torsdag 30 april 2020

Saker ingen ser

Saker ingen ser är Anna Ahlunds andra bok efter succén Du, bara. Den här berättelsen utspelar sig under ett händelserikt år på Sibylla allmänestetiska läroverk, där relationer prövas, nya band knyts och det fullkomligt spirar av känslor. Sebastian har som nyårslöfte att kyssa en ny person varje månad, men det skapar snart problem. Yodit gör allt för att passa in i gänget, med finner samhörighet på oväntat håll. Aron lever i skuggan av sin talangfulla syster, och funderar på vem han egentligen är. Det kommande året ska visa sig förändra livet för fler än bara dem. 

”Vet du att nyårskyssen säger hur resten av året kommer att bli?”
   Sebastian drar vanthanden över munnen och skakar på huvudet.
   ”Hur kommer det här året att bli?”
   [...]
   ”Det blir ett bra år.” Hon rynkar pannan och sveper blicken över Sebastians ansikte. ”Ett oväntat bra år.”
s. 8

* * *

Jag vill verkligen följa den lovordande strömmen och älska Anna Ahlunds böcker, men jag gör inte det. I den här boken saknar jag helt språket som i Du, bara hänförde mig med sin träffsäkerhet och förmåga att beskriva känslor så fulländat. Här är språket plattare med mer fokus på yttre händelser än inre, vilket är synd. 

Jag älskar dock Ahlunds avslappnande stil när hon skriver om kärlek oavsett kön. Hon gör ingen grej av att Fride varken är kille eller tjej, eller om ett par är heterosexuellt eller homosexuellt, och det är befriande. Ahlund skriver helt enkelt om kärlek, och det behövs inga fler etiketter än så.

Dessutom är det spännande att följa karaktärerna under ett helt år, för deras utveckling är intressant att läsa om och blir realistisk när boken utspelar sig under en längre tid. I början hade jag svårt att sortera bland alla karaktärer i det enorma persongalleriet, men ju längre jag kom i boken, desto mer klarnade det. Det hade dock varit en fördel att följa lite färre karaktärer, just för möjligheten till att lära känna några riktigt bra. 

Precis som många andra älskar jag stämningen i boken. Ahlund har trovärdigt och normbrytande skapat en kompiskonstellation som visar att olikheter dras till varandra. Det är det som gör att jag inte vill släppa Ahlunds författarskap ännu: hon lyckas skriva trovärdigt och skapa igenkänning trots att hon beskriver färgstarka, unika karaktärer som man aldrig skulle vänta sig hitta i samma tevesoffa. Det får mig att känna hopp för en framtid där mångfald premieras. 

Saker ingen ser gör mig hoppfull inför en accepterande framtid där mångfald premieras och är lika naturligt som Ahlund skildrar det. Jag saknar visserligen det djupa, målande språket från hennes debut, men älskar å andra sidan att följa den fascinerande utvecklingen av både karaktärer och relationer. Jag är fortfarande inte hänförd av Anna Ahlund, men vill ännu inte släppa ett unikt och intressant författarskap helt rätt för sin tid. 

⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️

Författare: Anna Ahlund
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 413 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Saker ingen ser
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

måndag 27 april 2020

Bortförda

Tack snälla, Rabén & Sjögren, för fartfyllt recensionsexemplar!

Bortförda är första delen i ny svensk, sci-fi-satsning för slukaråldern. Författarna bakom är Oskar Källner, och Karl Johnsson, som även bidragit med illustrationer. Boken börjar i ett syskonpars vanliga liv, men snart förändras allt. Det visar sig att deras mamma är försvunnen. Snart blir deras pappa häktad, medan Elias och Alice blir en del av en farlig och osannolik räddningsaktion genom rymden. 

”Vi är inte kvar på jorden längre. Vi är på ett rymdskepp.”
   Alice sätter lite vatten i vrångstrupen och börjar hosta. Vadå rymdskepp?
   En plötslig blixt skär genom skallen. Ögonblicksbilder svischar förbi och hon pressar ena handen mot tinningen. Minnena kommer tillbaka. Som en mäktig flod sköljer de över henne.
s. 74

* * *

För de första älskar jag illustrationerna. De är så välgjorda, fängslande och effektfulla, och ger ännu en dimension till en redan fantastiskt spännande bok. För storyn är briljant. Den är visserligen sällan oväntad utan följer någon sorts outtalad mall för en actionfylld och äventyrlig mellanåldersbok, MEN den har också saker som gör boken helt unik och får mig att bli nyfiken på mer.

Det jag uppskattar särskilt är att få följa syskonrelationen mellan Alice och Elias. Det är så trovärdigt beskrivet hur de ena stunden bråkar, för att i nästa hitta på bus tillsammans, och i slutändan alltid finna trygghet och tillit i varandra. I sådana här böcker tenderar ofta karaktärer och relationer att glömmas bort, men inte här, vilket är underbart. 

Jag gillar också reflektionerna som görs kring hur livet på jorden ser ut, för även om det är science fiction får det en att tänka till. Dessutom är boken fartfylld och spännande från sida ett, och flytet håller hela vägen tack vare den rappa handlingen koncentrerad till en kort tidsperiod, utan att det någonsin känns för overkligt. 

Bortförda tar den äventyrliga mellanåldersboken till en ny nivå. Det är fartfyllt, konstant spännande och lättläst, men det ges också tacksamt utrymme till reflektion och eftertanke. Relationer har en större roll än i många liknande böcker, och det gör att Bortförda sticker ut och gör mig nyfiken på mer. Särskilt efter det tvära slutet. 

⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️

Författare: Oskar Källner & Karl Johnsson
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 174 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 10+
Serie: Imperiets arvingar, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Bortförda
Andra delar i serien: Järnrosen, Gravplaneten
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

torsdag 23 april 2020

Världsbokdagen 2020 – Böcker är en demokratisk rättighet


Idag på torsdagen den 23 april 2020 är det världsbokdagen. En temadag instiftad av UNESCO, för boken, författarna och upphovsrättens skull. För även om en bok är perfekt som sällskap, världsflykt eller utbildning, är den där rektangulära, inslagna pappershögen också så mycket mer. Böcker är en symbol för de friheter, rättigheter och möjligheter många ofta tar för givna. 

Böcker och andra texter spelar en huvudroll i vår demokrati. Det är lätt att glömma bort hur priviligierade vi är som har tillgång till bokhandlar med böcker från alla världens hörn, och inte minst bibliotek där man gratis kan läsa sig till både nya erfarenheter, insikter och allmänbildning. Bokens status i samhället sjunker ständigt till fördel för TV-serier, filmer och sociala medier som de nya plattformarna för underhållning, men man glömmer bort det syfte böcker fyller och som mycket lite annat i dagens informationssamhälle faktiskt kan erbjuda.

Orden i en bok är permanenta, oföränderliga, som huggna i sten. Vi lever i en värld där information flödar via hemsidor, Facebook och Instagram, men där syns inte alltid sanningen. Fake news flödar och en stor svaghet med internet är dess ständiga föränderlighet. Det är en fantastisk fördel att alltid få tillgång till den senaste informationen, men det behöver inte alltid vara en fördel med information som ständigt kan uppdateras. 

Det tryckta ordet kan aldrig göras otryckt. Det ger en unik inblick i historien och konkretiserar olika människors synsätt på saker på ett sätt som ett Instagram-inlägg som vid behov kan redigeras om man inser att man uttryckte sig på ett sätt som upprörde någon, aldrig kan göra. Många underskattar vikten av den permanenta informationen för vår demokrati och tryckfrihet och ser bara fördelar i den nya informationskulturen som uppstått på internet där man kan säga vad som helst men alltid ångra sig och radera om budskapet inte togs emot så väl som önskat. 

Idag läser jag för underhållningen och för att få nya perspektiv på världen, men också för att jag i en demokrati har det fantastiska privilegiet att fritt kunna tillgodose mig information och vara säker på att den inte har förändrats för att någon vände kappan efter vinden. 


Ha en fin världsbokdag och ta hand om er❤️
/Lexie

onsdag 22 april 2020

Helt seriöst

Helt seriöst är Hanna De Canesies debut, och den utspelar sig en liten ort där alla känner alla. Så när nakenbilder på Ella sprids på ett anonymt instagramkonto blir alla inblandade. Sam vet vad som hände den där kvällen efter skolavslutningen i nian, fast när han gick skrattade Ella, så frågan är vem ansvaret ligger hos? Också andra problem flyter upp till ytan när rykten sprider sig som löpeldar och Sam riskerar att förlora både flickvän och kompisar och måste omvärdera vad som verkligen spelar roll. 

Manne kittlar och alla tre skrattar så det skär in i huvudet. Aldin ställer sig upp framför sängen med mobilen riktad mot den. Sam backar ut ur rummet och hör dem fortfarande när han stängt dörren.
   ”Nej men lägg av”, säger Ella.
   Han borde kanske gå in igen. Men hon skrattar så han lämnar övervåningen och går ner för trappan.
s. 6

* * *

Den här boken var inte som jag väntade mig, på både gott och ont. 

Jag trodde att det skulle vara en vanlig, intetsägande ungdomsbok, men här ryms en massa intressanta dilemman som tonåringar kan känna sig i. Dessutom märks det att de Canesie vet vad hon skriver om när hon skildrar jargongen mellan ungdomar, irritationen över oförstående föräldrar eller hur snabbt rykten kan få fart. Man känner igen sig i allt - inte minst språket i SMSen. (Jag saknar dock skiljetecken, hela ord och stora bokstäver, men en eloge till författaren som skriver realistiskt ur varje aspekt.) 

En besvikelse är att bilderna och övergreppet inte har en så stor roll som väntat. Det gör boken mindre utstickande och jag hade gärna läst mer om Ellas upplevelse av situationen från hennes perspektiv. Jag saknar också ett budskap kring sexuella övergrepp, för det skulle höjt boken ytterligare och gjort den fullständig. Nu är det mest en berättelse om några ungdomars sommar, utan någon tydligt fokus. Författarens skildring av övergreppet och dess följder är dock skicklig, tänkvärd och verklighetstrogen. 

Jag saknar dock att verkligen lära känna karaktärerna, för man kommer dem aldrig tillräckligt nära för att kunna uppleva boken istället för att bara läsa den. Författaren tog också en enkel utväg med ”några veckor senare...” just där vänskapen mellan Sam och Niko utvecklades, vilket var en besvikelse då jag gärna läst mer om den spännande relationen då den trots allt var bärande för boken. 

Helt seriöst är en skicklig spegling av dagens ungdomsliv. Formatet är utmärkt för målgruppen med korta kapitel och luftigt språk. Det är lätt att relatera till alla dilemman som presenteras, men det saknas en tydlig röd tråd och ett huvudfokus. Boken berättar mycket, fast utan något tydligt budskap vilket gör att den inte kan nå hela vägen till alla ungdomar som dock verkligen ändå borde ta del av Hanna de Canesies lovande debut! 


⭐️ ⭐️ ⭐️

Författare: Hanna de Canesie
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 199 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Helt seriöst
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

lördag 18 april 2020

Korridorer

Tack, tack, tack, Rabén & Sjögren, för underbart recensionsexemplar!

Korridorer är en ny novellsamling skriven av Ester Roxberg och Moa Eriksson Sandberg. I 12 noveller med slagfärdiga titlar ges intressanta och oväntade perspektiv på livet på högstadiet, och igenkänningen är stor. Det handlar om alltifrån första kärleken och trasslig vänskap, till modet att stå upp för sig själv och våga vara den man är. 

* * *

Den här boken hittade till mig precis när jag behövde den. När jag saknade de trånga skolkorridorerna och den mediokra skolvardagen lite för mycket lyckades Ester Roxberg och Moa Eriksson Sandberg över förväntat med att återskapa livet på högstadiet. 

Hål är imponerande händelserik på få sidor och jag gillar symboliken med hål.

Tryckare rymmer det mesta som hör till högstadiet och jag älskar det mäktiga slutet. 

Cigarettkyssar är intressant kring olikheter, men lite för overklig. 

Skejtarhoror har ett härligt luftigt språk, men alla upp- och nedgångar gör den orealistisk. 

Mördare har träffsäkra gestaltningar i ett allvarligt ämne och jag älskar det öppna slutet. 

Vampyrer är märklig och minnesvärd, och det är intressant att läsa om hierarkier. 

Messengers är fantastisk. Jag älskar de djupa meddelandena och igenkänningsfaktorn är hög i alla avseenden. Och de sista orden - WOW! Kommer garanterat läsas om många gånger. 

Kroppar med viktigt budskap och träffande handling gör mig både ledsen, hoppfull och eftertänksam.

Vänner beskriver intressanta kontraster och ämnet är allvarligt, men jag fastnar inte helt. 

Drömmar är overklig med alla svängar fram och tillbaka, men igenkänningen är enorm. 

Särskoletjejer har en underbar powerkänsla och jag älskar det hoppfulla slutet.

Punkare är underbart galen, och det är befriande att läsa något så fullständigt oväntat. 


Korridorer är en fullträff. Genom träffsäkra gestaltningar leder Ester Roxberg och Moa Eriksson Sandberg läsaren raka vägen tillbaka till högstadiekorridoren. Det är 140 sidor av igenkänning, nostalgi och  känslostormar. Varenda novell är oväntad och unik men samtidigt lätt att relatera till, och framför allt älskar jag Roxbergs Messengers som är helt fantastisk.  

⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️

Författare: Ester Roxberg & Moa Eriksson Sandberg
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 142 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Korridorer
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

tisdag 14 april 2020

Du, bara

Du, bara är Anna Ahlunds debutroman från 2016. Det är en hjärtskärande historia omsextonåriga John och artonåriga Frank. När de möts liknar det ingenting John någonsin känt förut. Problemet är bara att Frank kommer hem till John och storasystern Caroline då han är hennes nya mål, och hon har redan planerat allt in i minsta detalj. Dessutom är nog känslorna inte ömsesidiga. 

”Frank, det här är min lillebror John.”
   Han tittar upp och ser på mig.
   Jag håller andan.
   Hans ögon är elektriska. Svarta som ett natthav där blixten slagit ner. Utan att släppa mig med blicken reser han sig upp, ler, och sträcker fram handen. Jag tar två steg fram och fångar upp den. Hans handflata är sval.
s. 23


* * *
Det började ju så bra!

Jag ångrade tusen gånger att jag inte läste den här boken tidigare. Anna Ahlund skriver helt fantastiskt. Språket fängslar mig fullkomligt och gör att allt så verkligt och nära. Med träffande och målande beskrivningar kan hon inte lämna någon oberörd och känslorna i boken tycks nästan hoppa ut från pappersbladen. 

Ahlund beskriver personkemin mellan John och Frank på sätt som gör en avundsjuk och som verkligen berör på djupet. Allt känns som tagit ur en ljus dröm, men ändå så realistiskt. I båthuset där i juni når berättelsen sin höjdpunkt och är så unik, speciell och fulländad.

Sedan går det utför.

Personkemin och närheten till känslorna försvinner och bokens speciella aura blir suddig och min avundsjuka ersätts med frustration. Det som i början var en både känslomässigt och intellektuellt laddad relation förvandlas till något enbart sexuellt och det förtar hela bokens unika känsla.

Jag älskar dock alla små detaljerna som Ahlund plockar upp, som gör att hela boken känns så genomtänkt. Tranorna, tromben och sommarregnet... Jag älskar också Ellis och Johns relation. Det är så befriande att läsa om riktigt bra vänskap mellan en kille och tjej. Slutet är hoppfullt, men inte tillräckligt. Det känns för enkelt och det hade behövts mer tid och tvekan för att kännas trovärdigt, men boken växte ändå i mina ögon de sista 50 sidorna. 

”Hon är som en tromb, du är mer... jag vet inte. Typ ett sommarregn.”
s. 77

”För första gången förstår jag exakt på vilket sätt ett sommarregn är bättre än en tromb.”
s. 330

Du, bara är tyvärr inte den fantastiska bok jag väntade mig. Den börjar underbart med en unik personkemi och ett språk som inte lämnar någon oberörd. Sedan ersätts allt med något sexuellt och det vackra och speciella i relationen försvinner. I slutet blir det bättre, men det räcker inte hela vägen ens för en bok som började så himlastormande bra. Jag blir dock nyfiken på Ahlunds andra böcker. 

⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️ 

Författare: Anna Ahlund
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 341 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Du, bara
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

lördag 11 april 2020

Queenie

Queenie är skriven av brittiska Candice Carty-Williams som var trött på rasismen och sexismen hon möttes av i vardagen och tyckte det var dags för ett statement. Här följer läsare tjugofemåriga Queenie Jenkins, som just blivit dumpad. Eller nej, det är bara en paus. Hon sjunker djupare och djupare och söker tröst hos vita män som berömmer henne för hennes stora svarta rumpa, och befinner sig snart i en ond cirkel av destruktiva förhållanden. Familjen väljer stolthet framför psykiskt mående, och Queenie vet inte hur hon ska hitta tillbaka till sig själv igen. 

”Att försöka få en kvinna på fall gör att de känner sig starka, det får dem att må bra och det gör att de tror att de har ett syfte här i livet. [...] Tvillingar bryr sig inte om vems känslor de sårar, vem de måste utnyttja, vem de måste köra över, de märker det för tusan inte ens.”
   ”...är du säker på att det inte är vita män du menar, Maggie?”
s. 10

* * *

Det finns tre skäl till att jag läste Queenie:
- Hade hört mycket gott om den på Instagram
- Skulle lyssna på ett samtal med författaren
- Den passade perfekt i min bokstavsutmaning (Q)

Jag vet inte riktigt varför jag berättar det. Kanske för att lite legitimera att jag inte alls älskade boken som så många andra, då jag inte läste den av samma skäl. Jag förstår visserligen allt de andra ser i boken, men jag tror inte att jag är rätt läsare.

För mig blir det nästan makabert när Carty-Williams skriver så humoristiskt och obekymrat om fruktansvärda sexuella, övergreppslika situationer. Jag förstår tanken med det och efter att jag lyssnade på det där författarsamtalet blev det klarare att det var ett sätt för författaren att hantera ämnet med någon form av distans som gjorde det lättare för både henne och läsarna att ta in det fruktansvärda budskapet.

För det är en otroligt viktig bok med starka budskap om både rasism, sexism och psykisk ohälsa. Det är omöjligt att inte bli påverkad av läsningen. Någonstans uppskattar jag också den här distansen man får på grund av humorn. Den blir nödvändig för att lätta upp en annars otroligt mörk historia. Jag lyckas dock aldrig komma överens med Queenie och kan inte sätta mig in i henne situation - vilket jag visserligen är tacksam för, men det gör också att boken inte landar helt rätt hos mig. 


”Om jag inte vill att det här skulle hända, varför lät jag det i så fall ske? Nog måste jag väl vilja att det här skulle hända?”
s. 195

Queenie är långt ifrån min typ av bok och jag blir både förskräckt och road av Carty-Williams unika sätt att hantera förfärliga ämnen och stora frågor. Jag kan aldrig riktigt förstå huvudpersonen, men samtidigt är det som Amie Bramme Sey sa i intervjun: när hon läste tänkte hon: ”Varför reagerar inte Queenie mer?”. Sedan insåg hon att den verkliga frågan är: ”Varför reagerar inte jag mer?”. Queenie lämnar mig både förundrad och förfärad.

⭐️ ⭐️ ⭐️  

Författare: Candice Carty-Williams
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: 2020 (Original: 2019) 
Antal sidor: 397 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): Vuxna
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Queenie
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

tisdag 7 april 2020

Moxie

Moxie av Jennifer Mathieu är en riktigt girl power-roman. Här möter vi sextonåriga Vivian som är den duktiga, tystlåtna tjejen som ingen oroar sig för ska ”flippa ur”. Fast när killarna i skolan inte slutar dra sexistiska skämt om tjejer och skolan förnedrar tjejer men favoriserar killar, får Vivian nog. Inspirerad av sin mammas ungdom skapar hon fanzinet Moxie där hon uppmanar tjejer till att gå ihop, och effekterna blir större än hon någonsin kunnat drömma om. En bok om feminism, vänskap, kärlek och om att stå upp för vad man tror på.

Moxie.
   Ordet, som står för energi, mod och en sorts gåpåaranda, dyker upp i huvudet och plötsligt har jag det.
   Djupt koncentrerad, med tungan mellan tänderna och stadig hand, börjar jag omsorgsfullt ge bokstäverna form.[...] Jag känner hur adrenalinet pumpar genom kroppen. Jag ler.
   Såhär upprymd har jag inte varit över någonting på väldigt länge.

s. 44


* * *

Moxie hittade till mig precis när jag behövde den.

Det är en underbart färgstark bok om härlig kärlek som är lagom gullig, komplicerad och berörande. Men Moxie är också så mycket mer än bara en sockersöt kärlekshistoria. Det är en bok om allvarliga ämnen och samtidigt en hoppfull och inspirerande historia om feminism och vilka effekter det kan få när många går ihop med ett starkt budskap.

Jag känner igen så mycket av det Mathieu beskriver från mina skolkorridorer, även om det här är mycket mer extremt. Allt skulle dock ha kunnat hända på ett gymnasium även här i Sverige och är otroligt realistiskt beskrivet. Det känns också äkta när killarna i boken inte riktigt förstår feminismen och tjejernas uppror. 

Dessutom älskar jag hoppfullheten och inspirationen Moxie väcker. Boken visar verkligen att alla kan göra skillnad, och när tjejer oavsett bakgrund och status går samman och finner en gemenskap blir det verkligen starkt och hoppfullt. Det är fint med oväntat vänskap och kärlek som växer fram i sviterna av Moxietjejernas statements. Just det här att tjejer oavsett plats i hierarkin kan hitta varandra fyller mig verkligen med hopp om att allt är möjligt. 

Moxie är inspiration och hopp om att saker kan förändras och att allt inte måste följa skolkorridorernas regler. Det är en färgstark bok om en inspirerande kamp, och skildringen av high school-miljön är autentisk. Oväntad vänskap och söt kärlek blir en välkommen del av en bok som ändå är mycket mer än en vanlig ungdomsroman. Moxie är ett statement. 


⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️

Författare: Jennifer Mathieu
Förlag: Lilla Piratförlaget
Utgivningsår: 2018 Original: 2017) 
Antal sidor: 348 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Moxie
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

lördag 4 april 2020

Döden är inget skämt

Döden är inget skämt bjuder in läsaren i nittonåriga Josef Koroljovs kaotiska liv. Författaren Karl Modig börjar berättelsen i en tid där Josef nyligen har förlorat sin storebror Alexander, vilket förändrat hela familjens liv, inte minst storasyster Nataschas. Josef väljer att hantera sin sorg med att fokusera på att hjälpa sin deprimerade syster, fortsätta träffa sin exflickvän och ibland opassande skämt. En mörk men hoppfull bok om när livet går i bitar. 

– Varför? viskar hon. Varför? 
   Hon försöker säga något men hennes röst går sönder till en snyftning.
   – Jag vet inte.
   [...]
   Jag lägger min arm om henne och önskar att jag visste vad jag skulle säga.
s. 33

* * *

Jag plockade spontant på mig den här boken i samband med att jag lånade en hel del tunga klassiker, med tanken att just bryta av den tunga läsningen med något lättsammare, och Döden är inget skämt fyllde verkligen sin funktion.

Trots en mörk titel är det en bra bok att läsa när man inte vill behöva tänka och känna så mycket. Den är egentligen otroligt sorglig, men precis som att Josef försöker ta distans från sina känslor efter broderns död gör Modig det enkelt även för läsaren att betrakta den här dystra världen på håll, utan att behöva engagera sig så mycket.

För stunden var det precis vad jag behövde, men kanske är det inte det alla söker efter när de lägger märke till bokens titel. Men den unika balansen mellan djupaste sorg och befriande simpel humor kan tilltala många. Det enda jag verkligen saknar är utveckling hos karaktärer och handling, för i slutändan gav boken mig bara något att ägna några timmar åt. Den berör tyvärr inte, på grund av distansen som jag delvis älskar då den gör boken så enkel att läsa, delvis ogillar då jag känner mig utanför när jag läser. 

Döden är inget skämt lyckas med konsten att balansera på den hårfina gränsen mellan vad som är passande och opassande i kombinationen av sorg efter en förlorad familjemedlem och halvdana skämt. Det är lättläst och lättsmält, men ingenting för den som vill leva i boken eller ta del av livsomvälvande visdomar. Det är just det som är bokens tjusning. 

⭐️ ⭐️ ⭐️

Författare: Karl Modig
Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 217 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Döden är inget skämt
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

onsdag 1 april 2020

Happy Place

Tusen tack, PS. Förlag, för grymt recensionsexemplar!

Happy Place är skriven av fyra åttondeklassare och deras lärare. Det började som en skrivprofil på elevens val och slutade i en publicerad roman om en klassresa som slutar i katastrof. Redan när de kommer i land på Lyckön anar Ester, Elias och Joseph oråd. Snart inser de att någonting på ön vill dem illa, men inte ens deras lärare inser allvaret utan befinner sig i någon euforisk bubbla. Ester, Elias och Joseph tvingas ta saken i egna händer. Samtidigt ställer obesvarade känslor och trasslig vänskap till det. 

För ön var hennes liv lika obetydligt som det var för nattens stjärnor och dagarnas sol. Hennes närvaro eller frånvaro skulle inte förändra ön det minsta, men däremot hade hon en obehaglig föraning att ön skulle förändra henne.
s. 16

* * *

Jag ska vara ärlig: jag förväntade mig inte så mycket av Happy Place

Inte för att det är fyra (otroligt talangfulla!) åttondeklassare och deras lärare som skrivit den, utan för det orättvisa omslaget. Det är ett riktigt snyggt omslag och jag gillar det klargula, MEN det känns barnsligt, vilket är missvisande för en genialisk, välskriven och normutmanade bok som är perfekt för tonåringar och så även mig. 


”Det var träden som gjorde det.”
   Joseph skrattade helt ofrivilligt till. Tydligen var hon full ändå.
   ”Ni är inte säkra här. Lämna ön omedelbart. Det var träden som gjorde det.”
s. 56

Jag inser direkt att den här boken har något unikt, genom presentationerna av alla intressanta och färgstarka huvudpersoner. Sedan kommer man direkt i ryslig stämning, och samtidigt som boken stundtals är riktigt obehaglig och läskig, är den lika ofta otroligt underhållande. Resultatet blir en helt bisarr berättelse som är omöjlig att sluta läsa. 


”Inget dåligt kommer ju hända här...” Det var uppenbarligen ingen idé att försöka skrämma henne genom att berätta sanningen. Hon skulle aldrig ta till sig den ändå. Joseph försökte därför på nytt.
   ”Du och jag ska leka en jättespännande lek som Ester har lärt mig. Den heter rädda dina klasskompisar från fucking armageddon. Visst vill du vara med?”
s. 127

Dessutom är det inte bara en ryslig, underhållande och intressant bok, utan Happy Place är också ett bevis på att samarbete och målmedvetenhet når långt, samt en inspiration till att skapa sin egen berättelse. Jag skulle gärna läsa ännu mer om skrivprocessen, för jag blev verkligen inspirerad till att själv börja av skriva av hela boken och inte minst efterordet. 

Det jag fastnar mest för är ändå det unika, fascinerande och tänkvärda persongalleriet. Jag känner igen mycket i typiska tonåringar och högstadiets hierarkier, men blir också ständigt överraskad av osannolika relationer och normbrytande karaktärer, däribland Ester som är otroligt spännande att följa då hon inte passar in i mallen. 

Happy Place är ett inspirerande exempel på hur långt samarbete och målmedvetenhet kan nå. Boken är underhållande och intelligent och lämnar ingenting åt slumpen. Många författare skildrar talangfullt tonåringars liv, tankar och relationer, men ingen kan göra det lika träffsäkert som tonåringar själva, och det är Happy Place ett utmärkt bevis på. 


⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️

Författare: Elma Berglund, Yasmin Jamal Ebdella, Alicia Grip, Stella Lyckhammar, Pelle Sunvisson
Förlag: PS. Förlag
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 247 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Happy Place
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.