lördag 17 oktober 2020

Vinn ett signerat ex av "Förbannelsen"!


Uppdatering: Tävlingen är nu avslutad och vinnaren har kontaktats.


”Förbannelsen” är uppföljaren till Ann-Sofi Forsmarks debut ”Sakramentet”, en välskriven rysare med intressanta historiska kopplingar, perfekt för både ungdomar och vuxna. 😍

Nu har DU chansen att vinna ett signerat exemplar!

GÖR SÅ HÄR FÖR ATT TÄVLA👇🏻

1. Skriv din mejladress i en kommentar (eller skicka ett mejl till lexie.tusensidor@gmail.com)
2. För en extra lott: dela inlägget i sociala medier (skriv om och var du gjort det i kommentaren/mejlet så jag vet)
3. Ha en svensk adress 

Tävlingen pågår även på min instagram (@tusensidor).


Jag lottar ut en vinnare nästa lördag 24/10 kl. 17.00.

Lycka till! 🌸


Tävlingen är inget samarbete.

onsdag 7 oktober 2020

Ihop i smyg

Jag vet redan att han sa nej när Ester frågade chans på honom. Han kommer nog att säga nej till Sia också.
    För idag på rasten frågade han chans på mig.”
s. 12

Klara har varit kär i Albin i flera år, så när han faktiskt frågar chans borde ju allt vara frid och fröjd? I Emma Asklings nya bok är det dock inte så enkelt. För där finns Olivia som alltid får som hon vill, och nu har hon bestämt att Sia, Klaras före detta bästis, ska bli ihop med Albin. Och Klara vet att det är bäst att låta Olivia bestämma, fast kanske inte just den här gången..?

* * * 

En biljett raka vägen tillbaka till mellanstadiet, och jag älskar det. Det är den bästa mellanåldersboken jag läst på äldre dar, och jag ser fram emot att läsa mer i samma stil av Emma Askling.

Livet för en femteklassare skildras trovärdigt och fyllt av igenkänning. Det där elaka gänget, trassel med bästa kompisarna, känslan av de vuxna inte förstod någonting av vad man upplevde. Askling sätter klockrent ord på alltDet är också lättläst och härligt hoppfullt med viktiga budskap i bakgrunden, så det är omöjligt att inte tycka om den här boken.

Ihop i smyg är given för alla mellanstadieelever som vill läsa något enkelt som fullkomligt sprakar av igenkänning och samtidigt visdom. För mig är läsupplevelsen oväntat positiv och fylld av nostalgi och jag ser fram emot att läsa mer i liknande stil av Emma Asling!

Tack, Rabén & Sjögren, för mysigt recensionsexemplar!
 ___________________________________________________________________ 
Ihop i smyg
Författare: Emma Askling
Förlag: Rabén & Sjögren (2020) 
Sidor: 134 st 
Åldersgrupp: 9+
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

lördag 3 oktober 2020

Fail

”Av tusentals auditions, varför var dom tvungna att visa just min?”
s. 9

Det frågar sig Kattis, som efter att hennes totalt misslyckade Idol-audition sänds på teve, förlorar all status i det lilla samhället där hon bor. Mitch Fredrikssons debutroman handlar om makt och hierarkier, om såriga föräldrarelationer och om enorma svek. Kattis tänker inte låta ärkerivalen Johanna bli skolans nya drottning, och hon är beredd att göra allt för att sätta henne och den hånfulla Idol-juryn på plats. Verkligen allt. 

* * *

Det är inget bra tecken när man bara vill läsa ut en bok på en gång, för att bli av med den.

Jag plockade upp Fail för att jag såg fram emot att läsa en samtida ungdomsroman med intressanta aspekter på hierarkier och maktstrukturer bland unga, med Idol som twist. Och efter en seg start skildras hierarkiska strukturer, fast på ett intetsägande sätt. Det är platta och ytliga relationer, och jag har svårt att sympatisera med huvudpersonen och då blir boken svår att tycka om. 

Halvvägs har boken inte riktigt kommit igång, men de sista 110 sidorna eskalerar allt på ett sätt jag inte väntat mig. De sista 70 sidorna mår jag uppriktigt dåligt av att läsa boken, och jag vet ännu inte om det är något bra eller dåligt. Idén är egentligen genial, fast på ett fruktansvärt och chockerande sätt, som fick mig att inte ens kunna läsa boken på kvällen, då den var så obehaglig.

Utvecklingen chockar, och hade den kommit långsammare och varit lite starkare underbyggd hade jag kanske till och med helt ändrat åsikt om boken här. Nu lyckas Fail överraska mig fullständigt, fast när jag slår igen boken är jag mest lättad för att det är över och för att slutet erbjuder lite hopp. Men mest har Fail fått mig att ogilla konceptet Idol ännu mer. 

Fail är inte vad jag väntat mig. Den chockerande händelseutvecklingen både förfärar och skrämmer. Jag saknar en sympatisk huvudperson att tycka om, och har svårt för de ytliga relationerna och platta maktstrukturerna. Men för den som själv är eller har varit en del av hierarkiska strukturer kanske Fail kan vara en givande ögonöppnare, som både skapar igenkänning och eftertanke. 

Tack, Rabén & Sjögren, för ett överraskande recensionsexemplar!

___________________________________________________________________ 
Fail
Författare: Mitch Fredriksson
Förlag: Rabén & Sjögren (2020) 
Sidor: 326 st 
Åldersgrupp: 15+
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

onsdag 30 september 2020

Fula tjejer

”Vem skapar ett anonymt konto och döper det till Fula tjejer? Vem följer ett konto som heter Fula tjejer? 
    Då: inte så många. Nu: anmärkningsvärt hög andel av alla på Frejaskolan.”
s. 19

I Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck & Sara Ohlssons nya ungdomsbok är tjejernas största rädsla att hamna på instagramkontot Fula tjejer. Tilde, Eleni och Jasmine är helt olika åttondeklassare och helt otippat bestämmer de sig för att tillsammans gå till botten med vem som skapat kontot. Det hela blir en fråga om lojalitetsprövningar och mod, men framför allt ett bevis på att vi är starkare tillsammans. 

* * * 

Jag hade inte alls tänkt läsa den här boken just nu.  

Men så i torsdags lyssnade jag på ett samtal om den på Bokmässan Play, och blev så nyfiken att jag var tvungen att läsa den direkt. Sträckläsa den direkt, för att vara exakt. Och vilket härlig bok att sträckläsa, tack vare ett luftigt språk och en spännande handling. Vem blir nästa person att hamna på Fula tjejer? Hur ska tjejerna lösa mysteriet? Vem är kontoinnehavaren? Det går helt enkelt inte att sluta när man väl börjat. 

I våras läste jag Moxie, en underbar ungdomsroman fylld av girl power och hopp, och Fula tjejer har många likheter med den. Fast här känns karaktärerna mer genomarbetade, vilket jag älskar. Tilde, Eleni och Jasmine är tre helt olika personer - troligen mycket tack vare att varje författare skapat en person - och det blir så genuint och intressant. 

Dessutom är jag tacksam över en ungdomsbok som inte huvudsakligen handlar om kärlek. Nej, här är det vänskapen och gemenskapen mellan tjejer (the girl power) som är i fokus, och jag älskar det. Det är så inspirerande, befriande och rätt.

Fula tjejer är utmärkt sträckläsningsmaterial för tonåringar såväl som unga vuxna. Det är en lättsam story som ändå har tyngd, och det är en bok som på så många sätt är helt rätt i tiden. Läs den och inspireras av styrkan i en gemenskap, känn igen dig i de välgjorda karaktärerna och var tacksam över att det här bara är början på en trilogi jag längtar efter att få följa. 

Tack snälla, Gilla Böcker, för härligt recensionsexemplar!

___________________________________________________________________ 
Fula tjejer
Författare: Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck & Sara Ohlsson
Förlag: Gilla Böcker (2020) 
Sidor: 252 st 
Åldersgrupp: 13+
Läs också: Jobbiga tjejer, Svaga tjejer (Ännu ej utkomna)
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

lördag 26 september 2020

Som att komma hem


Klockan har slagit halv tolv och även de morgontrötta mässbesökarna har anlänt till Svenska Mässan. Man ser knappt golvet för alla som trängs bland montrarna, med färgglada bokkassar i händerna. I B-hallens tak snurrar Bonnierförlagens enorma banderoll och högtalare från olika scener överröstar varandra. Var man än vänder blicken finns mer att upptäcka, och man känner sig så vilsen, men samtidigt helt hemma... 

Men inte i år.

I år saknar vi allt det där. Vi saknar trängseln, det berusande folkvimlet. Vi saknar gemenskapen, inspirationen, glädjen. Vi saknar till och med den svindyra, helt okej lunchen som man slängde i sig i all hast, om man hade tur sittandes, oftare ståendes. 

Att gå på Bokmässan är lite som att komma hem. Att vara omringad av människor som också har skrattat och gråtit till böcker och förtrollats av det skrivna ordet. Det finns en outtalad gemenskap i Göteborg sista helgen i september varje år. Flera tiotusen människor ingår och det som förenar oss alla är kärleken till det skrivna ordet och i en allt mer digitaliserad värld blir gemenskapen på Bokmässan viktigare än någonsin. 

Och när tåget på söndagskvällen rullar in mot Stockholm känner jag mig som Harry Potter när han återvänder till det dystra Privet Drive 4. Allt är tystare, mörkare. Bara bokkassarna bevisar att det var på riktigt, att det inte var någon dröm. Och då är det bara att börja räkna dagarna tills jag får återvända till mitt andra hem. 362... 361... 360... 

I år tog nedräkningen mig bara till vardagsrummet och Bokmässan Play. Det är när jag sitter där i soffan som jag inser hur mycket jag saknar att armbåga mig fram genom folkmassan, gå vilse bland montrarna och flanera mellan seminarier och scensamtal. För att åka till Bokmässan är som att komma hem och i år känns det mer än någonsin. 

Så hoppas att vi får ses i Göteborg nästa år. Hoppas.

/Lexie


Det här inlägget är en del av en Bokmässestafett. Här finner du hela stafettens schema. Jag tog över stafettpinnen från Bokdivisionen och klockan 12.00 fortsätter stafetten hos Västmanländskans bokblogg
___________________________________________________________________

Snart på Bokmässan Play – 3 tips

12.00 - 12.40: 
I fokus: Peter Fröberg Idling, Jack Werner, Mats Strandberg, Jenny Jägerfeld
Ett samtal om böcker på temat skräck. Länk!

12.00 - 12.30:
Förändra för framtiden
Om hur vi ställer om till en hållbar livsstil, med Magnus Carlsson, Johanna Stål med flera. Länk!

12.00 - 12.30:
Hur lång är en armlängd?
En diskussion om public services roll i demokratin. Hur är man opartisk när staten betalar? Länk!

Bokmässestafett 2020 – Deltagarlista

Hej på er!


Vid den här tiden brukar jag sitta på en spårvagn eller redan vandra runt på mässgolvet, på Bokmässans höjdpunktsdag. I år vandrar jag istället mellan vardagsrummet och köket. För att skapa lite av den där saknade bokmässe-känslan har dock Enligt O, Fiktiviteter, och dagarna går... och Västmanländskans bokblogg tillsammans ordnat en bokmässestafett.


Under dagen får vi läsa 12 bokbloggares tankar om Bokmässan. Klockan 11.30 publiceras mitt inlägg här och nedan finner ni hela schemat: 


9.30 Bokhyllan i pepparkakshuset

10.00 och dagarna går ...

10.30 Ett eget läsrum

11.00 Bokdivisionen

11.30 Tusen sidor

12.00 Västmanländskans bokblogg

13.00 Feministbiblioteket

14.00 Fiktiviteter

15.00 Bokbesatt 

16.00 enligt O

17.00 Agnes Bokblogg  



Ha en fin lördag och så hörs vi igen lite senare!

/Lexie

tisdag 22 september 2020

Gravplaneten

Gravplaneten är den tredje delen iOskar Källner & Karl Johnssons enorma rymdepos för slukaråldern. Nu befinner sig Alice, Elias och de andra på Stillheten, och de har just kraschlandat på gravplaneten. Återigen ställs de inför oväntade risker och faror, men kanske kan de också finna något de letat efter länge, på gravplaneten Umbezra

* * * 

Det blir som jag befarat.

Berättartekniken där man kastas rakt in i handlingen och det flera månaders långa mellanrummet mellan andra och tredje boken bara bortses ifrån är på många sätt underbar... men också problematisk. 

För tioåringen som i väntan på Gravplaneten på sin höjd läst några få andra böcker, är det inget problem. Men jag som läst fler böcker än jag kan hålla i minnet sedan Järnrosen får en för lång startsträcka här för att jag ska kunna njuta fullt ut. För den som kan ge hela serien sin fulla uppmärksamhet lär dock magi uppstå. 

De färgglada och händelserika illustrationerna gör boken luftig och perfekt även för ovana läsare. Språket är lättläst och boken är lockande händelserik. Det enda jag verkligen saknar är Elias och Alices underbara syskonrelation i de första böckerna, som här hamnat i skymundan.

Gravplaneten håller måttet. Serien är perfekt för nybörjarläsare med ett intresse för rymden och sci-fi, som uppskattar snabba vändningar och en rapp dialog. Min enda invändning är syskonrelationen mellan Alice och Elias som inte når sin fulla potential här.

Tack, Rabén Sjögren, för recensionsexemplaret!

___________________________________________________________________ 
Gravplaneten
Författare: Oskar Källner & Karl Johnsson
Förlag: Rabén & Sjögren (2020)
Sidor: 236 st 
Åldersgrupp: 10+
Läs också: Bortförda och Järnrosen
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

fredag 18 september 2020

Allt jag fått lära mig

”Alla min fars historier handlade om vårt berg, vår dal, vår bergiga lilla fläck av Idaho. Han berättade aldrig vad jag skulle göra om jag lämnade berget. [...] Han berättade aldrig hur jag skulle veta när det var dags att komma hem.”
s. 13

Så inleds Tara Westovers självbiografiska berättelse om hennes uppväxt i en mormonsk familj i Idaho. De lever avskärmade från resten av samhället, i väntan på världens undergång. Illuminati är deras värsta fiende, och utbildning är en statlig konspiration. Men Tara drömmer inte om en framtid inom naturmedicin, och tveksamt börjar hon söka efter kunskap och mening, men är det värt det om hon riskerar förlora de hon håller av allra mest?  

* * *

Det är många som hyllat Allt jag fått lära mig. Så många. Och nu förstår jag dem. 

Jag förstod dem inte efter 100 sidor, eller 150 sidor, men efter kanske 180 sidor klarnade allt. Jag drar efter andan när familjens extrema trosuppfattning uppdagas, och när jag förstår att Tara 17 år aldrig hört talas om Förintelsen. Westover håller mig fascinerad och engagerad ända till slutet. Det är en gripande skildring som gör mig gråtfärdig, men också inspirerad. 

”Gud är här och arbetar bredvid oss. Han kommer inte låta något hända dig. Men om det händer dig något, då är det Herrens vilja.”
s. 79

Tara är 17 år första gången hon sätter foten i en skola. Tio år senare har hon studerat vid både Cambridge- och Harvard University, samt doktorerat. Trots att hon från början inte hade något. Tara är ett fulländat bevis på att det aldrig är för sent att skapa sig det liv man vill ha, och den insikten kommer jag alltid bära med mig. 

Min enda invändning är slutet. Efter att ha följt Tara under alla dessa år hade det varit berikande att få nutida Taras reflektioner kring det hon upplevt. Är hon fortfarande mormon? Har hennes föräldrar förlåtit henne? Vad tycker de om att hon skrivit den här boken? Det är ännu så många frågor som saknar svar. 

Allt jag fått lära mig är själva skälet till att jag läser. Det är böcker som den här jag ständigt är på jakt efter. Böcker som lär en något nytt; böcker som berör, engagerar, inspirerar. Låt dig inte skrämmas av en lite seg inledning, läs med ett öppet sinne och resten har Westover redan ordnat med perfektion. 

___________________________________________________________________ 
Allt jag fått lära mig
Författare: Tara Westover
Förlag: Natur & Kultur (2020) 
Sidor: 396 st (pocket)
Åldersgrupp: 15+
Originaltitel: Educated: A Memoir
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

onsdag 9 september 2020

Knutby

” 'Det finns en sådan kraft här', sa Sindre. 'Det är precis som Eva sa. Att det ska
spridas en eld från Knutby. Först upp över Uppland, och sedan över resten av Sverige. Och jag tror... nej, jag vet, jag vet att den kommer att spridas betydligt längre än så.' ”
s. 32

Det säger den karismatiske pastorn i Knutby Filadelfia, i Jonas Bonniers roman baserad på händelserna 2004 som försatte hela Sverige i chock. Här får läsaren följa nyckelpersonerna under åren som ledde fram till det som sedan blev känt som Knutbydramat. Hur kunde en kristen församling hamna på förstasidorna på grund av ett mord? Vem eller vilka bär skulden? Och vad hände egentligen i Knutby?

* * * 

En välskriven skildring av de ofattbara händelserna 2004. Läsningen blir visserligen ett frustrerande detektivarbete i att ta reda på de verkliga namnen på bokens karaktärer, men namnbytena är också förståeliga, då det enbart är en roman baserad på verkliga händelser.

Bonnier lyckas exemplariskt med att väcka mitt intresse för dramat, men jag personligen hade föredragit att läsa mycket mer om psykologin bakom händelserna, och sluppit ta del av de flesta av alla många sexuella scener. Det intresserar mig inte alls, och boken som hade kunnat bli så djup och tänkvärd blir snarare osmaklig på ett överdrivet sätt. 

Jag är inte heller överens med berättartekniken som oftast är övertydlig i sina antydningar om att något är på gång. Som läsare får man inget utrymme till att själv skapa en känsla, utan jag finner mig ständigt som skriven på näsan, och det upplevs frustrerande. 

Knutby är en välskriven roman baserad på förfärliga händelser. Jag tilltalas dock inte av berättartekniken eller den linje Jonas Bonnier valt att fokusera sin berättelse på. Samtidigt finner jag mig uppslukad ända till slutet, och efteråt plöjer jag alla Wikipedia-sidor inom ämnet. Läs den om du vill veta mer om Knutbydramat, men låt den inte bli din enda källa. 

___________________________________________________________________ 
Knutby
Författare: Jonas Bonnier
Förlag: Albert Bonniers Förlag (2020) 
Sidor: 345 st (pocket)
Åldersgrupp: Vuxen
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

söndag 6 september 2020

Trotsa mig

”Kvinnan tar min hand. Kramar mina fingrar tills jag drar mig ur hennes grepp. 'Jag är din mor', säger hon. 'Och jag har bestämt att det är dags för dig att komma hem.'
s. 80

Näst sista boken i Tahereh Mafis succéserie, och hela Juliettes liv har visat sig vara en lögn. Inte ens hennes namn är en sanning, och i händerna på sina riktiga föräldrar kämpar hon både för världens framtid och för sitt eget minne. Vem är hon egentligen? Samtidigt för Warner, Kenji och alla andra sin egen kamp på jakt efter svar, innan det kanske är för sent. Har Warner och Juliette Ella chans till en framtid tillsammans när allt de trott sig veta visat sig vara falskt? 

* * *

”Är det inte just det här vi kämpar för?
    En andra chans till lycka.”
s. 339

Så slutar Trotsa mig och så kunde gärna hela serien få sluta. För slutet är så vackert – så fulländat! – att jag är rädd för vad seriens sista bok kan orsaka för skada. Snälla ingen behöver väl dö?

Givetvis kommer jag läsa även sista boken. Dels i ren abstinens, men mest för att jag älskar hur serien och Tahereh Mafis författarskap aldrig slutar växa. I de första böckerna blev jag golvad av Mafis skildring av kärlek och jag slutade aldrig fascineras av hennes karaktärsbygge. Men det var bara början. 

Nu lär man känna karaktärerna på djupet och jag älskar hur Warners och Juliettes Ellas relation går från att vara mest sexuell till att bli känslosam. Eller, den har alltid varit fylld av känslor, men nu är attraktionen inte bara fysisk utan även emotionell, och jag älskar det. Efter fem böcker hade vem som helst tröttnat på deras smöriga, om än dramatiska kärlekshistoria, men nu gör Mafi något nytt av den, och jag har ännu inte fått nog. Ojämförbart!

Trotsa mig tillför nya dimensioner till ett redan vinnande koncept. Har du ännu inte upptäckt Tahereh Mafi är det hög tid! Given för både ungdomar och vuxna som vill läsa något träffsäkert och unikt som verkligen känns, och som blandar mörker med hoppfullhet på ett klockrent sätt. Få skriver om känslor lika bra som Mafi. 

 ___________________________________________________________________ 
Trotsa mig
Författare: Tahereh Mafi
Förlag: B. Wahlströms (2020) 
Sidor: 339 st 
Åldersgrupp: 14+
Originaltitel: Defy me
Läs också: Rör mig inte, Rädda mig inte, Sätt mig i brand, Frukta mig
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

torsdag 3 september 2020

Bara vara vänner

Stort tack, Rabén & Sjögren, för recensionsexemplaret!

Bara vara vänner är en fristående uppföljare till Ina Lagerwalls Vi går varvet. Här följer vi återigen Liv som går i sjuan. Det är ny termin och allt är annorlunda. Liv har nya kompisar, och samtidigt spirar känslorna inom henne. Det blir konflikter bland vännerna, drömmar om förälskelser, och Liv förstår mer om både sig själv och andra under en stormig tid av uppväxten. 

* * * 

Jag får inte ihop det. Boken kretsar kring ett gäng sjundeklassare. Språkligt känns den som skriven för nioåringar. Baserat på ämnena den tar upp är den för äldre tonåringar. 

Och jag får bara inte ihop det.

Varken nioåriga eller fjortonåriga jag skulle ha uppskattat boken som helhet. Eller så var jag bara en orimligt omogen sjundeklassare som aldrig funderat på min sexuella läggning, haft en identitetskris eller behövt oroa mig för sexuella övergrepp av klasskamrater. Det är förstås viktigt att sådana ämnen tas upp, men jag vet inte om det här är rätt forum.

För min del blir bokens enda behållning de små poetiska inslagen här och där. Visst, de kunde gärna fått sticka ut lite mer - kanske ha kursiverad stil? - men så petiga behöver vi inte vara. De är hur som helst vackra och tänkvärda, och tillför lite av det där mer mogna uttrycket som jag väntat på sedan sida ett. 

Bara vara vänner lyckas vara skriven för alla, och samtidigt ingen. Även om de poesiliknande inslagen är en succé räcker de inte för att väga upp för den spretiga målgruppen. Kanske tycker andra helt annorlunda, men jag personligen vet ännu inte för vem den här boken är skriven. 
___________________________________________________________________ 
Bara vara vänner
Författare: Ina Lagerwall
Förlag: 2020
Sidor: 157 st 
Åldersgrupp: 9-12
Läs också: Vi går varvet
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

lördag 29 augusti 2020

Jag glömmer dig aldrig

”Du är en del av familjen. Och du kommer inte bara på besök. Du kommer 
tillbaka.”
s. 36

De orden möts Emma av när hon anländer till North Lake, i en nyöversatt bok av Sarah Dessen. Vid sjön finns en del av Emmas släkt och Emma själv som hon glömt bort. För här vid sjön är hon ”Saylor”, och en helt ny verklighet öppnar sig. Det blir några intensiva sommarveckor där Emma upptäcker nya saker om både sin själv och sin familj, men kanske fyllde glömskan sin funktion?

* * * 

Jag har tappat över antalet Dessen-böcker som förgyllt mina somrar, men poängen är att de där böckerna inte spelar någon roll, för jag tröttnar inte. Även här kommer Dessen med något engagerande, oväntat och helt nytt. 

”På ett sätt är det förflutna alltid närvarande och man kan inte låta bli att minnas. Även om man inte minns någonting alls.”
s. 87

Det är inte en av hennes bästa böcker. Det är en stundtals för klassisk handling med en del stereotyper som gör boken förutsägbar. Och trovärdigheten förloras delvis någonstans mellan stormar och utegångsförbud.

”Man kan styra sitt liv eller låta livet styra en. Var det verkligen så enkelt?”
s. 238

Samtidigt älskar jag alla fina budskap och de många träffande citat som verkligen känns. Mycket bottnar i att jag känner igen mig i Emma/Saylor - vilket förövrigt är bokens och Dessens största styrka: välgjorda, realistiska karaktärer. Och med ett ambitiöst karaktärsbygge når man långt. 

Jag glömmer dig aldrig håller sannerligen måttet, även om trovärdigheten delvis förloras på vägen. Sommarkänslan är Dessens starkaste vapen, och i kombination med oväntade dilemman gör den boken till det givna valet för alla som vill förlänga sommaren med några dagar, eller bara läsa något träffsäkert om att vara vilsen och ung. 
 ___________________________________________________________________ 
Jag glömmer dig aldrig
Författare: Sarah Dessen
Förlag: Rabén & Sjögren (2020) 
Sidor: 458 st 
Åldersgrupp: 13+
Originaltitel: The Rest of the Story 
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

söndag 23 augusti 2020

Normala människor

”Människor kan verkligen förändra varandra.”
s. 331

Så avslutas Sally Rooneys ”Normala människor”, som höjts till skyarna av vissa, medan andra inte ser någon storhet alls innanför de limegröna pärmarna. Mästerverk eller ej; det är en unik bok. Läsaren följer Marianne och Connell under flera år då deras vägar ständigt korsas, och det väcker reflektioner kring livets outgrundliga vägar, samt hur stor betydelse en annan människa kan få i ens liv. 

* * * 

Så vad tycker jag om den hypade boken?

Jag älskar den. Till viss del. 

Det är sannerligen en unik bok. Den ger ingen idealiserad bild av livet, utan beskriver verkligheten, med all sin krasshet, och det är befriande att läsa något så ärligt. Det händer inget omvälvande, utan karaktärerna bara är: tar dåliga beslut, gör misstag, är vilsna och trasiga. Och jag älskar dess trista alldaglighet. Det är ingen klyschig kärlekhistoria. Det är en grå likväl sanningsenlig skildring av livet, och den är briljant. 

Men även om jag älskar boken för dess genuinitet så håller inte storyn hela vägen. Det är inte realistiskt hur Marianne och Connells vägar ständigt korsas, för det finns ingen stadig grund deras relation står på. Jag kan dock bortse från det till stor del, tack vare att resten av boken är suverän, men det finns ändå i bakgrunden och stör. 

”Det är knäppt att man kan fatta vissa beslut för att man gillar nån, säger han, och så förändrar de hela ens liv. Jag tror att vi är i den där märkliga åldern då livet kan förändras väldigt mycket av väldigt små beslut.”
s. 291

Något annat som dock gör boken älskvärd är dess teman. Det berör otroligt mycket intressant kring exempelvis samhällsklass, flyktigheten i hierarkier och hur vi människor är. Det är en tänkvärd bok jag kommer bära med mig länge. 

Normala människor liknar ingenting annat. Aldrig tidigare har jag läst något så trist och pessimistiskt som fascinerat mig så djupt. Det är befriande ärligt, genialt och oerhört tänkvärt. Vore det inte för den lite svaga storyn skulle det vara en ny favorit. En bok för alla som är trötta på klyschiga kärlekshistorier och vill läsa något klockrent och annorlunda att bära med sig länge.
 ___________________________________________________________________ 
Normala människor
Författare: Sally Rooney
Förlag: Albert Bonnier Förlag (2019) 
Sidor: 331 st 
Åldersgrupp: Vuxen
Originaltitel: Normal People
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

onsdag 19 augusti 2020

10 böcker jag vill läsa i höst!

Godmorgon!

Sommaren närmar sig slutet, och de flesta har troligen återvänt till skola och jobb igen. För vissa är det kanske en lättnad, för andra är det dessvärre raka motsatsen. För mig har hösten alltid varit en positiv tid med en chans till nystart, och dessutom bjuder ju hösten ofta på en strålande bokutgivning att se fram emot. Här kommer därför ett axplock av böckerna jag vill läsa i höst:

(klicka på titlarna för att läsa mer om böckerna)

    

Trotsa mig
 av Tahereh Mafi 
(7 augusti)
Den här boken har ju redan getts ut, men den får åka med ändå för den ser jag helt klart fram emot mest att läsa, helst igår. Älskar Mafis briljanta serie! 

Fjärde riket av Maria Nygren (1 september)
Som jag förstått det är det här en nyutgivning av en bok som kom ut 2013, och tur är väl det för nu när jag läst om den här boken inser jag att jag verkligen missat något. Låter helt brutalt bra!

Slagsmål
 av Karl Modig 
(1 september)
En riktigt grym, svensk YA-författare kommer nu med ännu en bok, och givetvis vill jag läsa den. ÄLSKAR omslaget - så otroligt effektfullt. 

   

Fail
 av Mitch Fredriksson 
(4 september)
Ännu mer spännande, aktuell och viktig höstläsning som jag verkligen ser fram emot att läsa. 

Förbannelsen av Ann-Sofi Forsmark (10 september)
Wow, vilken underbar nyhet! Jag läste första boken i serien om Hilde Stridh i somras, och älskade den, och nu kommer en uppföljare. Hur grymt?!

Jag händer jämt av Emma Rävås (11 september)
En bok som låter väldigt spännande och intressant. Titeln är verkligen klockren, och jag tror att det här är en väldigt viktig bok att läsa. 

    

Nyårsvandraren av Charlotta Lannebo (9 oktober)
En kort liten bok som låter otroligt spännande. Jag fullkomligt älskar idén och vill så, så gärna läsa denna! 

Den trolovade av Kiera Cass (14 oktober)
Har exakt ingen aning om vad boken handlar om MEN det är Kiera Cass som skrivit den. Say no more, den måste läsas.  Kan ju inte bli annat än en succé.

Poet X av Elizabeth Acevedo (14 oktober)
En bok som synts i flödet i flera månaders tid, utan att jag egentligen förstått vad den handlar om. Vox by Opal gör mig dock sällan besviken, så visst vill jag läsa den här!

Första gången av 11 svenska författare (23 oktober)
En novellsamling där flera riktigt grymma, svenska författare medverkar, så givetvis ser jag mycket fram emot den. Låter som en helt underbar novellsamling att förgylla hösten med!


Vilka böcker ser ni fram emot att läsa i höst? 

/Lexie

söndag 16 augusti 2020

Flickan från Terra

Tack, Fafner Förlag, för spännande recensionsexemplar!

”Vad det än var som hände på vår gamla hemvärld så gjorde det den mindre gästvänlig än Cíbola, och Cíbola är en klump smält sten. Det skulle förvåna mig om det finns mer avancerat liv än bakterier där.”
s. 17

Ändå möter arkeologen Priya och hennes team något de aldrig väntat sig när de anländer till Terra, i Cornelia Johansson debutbok Flickan från Terra. Teamets upptäckt försätter dem alla i en farlig situation. Det som började som ett arkeologiskt uppdrag blir en kamp på liv och död, där lojaliteter prövas och en hel värld är satt på spel. 
 
* * *
 
Ett fartfyllt och spännande rymdäventyr, som tack vare inslagen om exempelvis kvantmekanik blir något extra. Visst, det är science fiction, men den är baserad på innovationer från vår verklighet, och det väcker mitt intresse redan från första kapitlet. 

Persongalleriet är brett och färgstarkt och fyllt att intressanta karaktärer. Det hade dock varit en fördel med lite färre karaktärer, som man fick lära känna närmare, för att ett engagemang lättare skulle kunna väckas. 

Jag älskar humorn och hur karaktärerna interagerar med varandra, men fastnar inte riktigt för språket. Det är lättläst, men ofta känns uttryck som direktöversatta från engelska, och det blir inte snyggt. 

Flickan från Terra är maffig science fiction med imponerande research som grund. Det är fartfyllt och underhållande, även om jag inte fastnar för språket. För de som älskar nördigt spännande rymdböcker och vill följa ett gäng riktigt coola karaktärer är det här helt rätt bok!
___________________________________________________________________ 
Flickan från Terra
Författare: Cornelia Johansson
Förlag: Fafner Förlag (2020) 
Sidor: 345 st 
Åldersgrupp: 12+
Köp: t ex hos Adlibris och Bokus.

fredag 14 augusti 2020

Det nionde sällskapet

Mors irrumat omnia. Döden jävlas med oss alla.”
s. 13

Leigh Bardugo tar med läsaren på en resa genom en mystisk värld. Alex Stern har en unik förmåga att se Grå, och får chansen att börja studera vid Yale. Men det är något som inte stämmer, och när ett mord sker och Alexs handledare försvinner spårlöst i samma veva är hon ensam kvar. Snart finner hon sig indragen i en härva långt farligare än hon någonsin kunnat ana. 

* * * 

I efterhand tänker jag att jag aldrig skulle ha läst klart boken. Jag borde ha slutat när jag läst hundra sidor utan att fastna. Jag borde definitivt ha slutat när jag läst 212 sidor utan att fastna. 

Det är ingen dålig bok; det är bara inte min typ av bok. Min kärlek för fantasy har bleknat och de utförliga miljöbeskrivningarna och invecklade handlingsförloppen blir enkom betungande. 

Vi fick framför allt en dålig start, boken och jag. Den krävde ett engagemang jag inte kunde ge den. Mot slutet kommer den sig: den är medryckande och för första gången flyger sidorna förbi. Men det väger inte upp för resten. 

Det nionde sällskapet lyckades inte förtrolla mig. Men för den som älskar övernaturligheter och mystik, och inte har något emot att läsa något krävande, är boken troligen en fullträff. 
 ___________________________________________________________________ 
Det nionde sällskapet
Författare: Leigh Bardugo
Förlag: Modernista (2020) 
Sidor: 471 st 
Åldersgrupp: 13+
Originaltitel: Ninth House
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

måndag 10 augusti 2020

Därför betygsätter jag inte längre böcker

Hej!

Den uppmärksamme kanske noterat att jag inte längre ger böckerna jag recenserar ett betyg i form av stjärnor. Varför inte då? kan man fråga sig. Jo, för att jag tycker att det egentligen inte säger någonting om hur läsvärd boken är. 

Vi är ju alla olika och uppskattar olika sorters litteratur, och om jag ger en fantasyroman 2 av 5 stjärnor bara för att jag inte gillar fantasy säger ju det ingenting om hur bra boken är i egenskap av fantasybok. Förstår ni hur jag menar?

Istället försöker jag skriva kortare och mer nyanserade omdömen om boken där jag berättar varför jag gillade boken eller inte, och för vem den passar bäst. På så sätt är jag övertygad om att fler kan hitta böcker som passar just dem. :)

(För den som saknar betygen så ger jag fortfarande stjärnor till alla böcker jag läser på Goodreads) 

/Lexie

lördag 8 augusti 2020

Sommar för evigt

”Jag hade nog alltid vetat att jag skulle få efternamnet Fisher en dag. Men inte kunde jag ana att det var så här det skulle gå till.”
s. 8

I tredje och avslutande delen i Jenny Hans sommarserie har Belly funnit kärleken i Jere, och är lyckligare än någonsin. Men gamla känslor och minnen gör sig påminda, och Belly börjar tveka. När hon ställs inför sitt livs största beslut saknar hon stöd där det behövs som mest, och måste en gång för alla bestämma var hennes hjärta hör hemma. 

🌸   🌸   🌸

Ett fint avslut på en serie som växt från ytlig och overklig till rörande och genuin. Handlingen här, med giftermålet, känns dock lite krystad och overklig och gör det svårt för mig att relatera till karaktärerna, då de befinner sig i en helt annan fas i livet. 

Jag uppskattar dock dilemmat Jenny Han skapat kring sina karaktärer. Det är intressant och engagerande att följa Belly i hennes tankar när hon måste bestämma vem hon älskar mest. Många tänkvärda reflektioner från boken kommer jag länge bära med mig. 

”Saker och ting upphör inte att existera bara för att man gömmer undan dem. De där känslorna, de hade funnits där hela tiden. Oavbrutet. Det var lika bra att inse det.”
s. 54 

Det är fint att följa Belly och de andra under flera betydelsefulla år, även om jag saknar att få läsa om flera stora händelser, som hamnar mellan böckerna. Att varje bok har sitt unika uttryck är fint. Här får man exempelvis lära känna Conrad bättre. 

Sommar för evigt är ett fint avslut på en serie som växt enormt från första boken. Den är somrig och mysig, och rymmer samtidigt svåra dilemman som rör uppväxtens allra största frågor. Perfekt för både tonåringar och vuxna som vill läsa något enkelt likväl tänkvärt och berörande. 
___________________________________________________________________ 
Sommar för evigt
Författare: Jenny Han
Förlag: Lavender Lit (2020)
Sidor: 297 st 
Åldersgrupp: 14+
Originaltitel: We'll always have summer
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

onsdag 5 augusti 2020

En roadtrip genom Norrland 🇸🇪

Hej! 

Den här sortens inlägg hör egentligen inte alls hemma här, men på min Instagram (@tusensidor) har jag fått flera önskemål om att dela med mig av familjens resa genom Norrland. 

Kanske kan det vara intressant för fler att få lite inspiration för kommande sommarsemestrar, tänkte jag, så här kommer därför en liten reseberättelse för den som är nyfiken. 


Vi startade resan med att åka till vår fjällstuga i Lofsdalen, mest för att kolla till den. Vi hade strålande väder första kvällen, möttes av en massa renar och tog en liten tur och tittade på solnedgången.

   

Dagen därpå vräkte regnet ned, men vi tog ändå en tur upp med skidliften för att kolla på den fina utsikten.

   

Bland renar och regn klättrade mamma och jag sedan nedför backen, och tvingades bland annat vada genom ett kärr...



Dagen därpå åkte vi vidare norrut. I Strömsund anslöt vi ill Vildmarksvägen, en landsväg som går genom stora delar av västra Norrland, och passerar spegelblanka sjöar och otrolig natur.

.  

Från Vildmarksvägen vek vi av mot Hällingsåfallet, vilket är enormt, dånande vattenfall som mynnar ut i Sveriges längsta kanjon. Otroligt mäktigt att få uppleva! Finns strax öster om Gäddede. 


Sedan sov vi en natt i Gäddede, jättenära norska gränsen, och passade på att ta en tur dit. 



Nästa dag fortsatte resan längs Vildmarksvägen och vårt första stopp blev Brakkåfallet. Ett vattenfall precis före Stora Blåsjön. Inte lika mäktigt som Hällingsåfallet, men vackrare, och häftigt att man kunde komma så nära. 


Vidderna längs Vildmarksvägen fortsatte imponera och efter Stora Blåsjön passerade vi Stekenjokk. Här håller vägen stängt större delen av året på grund av metervis med snö, och även nu i 18 graders värme fanns det massvis med snö kvar. Här var känslan verkligen som att fjällvandra fast med bil. 876 m.ö.h. var det fantastiskt häftigt att se de snöklädda bergen. Helt klart det häftigaste på hela resan! 


Vi stannade i Klimpfjäll och åt lunch, och på vägen vidare österut gjorde vi ett stopp i Fatmomakke kyrkstad, vilket är den främsta samiska kyrkstaden i hela Sverige. Här fanns ett idylliskt litet samhälle med små bostäder, en kyrka och en kyrkogård, allt med en charmig historisk prägel. Fin kulturupplevelse!


Strax efter Saxnäs stannade vi vid Trappstegsforsen, vilket är en stor fors som har formen av just trappsteg. Helt obegripligt hur naturen kan skapa sådana otroliga saker!


Vi åkte sedan vidare inåt landet längs diverse grusvägar och skumpiga landsvägar (ungefär här tappade vår GPS bort sig lite...). Vi såg en björn, och passerade orten Deppis och var tvungna att ta en bild (vilket gjorde någon ilsken person i ett fönster otroligt upprörd...). 

   

Sent på kvällen nådde vi Luleå och hade åkt från Sveriges västra gräns till dess östra den dagen. I Luleå hälsade vi på farmor, njöt av sommarvärmen och åt middag på en fin restaurang. 

   

Efter två nätter där tog vi E4:an söderut till Skuleberget vid Höga kusten. Det är ett cirka 300 meter högt berg i ett naturreservat som man kan klättra upp på via en vajer, alternativt promenera uppför. Det var jättekul att klättra och utsikten var så vacker! 



Sedan sov vi på hotell i Örnsköldsvik och dagen därpå åkte vi runt lite på Höga kusten, bland pittoreska fiskestugor, gulliga vikar och all grönska. På kvällen åkte vi hem, matta efter en resa fylld av storslagna upplevelser.

Det var en magisk vecka! Det kändes inte ens som Sverige när man åkte längs den vackra naturen vid Vildmarksvägen. Och nu skäms jag lite för att det krävdes en pandemi för att få oss att upptäcka vårt eget fantastiska land... 

/Lexie 💛