lördag 14 september 2019

Sexstrejken

Sexstrejken är Åsa Hellbergs första ungdomsbok. Det är en berättelse om den otippade trion Majken, Belle och Vilda, som under sitt andra år på gymnasiet bestämmer sig för att göra något åt alla trakasserier som främst tjejer blir utsatta för dagligen. Majken är trött på saker som att bli kallad hora utan att någon säger ifrån, så hon utlyser tillsammans med Belle och Vilda en sexstrejk, under stora protester. Det genomslag strejken får har ingen av tjejerna väntat sig, och situationen eskalerar. Uppmärksamheten ökar, men tjejerna går inte längre säkra. Kampen mot trakasserier blir till en kamp om integritet, vänner och livet. 

Det var nästan läskigt hur normalt och självklart det numera var att kallas något nedsättande och att ingen, inte ens hon själv, protesterade.
   Och inte bara det. Det var okej att tafsa, skicka dickpics, lägga ut bilder, ljuga, och Majken hade hört om så vidriga saker som tjejer råkat ut för att hon nästan inte trodde att det kunde vara sant.
   Men det var det.
[...]
   Hon fällde upp locket till datorn. Hon skulle skriva ned allt hon hade tänkt på och sedan göra en plan.
s. 13

* * *

Jag hade verkligen inga förväntningar på den här boken när jag först tog upp den, men hade jag haft några hade Åsa Hellberg helt klart överträffat dem.

På 238 sidor brukar det inte kunna hända så mycket, kännas så mycket eller göras så mycket verklig skillnad. Fast den här boken lyckas verkligen med allt det på sina 238 sidor, och jag är så otroligt glad att jag läste den.


Det är en viktig bok som Hellberg har skrivit, och hon gör det riktigt bra. Hon inger trovärdighet i sättet hon skriver på, och även om jag själv aldrig blivit utsatt som Majken och de andra i boken känns allt äkta och verkligt. Alla skolmiljöer, typerna i en gymnasieskola och liknande är klockrena och som hämtade från vilket svenskt gymnasium som helst. Igenkänningen är stor, och därför tipsar jag alla i högstadie- och gymnasieåldern att läsa den här boken, för att känna igen sig och få en del tankeställare.


För det finns stora och seriösa budskap i boken, och jag gillar det ändå lättsamma sättet de levereras på. Hellberg skriver lättläst och anpassat för målgruppen, utan att boken någonsin känns platt. Dialogen tar aldrig över, och det gör inte heller de andra delarna. Allt är lagom starkt och engagerande. Det är en riktigt väl balanserad bok, och jag hoppas att den når stor framgång med tanke på budskapet.


Ämnet som berörs i boken är något som sällan får huvudrollen i en ungdomsroman, och därför är boken unik. Det är viktigt att vi talar mer om sexuella trakasserier och att ge det plats i litteraturen är ju fantastiskt bra. Det enda jag kan tänka är att det hade varit perfekt om det fanns även en manlig huvudkaraktär, för med tre tjejer i huvudfokus är det trots allt mest tjejer som kommer läsa boken, och det här är helt klart en bok som borde läsas även av killar! 


Något som förvånade mig med boken är att handlingen är så stor. Det är en bok om främst sexuella trakasserier, men också om vänskap, kärlek, homosexualitet, att vara blyg, religion och så vidare. Allt som kan finnas i ett ungdomsliv ryms på de 238 sidorna. Jag gillar särskilt inslaget om kristendomen och hur den påverkar flera familjer i boken, för det var verkligen intressant och hemskt att läsa om. 


Dessutom tycker jag om att det sker flera vändningar, så boken behåller spänningen hela vägen. Det är spännande att läsa om alla karaktärer och hur de utvecklas och förändras, och allt känns verkligen realistiskt, precis så som det måste vara i en sådan här bok om den ska hitta sina läsare och föra fram sitt otroligt seriösa budskap. Det ligger mycket tanke och arbete – samt ett professionellt författarskap – bakom den här boken. Jag hoppas få läsa mer av Åsa Hellberg i framtiden!


Sexstrejken är så mycket mer och så mycket bättre än jag någonsin kunnat tro. Med ett lättsamt språk och ett underbart driv är boken perfekt för sin målgrupp. Ämnet är högaktuellt och att skriva om det i bokform är genialt och än så länge unikt. Hellberg gör det skickligt och lyckas få allt att kännas verkligt och äkta, och bokens seriösa budskap kommer tydligt fram. Det är en bok för alla i högstadie- och gymnasieåldern, som kommer få en att tänka efter, och som förhoppningsvis kan göra skillnad. Vilken positiv överraskning!

Betyg: 
   

Författare: Åsa Hellberg
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 238 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Sexstrejken
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.

tisdag 10 september 2019

Mellan oss

Mellan oss är en ny bok av Sandra Beijer. Den handlar om Minna, som just börjat högstadiet och hoppas på en nystart. Hon har valt att inte börja i matteklassen, som alla hennes gamla klasskamrater ska gå i, trots att hon mycket väl hade klarat inträdesprovet. Tillsammans med de nyfunna vännerna Milou och Elin drömmer Minna om att växa upp och finna kärleken, samtidigt som det är svårt att släppa tryggheten i det som varit, och att komma ihåg vad man har innan man förlorar det för alltid i jakten på lyckan.

Jag står framför hallspegeln, vinklar min kropp och försöker förstå om den tillhör ett barn eller en ung kvinna.
s. 7 (e-boken)

* * *

Jag har varit nyfiken på den här boken ett bra tag. Dels då jag aldrig tidigare läst något av Beijer – trots alla som höjt henne till skyarna – och dels då det var så oklart för vilken målgrupp boken egentligen är skriven. Nu vet jag både vilken målgrupp har, varför Beijer är en så rosad författare och att det här trots det inte var någon bok i min smak.

Boken handlar om Minna som just börjat i sjuan, och är på väg mot vuxenlivet, mitt i en övergångsfas. Problemet är bara att jag inte kan känna igen mig alls i Minnas tankar och känslor, trots att jag själv gått på högstadiet. Hon får inga av mina sympatier, då hon gör så konstiga val och gång på gång är genuint elak. För mig blir det hela lite för extremt, och jag tror att jag hade gillat boken mer om Minna var lite mer nedtonad. Dessutom förstår jag inte riktigt vad Beijer vill säga med Minnas berättelse, för hela handlingsförloppet och slutet är märkligt.

Det som dock får mig att fortsätta läsa är först och främst två saker: bokens längd, och bokens språk. Boken är lagom lång och jag tycker också om de korta kapitlen, då det gör att boken aldrig mer segläst. Dessutom är Sandra Beijers språk fantastiskt! Det är otroligt vackert, målande och omöjligt att släppa. Hon skriver med poetiska drag och gör på något sätt alla Minnas trassliga, förbjudna och knäppa tankar och känslor, till något vackert. Språket får mig att vilja läsa vidare och är bokens största behållning. Magiskt bra!

Mellan oss är inte en bok i min smak, då jag är fel målgrupp och inte förstår huvudpersonen alls. Fast trots det fortsätter jag läsa, och det tack vare ett underbart språk. Sandra Beijers röst är unik och perfekt för att göra en mörk berättelse och dystra tankar till något vackert. Språket gör det omöjligt att släppa boken, och jag ser fram emot att läsa mer av Beijer. Den här boken passade inte mig, men för högstadieelever och andra som vill ta del av något vackert oavsett handlingen, kan den vara guld värd. 

Betyg: 
     

Författare: Sandra Beijer
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 129 st (Inbunden: 198 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Mellan oss
Annat: 

Blev du intresserad?
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

lördag 7 september 2019

En andra chans

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

En andra chans är Jojo Moyes sista bok om Louisa Clark, efter succén med Livet efter dig och uppföljaren Arvet efter dig. Efter tragedin med Will har Louisa bestämt sig för att hon behöver en nystart, och tack vare tidigare kollegan Nathan får hon ett erbjudande om ett jobb i New Yorks överklass. Här blir Lou personlig assistent till Agnes från en förmögen familj. Men allt är inte som det verkar vara, och Lou tvingas ta stora och svåra beslut samtidigt som hon upptäcker en värld hon aldrig tidigare anat fanns. Samtidigt är det trubbel i Lous distansförhållande. Kanske var Sam bara räddningen Lou behövde just då, och det är dags att gå vidare nu när Lou har fått en andra chans. 

”Jag jobbade för en man förut. [...] Fast sedan blev det lite mer än bara ett jobb, för det är svårt att inte komma nära de man tar hand om och Will – mannen – var fantastisk och vi... Ja, vi blev kära.” För sent kände jag de välbekanta tårarna tränga fram. Jag torkade snabbt ögonen. ”Så jag tror att det kommer vara något i den stilen. Förutom kärleksbiten. Och matandet.”
[...]
   ”Det här är ett slags försök till en nystart.”
s. 9

* * *

Jag känner redan från första scenen att jag inte har tröttnat det minsta på Jojo Moyes efter sju böcker. Den här gången inleds berättelsen på en flygplats i New York, och jag älskar den scenen. Jag vet hur seriös stämningen är i immigration. Det är förbud mot mobiler och när det väl är ens tur blir man utfrågad som i ett förhör. Och här befinner sig Louisa och börjar stressat kallprata med passkontrollanten. Det blir så bisarrt och så roligt, och efter det här är ribban för ännu en varm och uppfinningsrik bok satt.

Jag har nog sagt det här om de flesta av Moyes böcker, men jag älskar denna för att den är humoristisk och allvarlig på samma gång. Vid varje referens till Will är jag nära till tårar, för det är så fint och förfärligt sorgligt. Och bara ett stycke senare går det inte att inte dra på smilbanden åt den underbara berättarrösten Louisa Clark. 


Något annat jag älskar med boken är är att den är både relaterbar och helt unik på samma gång. Moyes har ännu en gång hittat okända ämnen att skriva om, vilket gör boken otroligt intressant att läsa. Jag hade ingen kunskap alls om New Yorks toppskikt tidigare, och Moyes skildringar av dessa delar av staden är oerhört fascinerande, häftiga och fruktansvärda. Allt är så bisarrt, men känns ändå äkta. 


Jojo Moyes är i mångas ögon en feelgood-drottning, men jag tycker att hon är mycket mer än det. Hon skriver om saker och situationer man aldrig eller sällan möter i vare sig böcker, sociala medier eller verkliga livet, så hennes böcker liknar ingenting annat. Det här är mycket mer än feelgood och en kärlekshistoria. Det är en bok om samhällsstrukturer, men också en bok med många viktiga budskap jag kommer ta med mig. Det handlar om att hitta sig själv på en plats där alla förväntas vara på ett visst sätt, och att aldrig låta sig förändras för att göra någon annan till lags. Oerhört viktiga påminnelser som levereras professionellt och med finess!


Något annat jag älskar med just den här boken i serien är att det händer så mycket, utan att det känns overkligt. Handlingen rymmer alltifrån kärlek, systerskap och att hitta sig själv, till sjukdom, sorg och samhällsklyftor. Man upplever ständiga vändningar och blir överraskad fram och tillbaka. Det känns som att Lou hinner leva ett halvt liv under boken, och det gör att man verkligen lär känna och komma henne nära, vilket är underbart, för hon är en så färgstark, unik och cool person som jag gärna hade känt på riktigt. 


Det som dock främst får mig att klassa Jojo Moyes som en av de bästa författarna i modern tid är hennes unika förmåga att få läsaren att känna och tycka precis som hon vill. I början är jag team Sam, för att sedan börja gilla Josh mycket, och så vidare, utan att jag avslöjar för mycket. Moyes leker med läsarens känslor och lojaliteter och det gör boken och alla dess vändningar ännu bättre. 


En andra chans är ett perfekt avslut på en magisk serie av en otroligt talangfull författare. Moyes överträffar mina förväntningar genom att skriva ännu en unik bok som väcker intresse med sin breda och oväntade handling. Det är en känslomässig bergochdalbana att läsa den här otroligt engagerande storyn. Den gav mig så mycket medan jag läste den, och nu i efterhand kommer den ge mig lika mycket till i form av alla lärdomar som gör ännu en av Jojo Moyes böcker till något alldeles extra. Det är en bok perfekt för de som älskar feelgood, men också att bli överraskade och påminda om vad som spelar roll i livet.

Betyg: 
     

Författare: Jojo Moyes
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: 2019 (original: 2018) 
Antal sidor: 477 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 
Serie: Me Before You, Del 3
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Still Me
Andra delar i serien: Livet efter dig, Arvet efter dig
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.


torsdag 5 september 2019

Berör och förstör

Tusen tack för ett helt unikt recensionsexemplar, Rabén & Sjögren!

Berör och förstör är framarbetad av Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar. Det är en bok i sju delar, fylld med olika sorters poesi. Boken samlar 79 dikter skrivna av svenska poeter. Läsaren får ta del av allt vad poesi kan innebära, och man får läsa om alltifrån kärlek, katastrofer och krig, till jobb, djur och juridik. Det är en bok med syftet att visa för alla - framför allt unga - vad poesi kan innebära. 

Det finns olika sorters språk. Det finns vardagligt, vetenskapligt och politiskt språk. Det finns inköpslistor och tidningsartiklar. Det finns joller och avgrundsvrål, raggningsrepliker och svordomar. Och så finns poesin.
s. 6


* * *

Jag läser aldrig poesi. Så när jag fick den här boken av Rabén & Sjögren blev jag både skeptisk och nyfiken, och bestämde mig för att ge boken en ärlig chans. För jag vill verkligen fascineras av att läsa dikter, men jag är inte där nu heller, så jag skriver den här recensionen utan att rikta in mig på min egen relation till poesi. 

Oberoende av vad jag tycker om de 79 dikterna, gillar jag verkligen bokens inledning, för den är fascinerande och intresseväckande, och gör bokens syfte tydligt. Sedan tycker jag om indelningen i olika avsnitt, för det gör att det inte blir dikt på dikt på dikt, utan det händer någonting när man kommer till en ny del. Jag tycker dock att det hade varit fint med varierande typsnitt, textstorlek och kanske lite bilder, för att göra det ännu tydligare att den här boken innehåller ord från 79 (81) olika författare. Nu blir det för ensidigt. 

Det hade också varit spännande och givande med lite information om alla upphovsmän, såsom när de föddes och eventuellt dog, samt när dikten skrevs. Jag gillar dock verkligen idén med boken, och hoppas att unga som ännu inte funnit vad de gillar att läsa, kanske kan göra det här, när de får ett mångsidigt smakprov av den svenska poesin serverat på silverfat. 

Slutligen vill jag också berätta om min favoritdikt i samlingen. Ni finner den på sida 30 och den är skriven av Kjell Espmark. Det är en fin dikt och jag gillar temat med naturen och att den är så fri till tolkning. Den sista meningen är min favoritdel: Jag tror att de enda som minns oss är våra igenvuxna stigar

Berör och förstör ger på ett unikt och intressant sätt ungdomar en inblick i poesigenren. Boken är fint utformad, även om jag hade önskat ännu lite mer eftertanke i innehåll och formgivning. Jag personligen tycker inte om poesi, och den här boken lyckas inte ändra på det. Fast kanske kan den få andra som ännu inte hittat till läsningen ännu att göra det. För rätt läsare kan den här boken vara en fantastisk början!

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Athena Farrokhzad & Kristofer Folkhammar (+79 svenska poeter)
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 177 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Berör och förstör
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

måndag 2 september 2019

Läst i augusti

Antal böcker: 7 st
Rädda mig inteav Tahereh Mafi
Sätt mig i brand! av Tahereh Mafi
Dorei av Karolina Bjällerstedt Mickos
Hjärnstark av Anders Hansen
Sexstrejken av Åsa Hellberg
Crooked Kingdom av Leigh Bardugo
Wildcard av Marie Lu


Antal sidor: 2519 st
Antal sidor/dag (genomsnitt): ca 81 st

Kommentar:
En bra läsmånad med några sega läsningar, varvat med en hel del sträckläsningar! Och att sträckläsa är ju det bästa som finns!



Böckerna i rangordning (där 1 är bäst):
1. Sätt mig i brand!
2. Rädda mig inte!
3. Wildcard
4. Sexstrejken
5. Crooked Kingdom
6. Hjärnstark
7. Dorei


Mest...
Överraskande: Sexstrejken (Oväntat bra och viktig bok, och otroligt genomtänkt)
Sorglig: Wildcard (Det var så hemskt ledsamt att läsa om Sasuke...)
Spännande: Hjärnstark (Så fascinerande att läsa om hjärnan)

Bästa...
Karaktär(er): Juliette, Kenji, Warner - Rör mig inte!
Titel: Sexstrejk (Svår att missa, kraftfull och ändå så enkel)

Läsplaner för september: Lyckas med kombon skola–läsa, och framför allt tagga inför Bokmässan i slutet av månaden!!


fredag 30 augusti 2019

Ensam i Paris och andra historier

Ensam i Paris och andra historier är Jojo Moyes första samlingsroman för två kortromaner och nio noveller. Läsaren delges berättelser om himlastormande kärlek, otrohet och djupaste attraktion. I huvudrollerna finner vi självständiga kvinnor vars liv tar nya och oväntade vändningar på både fysiska och känslomässiga plan. Det är en samling berättelser att njuta av i stunden, men också att minnas till framtiden.


* * *

Ensam i Paris, samlingens första kortroman: jag gillar storyn, trots att den är väntad och inte lyckas överraska mig särskilt mycket. Det som gör att jag ändå gillar romanen är dels att jag känner igen mig lite i Nell, samt att all vänskap och kärlek är så fin och så verklighetstrogen. Dessutom lyckas Moyes med bedriften att få de många händelserna att gå i trovärdig takt, trots att romanen är så kort. Det är en söt, hoppfull och vacker kortroman som underhöll mig där och då. 

Den som sig i leken ger är en fantastiskt bra novell. Den är lagom lång och just så förvånande och oväntad som en novell bör vara. Jag älskar idén med ett företag som arbetar med att dementera rykten och jag älskar vändningen mitt i och avslöjandet i slutet, som verkligen knäpper en på näsan och får en att känna sig så lurad, för wow, det är så genialt!

Kärlek på eftermiddagen är den novell i boken som jag gillar minst, för den är egentligen inget särskilt. Jag uppskattar dess längd, som är alldeles perfekt, och jag tycker också om att den är väldigt trovärdig. I övrigt stannade den dock inte kvar i mitt minne så länge.

En fågel i handen är egentligen en märklig novell. Med en handling jag ärligt talat inte fastnar alls för, lyckas novellen dock fängsla mig en stund, för jag tycker att det dilemma den berör är intressant att läsa om. Det är en utstickande berättelse, och bara det gör den läsvärd. 

Krokodilskor väver skickligt och snyggt in kritik mot samhället, samtidigt som Jojo Moyes här bjuder på unik underhållning för sina läsare. Handlingen är intressant och lagom bred. Jag älskar att läsa om alla kontraster i olika liv, och bara idén att skriva om hur mycket ett par skor kan betyda och vilken skillnad ett par klackar kan göra, är underbar. 

Rånarna underhåller mig mest av alla noveller i samlingen. Den är jätterolig att läsa, tack vare att den ärligt talat är helt galen och egentligen totalt orimlig. Där och då får dock Moyes så professionellt allt att kännas helt logiskt, rimligt och självklart, och det är otroligt. Jag gillar verkligen storyn och det oväntade slutet. Det är en unik, rolig och oväntad novell och jag läser den gärna igen, främst tack vare den underhållande dialogen. 

Smekmånad i Paris, bokens andra och sista kortroman, är en positiv överraskning, då man här återser huvudpersonerna från Sophies historia. Konceptet med två perspektiv från två olika tider är fortfarande en framgångsfaktor. Jag gillar också hur man pendlar mellan vilka karaktärer man gillar och inte, och Jojo Moyes är verkligen expert på att få en att tycka precis som hon vill, när hon vill. Skickligt skrivet!

Förra årets kappa låter trist (känner mig hemsk som tycker det), och faktum är att jag också tycker att novellen är trist. Storyn är tråkig och har ingenting särskilt som gör att jag kommer minnas den. Jag gillar dock slutet som är fint och bra, men ändå inte speciellt eller minnesvärt på något sätt. 

Tretton dagar med John C är spännande och intressant. Slutet gör mig verkligen paff och jag känner mig fullkomligt lurad, vilket jag älskar. Det är helt perfekt, men det finns ett stort problem: jag tänker ständigt på att den person som tappat mobilen kan ligga skadad eller rentav mördad i någon buske och det är inget som någonsin ens nämns (?!!). Kanske är jag för skadad av dagens samhälle, men att huvudpersonen aldrig ens tänker den logiska tanken stör mig hela tiden, och det är synd för en annars grym novell.

Margot är liksom många andra av novellerna helt oväntad, men den sticker dessutom också ut, då den är sorglig. Jag gillar också att det samtidigt är en otroligt galen och knäpp novell, för det blir så tänkvärt när dessa saker visar sig vara blandade i slutet. Från den här novellen kommer jag verkligen ta med mig det faktum att man ska ta vara på sin tid och göra det bästa av den, och ett budskap är ju det finaste man kan ta med sig från något man läst. 

Dagen innan jul gör mig full i skratt, för julens stress och dess tvång är alltför välbekanta. Det är en rolig novell att läsa på så vis, och jag fastnar också för den utstickande och egentligen helt orimliga relationen mellan kvinnan och taxichauffören. Även här finns de oväntade vändningarna, men det jag fastnar för mest här är ändå all igenkänning.


Ensam i Paris och andra historier är en härlig samling kortromaner och noveller. Jojo Moyes noveller är välskrivna, unika och underhållande. De är lagom långa och har karaktäristiska, oväntade vändningar som får en att bli förvånad och känna sig lurad. Budskapen är utstickande och viktiga, och relationerna känns realistiska, trots det minimala utrymmet Jojo Moyes tagit. Över lag är det en härlig bok fylld av känslor, överraskningar och värme, och den gav mig härliga lässtunder och insikter. 

Betyg:
    ☆ 

Författare: Jojo Moyes
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: 2018 (original: 2016)
Antal sidor: 287 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Paris for One and Other Stories
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

tisdag 27 augusti 2019

Jag kommer hem till jul

Jag kommer hem till jul är en feelgood-roman av Joanna Bolouri, där vi möter trettioåttaåriga Emily som ännu inte har hittat rätt i livet. Hon bor fortfarande i en delad lägenhet och bävar inför nästa gång hennes föräldrar ska fråga när det är dags för giftemål och barn. Tack och lov har hon äntligen en underbar pojkvän, så när det närmar sig jul är Emily tvungen att lova att ta med sig Robert. Problemet är bara att de gör slut en vecka innan. Emily orkar inte med familjens besvikelse, och på så sätt hamnar hon och hennes störiga granne Evan i en bil på väg mot Skottland och en familj med skyhöga förväntningar på pojkvännen Robert. 

”Usch, du är ett svin, Evan.” Jag vänder på klacken och marscherar tillbaka in i min lägenhet och hör honom ropa bakom mig.
   ”Robert. Du är ett svin, Robert.
   Jag stänger dörren efter mig, går raka vägen till mitt rum och kastar mig på sängen. Det snurrar runt i min skalle. Evan kanske lyckas i rollen som välavlönad marknadsföringschef, men hur i helvete ska jag klara av att spela hans flickvän när det enda jag vill göra är att strypa den jäkeln?”
s. 101

* * *

Det här är utan tvekan en av de absolut roligaste böckerna jag läst på länge! Den är verkligen klockren på alla sätt och viss och lockar mig till skratt gång på gång. Att jag läste en bok om julen mitt i sommaren gjorde verkligen ingenting, för det här är en bok jag skulle kunna läsa när som helst, flera gånger till. Joanna Bolouri skriver unikt humoristiskt och med ett så lättsamt språk att det bara är ett nöje att läsa boken. Hon gör fantastiska gestaltande beskrivningar av bokens alla galna situationer och det går verkligen inte att sluta le.

Dessutom har hon lyckats magiskt bra med huvudpersonen och berättarrösten Emily. Trots att hon är tjugo år äldre än jag har jag inga problem med att känna igen mig i henne i vissa situationer, och det känns verkligen som att vi kommer överens. Dessutom är hon sådär verkligt rolig och inte på något överdrivet sätt, och jag älskar verkligen att läsa om henne. 


Jag tycker också otroligt mycket om relationen mellan Emily och Evan och sättet den utvecklas på. Det är egentligen ingenting oväntat eller oförutsägbart, utan det mest logiska som skulle kunna hända. Trots det gillar jag det, för under bokens gång ändras ens syn på Evan drastiskt, samtidigt som Emily också får en ny uppfattning om honom. I övrigt är boken dessutom allmänt oväntad i de flesta lägen, och man får alltid små härliga överraskningar som gör hela läsningen väldigt oväntad, så att slutet inte förvånar gör inte så mycket. Dessutom är slutet verkligen perfekt, fint och urhärligt. Helt klart optimalt för en så unik, galen och överraskande bok jag verkligen tycker alla feelgood-älskare borde läsa!


Men firar någon verkligen jul som Emilys familj, där nästan hela släkten samlas för att dricka en massa alkohol i alla dess former, leka galna och pinsamma lekar och köra lustiga tävlingar på största allvar? Det känns så otroligt osannolikt men är av just den anledningen otroligt underhållande att läsa om. Även om du inte känner igen dig i det här julfirandet tror jag ändå att du kommer känna igen dig i julstressen och de viktiga tankarna kring att inte alltid försöka vara perfekt på ytan för att göra andra till lags, samt att det aldrig är för sent för kärlek. Det är så underbart att Bolouri blandar lättsam humor med tänkvärt allvar, och hon gör det med bravur!


Jag kommer hem till jul är något av det roligaste jag läst på länge. Bolouri skriver ständigt underhållande med glimten i ögat och allvar i bakgrunden, vilket gör boken intressant på flera plan. Karaktärerna är lyckade och roliga att läsa om, liksom alla deras upptåg och idéer. Jag får inte nog av Emilys familj och deras galna julfirande! I stort är boken visserligen aldrig oförutsägbar, men i det lilla lyckas Bolouri alltid överraska. Det är en bok för alla som känner igen sig i stressen och pressen kring jul, vill skratta ordentligt och önskar slå igen en bok med spirande värme i bröstet och viktiga lärdomar i minnet.


Betyg: 
    ☆ 

Författare: Joanna Bolouri
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: 2018 (original: 2016) 
Antal sidor: 314 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Most Wonderful Time of the Year
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


Slutligen vill jag bjuda på mitt favoritcitat från boken:

”Mamma, Emily vill inte att hennes pojkvän ska duscha medan hon ligger i badet”, säger Iona och räcker ut tungan åt mig.
   ”Hon vill hellre se min nakna rumpa än hans. Är inte det väldigt märkligt?”
   ”Åh, herregud. Skvallrar du för mamma nu? Allvarligt?”
   ”Till Emilys försvar måste jag säga att jag förstår om det kan kännas pinsamt att någon som ser ut som Robert ska titta på en när man är naken”, säger hon och tar sitt schampo. ”Men det är ju din pojkvän, älskling. Han älskar dig precis som du är.”
   ”Hur lyckas du med konststycket att vara både kritisk och uppmuntrande på en och samma gång?” frågar jag och känner på badvattnet. ”Det är verkligen skickligt. Riktigt, riktigt fruktansvärt skickligt.”
   ”Var inte så överkänslig. Jag menade bara att det måste kännas jobbigt som äldre kvinna att ha en så ung och snygg partner. Det var inte menat som kritik.”
   ”Herregud. Ni går mig verkligen på nerverna, båda två.” Jag kastar upp badrumsdörren och skriker: ”ROBERT! ROBERT! Kom och duscha med din ålderstigna flickvän. Men skynda dig innan jag halkar och bryter lårbenshalsen!”
   Impulsiva reaktioner tycks ha blivit något av en specialitet för mig den senaste tiden och jag känner paniken stiga inombords, men jag lyckas bibehålla lugnet inför Iona och mamma. Jag går bort till badet och stänger av vattnet. Käre gode gud – snälla, låt inte Evan komma in här naken.
   Tack och lov dyker han upp fullt påklädd, med rakhyvel, raklödder och en handduk under armen. Han hejdar sig när han får syn på mamma och Iona, som inte verkar ha någon brådska att lämna badrummet.
   ”Åh, så trevligt – då är vi här allihop”, säger han och släpper handduken på golvet. ”Emily varnade mig för att jag kanske skulle få vara med om något slags märklig välkomstceremoni utan kläder i badrummet. Ska jag börja?” Till min fasa drar han upp T-shirten som om han ska börja klä av sig, och jag kastar mig över honom och skriker att han beter sig högst olämpligt medan mamma viker sig dubbel av skratt. Inte heller Iona kan låta bli att fnissa.
   ”Ut!” skriker jag och pekar på den öppna badrumsdörren. ”Båda två.”


   Evan flinar och tar upp handduken från golvet medan de två fnissande fårskallarna troppar ut i hallen.
s. 193-194