Fula tjejer

”Vem skapar ett anonymt konto och döper det till Fula tjejer? Vem följer ett konto som heter Fula tjejer? 

    Då: inte så många. Nu: anmärkningsvärt hög andel av alla på Frejaskolan.”

s. 19

I Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck & Sara Ohlssons nya ungdomsbok är tjejernas största rädsla att hamna på instagramkontot Fula tjejer. Tilde, Eleni och Jasmine är helt olika åttondeklassare och helt otippat bestämmer de sig för att tillsammans gå till botten med vem som skapat kontot. Det hela blir en fråga om lojalitetsprövningar och mod, men framför allt ett bevis på att vi är starkare tillsammans. 

* * * 

Jag hade inte alls tänkt läsa den här boken just nu.  

Men så i torsdags lyssnade jag på ett samtal om den på Bokmässan Play, och blev så nyfiken att jag var tvungen att läsa den direkt. Sträckläsa den direkt, för att vara exakt. Och vilket härlig bok att sträckläsa, tack vare ett luftigt språk och en spännande handling. Vem blir nästa person att hamna på Fula tjejer? Hur ska tjejerna lösa mysteriet? Vem är kontoinnehavaren? Det går helt enkelt inte att sluta när man väl börjat. 

I våras läste jag Moxie, en underbar ungdomsroman fylld av girl power och hopp, och Fula tjejer har många likheter med den. Fast här känns karaktärerna mer genomarbetade, vilket jag älskar. Tilde, Eleni och Jasmine är tre helt olika personer - troligen mycket tack vare att varje författare skapat en person - och det blir så genuint och intressant. 

Dessutom är jag tacksam över en ungdomsbok som inte huvudsakligen handlar om kärlek. Nej, här är det vänskapen och gemenskapen mellan tjejer (the girl power) som är i fokus, och jag älskar det. Det är så inspirerande, befriande och rätt.

Fula tjejer är utmärkt sträckläsningsmaterial för tonåringar såväl som unga vuxna. Det är en lättsam story som ändå har tyngd, och det är en bok som på så många sätt är helt rätt i tiden. Läs den och inspireras av styrkan i en gemenskap, känn igen dig i de välgjorda karaktärerna och var tacksam över att det här bara är början på en trilogi jag längtar efter att få följa. 

Tack snälla, Gilla Böcker, för härligt recensionsexemplar!

___________________________________________________________________ 

Fula tjejer

Författare: Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck & Sara Ohlsson

Förlag: Gilla Böcker (2020) 

Sidor: 252 st 

Åldersgrupp: 13+

Läs också: Jobbiga tjejer, Svaga tjejer (Ännu ej utkomna)

Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

Som att komma hem

Klockan har slagit halv tolv och även de morgontrötta mässbesökarna har anlänt till Svenska Mässan. Man ser knappt golvet för alla som trängs bland montrarna, med färgglada bokkassar i händerna. I B-hallens tak snurrar Bonnierförlagens enorma banderoll och högtalare från olika scener överröstar varandra. Var man än vänder blicken finns mer att upptäcka, och man känner sig så vilsen, men samtidigt helt hemma... 

Men inte i år.

I år saknar vi allt det där. Vi saknar trängseln, det berusande folkvimlet. Vi saknar gemenskapen, inspirationen, glädjen. Vi saknar till och med den svindyra, helt okej lunchen som man slängde i sig i all hast, om man hade tur sittandes, oftare ståendes. 

Att gå på Bokmässan är lite som att komma hem. Att vara omringad av människor som också har skrattat och gråtit till böcker och förtrollats av det skrivna ordet. Det finns en outtalad gemenskap i Göteborg sista helgen i september varje år. Flera tiotusen människor ingår och det som förenar oss alla är kärleken till det skrivna ordet och i en allt mer digitaliserad värld blir gemenskapen på Bokmässan viktigare än någonsin. 

Och när tåget på söndagskvällen rullar in mot Stockholm känner jag mig som Harry Potter när han återvänder till det dystra Privet Drive 4. Allt är tystare, mörkare. Bara bokkassarna bevisar att det var på riktigt, att det inte var någon dröm. Och då är det bara att börja räkna dagarna tills jag får återvända till mitt andra hem. 362... 361... 360... 

I år tog nedräkningen mig bara till vardagsrummet och Bokmässan Play. Det är när jag sitter där i soffan som jag inser hur mycket jag saknar att armbåga mig fram genom folkmassan, gå vilse bland montrarna och flanera mellan seminarier och scensamtal. För att åka till Bokmässan är som att komma hem och i år känns det mer än någonsin. 

Så hoppas att vi får ses i Göteborg nästa år. Hoppas.

/Lexie

Det här inlägget är en del av en Bokmässestafett. Här finner du hela stafettens schema. Jag tog över stafettpinnen från Bokdivisionen och klockan 12.00 fortsätter stafetten hos Västmanländskans bokblogg. 

___________________________________________________________________

Snart på Bokmässan Play – 3 tips

12.00 - 12.40: 

I fokus: Peter Fröberg Idling, Jack Werner, Mats Strandberg, Jenny Jägerfeld

Ett samtal om böcker på temat skräck. Länk!

12.00 - 12.30:

Förändra för framtiden

Om hur vi ställer om till en hållbar livsstil, med Magnus Carlsson, Johanna Stål med flera. Länk!

12.00 - 12.30:

Hur lång är en armlängd?

En diskussion om public services roll i demokratin. Hur är man opartisk när staten betalar? Länk!

Bokmässestafett 2020 – Deltagarlista

Hej på er!

Vid den här tiden brukar jag sitta på en spårvagn eller redan vandra runt på mässgolvet, på Bokmässans höjdpunktsdag. I år vandrar jag istället mellan vardagsrummet och köket. För att skapa lite av den där saknade bokmässe-känslan har dock Enligt O, Fiktiviteter, och dagarna går... och Västmanländskans bokblogg tillsammans ordnat en bokmässestafett.

Under dagen får vi läsa 12 bokbloggares tankar om Bokmässan. Klockan 11.30 publiceras mitt inlägg här och nedan finner ni hela schemat: 

9.30 Bokhyllan i pepparkakshuset

10.00 och dagarna går ...

10.30 Ett eget läsrum

11.00 Bokdivisionen

11.30 Tusen sidor

12.00 Västmanländskans bokblogg

13.00 Feministbiblioteket

14.00 Fiktiviteter

15.00 Bokbesatt 

16.00 enligt O

17.00 Agnes Bokblogg  

18.00 Breakfast Book Club

Ha en fin lördag och så hörs vi igen lite senare!

/Lexie

Gravplaneten

Gravplaneten är den tredje delen iOskar Källner & Karl Johnssons enorma rymdepos för slukaråldern. Nu befinner sig Alice, Elias och de andra på Stillheten, och de har just kraschlandat på gravplaneten. Återigen ställs de inför oväntade risker och faror, men kanske kan de också finna något de letat efter länge, på gravplaneten Umbezra? 

* * * 

Det blir som jag befarat.

Berättartekniken där man kastas rakt in i handlingen och det flera månaders långa mellanrummet mellan andra och tredje boken bara bortses ifrån är på många sätt underbar... men också problematisk. 

För tioåringen som i väntan på Gravplaneten på sin höjd läst några få andra böcker, är det inget problem. Men jag som läst fler böcker än jag kan hålla i minnet sedan Järnrosen får en för lång startsträcka här för att jag ska kunna njuta fullt ut. För den som kan ge hela serien sin fulla uppmärksamhet lär dock magi uppstå. 

De färgglada och händelserika illustrationerna gör boken luftig och perfekt även för ovana läsare. Språket är lättläst och boken är lockande händelserik. Det enda jag verkligen saknar är Elias och Alices underbara syskonrelation i de första böckerna, som här hamnat i skymundan.

Gravplaneten håller måttet. Serien är perfekt för nybörjarläsare med ett intresse för rymden och sci-fi, som uppskattar snabba vändningar och en rapp dialog. Min enda invändning är syskonrelationen mellan Alice och Elias som inte når sin fulla potential här.

Tack, Rabén Sjögren, för recensionsexemplaret!

___________________________________________________________________ 

Gravplaneten

Författare: Oskar Källner & Karl Johnsson

Förlag: Rabén & Sjögren (2020)

Sidor: 236 st 

Åldersgrupp: 10+

Läs också: Bortförda och Järnrosen

Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

Allt jag fått lära mig

”Alla min fars historier handlade om vårt berg, vår dal, vår bergiga lilla fläck av Idaho. Han berättade aldrig vad jag skulle göra om jag lämnade berget. [...] Han berättade aldrig hur jag skulle veta när det var dags att komma hem.”

s. 13

Så inleds Tara Westovers självbiografiska berättelse om hennes uppväxt i en mormonsk familj i Idaho. De lever avskärmade från resten av samhället, i väntan på världens undergång. Illuminati är deras värsta fiende, och utbildning är en statlig konspiration. Men Tara drömmer inte om en framtid inom naturmedicin, och tveksamt börjar hon söka efter kunskap och mening, men är det värt det om hon riskerar förlora de hon håller av allra mest?  

* * *

Det är många som hyllat Allt jag fått lära mig. Så många. Och nu förstår jag dem. 

Jag förstod dem inte efter 100 sidor, eller 150 sidor, men efter kanske 180 sidor klarnade allt. Jag drar efter andan när familjens extrema trosuppfattning uppdagas, och när jag förstår att Tara 17 år aldrig hört talas om Förintelsen. Westover håller mig fascinerad och engagerad ända till slutet. Det är en gripande skildring som gör mig gråtfärdig, men också inspirerad. 

”Gud är här och arbetar bredvid oss. Han kommer inte låta något hända dig. Men om det händer dig något, då är det Herrens vilja.”

s. 79

Tara är 17 år första gången hon sätter foten i en skola. Tio år senare har hon studerat vid både Cambridge- och Harvard University, samt doktorerat. Trots att hon från början inte hade något. Tara är ett fulländat bevis på att det aldrig är för sent att skapa sig det liv man vill ha, och den insikten kommer jag alltid bära med mig. 

Min enda invändning är slutet. Efter att ha följt Tara under alla dessa år hade det varit berikande att få nutida Taras reflektioner kring det hon upplevt. Är hon fortfarande mormon? Har hennes föräldrar förlåtit henne? Vad tycker de om att hon skrivit den här boken? Det är ännu så många frågor som saknar svar. 

Allt jag fått lära mig är själva skälet till att jag läser. Det är böcker som den här jag ständigt är på jakt efter. Böcker som lär en något nytt; böcker som berör, engagerar, inspirerar. Låt dig inte skrämmas av en lite seg inledning, läs med ett öppet sinne och resten har Westover redan ordnat med perfektion. 

___________________________________________________________________ 

Allt jag fått lära mig

Författare: Tara Westover

Förlag: Natur & Kultur (2020) 

Sidor: 396 st (pocket)

Åldersgrupp: 15+

Originaltitel: Educated: A Memoir

Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

Knutby

” 'Det finns en sådan kraft här', sa Sindre. 'Det är precis som Eva sa. Att det ska
spridas en eld från Knutby. Först upp över Uppland, och sedan över resten av Sverige. Och jag tror... nej, jag vet, jag vet att den kommer att spridas betydligt längre än så.' ”

s. 32

Det säger den karismatiske pastorn i Knutby Filadelfia, i Jonas Bonniers roman baserad på händelserna 2004 som försatte hela Sverige i chock. Här får läsaren följa nyckelpersonerna under åren som ledde fram till det som sedan blev känt som Knutbydramat. Hur kunde en kristen församling hamna på förstasidorna på grund av ett mord? Vem eller vilka bär skulden? Och vad hände egentligen i Knutby?

* * * 

En välskriven skildring av de ofattbara händelserna 2004. Läsningen blir visserligen ett frustrerande detektivarbete i att ta reda på de verkliga namnen på bokens karaktärer, men namnbytena är också förståeliga, då det enbart är en roman baserad på verkliga händelser.

Bonnier lyckas exemplariskt med att väcka mitt intresse för dramat, men jag personligen hade föredragit att läsa mycket mer om psykologin bakom händelserna, och sluppit ta del av de flesta av alla många sexuella scener. Det intresserar mig inte alls, och boken som hade kunnat bli så djup och tänkvärd blir snarare osmaklig på ett överdrivet sätt. 

Jag är inte heller överens med berättartekniken som oftast är övertydlig i sina antydningar om att något är på gång. Som läsare får man inget utrymme till att själv skapa en känsla, utan jag finner mig ständigt som skriven på näsan, och det upplevs frustrerande. 

Knutby är en välskriven roman baserad på förfärliga händelser. Jag tilltalas dock inte av berättartekniken eller den linje Jonas Bonnier valt att fokusera sin berättelse på. Samtidigt finner jag mig uppslukad ända till slutet, och efteråt plöjer jag alla Wikipedia-sidor inom ämnet. Läs den om du vill veta mer om Knutbydramat, men låt den inte bli din enda källa. 

___________________________________________________________________ 

Knutby

Författare: Jonas Bonnier

Förlag: Albert Bonniers Förlag (2020) 

Sidor: 345 st (pocket)

Åldersgrupp: Vuxen

Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

Trotsa mig

”Kvinnan tar min hand. Kramar mina fingrar tills jag drar mig ur hennes grepp. 'Jag är din mor', säger hon. 'Och jag har bestämt att det är dags för dig att komma hem.'”

s. 80

Näst sista boken i Tahereh Mafis succéserie, och hela Juliettes liv har visat sig vara en lögn. Inte ens hennes namn är en sanning, och i händerna på sina riktiga föräldrar kämpar hon både för världens framtid och för sitt eget minne. Vem är hon egentligen? Samtidigt för Warner, Kenji och alla andra sin egen kamp på jakt efter svar, innan det kanske är för sent. Har Warner och Juliette Ella chans till en framtid tillsammans när allt de trott sig veta visat sig vara falskt? 

* * *

”Är det inte just det här vi kämpar för?

    En andra chans till lycka.”

s. 339

Så slutar Trotsa mig och så kunde gärna hela serien få sluta. För slutet är så vackert – så fulländat! – att jag är rädd för vad seriens sista bok kan orsaka för skada. Snälla ingen behöver väl dö?

Givetvis kommer jag läsa även sista boken. Dels i ren abstinens, men mest för att jag älskar hur serien och Tahereh Mafis författarskap aldrig slutar växa. I de första böckerna blev jag golvad av Mafis skildring av kärlek och jag slutade aldrig fascineras av hennes karaktärsbygge. Men det var bara början. 

Nu lär man känna karaktärerna på djupet och jag älskar hur Warners och Juliettes Ellas relation går från att vara mest sexuell till att bli känslosam. Eller, den har alltid varit fylld av känslor, men nu är attraktionen inte bara fysisk utan även emotionell, och jag älskar det. Efter fem böcker hade vem som helst tröttnat på deras smöriga, om än dramatiska kärlekshistoria, men nu gör Mafi något nytt av den, och jag har ännu inte fått nog. Ojämförbart!

Trotsa mig tillför nya dimensioner till ett redan vinnande koncept. Har du ännu inte upptäckt Tahereh Mafi är det hög tid! Given för både ungdomar och vuxna som vill läsa något träffsäkert och unikt som verkligen känns, och som blandar mörker med hoppfullhet på ett klockrent sätt. Få skriver om känslor lika bra som Mafi. 

 ___________________________________________________________________ 

Trotsa mig

Författare: Tahereh Mafi

Förlag: B. Wahlströms (2020) 

Sidor: 339 st 

Åldersgrupp: 14+

Originaltitel: Defy me

Läs också: Rör mig inte, Rädda mig inte, Sätt mig i brand, Frukta mig

Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

Bara vara vänner

Stort tack, Rabén & Sjögren, för recensionsexemplaret!

Bara vara vänner är en fristående uppföljare till Ina Lagerwalls Vi går varvet. Här följer vi återigen Liv som går i sjuan. Det är ny termin och allt är annorlunda. Liv har nya kompisar, och samtidigt spirar känslorna inom henne. Det blir konflikter bland vännerna, drömmar om förälskelser, och Liv förstår mer om både sig själv och andra under en stormig tid av uppväxten. 

* * * 

Jag får inte ihop det. Boken kretsar kring ett gäng sjundeklassare. Språkligt känns den som skriven för nioåringar. Baserat på ämnena den tar upp är den för äldre tonåringar. 

Och jag får bara inte ihop det.

Varken nioåriga eller fjortonåriga jag skulle ha uppskattat boken som helhet. Eller så var jag bara en orimligt omogen sjundeklassare som aldrig funderat på min sexuella läggning, haft en identitetskris eller behövt oroa mig för sexuella övergrepp av klasskamrater. Det är förstås viktigt att sådana ämnen tas upp, men jag vet inte om det här är rätt forum.

För min del blir bokens enda behållning de små poetiska inslagen här och där. Visst, de kunde gärna fått sticka ut lite mer - kanske ha kursiverad stil? - men så petiga behöver vi inte vara. De är hur som helst vackra och tänkvärda, och tillför lite av det där mer mogna uttrycket som jag väntat på sedan sida ett. 

Bara vara vänner lyckas vara skriven för alla, och samtidigt ingen. Även om de poesiliknande inslagen är en succé räcker de inte för att väga upp för den spretiga målgruppen. Kanske tycker andra helt annorlunda, men jag personligen vet ännu inte för vem den här boken är skriven. 

___________________________________________________________________ 

Bara vara vänner

Författare: Ina Lagerwall

Förlag: 2020

Sidor: 157 st 

Åldersgrupp: 9-12

Läs också: Vi går varvet

Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.