torsdag 29 december 2016

"Let it snow"

Av Maureen Johnson, John Green & Lauren Myracle

Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2008/2016
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 333 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Let it snow
Annat: 

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: En rejäl snöstorm på julafton kan vara en katastrof
Eller alldeles magisk

Det är julaftons kväll och Gracetown har blivit begravt i snömassor. 

En ensam tjej hoppar av tåget som fastnat i snön och pulsar fram till den nattöppna restaurangen vid spåret.

Fjorton övertända cheerleaders följer efter och ber killarna på fiket att fixa fram ett spel. 

Tobin och Greven gräver fram ett Twister och ger sig ut i stormen i en episk kapplöpning mot tvillingarna Reston.

Baristan Addie försöker laga sitt krossade hjärta vid espressomaskinen. Och hitta en försvunnen miniminigris. 

Låt det snöa!
-Handling från bokens baksida

Omdöme: Mysfaktorn är hög och den magiska julkänslan finns där hela tiden, trots ord som "rövskalle", folierade gubbar och miniminigrisar. Hela storyn är så himla härlig och osannolik, men det gör den helt underbar att läsa, just för att den är så otrolig. De tre delaena binds ihop på ett så självklart, proffsigt sätt, och jag älskar konceptet. Kärleken och vänskapen är fin, och budskapet fint och fyllt av värme, snö och jul. 

Det är tre fantastiska författare som skriver, varav enbart en jag läst av innan. Johnson och Myracle är båda positiva överraskningar. Att de tre författare lyckas skriva en varsin del tillsammans utan att det känns hackigt är fantastiskt. Språket håller samma nivå boken igenom, och det är både enkelt, djupt och humoristiskt. John Green skriver vågat, osannolikt och rörigt och Maureen Johnsons del är vacker och fylld med glädje, värme och humor.

Jubilee, Tobin och Addie är dem vi huvudsakligen följer, men utöver det är boken fylld av mängder av karaktärer. På något sätt lyckas jag dessutom komma ihåg alla, och det blir aldrig rörigt. Kommentaren: "Vi går i samma skola" återkommer, men det känns aldrig för orealistiskt, utan författarna har lyckats binda ihop alla karaktärer så bra. Jubilee är min personliga favorit, JP är en typisk John Green-karaktär och jag känner med Addie.

I början hade jag helt andra tankar på boken, och i scenerna på tåget tänkte jag direkt att det skulle bli Jubilee och *den kille hon träffade där*. Först blev jag  lite besviken när det inte blev så, men i slutet, när allt började rundas av, kändes det så rätt. Slutet är lyckligt utan att bli fånigt och overkligt. Kanske är Mayzie inte så fel ute i sina tankar? Alla samlas på Starbucks och känns direkt som gjorda för varandra, utan att det blir tillgjort, och det är fint. 

Let it snow är julen när den är som bäst, infångad och inpräntad på dryga 300 sidor. Det är värme, snö, glädje och känslor och jag blir förtrollad av julmagin. Storyn är osannolik på måga sätt, men det döljer författarna skickligt och får mig att bli djupt påverkad, vilket är både läskigt och skickligt. Tre författare lyckas skapa något unikt och fint. Att skriva flera tillsammans måste vara utmanande, men att det går är nu bevisat. 

Betyg: 
   

tisdag 27 december 2016

Läsmål 2017...?

Hörni!
Det är nu bara några dagar till år 2016 tar slut. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det - Många verkar tycka det är skönt med ett nytt år, och det är det väl till viss del, men för mig är det ändå inte så speciellt. 

Men gällande min läsning är det helt klart något speciellt.

Det är nu dags att börja fundera på mina läsmål inför år 2017 och här har ni dem, om ni söker inspiration eller är intresserade... 

• Läsa Harry Potter

• Läsa 55 böcker

• Läsa 17'500 sidor

• Läsa för att det är kul, utan att känna press

Japp, jag har inte läst Harry Potter.

Årets mål var 60 böcker, men i och med gymnasium sänker jag både antal böcker och sidor lite till nästa år. Sist har vi det viktigaste målet. Att läsa för att jag vill och inte känna stress. Klarar jag inte det målet är de andra ingenting värda. Jag har nu några dagar på mig att fundera på fler mål, och kanske kommer jag lägga till något. Vi får se! I början av nästa år ska jag även göra en liten sammanfattning av årets läsmål och hur det gick.

Har ni några mål är läsplaner inför 2017?


lördag 24 december 2016

God jul!

God jul till er alla!

Jag hoppas att ni får en riktigt härlig helg, med mycket tid med nära och kära, kanske en hel del härlig läsning och mycket julmat och julgodis. 

Just nu läser jag Let it snow, och har precis påbörjat den andra delen. Det är en bok skriven av Maureen Johnson, John Green och Lauren Myracle, och de skriver en novell var, som sedan kopplas ihop. Än så länge håller den måttet, och är riktigt mysig att läsa sådär i juletid. Tips!

Titta här också:


Redan nu har jag klarat av årets läsmål! Yay!

Ha det bra, så hörs vi troligen någon gång under nästa vecka!


fredag 23 december 2016

"Strimmor av hopp"

Av Ruta Sepetys

Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2011/2011
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 352 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Between Shades of Gray
Annat: Läs även Tårar i havet (rec.länk), något av en fristående fortsättning.

Handling: Litauen 1941
Lina är precis som alla andra femtonåringar i Litauen, hon målar och tecknar och blir förälskad i pojkar. Tills en kväll när Sovjets hemliga polis slår in dörren och för bort familjen. Lina, hennes mamma och lillebror skiljs från pappan och tvingas upp i en smutsig tågvagn på väg mot ett fångläger i det kalla och ogästvänliga Sibirien. Här tvingas de att arbeta hårt under oumbärliga förhållanden och varje dag är en kamp för att överleva. 

Det är svåra år och det är bara deras viljestyrka, kärlek och hopp som får Lina och hennes familj att ta sig igenom dagarna. Men är det nog för att de ska överleva?

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, eller tycka, för den delen. Att forma vettiga tankar kring den här träffande läsupplevelsen är svårt, och kan inte göras på ett rättvist sätt. Boken är unik på så många sätt, och får mig att känna och tänka. Det här är första gången jag läser en tråkig bok, som jag samtidigt verkligen gillar. Det låter konstigt, men det kan inte förklaras på något annat sätt. Det gör mig frustrerad, för att inte riktigt veta är jobbigt. 

Strimmor av hopp är så naken. Den känns så ofullständig, så halvfärdig. Berörande händelser ställs upp, rad på rad, och så mycket mer är det inte. I slutet drar det dock ihop sig och spänningen och vändningarna kommer. Men det här nakna känns så rätt. Det gör allt så äkta, och budskapet förmedlas på ett unikt sätt. Jag blir uttråkad, men samtidigt så himla berörd. Jag har svårt att placera den här boken, för den sticker ut i mängden. 

Att skriva på ett annat sätt skulle inte fått fram budskapet på rätt sätt. Det skulle inte heller kännas rätt. Att skriva en actionfylld roman med intriger, på bekostnad av de fasansfulla händelserna på 40-talet, är fel, och omöjligt. Att Ruta Sepetys insett det, och fullföljt sin idé, är häftigt. Det gör boken till så mycket mer än den annars skulle varit. Den ger en rättvis bild av situationen, samtidigt som den effektivt framför budskapet. 

Karaktärerna är fantastiska. Det är en så udda skara av människor, men alla inspirerar mig på olika sätt. Boken är hemsk, men känslan av hopp är stark och även om karaktärerna och relationerna ibland känns osannolika vill jag tro. Även jag hoppas och dras med, blir en del av berättelsen. Karaktärerna är delvis barnsliga, och sådär vanliga, men här är även det ett plus. Det gör att boken väger ännu tyngre, då den egentligen inte är speciell, om ni förstår... 

Strimmor av hopp är speciell på många sätt. Det är själva definitionen av skickligt författande, och jag är mållös. Boken är tråkig och långrandig, men det känns så rätt. Att skriva boken på ett annat sätt hade inte förmedlat budskapet på ett rättvist sätt, och därför är det här ett mästerverk. Den är enkelt, naket och realistisk skriven, och jag älskar det. Ruta Sepetys har lagt ner så mycket arbete i boken, och hon har verkligen nått fram. 

Betyg: 
   


Jag vill även passa på att önska er alla en riktigt god jul. Jag vet inte riktigt hur det blir med bloggen. Förmodligen blir det inlägg åtminstone efter julhelgen, men just där blir det kanske tomt. Vi får se! 

måndag 19 december 2016

Julens läsning

Det låter nog klyschigt, men det känns som att tiden gått så fort. Det är mindre än en vecka kvar till julafton, och inte ens två veckor till 2017. Tack och lov känner jag mig ganska färdig med året nu. Jag är nu en bok ifrån årets mål, men förhoppningsvis hinner jag läsa ännu mer. 

Apropå jul tänkte jag idag berätta lite kort om årets julläsning. I lördags fyllde jag år och fick då den enda bok jag faktiskt önskade mig, vilket var Let it snow. Viktigt var det dessutom att jag fick den i födelsedagspresent och inte i julklapp. Planen är att läsa ut Strimmor av hopp, som jag läser just nu, och sedan få den rätta julstämningen. Vad jag förstår utspelar sig boken under julafton/juldagen, men att läsa hela under en dag känns sådär. Så kanske kan jag börja senare i veckan och därefter avsluta den någon gång innan nästa vecka. Låter väl mysigt?!

Har ni några speciella läsplaner inför jul? 

fredag 16 december 2016

"Sedan du försvann"

Av Morgan Matson

Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2015/2016
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 347 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Since you've been gone
Annat: 

Handling: Det var Sloane som lyckades dra Emily ur hennes blyga skal och få livet att kännas spännande. Men precis innan det som skulle bli den mest episka sommaren någonsin försvinner Sloane! Allt hon lämnar kvar är en Att göra-lista med tretton Sloane-aktiga uppdrag som Emily normalt aldrig skulle fått för sig att göra. Men tänk om uppdragen kan hjälpa henne att återfinna sin bästa vän?

Palla ett äpple mitt i natten?

OK, det är ju rätt enkelt.
Dansa till gryningen?
Visst. Varför inte?
Kyss en främling?
Hmmm


Emily har nu den här (oväntade) sommaren på sig - med den (totalt oväntade) hjälpen från Frank Porter - att bocka av sakerna på Sloanes lista. Vem vet vad hon kommer att upptäcka?
Bada naken?
Vänta lite vadå?

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Just nu är jag frustrerad. Den här boken har stått i min bokhylla sedan i somras, och aldrig har jag tagit tag i den, då jag av någon underlig anledning trott att den skulle vara jobbig att läsa. Trots att jag hade hört så mycket gott om den (och därför även införskaffat mig den) var jag tveksam, och kände bara att jag inte orkade ta tag i den. När jag tillslut tog upp boken förväntade jag mig dåligt flyt och ett tungt språk, men så fel jag hade.

En perfekt feel good-roman

Ingredienser:
• Sommar
• Kärlek och vänskap
• Utmaningar
• Road-trip


Sedan du försvann:
✓Sommar
✓Kärlek och vänskap
✓Utmaningar
✓Road-trip

Sedan du försvann är fulländad. Den har alla nödvändiga ingredienser för en fantastisk roman. Det är sommar, kärlek, vänskap, humor och en road-trip. För att inte tala om utmaningarna! Bara den där listan gör mig så lycklig! Den avviker från det vanliga och gör boken unik. Kärleken och vänskapen är fin, och boken bär på ett så fint budskap. Tyvärr känns det mesta ganska otroligt och det är lite för många sammanträffanden...

Språket är underbart. Det kan bero på att jag väntade mig en seg bok, men samtidigt är Sedan du försvann ovanligt lättläst. Man kommer in i boken direkt och sedan flyter det bara på. Språket är enkelt, men samtidigt tillräckligt avancerat för att kännas rätt och inte vara för ungdomligt och "talspråkigt". Språket lyckas verkligen förmedla de rätta känslorna och förstärker den där sommarmysiga känslan. 

Karaktärerna är underbara. Dels har vi den mystiska Sloane, och jag gillar tillbakablickarna kring hennes och Emilys relation, för då förstår man så mycket mer. De andra relationerna är också så himla fina och helt perfekta. Karaktärerna är så älskvärda, även om de ibland känns lite väl tillgjorda. Men vadå? Vill man ha verklighet borde man ju inte läsa en bok? Jag gillar Morgan Matsons fina gestaltningar och sätt att ge boken liv, för det är unikt. 

Sedan du försvann har allt. Sommar, kärlek, vänskap, utmaningar och en road-trip. Vad mer kan man önska? Att det då och då känns lite overkligt gör inte så mycket, även om jag då måste inse att jag inte kan önska mig den värld Emily får ta del av. Språket imponerar och boken sticker ut på så många sätt, trots att den på vissa sätt är som vilken annan feel good-roman. Morgan Matson har lyckats skapa något välkänt med en unik touch. 

Betyg: 
    

måndag 12 december 2016

Skola, skola, skola

Ny vecka! Men nu är vi inne i den näst sista skolveckan på terminen. I slutet av veckan sätts betygen, och sedan kan jag förhoppningsvis slappna av. Bortsett från att många uppgifter började på hösten men fortsätter på våren. De betygen behöver jag ju dock inte fokusera på just nu, vilket är väldigt skönt.

Ni kanske har noterat min bristfälliga närvaro på bloggen. Den har berott helt på skolarbete. Förra veckan höll jag seriöst på att drunka i sådant, men nu börjar det klinga av. I nuläget har jag bara två uppgifter kvar innan jag kan slappna av helt, och det känns skönt. Men det här är nog den hittills värsta skolterminen sett till hur mycket arbete jag har haft att färdigställa nu. Jag var faktiskt tvungen att göra en lista för att få någon form av överblick och här har ni den, lite som ett bevis på att jag faktiskt haft mycket för mig, haha:

• Bildspel + Utvärdering, Bild
• Egen låt, Musik
• Problemlösning, Matematik
• Analys av krönika, Svenska
• Text + podcast om etiska dilemman, SO
• Text + 2 poddar om hälsa + utvärdering, Idrott och hälsa
• Svara på frågor + glosor, Engelska
• Arbete + utvärdering, Slöjd
• Text om evolution + källkritik, NO

Plötsligt, sådär för runt två veckor sedan, uppenbarade sig den här högen med arbete. Usch! Jag förstår inte hur det gick till, för jag låg aldrig efter. Det var bara så att i alla ämnen utom spanska hade vi något att färdigställa inför terminsbetyget. Därav att bloggen blev lidande. Och så även min tid för läsning.

Jag började november med att läsa fyra böcker innan halva månaden ens hade gått, men därefter läste jag bara en bok. Den här månaden hoppas jag få lite mer läst, då jag nu får mer och mer tid över, vilket är skönt. Så om inget oväntat händer kommer jag klara mitt läsmål för i år. Det är även dags att börja fundera på lite nya mål, vilket alltid är roligt.

Hur har ni det under de sista veckorna innan jul? Lugnt eller lika mycket som jag? 


fredag 9 december 2016

"Untold"

Av Sarah Rees Brennan

Förlag: Simon and Schuster
Utgivningsår: 2013 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 370 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: The Lynburn Legacy, Del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Untold
Andra delar i serien: Unspoken (sv. Outtalat), Unmade
Annat: Läst på engelska

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: In this second book in the Lynburn Legacy, the sorcerous roots of Sorry-in-the-Vale have been exposed. Now no one in the town is safe, and everyone has to choose sides. Will the townspeople (magical and not) become "owned" by the sorcerers who believe it is their right to rule? Or will it continue in a more modern vein, with the presence of the sorcerers playing a quieter--and much less violent--role. If Kami Glass has anything to say about it, evil will not win. Despite having given up her own piece of magic, she is determined to do everything she can to make a difference. And whether they want to or not, her circle of friends (and potential boyfriends) will not be able to help but follow her and go along with her unusual schemes and battle tactics.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Det som gör The Lynburn Legacy unik är fantasyinslagen i vår värld. Personligen gillar jag fantasy sådär, och det krävs mycket för att jag ska uppskatta läsningen. Att läsa om en värld man känner igen gör det hela så mycket intressantare. Det är ett genidrag! Sorry-in-the-vale verkar vara ett så mysigt samhälle och det ligger verkligen en magisk och mystisk känsla över platsen. 

Världen är verkigen magisk, men det är ändå något jag saknar. Boken är faktiskt ganska tråkig, då det inte händer så mycket. Det är lite krig och kärlek, men inte så mycket mer. Och då räcker det tyvärr inte att språket och miljöerna är fantastiska, för det är dem. Slutet i boken ger mig panik. Det påminner så om The mortal instruments. Ni vet, att aldrig bli lycklig och sådär. Idén är unik, med handlingen är alldeles för sliten.  

Språket är underbart. Det är enkelt, fylligt och så himla vackert. Det rymmer även ett stort mått av sådan där simpel men så klockren humor, och läsningen blir ett rent nöje språkmässigt. Språket är målande och gör boken så levande. Att läsa den på engelska var dessutom lagom svårt, och det säger också mycket om språket. Det har ett bra flyt, och blir varken för enkelt eller för svårt. Det är på den där nivån ni vet. Nivån "perfekt". 

Att jag älskar Kami, Angela, Rusty, Ash och Jared är redan solklart, men sedan har vi så många andra karaktärer man inte heller kan låta bli att älska. Det är ett under hur man lyckas skriva en bok fylld av så många fantastiska personer, utan att perspnbeskrivningar tar över. För det känns verkligen som att jag känner Kamis pappa och syskon och Henry Thornton. Det är skickligt, på riktigt. Och relationerna... Så fina och drömmiga!

Ni som har tillgång till boken bara måste bläddra till sida 259 och läsa den och nästa sida. Det var ungefär då jag blev förälskad även i Kamis pappa. Han är ju så himla skön och en sådan supermänniska. Så smart och djärv, och så himla cool. Jag fullkomligt älskar den här scenen. Kamis pappa lyckas inte bara få mig att skratta, utan det är dessutom på Lillians bekostnad, och jag kan knappt föreställa mig hennes min just då. 

Untold har allt, förutom en bra handling. Språket är perfekt. Det är vackert, underhållande och enkelt. Boken är fylld av kreativa beskrivningar och komplexa scener. Karaktärerna är fantastiska och jag beundrar Sarah Rees Brennan för sin förmåga att introducera oss till dem utan att låta dem ta över berättelsen totalt. Men allt det här fina räcker inte när handlingen är så... tråkig. Vore det inte för resten skulle den sänka boken i botten, tyvärr.

Betyg: 
    

tisdag 6 december 2016

Läst i november

Antal böcker: 5 st
"Glassvärdet" av Victoria Aveyard
"Ingen normal står i regnet och sjunger" av Sara Ohlsson
"Eliten" av Kiera Cass
"Ingenting och allting" av Nicola Yoon
"Den gröna cirkeln" av Stefan Casta

Antal sidor: 1601
Antal sidor/dag (genomsnitt): 53,4

Kommentar: Månaden började bra med fyra böcker lästa innan halva månaden ens gått, tack vare härligt höstlov. Sedan tog det stopp. Jag kämpade mig dock tillslut genom en bok. Dessvärre lär december inte bli bättre. Kanske i slutet, men nu är det alldeles för mycket i skolan. 


Bäst  - "Minst bra":

1. Ingenting och allting av Nicola Yoon
2. Eliten av Kiera Cass
3. Glassvärdet av Victoria Aveyard
4. Ingen normal står i regnet och sjunger av Sara Ohlsson
5. Den gröna cirkeln av Stefan Casta

Mest...
Överraskande: Ingenting och allting
Sorglig: Ingenting och allting
Spännande: Eliten

Bästa...
Karaktär(er): Maddy - Ingenting och allting, America & Maxon - Eliten
Titel: Ingenting och allting
Citat: Spoilervarning! (Markera för att läsa) "Det var en gång en flicka vars hela liv var en lögn"Slut. (Ingenting och allting)

Annat: -

fredag 2 december 2016

"Den gröna cirkeln"

Av Stefan Casta

Förlag: Opal
Utgivningsår: 2010
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 334 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 10-13
Serie: Legenden om den gröna cirkeln, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Den gröna cirkeln
Andra delar i serien: Under tiden (fristående fortsättning)
Annat: 

Handling: Händelserna utspelar sig en liten bit in i framtiden: En tisdag i november försvinner fyra ungdomar spårlöst från kulturskolan Fågelboet. Ingen vet vart de tar vägen. Inte ens de själva vet var de har hamnat när de driver i land med sin flotte! Det här är ett försök att rekonstruera vad som hände dem och vad de upplevde. Det bygger på en dagbok och filmer som de lämnade efter sig.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: "Rysare", "riktigt ruggig historia"... Så står det på boken, och det gjorde att jag inte ville läsa boken på kvällen, för jag blir faktiskt ofta skrämd när jag läser skräck och sedan ska sova. Det slutade med att jag tvingade mig igenom boken, oftast på kvällstid. För den är inte läskig alls. Jag blir så besviken. Jag förväntade mig ju en "ruggig historia", men det här är varken läskigt eller spännande alls. 

Handlingen har stor potential, men där stannar det. Idén är väldigt intressant, om än något komplicerad. Tyvärr når den aldrig fram, och boken stannar som en halvfärdig idé och är allmänt märklig och konstig. Dessutom är den så underligt barnslig, och inte spännande alls. Det är även riktigt tråkig läsning. Det händer saker, men aldrig något spännande, utan jag tänker bara: "jaha, okej". Jag blir aldrig sådär indragen i storyn som man vill bli.

Språket är även det märkligt, och väldigt tråkigt. Boken är lättläst, men ändå går det så trögt framåt, för det är något i språket som inte riktigt stämmer. Det finns inget flyt och nutid varvas med dåtid och en möjlig nutid, som kan vara en dröm. Visst, det är lite spännande att inte veta om saker sker på riktigt, men här går det till överdrift. Försöken att göra boken unik, genom inslag som liknar ett filmmanus är onödiga och omotiverade. 

När man inte gillar huvudpersonen är det svårt att gilla boken ens det minsta. Och Judit faller mig inte i smaken alls. Det är dels svårt att förstå hur gamla personerna är. Ena stunden är det seriös kärlek och nästa stund springer Judit runt och skriker "Kalli Anka" och "Fantomin". Och hennes konstiga band med djur...? Nej. Det här håller inte. Detsamma gäller de andra karaktärerna. Det finns ingen jag fastnar det minsta för, och det är tråkigt.

Något annat som bör nämnas, som liksom resten av mina reflektioner, är negativt, är slutet. Vad var det ens för slut?! Man fick inte reda på någonting och den där "jaha"-känslan kom tillbaka. Det var verkligen tråkigt, och alldeles för öppet. Ska boken nu handla om något lite övernaturligt räcker det ju inte att saker är mystiska. Någon form av förklaring krävs ju. Annars är det ju bara en halvfärdig berättelse. 

Den gröna cirkeln gör mig verkligen besviken. Jag hade väntat mig en spännande och lite läskig berättelse, men istället möts jag av en ytterst märklig och bara halvfärdig berättelse, och jag förstår inte vad författaren ville få ut med den. Språket är även det märkligt, och hela boken är alldeles för barnslig. Karaktärerna känns alla väldigt omogna och är svåra att relatera till. Jag finner ingen logik bakom den här boken, men kanske missar jag något..?

Betyg: