fredag 5 augusti 2016

"Cress"

Av Marissa Meyer

Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2014 (Engelska) 2015 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 493 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: The lunar chronicles, Del 3
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Cress
Andra delar i serien: Cinder, Scarlet, Winter
Annat:

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Cinder och kapten Thorne är på rymmen med Scarlet och Wolf i släptåg. Tillsammans planerar de att störta drottning Levana och hennes armé. Deras största hopp ligger hos Cress, som sedan barnsben varit instängd i en satellit med bara dataskärmar som sällskap. All denna tid framför datorer har gjort henne till en lysande hacker. Men tyvärr har hon precis fått order från Levana om att spåra upp Cinder och hennes snygge medbrottsling.

När ett våghalsigt räddningsförsök slår fel splittras gruppen. Cress får till sist sin frihet, men den visar sig ha ett högt pris. Samtidigt kommer drottning Levana inte att låta något stå i vägen för sitt äktenskap med kejsare Kai. Cress, Scarlet och Cinder har inte precis bett om att få rädda världen. Men de är nog de enda som kan göra det.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: En re-telling på Rapunzel. Hmm... När man inte minns originalsagan, utan bara Trassel... Just nu känner jag starkt för att leta reda på den riktiga sagan om Rapunzel. För det här är en riktigt bra variant, och då måste ju originalet vara ännu bättre?! Ja, Cress är verkligen bra. Det skulle kunna vara seriens bästa bok. Okej, det är det. Den är så himla snyggt skriven. Marissa Meyer måste ha lagt ner så mycket energi på allt. Lagom liknelse med Rapunzel, binda ihop alla olika personer och historier och att få till en perfekt blandning mellan fantasy och reality.


Det är verkligen en riktigt unik sagovärld. Jag trivs bra bland cyborgs, lunarer (?!), kungligheter och androider. Androiderna, alltså. Jag slutar aldrig fascineras av dem. Så häftiga! Och alla samhällen där lunarer lever tillsammans med jordborna. Vackert. Så mycket energi har lagts ned på att bygga upp den här världen, och ändå tycks den aldrig sluta överraska, och det, allt jobb bakom, gör att jag verkligen älskar den här serien. Handlingen är helt genial. Olika bakgrundshistorier dras ihop med varandra och nutid, och det är alltid spännande läsning. Och hur lyckas man få ihop det?!

Jag räknade till minst fem olika berättare genom bokens gång. Det låter rörigt och nästan omöjligt, men Marissa Meyer stoppas inte. I första boken var det Cinder (och Kai?) som berättade, och sedan fylls det bara på... Dessutom är det roligt när man som läsare får möjlighet att ligga steget före och nästan vara där. Att skriva så kan inte vara det enklaste. Man pumpas med information och mycket ska läggas på minnet, men ändå är språket enkelt, modernt och djupt. Det är skickligt och proffsigt!

Minst fem olika berättare - därmed många karaktärer att lära känna. Det känns som en omöjlighet när de bara har ca 100 sidor var, men jag är inte besviken. De flesta karaktärerna har hängt med ett tag, men de fortsätter att utvecklas och visa nya sidor. Marissa Meyers största fördel är att hon lyckas ge läsarna snabba intryck av karaktärerna. Redan i början hade jag en bild av Cress, som fortsatte att utvecklas. Man får även olika bilder av karaktärerna från olika perspektiv, vilket är intressant.

Jag vet inte hur många olika personligheter som ryms i den här boken, men ändå finner jag en sådan harmoni på Rampion. Det är så osannolika kombinationer av människor, men det känns så rätt och äkta. Jag älskar även hur relationer förändras och börjar. En ytlig relation byggd på skratt kan bli till djup vänskap. Sättet Marissa Meyer skriver om kärlek och vänskap på är så gulligt på något sätt. Och jag vill vara där! På Rampion, med Cinder, Thorne, Scarlet och de andra. De gör mig avundsjuk!

Nu sitter jag här och försöker pussla ihop allt som faktiskt hände. Men trots att alla karaktärer har oväntade relationer och kopplingar till allt och alla känns det aldrig falskt eller överdrivet. Tvärtom blir jag bara mer och mer förälskad i det hela. Jag har nog blivit förvillad av lunarer... Men vi måste också prata om slutet! Jag älskar det! Dels för att en viss person sammanfördes med de andra, men också för den sista meningen. Vilket avtryck!

Cress är än så länge seriens bästa bok. Om det beror på att handlingen trappas upp, att relationerna blir flera och bättre och bättre eller att slutet är riktigt grymt kan jag dock inte säga... Det är bara en riktigt starkt kombination. Jag beundrar verkligen Marissa Meyer för det arbete hon lägger ner. Hon skriver på ett smart och unikt sätt och lyckas skapa trovärdiga och underbara relationer med de mest olika personligheter. Och världen hon byggt upp är verkligen sagolik. Jag vill dit! Fast kanske är det bäst att vänta tills det är fred igen..?

Betyg:

    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Vad kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. Jag svarar på allt!
//Lexie