onsdag 9 augusti 2017

Störst av allt

Störst av allt är Malin Persson Giolitos senaste bok och den kommer i form av en rättegångsthriller. Man kastas rätt in i första dagen på den omfattande rättegången mot artonåriga Maja (Maria) Norberg, där hennes roll som mördare i en skolskjutning ska fastställas. Maja. En helt vanlig, ung tjej från en rik familj i Djursholm, en tjej utan bekymmer, med bra betyg i skolan och människor runt omkring sig som bryr sig om henne. Hur hamnade hon här?

Malin Persson Giolito tar oss flera år tillbaka i tiden och rör sig sedan därifrån ända fram till det som gick så fruktansvärt fel, och sakta men säkert ökar hon förståelsen för Maja och för hur några snedsteg kunde leda till något hemskt. Parallellt med det får man följa rättegången på nära håll och vägen mot hur Majas skuld eller oskuld kan fastställas. Det är en bok om girighet, manipulation, kärlek, besatthet och inte minst om hur en rättegång kan gå till.

Kärleken? Nej, jag saknar inte kärleken. Kärleken är inte störst eller renast, den blir aldrig en perfekt blandning, bara en oren vätska. Man borde lukta på den innan man smakar. Men risken är att man ändå inte märker att den är giftig.
s. 257

* * *

Det jag gillar med Störst av allt är att det här inte bara är en vanlig kriminalroman. Det börjar inte med ett mord och slutar inte med ett gripande, utan istället börjar det med att en skolskjutning har skett och den skyldige är redan utpekad. Boken blickar sedan tillbaka i tiden och ger läsaren förståelse för hur en så vanlig och bekymmersfri tjej kunde hamna i en isoleringscell i häktet. Parallellt med det får man en väldigt teknisk och nördig och troligen ganska korrekt bild av hur en rättegång går till. 

Det gör boken unik. Den sticker ut i sin genre och är väldigt intressant att läsa. Aldrig tidigare har jag fått en så tydlig inblick i hur det ser ut i domstolen och hur saker går till, och Persson Giolito har verkligen gjort ett bra jobb med den delen. Det känns väldigt äkta och jag gillar hur "faktamässig" boken blir i och med all information kring rättegången. Delarna som handlar om den inleds med något i stil med "Huvudförhandling i mål 17843 B", och jag vet inte... det gör bara att det känns som på riktigt, vilket jag gillar.

Inledningen är dock ganska seg, men det är något jag kan förlåta för så här i efterhand. De första, kanske 100 sidorna går långsamt fram, mest för att man kastas rakt in i en rättegång där man inte har en susning om vem sjutton Maja är eller vad hon gjort och inte gjort och varför. Men att lösa det på ett annat sätt hade varit svårt, för i efterhand var den där inledningen riktigt bra. Det gäller bara att ta sig igenom allt det sega, för då blir det snabbt intressant, särskilt när man kommer in på hur Maja hamnade i en cell i häktet.

Jag verkligen älskar upplägget. Hur man startar i nuet och rättegången och parallellt med det får följa Majas återblickar från det att hon träffade Sebastian första gången, tills skolsjutningen skedde. Det är en så speciell och fascinerande berättarteknik Persson Giolito använder, och hon gör det snyggt och proffsigt, vilket gör läsningen speciell. Språket har ett bra driv och man vill bara ha mer. Man vill veta mer om hur det där kunde ske redan från början, och det gör att läsningen går som rinnande vatten.

I början tycker jag dock att boken kändes lite avlägsen. Även fast saker hände i nuet fick man aldrig någon "just nu-känsla", utan allt kändes långt borta. Det var dessutom många historier från förr som återberättades och det gjorde boken delvis tråkig, eftersom att inte så mycket hände nu. Det ändrades dock senare, när spänningen i rättegången trappades upp och Maja som berättare riktade sig till mig som läsare. Hon tilltalade en direkt med frågor om fördomar och liknande och det gav boken ett nytt, intressant perspektiv och som läsare blev man engagerad och medryckt. 

Huruvida man gillar Maja eller inte är inte så viktigt när man läser. Hon är verkligen en intressant person och författaren har verkligen byggt upp hennes person på ett noggrant och genomtänkt sätt, vilket gör henne äkta. Oddsen att hon skulle åtalas för mord var i princip obefintliga, men Persson Giolito lyckas faktiskt med sin story övertyga mig om hur mycket kärlek, begär och besatthet och några felsteg och misslyckade val kan ställa till med, vilket gör att jag i slutet känner ganska stor sympati för Maja. 

Jag undrar fortfarande lite hur hon tänkte och varför hon gjorde som hon gjorde, och jag vet inte om jag gillar eller ogillar henne, men det är som sagt oviktigt. Det viktiga är att förstå hur fullständigt snett allt kan gå när man blir förälskad eller något annat, och det gör jag verkligen nu. Och det är en obehaglig sanning. Boken lämnar mig faktiskt med en liten obehagskänsla av den besatthet och det begär som genomsyrar boken. Det är en skrämmande story som målats upp, och det är nog det jag fastnar mest för. Det är verkligen obehaglig och beroendeframkallande läsning i en klass för sig. 

Störst av allt lämnar mig illa till mods. Illa till mods på grund av den skrämmande verklighet Persson Giolito så skickligt målar upp. Hon skriver och berättar på ett unikt sätt och ger intressanta perspektiv på både livet och hur en rättegång går till. Jag älskar att det inte bara är en klassisk deckare, och storyn kring hur Maja hamnade i en isoleringscell på häktet tar mig med storm. Den känns så verklig, så äkta, och jag inser nu med en obehagskänsla i magen att kärleken är störst av allt, ända tills något annat blir ännu större* och det måste ju innebära att Malin Persson Giolito har lyckats. 

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Malin Persson Giolito
Förlag: W&W
Utgivningsår: 2016
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 366 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Störst av allt
Annat: -

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-boksformat finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Boken som pocket finns på Adlibris, Bokus och CDON.

*Citat s. 257

12 kommentarer:

  1. Håller verkligen med om att man inte behöver gilla eller sympatisera med huvudpersonen. Bra poäng!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Kul att det var något du också reagerade på. Det känns ju alltid bra när man får fram något sådant i sin recension!

      //Lexie

      Radera
  2. Hejsan! Hur beskrivs Majas utseende? :) svara gärna på mail om du kan! har även lite andra frågor angående boken! kram
    mikaelahuttunen@outlook.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Mikaela!

      Det var ju ett tag sedan jag läste boken, så jag kommer dessvärre inte ihåg hur Majas utseende beskrivs. Mejla gärna andra frågor till: lexie.tusensidor@gmail.com

      //Lexie

      Radera
  3. Hej! Vet du om de nämner exakt datum då dådet skedde?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Nej, det gör jag inte. Läs boken så får du säkert svaret! ;)

      Radera
  4. vad betyder titeln "största av allt" enligt boken?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Jag ju bara svara utifrån mina egna tolkningar, och skulle säga att det finns många olika betydelser av den formuleringen. Läs boken själv så får du ett bättre svar än om jag ska försöka sammanfatta mina tankar för dig. Då går det nog också bäst för dig i din skoluppgift eller vad det nu är du håller på med ;)

      Lycka till!

      Radera
  5. Vad tyckte du om Maja i början respektive i slutet av boken. Ändrades din syn på henne under berättelsens gång? I sådana fall på vilket sätt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har tur. Jag brukar ha för vana att INTE servera svar på skoluppgifter, men idag är jag på bra humör :)

      Jag vill minnas att man i början finner henne ganska osympatisk. Jag tror också att jag tyckte hela hennes karaktär var lite mer stereotypt maskulin i början: inte så känslofull, utan ganska hård i sin attityd och krass i sina reflektioner, vilket var intressant och udda. Sedan minns jag inte om den scenen var med i boken eller bara teveserien: där hon sitter och gråter för att det är Amandas begravning. Där förändrades min bild av Maja, för man förstod att hon hade känslor och började tycka synd om henne. I slutet var jag helt på hennes sida, och blev bara glad över att hon friades. Samtidigt kan jag inte säga att jag någonsin verkligen tyckte om henne, men i slutet känner jag i alla fall sympati för henne, eftersom jag då förstått vad som ledde fram till att hon hamnade i häktescellen. Jag går från att inte förstå henne alls till att känna sympati och få förståelse för henne, på grund av vad hon har gått igenom.

      Så minns åtminstone jag det. Du som just har läst boken kan nog svara ännu tydligare :)

      Radera
  6. Vad skulle du säga är temat med boken och varför:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan jag inte svara på för det var 4,5 år sedan jag läste den:)

      Radera

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)