tisdag 22 september 2020

Gravplaneten

Gravplaneten är den tredje delen iOskar Källner & Karl Johnssons enorma rymdepos för slukaråldern. Nu befinner sig Alice, Elias och de andra på Stillheten, och de har just kraschlandat på gravplaneten. Återigen ställs de inför oväntade risker och faror, men kanske kan de också finna något de letat efter länge, på gravplaneten Umbezra

* * * 

Det blir som jag befarat.

Berättartekniken där man kastas rakt in i handlingen och det flera månaders långa mellanrummet mellan andra och tredje boken bara bortses ifrån är på många sätt underbar... men också problematisk. 

För tioåringen som i väntan på Gravplaneten på sin höjd läst några få andra böcker, är det inget problem. Men jag som läst fler böcker än jag kan hålla i minnet sedan Järnrosen får en för lång startsträcka här för att jag ska kunna njuta fullt ut. För den som kan ge hela serien sin fulla uppmärksamhet lär dock magi uppstå. 

De färgglada och händelserika illustrationerna gör boken luftig och perfekt även för ovana läsare. Språket är lättläst och boken är lockande händelserik. Det enda jag verkligen saknar är Elias och Alices underbara syskonrelation i de första böckerna, som här hamnat i skymundan.

Gravplaneten håller måttet. Serien är perfekt för nybörjarläsare med ett intresse för rymden och sci-fi, som uppskattar snabba vändningar och en rapp dialog. Min enda invändning är syskonrelationen mellan Alice och Elias som inte når sin fulla potential här.
___________________________________________________________________ 
Gravplaneten
Författare: Oskar Källner & Karl Johnsson
Förlag: Rabén & Sjögren (2020)
Sidor: 236 st 
Åldersgrupp: 10+
Läs också: Bortförda och Järnrosen
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

fredag 18 september 2020

Allt jag fått lära mig

”Alla min fars historier handlade om vårt berg, vår dal, vår bergiga lilla fläck av Idaho. Han berättade aldrig vad jag skulle göra om jag lämnade berget. [...] Han berättade aldrig hur jag skulle veta när det var dags att komma hem.”
s. 13

Så inleds Tara Westovers självbiografiska berättelse om hennes uppväxt i en mormonsk familj i Idaho. De lever avskärmade från resten av samhället, i väntan på världens undergång. Illuminati är deras värsta fiende, och utbildning är en statlig konspiration. Men Tara drömmer inte om en framtid inom naturmedicin, och tveksamt börjar hon söka efter kunskap och mening, men är det värt det om hon riskerar förlora de hon håller av allra mest?  

* * *

Det är många som hyllat Allt jag fått lära mig. Så många. Och nu förstår jag dem. 

Jag förstod dem inte efter 100 sidor, eller 150 sidor, men efter kanske 180 sidor klarnade allt. Jag drar efter andan när familjens extrema trosuppfattning uppdagas, och när jag förstår att Tara 17 år aldrig hört talas om Förintelsen. Westover håller mig fascinerad och engagerad ända till slutet. Det är en gripande skildring som gör mig gråtfärdig, men också inspirerad. 

”Gud är här och arbetar bredvid oss. Han kommer inte låta något hända dig. Men om det händer dig något, då är det Herrens vilja.”
s. 79

Tara är 17 år första gången hon sätter foten i en skola. Tio år senare har hon studerat vid både Cambridge- och Harvard University, samt doktorerat. Trots att hon från början inte hade något. Tara är ett fulländat bevis på att det aldrig är för sent att skapa sig det liv man vill ha, och den insikten kommer jag alltid bära med mig. 

Min enda invändning är slutet. Efter att ha följt Tara under alla dessa år hade det varit berikande att få nutida Taras reflektioner kring det hon upplevt. Är hon fortfarande mormon? Har hennes föräldrar förlåtit henne? Vad tycker de om att hon skrivit den här boken? Det är ännu så många frågor som saknar svar. 

Allt jag fått lära mig är själva skälet till att jag läser. Det är böcker som den här jag ständigt är på jakt efter. Böcker som lär en något nytt; böcker som berör, engagerar, inspirerar. Låt dig inte skrämmas av en lite seg inledning, läs med ett öppet sinne och resten har Westover redan ordnat med perfektion. 

___________________________________________________________________ 
Allt jag fått lära mig
Författare: Tara Westover
Förlag: Natur & Kultur (2020) 
Sidor: 396 st (pocket)
Åldersgrupp: 15+
Originaltitel: Educated: A Memoir
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

onsdag 9 september 2020

Knutby

” 'Det finns en sådan kraft här', sa Sindre. 'Det är precis som Eva sa. Att det ska
spridas en eld från Knutby. Först upp över Uppland, och sedan över resten av Sverige. Och jag tror... nej, jag vet, jag vet att den kommer att spridas betydligt längre än så.' ”
s. 32

Det säger den karismatiske pastorn i Knutby Filadelfia, i Jonas Bonniers roman baserad på händelserna 2004 som försatte hela Sverige i chock. Här får läsaren följa nyckelpersonerna under åren som ledde fram till det som sedan blev känt som Knutbydramat. Hur kunde en kristen församling hamna på förstasidorna på grund av ett mord? Vem eller vilka bär skulden? Och vad hände egentligen i Knutby?

* * * 

En välskriven skildring av de ofattbara händelserna 2004. Läsningen blir visserligen ett frustrerande detektivarbete i att ta reda på de verkliga namnen på bokens karaktärer, men namnbytena är också förståeliga, då det enbart är en roman baserad på verkliga händelser.

Bonnier lyckas exemplariskt med att väcka mitt intresse för dramat, men jag personligen hade föredragit att läsa mycket mer om psykologin bakom händelserna, och sluppit ta del av de flesta av alla många sexuella scener. Det intresserar mig inte alls, och boken som hade kunnat bli så djup och tänkvärd blir snarare osmaklig på ett överdrivet sätt. 

Jag är inte heller överens med berättartekniken som oftast är övertydlig i sina antydningar om att något är på gång. Som läsare får man inget utrymme till att själv skapa en känsla, utan jag finner mig ständigt som skriven på näsan, och det upplevs frustrerande. 

Knutby är en välskriven roman baserad på förfärliga händelser. Jag tilltalas dock inte av berättartekniken eller den linje Jonas Bonnier valt att fokusera sin berättelse på. Samtidigt finner jag mig uppslukad ända till slutet, och efteråt plöjer jag alla Wikipedia-sidor inom ämnet. Läs den om du vill veta mer om Knutbydramat, men låt den inte bli din enda källa. 

___________________________________________________________________ 
Knutby
Författare: Jonas Bonnier
Förlag: Albert Bonniers Förlag (2020) 
Sidor: 345 st (pocket)
Åldersgrupp: Vuxen
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

söndag 6 september 2020

Trotsa mig

”Kvinnan tar min hand. Kramar mina fingrar tills jag drar mig ur hennes grepp. 'Jag är din mor', säger hon. 'Och jag har bestämt att det är dags för dig att komma hem.'
s. 80

Näst sista boken i Tahereh Mafis succéserie, och hela Juliettes liv har visat sig vara en lögn. Inte ens hennes namn är en sanning, och i händerna på sina riktiga föräldrar kämpar hon både för världens framtid och för sitt eget minne. Vem är hon egentligen? Samtidigt för Warner, Kenji och alla andra sin egen kamp på jakt efter svar, innan det kanske är för sent. Har Warner och Juliette Ella chans till en framtid tillsammans när allt de trott sig veta visat sig vara falskt? 

* * *

”Är det inte just det här vi kämpar för?
    En andra chans till lycka.”
s. 339

Så slutar Trotsa mig och så kunde gärna hela serien få sluta. För slutet är så vackert – så fulländat! – att jag är rädd för vad seriens sista bok kan orsaka för skada. Snälla ingen behöver väl dö?

Givetvis kommer jag läsa även sista boken. Dels i ren abstinens, men mest för att jag älskar hur serien och Tahereh Mafis författarskap aldrig slutar växa. I de första böckerna blev jag golvad av Mafis skildring av kärlek och jag slutade aldrig fascineras av hennes karaktärsbygge. Men det var bara början. 

Nu lär man känna karaktärerna på djupet och jag älskar hur Warners och Juliettes Ellas relation går från att vara mest sexuell till att bli känslosam. Eller, den har alltid varit fylld av känslor, men nu är attraktionen inte bara fysisk utan även emotionell, och jag älskar det. Efter fem böcker hade vem som helst tröttnat på deras smöriga, om än dramatiska kärlekshistoria, men nu gör Mafi något nytt av den, och jag har ännu inte fått nog. Ojämförbart!

Trotsa mig tillför nya dimensioner till ett redan vinnande koncept. Har du ännu inte upptäckt Tahereh Mafi är det hög tid! Given för både ungdomar och vuxna som vill läsa något träffsäkert och unikt som verkligen känns, och som blandar mörker med hoppfullhet på ett klockrent sätt. Få skriver om känslor lika bra som Mafi. 

 ___________________________________________________________________ 
Trotsa mig
Författare: Tahereh Mafi
Förlag: B. Wahlströms (2020) 
Sidor: 339 st 
Åldersgrupp: 14+
Originaltitel: Defy me
Läs också: Rör mig inte, Rädda mig inte, Sätt mig i brand, Frukta mig
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

torsdag 3 september 2020

Bara vara vänner

Stort tack, Rabén & Sjögren, för recensionsexemplaret!

Bara vara vänner är en fristående uppföljare till Ina Lagerwalls Vi går varvet. Här följer vi återigen Liv som går i sjuan. Det är ny termin och allt är annorlunda. Liv har nya kompisar, och samtidigt spirar känslorna inom henne. Det blir konflikter bland vännerna, drömmar om förälskelser, och Liv förstår mer om både sig själv och andra under en stormig tid av uppväxten. 

* * * 

Jag får inte ihop det. Boken kretsar kring ett gäng sjundeklassare. Språkligt känns den som skriven för nioåringar. Baserat på ämnena den tar upp är den för äldre tonåringar. 

Och jag får bara inte ihop det.

Varken nioåriga eller fjortonåriga jag skulle ha uppskattat boken som helhet. Eller så var jag bara en orimligt omogen sjundeklassare som aldrig funderat på min sexuella läggning, haft en identitetskris eller behövt oroa mig för sexuella övergrepp av klasskamrater. Det är förstås viktigt att sådana ämnen tas upp, men jag vet inte om det här är rätt forum.

För min del blir bokens enda behållning de små poetiska inslagen här och där. Visst, de kunde gärna fått sticka ut lite mer - kanske ha kursiverad stil? - men så petiga behöver vi inte vara. De är hur som helst vackra och tänkvärda, och tillför lite av det där mer mogna uttrycket som jag väntat på sedan sida ett. 

Bara vara vänner lyckas vara skriven för alla, och samtidigt ingen. Även om de poesiliknande inslagen är en succé räcker de inte för att väga upp för den spretiga målgruppen. Kanske tycker andra helt annorlunda, men jag personligen vet ännu inte för vem den här boken är skriven. 
___________________________________________________________________ 
Bara vara vänner
Författare: Ina Lagerwall
Förlag: 2020
Sidor: 157 st 
Åldersgrupp: 9-12
Läs också: Vi går varvet
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

lördag 29 augusti 2020

Jag glömmer dig aldrig

”Du är en del av familjen. Och du kommer inte bara på besök. Du kommer 
tillbaka.”
s. 36

De orden möts Emma av när hon anländer till North Lake, i en nyöversatt bok av Sarah Dessen. Vid sjön finns en del av Emmas släkt och Emma själv som hon glömt bort. För här vid sjön är hon ”Saylor”, och en helt ny verklighet öppnar sig. Det blir några intensiva sommarveckor där Emma upptäcker nya saker om både sin själv och sin familj, men kanske fyllde glömskan sin funktion?

* * * 

Jag har tappat över antalet Dessen-böcker som förgyllt mina somrar, men poängen är att de där böckerna inte spelar någon roll, för jag tröttnar inte. Även här kommer Dessen med något engagerande, oväntat och helt nytt. 

”På ett sätt är det förflutna alltid närvarande och man kan inte låta bli att minnas. Även om man inte minns någonting alls.”
s. 87

Det är inte en av hennes bästa böcker. Det är en stundtals för klassisk handling med en del stereotyper som gör boken förutsägbar. Och trovärdigheten förloras delvis någonstans mellan stormar och utegångsförbud.

”Man kan styra sitt liv eller låta livet styra en. Var det verkligen så enkelt?”
s. 238

Samtidigt älskar jag alla fina budskap och de många träffande citat som verkligen känns. Mycket bottnar i att jag känner igen mig i Emma/Saylor - vilket förövrigt är bokens och Dessens största styrka: välgjorda, realistiska karaktärer. Och med ett ambitiöst karaktärsbygge når man långt. 

Jag glömmer dig aldrig håller sannerligen måttet, även om trovärdigheten delvis förloras på vägen. Sommarkänslan är Dessens starkaste vapen, och i kombination med oväntade dilemman gör den boken till det givna valet för alla som vill förlänga sommaren med några dagar, eller bara läsa något träffsäkert om att vara vilsen och ung. 
 ___________________________________________________________________ 
Jag glömmer dig aldrig
Författare: Sarah Dessen
Förlag: Rabén & Sjögren (2020) 
Sidor: 458 st 
Åldersgrupp: 13+
Originaltitel: The Rest of the Story 
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.

söndag 23 augusti 2020

Normala människor

”Människor kan verkligen förändra varandra.”
s. 331

Så avslutas Sally Rooneys ”Normala människor”, som höjts till skyarna av vissa, medan andra inte ser någon storhet alls innanför de limegröna pärmarna. Mästerverk eller ej; det är en unik bok. Läsaren följer Marianne och Connell under flera år då deras vägar ständigt korsas, och det väcker reflektioner kring livets outgrundliga vägar, samt hur stor betydelse en annan människa kan få i ens liv. 

* * * 

Så vad tycker jag om den hypade boken?

Jag älskar den. Till viss del. 

Det är sannerligen en unik bok. Den ger ingen idealiserad bild av livet, utan beskriver verkligheten, med all sin krasshet, och det är befriande att läsa något så ärligt. Det händer inget omvälvande, utan karaktärerna bara är: tar dåliga beslut, gör misstag, är vilsna och trasiga. Och jag älskar dess trista alldaglighet. Det är ingen klyschig kärlekhistoria. Det är en grå likväl sanningsenlig skildring av livet, och den är briljant. 

Men även om jag älskar boken för dess genuinitet så håller inte storyn hela vägen. Det är inte realistiskt hur Marianne och Connells vägar ständigt korsas, för det finns ingen stadig grund deras relation står på. Jag kan dock bortse från det till stor del, tack vare att resten av boken är suverän, men det finns ändå i bakgrunden och stör. 

”Det är knäppt att man kan fatta vissa beslut för att man gillar nån, säger han, och så förändrar de hela ens liv. Jag tror att vi är i den där märkliga åldern då livet kan förändras väldigt mycket av väldigt små beslut.”
s. 291

Något annat som dock gör boken älskvärd är dess teman. Det berör otroligt mycket intressant kring exempelvis samhällsklass, flyktigheten i hierarkier och hur vi människor är. Det är en tänkvärd bok jag kommer bära med mig länge. 

Normala människor liknar ingenting annat. Aldrig tidigare har jag läst något så trist och pessimistiskt som fascinerat mig så djupt. Det är befriande ärligt, genialt och oerhört tänkvärt. Vore det inte för den lite svaga storyn skulle det vara en ny favorit. En bok för alla som är trötta på klyschiga kärlekshistorier och vill läsa något klockrent och annorlunda att bära med sig länge.
 ___________________________________________________________________ 
Normala människor
Författare: Sally Rooney
Förlag: Albert Bonnier Förlag (2019) 
Sidor: 331 st 
Åldersgrupp: Vuxen
Originaltitel: Normal People
Köp: t ex hos Adlibris, Bokus och Omnible.