torsdag 28 maj 2020

Järnrosen

Tusen tack, Rabén & Sjögren, för spännande recensionsexemplar!

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Järnrosen är andra boken i Oskar Källner och Karl Johnssons sci-fi-serie för slukaråldern. Efter upptäckten av en helt ny värld - en oändlig rymd - gör nu Alice och Elias sitt bästa för att hjälpa till att rädda sin mamma. Problemet är bara att fiender lurar överallt i rymden, och att allt kanske inte riktigt är som förväntat, vilket riskerar att försätta fler än mamman i fara. 

För några dagar sedan var mitt största bekymmer hur jag skulle klara matteprovet! Och nu är jag inlåst i en cell på ett rymdskepp fullt med monster!
s. 137

* * *

Jag kände länge att den här boken tyvärr inte höll måttet och levde upp till förväntningarna efter den strålande inledningen med Bortförda. Dess första halva kändes främst som ett mellanparti där inte så mycket nytt hände och där jag framför allt saknade att läsa om syskonrelationen mellan Alice och Elias.

De sista 50 sidorna hände något. Plötsligt blev boken otroligt spännande med revolutionerande avslöjanden och vändningar som gjorde det omöjligt att sluta läsa. De 50 sidorna var fantastiska och underbart actionfyllda och vägde nästan upp till den segare inledningen på en serie med potential att fängsla både vana och ovana läsare från mellanåldern och uppåt. 

Slutet gör en verkligen hungrig på att läsa mer direkt, men det går ju inte, vilket kommer bli ett problem. I en sådan här detaljerad berättelse är det svårt att ta flera månaders uppehåll i väntan på uppföljaren om läsupplevelsen ska bli optimal. Så i höst får vi se hur Imperiets arvingar hanterar ett halvårs uppehåll. 

Järnrosen lever inledningsvis inte upp till förväntningarna efter seriens första bok, men mot slutet händer något. De sista 50 sidorna är fullkomligt magiska. Fyllda med action, chockande avslöjande och rafflande vändningar gör de boken omöjlig att lägga ifrån sig. I slutändan är det så jag minns Järnrosen, och förhoppningsvis finns det minnet kvar när uppföljaren kommer i höst. 

⭐️ ⭐️ ⭐️

Författare: Oskar Källner & Karl Johnsson
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 183 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 10+
Serie: Imperiets arvingar, Del 2
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Järnrosen
Andra delar i serien: Bortförda, Gravplaneten
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

onsdag 27 maj 2020

Därför försvann jag

Vänner!

Det har varit tyst här ett bra tag nu.

Jag har uppdaterat lite sporadiskt på Instagram (@tusensidor - in och följ om du inte redan gör det!), men här har det fått stå tomt.

Och ni förtjänar en förklaring. 

I ganska precis tre veckor har det ekat tomt, och det är helt enkelt för att jag inte har skrivit några inlägg. Jag har just nu åtta böcker jag läst men ännu inte recenserat, om jag minns rätt. Jag har helt enkelt inte haft lust att skriva, och det viktigaste för mig har alltid varit att skriva för att det är kul, inte för att jag känner att jag måste.

Vad som gjorde att min inspiration försvann skulle jag kunna göra en lång, spekulativ utläggning om, men jag nöjer mig med att säga att det troligen handlade om en kombination av coronapandemin med allt vad den innebär, slutspurten i skolan, samt att livet i allmänhet varit lite rörigt. Och just det, det faktum att min lärare i skrivande sågade min novell gjorde inte att jag kände mig mer sugen på att skriva, då det krossade mitt självförtroende ganska rejält. 

Men vet ni? Idag hade jag mina sista (!) examinationer för gymnasiet och om mindre än två veckor tar jag studenten (!!!). Så när skolstressen inte längre hänger över axeln hoppas jag att jag kan återfinna inspirationen. För jag har otroligt mycket jag vill skriva om. Det är mycket som rör sig i mitt lilla huvud, vill jag lova, och snart ska ni få ta del av lite av det.

Vi hörs i en recension imorgon! ❤️

onsdag 6 maj 2020

Dödssynden

Dödssynden är Harper Lees klassiker från 1960. Berättelsen som tar plats i Maycomb i södra USA fick mycket uppmärksamhet när den publicerades. Från unga Scouts perspektiv följer man både barndomens idyller och hur en anklagelse om våldtäkt får hela staden att hålla andan. Den anklagade mannen är nämligen svart och den utsatta kvinnan vit, och boken blir ett ifrågasättande om fördomar, rasism och hatet som finns i samhället. 

Jag gör mitt bästa för att älska alla människor... även om det går trögt ibland – lilla vän, det är aldrig förolämpande att bli kallad för något som någon tror är fult. Det visar bara hur fattig den personen är, det kan inte skada en.
s. 114

* * *

Jag hade av outgrundliga skäl enorma förväntningar när jag slog upp Dödssynden. För även om jag läst många av de klassiker halva världen lovordat har jag sällan gått med i hyllningskören, och det här är tyvärr inget undantag.

Jag kan förstå bokens storhet, och om jag hade läst den med hundraprocentigt engagemang från första sidan och tänkt på varenda formulering, kanske den skulle landat annorlunda. Men den krävde för mycket för att ge mig den aha-upplevelse jag kanske naivt hoppats på att få utan att lägga ner hela min själ i läsningen.

Jag beundrar dock verkligen Harper Lee för både hennes idé och utförande. Det är ett smart drag att berätta boken från ett oskyldigt barns perspektiv, för det gör att saker inte lindas in bakom metaforer, utan allt beskrivs precis för vad det är utan eufemismer. Det gör att allt blir så svart-vitt, vilket blir effektfullt och får budskapet att träffa ännu starkare. 

”Ni vet sanningen, och sanningen är denna: somliga negrer ljuger, somliga negrer är amoraliska, somliga negrer är inte att lita på i sällskap med kvinnor – vare sig svarta eller vita. Men det är en sanning som passar in på hela det mänskliga släktet och inte på någon speciell ras.” 
s. 208-209

Då och då tyckte jag mig dessvärre tappa bort den röda tråden. Rättegången som var den förväntade huvuddelen av boken upptog en förvånansvärt liten del av den, och istället låg mycket fokus på Scout och Jens liv, vilket inte var en nackdel, men samtidigt inte vad jag väntade mig. 

Dödssynden är ett mästerverk, för rätt läsare. För den som kan ge den sitt fulla engagemang och vända och vrida på varenda ord. För mig är det bara en unik bok som väcker intressanta tankar och frågor tack vare det briljanta barnperspektivet som gör allt otroligt träffande. En vacker dag kanske jag är redo att ta till mig hela Harper Lees förmodat storslagna författarskap. 

⭐️ ⭐️ ⭐️

Författare: Harper Lee
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: 2015 (Original: 1960) 
Antal sidor: 285 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: To Kill a Mockingbird
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

söndag 3 maj 2020

Neverworld

Neverworld av Marisha Pessl grundar sig en tragedi. Ett år har gått sedan Beatrices pojkvän Jim hittades död i vad som tros ha varit självmord. När hon återvänder till de forna bästa vännerna är stämningen spänd. Vet de mer än de berättar om Jims död? En bilolycka försätter gruppen i ett surrealistiskt tillstånd där gränsen mellan verklighet och inbillning suddas ut. Kanske får Beatrice äntligen chansen att ta reda på vad som verkligen hände för ett år sedan? 

Jag skulle vara fast här för evigt.
   Här i Neverworld där jag aldrig skulle bli gammal.
   Aldrig få en familj.
   Aldrig bli kär.
[...]
   Jag var en tickande klocka i en värld utan tid.
s. 61

* * *

Jag slog upp Neverworld utan någon särskilda förväntningar eller förhoppningar, och slog sedan ihop den utan att vara varken lyrisk eller besviken. Sådana böcker behövs också.

Det är inte en dålig bok - tvärtom är den intressant och välskriven, med ett vackert och målande språk. Det finns många tänkvärda citat som fängslar mig och det ryms ett oanat djup på de 272 sidorna. Jag har aldrig tidigare läst en bok som så fulländat tagit begreppet tid, förändrat dess förutsättningar och utifrån det skapat en fascinerande historia.

”Utan tid hade inget någon betydelse. Jag hade aldrig tidigare förstått hur avgörande tidens gång var för att känna att något var viktigt. Tiden gav saker ett bäst före-datum, nerv, kraft och energi. Utan den blev allt orörligt, försatt i en stum väntan.”
s. 61

Så jag fascineras av synen på tid som boken visar, och också av den absurda relation till döden bokens karaktärer får. Det är intressant och också bisarrt att läsa om deras odödlighet och hur den får dem att leva om och om igen och aldrig få något avslut. Detsamma gäller när man får följa karaktärernas systematiska planer för vakorna, där de exempelvis planerar in i minsta detalj hur de ska sno en bil. Jag är otroligt imponerad av författarens kreativitet!


”Jag ska tala om för dig vad kärlek är”, sa Martha och blickade upp mot taket. ”Det är Heisenbergs osäkerhetsprincio. Så fort man tror att det är kärlek, så fort man sätter ord på den, är den borta. Den är här. Sedan är den där. Sedan här. Man kan inte fånga den eller tygla den hur mycket man än försöker.”
s. 34

Boken når ändå inte hela vägen. Jag kommer aldrig karaktärerna tillräckligt nära för att engagera mig i deras liv eller blir berörd, och det är det som gör det här till en bok som underhöll och fascinerade i stunden, men lika snabbt tyvärr glöms bort. 

Neverworld är en bra bok. Marisha Pessl var fantastiskt kreativ när hon smidigt vände på begreppet tid och skapade intressanta frågor och ett djup som berör både livet, kärleken och döden. Det är vackert, fascinerande och smärtsamt, men tyvärr bara i stunden. Så fort jag slår ihop boken lämnar Beatrices berättelse mig, för den nådde aldrig hela vägen fram. 


⭐️ ⭐️ ⭐️

Författare: Marisha Pessl
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2018 Original: 2018) 
Antal sidor: 272 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Neverworld Wake
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

torsdag 30 april 2020

Saker ingen ser

Saker ingen ser är Anna Ahlunds andra bok efter succén Du, bara. Den här berättelsen utspelar sig under ett händelserikt år på Sibylla allmänestetiska läroverk, där relationer prövas, nya band knyts och det fullkomligt spirar av känslor. Sebastian har som nyårslöfte att kyssa en ny person varje månad, men det skapar snart problem. Yodit gör allt för att passa in i gänget, med finner samhörighet på oväntat håll. Aron lever i skuggan av sin talangfulla syster, och funderar på vem han egentligen är. Det kommande året ska visa sig förändra livet för fler än bara dem. 

”Vet du att nyårskyssen säger hur resten av året kommer att bli?”
   Sebastian drar vanthanden över munnen och skakar på huvudet.
   ”Hur kommer det här året att bli?”
   [...]
   ”Det blir ett bra år.” Hon rynkar pannan och sveper blicken över Sebastians ansikte. ”Ett oväntat bra år.”
s. 8

* * *

Jag vill verkligen följa den lovordande strömmen och älska Anna Ahlunds böcker, men jag gör inte det. I den här boken saknar jag helt språket som i Du, bara hänförde mig med sin träffsäkerhet och förmåga att beskriva känslor så fulländat. Här är språket plattare med mer fokus på yttre händelser än inre, vilket är synd. 

Jag älskar dock Ahlunds avslappnande stil när hon skriver om kärlek oavsett kön. Hon gör ingen grej av att Fride varken är kille eller tjej, eller om ett par är heterosexuellt eller homosexuellt, och det är befriande. Ahlund skriver helt enkelt om kärlek, och det behövs inga fler etiketter än så.

Dessutom är det spännande att följa karaktärerna under ett helt år, för deras utveckling är intressant att läsa om och blir realistisk när boken utspelar sig under en längre tid. I början hade jag svårt att sortera bland alla karaktärer i det enorma persongalleriet, men ju längre jag kom i boken, desto mer klarnade det. Det hade dock varit en fördel att följa lite färre karaktärer, just för möjligheten till att lära känna några riktigt bra. 

Precis som många andra älskar jag stämningen i boken. Ahlund har trovärdigt och normbrytande skapat en kompiskonstellation som visar att olikheter dras till varandra. Det är det som gör att jag inte vill släppa Ahlunds författarskap ännu: hon lyckas skriva trovärdigt och skapa igenkänning trots att hon beskriver färgstarka, unika karaktärer som man aldrig skulle vänta sig hitta i samma tevesoffa. Det får mig att känna hopp för en framtid där mångfald premieras. 

Saker ingen ser gör mig hoppfull inför en accepterande framtid där mångfald premieras och är lika naturligt som Ahlund skildrar det. Jag saknar visserligen det djupa, målande språket från hennes debut, men älskar å andra sidan att följa den fascinerande utvecklingen av både karaktärer och relationer. Jag är fortfarande inte hänförd av Anna Ahlund, men vill ännu inte släppa ett unikt och intressant författarskap helt rätt för sin tid. 

⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️

Författare: Anna Ahlund
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 413 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Saker ingen ser
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

måndag 27 april 2020

Bortförda

Tack snälla, Rabén & Sjögren, för fartfyllt recensionsexemplar!

Bortförda är första delen i ny svensk, sci-fi-satsning för slukaråldern. Författarna bakom är Oskar Källner, och Karl Johnsson, som även bidragit med illustrationer. Boken börjar i ett syskonpars vanliga liv, men snart förändras allt. Det visar sig att deras mamma är försvunnen. Snart blir deras pappa häktad, medan Elias och Alice blir en del av en farlig och osannolik räddningsaktion genom rymden. 

”Vi är inte kvar på jorden längre. Vi är på ett rymdskepp.”
   Alice sätter lite vatten i vrångstrupen och börjar hosta. Vadå rymdskepp?
   En plötslig blixt skär genom skallen. Ögonblicksbilder svischar förbi och hon pressar ena handen mot tinningen. Minnena kommer tillbaka. Som en mäktig flod sköljer de över henne.
s. 74

* * *

För de första älskar jag illustrationerna. De är så välgjorda, fängslande och effektfulla, och ger ännu en dimension till en redan fantastiskt spännande bok. För storyn är briljant. Den är visserligen sällan oväntad utan följer någon sorts outtalad mall för en actionfylld och äventyrlig mellanåldersbok, MEN den har också saker som gör boken helt unik och får mig att bli nyfiken på mer.

Det jag uppskattar särskilt är att få följa syskonrelationen mellan Alice och Elias. Det är så trovärdigt beskrivet hur de ena stunden bråkar, för att i nästa hitta på bus tillsammans, och i slutändan alltid finna trygghet och tillit i varandra. I sådana här böcker tenderar ofta karaktärer och relationer att glömmas bort, men inte här, vilket är underbart. 

Jag gillar också reflektionerna som görs kring hur livet på jorden ser ut, för även om det är science fiction får det en att tänka till. Dessutom är boken fartfylld och spännande från sida ett, och flytet håller hela vägen tack vare den rappa handlingen koncentrerad till en kort tidsperiod, utan att det någonsin känns för overkligt. 

Bortförda tar den äventyrliga mellanåldersboken till en ny nivå. Det är fartfyllt, konstant spännande och lättläst, men det ges också tacksamt utrymme till reflektion och eftertanke. Relationer har en större roll än i många liknande böcker, och det gör att Bortförda sticker ut och gör mig nyfiken på mer. Särskilt efter det tvära slutet. 

⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️

Författare: Oskar Källner & Karl Johnsson
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 174 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 10+
Serie: Imperiets arvingar, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Bortförda
Andra delar i serien: Järnrosen, Gravplaneten
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

torsdag 23 april 2020

Världsbokdagen 2020 – Böcker är en demokratisk rättighet


Idag på torsdagen den 23 april 2020 är det världsbokdagen. En temadag instiftad av UNESCO, för boken, författarna och upphovsrättens skull. För även om en bok är perfekt som sällskap, världsflykt eller utbildning, är den där rektangulära, inslagna pappershögen också så mycket mer. Böcker är en symbol för de friheter, rättigheter och möjligheter många ofta tar för givna. 

Böcker och andra texter spelar en huvudroll i vår demokrati. Det är lätt att glömma bort hur priviligierade vi är som har tillgång till bokhandlar med böcker från alla världens hörn, och inte minst bibliotek där man gratis kan läsa sig till både nya erfarenheter, insikter och allmänbildning. Bokens status i samhället sjunker ständigt till fördel för TV-serier, filmer och sociala medier som de nya plattformarna för underhållning, men man glömmer bort det syfte böcker fyller och som mycket lite annat i dagens informationssamhälle faktiskt kan erbjuda.

Orden i en bok är permanenta, oföränderliga, som huggna i sten. Vi lever i en värld där information flödar via hemsidor, Facebook och Instagram, men där syns inte alltid sanningen. Fake news flödar och en stor svaghet med internet är dess ständiga föränderlighet. Det är en fantastisk fördel att alltid få tillgång till den senaste informationen, men det behöver inte alltid vara en fördel med information som ständigt kan uppdateras. 

Det tryckta ordet kan aldrig göras otryckt. Det ger en unik inblick i historien och konkretiserar olika människors synsätt på saker på ett sätt som ett Instagram-inlägg som vid behov kan redigeras om man inser att man uttryckte sig på ett sätt som upprörde någon, aldrig kan göra. Många underskattar vikten av den permanenta informationen för vår demokrati och tryckfrihet och ser bara fördelar i den nya informationskulturen som uppstått på internet där man kan säga vad som helst men alltid ångra sig och radera om budskapet inte togs emot så väl som önskat. 

Idag läser jag för underhållningen och för att få nya perspektiv på världen, men också för att jag i en demokrati har det fantastiska privilegiet att fritt kunna tillgodose mig information och vara säker på att den inte har förändrats för att någon vände kappan efter vinden. 


Ha en fin världsbokdag och ta hand om er❤️
/Lexie