torsdag 29 september 2016

"Vi är en"

Av Sarah Crossan

Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2015 (Engelska) 2016 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 472 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-18
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: One
Annat: Läst som e-bok. Tack B. Wahlströms för boken!

Handling: Sextonåriga Grace och Tippy är sammanvuxna tvillingar, förenade vid höften. De delar bokstavligt talat allt. De är två individer med egna känslor, rädslor och hemligheter, men ändå en. När familjen inte längre har råd med privatundervisning måste tvillingarna för första gången börja i en vanlig skola. Hierarkierna är stenhårda och korridorerna fyllda av nyfikna blickar, elaka viskningar och rykten. Men för första gången kan de skaffa riktiga vänner, och kanske till och med snudda vid något som tidigare varit otänkbart - den stora kärleken. Men så tvingas Grace erkänna att hon inte mår bra och plötsligt står tvillingarna inför ett omöjligt val. 
-Handling från Bokus.se

Omdöme: När jag slog upp första sidan visste jag inte vad jag hade framför mig. Eller, jo, jag hade faktiskt några tankar och förväntningar efter att ha läst på bokens baksida. Lite lagom hjärtekrossande bok som tar upp ett viktigt och ganska okänt ämne, och har ett särskilt djupt. Det stämde till viss del, men en annan del gjorde mig faktiskt ganska besviken. Vi är en är inte alls lika djup som jag hade förväntat mig.

Handlingen är speciell och boken tar upp ett viktigt ämne. Tippi och Grace är siamesiska tvillingar, och lever ett svårt liv, och jag tycker om att en bok skrivs om det här. Det handlar en del om mobbning och kommentarer och bara blickar från andra. Folk som äcklas av dessa två individer. Det är hemskt, och bra att ämnet tas upp. Boken är inte alls lika djup och känslosam som jag trodde, och handlingen kommer igång väldigt sent. 

När jag först slog upp e-boken trodde jag det var något fel på den. Det var konstiga hopp i texten osv. Så tillslut gick jag till en bokaffär, och det visade sig att boken ser ut så! Den är skriven som på vers, av någon anledning. En anledning jag aldrig förstod, vilket förstörde lite av det. I början var det svårt att läsa, men det gav sig. Dock passar språket bra, för det gör boken lite "platt", vilket gör den mindre sorglig att läsa. Och det är positivt i det här läget.

Det platta språket bidrar förmodligen till att boken i sig blir plattare. Jag finner inget djup i varken handling eller hos karaktärer. Jag känner det inte som att jag hinner lära känna någon, och jag gillar inte hur systrarna börjar dricka alkohol osv. Dock älskar jag att läsa om deras relation och systerskap. De är så nära varandra, och jag förstår ibland inte hur det går. Men har man inget val så... Men även om relationen är fin saknar jag personligheter.

Tyvärr måste jag säga att boken går alldeles för fort fram. Det känns oäkta. Man hinner aldrig känna klart innan allt går vidare. Och så händer för mycket. Sjukdom, lillasystern, Yasmeen och Jon som också har sina problem. Jag tror också jag väntat mig något annat än (spoiler) sjukdom, som skulle bli handlingen. Kanske psyksisk ohälsa och att vilja ta livet av sig Nu låter jag hemsk, men det skulle gjort det djupare. (Slut på spoiler)

Trots att boken på många sätt gör mig besviken måste jag bara nämna slutet. Där kommer det sorgliga och fina. Och det är hemskt! Någonstans var det väntat att något så där hemskt skulle ske, men man hoppas ju. De som har det jobbigt får det värre hela tiden... Så slutet förändrade faktiskt hela min bild av boken, vilket är tur. Dock tycker jag det blev lite för dramatiskt. Kunde det inte varit lite mer lugnt sörjande för nu kändes det inte lika äkta.

Vi är en började förmodligen med en fin tanke. En tanke om ett viktigt ämne, och gör något unikt. Ungefär där tog det nog tyvärr stopp. "Vi är en" är inte lika djup som jag väntat mig. Det är en ganska tråkig bok, och allt går så overkligt snabbt. Det är intressant att boken är skriven som på vers, även om det var lite jobbigt i början. Ingen av karaktärerna känner jag särskilt mycket för, men syskonrelationen är fin, intressant och speciell!

Betyg:

    

måndag 26 september 2016

Bokmässan 2016!

Hej alla!

Nu är det måndag igen och ytterligare en helg har passerat. Men den här helgen har varit riktigt speciell, då jag varit på bokmässan! Det låter säkert lite klyschigt, men just nu känns det ganska overkligt att jag för bara två dygn sedan befann mig i Göteborg på årets upplevelse. Men jag hade en underbar dag på mässan, och har i princip redan börjat planera för nästa års resa.

På fredagkvällen tog jag och mamma tåget mot centralen. Där köpte vi en enkel middag, och satte oss sedan på tåget mot Göteborg. Gissa vem som satt bakom oss? Clara Henry! Japp, på riktigt. Fast vi sa ingenting. Hon var ju där civilt så det kändes lite ohyfsat att störa. Men ändå! Först bytte hon till en annan vagn så att ett par skulle få sitta tillsammans, men de gick av i Katrineholm så då bytte hon tillbaka. Jag var bara centimeter från hennes fötter, haha!

Vi kom fram till Göteborg runt halv tio på kvällen och då gick vi till hotellet och checkade in. Så skönt att bo sådär nära att man inte behöver gå eller åka så långt. Nu kunde vi bara gå och lägga oss direkt. Och det behövdes. Tågresan var vidrig. Jag åkte baklänges och det var så skakigt, så jag mådde riktigt illa. Tanken var att jag skulle plugga hela resan, men jag fick ge upp det och lyckades faktiskt somna istället. Så då slapp jag i alla fall en del av den hemska resan.

På lördagen gick vi upp tidigt för att hinna njuta av hotellfrukosten, men också vara tidigt på mässan. Frukosten var superbra. Vi bodde på samma hotell även under förra mässan, men nu var frukosten mycket bättre. Där fanns en kyl med mjölkfria produkter, samt en bänk fylld med olika glutenfria alternativ. Det fanns flingor, müsli, skorpor, kakor, knäckebröd, mjukt bröd mm. Så himla fantastiskt!

Att kunna se en sådan här frukost framför sig när man är glutenintolerant är inte så vanligt: 



När vi ätit klart gick vi upp och hämtade vår minimala packning, och sedan checkade vi ut. Vi gick till hållplatsen för spårvagn och försökte lista ut var vi skulle stå. Tillslut kom en spårvagn som skulle vara rätt, så den tog vi. Den här gången hade vi lyckats betala innan. Förra gången fick vi höra att man kunde betala ombord, men självklart hamnade vi på en spårvagn utan automat...

Så vi var faktiskt på mässan inte långt efter öppnande. Vi hade förbeställt biljetter och slapp lång kö och kunde starta dagen direkt. Vi började med att mest ströva omkring och kika i olika montrar. Vi var i olika förlags montrar, men köpte ingenting. Det tänkte vi göra i slutet av dagen. Efter att ha gått runt ett tag gick vi och lyssnade på Clara Henry. Lika rolig som vanligt! Innan dess hade vi sett kön till Ingemar Stenmarks första signering. Planen var att lyckas få bara en autograf, men det var omöjligt. Det var en så lång kö, och dessutom var det vakter överallt. Helt sjukt!

Sedan var det dags för det omöjliga projektet "Att hitta lunch". Det är sådana sjuka priser på allt. Det slutade med att vi hamnade på samma ställe som förra året. Det blev caesarsallad för både mig och mamma och det slutade på totalt över 200 kr...

Tack och lov var det riktigt bra priser på böckerna. Vad jag minns från förra året var det riktigt höga priser då. Nu stämde priserna på de förlag jag är intresserad av överens med priserna på internet. Så då kändes det ju helt okej att köpa. Dessutom var priserna på pocketar riktigt bra. Innan det var dags för nästa intervju gick vi runt och tittade i lite andra montrar. Jag hittade några riktigt intressanta svenska böcker, så dem har jag nu bokat på biblioteket!

Senare gick (sprang) vi för att lyssna på Meg Rosoff, årets ALMA-pristagare. Det var intressant och hon var rolig att lyssna på. Sedan fick vi armbåga oss genom folkmassan för att ta oss till Flora Wiströms intervju. Det var roligt att lyssna på och efteråt köpte jag boken signerad. Sedan bestämde vi oss för att köpa lite pocketar. Eller ja, det var mammas tur att handla böcker. Jag hade tidigare köpt en bok hos B. Wahlströms och vi hade tillsammans köpt pocketar hos Printz.



Men gud vad trångt! Det var så mycket folk bland alla dessa böcker. Det gick i princip inte ens att titta på böckerna. Så jag lämnade mamma i röran och hämtade istället en bok till pappa och lillasyster. Kan ni gissa?  Pokémonboken! Jag kände bara att dem måste få den! Sedan gick vi och köpte glass för 60 KRONOR. SÅ dyrt! Två kulor var. Sjukt mycket glass var det dock. Det höll på att rinna över ur bägaren. Den var inte ens särskilt god. Men, men.

Efter det var det ytterligare en intervju med Clara Henry. Den här gången med hennes förlag, så det var mer fokus på boken. Hon har nyutgivet boken med lite tillägg, men jag köpte den inte. Det var en lång signeringskö även den här gången. Vi hann trycka oss igenom ytterligare ett varv på mässan, och när vi kom tillbaka var det fortfarande lite kö. Men jag fick faktiskt ta en bild med Clara! Det hann jag aldrig förra året, för då fick mamma stå i kö medan jag gjorde annat...


Sedan var vi faktiskt nöjda för i år. Vi tog oss till centralstationen och köpte lite nödproviant till tågresan. Men så fick vi sitta framlänges, och det gick faktiskt ganska bra. Lite skakigt, och sedan blev vi ganska försenade. Förra året fick jag inte någon middag, då dem missat det. I år fick jag dock mat, även om det inte var den godaste... Runt halvtio var vi hemma igen, och hade varit borta i bara lite mer än ett dygn.



Nu till mina inköp:


Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes
Dagbok för utvalda: Jennas första av Pernilla Gesen
Stanna av Flora Wiström
Eliten av Kiera Cass
"Pokémonguide"

Så vi har "Stanna" signerad, "Jennas första" till min lillayster, samt "Pokémonboken" till både pappa och lillasyster. Sedan gick mamma hem med ytterliggare några pocketböcker. Även där finns det nog böcker jag kan tänkas läsa, men de platsade inte riktigt i min fina orange-röda höga!

Jag hade en helt underbar resa. Det känns bara så konstigt att den var över på ett dygn. Men det är också ganska häftigt att man kan göra sånt idag. Jag tycker faktiskt att en dag på mässan är alldeles lagom, så förmodligen gör vi samma resa även nästa år. Redan nu måste man ju börja planera...

Nu undrar jag: Var ni också där? Hur var er upplevelse? 



fredag 23 september 2016

"Ur askan"

Av Leigh Bardugo

Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2013 (Engelska) 2016 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 348 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Grisha-trilogin, Del 3
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Ruin and Rising
Andra delar i serien: I ljusets makt, Stormens öga
Annat: 

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Skuggmästaren har intagit huvudstaden och styr Ravka från en tron av mörker. Alina och Mal gömmer sig i underjorden. Snart börjar jakten på Morozovas tredje främjare, eldfågeln. Den är Ravkas enda hopp om räddning, men att använda den skulle kunna kosta Alina allt. Men har hon något val? 
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Det är böcker som den här som på allvar får mig att drömma mig bort. Jag blir avundsjuk på det, trots allt, helt magiska livet i Ravka. Men böcker som Ur askan gör mig också gråtfärdig och får mig att skämmas över den girighet även jag har inom mig. Ur askan är klockren och visar mänskligheten precis som den är. Boken väcker många tankar i mig och det är en resa genom världens alla känslor, vilket är både hemskt och underbart.

Fantasy är inte enkel på något sätt. Leigh Bardugo har precis rätt känsla och lyckas träffa precis rätt. Det blir inte för komplicerat, men inte heller för enkelt. Hon har byggt sin värld från grunden utan att missa några detaljer, och det är skickligt och hon har en ovanlig och beundransvärd fingertoppskänsla. Jag älskar verkligen Ravka och grisha-samhället. Det är inte en unik tanke, men sättet Leigh Bardugo skriver på gör den här serien speciell. 

Ur askan håller helt klart måtten efter de andra böckerna. Det är samma ton och djup, och trots att allt går fram och tillbaka hinner man aldrig tröttna. Det händer så mycket, och karaktärer och relationer når aldrig slutet av sin utveckling, vilket känns äkta. Det är ett bra driv i handlingen och spänning kombineras med djup och humor. Jag har fortfarande svårt att sätta mig in i när vi befinner oss, men är inte det också en del av att läsa fantasy?

Att skriva fantasy är en konst på många sätt. Inte minst språket. Det krävs en speciell ton för genren, men ett för tungt språk gör boken svårläst. Leigh Bardugo prickar rätt. Hennes språk är modernt och samtidigt passande för boken. Hon blandar humor med djup och Ravkas seder som gör boken unik. Och det hela språk hon uppfunnit. De är underliga, men har sin charm. Jag upprepar dem tyst och försöker finna logiken bakom alla apostrofer...

Karaktärerna är tre-(om-inte-mer-)dimensionella. Mycket energi har lagts där. Leigh Bardugo får mig att både frukta, beundra, hata och sörja med Alina. Hon skapar fina relationer och jag blir verkligen en del av allt. Det är många karaktärer, men ändå lyckas man hålla isär dem. Dessutom är ingen en annan lik, men man måste tycka om eller åtminstone tycka synd om dem alla. Och det kan ofta vara riktigt hemskt. 

Slutet nästan älskar jag. Det är få som lyckas få till ett sådant avslut att man faktiskt klarar av att släppa berättelsen. Slutet känns så rätt, men samtidigt blev jag lite snopen. Allt bara tog slut, och jag blev seriöst gråtfärdig. För allt som de fick ge upp osv. Men det var ett riktigt fint slut. Det rundar verkligen av trilogin på bästa möjliga sätt, och det kräver skicklighet. 

Ur askan når upp till mina förväntningar utan att direkt imponera. Det är spänning, humor och driv. Och djupet. Allt bakom krafterna, maktspelet, det mentala. Det är intressant och skrämmande läsning, för ofta känner jag igen mig. Leigh Bardugo skriver modernt och unikt, och lyckas förmedla känslor och budskap på ett skickligt sätt. Hon har en unik förmåga att påverka mig ända in i själen. Allt binds samman av ett slut som inte kunde varit bättre. 

Betyg: 
   

Tankar om boken: (OBS! Spoilers, markera för att läsa)
• Slutet, alltså. Alina förlorar sin kraft och i princip den hon är. Hon har en sådan styrka som klarar av att börja ett nytt liv, efter att ha räddat världen. Det är så sorgligt, och hemskt att jag tycker det när det finns så mycket värre saker. 

• Alina valde Mal. Jag gillade aldrig Mal, utan hoppades att hon skulle välja Nikolai. Så det var ju lite skönt när Mal dog... Men samtidigt känns det så rätt, för det har verkligen varit de två hela livet.

• Hela budskapet med främjarna var ju bara för bra. Så himla rätt och passande, och det blev en lagom oväntad och trovärdig lösning. Vad hade hänt annars? Hade Alina bara fortsatt sitt oändiga liv? Nej, det här var rätt sätt att avsluta serien på.

• Så fint att det slutar med barnhemmet. Där börjar Mal och Alinas historia, och nu slutar den där. Vackert! Och lappen med "Du kommer alltid vara en av oss". Jag grät! Det var så fint och sorgligt, och så direkt. Alina har förlorat sin gåva. Hon förlorade den hon var, men nu får hon hitta sitt nya jag.

tisdag 20 september 2016

Pluggtips - Hur får man tiden att räcka?

Hej alla! 

Nu börjar det ju verkligen bli höst på riktigt. Just nu är det den här jobbiga mellanperioden som kan innebära 7 grader på morgonen och 20 på eftermiddagen. Det får mig faktiskt att längta till "den riktiga" hösten. Ja det, och att jag älskar höstmode. Det är så mycket fina kläder man får ha på sig! Annars är hösten ganska hemskt. Regn, mörker...

Men åtminstone två säkra hösttecken finns det ju än så länge. Dels har vi ju alla dessa förkylningar. Det är som att de bara väntar på att det ska bli september och sedan slår de till. Varje år bara väntar jag på när jag ska drabbas. Och har man en gång drabbats dröjer det till vintern innan man mår helt bra. 

Just nu är jag allmänt mosig och snuvig. Jag har ont i halsen och ögonen svider. På mornarna är det på gränsen att jag ska orka med skolan, men man vet ju att hela hösten kommer vara så, så det är bara att bita ihop. Egentligen borde jag väl dansa ikväll, men man missar så mycket koreografi annars och jag kan ju ta det lugnt... Jag får verkligen ångest av hösten när man aldrig är helt kry. Nu är det prov i NO och Bokmässan (yay!) jag behöver hålla mig frisk till. Och lite danslektioner. Och nästa vecka är det mer prov, och mer dans. Ja, ni förstår. En olöslig ekvation. 

Något, förutom löven på träden, som försvinner på hösten är tiden. All fritid! Skolan drar igång och det är prov efter prov, samtidigt som det är träningar och denna eviga sjukdom. Jag märker redan nu att tiden jag har över till läsning är mycket mindre än för bara några veckor sedan. Och det tar oss till dagens inlägg, som inte har så mycket med böcker att göra. Jag tänkte berätta lite om hur jag pluggar och hur jag får tid över för att hinna läsa. 


* * *

Till att börja med ser jag alltid till att göra färdigt engångsgrejerna först, helst samma dag vi får läxan. Då har man den uppgiften avklarad och behöver faktiskt inte tänka mer på den. Redan där har man minskat mängden plugg som ska hinnas med. Då får jag faktiskt mer tid över, för den där läxan är redan gjord och jag behöver inte avbryta mitt andra pluggande för att göra den.

Jag försöker även att alltid börja plugga tidigt, dvs. så lång tid som möjligt innan provet eller förhöret är. Man lär sig ju bäst när man repeterat flera gånger och fått lite paus mellan varven. Att under några få kvällar sitta och nöta in informationen är inte effektivt. Istället börjar jag plugga direkt när vi får provdatum. Då blir det inte lika stressigt när det närmar sig och istället för att plugga till mitt kemiprov kan jag nu sitta här och skriva. För jag har koll, då jag pluggat i ungefär en vecka redan. Och då får jag även mer tid till läsning, då det inte bara är plugg som gäller nu de här dagarna. 

Jag skulle inte säga att jag är bra på att plugga. Jag lyckas, men jag kan inte direkt påstå att min studieteknik är något föredöme. Det är lätt att bli distraherad och är det inte boken som lockar är det youtube, bloggar eller att stå på händer som är mer intressant än periodiska systemet eller algebran. Jag tycker om skolan. Det är oftast riktigt roligt och intressant att lära sig, men just att plugga kan vara tråkigt. Det är så lätt att tappa sugen och klicka sig in på en blogg istället. Jag försöker varje gång behärska mig, men det är svårt.

Nu har jag dock börjat lägga upp mitt pluggande på ett nytt sätt. Så fort jag kommer hem från skolan är det att plugga som gäller. Men man måste ju självklart unna sig lite fritid också. Då gäller det dock att vara riktigt fokuserad när det är pluggande som gäller. Därför är det första jag gör när jag slår mig ner för att plugga att skriva en liten planering över de kommande timmarna. Vad ska jag plugga och när? osv. 

Så här såg t ex kvällens lilla plan ut:













Då vet jag att rasten kommer när jag varit duktig och pluggat en stund, och jag har koll på precis vad jag ska plugga. Vissa saker kan jag bra och där krävs mindre tid, medan vi i det här fallet har prov i kemi på torsdag. Först nästa vecka är det so-prov, men det börjar jag plugga lite till redan nu. I fokus har vi dock kemin. Tack vare en sådan här lite planering är det lättare att behålla koncentrationen och lägga upp pluggandet på ett bättre sätt. För det är inte bra att sitta varken för kort eller för länge. 

Sedan kan jag ju säga att dagens planering följdes lite sådär. Istället för att plugga satte jag mig och skrev det här och jag meckade även ihop en ikea-byrå... Men tanken finnas i alla fall där, och jag tror det är en bra början. Tillslut blir det väl mer utav en vana. 

Jag måste dock erkänna att är jag tar de här små rasterna är det sällan jag läser. Läsa föredrar jag att göra under en längre stund, så när jag pluggar är det mer troligt att jag kikar på lite bloggar eller skrattar lite åt typ Clara Henrys videor. Läsa hinner jag dock med varje kväll precis innan jag somnar. Jag brukar även läsa på rasterna i skolan, så jag är nöjd.

Ibland skulle jag dock vilja ha en bit till skolan. Så man bara sitter där på en buss i kanske tjugo minuter. Då finns det ingenting att göra förutom att plugga eller läsa. När man är hemma kan man ju alltid typ städa eller laga mat, men på en buss är man ju fast. Och då kan man nog få saker gjorda. 

Här kommer mina bästa pluggtips för att få tiden att räcka till annat:

1. Jobba undan det du kan så fort som möjligt. Så lite som möjligt är kvar sedan, och du får mer tid till annat. Ekvationen går inte riktigt ihop, men på något sätt fungerar det ändå...

2. Börja plugga tidigt. Du slipper stressen inför prov och behöver inte plugga så jätteintensivt då när det närmar sig = mer tid till annat. 

3. Planera din pluggtid. Vad ska du börja med? När får du ta paus? På så sätt är det lättare att behålla koncentrationen och fokusera på det viktiga. 

4. Använd all extratid. Vare sig det är lunchrasten, bussresan, precis innan träning eller väntan på att maten ska koka klart. Låt inte den tiden så till spillo!

5. Ta dig tid. Gå och lägg dig lite tidigare bara för att orka läsa lite mer. Stäng av teven och ta upp din bok. Lägg ifrån dig skolboken och inse att du pluggat tillräckligt för det här dagen!

* * *

Det här blev ett lite annorlunda inlägg. Inte så bokrelaterat, kanske. Men nog så viktigt! Jag tycker det är intressant och väldigt svårt, det här med att plugga. Nu kanske vi kan hjälpa varandra? Skriv gärna en kommentar med era tips!

   

söndag 18 september 2016

"Märkta för livet"

Av Emelie Schepp

Förlag: En & Ett 
Utgivningsår: 2013 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 389 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+ (Egentligen för vuxna)
Serie: Jana Berzelius
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Märkta för livet
Andra delar i serien: Vita spår, Prio ett
Annat: Läst som pocket

Handling: En sommardag 1991 vaknar nioåriga Jana Berzelius upp på ett sjukhus. Hon har inget minne av vem hon är eller var hon kommer ifrån. Tjugoett år senare får hon, som framgångsrik åklagare, uppdraget att leda förundersökningen i det uppmärksammade mordet på Hans Juhlén, verksamhetschef på Migrationsverket i Norrköping. 

Tillsammans med kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander inleder Jana Berzelius ett intensivt arbete med att lösa fallet. Men utredningen tar en oväntad vändning när ännu ett lik hittas. Denna gång är det en pojke. Och ju mer Jana gräver i den döda pojkens bakgrund, desto närmare kommer hon sanningen om sin egen. Och hon möter en historia mörkare och blodigare än hon någonsin kunnat föreställa sig.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Det är svårt att som svensk deckarförfattare sticka ut, men Emelie Schepp lyckas. Det är en unik början på en serie, och jag blir riktigt imponerad. Det är ett driv i handlingen. Även om den är delvis obehaglig och brutal blir det aldrig för brutalt. Det är trevlig deckarläsning, helt enkelt. Handlingen är intressant och aktuell och det gör den extra skrämmande. Och jag älskar att Schepp binder ihop nutiden med det förflutna!

Skrivsättet är väldigt speciellt och det är det som gör att Märkta för livet sticker ut. Istället för kapitel är det dagar, vilket innebär att man får ett bra tidsperspektiv. Och det är riktigt intressant. Delarna är ibland korta och ibland långa. Ibland för långa, tyvärr. Emelie Schepp har ett sätt att skriva på som ger läsaren övertaget, och det är unikt och väldigt spännande, och låter deltagaren vara med. Och det är en bra grund för en härlig läsupplevelse. 

Även fast jag inte har mycket gemensamt med varken Jana, Henrik, Mia eller någon av de andra känner jag så mycket med dem. De är speciella och intressanta och deras relationer är spännande. Där ryms både humor och allvar. Jag gillar även att ta del av deras historier och privatliv och inte bara deras arbete med fallet. Det ger boken en särskild ton och allt blir så äkta. Jag hinner aldrig skapa några riktig åsikter om karaktärerna, men det känns... rätt.

Även om det är en välskriven och på flera sätt unik bok vet jag inte riktigt vad jag ska säga. En deckare är ju tyvärr sällan mer än en deckare. Det blir aldrig något perspektiv på livet, och budskapet sträcker sig sällan långt. Men man kan ju inte jämföra deckare med de riktigt fantastiska romanerna. För att vara en deckare går dock den här boken oväntat långt!

Märkta för livet förvånar mig på många sätt. Det är en välskriven och unik deckare, och mycket fokus har lagts på karaktärerna. Det är en aktuell handling, och språket är skickligt och speciellt. Emelie Schepp skriver med en härlig ton och gör allt lagom obehagligt. Det är ett unikt språk och inslag om polisyrket varvas med privatliv och att hitta sig själv. Emilie Schepp lyckas även med att blanda in det förflutna, och det höjer allt till ytterligare en nivå. 

Betyg: 
   

fredag 16 september 2016

Bokmässan 2016 - Vad händer?

Hej på er! Jag kan knappt förstå hur snabbt tiden går. Idag är det bara en vecka kvar innan jag och mamma åker ner till Göteborg för att gå på bokmässan! Jag längtar verkligen så mycket! Jag kommer vara på mässan under lördagen, och jag har hittat en del intressanta händelser jag ser fram emot. Så nu har jag sammanställt en liten lista med saker jag är intresserad av. Vissa saker krockar och andra saker kommer jag nog ändå välja bort, men det är roligt att kunna välja lite och ha koll på vad man kan välja mellan.

Så här är ett urval av årets händelser under bokmässan på lördagen:

10.00-11.00 
Ingemar Stenmark signerar sin bok, B05:39
Tror ni man kan få en signatur utan att köpa boken, haha?! Det är ju Ingemar Stenmark!! Så häftigt att han kommer vara där!

11.00-11.20 Clara henry, Hälsa och livsstil, Scenen, E-hallen
Clara Henry är med i år igen, men den här gången utan ny bok. Hon har dock gett ut en nyutgåva av sin bok. Här ska hon dock bara prata, men det låter intressant. Hon är ju så rolig!

13.00-13.20 Meg Rosoff, Ung scen, A-hallen
Årets vinnare av ALMA-priset. Jag har faktiskt inte hunnit läsa något av henne än. Troligen hinner jag inte innan mässan heller, men det är nog ändå intressant att lyssna. 

13.30-14.00 Flora Wiström, B02:02
Hit ska jag. Helt klart. Flora Wiströms bok "Stanna" låter riktigt bra, och planen är att inskaffa den under mässan. Intressant att hon är bloggerska också. 

13.30-13.50/16.30-16.50 Carolina Klüft, Hälsa och livsstil, Scenen, E-hallen
För att det är en annan kändis?! Förmodligen ingenting jag kommer gå på, men det är ju roligt att se hur stor mässan är. 

14.00-15.00 Ingemar Stenmark signerar sin bok, B05:39
Om kön var för lång första gången...

15.30-16.00 Clara Henry, B02:02
Här pratar Clara Henry igen, men det är inte riktigt samma program. Vilket ska jag välja?!

16.30-16.50 Från blogg till bok, Ung scen, A-hallen
Troligen hinner jag inte stanna på hela då vi måste till tåget, men hade varit intressant att höra om just bloggare som skriver böcker. Det är ju lite av en trend. 

* * * 
Så nu har ni fått lite bättre koll på var på mässan jag förmodligen kommer befinna mig. Först kändes det tråkigt att jag inte hade hittat så mycket, men man vill ju faktiskt ha tid att bara ströva omkring i montrarna också. Så det blir nog super! Några andra som ska dit?


onsdag 14 september 2016

"Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med"

Av Johanna Nilsson

Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2016
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 255 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med
Annat:

Handling: Du kan kalla mig Ikaros. Det här är mitt avskedsbrev till världen. Om hundra dagar ska jag nämligen dö så satans vackert att du kommer att vilja hänga med. Jag finns. Idag och i nittionio dagar till.
Nedräkningen har börjat.

Sju personer får mejlet från den som kallar sig Ikaros. I mejlet finns lösenord till en blogg som ständigt räknar ner för om exakt hundra dagar tänker Ikaros ta sitt liv.

Två av dem som får Ikaros mejl är Emil och Karim. Emil blir som besatt. Vem är Ikaros? Och vilka är de andra som fått tillgång till bloggen? Emil måste hitta de andra och rädda Ikaros.


Även Karim drabbas av Ikaros mejl, men på ett helt annat sätt. Karim vill ta Ikaros hand. Han vill också flyga.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Jag kan inte säga att jag blev imponerad av den här boken, utan den var precis som jag förväntat mig. Jag vet att man inte kan ha för höga krav på sådana här böcker. Även om det är unika och intressanta ämnen kan man sällan förvänta sig för mycket av språket. Och kanske är det ett medvetet drag att hålla språket enkelt?


Handlingen är som sagt väldigt unik. Jag fastnade för den direkt och därav att jag var så peppad på att läsa. Men den är inte riktigt så bra som den kunde ha blivit. Jag hade önskat lite mer spänning och oväntade händelser. Nu var det mest symboliskt. Dock är det väldigt intressanta och viktiga budskap - osynlighet och utanförskap. Och allt i ett skal av mörker...

Språket är inget jag direkt imponeras av. Utan handlingen är det ingenting. Det är bara vanligt och väldigt enkelt. Men det kan vara positivt, då det kanske får fler att ta del av boken. Men jag föredrar svårare böcker. Här är det mest dialog och inte särskilt mycket djupt. Ikaros blogginlägg är dock hemska och helt fantastiska. Riktigt tänkvärda och djupa.

Bara genom att läsa Ikaros blogginlägg får jag en så tydlig bild av personen, och det är skickligt av författaren. Jag beundrar hen och blir verkligen berörd. Utan att egentligen ha "träffat" hen. Och av någon anledning tänkte jag mig hen som en tjej hela tiden... De andra karaktärerna fastnade jag inte riktigt för. Men det är unika människor och relationer!

Något annat intressant och unikt med boken är titeln. 14 ord lång gör den till den längsta jag sett. Men liksom Ikaros säger: "Om hundra dagar ska jag dö" blir inte alls samma sak. Då är det inte lika träffande och lockande. Intressant!

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med har inte bara den längsta titeln jag sett, utan är speciell på flera sätt. Jag blir aldrig imponerad av boken, utan den är som jag väntat mig. Intressant, unik och viktig handling, men ett ganska vanligt och trist språk. Ikaros blogginlägg är dock riktigt bra skrivna, och hon är en unik karaktär. De andra karaktärerna fastnade jag inte för, men de är alla speciella och välgjorda. 

Betyg: 
   

söndag 11 september 2016

Höstutgivning 2016

Amen hallå?! Det här inlägget har legat som utkast ungefär hur länge som helst. Det skulle komma upp här lagom till september och vad är det för dag idag. (...) Men nu är vi äntligen här!

Här kommer en massa böcker att se fram emot nu i höstmörkret! Vissa har dock redan getts ut, då det här bara är "I värsta fall-datum". Det är fortfarande bra (särskilt för mig) att få en överblick och se till att man inte missar något. Som vanligt klickar ni på titlarna för att komma till förlagssidorna!


Ute i butik nu:

"Stanna" av Flora Wiström
Av outgrundliga anledningar ser jag verkligen fram emot den här boken. Den verkar så härlig och intressant, och det är roligt att den är skriven av en känd bloggerska. Ska förhoppningsvis inskaffa den under bokmässan!

"Ingenting och allting" av Nicola Yoon
Bara att läsa om boken skär i mitt hjärta, men nu måste jag ju få veta hur det ska gå. Kan vara en ny TFiOS, kanske... Fast något annorlunda. Bara de här orden: "Kärlek stark nog att dö för". Huh!

Stanna (inbunden)Ingenting och allting (häftad)

22 september:

"Toner i natten" av Jojo Moyes
Ytterligare en Jojo Moyes! Det kan nog inte bli dåligt, men förmodligen inte bättre "Livet efter dig". Jag är nöjd ändå. Det är böcker att njuta av och förlora sig i, och än så länge har jag tre översatta kvar att läsa! Tur det!


28 september:

"Eliten" av Kiera Cass
Del två i en underbar serie. Behöver jag säga något mer? Läs serien! Den är helt fantastisk. Världen behöver mer prinsessvärldar och kungadömen. Det är nog något av de bästa som finns att läsa om!


17 oktober:

"Let it snow" av John Green, Maureen Johnson & Lauren Myracle
Hur mysig låter inte den här typ novellsamlingen. Tre författare har skrivit varsin julhistoria, och äntligen översätts den till svenska. Fast är kanske bättre att läsa på engelska... Men den ska läsas nu till jul!

Toner i natten (inbunden)The Selection 2 - Eliten (inbunden)Let it snow (häftad)

Tydligen var det inte lika många böcker som jag trott (hoppats...), men det här är ju faktiskt ändå bara "Best of the best". Flera intressanta böcker gavs dessutom ut nu i början av september, eller i slutet av augusti. Så jag ska nog inte vara boklös under hösten!


fredag 9 september 2016

"Förlorade själars stad"

Av Cassandra Clare

Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2012 (Engelska) 2016 (Svenska) 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 591 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: The mortal instruments, Del 5
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: City of Lost souls
Andra delar i serien: Stad av skuggor, Stad av aska, Stad av glas, Fallna änglars stad, Himmelska eldens stad, City of bones (Film)
Annat: 

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Jace är fri från demonen Liliths magi och Sebastian är död. Det är i alla fall vad Clary och de andra skuggjägarna tror, men plötsligt är både Sebastians kropp och Jace spårlöst försvunna ...

Trots stora sökinsatser lyckas Skuggjägarna inte hitta dem och Clary är utom sig av oro. När Jace slutligen söker upp henne förstår hon att något är väldigt, väldigt fel - Jace och Sebastian är bundna till varandra. Sebastian hotar att ödelägga världen, men om han dör kommer även Jace att dö. Clary måste göra något och snart spelar hon ett högt spel med både sitt eget och Jaces liv som insats. Hon skulle göra allt för Jace, men kan hon fortfarande lita på honom? Eller är han förlorad för alltid?

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Trots att det nu är svårt att hålla isär händelserna mellan de olika böckerna kom jag snabbt in i den här femte delen, även om jag först hade något svårt att minnas vad förra boken slutade i för kaos. Men det är ju alltid lika underbart att hamna mitt i den här världen, och jag slutar aldrig förundras över hur Cassandra Clare haft tålamod, och lyckats, med det.

Tyvärr börjar det bli lite tröttsamt. (Eller börjar? Det har varit det i åtminstone två böcker nu). Tröttsamt i den mening att det aldrig blir något lyckligt slut. Det pendlar upp och ner och flera gånger låter man sig luras av att allt ska bli bra, och så kommer en demon eller något. Tror seriöst att sista boken slutar med att alla dör, och vad var då meningen med allt? 

Jag älskar dock Cassandra Clares sätt att skriva på. Hon får till ett flyt i sitt språk, trots att hon blandar konstiga ord och seder från änglarna med vardag och humor. Det fungerar dessutom riktigt bra, och känns helt naturligt och äkta. I slutet blir jag faktiskt rädd när Clare med sitt språk nästan övertygar mig om att Sebastian kanske inte alls är så ond...

Vi får läsa ur minst fem olika perspektiv, vilket borde förvirra. Men det gör det i inte. Utöver det finns det säkert tio karaktärer med större roller, men jag lyckas hålla koll på alla. Visst, det är nu femte boken och de flesta har varit med från början, men att man ändå kan känna så mycket för nästan alla

Det är komplicerade personligheter och relationer och allt känns verkligen äkta. Jag kan relatera till många av karaktärerna, och de har alla så fina relationer till varandra, även om det ibland går lite mycket upp och ner... Men för det mesta känns det bara så rätt, och jag känner verkligen med karaktärerna. Det tyder på en skicklig författare, vilket stämmer. 

Förlorade själars stad är nog precis som jag förväntat mig. Tyvärr mest en utdragning på den här serien, men fortfarande älskar jag det. Det börjar bli lite tröttsamt, men världen Cassandra Clare byggt upp är ju helt underbar! Allt känns så verkligt och språket är riktigt underbart. Karaktärerna är trovärdiga och utvecklas mycket. Och alla relationer är så fina! Men jag kan inte längre säga att det finns något unikt i böckerna. Det försvann i den tredje.

Betyg: 
   

onsdag 7 september 2016

Hur gick det med sommarläsningen?

Nu har vi gått in i september och det betyder att sommaren är slut. Eller åtminstone sommarmånaderna. Fast även det finns det väl olika åsikter om. Jag räknar åtminstone juni, juli och augusti som sommar, för det är ju faktiskt då sommarlovet är. Nu idag har vi dock haft ca 20 grader hos mig... Men, men!

Sommaren är alltså (rent teoretiskt) slut, och det betyder att det är dags för mig att kolla hur det faktiskt gick med min sommarläsning. I år satte jag upp ett mål för sommaren, och det innebar att jag skulle läsa ut ett antal böcker. Så här gick det:

✓"Den tredje rösten" av Cilla & Rolf Börjlind

✓"I dina ögon" av Sarah Dessen
✓"Det oändliga havet" av Rick Yancey
✓"Glastronen" av Sarah J. Maas
✓"Girl Online" av Zoe Zugg
✓"Vattnet drar" av Madeleine Bäck
"Sedan du försvann" av Morgan Mattson
"Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med" av Johanna Nilsson
✓"Hemsökta" av Magnus Nordin
✓"Utvald" av Ally Condie

Jag har nu läst ut "Om hundra...", faktiskt bara två dagar försent. Men "Sedan du försvann" kunde jag inte läsa. Den skulle kommit ut den sjätte augusti, men kom slutligen ut den sista... Så det var ganska omöjligt.

Överlag är jag dock väldigt nöjd över hur bra det gick. Det här var flera böcker jag länge känt att jag borde läsa, och även några nya. Totalt läste jag 21 böcker under sommaren, så kanske kunde jag gjort en lite bättre prioritering och läst ut den sista boken några dagar tidigare...

Men jag är verkligen nöjd med antalet böcker! Riktigt många, och jag har även läst så mycket bra böcker. Massor av olika genrer och böcker som jag äntligen tagit tag i. Skönt! Nu hoppas jag att jag i höst kommer ha mer tid till nyutgivna böcker. 

Lite statistik: (Inom parentes per månad)

Lästa böcker: 21 st (8, 6, 7)
Lästa sidor: 8005 st (2727, 2460, 2818)
Sidor i genomsnitt/dag: 87 st

Topp 5: 
1. Livet efter dig av Jojo Moyes
2. Ceremonin av Kiera Cass
3. Glastronen av Sarah J. Maas
4. Etthundra mil av Jojo Moyes
5. Arvet efter dig av Jojo Moyes





Hur har er sommar varit? Många böcker lästa?


måndag 5 september 2016

"Kaffe med rån"

Bildkälla
Av Catharina Ingelman-Sundberg

Förlag: Månpocket
Utgivningsår: 2012
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 367 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+ (Egentligen för vuxna)
Serie: Pensionärsligan, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Kaffe med rån
Andra delar i serien: Låna är silver, Råna är guld,  Rån och inga visor
Annat:

Handling: Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta har det långtråkigt där de bor på servicehuset Diamanten. Dålig mat och trist bemötande, för lite motion och ständiga besparingar. Antagligen skulle de ha det mycket bättre i fängelse!

Märtha får en snilleblixt - de ska begå ett brott och se till att de blir dömda. Någon typ av ekonomisk brottslighet, en liten kupp av något slag. Bytet ska de skänka till fattiga och gamla. Kunde Robin Hood så kan väl vi!

Med rollatorerna i högsta hugg tar gänget in på lyxhotell där det finns gott om förmögna gäster. Men allt går inte som planerat. För att lyckas måste de tänka ut det perfekta brottet. Äventyret tar fart. Snart finner sig Pensionärsligan indragen i den undre världen och vad som helst kan hända.

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Den här boken är så mycket mer än jag någonsin förväntat mig. Den är rolig, unik och smart. Så smart och speciell. Den liknar inget annat jag någonsin läst och jag slutar aldrig imponeras. Det som från början bara är lite småkul blir mer och mer invecklat och spännande, och jag blir så imponerad av hur författaren tänkt ut allt. 

Det som från början är ett brott blir så stort. Så många blandas in och lösningen finns så nära, men ändå lyckas allt röra ihop sig så. Och det gör mig smått frustrerad, samtidigt som det är så underbart att läsa om. Jag imponeras av hur genomtänkt allt är. Författaren skulle troligen kunna begå de är brotten och komma undan. Hon har skrivet en så smart bok!

Språket är också riktigt bra. Det är i sin enkelhet unikt, men det skulle inte vara något utan bokens handling. Dock är det så himla roligt! Bara bokens början fick mig att gapskratta och på den banan fortsatte det. Det gör mig så glad att läsa en sådan bok där man verkligen vill skratta. Det är skickligt skrivet och det blir en bra balans mellan humor och allvar. 

Karaktärerna känner jag inte så mycket för. De flesta är ju faktiskt 60 år äldre än jag... Men alla i pensionärsligan har så härliga personligheter och de är roliga att följa. Jag gillar också hur självklart allt är för dem. Det är brottslighet, kärlek, pengar... Så härligt att de kan leva så när de är pensionärer! De är så söta och rara, trots de kriminella dragen...

Jag måste också nämna en speciell del av boken. Ni som har boken: Sida 103. De sista raderna. Klockrent! Sådant som man aldrig tänker på, för det är ju så lätt att göra något sådant. Men så smart av Pensionärsligan! Det är de här sakerna jag menar med "smart". Catharina Ingelman-Sundberg har verkligen lagt ner så mycket jobb på den här boken!

Kaffe med rån överraskar mig på så många sätt. Det är en klockren och galet rolig bok. Den är så himla smart. Det är en klurig och komplicerad handling, och så himla smarta brott begås. Vilket arbete författaren måste ha lagt ner! För allt är så himla genomtänkt och känns nu så självklart, fastän det är saker jag aldrig ens tänkt på tidigare. Jag är så imponerad! Det är inget mästerverk, men det är en rolig, smart och unik bok och det räcker långt. 

Betyg: