fredag 26 augusti 2016

"Förlorad ängel"

Av Becca Fitzpatrick

Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2010 (Engelska) 2011 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 317 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Fallen ängel, Del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Crescendo
Andra delar i serien: Fallen ängel, Noras val, Änglarnas kamp
Annat: Läst som pocket

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Noras lycka med Patch som skyddsängel blir kortvarig. För hon misstänker snart att han vill henne illa och bryter därför deras band. Patch svarar med att genast börja dejta Marcie, Noras värsta fiende och verkliga plågoande. Det går så långt att Nora inte bara fruktar för sitt eget liv utan också börjar misstänka att det är Patch som ligger bakom mordet på hennes pappa. Kan Nora lita på sin skyddsängel?Är hans hemligheter farligare än hon någonsin kan föreställa sig?
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Egentligen vet jag inte vad det är som gör att jag gillar den här serien. Det finns mycket som jag inte gillar, men Becca Fitzpatricks sätt att skriva gottgör det. Dessutom är det en väldigt spännande och välgjord handling. Jag imponeras verkligen av uppbyggnaden. Den är invecklad, men samtidigt känns allt så trovärdigt. Dock kan det bli lite för mycket information ibland. Men mixen mellan romance, fantasy och vardag är klockren och unik!

Språket är helt klart Becca Fitzpatricks signum. Hon har en unik teknik, och lyckas skapa riktigt mörker och obehag hos läsaren. Hon använder sig flitigt av cliff-hangers, och lämnar detaljer som blir viktiga senare. Språket flyter på bra och det är roligt att läsa. Man vet aldrig vad som ska hända. Allt vänds upp och ned på gång på gång, men det är bara positivt. Det finns flera sega delar, men finalen har ett bra driv. Spänningen håller i sig till slutet. 

Karaktärerna är helt klart det svåra i den här serien. Man vet aldrig vem man kan lita på, för alla har något mystiskt för sig. Det gör det svårt att inte se misstänksamt på dem alla, men någonstans vill jag ju gilla dem. Patch, Marcie, Nora... De har alla fina och unika drag och beskrivs på ett så äkta sätt. De är verkligen häftiga personer utan att det känns falskt. Och även om det är jobbigt att aldrig veta vem man kan lita på bidrar det ju till spänningen...

Förlorad ängel hade en del förväntningar på sig efter första boken, och överträffar dem. En andra bok är sällan lika bra som första, men här är det många likheter. Kanske för många... men jag gillar den här boken, främst på sättet den är skriven. Handlingen är inte min typ, men språket är så proffesionellt och unikt. Jag fascineras av hur Becca Fitzpatrick lyckas förmedla ett obehag och en ständig spänning på ett så självklart sätt. Karaktärerna är intressanta, även om det är smått irriterande att inte veta vem man kan lita på... 

Betyg:
   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)