torsdag 31 december 2015

The Hunger Games-vecka

Hejdå 2015! Snart... Och hej till 2016!

Nu börjar snart ett nytt år och för att fira in det ordentligt planerar jag nu en total The Hunger Games-vecka för att inviga det nya året. Planen är att jag från och med imorgon (1 januari) fram till 8 januari ska skriva ett Hungerspelen-relaterat inlägg varje dag. Det kommer bli alltifrån citat, videos, tankar och annat nördigt och förhoppningsvis intressant.

Jag tänker redan nu varna er för att undvika inläggen som heter "THG: ....." om ni inte vill bli spoilade. Det är stor risk för spoilers från alla filmer och böcker, så undvik att läsa dem om du inte har läst/sett serien och inte vill bli spoilad. Nu har jag varnat er.


tisdag 22 december 2015

Bloggpaus tom 31 december

Ni behöver inte vara oroliga, vi pratar inte om någon lång tid. Från och med idag, 22 december, fram till förmodligen 31 kommer jag ta en paus från bloggen, ungefär en vecka alltså. (Skrev tydligen inte månaden i slutet, men tyckte det var uppenbart att vi pratade om december, annars skulle jag nog inte vetat så exakt. Dessutom skrev jag ju att det var ungefär en vecka också.) Tom 31 december.

Jag vill ha tid till att vara med familjen nu när det är jul, och jag tror att alla andra också har ganska fullt upp, så varför ska jag då stressa med att skriva för att ingen ska ha tid att läsa det. Nej, det känns bara onödigt. Så då passar jag på att ta en liten paus från och med nu.

Vi hörs därmed en sista gång 2015 om ett tag och sedan hörs vi med nya tag nästa år. Jag har dessutom planerat in en lite rolig grej att börja året med. Jag tycker i alla falla att den är rolig, den var åtminstone rolig att göra. Får se om ni håller med, men hörs först den 31 december.

Ha en god jul och ett trevligt lov så länge!


söndag 20 december 2015

"Jag och Earl och tjejen som dör"

Av Jesse Andrews

Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2012 (Engelska) 2015 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 281 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-18
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Me and Earl and the dying girl
Annat: 

Handling: Greg Gaines har kommit på det ultimata sättet att överleva High School. Genom att inte riktigt vara vän med någon, utan vara lite vänskaplig med alla grupper, kommer han ha makt och inte riskera att bli påhoppad av pundare och gothar eller meddragen i mattetävlingar och stämplas som nörd. Han håller sig på sin kant, gör inget väsen av sig under livets värsta tid. Men när Rachel drabbas av leukumi föreslår Gregs mamma att han ska bli vän med henne för att muntra upp henne. Greg har inget annat alternativ än att ge upp sina teorier och bli vän med Rachel. Vilket visar sig bli svårare och smärtsammare än han någonsin trott.

Omdöme: "Den roligaste boken om döden du kommer att läsa". Så stod det på baksidan. Nu vet jag inte riktigt om jag kan hålla med. Liksom Rachel - The movie, tycker jag inte att boken handlar så mycket om Rachel och döden. Det är mest Greg och hans problem, men jag kan hålla med om att jag skrattar mycket, även fast det är så sorgligt. Handlingen är väldigt annorlunda och intressant, på sättet den är upplagd.


Boken är skriven som en bok som Greg skriver om tiden med Rachel. Det är en annorlunda taktik för att skriva en bok. Det gör att allt blir så himla personligt och ofta roligt, för Greg är en rolig person. Uttryckssättet blir också mera ungdomligt och inte så himla sorgligt utan mer roligt. Det är bra, för annars skulle den här boken inte skilja sig så mycket i mängden, men nu gör den det. Språket är lättläst och roligt och skrivet som ett filmmanus i dialogerna, vilket är kul och unikt.

Boken har färgstarka karaktärer som alla är unika och utstickande och helt på sitt eget sätt. Det är krångliga relationer som både ger en skratt och nära tårar-upplevelser, vilket är unikt. Samtidigt är det väldigt lätt att relatera till många karaktärer. Hur de inser att de inte är så gudomlig som de vill, inte orkar kämpa osv. Det gör att allt känns ännu verkligare. Jag gillar också mycket hur alla relationer utvecklas och budskapet och det viktiga i boken som framförs på ett humoristiskt sätt.

För att sammanfatta: Med ett lättsamt språk och en en rolig stämning framförs en sorglig historia med ett viktigt budskap. Det blir på ett minnesvärt och unik sätt, vilket gör att den här boken sticker ut. Skrivsättet är annorlunda och uppfinningsrikt och på olika sätt gör författaren att det är lätt att relatera till allt, genom språk, karaktärer och situationer. Det gör att boken är enkel att läsa, trots den sorgliga och fina handlingen.

Betyg:



fredag 18 december 2015

Halli, hallå...

...jag måste bara snabbt kika in med årets ungefär bästa nyheter. Något så när åtminstone, när jag inte tänker efter. Hände säkert något ännu bättre, men, men... Tillbaka till de fantastiska nyheterna.

Är ni beredda?

SHADOWHUNTERS KOMMER VISAS PÅ NETFLIX!!!

Herregud, vad jag blev över att få reda på det. Här tog jag del av de fantastiska nyheterna. Shadohunters är alltså en tv-serie baserad på bokserien The Mortal Instruments som har premiär i USA 12 januari. Avsnitten kommer komma ut på Netflix en dag efter och jag kommer sitta som klistrad. Det ska bli så spännande och jag följer dessutom ingen annan serie och därför blir det ju roligt att göra det. Och att det är just den här serien också!

Tack och hej, hörs på söndag i en bokrecension av "Jag och Earl och Tjejen som Dör"!

torsdag 17 december 2015

Tiden går fort...

Idag fyller jag fjorton år. Då kom jag och tänka på hur snabbt tiden faktiskt har gått och nu går den ännu snabbare. Det känns som att jag nyss började mellanstadiet och idag om ett år har jag förhoppningsvis valt var jag ska söka till gymnasiet. Eller har man redan sökt då? Jag vet att man söker på betygen från höstterminen, men gör man det höstterminen eller är det i början av vårterminen? Måste erkänna att jag inte har alltför bra koll, men ändå. Ni förstår min poäng.

Jag har börjat tänka lite smått på det här med gymnasium, men det är riktigt svårt att välja, och dessutom förstår man inte någonting av alla olika kurser och program och poäng. Det är så komplicerat och otydligt, men jag antar att det ger sig och jag kommer nog få veta en del nästa år. Däremot börjar det kännas lite stressigt. Jag menar, jag kämpar verkligen för mina betyg och presterar så bra jag kan i skolan, men ändå vet jag inte vad jag vill. Vad jag vill gå på gymnasiet, jobba med. Inget vet jag. Jag har däremot några tankar, men inget jag verkligen direkt känner "oh-wow" för.

Det är ett så stort beslut som ska tas och det känns som om det kommer påverka hela min framtid. Jag kan inte förstå att jag snart måste ta det beslutet. Så nu börjar stressen och uppdrag "hitta mig själv". För jag tror att det värsta som finns är att välja fel, välja något man inte trivs med. Det förstör nog mycket av ens framtid. Därför tänker jag mest att jag ska välja vad jag tycker om, men det är som sagt inget jag verkligen brinner för. Jag vill inte heller välja något alldeles för inriktat som man bara kan få en inriktning av senare. Jag vill ha möjligheter, för tänk om man ändrar sig. Jobbet man drömde om kanske inte var rätt? Därför vill jag välja ett program som man har olika riktningar att gå vidare ifrån, beroende på vad man faktiskt vill.

Med gymnasiet kommer även ett helt nytt liv. På både gott och ont. Visst jag ska det bli väldigt spännande och roligt med något helt nytt. För helt ärligt? Efter sju år med de flesta, ännu längre eller kortare med andra i klassen är man någonstans lite trött på allt. Man tar alla för givet och det händer aldrig något nytt. Man har sin roll och den går inte att byta. Nu får man en chans att börja om och dessutom kanske ambitionen ligger lite högre på gymnasiet, speciellt om man väljer t ex naturprogrammet, vilket ju bara är positivt. Man kan bli någon helt annan, som man inte haft chans att vara innan och allt känns så mycket mer seriöst och spännande. Men kan fortfarande inte släppa det stora beslut som vilar på mina axlar (och alla andras i min ålder, för den delen).

Dock finns det några som förmodligen kommer välja andra vägar än jag och som jag uppriktigt sagt kommer sakna. Det är sorgligt att ha känt någon i drygt halva livet och sedan är det bara hejdå. I en ideal värld skulle vänskapen bestå, men så blir det förmodligen inte. Om man har valt olika riktningar i livet blir det nog tyvärr svårt att hålla fast och tillslut kommer det nog inte ens kännas viktigt. Man hittar ett nytt liv med likasinnade, men det är egentligen riktigt sorgligt. Det är förmodligen den längsta vänskapen man haft. Hela grundskolan har man kanske haft samma vänner och nu (alltså, 2017 för min del) kommer den försvinna. Bara sådär. Nästa vänskap kanske består i tre år och sedan ska man vidare igen. Därför är det riktigt sorgligt att förlora en vänskap som funnits så länge. Det kommer nog aldrig finnas lika stark vänskap som funnits så länge.

Därför ska jag nu ta vara på den sista tiden i min klass. Och när det känns som motigast och jag bara är så trött på alla, ska jag tänka att det bara är ett och ett halvt år kvar, och sedan är det över. Vilket innebär att jag kan hålla ut i klassen, även med dem som irriterat en så hemskt från första början, och även ta vara på den sista tiden och inte bara tänka på allt negativt. Dessutom har jag faktiskt en termin kvar och sedan kan jag börja tänka mer på gymnasiet. Just nu kan jag vara barn, åtminstone en liten stund till. 


tisdag 15 december 2015

"Cinder"

Av Marissa Meyer

Förlag: Mix Förlag
Utgivningsår: 2012 (Engelska & Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 399 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12-16
Serie: Månkrönikan/The lunar chronicles, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Cinder
Andra delar i serien: Scarlet, Cress, Winther
Annat: 

Handling: Mekanikern Cinder var med om en hemsk olycka när hon var elva år och har därför blivit en cyborg, för att kunna räddas. Stora delar av hennes kropp är metall och hon kan inte gråta eller rodna. I Nya Beijing betraktas cyborgs som understående och icke-mänskliga och hon är utstött. Cinder bor med sin styvmor och två styvsystrar och behandlas dåligt. Samtidigt härjar pesten i staden och Cinder lever under hotet att bli offrad av sin styvmor, som inte vill annat än bli av med henne, till pestforskning. En dag kommer oväntat prinsen till Cinders stånd och vill ha hjälp med att laga en android. Det blir början på något som är så mycket större än någon kunnat ana. För vad är det som finns i androiden, som är så viktigt att någon annan velat åt det? Och vad är hemligheten bakom Cinders förflutna?


Askungen - inte sagan som du minns den, men en saga du aldrig glömmer! 
-Bokens baksida

Omdöme: Idén till boken är unik och igenkänningsfaktorn med Askungen är riktigt stor, vilket förvånar då den här boken utspelar sig i en framtid fylld med robotar, disciplin och inte mycket utrymme till kärlek. Änåd liknas historien delvis med Askungen och samtidigt är det en unik story som binds ihop på mest spännande och oväntade sätt. Eller ja, helt oväntat var kanske inte slutet. Däremot är det en intressant handling som får en direkt, just tack vare igenkänningen.


Jag tänkte inte så mycket på språket, mer än att det kändes väldigt "Cinder". Allvarligt, men ändå så där galet "tjejigt" då och då. Det är ett mysigt språk som är lätt att hänga med i. Det är spännande och skrivet på ett vanligt sätt. Inget originellt, men jag gillar de små citaten ifrån Askungen som börjar bokens delar. Det gör att man får ännu mer igenkänning och spänningen ökar.

Boken har riktigt fina karaktärer och styvmodern känns verkligen som styvmodern i Askungen. Skickligt gjort. Cinder gillar jag ganska mycket. Hon utvecklas mycket och det är alltid kul. Hon är nog lite sådär som jag skulle vilja vara. Hon är egentligen ganska blyg, men så klok och tillslut vågar hon faktiskt gå sin egen väg och visa sina tankar och känslor. Stark är hon, helt enkelt. Prins Kai, honom gillar jag också. Själva storyn med att Cinder oväntat blir vän med honom är också bra. Kai är så charmig och snäll och modig, men han är ändå lite mer "manipulerad" av världen de lever i. Cinder är fortfarande sig själv, medan han har påverkats av andra, vilket förstör honom lite.

För att sammanfatta: Med en unik idé som ger mysiga känslor från barndomen förmedlas ett viktigt budskap i en annorlunda framtidsvärld. Egentligen gillar jag inte fantasystilen så där mycket, men det här gillar jag faktiskt. Dessutom passar språket bra och karaktärerna är fina och även deras relationer. De liknar även mycket personerna i Askungen. Och slutet... Nu måste jag läsa vidare, och det kommer blir ett sant nöje. Jag överraskades mycket positivt av den här boken.

Betyg:



söndag 13 december 2015

Tredje advent

Natten går tunga fjät, runt gård och stuva... 

Lucia, idag och runt lunch kom jag och familjen hem från Gävle, dit vi åkte igår förmiddag, för att äta julbord tillsammans med farfar, som bor där. Det var en ganska mysig resa och det var något kallare där, men ingen snö. Tyvärr. Jag önskar bara att det ska vara snö på min födelsedag, den 17:e, men det kommer nog inte bli så. Det är verkligen konstigt och trist att nu i närmare mitten av december har vi ingen snö. Om 11 dagar är det julafton och idag är det tredje advent. Det är allt en konstig värld vi lever i...

Nu vet jag inte vad mer jag ska skriva. Det här är ett ganska konstigt inlägg, men det kändes ännu konstigare att inte skriva det, eftersom att jag har gjort ett inlägg för första och andra advent. Så om en vecka blir det ett till sådant här konstigt inlägg.

Tack så länge, så hörs vi med en bokrecension på tisdag, förhoppningsvis.

Uppdatering: Ungefär, precis, exakt när jag postade inlägget kom den första riktiga snön, som faktiskt stannat. Med den kom också lite kallare temperatur, sedan lite varmare, vilket resulterade i ett väglag halt som bara den. Det var inte vad jag önskade. Men, men. Man kan ju inte få allt. 

fredag 11 december 2015

Jag och Earl och tjejen som dör, film och annat...

Insåg idag att jag inte uppdaterat "Läser just nu" på jättelänge. Slarvigt av mig. I alla fall, nu är det uppdaterat och just nu läser jag Jag och Earl och tjejen som dör. Jag har inte kommit särskilt långt ännu, men jag måste säga att den är riktigt rolig än så länge. Hur man nu kan säga det efter titeln. Till mitt försvar står det faktiskt något i stil med "Den roligaste boken du kommer läsa om döden". Så, ja, än så länge stämmer det.

Det som är lite roligt är att jag idag såg att just den här boken har blivit film. Hur jag nu kunnat missa det. Nu har det blivit ännu mer aktuellt att läsa den här boken, så jag kan se filmen. Det är verkligen roligt att numera är det så himla många böcker som blir film och det är ju bra. Så behöver man inte sitta och prata om Tris och Katniss och alla utan att folk inte förstår någonting. Och så får ju även de som inte läser chansen att tänka om eller bara lära känna de fantastiska världarna som byggs upp.

Den här veckan sätts alla betyg och nästa veckan blir riktigt lugn. Det är vanliga lektioner måndag och tisdag och resten av veckan har vi elevens val. Skönt, men tiden har gått så himla fort trots att det varit så mycket. Det är en tid där i oktober när tiden står nästan still, men sedan kommer höstlovet och efter det rullar tiden på som bara den och det går så snabbt och plötsligt är en termin slut. Poff!


onsdag 9 december 2015

I have some great news...

Hej, hallå, nu är det mesta inför den här veckan i skolan klart, och så även för i princip hela terminen. (!) Som jag nämnt tidigare har jag inte så mycket tid för att varken blogga eller läsa, men nu blir det nog snart bättre. Idag tänkte jag däremot dela med mig av en riktigt rolig och spännande nyhet jag tagit del av:

"Det kommer förmodligen fler filmer i The Hunger Games"

Whohoooooooo....!!!

Så kände jag när jag tog del av nyheten idag, men redan för några månader sedan läste jag en artikel där regissören till de tre sista filmer berättade om serien och Mockingjay part 2. "This is the end, for no", var hans svar. Eller det var åtminstone innebörden av det hela, men han sa också att han såg över möjligheterna att göra fler filmer. Och nu verkar det ha blivit ännu mer aktuellt då jag sett det på två ställen idag!


Här kan du läsa en artikel om det hela. Det står bland annat att man tänker sig att det ska handla om tidigare hungerspel, som när t ex Haymitch, Finnick eller Johanna vann. Det kan nog bli riktigt intressant, men lite synd är det att Suzanne Collins inte skrivit någon novell eller liknande om det. Vad som däremot är lite synd är att flera av huvudkaraktärerna, som t ex Katniss, förmodligen inte kommer vara med. Risken finns ju att det inte blir riktigt rätt när det inte är Suzanne Collins böcker man filmatiserar. Det blir samtidigt kul att få ett lite nytt perspektiv på det hela och se hur världen faktiskt såg ut innan. Och det är ju samma värld, så det blir säkert bra om det nu blir så här.




tisdag 8 december 2015

"Francesca"

Av Melina Marchetta

Förlag: X Publishing

Utgivningsår: 2003 (Engelska) 2013 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 274 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Saving Francesca
Annat:

Handling: Francesca börjar i en ny klass, på en katolsk före detta pojkskola där jämlikhet stavas tjejtoalett och där minsta försök till humor belönas med kvarsittning. Francesca saknar sina gamla vänner och känner sig inte hemma vare sig i klassen eller med de udda karaktärer som precis som hon verkar ha blivit över. Samtidigt har hennes mamma fått ett sammanbrott och kan knappt ta sig ur sängen. Ansvaret för familjen läggs på Francescas axlar och hon har aldrig känt sig så ensam. Men kanske finns stödet där hon minst anar det.
-Bokens baksida

Omdöme: Det är böcker som Francesca som är anledning till att jag inte specificerar böckers genre i mina recensioner. För här finns det inte bara en genre. Det är sorg, kärlek, vänskap, humor, feminism... Listan kan göras lång och det är det jag gillar så starkt med Francesca. Handling är så bred och oförutsägbar. Jag blev verkligen överraskad av den här boken. Jag trodde inte dne skulle hålla måtten efter Jellicoe Road, men Francesca är precis lika bra skulle jag säga. Dock svårt att jämföra då det är så olika.

Det är ett enkelt men samtidigt fint språk. Det är kaxigt och "rakt på". Här finns inga oklarheter, allt står och det gillar jag. Det är skönt att inte alltid behöva tänka när man läser och på det planet låg Jellicoe Road. Det finns många roliga och fina situationer. Språket är så allsidigt, vilket är bra. Det får mig att skratta, nästan gråta och sitta fastlimmad vid boken och aldrig vilja sluta läsa.

Det är många, och alla helt olika och unika, karaktärer man får möta. Det borde bli förvirrande, men jag lyckas hålla koll på alla och de flesta fastnar jag hårt för. Jag förstod att det skulle bli kärlek, men det tog en stund innan jag var helt säker på vem det skulle bli med. När jag väl fick veta tyckte jag det var bra, men helt ärligt gillar jag alla karaktärerna lika mycket. De är så olika, vilket gör att de inte kan jämföras och då får alla plats. Ungefär så, ja. Jag tänker inte bestämma en favorit heller, men vänskapsrelationen mellan Francesca, Justine, Tara, Siobhan, Thomas och Jimmy är underbart vacker.

För att sammanfatta: Det är en fenomenal bok som skrivits och den är verkligen i klass med Jellicoe Road. Då förstå ni kanske att den är bra. Det är ett enkelt, men ändå så fantastiskt språk, som är rättframt och ärligt och stundtals hutlöst roligt. Alla karaktärer är så olika, men de passar så bra ihop. Vänskapen och kärleken är helt underbar och får mig att vilja gråta och skratta på samma gång.

Betyg: 


söndag 6 december 2015

Andra advent

Andra advent idag och lovet och slutet på året närmar sig. Solen går ner innan tre på eftermiddagarna och det är så kallt ibland och så varmt ibland. Idag var en typiskt varm dag, men någon gång i veckan frös jag så mycket, inomhus, att jag gick upp och åt frukost, klädde på mig och gick lade mig och läste för att bli varm.

Och blåsten just nu är ju helt förfärlig. Då befinner jag mig ändå i mellersta Sverige och har det inte varit några större faror, liksom i södra Sverige. Det är ändå lite smått obehagligt att veta att det faktiskt kan hända farliga saker...

Jag vet egentligen inte varför jag skriver det här inlägget. Har inget kul eller intressant att dela med mig av. Det blir lite mer utav en summering av senaste tiden, vi kör på det!

Nu är det sista riktiga skolveckan, vilket för min del innebär att allt ska vara klart inom de närmaste dagarna. Däribland en stor spanska- och en stor NO-uppgift, mina lovikkavantar på syslöjden och min egna låt på musiken. Som det inte går så bra med alls. Med den här information vill jag alltså förmedla att jag har varit lite off ett tag och ganska fortsätter vara det ett tag till. Sedan tar jag nya tag! Men redan nu har jag lite roliga idéer till blogginlägg och annat. Vi får se vad som händer. Den som lever får se, är det inte så.

Just det, glömde nästan. Det värsta med dagen; Vi glömde att tända adventsljusstaken i morse!

torsdag 3 december 2015

"Den ökända historien om Frankie Landau-Banks"

Av E. Lockhart

Förlag: Lavender Lit
Utgivningsår: 2008 (Engelska) 2015 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 293 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12-16
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The disreputable history of Frankie Landau-Banks
Annat: 

Handling: Frankie Landau-Banks har förändrats under sommarlovet. När hon till hösten kommer tillbaka till sin internatskola blir hon tillsammans med den populära Matthew Livingston. I Matthews sällskap får Frankie en ny social status och nya vänner, men hon träder också in i en värld full av hemligheter. Hon får nys om att Matthew är med i ett hemligt sällskap, ett sällskap där bara killar är välkomna. Frankie vägrar låta sig nedvärderas på grund av sitt kön. Hon vet att Matthew ljuger och undanhåller saker för henne. I tysthet börjar hon därför smida planer för att visa att hon är smartare än killarna.
-Bokens baksida

Omdöme: Det här är riktigt utstickande och rolig bok som var ett rent nöje att läsa. Man småler för det mesta och det är också en så himla smart bok. Att ens komma på tanken att skriva om det här är riktigt bra gjort. Sedan är det ju en så unik handling. Den är intressant för det här med hemliga sällskap och "panoptikon". Författaren har verkligen fångat intressanta perspektiv att se på saker och får in viktiga frågor på ett underhållande och finurligt sätt.


Det är ett språk som är lätt att hänga med i. Det är för det mesta bra flyt och korta kapitel gör att man vill fortsätta läsa. Det är roliga och intressanta beskrivningar om t ex panoptikon, som jag innan inte hade en aning om vad det var. Nu vet jag och det var riktigt intressant. Dessutom innehåller språket mycket tankar och smarthet, nästan lite "nördighet", vilket fångar intresset hos mig. Eehm..? Och det här med "Inbillade försummade positiv", var ju hur roligt som helst. Lockhart fortsätter på spåret "slutet först", men här är det bara bra. Intresset ökar och man börjar spekulera i vad som hänt.

Frankie då. Hon är ju störtskön och så äckligt smart och lömsk. Man både vill vara som hon och ändå inte, för ibland går det lite för långt. För det mesta är hon bara helt underbar och jag beundrar hennes idéer och djärvhet. Jag önskade ibland att jag kommit på allt och vågat göra det. Jag gillar att Frankie är en så genomstark kvinnlig karaktär som verkligen vågar gå sin egen väg. Att författaren får in lite feminism i henne är också riktigt bra.


För att sammanfatta: Det är underhållning på hög nivå, med en glimt av feminism i bakgrunden. Det är smart, lömskt och unikt, men något saknas ändå. Frankie är klippklar och jag både beundrar och fruktar henne för hennes mod, smarthet, lömskhet och allt annat som verkar rymmas i den starka personen. Språket är lagom vasst och... lagom. Det är inte speciellt, men det räcker för den här boken. 

Betyg: 

tisdag 1 december 2015

Månadssammanfattning: November 2015

Antal böcker: 5 st
"Lola and the boy next door" av Stephanie Perkins
"Djupa roav Lisa Bjärbo
"Revoltav Suzanne Collins
"Den ökända historien om Frankie Landau-Banks" av E. Lockhart
"Francesca" av Melina Marchetta

Kommentar: Ganska nöjd, men tanke på en stressig tid i skolan, men nu börjar det lugna ner sig. Och snart är 2015 slut. Jag hoppas hinna läsa en del nu i december, men det är mycket som händer nu och det är sista rushen i skolan i och med att betygen ska vara satta. Får se vad som händer! Många bra böcker var det i november... I,2,3 och var i princip lika bra.

Antal sidor: 1544 st


Bäst  - "Minst bra":

1. Lola and the boy next door av Stephanie Perkins
2. Francesca av Melina Marchetta
3. Revolt av Suzanne Collins
4. Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E. Lockhart
5. Djupa ro av Lisa Bjärbo

Mest...
Överraskande: Francesca, Den ökända historien om Frankie Landau-Banks
Sorglig: Djupa ro
Spännande: Revolt

Favorit...
Karaktär(er): Katniss, Peeta - Revolt,  Francesca, Will - Francesca,  Cricket - Lola and the boy next door
Titel: Revolt
Citat: I don't know where to start...

Revolt: 
"Fire is catching and if we burn! You burn with us!"
"You love me? Real or not real." "Real"
"There are much worse games to play"
"And that, my friends, is how a revolution dies"

Finns såklart ännu fler, men det här var ett litet urval av några som inte är alltför lika. Det finns många fina citat i de andra böckerna också, men inget som fastnade så totalt som de här. 

Annat: Jag har sett sista delen i The Hunger Games! *Snyft*