tisdag 29 december 2020

Nyårsvandraren

Jag började vanka och vandra, för rörelse var det enda som gjorde mig lugn och som tystade det som liksom rasade inne i mig.
s. 8 

Det är nyårsnatten 2018-2019, och vid tolvslaget ger sig Storm iväg hemåt. Det blir en vandring genom staden, och Storm stöter på udda själar på vägen, och för samtidigt utrymme att reflektera över sitt egna liv, i Charlotta Lannebos kortroman Nyårsvandraren

* * * 

En liten bok med mycket att berätta.

På 110 sidor följer läsaren Storms planlösa vandring från Bastugatan på söder, till Vasaparken, ända ut till Roslags Näsby och tillbaka till Vasastan. Strom är på väg hem från en fest, men kanske allra mest på jakt efter svar, sammanhang och mening?

Storm är fascinerande, cynisk och frispråkig med intressanta resonemang. Han är övertygad om att han utsätts för ett test från ovan när han ser en hemlös man på gatan, och bjuder på fika på McDonald’s. Han blir bestulen på sin mobil, och hans största bekymmer blir att han inte kan lyssna på sin favoritlåt. (”Han”, förresten. Det nämns aldrig rakt ut, men när Storm står upp och kissar känner jag mig ganska säker…)

”Cirka 87 procent av inkräktarna i parken stod förresten med sina mobiler och filmade hela raketspektaklet. Man kan ju vänligt undra när de tänker kolla på eländet? Jag sätter tiotusen spänn på att de kommer bli grymt besvikna. De bara: Älskling, ska vi kolla på fyrverkerierna från nyår för sjutton år sen? Snälla? Ojdå, det blev visst inget mer än ett kompakt mörker. Ridå, liksom.”
s. 14-15

Ett roligt grepp är den geografiska vandringen man får följa med på. Det blir äkta och känns nära när Storm exempelvis beskriver flaggan på en ambassad på Valhallavägen, och detsamma när han tänker på händelser under 2018 som jag själv minns. Det är fiktion, men tack vare verklighetsförankringen känns det som att berättelsen kunde ha inträffat på riktigt. 

Nyårsvandraren är en tänkvärd och annorlunda berättelse i behändigt format. Jag rekommenderar varmt att låta Storm hålla dig sällskap i väntan på tolvslaget nu på torsdag!

Stor tack, Rabén & Sjögren, för ett fascinerande recensionsexemplar!
___________________________________________________________________ 
Nyårsvandraren
Författare: Charlotta Lannebo
Förlag: Rabén & Sjögren (2020) 
Sidor: 110 st 
Åldersgrupp: 13+
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

onsdag 23 december 2020

Löften, kyssar och varm choklad

Det kunde inte vara sant. Här satt hon, strandad, på en pizzeria där hon inte kände någon, utan pojkvän och utan dejt till den kommande festen. Hon hade planerat det så noga, tagit ut en hel veckas semester för att verkligen kunna njuta av vistelsen i fjällen tillsammans med Rickard. Och nu var hon ensam.
s. 7-9

* * *

Precis som Fritzsons första bok om Systarna Ljung är det en mysig, romantisk och härligt julig bok. Att den är extremt förutsägbar gör ingenting, för författaren lyckas ändå förträffligt med att skildra starka känslor på ett sätt som inte kan lämna någon oberörd. 

Ganska länge ringer dock varningsklockor hos mig, då min främsta kritik mot första boken var att den var ytlig. Det är den här också. Inledningsvis. Mot slutet blir den dock djupare och attraktionen som först bara är sexuell når personliga nivåer, vilket ger berättelsen en helt ny dimension. Nu ser jag verkligen fram emot en bok om Allis, den tredje systern, nästa jul!

Löften, kyssar och varm choklad är mysig julläsning när den är som bäst: lättsam, romantisk, oemotståndlig. Det är en känslostorm och när man väl börjat läsa är det omöjligt att sluta. För alla tonåringar och vuxna som vill läsa något pirrigt fyllt av kärlek, snö och julstämning! 
___________________________________________________________________ 
Löften, kyssar och varm choklad
Författare: Sofia Fritzson
Förlag: Lavender Lit (2020) 
Sidor: 268 st (utgiven som e-bok och ljudbok) 
Åldersgrupp: 15+
Läs också: Två hjärtans karameller
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

tisdag 22 december 2020

Ospårat

De säger att dagens samhälle är öppet, tolerant och fördomsfritt. [...] Visst, det är säkert sant att det har blivit bättre, vad vet jag som tonåring om hur det var när min mamma växte upp? Men bättre är inte alltid lika med bra.
s. 29

I Sanna Mac Donalds nya roman följer vi Palle, 15 år och Hanna, snart 30 år. Palle är trött på vännerna som inte bryr sig om det som verkligen spelar roll, och försöker samtidigt förstå vem hon själv vill vara. Hanna försöker bestämma sig för hur hon verkligen känner för Eva, och samtidigt rodda livet som lärare och mamma. I Ospårat varvas de två perspektiven, och snart korsas Palles och Hannas vägar.  

* * *

Med Ospårat har Sanna Mac Donald skapat en helt ny genre, som såväl femtonåringar som fyrtioåringar kan ha lika mycket glädje av. Att läsa från de väldigt olika perspektiven gör berättelsen till en blandning av ungdomsbok och vuxenbok, och konceptet passar mig perfekt.

Jag älskar den intressanta idén och lär mig väldigt mycket när jag läser. För ytterst lite av det boken berör är sådant jag själv kan känna igen mig i, vilket är på både gott och ont. Jag har dock lite svårt för att boken delvis är nästan politisk och har en väldigt tydlig agenda. Det finns inte så mycket utrymme att bilda sig en egen uppfattning om sakerna som nämns. 

Jag uppskattar dock verkligen språket och den behagliga stämningen som råder genom hela boken, och jag ser fram emot att läsa mer av Sanna Mac Donald. 

Ospårat är en helt ny typ av bok, som sammanför ungdomsgenren med vuxengenren på ett spännande sätt. Det är en mysig likväl tänkvärd bok som gav mig många nya insikter. För den som kan känna igen sig i Palle och Hanna kan nog boken ge ett ännu större utbyte. 
___________________________________________________________________ 
Ospårat
Författare: Sanna Mac Donald
Förlag: Tallbergs Förlag (2020) 
Sidor: 387 st 
Åldersgrupp: 15+
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

tisdag 15 december 2020

Verschwindigus

När blir man en mördare? När man tar livet av någon annan? Eller funderar på det enklaste sättet att göra det? Är det tanken på dådet eller själva dådet som avgör?
s. 46

David Teschners debut Verschwindigus är en dramatisk berättelse där ett försvinnande och en novell spelar nyckelrollerna, och varken läsaren eller huvudpersonen kan skilja på dröm och verklighet...  

* * *

Plötsligt var den överallt. Halva Instagram pratade om denna anonyma skapelse. Verschwindigus kom till allmänheten lite som dess namne novellen i boken. 

Den märkligaste bok jag någonsin läst. Den är som en 107 sidor lång utandning där den säregna berättarrösten upplever känslor, tankar och dilemman jag knappt ens kan föreställa mig. Att säga att storyn är intensiv är en underdrift. Jag blir uttröttad, och stundtals orkar jag inte ens försöka förstå.  

Berättarrösten är behållningen. Den är stark, unik och intressant, med ofiltrerade tankar och känslor från högt till lågt. Att få ihop allt är en bedrift i sig. Slutet tar en intressant vändning som påverkar min syn på hela boken, och gör mig nyfiken på mer av David Teschner. 

Verschwindigus. Hittepåtyska för en variant av ”försvinna”. Men försvinna från mitt minne kommer den här boken inte göra på ett bra tag. Fascinerande, förtrollande, förvirrande. 

Stort tack, David Teschner, för ett recensionsexemplar utöver det vanliga!
___________________________________________________________________ 
Verschwindigus
Författare: David Teschner
Förlag: Ekström Garay (2020) 
Sidor: 107 st 
Åldersgrupp: vuxen 
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

torsdag 10 december 2020

Gudars like

Jag såg in i hans ögon och jag visste.
    Det var bara det att alla andra också visste. Alla andra kände precis likadant.
s. 7

Det är ännu en sommar vid stranden, men allt tar en oväntad vändning när Kit och Hugo Godden blir sommargäster. Plötsligt tävlar alla om uppmärksamheten från den charmante Kit. Det är en sommar präglad av ljuv förälskelse, men allt är inte så idylliskt som det ter sig vid en första anblick. 

* * *

Om det inte vore för att vi diskuterade den här boken i en bokcirkel hade jag bara slagit ihop den, gått vidare, glömt den. 
Nu funderar jag istället på att läsa om den. 

Ju mer jag tänker på boken, desto mer tycker jag om den. Boken växer i efterhand, då allt tagit en riktning man inte alls förväntade sig. Jag blir nyfiken på mer, för det finns så mycket som bara omnämns i förbifarten, vilket är både frustrerande och fascinerande. 

Det är den andra boken jag läser av Rosoff och det är verkligen hennes språk som utmärker författarskapet. Det är moget, sällsamt och fyllt av intressanta reflektioner. Jag älskar att följa huvudpersonens tankar, för det är ofta som att den betraktar allt ovanifrån, på ett krasst, nästan cyniskt sätt. 

”Skådespelarna är samlade, sommaren börjar.”
s. 11

Också övriga karaktärer gör mig nyfiken, och jag vill veta mer om exempelvis Hugos och Kits uppväxt, för att förstå dem lite bättre. Det finns så mycket på sidorna som bara omnämns i förbifarten, och det är både frustrerande och fascinerande. 

Gudars like är inget av det jag väntade mig. Det är en fascinerande berättelse som leker med världsordningen på ett intressant och tänkvärt sätt. Läs den noggrant, ifrågasätt sedan allt du läst och se bokens innebörd växa i efterhand. 
___________________________________________________________________ 
Gudars like
Författare: Meg Rosoff
Förlag: Gilla Böcker (2020) 
Sidor: 183 st 
Åldersgrupp: 14+
Originaltitel: The Great Godden
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

torsdag 3 december 2020

På andra sidan bron

Står på bron och blickar ut över slutet.
s. 9

Så lyder SMS:et som omkullkastar hela Almas värld. Hennes bästa kompis ville inte längre leva, och läggs in på psykiatrin. ”Men jag då?” vill Alma fråga. Tänkte han bara lämna henne? Inte ens med flickvännen Hedvig kan hon prata om känslorna och ansvaret hon känner för Joppes liv. Två oväntade bekantskaper ger Alma nya perspektiv. Kanske finns det ett ljus på andra sidan bron?  

* * * 

En bok som inte träffar rätt hos mig, då den inte riktigt når fram. 

Jag och Alma kommer aldrig överens och jag har svårt att relatera till det hon upplever. Jedviks Göteborg är mig dock avlägset: hur jag än bär mig åt stannar jag kvar hemma i soffan; jag kommer aldrig dit. Almas känslor av ett svek från Joppe skildras dock trovärdigt, och just det är ett viktigt ämne att ta upp. 

Tyvärr finns en distans till texten, vilket är märkligt för språket är otroligt. Det har en poetisk karaktär och berättar så mycket med få ord. Och utifrån beskrivningarna av Hedvig får jag inte alls intryck av att hon är någon bra människa. Inte heller vänskapen mellan Alma och Joppe gör något positivt intryck, och när de här sakerna är så centrala blir det svårt att tycka om boken. 

På andra sidan bron har ett magiskt språk och en intressant, relevant idé, men på vägen fallerar det. Jag upplever distans till karaktärerna och tycker inte om berättelsens utfall. Kanske passar boken bättre för den som kan relatera mer till Alma? 

Stort tack, Rabén & Sjögren, för tänkvärt recensionsexemplar!
 ___________________________________________________________________ 
På andra sidan bron
Författare: Hanna Jedvik 
Förlag: Rabén & Sjögren (2020) 
Sidor: 279 st 
Åldersgrupp: 13+
Läs också: Sommarplåga
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.