fredag 29 september 2017

Bokmässan 2017 - Nu kör vi!

Hej, från ett tåg någonstans i södra Sverige!

Jag är just nu på väg till Bokmässan 2017, och jag är så, så taggad! Dessvärre har jag varit sjuk här i veckan, med feber och förkylning. Men det är inget som lite febernedsättande och halstabletter kan lösa, åtminstone inte när det är bokmässa! Tråkigt bara att ha så ont i halsen...

Jag kommer vara på mässan idag från någon gång efter lunch och framåt, och från öppning imorgon! Dessvärre går mitt tåg hem redan imorgon eftermiddag, så jag får bara två halvdagar på mässan. Men det är ju inte fy skam det och jag kommer nog vara tillräckligt fylld av intryck på lördag kväll ändå!

Jag har skrivit tidigare om de saker jag vill se/lyssna på, men här kommer de bästa programpunkterna enligt mig igen:


Fredag

14.30-14.50: Angie Thomas 
(14.30-14.50: Johanna Lindbäck)
15.20-15.30: Sara Bergmark Elfgren
16.00-16.15: Johanna Lindbäck och Jennifer Niven
(16.00-16.20: Angie Thomas) 
16.30-17.00: Anna Ahlund, Arvidsson, Jakobsson Lund
17.00-17.20: Jennifer Niven
17.20-17.30: Johan Ehn
(17.30-17.50: Anna Ahlund & Johanna Lindbäck)
17.30-17.40: Elin Säfström och Patrik Bergström

Lördag

10.45-11.00: Malin Persson Giolito
11.30-11.50: Elaine Eksvärd
12.30-12.50: Agnes Lindström 
(13.00-13.20: Angie Thomas)
13.00-13.20: Moa Herngren, Agnes Lindström, Maria Frensborg
(13.00-13.30: Lena Ollmark, Anders Fager, Alex Haridi)
13.30-13.50: Jennifer Niven

15.00-15.30: Malin Persson Giolito

Och som ni ser är det på tok för mycket planerat, om jag inte klonar mig själv... Men jag tror jag får se på plats var jag är och vad jag vill då, och sedan har jag också gjort en liten lista med prioriteringar, så jag ska nog lyckas få ihop ett lagom packat schema tillslut! Mycket springa lär det dock bli... Men det är ju också en del av hela grejen!

För övrigt vill jag tipsa om Agnes inlägg där hon ger en komplett guide till hur man gör Bokmässan riktigt lyckad! Mycket läsvärt!


torsdag 28 september 2017

Det är försent att vilja hoppa av

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Det är försent att vilja hoppa av, uppföljaren till Det är dags att inte freaka ut, skriven av Stephanie Tromly. Hon är född i Filippinerna och uppväxt i Kina, har studerat i och bott i USA och är idag bosatt i Kanada. 2015 gjorde hon författardebut med första boken i serien om Zoe och Digby, och nu är även en tredje del på gång.

Efter Digbys märkliga avsked med en kyss har Zoe svårt att få kontroll på sin tillvaro, men tillslut finner hon sin plats. Hon skaffar nya vänner och pojkvän och hon lever ett helt vanligt tonårsliv. Fram till den dag då Digby kommer tillbaka till River Heights. Zoe har inget val annat än att följa med på Digbys jakt på sin försvunna lillasyster. Zoes normala, trygga tillvaro håller på att försvinna rakt framför ögonen på henne, men frågan är om det är det klassiska tonårslivet hon egentligen vill ha. 

”Tjena, Princeton”, sa Digby. ”Behöver du hjälp?”
   Digby höll i en skruvmejsel och en lång antenn han hade tagit från suven han gick förbi. Han bände loss en glipa i gummikanten mellan passagerardörren och taket, matade in antennen och tryckte på ÖPPNA DÖRRAR-knappen på förarsidan. Han klev in och stängde av motorn.
[...]
   ”Är du tillbaka?” sa jag.
” 
s. 12

* * * 

Det är himla synd att Det är dags att inte freaka ut fick ett större genomslag än vad den fick, för det förtjänar den. Och Det är försent att vilja hoppa av förtjänar också ett enormt genomslag, för det är fantastisk läsning! Det är framförallt en så unik bok. Stephanie Tromly har struntat i alla normer och riktlinjer man någonsin hört talas om gällande skönlitteratur, och skrivit sin bok precis som hon vill, och jag älskar det! 

Något annat jag älskar är Tromlys genialitet. Hon skriver så smart och så klurigt och jag förundras över hur hon lyckas binda ihop alla skumma knarkhärvor och allt vad det är. Hur håller hon isär allt och lyckas behålla saker och ting trovärdiga? Den unika kombinationen mellan deckare och contemporary är förresten också klockren. Det är en så perfekt mix och känns inte konstigt alls. Hur nu det är möjligt...!

Jag tror sällan jag skrattat så mycket som när jag läser den här boken. Zoe är en perfekt berättare. Hon är lagom sarkastisk och underfundig, och sedan har vi ju Digby också. Han är ju för härlig och man kan inte annat än älska honom. Hans och Zoes relation är också så fantastisk, och gud vad jag blir avundsjuk! De verkar ha det så roligt med sina farliga mysterier. Jag vill vara med! Och känner man så har författaren uppenbarligen lyckats!

Det är också en bok som engagerar. Man blir själv djupt insyltad i allt trubbel och känner med både Zoe och Digby och alla andra. Stackars Zoe och hennes mamma som tvingas äta Coopers veganska mat, och får gömma undan sin förbjudna skräpmat! Det är en bok fylld med humor, men bara snäll, intelligent och lagom fräck sådan, och det är det som är speciellt. Det blir aldrig för mycket eller över gränsen. 

Det enda problemet med boken är att det ibland blir lite för mycket. Efter ett tag orkar man inte hålla isär allt vad heter knarklangare och skumma ligor, och det är lite synd. Men det var likadant i boken innan och liksom där klarnar allt i slutet och det känns inte som att man gått miste om något. Så egentligen gör det inte så mycket i slutändan. 

Det är försent att vilja hoppa av är den efterlängtade uppföljaren till 2015 års bortglömda succé, och jag är fortfarande imponerad! Det är en bok som sticker ut i mängden tack vare sin unika bredd och handling, ett intelligent språk, smart humor och den kluriga handlingen. Och glöm för all del inte Zoe, den fantastiska berättaren, och Digby, som aldrig slutar underhålla, förvåna och fascinera. Jag längtar redan tillbaka till River Heights och det unika radarparet!

Betyg: 
   

Författare: Stephanie Tromly
Förlag: Vox by Opal
Utgivningsår: 2017 (original: 2016) 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 294 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Det är dags att inte freaka ut, Del 2 (Fristående fortsättning)
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Trouble Makes a Comeback
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


tisdag 26 september 2017

Papperssjälar

Tack Vox by Opal, för recensionsexemplaret!

Papperssjälar är den tjugosexåriga Emma Johanssons debutbok. Det är resultatet av ett stort bokintresse och en tids bokbloggande och många år av skrivande. Manuset antogs av det nystartade imprintet Vox by Opal, och det är där den vackra boken nu återfinns. Man blir direkt inkastad i verkligheten på en gymnasieskola där allt inte är som vanligt. För ett tag sedan omkom nämligen Theresia, en elev, då hon blev påkörd av ett tåg.

Stämningen är fortfarande dämpad och alla påverkas, även de som inte kände Theresia. Men Emilia mår extra dåligt över det som hänt, trots att hon knappt ens pratade med Theresia. Och när hon hamnar i samma grupp som Theresias bror blir det värre. Men mellan dem växer en oväntad relation fram, men ju närmare de kommer varandra, desto svårare får Emilia att hålla den hemlighet som kommer vända upp och ner på allt.

Det finns bra hemligheter, som den om mina föräldrars bröllop. Hemligheter som gör en alldeles varm inombords, som gör att man nästan spricker av glädje.
   Sedan finns det dåliga hemligheter. Hemligheter som äter upp en inifrån. Som förändrar liv. Sådana hemligheter vill man undvika till varje pris.
   Hemligheter är som minor. Man gräver ner en och den kan ligga hur länge som helst utan att göra någon skada, men sedan räcker det med att någon petar lite på den för att den ska explodera, Och för att konsekvenserna ska bli förödande.
s. 9-10

* * *

Jag känner "wow!" redan efter första kapitlet. All tveksamhet till en ung debutant är som bortblåst, och jag förundras över det nära professionella författarskapet som Emma Johansson visar på. Redan efter första kapitlet är jag fast. Emma planterar ett litet frö kring en hemlighet, något Emilia döljer som rör en död person, och så mycket mer behövs inte för att fånga mig ända tills boken är slut. Det må låta simpelt, men faktum är att man sällan läser böcker som fångar en direkt-direkt, och bara det gör mig imponerad av Papperssjälar

Nästa sak som slår mig är hur vacker boken är. Den är inte bara vacker tack vare det fina och ganska sorgliga omslaget, för helt ärligt - det gör mig nästan tårögd så speciellt som det är och tillsammans med titeln..., utan också tack vare språket. Emma Johansson skriver vackert och visste jag inte att hon är författaren skulle jag gissa på att författaren är en rutinerad, medelålders, amerikansk, bästsäljande författare, och inte en tjugosexårig debutant. Det är ju för häftigt hur bra Emma skriver. Jag blir förvånad och trollbunden!

Boken i övrigt är också vacker och påminner starkt om många ungdomsromaner som pryds med ord som "New York Times bestseller" eller "Internationell bästsäljare", och jag kan inte riktigt släppa det faktum att en debutant lyckas så fullkomligt. Jag är lite golvad, faktiskt. Boken är sorglig på ett vackert sätt och berör mig på så många plan. Jag känner så mycket när jag läser, och det ligger dessutom något så äkta och unikt över boken.

Jag har aldrig tidigare läst något liknande och älskar idén. Att vissa saker är lite förutsägbara kan man bortse ifrån, och det viktigaste är ju att det tog väldigt lång tid innan jag förstod vad Emilia faktiskt dolde. Och lättnaden jag kände då visar verkligen hur mycket jag känner för henne, Viktor och boken i stort. Det är skickligt att få mig medryckt och engagerad i den här berättelsen, och det får mig faktiskt att älska den lite grann. Ibland saknas dock en röd tråd, och saker som tas upp i början försvinner sedan helt, vilket känns lite för ologiskt. 

Karaktärerna och relationer håller världsklass. De skulle kunna vara direkt hämtade ur vilken känd ungdomsroman som helst, liksom resten av boken, och det är det som är så himla häftigt. Jag vet inte om Emma vet hur bra hennes bok är, men någon borde verkligen berätta det för henne! Jag älskar Emilia och Viktor och deras relation, för de är båda så äkta, intressanta och unika, och deras relation likaså. Den är aldrig för uppenbar, utan det är intressant att få följa utveckligen, som känns så verklig och ja, är för himla vacker. 

Slutet älskar jag. Där i aulan, alltså: Det var ännu en liten grej som skulle komma från någon New York Times bestseller, och jag bara älskar vad som hände. För det är en hemskt sorglig bok, men Emma lyckas ändå ta fram något vackert och unikt, och det gör hon på ett så varsamt och trovärdigt sätt, att det här är en bok jag kommer minnas som speciell. 

Papperssjälar är sorglig, men också så mycket mer. Emma Johansson skriver vackert och berör mig med sin unika idé och sitt skickliga språk. Hon får mig att hoppas och engageras och ger mig något med sin berättelse. Hon gör mig glad, ledsen och förundrad. Papperssjälar skulle kunna vara en amerikansk roman skriver av en rutinerad, bästsäljande författare, men istället är det en tjugosexårig debutant som står bakom, och det är imponerande och unikt! Jag ser fram emot att läsa mer av Emma Johansson.

Betyg: 
     

Författare: Emma Johansson
Förlag: Vox by Opal
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 335 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Papperssjälar
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris och Bokus.


söndag 24 september 2017

Läsning - några frågor

Jag läste ett blogginlägg på Agnes bokblogg där Agnes svarade på frågor om böcker och läsning. Hon hittade från början tagen hos Flora Wiström, och nu tänkte jag också försöka mig på den! Gör det gärna du med!

Hur många böcker läser du på ett år?
Förra året läste jag 62 böcker och i år har jag satt målet 55 stycken, då jag tror att jag har mindre tid över nu. Faktum är dock att jag redan läst 51 böcker i år, så jag hamnar förhoppningsvis över 60 i år också. Fem böcker i månaden är ju inte så illa!

Läser du snabbt eller långsamt?
Jämför man med de flesta andra i min ålder läser jag nog relativt snabbt, vilket ju inte är så konstigt med tanke på hur mycket övning jag får! Enligt källor ska det faktiskt ta fjorton år av läsning om man läser en timme om dagen innan man blir en god läsare, så än är jag inte där!

Vad är den perfekta tjockleken på en bok?

Det beror mycket på vad det är för bok, men generellt sätt skulle jag säga att 350-400 sidor är det ultimata. 300 sidor går an, men mycket mindre är för kort, och mer än 450 sidor är oftast lite långt. Undantag som Harry Potter finns ju dock - det handlar för min del mest om hur lång boken känns.

Var får du tag i dina böcker?

Jag lånar de flesta på biblioteket och en del får jag som recensionsexemplar. Andra köper jag, och numera läser jag också en hel del e-böcker, då jag hittade ett bra erbjudande om en provperiod på en e-bokstjänst!

Hur håller du koll på de böcker du har läst?

Sedan förra året använder jag Goodreads, och det fungerar superbra! Parallellt med det har jag också en lista i mobilen och datorn, men där håller jag mest ordning på min "Att läsa-lista" och bockar av de böcker som jag läst. Tidigare höll jag enbart koll på vad jag läst med hjälp av mina recensioner och listor på bloggen, och det höll sådär när jag glömde bort att lägga in böcker... Goodreads är i alla fall smidigt!

Inbunden eller pocket?

Inbunden, nästan alla dagar i veckan. Förutom under semester och resor, för då är det perfekt att slänga ner en pocket i väskan! Har dock börjat läsa fler och fler e-böcker, så nu är det nog det jag föredrar under resor, för det blir ännu smidigare. Förutsatt att det inte är solsemester, för det är svårt att se skärmen i solljus, och då är pocketböcker perfekta! Men i övrigt är inbundna böcker oftast finast. Är det en 1000-sidig bok är dock pocket att föredra, så slipper man den statiska armträningen!

Vilken genre läser du oftast?

Jag läser oftast verklighetstrogna böcker om, ja, livet. Contemporary, skulle man nog kunna säga. Efter det är det nog dystopier eller fantasy. Är nog de vanligaste genrerna med störst utbud, så kanske inte är så konstigt.

Läser du flera böcker åt gången?

Tidigare gjorde jag det inte, men numera gör jag alltid det. Det är främst för att jag läser e-böcker också, och det gör jag parallellt med fysiska böcker. Då har jag en bok hemma och slipper släpa med den till skolan eller var jag nu befinner mig, och kan läsa på mobilen där istället. Just nu läser jag faktiskt fyra böcker - två e-böcker, varav en riktigt seg, ett recensionsexemplar och en bok för skolan. Kanske inte att rekommendera, men samtidigt skönt att alltid ha en bok till hands och kunna alternera lite.

Att läsa högt, vad tycker du om att göra det?

Det är mysigt, om det finns någon som vill lyssna! Det är ju också bra träning att läsa högt, men det är inget jag brukar göra, åtminstone inte ur böcker. Men jag gillar att läsa högt, för det är roligt att leva sig in i texten och använda olika tonlägen och röster när olika personer pratar.

Vilken bok läser du just nu?
Inte vilken, utan vilka, som sagt. Med skolan läser jag Hon går genom tavlan ut ur bilden av Johanna Nilsson. Den är 21 år gammal och jag ogillar språket, men den känns ändå viktig, och kanske kommer den sig snart. Sedan läser jag Mica - dotter av Solfolket av Anders Jacobsson. Så roligt att han kommer med en fantasyroman! 

På mobilen läser jag just nu aktivt Handbok för ett begagnat hjärta av Tamsyn Murray, och den är bra hittills. Jag läser också Gökens rop, även om jag tagit en liten paus där. Den är skriven av J. K. Rowling under annat pseudonym, och är den första av tre deckare. Dessvärre är den ganska seg...

Avslutar du böcker halvvägs?

Om man ska vara petig är svaret nej. Har jag väl kommit halvvägs avslutar jag sällan en bok, för då är det ju liksom mindre än vad jag redan plågat mig igenom kvar, och då kan jag ju lika gärna kämpa vidare! Men visst avslutar jag böcker jag påbörjat, men då vanligen ganska snabbt. Kanske efter en tredjedel eller så, för redan då har jag ofta fått en känsla om språk och stil. Och det är ju värdelöst att traggla sig igenom dåliga böcker när jag har cirka 50 andra böcker jag bara måste hinna läsa!

I vilka situationer läser du oftast?

Det är mycket trafik på morgonen så jag måste åka tidigt till skolan för att ta mig fram på den enda vägen ut ur mitt område, där det är lång kö från ca 7.40, trots att jag börjar 8.20. Så antingen blir jag sen, eller så är jag där 7.50. Då passar jag på att läsa lite, och har jag långa håltimmar och inget att plugga brukar jag också läsa. Och har jag bara en minut över tar jag fram en e-bok. Sedan läser jag alltid på kvällarna innan jag somnar, och gärna till frukost på sovmorgnar. Och när som helst då jag inte har något annat jag måste göra! 

Vilka böcker är de bästa du har läst på senaste tiden?

Jag läste nyligen ut Emma Johanssons debut Papperssjälar, och den var fantastisk. Så oväntad, och i klass med många amerikanska bestsellers, vilket är häftigt. Jag har också läst uppföljaren till Stephanie Tromlys Det är dags att inte freaka ut, och den höll helt klart måttet och var alltså riktigt bra!

fredag 22 september 2017

En ursäkt till att skaffa böcker...

Vet ni vad jag upptäckte bara för ett litet tag sedan? Jag har börjat lägga mig till med en ytterst märklig ursäkt till att köpa böcker. Vad den är? Jo, att "just den där boken är ju så fin, och skulle passa jättebra i min bokhylla". Jag vet inte hur många gånger jag tänkt så den senaste tiden, och av den orsaken inskaffat flera böcker.

Men helt fel har jag ju inte - ta bara mina tre senast inskaffade böcker. De kommer ju bli så snygga i bokhyllan min, och två av dem matchar ju dessutom varandra! Genialt ju! Det är ju riktigt snygga omslag, och så är det ju även för till exempel Allt jag inte sa, som jag också planerar att inskaffa av främst den anledningen... 


Men jag vet inte riktigt - det är ju en ganska dålig ursäkt till att köpa en massa böcker, men någonstans intalar jag mig själv att det är okej när det är så himla snygga böcker. De är ju förvisso mycket roligare att pryda väggarna med när de är snygga, men man vill ju få ut något mer än bara platsupptagande av böckerna. Med det inte sagt att mina "snygga" böcker är dåliga! Jag har läst två av dem, och är riktigt imponerad, haha!

Det var bara en sådan där konstig grej jag kom att tänka på sådär på eftermiddagskvisten när jag egentligen borde ha pluggat kemi... För det är ju lite roligt vilka skumma ursäkter man kan hitta på bara för att ge sig tillåtelse att köpa böcker man vill ha. Och fungerar gör det! Tilläggas bör ju att jag ofta är riktigt snål gällande att köpa böcker, men nu har jag alltså äntligen hittat en bra ursäkt, vilket ju är underbart! Konstigt bara, då jag tidigare inte brytt mig något särskilt om snygga omslag..!


onsdag 20 september 2017

Midnattsstjärnan

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Midnattsstjärnan avslutar den bästsäljande författarinan Marie Lus trilogi om en värld där en sjukdom lämnat oväntade och otroliga spår efter sig. De som överlevde sjukdomen fick nämligen märken för livet, och samtidigt även gåvor som ger dem magiska krafter. De är utstötta i samhället och kallar sig själva elitärer. Men när Adelina får veta att också hon bär på krafter förändras livet för de flesta. 

Adelina är numera drottning och fruktad som Vita vargen. Men det är många hon sårat för livet för att ta sig dit. Inte minst sin lillasyster, som nu bytt sida och befinner sig hos Adelinas fiender. Men alla elitärer ska återigen svetsas samman när de ställs inför ett gemensamt hot. Även Adelina behövs för att rädda världen och kanske är det här hennes chans att ställa allt till rätta. Men hon måste bestämma sig snabbt - för snart kanske allas tid är ute. 

Violettas läppar darrar av ansträngning. ”Du kan inte förhärda ditt hjärta för alltid bara på grund av ditt förflutna. Att andra har behandlat dig med grymhet rättfärdigar inte att du är grym mot andra.” Hennes grå ögon glider bort från mitt ansikte, tills hennes blick till slut landar på en nästan utbrunnen lykta nära tältöppningen. ”Det är svårt. Men jag vet att du försöker.”
   I hela mitt liv har jag försökt skydda dig.
   Rummet blir suddigt bakom slöjan av tårar. ”Förlåt”, viskar jag.
s. 203

* * * 

Det är ju uppenbart något som inte står rätt till när det är en lättnad att ha läst ut en bok och en serie, men så är det faktiskt här. Jag har nu tragglat mig igenom tre böcker som jag bara inte kan tycka om. Den främsta anledningen till att den tredje och avslutande boken inte heller håller är mörkret. Jag har sagt det tidigare, men jag tycker verkligen inte om att böckerna är så mörka. Det är förmodligen hela tanken, men jag och allt det dystra klickar helt enkelt bara inte. Jag vill ha mer hopp och glädje, för annars är det svårt att få en positiv upplevelse.

Nästa problem är Adelina, och det är nog samma sak där: Antingen gillar man det unika Marie Lu skapat, eller så gör man det inte. Personligen har jag svårt för en halv-ond huvudperson. Jag vill ju vara på den goda sidan och det gör ont i mig att följa Adelinas tankar och handlingar när de är precis tvärtemot vad jag själv tycker. Det är nästan lite plågsamt att läsa, men samtidigt gillar jag Lus idéer, för det är ingen tvekan om att hon har lyckats skapa något alldeles unikt i sin serie om elitärerna. 

När två av de viktigaste delarna av en bok blir fel i mina ögon är det svårt att gilla något annat. Språket går segt fram, boken är tråkig och så vidare. Men egentligen är språket bra, för problemet ligger enbart i det där mörkret och att jag inte har något gemensamt med Adelina. Det är bara det att det fina i språket inte riktigt når fram till mig när jag inte gillar resten av boken. 

De andra karaktärerna har jag svårt att tycka om av samma anledning. Det är inte något fel på dem, men i kombination med resten av boken blir upplevelsen av dem inget vidare och jag kan inte riktigt med att uppskatta dem. Jag tycker dock att de är välgjorda, och så även Adelina. Att skriva om en person med så mycket hat och ilska inom sig kan inte vara lätt, men Lu lyckas och hon gör det skickligt. Men skicklighet spelar ingen roll när känslan redan från början blev fel.

Jag tror att det är så här: Det här är en sådan där bok och serie som man antingen tycker om eller inte tycker om. Det finns inte riktigt något mittemellan. Marie Lu har slagit på stort och lagt in så mycket oväntade och nytänkande saker och fastnar man inte för dem blir det svårt att fastna för någonting. De tar liksom över. Men om man däremot fascineras av mörkret och ondskan i den trasiga själen som är Adelina, då är man nog förälskad. Bara tanken på det får mig att gilla boken lite mer, trots allt, för det är ju ganska fascinerande.

Midnattsstjärnan hade inte oddsen på sin sida när jag slog upp den, och då är det ju inte konstigt att det slutar på samma sätt. Det är en sådan där bok och Den unga eliten en sådan serie som man antingen älskar eller ogillar, och jag tillhör den andra gruppen. Jag ser det unika, men jag ser inte det fascinerande och intressanta, som ger en positiv upplevelse, i mörkret och Adelina. Och det är det som är problemet. Slutet rättar förvisso till saker och ting, men är ganska förutsägbart och förtog lite av det unika och ödesdigra i boken.

Betyg: 
     

Författare: Marie Lu
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2017 (original: 2016) 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 269 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Den unga eliten, Del 3
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Midnight Star
Andra delar i serien: Den unga eliten, Rosensällskapet
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-format finns på Adlibris och Bokus

måndag 18 september 2017

Topp 10 - Min läslista just nu

Ungefär 50 stycken. Det är så många böcker som just nu finns i min "att läsa"-lista. En del har förvisso inte getts ut ännu, men alldeles för många har redan varit ute sedan i början av året. Och jag hinner verkligen inte med att läsa allt jag vill! Därför kommer här en liten lista med de tio ännu utgivna böckerna jag är mest sugen på att läsa i nuläget. De flesta av bilderna kommer från förlagens hemsidor och övriga är mina egna!



10. Eldens arvtagare av Sarah J. Maas
Jag är liten kluven, för vill väldigt gärna läsa nu, nu, men samtidigt är det ju jobbigt att vänta på nästa bok så länge sedan...

9. På andra sidan reglerna av Emma Granholm
Åh! Låter så bra och intressant och hierarkier och hur en enda handling kan förändra allt. Vardagligt med lite nya inslag. 

8. Handbok för ett begagnat hjärta av Tamsyn Murray
Låt ju för underbar, och jag har dessutom fått tag i den som e-bok, så det borde ju vara möjligt att få den läst snart!



7. Layers av Ursula Poznanski
Finns faktiskt i bokhyllan min, så jag hoppas hinna läsa den snart, för den låter så spännande. Har dessutom inte läst något av Poznanski tidigare.

6. Allt jag inte sa av Yrsa Walldén
Jag har fortfarande inte fått tag i denna bok, men det måste ske snart på något sätt, för den är ju så vacker i sina färger och allt. Och bra låter den ju också, haha!

5. Hata Gustavsberg av Agnes Lindström
Den får vara med här då jag verkligen, verkligen vill läsa den. Fast jag tror ändå jag väntar till bokmässan och köper den där... Är ju dock inte långt kvar nu!



4. The Hate U Give av Angie Thomas
Vill ha, vill läsa! Den här boken har man ju hört så mycket om och först förstod jag inte ens att det här var den svenska versionen. Men jag vill verkligen läsa den nu! Och såg den i bokaffären idag - sjukt snygg! Kanske får hålla mig till mässan dock...

3. Hjärtlös av Marissa Meyer
Meyer och hennes re-tellings är ju underbara och här kommer en avstickare från hennes tidigare serie om Cinder, Scarlet och de andra. Ge mig!

2. Det är försent att vilja hoppa av av Stephanie Tromly
Ligger där i bokhyllan och bara väntar på att bli upplockad... Snart så - det hoppas jag verkligen! Längtar efter Zoe och Digby!



1. Flora Banks förlorade minne av Emily Barr
Den här boken kommer upp i mitt facebook-flöde nästan dagligen, så det måste ju vara ett tecken? Låter för övrigt superbra. Frågan är bara var jag ska få tag på den, för på bibblan finns den inte...


fredag 15 september 2017

”Glädjen och lättnaden här hemma var rätt stor när de antog manuset” - Intervju med Elin Säfström

Förra året debuterade Elin Säfström med En väktares bekännelser, en humoristisk fantasyroman med fokus på nordisk folktro. Nu är hon tillbaka med den fristående fortsättningen Visheten vaknarHär kan du läsa min recension av boken och här är en intervju med författaren själv, Elin Säfström:

Beskriv Visheten vaknar med en mening!
En trollspäckad saga om en vanlig tonåring och hennes något ovanliga vardag.

Vad är det bästa med att vara författare?
Att jag har en någorlunda rumsren ursäkt för att hämningslöst frossa i mina egenhändigt ihopdiktade fantasivärldar.

Var hämtar du inspiration till ditt skrivande?
Ofta från tv-serier eller filmer. En väktares bekännelser är exempelvis inspirerad av serien The Grim – som jag förresten inte ens tyckte något vidare om.

Vad var det svåraste med att skriva Visheten vaknar?
Att få sista fjärdedelen att gå ihop och att där försöka trycka in ”mer spänning”, enligt ordagrann instruktion från min förläggare.

Hur lång tid tog det att skriva boken och hur gick processen till?
Från början till slut tog det ca ett år. Jag började så smått medan jag fortfarande var i redigeringsprocessen med En väktares bekännelser, men det var väldigt svårt att fokusera på ett nytt manus när det gamla fortfarande var i gungning. Då utgivningen var ett faktum kunde jag äntligen börja jobba på allvar med Visheten vaknar. När jag till slut fick ihop ett råmanus, skickade jag in det till förlaget, som sedan fick ta ställning till om de ö.h.t. ville ge ut det – jag hade alltså inte skrivit kontrakt på boken, utan det fanns mer en ömsesidig förhoppning från min och förlagets sida om att det skulle bli en fortsättning på En väktares bekännelser. Glädjen och lättnaden här hemma var rätt stor när de antog manuset. Sedan började det riktigt jobbiga: Att tillsammans med mina två redaktörer stöta och blöta texten så att den till slut blev någotsånär sammanhängande och i slutändan inte hälften så klumpig som den var när jag lämnade in mitt råmanus. Jag har lärt mig att man som relativt nybakad författare är helt hjälplös utan uppbackning av erfarna proffs.

Dina böcker innehåller en unik mix av vardag, humor, folktro och fantasy. Hur får du allt att gå ihop?
Genom att jag själv vill ha lite av varje, både när jag läser och när jag skriver, tror jag. Det overkliga och suggestiva är helt meningslöst utan ett rejält stänk kontrasterande vardag. Och det känns som om hela upplägget med tomtar och troll är så vansinnigt att man nästan måste skämta lite om det för att man på något plan ska kunna acceptera det absurda. Det blir som ett kontrakt med läsaren: ”Både du och jag vet att allt det här är helt galet, men det är skrivet med lite humor och distans, så det kan vi förhoppningsvis köpa.”

Vad är ditt bästa skrivtips?
Elin Säfström
Foto: Ola Kjelbye
Jag säger som Elisabeth Östnäs (som skrivit den utmärkta trilogin Sagan om Turid): Skriv varje dag och hela tiden. Man måste ha en jädrans massa skrivmil under västen för att det till slut ska resultera i något läsbart – eller rentav läsvärt. Så vänta inte på att inspirationen ska infinna sig eller att någon fulländad idé ska spontanuppstå ur tomma intet. Skriv bara.

Ett grymt boktips för ungdomar?

Okej, jag vet att det här är överflödigt, men jag vill ändå nämna det för fullständighets skull: Harry Potter. Det var de böckerna som fick mig att vilja börja skriva en gång i världen. Med det sagt så vill jag rekommendera The Dark Tower-serien av Stephen King och allt som Christina Lindström skrivit.

Hur ser dina framtida skrivplaner ut? Det blir väl en uppföljare?!
Jag håller på att skriva en del tre och jag vet att förlaget gärna ger ut den – ifall den blir tillräckligt bra. Så det får jag se till att den blir. No pressure, liksom.


onsdag 13 september 2017

Visheten vaknar

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Visheten vaknar - den efterlängtade fortsättningen på förra årets En väktares bekännelser, debutboken skriven av Elin Säfström. Det är förlaget Gilla Böcker som står bakom den humoristiska fantasyromanen grundad på nordisk folktro. Boken utspelar sig i ett Stockholm fyllt med rådare, däribland älvor, troll och tomtar, och Tilda har ärvt rollen som väktare. En, enligt henne själv, mycket otacksam uppgift, då hon aldrig får något för den och måste hålla allt hemligt. 

Och som om det inte vore nog väljer Imane pojkvännen Egil före, Dumpe mår dåligt och Tilda måste utstå naturgurun Stefan, mammans nya kille, som vill ha med dem på någon överlevnadshelg i Norrland. Och så är det något på gång bland trollen. De beter sig värre än vanligt och Tilda lyckas luska ut att det rör sig om en alldeles särskild högtid. Efter 444 år ska nämligen trollet Visheten vakna - och det verkar inte bättre än att han behöver ett jungfruoffer. Tilda har inget annat val än att ingripa, men det är inte lätt att få ur något vettigt ur de korkade trollen, och tiden börjar rinna ut...

Jag väcker Dumpe (som slumrat till igen) för att ta ut honom på en snabb promenad. Min telefon ringer när vi är nere i porten.
   ”Hej, det är mormor.”
   Hon säger alltid så. En kvarleva från en tid då man tydligen inte kunde se på skärmen vem som ringde. Jag anar vad som komma skall och hon är rakt på sak som alltid.
   ”Det är någonting på gång hos trollen. Ta reda på vad.”
s. 27

* * * 

Här kommer en alldeles för lång och ingående recension, men så kan det gå när det finns så mycket att säga!

Wow! Jag verkligen älskar Elin Säfströms böcker. Att blanda humor, vardag och relationer med nordisk folktro och fantasy kan ju inte vara lätt, men Elin gör det med stor skicklighet. Hon skapar den perfekta blandningen och gör boken mångsidig och bred i sin handling utan att den känns hackig eller som resultatet av en vision om en bok om, ja, allt möjligt. För det här är resultatet av en sådan vision som lyckats, och boken är faktiskt bättre än En väktares bekännelser

Det beror på att handlingen är ännu bredare här. Jag älskar att handlingen tar så många olika riktningar, särskilt i och med alla olika relationer och deras utveckling som man får följa. Handlingen känns också mer genomtänkt. Jag älskar känslan jag fick i slutet, för det drog verkligen ihop sig och plötsligt blev allt klart och tydligt, när alla små sidospår gick ihop. Precis så där som man nog drömmer om att det ska vara om man är författare... Och även om det är mycket som händer blir det aldrig rörigt eller för mycket, vilket ju är fantastiskt. 

Det bästa med boken måste dock ändå vara språket. Jag verkligen älskar hur Elin skriver, för hon verkar vara en himla härlig person och språket speglar henne så bra. I vissa böcker är språket bra och kanske till och med fantastiskt, men det finns ingen personlighet i det. Det jag älskar med Elins språk är att hon vågar skriva som sig själv och låta sin personlighet sjunka igenom. Läser man vad hon skriver på sin blogg förstår man direkt att det är samma person som bakom Tildas berättarröst, och det gör verkligen att boken sticker ut.

Dessutom är ju språket underbart. Elin Säfström har verkligen lyckats perfekt med Tildas berättarröst och framställer som en alldeles vanlig tonåring med ett högst ovanligt liv. Ett liv som innebär stora faror och tuffa prioriteringar och situationer som är värre än pinsamma. Men allt är alltid med glimten i ögat, och det gör boken alldeles genomhärlig! Dessutom är boken lättläst och har ett bra flyt, tack vare lagom med detaljer. Och all humor: Jag älskar den! Man blir verkligen glad av att läsa och skratten avlöser varandra, vilket ju är underbart!

Ta bara den här: ”Troll brukar pimpa sig själva med sådant de hittar. [...] Traditionellt sett är det guld de föredrar, men stadstroll har sällan råd med det.” (s. 10). Det är ju så fyndigt, och bara ett av många, många exempel på hur vrickad världen i Visheten vaknar är. Och förresten älskar jag tanken med att modernisera folktron i och med just sånt som "stadstroll". Klockrent! Det gör boken unik, och det är verkligen klurigt och roligt gjort. 

Och man måste ju älska alla bilder som målas upp: Missbrukande troll som drogar sig med älvasnö och en förfärad Tilda som gör upp en historia om sin pappas posttraumatiska stresssyndrom efter ett krig i Bosnien för att få polisen att gå vidare. Eller Tilda som ger sina kompisar lite för mycket av sin hembrygda glädjedryck. Det är som om Hogwartsexpressen krockade med en ungdomsroman fylld med kärlek och vänskap och råkade åka till Stockholm, som just blivit infiltrerat av den nordiska folktrons väsen i modern tappning. 

Tilda Modigh då. Jag känner ofta igen mig i henne, vilket jag älskar, men sedan kan jag ju inte heller låta bli att skratta åt henne och hur hennes liv strular till sig hela tiden. Det är lite skönt att det uppenbarligen finns någon som har mycket större problem än jag själv, för ja, det känns på något konstigt sätt ganska verkligt det mesta. Jag gillar Visheten vaknar för att relationer får större plats. Den ger boken lite mer av ett budskap och en andemening.

Samtidigt ligger det en lättsam aura av skämtsamhet även över relationerna, vilket är skönt. Man glider aldrig för djupt ner i kärlek eller vänskap och problemen där, utan håller sig på en ganska behaglig nivå, vilket ju gör att mer utrymme ges till allt annat boken innehåller, utan att den blir 500 sidor lång, vilket är bra! För det hade helt ärligt blivit fel med för djupa tankar kring kärlek i en sådan här bok, och det är jag glad att Elin också förstått. Det känns som att många författare tror att det är nyckeln till att lyckas, men Elin bevisar att så inte är fallet!

Det finns bara en sak att klaga på: ”Jag tror inte att kassatjejen märker någonting annat än möjligen att jag häller i diabetesframkallande mängder socker”. (s. 170) För det första ska man skilja på diabetes typ 1 och diabetes typ 2, för det är två helt olika sjukdomar. Och det är inte att äta socker som ger diabetes typ 2 heller, utan många saker kan påverka. Läs gärna här (typ 1) och här (typ 2)! Men det ändrar inte min bild av boken, utan är bara något jag faktiskt vill uppmärksamma. 

Visheten vaknar är faktiskt ännu bättre än seriens första bok och det tack vare den breda handlingen och alla gånger jag luras fram och tillbaka och leds på villospår. Slutet är klockrent, och allt vävs skickligt ihop på kluriga sätt. Det bästa är språket, för det är så personligt, vilket skapar en unik närhet till författaren. Dessutom skriver Elin fantastiskt underhållande med lagom mycket allvar och detaljer. Jag älskar att boken är så lättsam och genomhärlig, för många verkar underskatta sådant, men här är beviset på att det går hem!

Betyg: 
   

Författare: Elin Säfström
Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 319 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: En väktares bekännelser, Del 2 (fristående)
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Visheten vaknar
Andra delar i serien: En väktares bekännelser
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


Tack, Elin, för det fina bokexemplaret och för att du skrivit ännu en underbar bok! 


måndag 11 september 2017

Aldrig ensamma

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Aldrig ensamma är andra boken i trilogin om Systemet. Bokserien ges ut av Annorlunda förlag, vars grundare är författaren själv - Anna Jakobsson Lund. Efter det tvära avslutet i boken innan, Tredje principen, kastas man återigen rakt in i handlingen. Man får följa Ava, Levi och Leymah, som efter tidigare prövningar nu håller ihop i sin kamp mot Systemet. Även fast Lo räddats kvarstår problem, då det visar sig att experiment utförts på henne. Levi börjar ge upp hoppet om att någon gång bli igenkänd av sin egen syster.

Samtidigt tar Ava risk efter risk i motståndet, och tvingas göra svåra val och stora uppoffringar för det hon tror på. Men var borde gränsen egentligen gå? Och det visar sig tillslut att det är någon som är dem på spåret och den personen tvekar inte till att skada dem. Men i en värld där alla har något att dölja är det svårt att veta vem den skyldige är och när sanningen väl är ute kanske den redan har vunnit. 

”Effektivitet. Strävan. Likriktning. I mer än tvåhundra år har det varit Systemets ledord. Vi har byggt ordning ur kaos på det sätt som våra grundare ville.” En skarp vissling rar igång applåderna igen, men David fortsätter. ”Nu hotas vår trygghet inifrån. I Partiet, bland de högklassade, finns människor som inte drar sig för att prata om frihet. Som inte förstår att ordning byggde Systemet, och ordning upprätthåller det.”
   Någon stöter till Ava på axeln. Folk ler och nickar runt henne.
   ”Men vi ska ta makten”, säger David. ”Ormtjusarna i Partiet kommer att ångra att de gick emot oss. Och ormarna.” Han visar tänderna i ett djuriskt leende. De mörka ögonen glimmar. ”Ormarna kommer vi att utrota.”
   Rummet fylls av vilt jubel.
s. 37

* * * 

Den här recensionen är egentligen inte rättvis alls mot den här boken, och det beror på att det var alldeles för längesedan jag läste första boken i serien. Kanske precis två år sedan, närmare bestämt. Och det är på tok för lång tid för vilken bokserie som helst, men kanske är det ändå snäppet värre här. För när jag kommer tillbaka in i Systemet känner jag mig precis lika vilsen som när jag öppnade första boken. Kanske finns det en tanke med att hela serien gavs ut ganska snabbt...

Men om det nu är så tycker jag det är lite synd, för en serie ska ju kunna läsas med lite uppehåll mellan böckerna utan att man tappar allt. Här fungerar det dock inte, men vad det beror på är svårt att säga. Ganska är det helt enkelt en för informativ text och för mycket fakta och karaktärer och lojaliteter hit och dit att det faktiskt inte går och inte är intressant att lägga allt på minnet. För det jag känner när jag läser är att jag faktiskt inte är riktigt intresserad av att förstå, för det blir lite för "formellt" alltsammans. 

Och det är det jag har att säga om språket. Det är ganska tråkigt och väldigt mycket information och förklaringar, och de där målande beskrivningarna som engagerar mig som läsare finns det dåligt om. Det gör att jag inte kan ta in något, för det är helt enkelt fel typ av språk för mig. Men kanske är det perfekt för någon annan, så låt inte det avskräcka dig!

Jag gillar handlingen, vilket dels har att göra med att det är en svensk bok, och de flesta dystopier jag läst är amerikanska. Och jag älskar trilogin om Systemet lite grann, för den är svensk och det gör den speciell. Jag gillar dock allra mest att den känns nytänkande i jämförelse med den "klassiska" dystopin. Den känns lite modernare och alldagligare, utan att bli tråkig, och det är ganska lätt att känna igen sig och känna sig mer nära än i andra dystopier, vilket är ett stort plus. 

Det här är en sådan där bok där det inte är så viktigt huruvida man gillar karaktärerna eller inte, och jag tycker att det är väldigt skickligt av en författare att skapa en sådan bok. För i vissa böcker är det kört om man inte klickar med huvudpersonerna, men här kan man ändå njuta av berättelsen, utan att vara bästa kompis med alla. För jag tycker sådär om karaktärerna, utan att det är något problem. 

Jag tycker att karaktärerna är proffsigt gjorda och de är alla väldigt intressanta och välutvecklade både i sin bakgrund och sina relationer. Samtidigt känns det inte riktigt som att man kommer någon karaktär nära. Men det är nog inte så lätt när någon jobbar som dubbelagent och en annan är en före detta missbrukare. Det blir mest så att dessa saker blir deras identiteter, och så mycket utrymme finns inte kvar för några personligheter då.

Aldrig ensamma är kanske en fantastisk bok egentligen, så ta inte mina ord på för stort allvar. För det var alldeles för länge jag läste boken innan, så det här var som att introduceras till hela världen på nytt. Om man måste läsa nästa bok inom några månader för att få en bra upplevelse kanske det dock är något som är tokigt, eller så är det helt enkelt jag och boken som klickade dåligt. Jag gillar karaktärerna, men lär inte riktigt känna dem, och språket är för formellt och tråkigt. Men det finns något unikt med boken som jag gillar!

Betyg: 
    

Författare: Anna Jakobsson Lund
Förlag: Annorlunda förlag
Utgivningsår: 2015
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 361 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Systemet, Del 2
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Aldrig ensamma
Andra delar i serien: Tredje principen, Enda vägen
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON