måndag 29 augusti 2016

Cypern 2016

Hej på er!

Idag har det blivit dags för mitt inlägg om min semestervecka på Cypern. Måndagen den 15 augusti åkte vi. Vi flög faktiskt från Norrköpings flygplats, då det var fullt från Arlanda. Vi befann oss i Fig tree bay, längst ut på en liten udde, på ett underbart hotell. Egentligen hände inte så mycket - Vi var faktiskt på hotellet hela tiden... Så det blir nog inte så mycket text, som det annars kan bli. Vi kan ju hoppas!

Måndag: 
När vi hade ätit lunch satte vi oss i bilen mot Norrköpings flygplats. Vi kunde gå upp i vanlig tid, och hade sedan en lugn morgon. Tillslut hade vi så tråkigt att vi bara ville åka iväg! Så vi fick en trevlig sovmorgon, och började sedan äventyret efter lunch. Enligt bildbevis sov jag dock i bilen... 

Jag vaknade på motorvägen, ganska nära Norrköping, och runt två timmar hade gått. Nu måste vi prata om flygplatsen: Så liten och söt! Det spelade ingen roll var man gick in - man hamnade ändå på samma ställe... De öppnade lika många diskar som på Arlanda för ett dubbelt så stort plan, och det fanns en säkerhetskontroll. Och Tax-freen - ett hål i väggen! 


Under dagen landade ett plan - det som vi sedan skulle med. Och vår avgång var den enda. Så det var verkligen lugnt och skönt. Så ovant mot Arlanda! Vi startade på tid och flygningen gick bra. Jag lekte fotograf och tog häftiga bilder, läste en hel del, och hann även med att äta. Vi hade beställt mat, och den var faktiskt helt okej. Oväntat...

Vi landade ca 23.40 på Larnaca flygplats lokal tid, då en ungefär 45 minuter lång bussresa väntade. Runt 01.15 var vi framme. Då checkade vi in, men receptionisten var inte så samarbetsvillig... Han hade väl fått nattskiftet av en anledning... Rummet var fint, men tyvärr var sängarna jättekorta. Tillslut somnade jag dock, och då var klockan runt två. 





Tisdag:
Jag vaknade sju på morgonen, efter fem timmar sömn. Jag hann läsa en hel del innan de andra vaknade. Då åt vi frukost och gick på ett välkomstmöte (med mest onödig information...), och sedan utforskade vi lite på egen hand. Alla stolar var i princip upptagna, men vi hamnade slutligen vid en av poolerna, men badade i havet.

Det var inte sandstrand på hotellet, utan det var klippor och bryggor. Bara några meter ut var det ca tre meter djupt. Häftigt! Vi hade med oss cyklop, och det fanns så mycket att se. Och vattnet var så där blått som det är på bilder, men nästan aldrig på riktigt. Under dagen utforskade vi havet och badade i poolen, med ett kort avbrott för lunch...

Till middag serverades tacos. De var riktigt bra på allergier, och väldigt flexibla. Rätter som innehöll gluten gjorde de glutenfria, bara sådär! När vi hade ätit tog vi en promenad. Vi såg t ex en restaurang som hade glutenfri pizza! På vägen dit såg vi en bar som sände Sverige-Brasilien i fotboll. Så när vi såg att det blev straffar gick vi dit. Så där satt vi och skrek (har nog aldrig varit så entusiastisk...), och de andra gästerna tittade på oss... 





Onsdag:
Vi vaknade så sent att vi direkt fick gå och boka solstolar, då det var från klockan nio. När vi hade ätit solade och badade vi. Efter lunch gjorde vi precis samma sak. Sedan hände något spännande: Vi gick ner i havet från en annan av de tre bryggor som fanns. Wow! Där var det mycket grundare, trots att det var bara ett tiotal bort. Vi såg massor av småfiskar, och även några större. 

På eftermiddagen gick jag och mamma till gymmet. Sedan gjorde vi oss i ordning inför middagen. Till efterrätt hittade jag en jättegod Creme Brulee, som ju var glutenfri utan problem. Efter middagen tog vi en promenad till staden, och hittade en supermarket med massor av svenska märken. Knäppt!?



Torsdag:
Runt lunchtid bestämde vi oss för att gå ner i havet, simma till stranden och därifrån till en liten ö en bit ut. Så det blev en lång simtur. Mitt på dagen. Inte det smartaste, kanske. Både mamma och pappa brände sig, men jag klarade mig! När vi kom tillbaka från äventyret åt vi lunch. Och sedan: plötsligt var det iskallt i havet, så för en gångs skull svalkade det faktiskt.

Kvällens middagstema var Barbecue, och det var helt klart den bästa middagen. De hade så god potatis! Efter middagen tog vi en promenad genom staden, och sedan satte vi oss på hotellet och spelade kort. Sedan gjorde vi ett försök att titta på kvällens show, men det var bara så himla tråkigt. Så vi gick och la oss istället.

Fredag:
Jag och pappa tog uppdraget att fixa solstolar, så han gick och hämtade handdukar medan jag hämtade kaffe och varm choklad och sedan möttes vi vid stolarna. Och satt där tills klockan var nio. Och det var faktiskt någon som gick runt och tittade, så det kändes bra. Efter frukosten fortsatte vi våra dykexpeditioner och sedan åt vi lunch.

Efter lunch tänkte vi bada på ett nytt ställe. Det var som en liten vik. Tyvärr var det mycket sten och grus, så det gjorde ont att gå på. Jag lyckades dessutom halka och slå mig rejält... Men det gick okej! Vi gjorde bedömningen att vårt ställe var bättre - djupare och ingen småsten. Så vi gick dit och badade, och sedan gick jag och mamma till gymmet.

Middag åt vi på hotellets andra restaurang och där serverades cypriotisk meze. Det var bland annat bläckfisk, sardiner, fetaostsallad, halloumi, souvlaki och lamm kleftiko. Och till efterrätt var det en konstig glass med äckliga körsbär. Det var mycket mat, så även om jag inte åt allt blev jag mätt. Dessutom gjorde de glutenfria varianter till mig. Sådant uppskattas!

Sedan tog vi en promenad för att köpa solkräm. För det går åt mycket. Vi hittade solkräm, och jag köpte även en okänd iste light. På vägen hem såg vi massor av katter. Hela ön var förresten full av dem. På ett ställe fanns fyra urgulliga kattungar, men det gick inte att fota i mörkret...

Lördag:
Dagens plan var att gå upp lite tidigare och få mycket bad- och soltid, utan att behöva vara ute där mitt på dagen. Men vi vaknade klockan åtta och det gick sådär... Tillslut kom vi ut i solen och roade oss som vanligt. På eftermiddagen fick jag veta att de hade glutenfri pizza i snack-baren, så den provade jag. God var den! 

Senare tränade och åt vi, och tittade lite på showen innan vi tog en promenad. Dagens problem: Första dagen var Coco the clown en tjej. Det blev lite fel, men var okej. Men när clownen plötsligt är kille några dagar senare... Nej. Och nu vet jag att Bamse är en bluff: Han var nämligen på ett annat hotell (där min kompis bodde) samtidigt. Det förstörde allt!

Söndag:
Idag lyckades vi gå upp tidigt, sista hela dagen ni vet. Så vi åt frukost och tog solstolar. Stackars pappa fick sitta där och vänta medan vi andra gjorde oss i ordning och kunde byta av. Sedan tog vi en promenad till stranden. Och därefter var vi faktiskt i havet innan tio på morgonen! Och där hängde vi några timmar innan vi åt en jättegod lunch. 

När vi ätit frågade vi om gluten i desserter, och det var gluten i allt, förutom Jello... Även creme bruleen skulle innehålla gluten... Så vi frågade en annan kock istället: "Nej, inte den, hon kan äta creme brulee." Han blev lite arg på kollegorna... Sedan tog de fram ny creme brulee, en fjärdedel av en form, till mig... Tja, de hade bra koll, om man frågade rätt person. 

Middagens tema var "Dolce vita", men det var den tråkigaste någonsin. De hade dock gjort speciell dessert till mig! En egen creme brulee och lite annat. Dock alldeles för mycket! Men det var snällt. När vi ätit klart gick vi för att köpa lokal honung, vilket var nästan omöjligt. Det stod bara EU på alla. Det slutade med att vi tog en inte alltför internationell burk... 

Måndag:
När vi ätit frukost gick vi ner till havet, och sedan packade vi det sista. Klockan 10.20 skulle vår buss gå. Vårt plan gick först och ändå kom vår buss sist av tre. Vi norrköpingsbor (!) åkte med ett annat bolag (fast resan var bokad genom samma...), så det gick bra ändå. De som skulle till Malmö hade det nog värre, för kön var sååå lång. Vi hann till och med äta!

Men vi fick springa till gaten sedan! Det var dock tur att vi ätit, för maten var hemsk. Det var fisk, sötpotatismos och spenat. Usch! Dock fick jag två mackor, så kanske insåg även de att det skulle behövas?! Planet gick klockan 13.20 och vi landade klockan 16.45. Då ställde vi oss i kö för passkontrollen, och de kontrollerade verkligen ordentligt. I lilla Norrköping? 



När vi väl kommit igenom kontrollen höll vi nästan på att missa väskorna, men som tur var kom de bara ca 20 meter ifrån passkontrollen... Så det tog bara 20 minuter att få väskor, och sedan åkte vi mot Stockholm, efter lite middag...



Det har varit en helt underbar semester, även om vi inte gjort så mycket. Bara att vila och bada var nog precis vad vi behövde. När ens största problem är solkräm under naglarna och att behöva flytta på solstolen när solen flyttar sig... Då har man semester! 

Det bästa med att komma hem: Att få slänga papper i toaletten och att kunna dricka kranvatten, helt klart!


Fler bilder:




fredag 26 augusti 2016

"Förlorad ängel"

Av Becca Fitzpatrick

Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2010 (Engelska) 2011 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 317 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Fallen ängel, Del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Crescendo
Andra delar i serien: Fallen ängel, Noras val, Änglarnas kamp
Annat: Läst som pocket

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Noras lycka med Patch som skyddsängel blir kortvarig. För hon misstänker snart att han vill henne illa och bryter därför deras band. Patch svarar med att genast börja dejta Marcie, Noras värsta fiende och verkliga plågoande. Det går så långt att Nora inte bara fruktar för sitt eget liv utan också börjar misstänka att det är Patch som ligger bakom mordet på hennes pappa. Kan Nora lita på sin skyddsängel?Är hans hemligheter farligare än hon någonsin kan föreställa sig?
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Egentligen vet jag inte vad det är som gör att jag gillar den här serien. Det finns mycket som jag inte gillar, men Becca Fitzpatricks sätt att skriva gottgör det. Dessutom är det en väldigt spännande och välgjord handling. Jag imponeras verkligen av uppbyggnaden. Den är invecklad, men samtidigt känns allt så trovärdigt. Dock kan det bli lite för mycket information ibland. Men mixen mellan romance, fantasy och vardag är klockren och unik!

Språket är helt klart Becca Fitzpatricks signum. Hon har en unik teknik, och lyckas skapa riktigt mörker och obehag hos läsaren. Hon använder sig flitigt av cliff-hangers, och lämnar detaljer som blir viktiga senare. Språket flyter på bra och det är roligt att läsa. Man vet aldrig vad som ska hända. Allt vänds upp och ned på gång på gång, men det är bara positivt. Det finns flera sega delar, men finalen har ett bra driv. Spänningen håller i sig till slutet. 

Karaktärerna är helt klart det svåra i den här serien. Man vet aldrig vem man kan lita på, för alla har något mystiskt för sig. Det gör det svårt att inte se misstänksamt på dem alla, men någonstans vill jag ju gilla dem. Patch, Marcie, Nora... De har alla fina och unika drag och beskrivs på ett så äkta sätt. De är verkligen häftiga personer utan att det känns falskt. Och även om det är jobbigt att aldrig veta vem man kan lita på bidrar det ju till spänningen...

Förlorad ängel hade en del förväntningar på sig efter första boken, och överträffar dem. En andra bok är sällan lika bra som första, men här är det många likheter. Kanske för många... men jag gillar den här boken, främst på sättet den är skriven. Handlingen är inte min typ, men språket är så proffesionellt och unikt. Jag fascineras av hur Becca Fitzpatrick lyckas förmedla ett obehag och en ständig spänning på ett så självklart sätt. Karaktärerna är intressanta, även om det är smått irriterande att inte veta vem man kan lita på... 

Betyg:
   

tisdag 23 augusti 2016

Dags för skola igen

Hej!

Idag har jag börjat nian. Ganska sen skolstart, faktiskt. Men helt okej. Dessutom verkar det ju som att sommaren kommit tillbaka nu också. Idag har vi gjort ungefär ingenting. Vi har fått skåp, gått igenom schema och annat praktiskt. Sedan hade vi en tipspromenad och lite tävlingar. Så det blev en ganska lugn dag, vilket ju var ganska skönt.

För övrigt kom jag hem från Cypern igår kväll. Vi flög faktiskt från Norrköpings flygplats, då det var fullbokat från Arlanda. Så det blev ett litet extra äventyr. Mer om det i några kommande inlägg! Flera recensioner ska också skrivas, och det en skolstart. Så vi får se när det blir...

Annars är allt som vanligt. Jag ska försöka blogga så mycket som möjligt, men det blir förmodligen runt var tredje dag. Det känns bättre att hålla det konstant, än att det blir fler inlägg ibland, och väldigt få en annan gång. Så vet ni! Fast kanske att jag redan i morgon eller på torsdag publicerar ett inlägg, då jag just nu har mycket att skriva. Men det får vi se!

Ha det bra så länge!!

söndag 21 augusti 2016

10 slumpmässiga fakta om mig

Hej på er! Jag har nu bloggat i lite mer än två år, och tyckte att det var på tiden att ni verkligen fick lära känna mig. Och nu pratar jag inte om favoritmat eller skostorlek, utan de lite mer udda sakerna. Ni vet ju vad jag läser för böcker, men känner ni till mina kläd-aversioner eller andra konstigheter jag har för mig? Det är dags att ni får veta! Här kommer 10 slumpmässiga fakta om mig!

1. Jag kommer alltid i tid. Jag vågar nog säga att jag alltid är ute i god tid, så man kan väl kalla mig tidspessimist. Men det är skönt att vara i tid, även om jag nästan alltid stressar ändå... Men jag stressar hellre lite först och kan det lugnt sedan, än stressar sedan. 

2. Jag äter inte godis. Och med godis menar jag inte glass eller fin choklad, för det gillar jag. Jag pratar om färgat skumgummi och sådana där äckliga gelésaker, ni vet. Sådant äter jag inte. Jag har aldrig riktigt gillat det, och nu är det helt borta. Känns ganska bra.

3. Jag fryser nästan alltid. Jag skojar inte - på hösten och vintern är stickade tröjor det enda jag har på mig. Och även på sommarkvällar blir jag lätt kall. Nu har jag dessutom gått igenom hela min garderob och till min fasa bara hittat ett fåtal tillräckligt tjocka plagg...

4. Jag är allergisk mot nästan alla frukter. Jag tror faktiskt att bara är banan och bär jag kan äta... Men jag brukar äta det mesta ändå - det går bra i liten dos. Vissa frukter är dock värre... Men det är inga farliga allergier i alla fall. Ändå jobbigt att aldrig kunna ta ett äpple...

5. Jag älskar att organisera. Att gå igenom mitt skrivbord och färgsortera pennor är rena drömmen, och att städa en kökslåda är också kul! Slänga bort allt gammalt och organisera om. Jag har hela mitt rum noga sorterat och det är nog aldrig stökigt! Jag gillar verkligen att ha ordning omkring mig. 

6. Min frukost: Yoghurt och smörgås. Jag har ätit i princip samma frukost i flera år, med bara små förändringar. Just nu äter jag turkisk yoghurt, müsli och blåbär, en knäckemacka med en skinkskiva och minst 3 ostskivor och ett glas fun-light. Ibland äter jag rostat bröd eller havregrynsgröt, men bara när jag känner mig lite crazy, haha!

7. Alla mina kläder ska sitta tajt. Jag är verkligen kräsen med kläder. Jag kan knappt ha på mig T-shirtar, för dem är alltid för pösiga. Och jeans - de ska helst vara som "ett andra skinn", som mamma uttrycker sig. Ett par jeans som det står "slim" på kan vara för lösa. Jag köper bara jeans med stretch, för annars får man dem inte på sig! Så tajt ska det vara.

8. Jag står på händer hela tiden. Nej, jag går inte på gymnastik. Kanske är det anledningen till att jag oftast hittas upp och ner. Jag gick på gymnastik tills jag var nio, men slutade då det var för mycket press. Sedan har jag blivit lite av en amatörgymnast. Förut stod jag mycket på händer, men sedan försvann det, och är nu tillbaka. Det går i perioder...

9. Jag är (oftast...) väldigt morgonpigg. Det här lovet tror jag inte jag sovit längre än till 9, men oftast har jag gått upp runt halv åtta. Och när det är skola går jag hellre upp lite tidigare och kan ta det lugnt än stressar, men får en timmes sömn till. 

10. Jag älskar ost. Men inga konstiga ostar. Det ska vara milda ostar man kan ha flera lager på mackan av. Mozzarella kan jag äta ett helt paket av och jag älskar halloumi. Och man kan smälta ost på allt! Kyckling, potatis, tacos, grönsaker... Håller ni inte med? 

fredag 19 augusti 2016

"Arvet efter dig"

Av Jojo Moyes

Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: 2015 (Engelska) 2016 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 405 st
Åldersgrupp (Enligt mig): Vuxna, men även tonåringar (Ca 14+) 
Serie: Me before You, Del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: After you
Andra delar i serien: Livet efter dig, En andra chans
Annat: 

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Jag vill att du ska leva ett bra liv. Jag vill att du ska leva. Med all min kärlek,
Will


Lou tampas med skuldkänslor över att hon inte lyckades förmå Will att fortsätta leva, samtidigt som hon själv ställs inför en hel rad nya utmaningar. Hon lovade Will att våga mer och att leva sitt liv fullt ut. Men hur? Och om man lärt sig att kärleken ibland lämnar en med outsäglig sorg och saknad, vågar man då bli kär igen?

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Att säga att den här boken är lika bra som Livet efter dig, skulle vara orättvist. För det är den inte. Men det är bra nära. Dock går det inte att tycka att den här storyn är lika bra som den andra bokens oförglömliga handling. Att ens skriva den här boken är ett djärvt drag av Jojo Moyes, men hon lyckas precis så bra som jag någonsin kunnat förvänta mig. Dock hade den ju blivit ännu bättre om vill var med, men sådan tur har vi tyvärr inte...

Jag fortsätter förvånas över hur mycket som får plats i en bok. Louisa Clark hinner både sörja, ramla från ett tak, hitta kärleken, sig själv och meningen med livet. På bara 400 sidor. Det är skickligt av författaren att lyckas med det. Och inget känns overkligt. Allt flyter på och känns helt rätt. Jojo Moyes skriver så trovärdigt och enkelt, och inget känns krystat. Sorg, humor och glädje kombineras på ett självklart sätt och det görs med sådan perfektion. 

Innan jag vågade läsa de här böckerna tvekade jag, för jag ville inte sitta och gråta mig igenom hundratals sidor, och det krävs inte mycket för att det ska ske. Men när jag samlat mod gick det mycket bättre än jag trott. Visst är det sorgligt, men jag vill ändå kalla det här för "feel-good". För Jojo Moyes språk är lättsamt och behagligt, och ger varje läsare utrymme att tolka texten på sitt sätt. Så det blir så känslosamt man gör det, vilket är unikt.

Jag kan nog inte säga någon karaktär som jag faktiskt inte gillar, innerst inne. För även om Tanya är en dålig mamma och Richard Percival är ett svin till chef har de alla sina anledningar, och det finns andra saker man bara måste gilla dem för. Och jag hatar att Jojo Moyes faktiskt får mig att gilla varenda karaktär. Men jag imponeras också, för det är inte vanligt! Karaktärerna har så många olika egenskaper och de har alla unika personligheter.

Jag bara älskar Lou och hennes drag. De följer med genom hela boken, vilket gör att det känns äkta. Inte ens det har Moyes missat! Även Josie Clark är en underbar karaktär, och likaså hennes man. Hela familjen är helt fantastisk, och det är lite Kalle i chokladfabriken över det hela. De har inte allt, men de har varandra och kärlek. Så härligt! Jag kommer verkligen längta tillbaka till den här världen, men nu blev det ett riktigt avslut vilket var skönt!

Arvet efter dig fick den svåra uppgiften att komma in efter Livet efter dig, och ändå göra ett avtryck. Jag kan inte säga att den är lika bra som första boken, men utefter förutsättningarna lyckas Jojo Moyes skapa en nästan lika fantastisk bok som Livet efter dig. Och jag förstår inte hur! Jag fortsätter imponeras av hennes unika skrivstil, och förmåga att skapa underbara människor. Hade bara Will varit med hade det blivit ännu en fullträff!
Betyg:
   

onsdag 17 augusti 2016

Man väntar, och väntar...

Hur många gånger har det inte hänt? Man läser en bok översatt till svenska, och troligtvis avslutas det hela med en eller annan cliffhanger. På originalspråket är nästa bok på gång, så man väntar tappert. Det går en tid. Man slutar fundera, men förr eller senare kommer man tillbaka till den där serienDet är då man att hela serien redan finns utgiven på originalspråket.

Man lägger ihop ett och två, räknar lite snabbt på hur lång tid det tagit sedan andra boken först kom och för hur länge sedan översättningen gavs ut. Först efter det kan man acceptera. Första boken har troligen inte gått så bra som man trott, och man ser ingen anledning att översätta resten av serien. Hur många gånger har det inte hänt?

Utan att anstränga mig kan jag räkna till tre tillfällen, och då bara av böcker jag läst och gillat. En av böckerna har jag dessutom väntat så länge på att jag troligen vuxit ifrån den... Sorgligt. Det är ju verkligen sjukt tråkigt när det här händer. Speciellt med riktigt bra böcker alla borde få ta del av. Alla böckerna nedan är faktiskt böcker jag gillat riktigt mycket. 

• Outtalat av Sarah Rees Brennan (Lynburn Legacy)

Det här är första boken i en fantastisk serie, och den gavs ut på svenska för nästan två år sedan. På engelska gavs boken ut för ungefär fyra år sedan. Andra boken gavs ut år 2013 och tredje och sista år 2014. Verkade ha varit ganska uppskattad i Sverige också...
Slutsats: Det är nog kört.

• Den siste musketören av Stuart Gibbs
Sedan 2012/2013 har jag väntat på fortsättningen, som aldrig kom. Det måste dock ha varit planerat, för det står faktiskt "Del ett" på omslaget. Originalet kommer från 2012, tror jag, och översättningen samma år. Serien är nu avslutad sedan länge på engelska. Slutsats: Helt klart kört, och jag sörjer inte ens längre.

• Uppstigandet av Karen Bao (The dove chronicles)
År 2014 gavs boken ut på svenska, efter att ha getts ut på originalspråk år ? I början av året kom andra boken ut, men än har den inte översatts till svenska, och det finns inga tecken på att det kommer ske. 
Slutsats: Förmodligen kört, men man kan ju hoppas...

Efter dessa deprimerade sanningar kan vi ju väl ta fram något positivt: Böckerna finns ju faktiskt på engelska, så även om översättningarna inte finns, finns ju historierna. Och det är ju det viktigaste. Dock avstår jag gärna från att läsa tyngre böcker på engelska. Det kan bli för svårt att hänga med och man vill ju inte missa något när det är en bok man verkligen vill ta del av. Därför väljer jag ofta att läsa översättningen och läser enklare och inte lika djupa böcker på engelska. (Vad jag ljuger, jag läser nästan ingenting på engelska.)


måndag 15 augusti 2016

"Eleanor & Park"

Av Rainbow Rowell

Förlag: Månpocket
Utgivningsår: 2013 (Engelska) 2015 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 330 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Eleanor & Park
Annat: 

Handling: Två ovanliga människor. En oemotståndlig kärlek.

En oförglömlig berättelse om den första kärleken mot alla odds!

Året är 1986 och Parks tråkiga tillvaro förändras när Eleanor, den nya tjejen, hamnar bredvid honom på skolbussen. Rödhårig, storvuxen och konstigt klädd passar hon inte in. Men de funkar tillsammans. De möts i musiken, i serierna och en längtan bort.

Även om Eleanor och Park förstår att den första kärleken sällan varar för evigt är de modiga och desperata nog att våga försöka. Mycket kan hända på bara ett skolår.

Eleanor och Park är en nostalgisk tripp för alla som aldrig har glömt sin första kärlek.

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Jag vill verkligen älska den här boken, det vill jag. För det är en så vacker kärlekshistoria. Men jag kan inte. Jag känner ingenting. Jag förtrollas inte av kärleken, jag berörs inte, jag blir inte ledsen. Och det om något gör mig ledsen. Men det går inte att börja gilla en bok bara för att man vill. Jag ser allt det vackra, men jag känner ingenting, och det är problemet. 

Det finns i grunden tre problem: Jag har aldrig varit förälskad som Eleanor och Park. Jag har inte någon passion för musik. Och jag föredrar nutid gentemot år 1986. Allt det här är precis vad handlingen är. Allt var fel på början, men det beror enbart på mig. Jag ser på boken och ser något fint och välgjort, men jag boken väcker inga känslor i mig. Det finns nog många som uppskattar boken för precis vad jag inte gör det för, och det är ju det fina. 

Även språket är bra och fint, och jag kan tänka mig att många totalt fängslas av det och resan tillbaka i tiden, men jag tillhör inte dem. Istället tycker jag att det blir lite för mycket. Det blir för sött, och det blir nästan löjligt. Men i någon annans ögon kanske Rainbow Rowell precis sätter ord på den första kärleken. Men jag kan inte relatera, och därför aldrig förstå.

Eleanor och Park är väldigt speciella som personer, och det är nog något många faller för, men jag kom aldrig riktigt på det goda med dem. Jag hade genom hela boken svårt att förstå dem för de val de gjorde. Jag kom aldrig någon av dem särskilt nära, utan de båda blev mest som tomma skal, med många speciella personligheter och drag. Saker som Eleanors humor uppskattade jag dock, men jag kom karaktärerna aldrig in på djupet. 

Jag kan med säkerhet säga att det inte är bokens fel, för jag har tidigare läst Fangirl, och jag älskade den. Där blev det nördiga och passionerade mer rätt, och jag känner helt klart igenom Rainbow Rowells skrivsätt. Sättet hon skriver om kärlek passade mig där, men inte här. Jag vill ändå inte döma ut den här boken totalt, för den är nog riktigt bra för rätt läsare. Jag försöker se boken för vad den är och inte för vad jag känner. Det är mest rättvist. 

Eleanor & Park är förmodligen en jättebra bok, om det är rätt person som läser. Jag är inte rätt person. Läsupplevelsen kan aldrig blir den bästa om man bara ser utan att känna. Och jag känner ingenting. Jag ser allt det vackra, men jag kan inte relatera eller dela deras lycka. Det är ett enkelt och fint språk och intressanta karaktärer, men jag klickar inte med den här boken och därför kan jag inte uppskatta allt det fina. 

Betyg:
    

Angående betyget: Det är en bra bok, bara inte min typ av bok. Men jag skulle vara orättvis om jag gav ett sämre betyg, för att jag inte gillar den beror bara på mig själv. 

lördag 13 augusti 2016

Frankrike 2016

God morgon!

I början av veckan kom jag hem efter en kortare resa till Frankrike. Den främsta anledningen till att jag och familjen åkte, tillsammans med farmor, var för att fira farmors 75-årsdag. Vi höll till i en hyrd lägenhet i närheten av Provence. Cavaillon, tror jag att man kan säga. Nu tänkte jag berätta för er om resan, för jag älskar verkligen att skriva sådana här texter!

3/8:
På förmiddagen åkte vi till Arlanda och när vi hade checkat in vårt bagage blev det en tidig lunch. Jag åt en för stor kebabtallrik. Efter säkerhetskontrollen kikade vi lite i tax-freen. Väl i gaten boardade vi planet mot Frankfurt. Planet startade faktiskt på tid! De bjöd på smörgåsar, men inget glutenfritt alternativ... Jag var dock inte så sugen efter den stora lunchen. När vi landat fick vi åka buss till själva flygplatsen, och hamnade som i en tunnelbana...

Frankfurt bjöd på dåligt väder och en fuktig och varm flygplats. Och ni vet sådana där raka rullband - sådana var det överallt. Vi hann inte med mycket annat än att köpa en påse chips för man vet ju aldrig när man får äta nästa gång. (Jag åt dem dock inte, utan det gjorde vi senare i Frankrike. Jättegoda och knapriga!) 

Vi fick att åka buss till nästa flygplan och allt gick mindre smidigt. Vi startade inte på tid, men gud vad de körde på! Återigen serverades smörgåsar. På ca en timmes flygning tycker de alltså att det är värt det? Ja, visst. Okej. I Marseille var det strålande sol och underbar värme även klockan sex på kvällen. När vi hade vårt bagage hittade vi vår hyrbil, och åkte...

Mot McDonald's. Då jag är glutenintolerant fick vi fråga lite innan, för allt var med bröd eller friterat. Så vi gjorde som i London - beställde utan bröd (vilket de vi frågade inte hade protesterat emot). Men då plötsligt (föreställ er den knackliga engelskan): "No, you can't". "We are not allowed to sell a hamburger without bread". "But call it a piece of meat, then". Nej, det gick inte. Det enda jag kunde äta var pommes frites och glass. 

Så vi körde vidare, och hoppades på nästa McDonald's. Och där gick det! Förklaringen var att det här McDonald's var privatägt, så det gjorde som de ville. Dock pratade de knappt engelska, och inte ens mina charader hjälpte när jag försökte be om bestick. (En kund bredvid förstod, och översatte.)  Mataffären Auchan stängde kl. 21.30, så vi skyndade dit när vi ätit. Vi hann bara handla lite frukostmat innan vi blev i princip utknuffade. 

4/8: 
Trots en lång resa vaknade jag tidigt och läste lite innan resten vaknade. Efter frukost åkte vi och handlade. Mataffären låg som i ett centrum, och där fanns en jättefin klädbutik. "Mim", hette den. Fina och prisvärda kläder och jag köpte en blus, och en tröja till lillasyster. Sedan handlade vi. Att leta pommes frites var en utmaning. Alla som var glutenfria skulle friteras, medan resten var för ugn. Men det löste sig tillslut. Vi hittade även Iste utan socker. Jättegott! Jag köpte även några okända glutenfria produkter att ta med hem. 

När vi tillslut var klara åkte vi tillbaka till huset och gjorde en enkel lunch. Sedan solade och badade vi resten av dagen. Det var varmt och skönt, även i poolen. Innan vi skulle äta middag med den vi hyrde lägenheten av duschade vi. Och sedan åt vi en lyxig middag och jag och Madeleine spelade lite pingis däremellan. Senare på kvällen började det regna och det blev åskoväder. Riktigt mäktigt!

5/8:
Idag var bara 18 grader på morgonen! Huh! Den här dagen skulle det tydligen bli "Mistral", en särskild vind. Så vi tog en lång frukost i väntan på värmen. Vi bestämde oss sedan för att ta en kort promenad till en lokal vinhandlare, då de vuxna tyckte det var roligt. Men vi hittade inget öppet. Tillslut knackade vi på i ett hus, och kvinnan där kunde faktiskt engelska! Hon sa dock att vinhandlaren bara var där tidigt på morgonen.

Då åkte vi till en annan vingård, La Citadelle. De vuxna provade vin medan jag och Madde hittade ett pussel. Det var konstiga bitar och riktigt svårt, men tillslut löste vi det! Klockan närmade sig lunch. Vi valde då att åka till Ménerbes, en söt liten ort på ett berg. Det slutade med att vi hamnade på en pizzeria - det var fullt överallt. De hade inte glutenfria pizzor, så jag fick ta en sallad. Som visade sig vara täckt av äcklig dressing. Usch! 

Vi tog oss sedan ner för berget och körde mot orten Coustellet, för att handla mat, eller ja, bara yoghurt och liknande. Ändå jobbigt att behöva handla varje dag. Sedan skulle vi till ett Bageri för att köpa bröd, och det låg i Robion. Det var dock stängt till 15.30, så vi åkte vidare, men där det stängt ännu längre. När vi kom tillbaka var klockan 15.40 och det hade inte öppnat. Fransmän, alltså. Tillslut fick vi dock vårt bröd och vi åkte hem igen. 

På eftermiddagen låg vi vid poolen, men det var inte alltför skönt. Ganska blåsigt och småkyligt. Den här kvällen åt vi en god köttbit, men det var så kallt att vi snabbt gick in. Vi testade även en After eight-efterrätt vi köpt. De har så mycket knäppt i affärerna!


6/8:
Det jag inte gillar med sådana här resor är att man aldrig hinner slappa. Så idag skyndade jag ut på morgonen för att lägga mig i solen. Sedan duschade jag, då vi skulle äta farmors födelsedagslunch. Vi åkte till en restaurang som vi bokat på, och det var tur, för det var så mycket folk! Specialitén var "Aioli", vilket var en vitlöksrätt. Det var torsk, sniglar, grönsaker och vitlöksmajonäs. Men det åt bara de vuxna. Jag och Madde åt varsin köttbit med pommes frites. Som alltid!

Sedan åkte vi (hör och häpna) och handlade mat. Ni ska bara veta hur svårt det är att handla för en vecka när man inte har något basinnehåll. Och man vet aldrig hur många av dessa små yoghurtar de har man ska köpa. Sedan åkte vi och köpte köttspett till söndagskvällen. Det fanns faktiskt en engelsktalande där! Ibland är de riktigt smarta.

Klockan hade som de andra dagarna redan hunnit bli mycket, men vi unnade oss ändå lite bad och sol. Sedan blev klockan ännu mer och tillslut gick vi och duschade. Och så blev det middag nästan nio på kvällen... Men man var faktiskt inte hungrig innan. Dock var jag trött, så jag gick och la mig ganska tidigt (=läste länge...). 

7/8: 
Till att börja med vaknade jag halv sju på morgonen, men vi skulle faktiskt upp 7. Det blev en snabb frukost och vi satte oss i bilen redan åtta. Vi var påväg mot en marknad i Isle sur la sorgue. Tydligen skulle det vara helt galet, så man borde helst vara där ännu tidigare än vi var. Redan halv nio var det fullt med bilar, men vi fick faktiskt en riktigt bra plats. 

Sedan gick vi runt på en helt underbar marknad i flera timmar. Det var så mysigt! Det var fina grönsaker, speciell frukt, roliga hantverk ocg maträtter. Och de hade kläder, skor och accessoarer också! Och ni skulle bara sett hur många Pokéstops det fanns! Plötsligt fylldes det på med massvis med folk, men vi var nästan klara då. Vi hade inte köpt något, men i lugn och ro kunnat titta, så nu när vi visste vad vi letade efter var det lätt att köpa. 

Jag köpte en superfin handväska och de andra hittade också roliga saker. Det bästa var ändå att klockan var bara tolv, men ändå hade vi redan hunnit med en marknad. Vi hade därefter hela dagen kvar, och äntligen kunde vi leva poolliv. Så smart att faktiskt utnyttja morgonen till något.


Vi hade blivit bjudna på ostronlunch, men vi barn tackade nej. Så vi la oss vid poolen. Det var riktigt varmt och skönt och jag låg och läste. Slutligen badade faktiskt hela familjen och det var mysigt! Återigen blev det en sen reträtt, och sedan var det dags för en sista middag. Ungefär klockan nio på kvällen. Vi åt köttspett med Ratatouille, och det var riktigt gott!

8/8:

Det var nu dags att åka hem, så vi körde till flygplatsen där vi beställde hamburgare utan bröd till lunch! Sedan var det dags att ta sig till gaten, och på planet. Och vilken tid det tog innan vi startade. De ropade ut något om sjukdom och så kom läkare och skulle bedöma och efter en väldigt lång tid var vi i luften, med alla passagerare ombord. Tur att vi hade ett långt stopp i Düsseldorf, så vi inte riskerade att missa planet. Under båda dagens flighter lekte jag även fotograf, för det var så klart så man såg marken nästa hela resan! Coolt!


På Düsseldorf hann vi kolla lite i butiker, men det var inget särskilt. Jag köpte dock en yoghurt att äta, då jag ju inte kunde äta mackorna... Väldigt konstig yoghurt dock. För det första jättestor, och sedan tror jag att det var sockersmak. För den smakade inget annat än sött! Som sötad naturell yoghurt, eller något. Äckligt! 


Det sämsta med att resa mot Stockholm: Fler och fler svenskar omkring en, vilken innebar att man plötsligt var tvungen att viska eller hålla tyst när man ville säga något som man inte ville att någon annan skulle förstå... Det är ju det fina med att vara utomlands! 

Vi flög sista biten hem utan några problem, och sedan fick vi faktiskt våra väskor riktigt snabbt. Åtminstone till skillnad från i Marseille. Vi åkte sedan till McDonald's, som om de andra inte var mätta på mackor. Jag var inte heller så hungrig, och njöt av att kunna beställa en wrap utan bröd!