertalli har lyckats så magnifikt med att göra det till en bok om bara individer, där kön egentligen inte har så stor betydelse. Tjejer och killar är vänner med varandra utan att det ens kommenteras, och det gör det väldigt lätt att känna sig välkommen in i Creekwood vem man än är. 

Dessutom älskar jag Albertallis språk, och hur hon framställer Simon på ett så himla trovärdigt sätt. Han framstår verkligen som så sympatisk, vänskaplig och genuint trevlig, och är verkligen en karaktär jag ser upp till av den anledningen. Dessutom har han humor, och han som berättare gör därmed boken riktigt underhållande och rolig att läsa. Språket är väldigt målande och lätt att relatera till i sina liknelser med mera, vilket gör läsningen riktigt härlig.

Handlingen är förstås också positiv. Det mest intressanta jag tar med mig är Simons tankar kring att även heterosexuella borde behöva ”komma ut”. Det ryms verkligen mycket visdom kring sådana saker, men också kärleks- och vänskapsrelationer som känns väldigt äkta, en stor dos humor, och en unik story som ändå känns realistisk. Dessutom älskar jag hur ”i tiden” boken är kring anonymitet på internet och relationer där. Varför läste jag inte den här när den kom ut som Bara tre ord år 2016?!

Love, Simon överraskar mig totalt, med en unik, otroligt sympatisk och rolig huvudperson med glimten i ögat, en unik story med aktuellt innehåll och viktiga och tänkvärda inslag. Det är en bok som rymmer det mesta, och allt levereras på ett enkelt sätt tillgängligt för alla. Det är en perfekt bok för alla i princip när som helst. Oavsett om man vill skratta, väcka tankar eller bara hänga med. 

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Becky Albertalli
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2018 (original: 2015) 
Antal sidor: 332 st (Pocket: 272 st)  
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Simon v/s the Homo Sapiens Agenda
Annat: Läst som e-bok, nyutgåva av tidigare Bara tre ord (2016).

Blev du intresserad? 
Du hittar boken som pocket på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i e-format finns på Adlibris och Bokus.

lördag 18 augusti 2018

Freak

Freak är Karina Berg Johanssons senaste bok. På ungefär trehundra sidor tar hon med läsaren på en resa till trista Härnösand, där ingenting någonsin händer. Förrän skolans plugghäst Rakel är med om något ytterst märkligt, och där lämnar liket efter en av skolans lärare efter sig. Fast är det verkligen hon som är mördaren? Varför minns hon i så fall ingenting?

Snart visar det sig att det inte bara är Rakel som undanhåller saker från den där natten. Daniel, den nya killen i skolan, har också hamnat under radarn, och Rakel bestämmer sig för att försöka skydda honom. Tillsammans med bästa vännen Agnes försöker de lista ut vad som verkligen hänt, och det visar sig att det är värre än Rakel trott och att det snart kan vara för sent för henne själv.

Rakel ryser till, känner den råa doften av fuktiga löv och jord, tyngden av kniven i hennes hand, den livlösa kroppen som pressar mot hennes...
   Vad var det som hände?
   Vad minns hon inte?
s. 9


* * *

När jag såg att Freak skulle ges ut kom jag att tänka på en otroligt märklig bok jag läste av samma författare för flera år sedan. Fast trots att Den sista utvägen var så bisarr på många sätt fastnade jag skarpt för den och blev därför mycket intresserad när jag såg att författaren skrivit en ny bok. Tyvärr är den inte riktigt så bra som jag hade hoppats.

Till att börja med tycker jag att de flesta av relationerna känns overkliga. Agnes och Rakels vänskap känns aldrig äkta, då de inte känns som bästa vänner, utan bara ljuger för varandra och så vidare. Äkta känns inte heller Rakels relation med varken Christian eller Daniel. Dessutom känns inte Michelle och kompani som ett särskilt trovärdigt inslag heller, och allt det här tillsammans gör boken till en enda stor, overklig röra.

Jag förstår inte heller grejen med de långa kapitlen. Man får läsa från både Rakels och Daniels perspektiv, och det ofta i samma kanske trettio sidor långa kapitel, istället för att dela upp det i flera kortare kapitel. Det gör boken svårläst, men tack och lov är det ändå ganska bra flyt i språket, vilket är en stor räddning för boken. 

En annan nackdel med boken är handlingen, som är märklig på ett ganska trevligt sätt, men dessvärre kommer igång på riktigt alldeles för sent. Det tar så lång tid innan det verkligen blir lite action, och då är det inte heller särskilt mycket action för den delen. Dessutom är alla osannolika samband lite för uppenbara, och känns inte särskilt genomtänkta och blir lite för drastiska. Jag menar: Landsarkivet till någon fruktansvärd forskning? Nja...

Freak är en besvikelse. Dels då handlingen - som visserligen har sin charm - kommer igång väldigt sent och inte innehåller någon direkt action, och dels då karaktärerna och relationerna inte känns trovärdiga eller verkliga. Språket är visserligen bra för boken, men även om det görs tappra försök till oväntade samband känns de alltid lite för uppenbara, och boken blir aldrig spännande eller överraskande. 

Betyg: 
     

Författare: Karina Berg Johansson
Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 315 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Freak
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

torsdag 16 augusti 2018

Tusen sidor på Instagram!

Numera finns min blogg även att hitta på Instagram! Tanken är att jag där publicerar fler bilder och korta, små inlägg, och på Facebook-sidan är det fortsatt först och främst mina blogginlägg som finns.

Så in och följ tusensidor på Instagram!

Under odjurspälsen

Under odjurspälsen skriven av Klara Krantz är en bok om kärlek och internetrelationer, men framför allt en bok om att våga vara sig själv, stå för den man är och inse att man är bra nog. För det tror inte Signe att hon är. Det är därför hon letar fram kärleken Joel i parallellklassen på icq-chatten istället för i verkligheten, och presenterar sig som Frida från Karlstad. 

Det går månader och Joel och Frida kommer varandra närmare och närmare och Signe inser att snart måste hon berätta sanningen eller släppa taget. Det är ju faktiskt Signe Joel blivit kär i nu, men räcker det för honom om han får se Signe som känner sig så ful och äcklig. När Signe av en slump träffar Magnus som älskar manga får hon dock annat att tänka på och inser att det kanske inte är Joel som är den rätta.

Det är ju inte för att luras, skulle jag säga. Jag vill ju inte lura dig Joel.
   Men du måste fatta. Det är jag som är odjuret.
   Du är skönheten och jag har rövat bort dig.
s. 75

* * *

Jag tänkte läsa den här boken lite som en mellanbok. Ni vet, en bok man läser lite ur då och då, när man inte har tid att sitta och läsa längre stunder, för med en sådan bok fungerar det då den är ganska okomplicerad, lättläst och vanlig. Fast inget av det där stämmer för boken med intressant titel och en lockande handling.

Innan jag brer på med ris vill jag dock ge Klara Krantz en stor eloge för inslaget om Skönheten och odjuret. Hon har på ett otroligt professionellt sätt gjort den tidlösa sagan till en viktig del av boken utan att det känns ett dugg märkligt, och minsta lilla detalj är väl genomtänkt och boken är fylld av små saker som drar naturliga paralleller mellan SIgnes liv och den klassiska sagan. Riktigt imponerande!

I övrigt är jag dock inte imponerad. Till att börja med är bokens språk svårt, och gör att en bok jag trodde skulle vara enkel att läsa tog otroligt mycket av min tid. Språket är hackigt, då det innehåller många halva meningar med ibland bara ett ord. Jag vet att vissa älskar det - ”det blir ju så realistiskt, så äkta”. Jag tänker då aldrig saker som ”Det är jag som. Det är jag som är bäst.”, så mig passar det inte alls.

Dessutom har jag fruktansvärt svårt för Signe, och att hon är berättare förbättrar inte direkt min syn på bokens språk. Jag tror dock inte tanken är att man ska tycka om Signe, utan bokens räddning blir om det uppstår sådan där hatkärlek mellan läsaren och henne, men så är inte fallet för mig. Visst, Signe är verkligen, då hon har så många brister, gör så många fel, är elak och osympatiskt, men jag vänder mig åtminstone inte till en bok för att läsa om en karaktär som inte kan inspirera mig.

Dessutom känns det orealistiskt hur hon ständigt sårar MM, men att han ändå alltid återvänder till henne. Deras relation känns inte alls verklig, vilket är synd då den ju är en så stor del av boken. Och det kanske största problemet: Jag ser inte vad boken vill säga. Visst, det handlar om att våga vara den man är och att man kan göra fel ibland, men det kommer aldrig fram något budskap, då boken är väldigt oklar hela tiden och så även i slutet, och därför känns den för mig ganska meningslös. 

Under odjurspälsen är en besvikelse. Den sticker ut i genren, med sitt genomgående mörker och sin råhet, ett hackigt språk och en mycket osympatisk huvudperson, och det är sånt som vissa förmodligen jublar över. Fast mig passar det inte alls och därför blir det aldrig den förväntade lättsamma läsupplevelsen, utan en tung läsning utan någon som helst mening. 

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Klara Krantz
Förlag: Alfabeta
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 286 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Under odjurspälsen
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

tisdag 14 augusti 2018

Att inte skriva ensam

Man hör ofta att författaryrket ska vara ett väldigt ensamt yrke. Bortsett från när boken väl är på gång på riktigt och man kopplar in korrekturläsare, förlag och så vidare. Från början kan jag dock tänka mig att det är ensamt att skriva en bok, för det är bara man själv som vet vad man vill ha skrivet, vad som rör sig i ens huvud, och man kan ju inte gärna låta någon annan skriva boken åt en. 

Fast så finns ju det som så kraftigt avviker - författarparen, och i än mer sällsynta fall: författartrios eller författarkvartetter. (Tror dock aldrig jag stött på de senare, vad jag kan minnas...). 

Hur som helst, så kom jag för några dagar sedan att tänka på just författarpar och att skriva en bok tillsammans med någon. Tänk att slippa bära på den där berättelsen inom dig, helt ensam! Vad skönt att ha någon att diskutera storyn med, någon som är lika insatt som en själv. Det måste ju vara fantastiskt att skriva en bok tillsammans med någon annan! Eller?

För det kan ju inte vara möjligt att hitta en person som tycker precis som man själv, och vill skriva precis samma bok som man själv vill skriva? Om två författare går ihop och skriver en bok måste ju boken bli någon form av kompromiss. Eller kan man hitta någon som har precis samma vilja och vision som man själv?!

Det finns ju visserligen flera vägar att gå som författarpar. Vissa skriver hela boken tillsammans, medan andra skriver från varsin persons perspektiv eller så, och jag kan tänka mig att det är enklare om man skriver olika delar av boken, istället för att minsta lilla detalj är ett samarbete. Fast samtidigt gäller det ju då att man skriver sina delar på samma sätt och med samma språk och berättartekniker, så att boken inte blir hackig att läsa, alternativt att det är väldigt uppenbart att det är två helt olika delar av samma bok. Som i exempelvis Will Grayson, Will Grayson av David Levithan och John Green.

Jag själv skulle nog aldrig klara av att skriva en bok tillsammans med någon annan, för perfektionist som jag är har jag alltid mina visioner och föreställningar om precis hur saker och ting ska vara, så jag skulle nog inte nöja mig med något halvdant. Dessutom är det ju en så stor grej att ge ut en bok, så då vill jag ju självklart kunna stå för den helt och hållet och inte vara missnöjd över något, och då skulle jag behöva hitta någon extremt likasinnad skrivpartner för att det skulle gå. 

Att det fungerar är ju dock uppenbart. Här är bara några exempel på lyckade böcker och serier skrivna av flera författare:

• Engelsforstrilogin av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
• Dash och Lilys utmaningsbok av David Levithan & Rachel Cohn
• Rönning Stilton av Cilla & Rolf Börjlind



lördag 11 augusti 2018

Livet i en skokartong

Livet i en skokartong skriven av Liv Marit Weberg, handlar om en ung tjej, vars liv just har börjat. Hon har gått i skolan fram till nu, men helt ärligt inte lärt sig något vettigt där, om hon får säga det själv. Nu har hon flyttat in i en lägenhet lik en skokartong och tanken är att hon ska plugga vidare. När hon kommer sent till första mötet väljer hon dock att vända hem igen, och livet tar en ny vändning.

Hon lever på havregryn och går inte ut mer än nödvändigt. Föräldrarna berättar hon strålande historier om sin brevkurs för, och så länge hon har sin pojkvän är det lugnt. Fast när de bryter upp och sista studiebidraget kommer blir det jobbigt. Hur ska man kunna jobba när man vill vara helt ensam, och varför är ingen annan som hon? 

”Lägenheten liknar på pricken en skokartong, så som en skokartong ser ut inuti, alltså. Vit. Rektangulär. Liten. Skillnaden är att det finns indraget vatten och en toalett i min lägenhet, något som kanske är ganska ovanligt i en skokartong.
   ”Lättstädat”, säger mamma entusiastiskt.
s. 4


* * *

Föreställ er att ni står mitt på en savann. Det är djur överallt och ni fascineras av alla syner och ljud framför er. Plötsligt hör ni ett mycket högt ljud och ser er omkring för att identifiera det, utan att lyckas. Sekunder senare visar det sig att ljudet kommer bakifrån och ni hinner knappt värja er för zebrahjorden som galopper fram. Ni böjer er ned, sänker huvudena och andas snabbt medan hundratals zebror rusar förbi. Men plötsligt är det... tyst. Alla zebror har sprungit förbi.

Ungefär så är det att läsa Livet i en skokartong. Jag var först inte det minsta förberedd på vad som skulle komma, och när jag läste på baksidan gavs jag en hint som dock inte gjorde mig redo för chocken det var att kastas in i huvudpersonens värld. Och när jag läst den etthundranittioåttonde sidan var allt bara över. Och jag vet inte om det här är något bra eller dåligt.

Liv Marit Weberg överraskar mig totalt, och till en början älskar jag det. Den här berättelsen om en otroligt osympatisk och svår person är extremt underhållande. Språket är fantastiskt humoristiskt, och jag lockas ofta till skratt. Dessutom skriver Weberg målande på ett mycket rakt sätt, och det blir enkelt att föreställa sig alla situationer. Det känns verkligen som att huvudpersonen är berättaren, då språket känns mycket oengagerat, slarvigt och utelämnande. Första gången det är något positivt! Boken bär också på en del inslag som skapar eftertanke kring hur man egentligen borde leva, vilket är bra. 

Jag tröttnar dock snabbt på de upprepningar som sker, däribland det ständigt återkommande ”he he”, men samtidigt är det också lite av charmen med boken, och huvudpersonen är ju extremt lat och oengagerad, så det passar in. Till slut blir det dock lite för mycket, och när hon vägrar ta emot alla möjliga jobberbjudanden, och hellre samlar tomburkar för att gå runt ekonomiskt är det faktiskt inte roligt eller realistiskt längre. Samtidigt kan man inte låta bli att skratta åt hennes små idéer kring att ”röka ut” sin familj, ta hand om gäster på en vägkrog, råttmänniskor och så vidare. 

Det är dock ingen person jag kan känna igen mig det minsta i, och det är en nackdel. En stor del är att hon inte har några intressen eller egenskaper. Det finns visserligen en mycket tydlig personlighet, som dock inte är särskilt relaterbar, och huvudpersonens handlingar är mycket svåra att engagera sig i, då allt egentligen är extremt ointressant. Fast trots det undrar jag, när alla zebror rusat förbi, om de ändå inte var ganska vackra. Hade de sprungit långsammare hade det dock inte varit så. 

Livet i en skokartong rekommenderas till alla. Alla som vill få sig ett gott skratt och läsa något helt unikt, som talar emot allt man tror behövs för att skriva en bok. Boken är underhållande, men språket slarvigt och mycket rakt på, och handlingen är rolig och oväntad, men ganska upprepande och inte alls engagerande. Fast just därför är den på något märkligt sätt bra, för Liv Marit Weberg har verkligen gått all in i denna motsägelse och språk, handling och allt annat går i linje med varandra, och det fungerar det faktiskt.

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Liv Marit Weberg
Förlag: Vox by Opal
Utgivningsår: 2018 (original: 2014) 
Antal sidor: 198 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: -
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Jeg blir heldigvis ikke lagt merke til
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.