onsdag 7 april 2021

Familjen

Johanna Bäckström Lernebys ”Familjen” bygger på otaliga samtal, intervjuer och utredningar med start år 2006. I centrum står familjen Al Asim i Angered, vars namn får andra att backa och inte längre ger några anställningar. Boken ger en unik inblick i familjens liv, offren för deras brott och myndigheternas samverkan i försök att få stopp på brottsligheten.


* * *

Det är skjutningar, slagsmål, hot… huvudingredienserna i nästan varje thriller. Men det här är ingen thriller. Det här är verkligheten.

Jag blir frustrerad, förbannad och förtvivlad. Frustrerad över vårt fantastiska rättssystem, som dock gör det omöjligt att komma åt familjen. Förbannad på de människor som satt i system att tänja på lagar, skrämma vittnen till tystnad och utnyttja straffrabatter. Förtvivlad över alla som utsatts för familjens brott och inte längre vågar lita på polisen, rentav känner sig tvungna att bära pistol i fickan på förklädet.

Med stor skicklighet väver Bäckström Lerneby ihop utredningar, händelser och samtal till en berättelse om släktband, kultur och kriminalitet. En berättelse som de senaste åren börjat röra sig ut från skuggorna, och blivit allt fleras angelägenhet.

Debatten kring klanstrukturer och kriminalitet är infekterad, och gränsen mellan nyheter och åsikter suddas ut allt mer. Där ska Johanna Bäckström Lerneby ha en stor eloge, för ”Familjen” är verkligen objektiv. Bäckström Lerneby redovisar fakta från alla håll, och därefter är det upp till läsaren att skaffa sig sin åsikt. Så ”Familjen” är guld värd i denna komplexa debatt.

Läs ”Familjen” för insikter och perspektiv på kriminalitet, klanstrukturer och det svenska rättssamhället.
___________________________________________________________________
Familjen
Författare: Johanna Bäckström Lerneby
Förlag: Mondial förlag (2020) 
Sidor: 298 st 
Åldersgrupp: 15+
Köp: t ex hos Adlibris och Bokus

söndag 28 mars 2021

Prinsen av Porte de la Chapelle

”I dag är det lördag och jag ska fly från Sverige. Det låter helt skadat. Det borde inte finnas ord för det som händer nu.” 
s. 9

Salar får avslag på sin asylansökan, så han gör det enda han kan: flyr igen. Han hamnar i Paris och Porte de la Chapelle, där flyktingar lever i tältläger i väntan på att kunna söka asyl. Medan han försöker anpassa sig till en ny verklighet hemsöks han av gamla minnen.

* * *

En nyhetsnotis här, ett Instagraminlägg där. Små fragment ur livet för människor på flykt. Prinsen av Porte de la Chapelle ger några av siffrorna ett ansikte, och det tidigare så avlägsna 
blir plötsligt allas angelägenhet.

Annelie Drewsen skriver kärnfullt och inte ett enda ord känns överflödigt i denna mörka om än hoppfulla verklighetsskildring. När orden spottas ut lyser Salars ilska igenom, och då når budskapet ända in. De hackiga, nakna meningarna och de poetiska styckena bildar tillsammans en helhet och ringar vackert in denna berättelse om skärvor av ett liv.

Tack vare imponerande research ger Prinsen av Porte de la Chapelle tusentals människor en röst. Migration är en så kontroversiell fråga, men Drewsen lyckas undkomma alla fallgropar. Istället för att komma med politiska pekpinnar lägger hon ribban på en högre nivå. Hon talar till våra mänskliga värderingar och låter debatten handla om etik och moral istället för partipolitik, och jag är övertygad om att det är en framgångsfaktor för en mer konstruktiv diskussion.

När Salar i slutet får återse någon bekant går dock boken från att vara en röst för många till att bli främst skönlitterär, vilket är synd, för där förloras delar av budskapet. Istället hade jag gärna läst mer om vänskapen mellan Salar och Najib. Vidare förblir det ett mysterium att boken är klassad för 12-15 år. Jag vet åtminstone att tolvåriga jag skulle haft svårt att hämta mig efter den fruktansvärda scenen i lastbilen i Tyskland. För äldre tonåringar och vuxna som vill få nya perspektiv på situationen är boken dock given.

Prinsen av Porte de la Chapelle väcker intresse, ilska och insikt. Precis som alla böcker borde.

Tack, Rabén & Sjögren, för boken!
___________________________________________________________________ 
Prinsen av Porte de la Chapelle
Författare: Annelie Drewsen
Förlag: Rabén & Sjögren (2021) 
Sidor: 284 st 
Åldersgrupp: 15+
Köp: t ex hos Adlibris och Bokus.

måndag 8 februari 2021

Mokadji: Den gyllene stenens kraft

Ni var med om en olycka. Det var bara ni två som överlevde och ni blev svårt skadade. [...] Ni är inte kvar i Egypten. Egypten och er värld är en plats som jag, fram tills ni kom hit, bara har hört talas om som en gammal sägen. Ni är med andra ord väldigt långt hemifrån.
s. 35

Mokadji: Den gyllene stenens kraft av Mattias Olsson handlar om kompisarna Sirius och Erik som är med om en flygolycka, och plötsligt befinner de sig i en annan värld, och kastas rakt in i ett livsfarligt äventyr. 

* * *

Relationen mellan mig och fantasy har haft sina toppar och dalar, och vi är nog inte rätt för varandra. Likväl finner jag mig gång på gång plocka upp ny fantasy, med hopp att just den gången ska bli annorlunda.

Istället för att bygga upp avancerade miljöer i flera kapitel, så sätter Olsson direkt igång med en rafflande handling, och det är en enorm fördel. Han lyckas förträffligt med att inkorporera fascinerande miljöbeskrivningar i handlingen, så berättelsen rör sig hela tiden framåt, samtidigt som man lär känna världen. Miljöerna är fantastiska och de skildras på ett så levande och magiskt sätt att jag bara måste läsa vidare.

Språket lyckas tyvärr inte riktigt. Jag finner det stolpigt och saknar en mjukhet i orden och en ömhet i berättandet. Ibland är dialogerna för långa, och ord staplas på varandra på ett sätt som inte når fram till mig. Det gör boken delvis svårläst, och jag fångas aldrig helt.

Persongalleriet är brett och spontant älskar jag alla karaktärer. Visst, jag hade önskat lära känna Sirius och Erik mer på djupet, men i allmänhet uppskattar jag alla färgstarka personer. Det gör mig dock frustrerad att den starka vänskapsrelationen mellan två killar inte får ta ännu mer plats, för det är en sådan sak som direkt att fått Mokadji att sticka ut i genren.

Så sticker den ut? Tyvärr inte så mycket som jag hade hoppats, men tack vare otroliga miljöer som skildras med precision och lätt hand blir boken en hinderfri väg in i en ny värld, och det är värt en hel del.


Tusen tack, Mattias Olsson, för recensionsexemplaret!

___________________________________________________________________
Mokadji: Den gyllene stenens kraft
Författare: Mattias Olsson
Förlag: Visto förlag (2019) 
Sidor: 347 st 
Åldersgrupp: 12+
Köp: t ex hos Adlibris och Bokus.

måndag 1 februari 2021

Den sista migrationen

Mitt liv har varit en migration utan destination, och det i sig är meningslöst. Jag ger mig av utan anledning, bara för att hålla mig i rörelsen och det krossar mitt hjärta tusen gånger om, miljoner. Det är en lättnad att äntligen ha ett mål.

s. 130

I en dystopisk framtid håller alla djur på att dö ifrån oss. Franny Stone ger sig ut på en ödesdiger seglats för att följa silvertärnornas sista migration, men kanske är det inte bara fåglarnas sista resa? Frannys historia berättas genom nutida reflektioner och tillbakablickar till ett liv som inte liknar något annat. 

* * *

Om den var bra? Den är sällsam, melankolisk och fascinerande, men ”bra” är inget ord som hör hemma i en beskrivning av Charlotte McConaghys roman.

Charlotte McConaghy besitter en unik talang att sätta ord på det mesta. Hon skildrar allt med fascinerande nyanser: det är liv och död, mening och meningslöshet... McConaghy ställer livets alla ytterligheter mot varandra, och i dessa kontraster uppstår magi. Att kalla boken omvälvande är en underdrift. Den har förändrat mig.

Den ruskar om hela min världsbild, och varje gång jag tror mig ha kommit underfund med Franny och vad McConaghy vill säga, så vänds allt upp och ned igen. Boken stormar som havet; den är rörig precis som livet. Och när jag tillåter mig att glida med i Frannys nattsvarta tankar och böljande känslor... så uppfylld har jag aldrig känt mig.

Persongalleriet är en brokig skara människor. Mitt ute på de djupaste haven har de alla lagt sina liv i naturens händer, och då skalas alla skyddande lager av. Då framträder allt det trasiga, bräckliga och mänskliga på ett makalöst vackert sätt.

Franny tycks ta sönder allt som kommer i hennes väg, men ändå dras alla till henne, och hennes person både skrämmer och fascinerar. skrämmande likväl fascinerande. Jag förlikar mig aldrig med hur hon ständigt utmanar döden, men det kommer ett ögonblick när jag accepterar det, och det är då jag inser vad ”Den sista migrationen” vill säga just mig:

Ibland måste man släppa taget och låta naturen – både världens och den inom oss – ha sin gång, för det är först då svaren kan uppenbara sig för oss.

”Mamma brukade säga att jag skulle spana efter ledtrådarna.
    ’Vilka ledtrådar?’ frågade jag första gången.
    
Till livet. De finns gömda överallt.’ ”
s. 43

Den sista migrationen är en tsunami och en virvelvind, som inte kan lämna någon oberörd. För alla som vill läsa något som känns ända in, och som stannar kvar långt efteråt. 
___________________________________________________________________ 
Den sista migrationen
Författare: Charlotte McConaghy
Förlag: Lavender Lit (2021) 
Sidor: 347 st 
Åldersgrupp: Vuxen
Originaltitel: Migrations
Köp: t ex hos Adlibris och Bokus.

söndag 24 januari 2021

Sånger från hjärtat

En rad hade lagts till under min, skriven med klumpiga bokstäver.
    För natten kommer snart att bringa skuggorna åter.
    Det var nästa textrad i låten. Va? 
s. 37

Lily hatar kemilektionerna. Så istället för att lyssna på mr Ortega klottrar hon i sin skrivbok, och en dag hamnar en sångrad på bänken. Nästa lektion har någon fortsatt texten, och en intensiv och uttömmande brevväxling inleds. Lily börjar fatta tycke för sin brevskrivare, men vem är hon? Eller han? 

* * *
Vilken bok!

Den är mysig – inledningsvis lite barnslig, men det blir bara bättre och bättre – och de sista sidorna läser jag långsamt och bara njuter. Vem den hemliga brevskrivaren är har jag listat bara efter ett tjugotal sidor, men det gör ingenting, för om något blir det ännu mer underhållande och fint att följa hur Lily och brevskrivaren faller för varandra. Först i breven, och sedan på riktigt. 

Lily är förövrigt helt underbar. Jag älskar henne och hennes humor och hur hon är sig själv till fullo och står upp för allt hon tror på. Persongalleriet överlag är underbart, och även Lilys knäppa familj gör mig varm i hjärtat. På många sätt påminner boken om serien om Lara Jean, men jag tror jag tycker att den här är snäppet bättre. 

Kasie West beskriver kärlek så vackert och och det är omöjligt att låta bli att le när man följer en relation som utvecklas på ett oväntat sätt, men känns så himla genuin. Min enda invändning är att låttexterna ibland hade passat bättre på engelska istället för i svensk översättning. 

Sånger från hjärtat är en varm och underhållande bok om vänskap, kärlek och förutfattade meningar. Karaktärerna är charmiga och älskvärda och det är omöjligt att sluta läsa när man väl har börjat. Ett måste för alla som gillar böckerna om Lara Jean!
___________________________________________________________________ 
Sånger från hjärtat
Författare: Kasie West
Förlag: Lavender Lit (2020) 
Sidor: 340 st 
Åldersgrupp: 14+
Originaltitel: P.S. I Like You
Köp: t ex hos Adlibris och Bokus.

onsdag 20 januari 2021

Kimya

Den häftiga tidsresan gjorde honom illamående. Pojken skulle hitta Kimya. Vapnet innebar makt att förgöra allt som stod i vägen. Inget barn borde få en sådan makt. Det var hans. Han hade kämpat hårt för att ge upp nu. Pojken måste stoppas.
s. 37

Kimya är första delen i Eva Holmquists nya urban fantasy-serie, där vi möter Gina, David och flera andra, vars liv korsas av en slump, när de förenas i sin kamp mot ondskan och för magikernas frihet. Vem kan man lita på i en värld där alla har något att dölja? 

* * *

Det första jag slås av är att jag fastnar direkt.

Ett återkommande problem mellan mig och fantasy är nämligen att jag hinner tröttna innan storyn ens kommit igång, men Eva Holmquist balanserar sitt världs- och karaktärsbygge med händelser och intriger som direkt fångar läsaren.

Det bästa är verkligen karaktärerna. Man vet aldrig vem kan lita på eller på vems sida man ska stå, så jag vänder fascinerad blad efter blad. Något annat som är intressant är hur individualistisk boken är: glöm djupa relationer – istället ligger fokus på karaktärernas egna utveckling, och det är härligt nytänkande.

Huruvida någon eventuellt ska stjäla Kimya och ta över hela världen bryr jag mig dock egentligen aldrig om, vilket ju inte är så bra. När jag läser sista meningen vill jag å andra sidan direkt ha uppföljaren, för att få veta mer om särskilt Gina och Rex, så karaktärerna har Holmquist uppenbarligen lyckats förträffligt med.

Det enda jag verkligen upplever som negativt är den stundtals ineffektiva berättartekniken, där samma händelse ibland refereras från flera olika perspektiv. Det blir osmidigt och som att bara stå och trampa istället för att röra sig framåt.

Kimya lämnar lite att önska, men det fantastiska karaktärsbygget räcker för att imponera på mig. Nytänkande, spännande och fylld av oemotståndliga intriger. För både redan fantasy-frälsta och de som ännu inte hittat hem i genren. 

Stort tack Eva Holmquist, för ett spännande recensionsexemplar! 
___________________________________________________________________
Kimya
Författare: Eva Holmquist
Förlag: Ordspira Förlag (2020) 
Sidor: 353 st 
Åldersgrupp: 14+
Köp: t ex hos Adlibris och Bokus.

fredag 15 januari 2021

Slagsmål

Man måste kunna stå upp för sig själv. Såna där snubbar hugger till så fort de
märker att du tvekar. Tro mig, jag vet. Man får inte låta sig själv vara svag.
s. 25

I Slagsmål möter vi Conny, som brottas mot ett förflutet som vägrar lämna honom. Han hamnar i fel sällskap, och med knytnävarna uttrycker han all sin sorg och håller alla som vill hjälpa på behörigt avstånd. För han får aldrig visa sig svag. Karl Modigs senaste bok skildrar manlighet som vi sällan ser den, men alltid borde se den. 

* * * 

Karl Modig är unik i ungdomsboksgenren, och han behövs verkligen här.

Det behövs fler böcker om vänskap; böcker där inte kärlek utmålas som allas räddning. Det behövs fler böcker om unga killar för unga killar. Det behövs fler böcker för unga om killar och män som tillåts vara utsatta, må dåligt och inte ha alla svar. Därför behövs Karl Modig.

Slagsmål har allt det här, och det är klockrent i en värld där ungdomsböcker främst skrivs av kvinnor och för kvinnor. Killar läser inte alls i samma utsträckning som tjejer, och det här är troligen en viktig anledning. 

Sedan är Slagsmål kanske inte det bästa jag läst. Det är en monoton bok som tuggar framåt, den är ältande och stundtals alldeles för destruktiv. Men alltså, det gör ingenting, för det är ändå en ungdomsbok om sårbara killar och bara det är värt så många stjärnor i kanten. Den är äkta, relevant och så tänkvärd. Men framför allt tyvärr unik.

Slagsmål är en bok som verkligen behövs. Den beskriver en sida av killar som dagens samhälle sällan visar, och Karl Modig ger ungdomsboksgenren en helt ny dimension. Många killar skulle må väldigt bra av att läsa Slagsmål
___________________________________________________________________ 
Slagsmål
Författare: Karl Modig
Förlag: Vox by Opal (2020) 
Sidor: 303 st 
Åldersgrupp: 15+
Köp: t ex hos Adlibris och Bokus.