Saker ingen ser är Anna Ahlunds andra bok efter succén Du, bara. Den här berättelsen utspelar sig under ett händelserikt år på Sibylla allmänestetiska läroverk, där relationer prövas, nya band knyts och det fullkomligt spirar av känslor. Sebastian har som nyårslöfte att kyssa en ny person varje månad, men det skapar snart problem. Yodit gör allt för att passa in i gänget, med finner samhörighet på oväntat håll. Aron lever i skuggan av sin talangfulla syster, och funderar på vem han egentligen är. Det kommande året ska visa sig förändra livet för fler än bara dem.
””Vet du att nyårskyssen säger hur resten av året kommer att bli?”
Sebastian drar vanthanden över munnen och skakar på huvudet.
”Hur kommer det här året att bli?”
[...]
”Det blir ett bra år.” Hon rynkar pannan och sveper blicken över Sebastians ansikte. ”Ett oväntat bra år.””
s. 8
* * *
Jag vill verkligen följa den lovordande strömmen och älska Anna Ahlunds böcker, men jag gör inte det. I den här boken saknar jag helt språket som i Du, bara hänförde mig med sin träffsäkerhet och förmåga att beskriva känslor så fulländat. Här är språket plattare med mer fokus på yttre händelser än inre, vilket är synd.
Jag älskar dock Ahlunds avslappnande stil när hon skriver om kärlek oavsett kön. Hon gör ingen grej av att Fride varken är kille eller tjej, eller om ett par är heterosexuellt eller homosexuellt, och det är befriande. Ahlund skriver helt enkelt om kärlek, och det behövs inga fler etiketter än så.
Dessutom är det spännande att följa karaktärerna under ett helt år, för deras utveckling är intressant att läsa om och blir realistisk när boken utspelar sig under en längre tid. I början hade jag svårt att sortera bland alla karaktärer i det enorma persongalleriet, men ju längre jag kom i boken, desto mer klarnade det. Det hade dock varit en fördel att följa lite färre karaktärer, just för möjligheten till att lära känna några riktigt bra.
Precis som många andra älskar jag stämningen i boken. Ahlund har trovärdigt och normbrytande skapat en kompiskonstellation som visar att olikheter dras till varandra. Det är det som gör att jag inte vill släppa Ahlunds författarskap ännu: hon lyckas skriva trovärdigt och skapa igenkänning trots att hon beskriver färgstarka, unika karaktärer som man aldrig skulle vänta sig hitta i samma tevesoffa. Det får mig att känna hopp för en framtid där mångfald premieras.
Saker ingen ser gör mig hoppfull inför en accepterande framtid där mångfald premieras och är lika naturligt som Ahlund skildrar det. Jag saknar visserligen det djupa, målande språket från hennes debut, men älskar å andra sidan att följa den fascinerande utvecklingen av både karaktärer och relationer. Jag är fortfarande inte hänförd av Anna Ahlund, men vill ännu inte släppa ett unikt och intressant författarskap helt rätt för sin tid.
Jag älskar dock Ahlunds avslappnande stil när hon skriver om kärlek oavsett kön. Hon gör ingen grej av att Fride varken är kille eller tjej, eller om ett par är heterosexuellt eller homosexuellt, och det är befriande. Ahlund skriver helt enkelt om kärlek, och det behövs inga fler etiketter än så.
Dessutom är det spännande att följa karaktärerna under ett helt år, för deras utveckling är intressant att läsa om och blir realistisk när boken utspelar sig under en längre tid. I början hade jag svårt att sortera bland alla karaktärer i det enorma persongalleriet, men ju längre jag kom i boken, desto mer klarnade det. Det hade dock varit en fördel att följa lite färre karaktärer, just för möjligheten till att lära känna några riktigt bra.
Precis som många andra älskar jag stämningen i boken. Ahlund har trovärdigt och normbrytande skapat en kompiskonstellation som visar att olikheter dras till varandra. Det är det som gör att jag inte vill släppa Ahlunds författarskap ännu: hon lyckas skriva trovärdigt och skapa igenkänning trots att hon beskriver färgstarka, unika karaktärer som man aldrig skulle vänta sig hitta i samma tevesoffa. Det får mig att känna hopp för en framtid där mångfald premieras.
Saker ingen ser gör mig hoppfull inför en accepterande framtid där mångfald premieras och är lika naturligt som Ahlund skildrar det. Jag saknar visserligen det djupa, målande språket från hennes debut, men älskar å andra sidan att följa den fascinerande utvecklingen av både karaktärer och relationer. Jag är fortfarande inte hänförd av Anna Ahlund, men vill ännu inte släppa ett unikt och intressant författarskap helt rätt för sin tid.
⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️
Författare: Anna Ahlund
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 413 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Saker ingen ser
Annat:
Blev du intresserad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)