lördag 14 december 2019

Två hjärtans karameller

Två hjärtans karameller är en förtrollande roman med julen i fokus, skriven av Sofia Fritzson. Här får vi följa Ellinor i jakt på en fudgetillverkare i en avlägsen landsort som hennes nu avlidne far hade investeringar i. På vägen finner hon någonting hon aldrig hade väntat sig. Det är en bok om familjetraditioner och att vilja bevara minnena av något fint som varit. Det är också en berättelse om oväntad, ostoppbar och opassande kärlek, samt hur viktigt ärlighet och förtroende är. Allt paketerat som i en pappersstrut med fudge; alldeles lagom sött, överraskande och juligt stämningsfullt. 

Ända sedan deras pappa gått bort hade storasystern skött allt det praktiska. [...] Ellinor blev alldeles matt bara hon tänkte på alla saker som deras pappa samlat på sig under alla år, men ingenting hade stoppat Hillevi somsorterat och gått igenom varje pinal. Till slut hade hon kommit fram till faderns investeringar och det var orsaken till att Ellinor nu skumpade fram på den gropiga grusvägen.
s. 10 (e-boken)

* * *

Jag läste Två hjärtans karameller för att tag sedan, i slutet av november, och just då var den verkligen perfekt. Den gav mig verkligen fulländade vinter- och julkänslor - inte minst tack vare att söt, härlig fudge spelar en viktig roll. Det är också det som är det bästa med boken: att den inte snålar det minsta med julkänslor och verkligen är perfekt för att få läsaren i bästa julstämning. 

Dessutom är boken både snabbläst och lättläst och jag sträckläste den under en eftermiddag, då den var otroligt svår att släppa när man väl börjat. Sofia Fritzson skriver lättläst och medryckande, och jag fullkomligt älskar huvudpersonen Ellinor. Hon är så rolig och inspirerande och färgstark. Jag gillar också de andra karaktärerna i det lagom stora persongalleriet, däribland systrarna och Micke. Boken blir intressant och unik med de stora kontrasterna mellan Ellinor och Micke, och känslan från början om att de ändå är givna för varandra. Jag älskar också att läsa om det fina systerskapet. 

Det enda jag saknar är att det egentligen aldrig nämns sorg efter pappans död, vilket jag känns otroligt märkligt och overkligt. Det blir lite för mycket fokus på julkänslor och kärlek, och trovärdigheten tappas bort någonstans på vägen. Detsamma händer med alla upp- och nedgångar i kärleken, som alla är snarlika och blir lite för många för att det ska kännas rimligt. 

Det går dock att bortse från i en bok som i övrigt är helt unik och optimal för att skapa julstämning. Jag gillar att läsa om livet i en ort långt från storstaden i alla avseenden, och det är också spännande och nytt att läsa en bok där familjen och familjetraditioner kommer först, och så här i juletid är det verkligen perfekt. 

Två hjärtans karameller skapar igenkänning, samtidigt som det är en helt unik bok. Familjen och traditioner är i fokus och fudgens viktiga roll gör att det är omöjligt att inte längta till julen när man läser boken. Kärleken är visserligen inte oväntad, men samtidigt spännande då den är så kontrastrik. Det är en perfekt bok att sträckläsa när man får en stund över i julstöket och vill bli underhållen och inspirerad på ett enkelt sätt. 

Betyg: 
    

Författare: Sofia Fritzson
Förlag: Lavender Lit
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 281 st (Inbunden: 236 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Två hjärtans karameller
Annat: Läst som e-bok

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

lördag 7 december 2019

Läst i november

Antal böcker: 4 st
Planeten Frank av David Yoon
Den mörka portalen av Mattias Lönnqvist
De första av Henrik Fexeus
Två hjärtans karameller av Sofia Fritzson

Antal sidor:  1437 st
Antal sidor/dag (genomsnitt): ca 48 st

Kommentar: Jag är mest glad att jag höll mina löften och läste Den mörka portalen och De första. Den sista boken blev en härlig bonus och jag är nöjd över att jag faktiskt hann läsa någonting den här hektiska månaden.


Böckerna i rangordning (där 1 är bäst):
1. Planeten Frank

2. Den mörka portalen
3. Två hjärtans karameller
4. De första



Mest...
Överraskande: Den mörka portalen (Jag trodde inte fantasy-Sverige kunde komma med mer unik fantasylitteratur)
Sorglig: Planeten Frank (Eller snarare tragisk, med tanke på rasismen och limbo-grejen)
Spännande: Den mörka portalen (Berättartekniken gjorde den svår att lägga ifrån sig)


Bästa...
Karaktär(er): Ellinor - Två hjärtans karameller (Störtskön och inspirerande!), Frank - Planeten Frank (Rolig, skarp och sätter ord på sådant jag själv bara kunnat tänka)
Titel: Faktiskt ingen titel jag verkligen kände "wow!" för.

Läsplaner för december: Just nu läser jag en novell om dagen ur "Folktro", som en sorts julkalender. Sedan vill jag läsa någon mer julig bok, och kanske uppföljaren till Den mörka portalen



måndag 2 december 2019

Den mörka portalen

Tusen tack, Mattias Lönnqvist, för ett spännande recensionsexemplar!

Den mörka portalen av Mattias Lönnqvist är första boken i fantasyserien Oldenasagan. Här följer vi Ella, Tirandim och Marmat, som alla är mellan 12 och 14 år gamla och lever väldigt skilda liv i Oldena. Ella har rymt hemifrån för att börja studera magi, medan Marmat har tvingats till att studera hos de manliga magikerna, trots att han helst vill bli soldat. Tirandim å andra sidan vill inte ha något att göra med magi, då hennes pappa var magiker och försatte hela familjen i skam. Nu har hon flytt och av en slump blir hon istället elev i Skaparens skola.

Oldena är ett sargat land, och det råder stor splittring mellan folket. Magin är inte som den var tidigare och de kvinnliga och manliga magikerna lever helt separerade. Och när Ella och hennes nyfunna vän Wasa av en slump kommer en oväntad sanning på spåret eskalerar allt snabbt. Även Marmat får veta saker om magins värld som varit dolda i femhundra år. Samtidigt växer motståndet mot magin bland de som tror på Skaparen, och onda krafter hotar att släppa lös magiska föremål och varelser som kan hota hela världen.

Historiskt var det västra tornet för kvinnliga noviser, men sedan magigillets splittring för femhundra år sedan har det inte funnits några manliga adepter och därför finns nu enbart kvinnliga noviser. Det mittersta tornet hade samma funktion, men då brukade även magikernas råd samlas där för beslut. I det östra tornet bodde de manliga adepterna, men när gillet splittrades stängdes alla dörrar till det östra tornet igen.
s. 53


* * *

Tre starka stjärnor till den här boken, som efter en dessvärre något seg och långdragen inledning verkligen kom sig och kom att bli oväntat bra. Så här i efterhand kan jag också tycka att inledningen var helt okej, då den gav en bra grund att stå på till storyn som utspelar sig i en väldigt komplex värld. Mattias Lönnqvist har verkligen lagt kraft och energi på att bygga upp Oldena, och det ska han verkligen ha en stor eloge för. 


I mitten av boken sträckläser jag den till och med, för det är makalöst spännande och omöjligt att lägga ifrån sig boken. Tyvärr blir den återigen lite seg en stund senare och mot slutet går det inte så lätt att läsa som man ju kan önska. Efter slutet är jag dock otroligt sugen på att läsa uppföljaren så snart som möjligt, för boken ger verkligen mersmak.

Lönnqvist bjuder på en lättläst, spännande story, och från början hade jag verkligen inte förväntat mig den här vidden. Jag gillar att få läsa från tre väldigt skilda perspektiv, där man följer tre 12-14-åringar i olika delar och situationer i Oldena. Därefter tycker jag åtminstone två av perspektiven vävs ihop på ett imponerande skickligt och snyggt sätt. Det blir dessutom ett väldigt bra driv i storyn då man följer den från två olika håll. Jag väntar dock fortfarande på att få Tirandims koppling till det hela, men kanske kommer den i uppföljaren? 

Boken är dock på många sätt mest en vanlig fantasybok, men det som får den att sticka ut är just den väl genomtänkta berättartekniken med olika perspektiv, samt att uråldrig magi och gammaldags seder blandas med modernitet. Det är så klockrent att dra in saker som homosexualitet i en bok som beskriver en verklighet långt ifrån vår, för det gör verkligen boken unik och väldigt intressant att läsa. Det här är härlig fantasy på ett helt nytt sätt!

Den mörka portalen är blandar uråldriga sagor, mystisk magi och moderna frågor på ett naturligt sätt. Mattias Lönnqvist skriver lättläst och vissa partier är riktigt rafflande. Det är otroligt spännande läsning tack vare berättartekniken med tre olika perspektiv, och det märks att författaren lagt otroligt mycket engagemang bakom både världsbygget och själva storyn. En riktigt imponerande inledning på en serie som jag vill läsa vidare mycket snart!


Betyg: 
    ☆ 

Författare: Mattias Lönnqvist
Förlag: Type & Tell
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 437 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Oldenasagan, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Den mörka portalen
Andra delar i serien: Konflikternas tid
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

onsdag 27 november 2019

Julkalenderbloggstafett 2019

Hjälp, vad tiden går snabbt just nu. Det är så mycket både i och utanför skolan, och snart är år 2019 slut. Redan på söndag är det första december och det innebär att det är dags för årets julkalenderbloggstafett (älskar det långa ordet!) som ännu en gång anordnas så uppskattat av Sofie på Sofies bokblogg


Årets tema låter mycket spännande och är 
”Jag minns när jag läste...”Även i år har jag fått chansen att vara med, och så sent som den 21 december kommer jag bjuda på min smått nostalgiska och fria tolkning på temat. 


Här finner ni också hela stafettschemat:


Jag tycker att det ska bli extra roligt just i år att följa stafetten och se hur alla inspirerande bloggar tolkar och skriver om temat!

söndag 24 november 2019

10 saker ni inte visste om mig

Hej på er!

Det är en hektisk höst för mig och det kommer vara lika illa året ut, så kreativiteten inom blogg och instagram flödar tyvärr inte. Jag läser lite grann men har ägnat senaste tiden åt huvudsakligen vår galna spex-vecka på gymnasiet (NT) samt en hel del plugg. Nu fortsätter det med mera plugg och slutspurten inför dansshow om två veckor.

Dagens inlägg handlar om mig och vem jag är utanför böckernas värld. Här kommer tio saker ni nog inte visste om mig! 

Jag kan gå ner i spagat och splitt. Väldigt random och ointressant sak, så vi stannar nog där. 


Jag vill plugga vidare direkt. Efter gymnasiet, vill säga. Jag vill verkligen hitta något jag brinner för innan jag börjar jobba på heltid. Fråga inte vad jag vill plugga dock, för det vet jag inte. Det ändras från dag till dag, med alltifrån biomedicin och ingenjör, till juridik, journalistik eller litteratur. 

Jag väljer Pepsi framför Coca Cola. För Pepsi är så mycket godare, inte lika stickande bubblig och smakar fräschare. Punkt.

Jag dricker inte energidryck. Jag fattar ärligt talat inte varför någon gör det. Det känns konstgjort och onödigt och inte ens gott? Jag kanske har helt fel, men har jag klarat sju niondelar av gymnasiet (exakt för en vecka sedan!) utan kan jag nog klara resten av livet också. 

Jag är ingen kvällsperson. Jag har insett att min kreativitet och inlärningsförmåga nog dör vid ungefär nio på kvällen, så efter det kan jag i princip inte plugga på något vettigt sätt. Dessutom lägger jag mig helst inte efter tio, för jag är så trött på kvällen och föredrar verkligen tidiga morgnar framför sena kvällar.

Jag har inte körkort. Absolut inte konstigt i ytterligare tre veckor då jag fortfarande är sjutton år då, men ärligt talat lär det dröja innan jag får tid över för att satsa lite mer på det där kortet, tyvärr. 

Jag är snål. Inte på ett missunnsamt sätt, utan mer så att jag jublar åt rabatter och alltid tänker en extra gång innan jag köper något. Jag är helt enkelt en sparare, vilket ju är bra. Och givetvis väljer jag helst vatten på finrestaurang, för nej, jag betalar ogärna 30 kr för ett glas med mest is och något läsk jag egentligen inte tycker så mycket om. 

Jag gillar inte sushi. Dels på grund av den råa fisken, men också på grund av det faktum att man mest betalar för en visserligen ofta fin klump med geggigt ris. Jag förstår inte varför världen är så frälst av detta japanska hantverk.

Jag älskar matte. Tills det blir plugg inför prov, prov, nationellt prov eller stress med betygen. Utöver det tycker jag dock att matte är fantastiskt kul, särskilt klurig problemlösning och sådant man kan använda i livet (läs: inte beräkna djävulens påfund rotationsvolymer, alltså). En femtedel av min gymnasietid är matte (fem kurser, alltså). 

Jag har uselt immunförsvar. Jag går runt med halsont, rinnande näsa, hosta och så vidare från några veckor efter skolstarten ungefär till sportlovet. I år har jag dock varit ovanligt frisk, men just nu är jag faktiskt supersnorig. Jag förstår inte vad det är för fel på mig, för jag äter mycket grönsaker som vuxna alltid sa att man måste för att inte bli sjuk när man var liten och hatade tomater och broccoli. Men vet ni: det var en lögn, för. det. fungerar. INTE!



Så där har ni tio konstiga fakta om mig och vem jag egentligen är. Vi hörs förhoppningsvis snart igen, men dessvärre kan jag ingenting lova, för just nu känns det som att mina dygn har extra få timmar eller något. :(

onsdag 20 november 2019

Hästpojkarna

Hästpojkarna skriven av Johan Ehn utspelar sig år 2014 i Stockholm, parallellt med 20- och 30-talet i Centraleuropa. År 2014 har nittonårige Anton nyligen gått ut gymnasiet och arbetar numera inom hemtjänsten. Han har funnit kärleken i Peter, men när han möter en av "brukarna" inom jobbet får han annat att tänka på. För Alexander Kovac lever hela sitt liv i sitt kök, säger ingenting, men har åsikter om det mesta. 80-90 år tidigare får vi följa de två föräldralösa pojkarna Sasha och Janek på deras flykt från ett barnhem, vidare till en cirkus, för att kanske äntligen hitta sin plats i värden. Det är en bok om hästar, livet på en cirkus och homosexualitet på 20-30-talet. Men framför allt är det en bok om stark och tyvärr riskfylld kärlek. 

Han och Janek har varit oskiljaktiga, ända sedan de vid fyra års ålder hamnade i samma akrobatikklass på barnhemmet. [...] De där två som inte ens behöver prata för att förstå vad den andre tänker. [...] Så fort Sasha landar på hästryggen känner han sig fullständigt trygg. Den gungande rytmen från Králs kraftfulla galoppsprång, känslan av Janeks rygg mot hans eget bröst...
s. 5 (e-boken)

* * *

Så fort jag tänker på den här boken tårar sig mina ögon.

Redan första gången jag läste på baksidan av ”Hästpojkarna” visste jag att det här var en bok jag behövde läsa, då jag förstod att den skulle vara något alldeles speciellt. Och det är en förbannat bra bok. Den har en intressant, viktig och hjärtkrossande handling som är omöjlig att släppa redan från början. Johan Ehn har lyckats så fullkomligt med sin research, för allt känns viktigt och äkta med anknytningen till andra världskriget. Jag gillar också att han skriver om just homosexualitet under kriget, för det är något som oftast bara nämns i farten, och det är viktigt att dessa delar av Förintelsen också belyses. Johan Ehn lyckas med det på ett utomordentligt sätt. 

Något annat positivt är att boken spänner över tid och rum och att man får läsa om skillnaderna i att vara homosexuell år 2014 i Sverige jämfört med på 1920-1930-talet i Centraleuropa, för det väcker intressanta tankar och är väldigt givande för en som inte är insatt alls. Samtidigt som boken lyckas vara otroligt lärorik, fruktansvärd och en viktig ögonöppnare är den dock dessutom samtidigt bra även på andra sätt. Johan Ehn skriver verkligen fantastiskt vackert om kärlek och sorg, och det känns som att varenda ord i boken har vägts på silvervåg. Det är ett genomtänkt och fulländat konstverk jag håller i min hand. 

Boken är vacker, viktig och välskriven och den väcker tankar och känslor alla borde ta del av. ”Hästpojkarna” lämnar mig i tårar och starkare blir det med alla paralleller till Ehns eget liv. Det finns mycket av honom i framför allt Anton och det gör boken ännu starkare och mer äkta att läsa. Jag gillar också skarpt att läsa om Antons jobb i hemtjänsten och hur han ser det som mycket mer än ”han och brukarna” och skapar något som liknar vänskap tillsammans med den gamle Sasha som inte ens talar. Det är fint och hoppfullt.

Inslagen om akrobatik och ridning är också välgjorda. De beskrivs så vackert och fascinerande och är ytterligare saker som gör boken unik. ”Hästpojkarna” rymmer så otroligt mycket men lämnar samtidigt så mycket osagt, och det är så rätt. Nej, nu kan jag faktiskt inte skriva mer, för då börjar jag gråta IGEN. Men för guds skull; läs boken!

Hästpojkarna är en makalös bok helt unik i sitt slag. En bok som påverkar sina läsare så här starkt är en bok utöver det vanliga. Den är intressant, viktig och så sorglig att bara tanken på den får mina ögon att tåras. Läs den om du inte redan gjort det! Njut, dras med, känn och sörj tillsammans med karaktärer i en värld och story som är något helt speciellt som jag hoppas att många kommer ta del av. Wow, vilken bok Johan Ehn har skrivit!

Betyg: 
    

Författare: Johan Ehn
Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 438 st (Inbunden: 352 st) 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Hästpojkarna
Annat: Läst som e-bok

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

lördag 16 november 2019

Planeten Frank

Planeten Frank är David Yoons debutroman. Det är en bok om vänskap, den första kärleken och att gå sin egen väg. Fast framför allt är det en bok om att vara fast mellan två identiteter. Frank Li är född och uppvuxen i USA, men i ett liv som föräldrarna byggt upp som om de vore kvar i Korea. Frank är fast mellan amerikanerna och koreanerna. Han gör allt för att göra sina föräldrar nöjda, men när han träffar Brit Means blir allt komplicerat. För föräldrarna har gjort det tydligt att han endast får träffa koreaner, och dit hör inte Brit. Tur då att familjevännen Joy har ett liknande problem. Tillsammans kommer de på en nära vattentät plan för att kunna fortsätta träffa sina dejter, fast snart tar allt en riktning som ingen av dem väntat sig. 

”Jag föreslår att vi ska låtsas dejta varandra.”
   Joy stirrar på mig.
   Jag liksom galopperar lite, men sittande. ”Vi låtsas dejta varandra, för du vet att föräldrarna kommer att låta oss dejta och dejta och dejta hur mycket vi vill, eller hur? Vardagskvällar. Högtider. När som helst. Men varje gång vi dejtar...”
   Joy spärrar upp ögonen. ”Varje gång vi dejtar träffar vi våra dejt-dejter.”
[...]
   ”Du är ett jävla geni”, säger Joy. 
s. 84

* * *

Det här är en så härlig, gullig och smart bok!

David Yoon har inledningsvis verkligen träffat helt rätt med huvudpersonen Frank Li. Redan från början är han härligt nördig och rolig och han tillför så mycket positivitet till boken. Han är perfekt som berättare och språket är underbart. Det är lättläst men inte alls simpelt och boken är verkligen roligt skriven på ett väldigt intelligent sätt, och att man redan från början kan räkna ut vad som ska hända senare gör därmed inte så mycket.

Jag tycker också att hela karaktärsgalleriet är oväntat lyckat. Q är en urkul kille som är perfekt i rollen som bästa vän. Joy är underbart cynisk och rolig, och föräldrarna är charmiga och klockrena på sina sätt. Sedan älskar jag verkligen också läraren Berry Soft i matematisk analys. Alla scener från de lektionerna är så underhållande att läsa. Ta bara det här lilla exemplet:

”Ledningen kräver att jag ger er dumskallar ett prov”, säger mr Soft. ”Vad vill ni ha för frågor?”
   Alla tänker efter. Det är så tidigt.
   ”Mejla mig bara, okej?” säger mr Soft. Han är så soft. ”Ni får ändå A allihop. Jag hatar den här jävla betygsskiten.”
s. 40 (Matematisk analys) 

Jag blir dock lite besviken på relationerna i boken. Jag tycker att vänskapen mellan Frank och Q håller allra bäst, och det redan från början. Däremot tycker jag att det går lite väl snabbt och overkligt mellan Frank och Brit, och det är synd, för det blir märkligt. Å andra sidan märks det att relationen mellan Joy och Frank är mer genomarbetad, men jag hade nog tyckt ännu mer om boken om alla relationer var genomtänkta och realistiska. 

Samtidigt är bara relationerna i bakgrunden för handlingen som rör Franks identitet som amerikan och korean, vilket är otroligt intressant att läsa om då det är något jag aldrig tidigare läst om. Detsamma gäller rasismen från i det här fallet Franks koreanska föräldrars sida. Jag hade verkligen ingen aning om att det kan se ut så här, och boken för fram ett okänt och viktigt budskap på ett snyggt sätt, trivsamt paketerat i en sockersöt kärlekshistoria. Det är alla sådana små klurigheter som gör att jag älskar den här boken, för den är verkligen smart skriven och tar upp viktiga saker. 

Planeten Frank är mycket mer än bara en charmig kärlekshistoria. Boken är skriven på ett smart sätt, där djupa budskap blandas med vardagliga saker som vänskap, kärlek och stress över betyg. Det hela resulterar i en blandning som är nära omöjlig att motstå - särskilt när berättaren är den härlige Frank Li som ständigt får mig att skratta. Det är roligt och helt unikt, men framför allt en viktig och tänkvärd bok om att följa familjen men ibland våga gå sin egen väg. En positiv överraskning, som lyste upp min tillvaro för en stund! 

Betyg: 
   

Författare: David Yoon
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2019 (original: 2019) 
Antal sidor: 381 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Frankly in Love
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.