lördag 18 januari 2020

Konflikternas tid

Tack, Mattias Lönnqvist, för ett fantastiskt spännande recensionsexemplar!

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Konflikternas tid är andra boken i Mattias Lönnqvist fantasyserie Oldenasagan. Den tar vid just där Den mörka portalen slutade, precis efter att Marmat av misstag släppt ut den mäktige magikern Xuolian som raserade världen för femhundra år sedan. Nu kämpar både Tirandim, Ella och Marmat på varsitt hål mot de onda krafterna. Frågor kring huruvida magin eller kyrkans väg är den rätta blir stora frågor för de tre ungdomarna, samtidigt som mörka tider närmar sig Oldena. Det blir en kamp på liv och död där vänskap och kärlek är viktigare än någonsin, och där oväntade möten ska ske. 

”Vi börjar få ont om tid. Det brukar ta tre till fyra år att träna en problemlösare. Ni måste bli redo i år.”
   ”Varför i år?”
   ”Därför att vi snart är under attack”, sa Johrun och reste sig. Han lämnade dem med obesvarade frågor.
s. 38

* * *

Precis som i seriens första bok finns både bättre och sämre partier i Konflikternas tid. Inledningen är oväntat bra och väcker intresse direkt. De smidiga tillbakablickarna till förra boken är mycket välkomna och gör att man enkelt kommer in i boken. Det är en sådan där sak som ofta är ett problem i särskilt fantasyböcker med komplexa världsbyggen, men Mattias Lönnqvist löser det problemet skickligt och exemplariskt. 


I mitten kommer tyvärr ett parti som är svårläst och segt och där förlorar jag faktiskt det mesta av mitt intresse för Ella, Marmat, Tirandim och alla andra. Det händer inte så mycket, man blir aldrig överraskad eller medryckt och språket håller inte riktigt, men mot slutet når boken ännu längre än sin föregångare.

Det är sällan andra boken når lika långt som första boken. Här har vi dock ett av få exempel på det, för Konflikternas tid lyckas verkligen överträffa mina förväntningar. Författaren har med otrolig skicklighet vävt ihop de tre olika spretiga perspektiven från ettan, på sätt som skapar både spänning och engagemang. Det blir knappt ens rörigt, vilket är oerhört imponerande. Jag önskar dock att kronologin skulle ha bevarats hela tiden - även vid skiftena mellan berättarrösterna, för ökad tydlighet och bevarande av spänningen. 

Jag gillar dock att följa så många olika karaktärer, och det är imponerande att det aldrig blir rörigt med alla olika perspektiv. Tvärtom ökar spänningen då man får följa alla dessa olika, färgstarka personer. Karaktärerna är välgjorda och äkta, men jag tycker inte riktigt att deras ålder harmonierar med språket, handlingen och deras problem. Ena stunden känns de mycket yngre och nästan barnsliga, för att en stund senare kännas oerhört vuxna, samtidigt som själva boken tycks vara skriven för tonåringar. 

Konflikternas tid lyckas med det nästan omöjliga att överträffa förväntningarna efter en strålande första bok i serien. Mattias Lönnqvist skriver spännande och skapar engagemang och känslor genom karaktärer man vill läsa mer om. Det är fantasy precis som den ska vara, men samtidigt är Oldenasagan helt unik i sitt slag. Konflikternas tid har både toppar och dalar, men topparna når högst. Lönnqvist har uppenbarligen blivit en kraft att räkna med inom den svenska fantastiken!

⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️ 

Författare: Mattis Lönnqvist
Förlag: Type & Tell
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 482 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Oldenasagan, Del 2
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Konflikternas tid
Andra delar i serien: Den mörka portalen, *Untitled*
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

onsdag 15 januari 2020

Evvie Drake börjar om

Evvie Drake börjar om handlar om Evvie, som alla numera ser med medlidande på Evvie, då hennes perfekte make Tim omkom i en bilolycka för ett år sedan. Det hon inte berättat ens för bästa vännen Andy är att hon just då sjukhuset ringde skulle lämna den inte alls så perfekte Tim för gott, men nu är hon fast som den stackars sörjande änkan. När Andys vän basebollproffset Dean måste fly från New York efter att hans pitcherkarriär oväntat avslutats korsas hans och Evvies vägar. Det passar utmärkt för dem båda att gömma sina problem. Men vissa problem vill inte sjunka till botten, utan tenderar att flyta upp till ytan igen, och kanske behöver både Evvie och Dean ett avslut för att kunna börja om?

”Du frågar inte mig något om baseboll”, sa han, ”och jag frågar inte dig något om din man.”
[...]
   Hon sträckte ut handen över bordet. I stället för att ta den med sin handskakningshand, affärshanden, tog han den i sin andra hand. ”Har vi en överenskommelse?” frågade han.
   Hon nickade och noterade fräknarna på handens ovansida.
   Åh, sluta.
s. 51-52 (e-boken)


* * *

Jag älskade faktiskt den här boken till strax efter mitten.

Men! Sedan hände något som fick mig att tappa intresset för boken och nästan glömma vad jag först tyckte var så himla fantastiskt. Från början var boken spännande just för att ämnet var intressant, unikt och innebar ett väldigt oväntat dilemma på hög nivå. Det räckte dock inte hela vägen, även om just det verkligen fängslade mig hela boken igenom.

Mot slutet tyckte jag att boken blev för utdragen och ointressant. Kärleken hade då redan hunnit komma och gå, och dess utveckling var verkligen en av bokens största behållningar, så när den försvann var det inte mycket som återstod. Linda Holmes skriver väldigt fint om just kärlek och det var det som fick mig att vända sida efter sida i stora delar av boken. Mot slutet blev relationerna dock ganska ytliga, ointressanta och förväntade, så då fanns inget av det fina kvar. 

Tack och lov älskade jag Evvie som berättare hela vägen. Hon är verkligen en härlig, rolig karaktär att relatera till, som helt klart är bokens allra största fördel. Holmes har gjort henne så mänsklig och äkta att det inte går att inte tycka om henne. Jag älskar också att få följa främst hennes livsöde och syn på saker och ting, för det finns mycket att ta med sig från Evvies erfarenheter, och det är väldigt fint. 

Evvie Drake börjar om är en fin berättelse, som tyvärr inte höll hela vägen. Det är en bok perfekt för den som vill läsa något delvis annorlunda, delvis väldigt ordinärt, och framför allt få ta med sig intressanta tankar. Linda Holmes persongalleri är otroligt lyckat och realistiskt, och berättarrösten är behaglig och perfekt för en bok som är feelgood med glimten i ögat och lite mer djup än vanligt. 

⭐️ ⭐️ ⭐️

Författare: Linda Holmes
Förlag: Lavender Lit
Utgivningsår: 2020 Original: 2019) 
Antal sidor: 467 st (Inbunden: st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Evvie Drake Starts Over
Annat: Läst som e-bok

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

lördag 11 januari 2020

Tjänarinnans berättelse

Tjänarinnans berättelse är Margaret Atwoods dystopiska berättelse från 1985, som nyligen fått ett uppsving, inte minst tack vare tv-serien The Handmaid's Tale, men kanske dessvärre också på grund av världens utveckling? Här följer vi Offreds tillvaro i Gilead sedan grundlagen hävdes, kvinnor förlorade alla sina rättigheter, och den enda uppgiften för de få återstående fertila kvinnorna är att föda barn. Offred har inget val annat än att lyda sin anförare, men samtidigt är tiden innan omöjlig att släppa, och det är smärtsamt att se barnen som växer upp i den här världen utan att veta hur det såg ut innan. Det är en dyster skildring – utan hopp eller försköningar – av en värld där allt gått fruktansvärt fel. 

Vi har fortfarande..., sade han. Men han sade inte vad det var vi fortfarande hade. Det kom för mig att han inte borde säga vieftersom ingenting såvitt jag visste hade fråntagits honom.
[...]
   Det här gör honom ingenting, tänkte jag. Det gör honom inte ett dugg. Kanhända tycker han rentav om det. Vi är inte varandras, nu längre. I stället är jag hans.
s. 221

* * *

Jag vet verkligen inte vad jag ska säga om den här boken.

En del av mig ser en enorm storhet i den, men en annan del ser också att det här inte riktigt är vad jag väntade mig efter all uppmärksamhet den här boken har fått. Vi bör dock komma ihåg att det är en bok från 80-talet, där man skrev på ett annorlunda vis. Det är liksom inte Hungerspelen eller Divergent, utan otroligt mycket djupare, dystrare och dovare på något sätt. Och det här faktumet vet jag inte riktigt vad jag tycker om ännu.

Så här: Det finns inte någon riktig handling. Det finns inget mål som läsaren sedan får följa vägen mot att uppnå. Jag väntar länge på att något revolutionerande ska hända; något som chockar eller upprör och får mig att vända blad snabbare för att nå upplösningen. Men det kommer aldrig. Den klassiska berättarkurvan finns inte – om något så är den väldigt svag – och det gör sannerligen boken till något unikt och därmed intressant.

Dessutom gör det boken otroligt verklighetstrogen. Det känns så rätt att en sådan här bok är en monoton och nedtonad berättelse om en galen värld, utan utrymme för hopp, mod och hjältar. För det är nog aldrig så det skulle gå till i verkligheten. Margaret Atwood skriver med eftertanke bakom varje ord, och det faktum att boken är så här lågmäld gör effektivt allt mycket obehagligt, då det känns så äkta, hopplöst och slutgiltigt. Jag kan nog definitivt vänja mig vid sådan här berättarteknik.

Atwood skriver mörkt och dystert och beskriver sitt Gilead utan krusiduller, och också det gör boken skrämmande att läsa. Det finns knappt en gnutta hopp kvar här, och det sätter direkt i gång tankarna kring vart vår värld är på väg. Också det är ju både fascinerande och obehagligt; hur Atwood på 80-talet skrev en bok som idag känns skrämmande aktuell och inte alls långt ifrån sanningen. Vi får dock hoppas att Tjänarinnans berättelse tjänar tillräckligt som skräckexempel. 

Tjänarinnans berättelse är speciell. Den är speciell på det sätt att den inte följer normer, utan den saknar en handling som väcker engagemang, känslor och hopp, samt är skriven med ett mörkt och dystert språk som snarare skrämmer än underhåller. Det är det som är bokens styrkor. Det är uppenbart att Atwood har tänkt till med sin berättarteknik och handling, för att hon låter allt vara mörkt och uttryckslöst gör allt väldigt verkligt och skrämmande. För den som vill finns det därmed mycket att hämta i detta storverk som nog aldrig går ur tiden. 

⭐️ ⭐️ ⭐️,5

Författare: Margaret Atwood
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2018 (Original: 1985) 
Antal sidor: 364 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: Tjänarinnans berättelse, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Handmaid's Tale
Andra delar i serien: Gileads döttrar
Annat: Läst som pocket

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

onsdag 8 januari 2020

Folktro

Tack, Miramir Förlag/Whip Media för ett spännande recensionsexemplar!

Folktro är en antologi där vinnarna i en tävling fick bli publicerade. Temat är folktro och det tolkas här på många skilda sätt. Vi får läsa om alltifrån hämndlystna tomtar, ilskna mylingar och andra välkända väsen, till mer okända varelse, såsom kikimoror och mörksuggor. Det är både läskigt, obehagligt och spännande, samt roligt, intressant och gulligt, i dessa 31 noveller skrivna av svenska författare. 

* * *

Djuret är inte oväntad, men jag gillar längden och att den inte är för hemsk och läskig. Tomtejäveln tolkar folktro på ett spännande sätt och jag gillar parallellerna mellan tomtar och människor. Skjutsen har lite för bra driv, så jag hinner knappt ta in en okej story, utan måste läsa om novellen. Golem är makaber, men jag gillar det spännande slutet som får en tänka vidare. Djuret i oss blir unik med du-perspektivet och tack vare äkta beskrivningar blir läsningen en häftig upplevelse.

Medicinmannen är min favorit i samlingen. Den är verklighetstrogen med historiekopplingen och stämningsfull med miljöerna. En låga över myren är märklig och lite för lång och osammanhängande med för många karaktärer, och passar inte mig. I dödens skugga är samlingens bästa rysare. Den är välskriven, läskig, mystisk och fulländad inom genren, och efter att ha läst den hade jag svårt att somna. Maran har en snygg upptrappning mot slutet och blir bara mer och mer obehaglig. Mörk tolkar folktro på ett snyggt sätt och jag gillar relationen mellan Eivor och Mörk och hur obehaglig Mörk sedan känns. 

Mylingen är spännande och jag gillar slutet där man får veta mer om mylingar, så det inte bara är en massa elände utan mer fokus på folktron. Dödsdansen har ett mäktigt, välformulerat och djupt språk, och jag gillar kopplingarna till nutid. Min mors hemlighet spänner över en lång tidsperiod, och tack vare en unik, välskriven story är den svår att lägga ifrån sig. Näcken är fin och sorglig och trots att den är kort gör den stora avtryck och väcker tankar. Bergtagen är hemsk och oväntad, samt riktigt obehaglig och välskriven. 

Evig kärlek har ett vackert språk och är fint skriven, men storyn fångar mig inte. Skogens rådare omges av mystik och obehagliga känslor, och även fast den är mycket förutsägbar blir den spännande. Älvan och vätten är sorglig, lättläst och ett riktigt bra bidrag till temat folktro. Den vackraste är en perfekt kortroman, som är unik, spännande och ger en underbar tolkning av temat. Dockan i skogen har ett grymt men välgjort slut, men en onödigt lång inledande del. 

Döttrarna är riktigt lyckad med den olustiga stämningen och en gripande story. Förbannelsen i Forsa intresserar mig inte, men den är ganska stämningsfull. Härbärget kommer inte finnas kvar i mitt minne, men den är lagom spännande och bra. Sinad jaktlycka lyckas aldrig fängsla mig, då den är lite för märklig och osammanhängande. Skogsrået bjuder på en riktigt intressant story och ett makabert och chockerande slut som är svårt att släppa. 

Törst är helt okej och jag tycker om att slutet får vara lyckligt. Ellens nya vän är riktigt välskriven och slutet är fyndigt, och det är riktigt obehaglig läsning med lilla Ellens upplevelser. Stygga barn är lite skum, men även obehaglig, men den oklara åldern på huvudpersonen gör det svårt att sätta sig in i storyn. Järngrinden har en underfundig stil som jag gillar, och den är dessutom lagom lång. Vilse är riktigt annorlunda och intressant, men upplösningen kunde ha kortats ned. Köttdräkt är lagom lång och jag uppskattar slutet där säcken verkligen knyts ihop.


Folktro är en spännande novellsamling med mångsidiga tolkningar av temat folktro. Jag gillar att det är både läskigt, spännande och stundtals lyckligt – allt i en salig blandning. Jag gillar också uppdelningen i olika väsen, då det gör allt mer överskådligt. Perfekt att läsa en novell om dagen medan man läser något annat, som överraskande omväxling!

⭐️ ⭐️ ⭐️ / 5

Författare: 31 olika
Förlag: Miramir Förlag / Whip Media
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 638 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Folktro
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

måndag 6 januari 2020

Mitt läsår 2019

Hej på er! 

Det är redan nytt år (galet vad snabbt tiden går) och idag tänkte jag se tillbaka på mitt läsår 2019, både för min egen skull och för de som kanske är intresserade av vad det bästa jag läste under året var, hur mycket jag läste och vad jag läste! 

Så läs vidare om ni vill, eller så hörs vi i en recension senare i veckan!
(Siffror inom parentes är från 2018)

* * *
  
📚Bokåret i siffror📚

Lästa böcker: 80 st (93 st)
Böcker i genomsnitt per månad: 6,7 st (7,8 st)

Lästa sidor: 26239 st (27671 st)
Sidor i genomsnitt per månad: 2187 st (2306 st)

Sidor i genomsnitt per dag: 72 st (76 st)
Sidor i genomsnitt per bok: 328 st (298 st)

Jag vill ändå säga att det här var ett riktigt bra läsår, med tanke på hur mycket det varit i skolan. Jag har visserligen läst mindre än under 2018, men samtidigt har min genomsnittsbok varit längre i år, så jag har uppenbarligen läst tjockare böcker. Nästan sju böcker per månad (1,5 i veckan) är ju dock helt fantastiskt med tanke på allt annat jag hunnit med! 


Böcker med kvinnliga författare: 57 st
Böcker med manliga författare: 30 st

Svenska böcker: 46 st

Övriga: 34 st

Recensionsexemplar: 23 st

Spännande att se att jag läst överlägset böcker av kvinnliga författare. Jag undrar verkligen varför det är så, men kanske skriver kvinnor oftare sådana böcker jag tilltalas av (romantik, dystopier, feelgood...)? Det var också väldigt roligt att se att jag läst mest svenska böcker, men det tror jag beror mycket på att jag läst många recensionsexemplar, och de är oftast på svenska i originalet. Jag har även läst oväntat få böcker i serie och mest fristående böcker, vilket jag ändå föredrar. 


📚Läsmål 2019📚

• Läsa 75 böcker: 
80/75

• Läsa 24 000 sidor: 26239/24000

Så härligt att uppnå dessa mål med god marginal, men för 2020 tänker jag inte sätta upp liknande mål, utan fokusera mer på att läsa olika sorters böcker och göra läsningen utmanande på andra sätt. 


📚Topp i kategori📚

Roligaste boken? 
Jag kommer hem till jul av Joanna Bolouri, som gjorde det omöjligt att hålla sig för skratt i solstolen på sommarsemestern.

Sorgligaste boken? 
Hästpojkarna av Johan Ehn, som fick tårarna rinna dels då jag läste ut boken, dels flera dagar i efterhand när jag bara tänkte på boken.

Största överraskningen?
Ditt hjärta är mitt av Shivaun Plozza, som var så mycket mer än jag trott och ens vågat hoppas på, och golvade mig fullständigt. 

Viktigaste boken?
Sexstrejken av Åsa Hellberg, som berör det viktiga ämnet sexuella trakasserier, och utmanar inte minst vuxna till att ta ställning och sluta blunda för problemet. 

Största besvikelsen? 
Farväl till vapnen av Ernest Hemingway, som trots att den är skriven av en tongivande 1900-talsförfattare tillika nobelpristagare inte imponerade eller gav mig någonting.


📚Årets bästa böcker📚

1. En dag i december av Josie Silver
2. Hästpojkarna av Johan Ehn
3. Ditt hjärta är mitt av Shivaun Plozza
4. Triangel av Nic Stone
5. Rör mig inte!-trilogin av Tahereh Mafi 

Även En andra chans, En ocean av kärlek, Beröringen, En helt vanlig familj, Störst av allt samt Larona kvalar definitivt också in på listan över de bästa böcker jag läste under året.


📚Läsmål 2020
📚

I år tänker jag visserligen räkna antal böcker och sidor jag läser, fast utan att sätta upp något mål för hur mycket jag vill läsa. Jag har visserligen satt målet 40 böcker på Goodreads, men det känns totalt överkomligt då jag år 2019 läste 80 böcker, så det är mest för sakens skull. Jag märkte förra året att det kändes mer stressande än uppmuntrande att ha höga mål för antal böcker och sidor, och för år 2020 har jag därför satt upp friare och roligare mål som förhoppningsvis ska göra mitt läsår riktigt bra, annorlunda och utvecklande! 

Det är mål som framför allt syftar till att bredda mitt läsande bort ifrån endast svenska/amerikanska romaner utgivna cirka senast år 2018. Jag vill läsa mer av omtalade klassiker och i allmänhet äldre böcker, böcker ur olika genrer samt böcker från olika länder.

📖 Alfabetsutmaning – Läsa en bok från varje bokstav i alfabetet
(Någon som vet bra böcker som börjar på Q, X, Z, Å och Ö?!)

📖 Klassikerutmaning – Läsa 10 klassiker/äldre, kända böcker

📖 Världsutmaning – Läsa böcker från 10 olika länder


lördag 4 januari 2020

En oväntad jul

En oväntad jul av Natalie Cox tar med läsaren genom en kaotisk tid i Charlies liv. Det är december och Charlie tycker verkligen inte om julen. När hennes pojkvän lämnar henne och hennes lägenhet förstörs i en gasexplosion faller alla hennes planer på icke-firande samman och hon tvingades ut till den engelska landsbygden för att bo hos kusinen Jez. Det är bara det att Jez driver ett hundpensionat och Charlie gillar inte hundar. När Jez dessutom bestämmer sig för att resa iväg över jul blir Charlie kvarlämnad själv med hundarna och den vresige veterinären Cal. Fast kanske är hundar inte så illa som sällskap, och kanske kan det hända oväntade och fantastiska saker i juletid?

”Det är hundar vi pratar om, inte prisbelönta rashästar. De äter, de sover, de skiter. Jag tror hon fixar det.”
   Cal lägger sina muskulösa armar i kors och vänder sig mot mig.
   ”Nå?” säger han stridslystet. ”Gör du det?”
[...]
   Men fastän jag definitiv inte vill tillbringa julen med att skotta hundskit, har boskaps-Cal just slängt ner den största, fetaste stridshandske jag någonsin sett framför mig.
   ”Jag tror nog att jag klarar det”, säger jag lugnt.
s. 72 (e-boken)

* * *

Jag kunde verkligen inte släppa den här boken, utan var tvungen att läsa ut den så snart som möjligt. Inte för att det var svårt att gissa hur den skulle sluta, utan för att vägen dit var helt galen och helt underbar på alla sätt och viss. Det är en extremt rolig och komisk bok och jag skrattade rakt ut flera gånger. Natalie Cox skriver klockrent och hennes humor är briljant. Det blir inte en tråkig stund i lilla Devon och samtidigt flödar romantiken, och resultatet blir en varm, komplicerad fast ändå lättsam story att verkligen njuta av.

Det är egentligen väldigt surrealistiskt allt. Hela handlingen, med ett antal hundar av helt olika karaktär, som ibland nästan beskrivs som mer mänskliga än människorna själva, hur hundarna bara blir fler och fler och hur valpning ska ske samtidigt som det kommer några andra helt otippade (djur)gäster till pensionatet och så vidare, utan att avslöja för mycket. Ni förstår ju själva att det är omöjligt att inte skratta, men samtidigt blir man också imponerad av Cox för hur hon a: lyckas binda ihop den här storyn på ett smidigt sätt utan att spara på krutet och b: får allt att kännas rimligt och trovärdigt och som om det faktiskt kunde ha hänt på riktigt. Underbart!

OBS! SPOILER
”Jag trodde att du och Gerry var ett par”, kastar jag ur mig och avbryter honom.
   Han tittar förvirrat på mig.
   ”Det var det jag menade med val”, säger jag fåraktigt.
   ”Du trodde vadå?”
   ”Du vet – jag trodde ni hade någon sorts generationsöverskridande romans.”
   Han ser storögt på mig. ”Du trodde att jag hade ett incestuöst förhållande med min sjuttiofemåriga mor?”
s. 252-253 (e-boken)

Jag njuter också av att få följa huvudpersonen Charlie, för hon är så unik, färgstark, rolig och inspirerande. Det är verkligen en lyckad karaktär – liksom alla andra i boken, såsom Cal, Hugo och givetvis hundarna – och jag älskar hennes krassa syn på saker och förmåga att alltid beskriva allt på de knäppaste sätten.

”För mindre än två veckor sedan var jag lyckligt förskansad i ett (visserligen otroget) förhållande, anställd på ett rätt välbetalt jobb inom IT (med en avskyvärd chef) och bodde i en prisvärd (om än knappt beboelig) lägenhet. Nu är jag tillfälligt hemlös, singel och antagligen kommer jag dessutom att få sparken. Hur hände allt detta så snabbt?”
s. 21 (e-boken)

En oväntad jul är boken för den som vill skratta, njuta och bara åka med. Natalie Cox har lyckats otroligt bra med sin varma, komiska och humoristiska roman där allvar blandas med dreglande hundar, tokiga missförstånd och bisarra situationer. Det är omöjligt att släppa den galna storyn, även fast man snart förstår ungefär hur allt ska sluta, och det är otroligt hur författaren fått allt att klaffa. Julkänslorna finns dock inte riktigt där så det är inte julböckernas julbok, men det innebär ju bara att man kan läsa den även nu i januari med gott samvete, vilket ni verkligen bör göra! ;)

⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️/ 5

Författare: Natalie Cox
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: 2019 (Original: 2018) 
Antal sidor: 377 st (Inbunden: 261 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Not just for Christmas
Annat: Läst som e-bok

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

torsdag 2 januari 2020

Läst i december

Antal böcker: 5 st
En oväntad jul av Natalie Cox
Dan före dan av Felicia Welander
En dag i december av Josie Silver
Folktro av 30 författare
Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood

Antal sidor: 1904 st
Antal sidor/dag (genomsnitt): ca 61 st

Kommentar: En härlig läsmånad med några juliga böcker och lite annat. Ett bra avslut på ett bra läsår, där en hel del riktigt bra blev läst!


Böckerna i rangordning (där 1 är bäst):
1. En dag i december

2. En oväntad jul
3. Tjänarinnans berättelse
4. Dan före dan

5. Folktro


Mest...
Överraskande: En dag i december (Tänk att den var så fantastiskt bra!)
Sorglig: Tjänarinnans berättelse (Usch vilka livsöden och vilken värld, som idag tyvärr inte ens känns helt orimlig.)
Spännande: En oväntad jul (En massa hundar, alpackor, valpning och mystiska stölder tillsammans med oväntad kärlek kan inte bli annat en spännande)


Bästa...
Karaktär(er): Laurie - En dag i december (Störtskön och inspirerande!)
Titel: Dan före dan (Alltid kul med något av en ordlek, om nu det var tanken?)

Läsplaner för januari: Jag vill läsa Konflikternas tid, men annars håller jag det väldigt öppet!