
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2008/2016
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 333 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Let it snow
Annat:
Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar
Handling: En rejäl snöstorm på julafton kan vara en katastrof.
Eller alldeles magisk.
Det är julaftons kväll och Gracetown har blivit begravt i snömassor.
En ensam tjej hoppar av tåget som fastnat i snön och pulsar fram till den nattöppna restaurangen vid spåret.
Fjorton övertända cheerleaders följer efter och ber killarna på fiket att fixa fram ett spel.
Tobin och Greven gräver fram ett Twister och ger sig ut i stormen i en episk kapplöpning mot tvillingarna Reston.
Baristan Addie försöker laga sitt krossade hjärta vid espressomaskinen. Och hitta en försvunnen miniminigris.
Låt det snöa!
-Handling från bokens baksida
Omdöme: Mysfaktorn är hög och den magiska julkänslan finns där hela tiden, trots ord som "rövskalle", folierade gubbar och miniminigrisar. Hela storyn är så himla härlig och osannolik, men det gör den helt underbar att läsa, just för att den är så otrolig. De tre delaena binds ihop på ett så självklart, proffsigt sätt, och jag älskar konceptet. Kärleken och vänskapen är fin, och budskapet fint och fyllt av värme, snö och jul.
Det är tre fantastiska författare som skriver, varav enbart en jag läst av innan. Johnson och Myracle är båda positiva överraskningar. Att de tre författare lyckas skriva en varsin del tillsammans utan att det känns hackigt är fantastiskt. Språket håller samma nivå boken igenom, och det är både enkelt, djupt och humoristiskt. John Green skriver vågat, osannolikt och rörigt och Maureen Johnsons del är vacker och fylld med glädje, värme och humor.
Jubilee, Tobin och Addie är dem vi huvudsakligen följer, men utöver det är boken fylld av mängder av karaktärer. På något sätt lyckas jag dessutom komma ihåg alla, och det blir aldrig rörigt. Kommentaren: "Vi går i samma skola" återkommer, men det känns aldrig för orealistiskt, utan författarna har lyckats binda ihop alla karaktärer så bra. Jubilee är min personliga favorit, JP är en typisk John Green-karaktär och jag känner så med Addie.
I början hade jag helt andra tankar på boken, och i scenerna på tåget tänkte jag direkt att det skulle bli Jubilee och *den kille hon träffade där*. Först blev jag lite besviken när det inte blev så, men i slutet, när allt började rundas av, kändes det så rätt. Slutet är lyckligt utan att bli fånigt och overkligt. Kanske är Mayzie inte så fel ute i sina tankar? Alla samlas på Starbucks och känns direkt som gjorda för varandra, utan att det blir tillgjort, och det är fint.
Let it snow är julen när den är som bäst, infångad och inpräntad på dryga 300 sidor. Det är värme, snö, glädje och känslor och jag blir förtrollad av julmagin. Storyn är osannolik på måga sätt, men det döljer författarna skickligt och får mig att bli djupt påverkad, vilket är både läskigt och skickligt. Tre författare lyckas skapa något unikt och fint. Att skriva flera tillsammans måste vara utmanande, men att det går är nu bevisat.
Betyg:
★ ★ ★ ★ ☆