fredag 18 september 2020

Allt jag fått lära mig

”Alla min fars historier handlade om vårt berg, vår dal, vår bergiga lilla fläck av Idaho. Han berättade aldrig vad jag skulle göra om jag lämnade berget. [...] Han berättade aldrig hur jag skulle veta när det var dags att komma hem.”
s. 13

Så inleds Tara Westovers självbiografiska berättelse om hennes uppväxt i en mormonsk familj i Idaho. De lever avskärmade från resten av samhället, i väntan på världens undergång. Illuminati är deras värsta fiende, och utbildning är en statlig konspiration. Men Tara drömmer inte om en framtid inom naturmedicin, och tveksamt börjar hon söka efter kunskap och mening, men är det värt det om hon riskerar förlora de hon håller av allra mest?  

* * *

Det är många som hyllat Allt jag fått lära mig. Så många. Och nu förstår jag dem. 

Jag förstod dem inte efter 100 sidor, eller 150 sidor, men efter kanske 180 sidor klarnade allt. Jag drar efter andan när familjens extrema trosuppfattning uppdagas, och när jag förstår att Tara 17 år aldrig hört talas om Förintelsen. Westover håller mig fascinerad och engagerad ända till slutet. Det är en gripande skildring som gör mig gråtfärdig, men också inspirerad. 

”Gud är här och arbetar bredvid oss. Han kommer inte låta något hända dig. Men om det händer dig något, då är det Herrens vilja.”
s. 79

Tara är 17 år första gången hon sätter foten i en skola. Tio år senare har hon studerat vid både Cambridge- och Harvard University, samt doktorerat. Trots att hon från början inte hade något. Tara är ett fulländat bevis på att det aldrig är för sent att skapa sig det liv man vill ha, och den insikten kommer jag alltid bära med mig. 

Min enda invändning är slutet. Efter att ha följt Tara under alla dessa år hade det varit berikande att få nutida Taras reflektioner kring det hon upplevt. Är hon fortfarande mormon? Har hennes föräldrar förlåtit henne? Vad tycker de om att hon skrivit den här boken? Det är ännu så många frågor som saknar svar. 

Allt jag fått lära mig är själva skälet till att jag läser. Det är böcker som den här jag ständigt är på jakt efter. Böcker som lär en något nytt; böcker som berör, engagerar, inspirerar. Låt dig inte skrämmas av en lite seg inledning, läs med ett öppet sinne och resten har Westover redan ordnat med perfektion. 

___________________________________________________________________ 
Allt jag fått lära mig
Författare: Tara Westover
Förlag: Natur & Kultur (2020) 
Sidor: 396 st (pocket)
Åldersgrupp: 15+
Originaltitel: Educated: A Memoir
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

onsdag 9 september 2020

Knutby

” 'Det finns en sådan kraft här', sa Sindre. 'Det är precis som Eva sa. Att det ska
spridas en eld från Knutby. Först upp över Uppland, och sedan över resten av Sverige. Och jag tror... nej, jag vet, jag vet att den kommer att spridas betydligt längre än så.' ”
s. 32

Det säger den karismatiske pastorn i Knutby Filadelfia, i Jonas Bonniers roman baserad på händelserna 2004 som försatte hela Sverige i chock. Här får läsaren följa nyckelpersonerna under åren som ledde fram till det som sedan blev känt som Knutbydramat. Hur kunde en kristen församling hamna på förstasidorna på grund av ett mord? Vem eller vilka bär skulden? Och vad hände egentligen i Knutby?

* * * 

En välskriven skildring av de ofattbara händelserna 2004. Läsningen blir visserligen ett frustrerande detektivarbete i att ta reda på de verkliga namnen på bokens karaktärer, men namnbytena är också förståeliga, då det enbart är en roman baserad på verkliga händelser.

Bonnier lyckas exemplariskt med att väcka mitt intresse för dramat, men jag personligen hade föredragit att läsa mycket mer om psykologin bakom händelserna, och sluppit ta del av de flesta av alla många sexuella scener. Det intresserar mig inte alls, och boken som hade kunnat bli så djup och tänkvärd blir snarare osmaklig på ett överdrivet sätt. 

Jag är inte heller överens med berättartekniken som oftast är övertydlig i sina antydningar om att något är på gång. Som läsare får man inget utrymme till att själv skapa en känsla, utan jag finner mig ständigt som skriven på näsan, och det upplevs frustrerande. 

Knutby är en välskriven roman baserad på förfärliga händelser. Jag tilltalas dock inte av berättartekniken eller den linje Jonas Bonnier valt att fokusera sin berättelse på. Samtidigt finner jag mig uppslukad ända till slutet, och efteråt plöjer jag alla Wikipedia-sidor inom ämnet. Läs den om du vill veta mer om Knutbydramat, men låt den inte bli din enda källa. 

___________________________________________________________________ 
Knutby
Författare: Jonas Bonnier
Förlag: Albert Bonniers Förlag (2020) 
Sidor: 345 st (pocket)
Åldersgrupp: Vuxen
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

söndag 6 september 2020

Trotsa mig

”Kvinnan tar min hand. Kramar mina fingrar tills jag drar mig ur hennes grepp. 'Jag är din mor', säger hon. 'Och jag har bestämt att det är dags för dig att komma hem.'
s. 80

Näst sista boken i Tahereh Mafis succéserie, och hela Juliettes liv har visat sig vara en lögn. Inte ens hennes namn är en sanning, och i händerna på sina riktiga föräldrar kämpar hon både för världens framtid och för sitt eget minne. Vem är hon egentligen? Samtidigt för Warner, Kenji och alla andra sin egen kamp på jakt efter svar, innan det kanske är för sent. Har Warner och Juliette Ella chans till en framtid tillsammans när allt de trott sig veta visat sig vara falskt? 

* * *

”Är det inte just det här vi kämpar för?
    En andra chans till lycka.”
s. 339

Så slutar Trotsa mig och så kunde gärna hela serien få sluta. För slutet är så vackert – så fulländat! – att jag är rädd för vad seriens sista bok kan orsaka för skada. Snälla ingen behöver väl dö?

Givetvis kommer jag läsa även sista boken. Dels i ren abstinens, men mest för att jag älskar hur serien och Tahereh Mafis författarskap aldrig slutar växa. I de första böckerna blev jag golvad av Mafis skildring av kärlek och jag slutade aldrig fascineras av hennes karaktärsbygge. Men det var bara början. 

Nu lär man känna karaktärerna på djupet och jag älskar hur Warners och Juliettes Ellas relation går från att vara mest sexuell till att bli känslosam. Eller, den har alltid varit fylld av känslor, men nu är attraktionen inte bara fysisk utan även emotionell, och jag älskar det. Efter fem böcker hade vem som helst tröttnat på deras smöriga, om än dramatiska kärlekshistoria, men nu gör Mafi något nytt av den, och jag har ännu inte fått nog. Ojämförbart!

Trotsa mig tillför nya dimensioner till ett redan vinnande koncept. Har du ännu inte upptäckt Tahereh Mafi är det hög tid! Given för både ungdomar och vuxna som vill läsa något träffsäkert och unikt som verkligen känns, och som blandar mörker med hoppfullhet på ett klockrent sätt. Få skriver om känslor lika bra som Mafi. 

 ___________________________________________________________________ 
Trotsa mig
Författare: Tahereh Mafi
Förlag: B. Wahlströms (2020) 
Sidor: 339 st 
Åldersgrupp: 14+
Originaltitel: Defy me
Läs också: Rör mig inte, Rädda mig inte, Sätt mig i brand, Frukta mig
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

torsdag 3 september 2020

Bara vara vänner

Stort tack, Rabén & Sjögren, för recensionsexemplaret!

Bara vara vänner är en fristående uppföljare till Ina Lagerwalls Vi går varvet. Här följer vi återigen Liv som går i sjuan. Det är ny termin och allt är annorlunda. Liv har nya kompisar, och samtidigt spirar känslorna inom henne. Det blir konflikter bland vännerna, drömmar om förälskelser, och Liv förstår mer om både sig själv och andra under en stormig tid av uppväxten. 

* * * 

Jag får inte ihop det. Boken kretsar kring ett gäng sjundeklassare. Språkligt känns den som skriven för nioåringar. Baserat på ämnena den tar upp är den för äldre tonåringar. 

Och jag får bara inte ihop det.

Varken nioåriga eller fjortonåriga jag skulle ha uppskattat boken som helhet. Eller så var jag bara en orimligt omogen sjundeklassare som aldrig funderat på min sexuella läggning, haft en identitetskris eller behövt oroa mig för sexuella övergrepp av klasskamrater. Det är förstås viktigt att sådana ämnen tas upp, men jag vet inte om det här är rätt forum.

För min del blir bokens enda behållning de små poetiska inslagen här och där. Visst, de kunde gärna fått sticka ut lite mer - kanske ha kursiverad stil? - men så petiga behöver vi inte vara. De är hur som helst vackra och tänkvärda, och tillför lite av det där mer mogna uttrycket som jag väntat på sedan sida ett. 

Bara vara vänner lyckas vara skriven för alla, och samtidigt ingen. Även om de poesiliknande inslagen är en succé räcker de inte för att väga upp för den spretiga målgruppen. Kanske tycker andra helt annorlunda, men jag personligen vet ännu inte för vem den här boken är skriven. 
___________________________________________________________________ 
Bara vara vänner
Författare: Ina Lagerwall
Förlag: 2020
Sidor: 157 st 
Åldersgrupp: 9-12
Läs också: Vi går varvet
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.