lördag 16 november 2019

Planeten Frank

Planeten Frank är David Yoons debutroman. Det är en bok om vänskap, den första kärleken och att gå sin egen väg. Fast framför allt är det en bok om att vara fast mellan två identiteter. Frank Li är född och uppvuxen i USA, men i ett liv som föräldrarna byggt upp som om de vore kvar i Korea. Frank är fast mellan amerikanerna och koreanerna. Han gör allt för att göra sina föräldrar nöjda, men när han träffar Brit Means blir allt komplicerat. För föräldrarna har gjort det tydligt att han endast får träffa koreaner, och dit hör inte Brit. Tur då att familjevännen Joy har ett liknande problem. Tillsammans kommer de på en nära vattentät plan för att kunna fortsätta träffa sina dejter, fast snart tar allt en riktning som ingen av dem väntat sig. 

”Jag föreslår att vi ska låtsas dejta varandra.”
   Joy stirrar på mig.
   Jag liksom galopperar lite, men sittande. ”Vi låtsas dejta varandra, för du vet att föräldrarna kommer att låta oss dejta och dejta och dejta hur mycket vi vill, eller hur? Vardagskvällar. Högtider. När som helst. Men varje gång vi dejtar...”
   Joy spärrar upp ögonen. ”Varje gång vi dejtar träffar vi våra dejt-dejter.”
[...]
   ”Du är ett jävla geni”, säger Joy. 
s. 84

* * *

Det här är en så härlig, gullig och smart bok!

David Yoon har inledningsvis verkligen träffat helt rätt med huvudpersonen Frank Li. Redan från början är han härligt nördig och rolig och han tillför så mycket positivitet till boken. Han är perfekt som berättare och språket är underbart. Det är lättläst men inte alls simpelt och boken är verkligen roligt skriven på ett väldigt intelligent sätt, och att man redan från början kan räkna ut vad som ska hända senare gör därmed inte så mycket.

Jag tycker också att hela karaktärsgalleriet är oväntat lyckat. Q är en urkul kille som är perfekt i rollen som bästa vän. Joy är underbart cynisk och rolig, och föräldrarna är charmiga och klockrena på sina sätt. Sedan älskar jag verkligen också läraren Berry Soft i matematisk analys. Alla scener från de lektionerna är så underhållande att läsa. Ta bara det här lilla exemplet:

”Ledningen kräver att jag ger er dumskallar ett prov”, säger mr Soft. ”Vad vill ni ha för frågor?”
   Alla tänker efter. Det är så tidigt.
   ”Mejla mig bara, okej?” säger mr Soft. Han är så soft. ”Ni får ändå A allihop. Jag hatar den här jävla betygsskiten.”
s. 40 (Matematisk analys) 

Jag blir dock lite besviken på relationerna i boken. Jag tycker att vänskapen mellan Frank och Q håller allra bäst, och det redan från början. Däremot tycker jag att det går lite väl snabbt och overkligt mellan Frank och Brit, och det är synd, för det blir märkligt. Å andra sidan märks det att relationen mellan Joy och Frank är mer genomarbetad, men jag hade nog tyckt ännu mer om boken om alla relationer var genomtänkta och realistiska. 

Samtidigt är bara relationerna i bakgrunden för handlingen som rör Franks identitet som amerikan och korean, vilket är otroligt intressant att läsa om då det är något jag aldrig tidigare läst om. Detsamma gäller rasismen från i det här fallet Franks koreanska föräldrars sida. Jag hade verkligen ingen aning om att det kan se ut så här, och boken för fram ett okänt och viktigt budskap på ett snyggt sätt, trivsamt paketerat i en sockersöt kärlekshistoria. Det är alla sådana små klurigheter som gör att jag älskar den här boken, för den är verkligen smart skriven och tar upp viktiga saker. 

Planeten Frank är mycket mer än bara en charmig kärlekshistoria. Boken är skriven på ett smart sätt, där djupa budskap blandas med vardagliga saker som vänskap, kärlek och stress över betyg. Det hela resulterar i en blandning som är nära omöjlig att motstå - särskilt när berättaren är den härlige Frank Li som ständigt får mig att skratta. Det är roligt och helt unikt, men framför allt en viktig och tänkvärd bok om att följa familjen men ibland våga gå sin egen väg. En positiv överraskning, som lyste upp min tillvaro för en stund! 

Betyg: 
   

Författare: David Yoon
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2019 (original: 2019) 
Antal sidor: 381 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Frankly in Love
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

tisdag 12 november 2019

Frukta mig

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Frukta mig är inledningen på en sprillans ny trilogi av Tahereh Mafi. I huvudrollerna hittar vi dock fortfarande Juliette, Kenji och Warner. Bara dagar har gått sedan Juliette tog över sektor 45 och blev ny överbefälhavare i Nordamerika. Men livet som ledare är svårare än hon trott och hon förstår inte de andra befälhavarnas subtila gester, men måste finna ett sätt att skapa trygghet igen. Samtidigt kämpar Warner mott sitt förflutna och sanningar han inte ville bli varse. För Juliette är inte den man tror, och när sanningen kommer fram riskerar den att krossa mer än bara relationen mellan Warner och Juliette. 

Castle suckar tungt och vrider på sig på stolen. Han sitter vänd mot väggen nu, med fingrarna knäppta under hakan. Jag studerar hans skarpa profil tills han säger: Ms Ferrars, hur mycket har mr Warner berättat om Återetablissemanget?
s. 36

* * *

Jag har bävat inför att skriva den här recensionen. För det är någonting med Tahereh Mafis böcker. De gör det omöjligt för mig att formulera mina tankar, men nu ska jag till slut göra ett försök. 

Till att börja med märks det att det har gått några år sedan sist, för Tahereh Mafi är en annan författare nu. Hon skriver proffsigare - vilket är bra - men samtidigt saknar jag den översvallande, passionerande och helt unika känslan från tidigare böcker. Språket lyckas inte fängsla mig så mycket som i tidigare böcker, och man kommer inte lika nära karaktärerna och deras känslor som i de andra böckerna, och det saknar jag. Boken är fortfarande en efterlängtad uppföljare som ändå håller måttet, men den är inte lika speciell som jag hade hoppats.

Handlingen är dock otroligt spännande, men jag tycker att det går lite för snabbt. Boken hade gärna fått vara kanske 150 sidor till, för språket har ett så bra flyt att den hade gått som rinnande vatten att läsa ändå. Och trots att jag saknar vissa delar i språket i form av det vackra och målande är allt det vassa, humoristiska fortfarande där. Det är också intressant att nu också läsa ur Warners perspektiv för det ger ytterligare en dimension till boken och dessutom är han ju en så fascinerande person. 

”Jag vet att hon är beredd att slåss för mig. Att skydda mig. Och den vetskapen fyller mitt hjärta så mycket att jag ibland får svårt att andas när vi är tillsammans.
   Jag undrar om hon vet att jag skulle göra vad som helst för henne.
s. 164

Dessutom händer det så många omvälvande saker att jag hade behövt mer tid att smälta allt. Och SLUTET! Det är orättvist och jag vet inte om jag har tålamod att vänta på uppföljaren på svenska eller ska försöka få tag på den på engelska så snart som möjligt. Det som också är intressant att nämna är att Mafis böcker aldrig kan stå själva utan resten av serien, då de aldrig har en fullständig handling eller ett klart slut. Det kan man ju tycka vad man vill om, men det ger sannerligen mersmak och gör begäret efter nästa bok svårt att stoppa. 

Vad som dock är precis lika fantastiskt som i förgående böcker är vänskapen mellan Kenji och Juliette. Det är helt klart den här bokens största behållning och den slutar aldrig att underhålla, engagera eller förvåna. Sedan är jag tyvärr lite besviken på kärleken i den här boken. Jag saknar passionen och hettan mellan Juliette och Aaron, och kanske är det lite meningen med boken, men det blir något av en besvikelse, för det har ändå varit det som främst gjort att Mafis böcker sticker ut. Jag avskyr att det inte bara kan få vara lite fullkomligt lyckligt ett litet tag. 

Frukta mig är en lovande början på ännu en serie av Tahereh Mafi. Hon fängslar mig direkt och sparar inte på krutet. Jag blir förfärad, berörd och förledd och det. går. inte. att. släppa. boken. Språket flyter fantastiskt bra, men jag saknar det poetiska, vackra och eldiga i Mafis ord. Även relationerna gör mig lite besviken. Fast det är ändå en uppföljare som håller det höga måttet och ger löften om mer. Frukta mig påverkar mig något enormt. Även nu - flera månader senare - har jag inte smält den, och den ger sannerligen mersmak. 

Betyg: 
     

Författare: Tahereh Mafi
Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2019 (original: 2019) 
Antal sidor: 394 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: Rör mig inte!, Del 4
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Restore Me
Andra delar i serien: Rör mig inte!, Rädda mig inte!, Sätt mig i brand!
Annat: Egentligen första delen i en ny trilogi som tar vid där Sätt mig i brand! slutar.

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.


fredag 8 november 2019

Min tur nu

Min tur nu är Angie Thomas andra ungdomsroman, efter succén med The Hate U Give. Vi är tillbaka i Garden Heights, men den här gången följer vi sextonåriga Brianna som drömmer om att bli rappare, precis som hennes pappa var innan han blev mördad. Men när hon äntligen får chansen blir hennes rhymes missförstådda och Bri utmålas som syndabock efter ett upplopp i skolan, som egentligen beror på att alla svarta elever är trötta på att alltid bli utsatta. Kanske kan Bri hitta ett sätt att göra skillnad genom sin rap, så länge hon inte förlorar sig själv på vägen, så som hennes pappa gjorde i försöken att göra alla nöjda. 

”Det här är ett tillfälligt bakslag före det stora genomborttet. Det kommer inte stoppa dig. Det är din tur nu.”
    Det är det vi brukar säga – min tur nu. Den är vad som kommer när den här rapgrejen till slut lossnar. När det är dags att sticka-från-Garden-för-alltid-och-tjäna-så-mycket-pengar-att-man-aldrig-mer-behöver-oroa-sig.
s. 99 (e-boken)

* * *

Jag brukar ha svårt för att läsa böcker om verkligheter långt borta ifrån min egen, för att det är svårt att känna igen sig, relatera och förstå. Undantaget är Angie Thomas b
öcker, för de står för precis det jag tycker är det absolut bästa med läsning: att lära känna nya kulturer/företeelser/situationer och få ökad förståelse för andra människor långt bort från en själv. 

Min tur nu berättar för mig och alla andra som inte har någon aning om hur livet i en high school nära extrema gängområden i USA ser ut. Den talar om hur det är att vara svart i USA, att alltid ses med misstänksamhet på och alltid behöva oroa sig för hur det man säger eller gör kan tolkas. Det är starkt, chockerande och en ögonöppnare utan dess like, och därför är det en otroligt viktig bok som jag rekommenderar alla tonåringar och vuxna att läsa. 

”Några meter bort står skolans säkerhetsvakter Long och Tate och håller koll på dem. Ingen vågar säga det högt, men är man svart eller brun är det mycket mer sannolikt att man råkar ut för dem, trots att Long också är svart.”
s. 17 (e-boken)

Angie Thomas skriver ärligt, intressant och behagligt. Hon
 bygger upp sin story på ett sätt som gör att jag omöjligt kan sluta läsa. Jag
sträckläser i princip andra halvan av boken, då jag måste veta hur det ska för Bris rappande, hennes vänskap, kärleken och situationen i skolan. Det finns så många olika trådar i boken som ändå hör ihop, och det gör att boken aldrig slutar underhålla eller väcka tankar och funderingar tack vare inslag som gängvåld, polisvåld, rasism och droger. Det är en bok om många tuffa och svåra ämnen, men Thomas navigerar med säkerhet genom dem, vilket visar på enorm författarskicklighet.

”Som alltid när vi ska nånstans i Midtown finns det vissa regler vi måste följa. De är oskrivna men klara och tydliga:
   1. Stoppa inte händerna i fickorna eller i ryggsäcken i butiker. Så de inte får för sig att du är där för att stjäla.
   2. Glöm inte att säga ”ma'm” och ”sir” odh uppträd lugnt. Så de inte får för sig att du är aggresiv.
   3. Gå aldrig in i en butik, på ett fik eller nån annanstans om du inte ska köpa nåt. Så de inte får för sig att du ska råna dem.
   4. Om de skuggar dig genom butiken så håll dig lugn. Så de inte får för sig att du har nåt i kikaren.
   5. Sammanfattningsvis: Se till att de inte får för sig nåt. Punkt.”
s. 168-169 (e-boken)

Slutligen vill jag också ge lite ros till översättaren Niklas Darke. Han har gjort ett fantastiskt jobb med att inte utradera den autentiska känsla Thomas har skapat av sitt Garden Heights. Han har behållit vissa ord och uttryck på engelska, såsom thug, "nah" och "bruh". Det gör dialogen trovärdig och att boken sticker ut. Jag är också imponerad av hur han översatt alla rhymes och lyckats så bra med rim och känsla! Rhymesen som för övrigt är ett kul inslag i boken, då det får den att sticka ut ännu mer och passar perfekt till Bris personlighet.

Min tur nu är stark, chockerande och viktig läsning, för både tonåringar och vuxna. Det är en bok som på ett trovärdigt sätt beskriver verkligheten och vardagen för utsatta grupper av svarta i USA, och det slutar aldrig att bli intressant eller tänkvärt. Angie Thomas navigerar med säkerhet bland svåra ämnen och skriver på ett sätt som gör boken omöjlig att sluta läsa. Hon har lyckats precis lika bra som med The Hate U Give, och jag hoppas att hon vill göra det fler gånger!

Betyg: 

   

Författare: Angie Thomas
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2019 (original: 2019) 
Antal sidor: 523 st (Inbunden: 437 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: On the Come Up
Annat: Läst som e-bok 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

lördag 2 november 2019

Läst i oktober

Antal böcker: 8 st
Sönderslagen av Emma Johansson
Inte som du av Johanna Schreiber & Ida Ömalm Ronvall
De förlorade av Henrik Fexeus
Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död av Alexander Karim 
De ihåliga av Henrik Fexeus
Beröringen av Gustav Tegby

Min tur nu av Angie Thomas
Hästpojkarna av Johan Ehn

Antal sidor: 2852 st
Antal sidor/dag (genomsnitt): ca 92 st

Kommentar: Wow, vilken läsmånad! Jag har läst så otroligt mycket bra den här månaden att även boken längst ned på listan nedan är mycket bättre än många böcker jag annars läst, och 1-5 slogs ALLA om förstaplatsen. Den här listan var nära omöjlig att göra och är verkligen inte rättvis!


Böckerna i rangordning (där 1 är bäst):
1. Hästpojkarna

2. Beröringen
3. Inte som du
4. Sönderslagen
5. Min tur nu
6. Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död

7. De förlorade
8. De ihåliga 

Mest...
Överraskande: Hästpojkarna (Så fulländad, och mycket mer än debuten "Down under")
Sorglig: Hästpojkarna (Det var nästan omöjligt att sluta gråta i slutet. Fy, vad sorgligt.)
Spännande: Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död (Alla dessa vändningar och all uppbyggnad gjorde boken omöjlig att släppa)


Bästa...
Karaktär(er): Elin - Beröringen (Älskar hennes cynism och humor!)
Titel: Beröringen (Älskar mäktiga, korta titlar med stor innebörd, just som den här!)


Läsplaner för november: Jag känner på mig att det kommer bli en mindre bra läsmånad, men jag vill åtminstone börja läsa Mattias Lönnqvists serie Oldenasagan, och  avsluta Henrik Fexeus Den sista illusionen. Sedan får vi se!


tisdag 29 oktober 2019

Beröringen

Tusen tack, Rabén & Sjögren, för ett otroligt recensionsexemplar!

Beröringen av Gustav Tegby är en av höstens ungdomsböcker från Rabén & Sjögren. Huvudpersonen Elin är sexton år och född med en förbannelse - Beröringen. Alla hon rör vid dör. Hon har levt gömd och isolerad tillsammans med sin pappa under hela sitt liv, och när hon kommer ut i den verkliga världen blir allt en katastrof. För ingen vill tro att Elins förmåga är verklig. Snart börjar även hon själv att tveka. Kanske är det som alla säger - att hennes pappa var knäpp som höll henne inlåst, och hittade på allt med förbannelsen? Eller kanske är allt ännu värre än Elin någonsin kunnat tro? 

”Snälla, ni måste släppa mig, han kommer dö, jag har något, det heter Beröringen, det är som en smitta, om jag rör någon kommer den dö om den kommer mer än trettio meter ifrån mig, jag har rört honom, fattar ni, jag måste vara där han är, det är min pappa, han kommer dö, jag har ju ingen annan snälla, jag gör vad som helst, låt mig bara följa med honom, snälla snälla snälla...”
    Jag kan inte se deras ansikten där jag ligger, jag vet inte ens om de lyssnar. Men jag hör hur det låter.
s. 18

* * *

Wow. Vilken. Bok. 

Redan efter 50 sidor är jag fast, för boken är spännande och medryckande från början, då den är så speciell. Den är perfekt att sträckläsa och att den dessutom är lite längre än den klassiska ungdomsromanen är underbart, för det gör att man hinner få lite mer av både karaktärer, handling och utveckling, vilket gör boken ännu bättre. 

Det finns framför allt två saker jag fastnar för i Beröringen. Det första är handlingen, som är helt unik och oväntad och därmed superintressant. Jag älskar mystiken, och jag gillar att man först inte riktigt vet om det egentligen är en ”vanlig” ungdomsroman om en stackars tonåring som blivit förledd av sin far hela livet, eller om det är en bok där en övernaturlig förmåga spelar huvudrollen. Det gör allt ännu mer spännande, och då man vill veta hur det verkligen ligger till fångar boken in en direkt. 

Det jag också älskar är att boken passar alla åldrar. Gustav Tegbys aktuella spänningsroman är perfekt för både mellanåldern, tonåringar och vuxna. Det är otroligt talangfullt att lyckas skriva en sådan bok som passar för alla, utan att det blir märkligt (Harry Potter, säger jag bara!)

Det andra jag fastnar för är Elin. Hon är en perfekt berättarröst, för boken är stundtals brutal, sorglig och otäck, men allt det här lättar Elins ord upp lagom mycket. Hon är rolig och uppriktig, och hennes cynism är underbar och perfekt för en bok som berör ett hemskt tema, för nu får den mig både att skratta, darra och snyfta. Elin är alltid spot on och det är intressant att följa hur hon hanterar tonårsvärlden efter att ha levt sexton år instängd i en lägenhet. Solklar huvudkaraktär i en solklar bok!

Det enda trista med den här boken är slutet. FY, vad fräckt det var. Det är inte helt okej att avsluta en bok med så här många lösa trådar, både kring Sanaz och Milan. Det finns så många frågor i mig just nu och det är så frustrerande. Fast kanske var skälet till slutet att en uppföljare är på gång? Isåfall är det mycket okej med ett sådant här slut. 

Sist men inte minst vill jag också dela med mig av ett av alla underbara citat från boken. Här handlar det om en fruktansvärd och också surrealistisk situation, som är klockrent beskriven av Gustav Tegby:

”Så där står jag, rak och stel som en pinne, och försöker ta så lite plats som möjligt i ett gammalt restaurerat träkapell i Västerbottens inland. Medan femtio unga män rusar runt mig med höjda nävar och skriker med i en melodiös refräng om att alla kommunister ska radas upp mot sin egen jävla vägg och avrättas.
   ”Nackskott, nackskott, nackskott” skanderar hela publiken på sångarens begäran, samtidigt som jag desperat funderar på hur jag ska undgå att begå massmord.”
s. 306

Beröringen är bland det bästa jag läst på länge, och mycket mer än jag någonsin vågade hoppas på. Storyn är unik, spännande och fylld av en massa olika element, och boken blir därmed aldrig tråkig att läsa. Den är perfekt att sträckläsa och lagom rolig, sorglig och läskig. Gustav Tegbys aktuella spänningsroman är perfekt för både mellanåldern, tonåringar och vuxna – inte minst nu i halloween-tider.  

Betyg: 
    

Författare: Gustav Tegby
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 400 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Beröringen
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible

lördag 26 oktober 2019

Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död

Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död är Alexander Karims debutroman, utgiven av Norstedts. Det är en skruvad berättelse med Jonas Paulsson i centrum. En söndag blir han nämligen kallblodigt mördad i sitt eget hem. Fast så vaknar han igen och det är lördag - dagen innan mordet. Jonas inleder därmed en desperat jakt på sin mördare, och snart ser han fiender i allt och alla - inklusive sin fru. När han vaknar nästa gång är det ännu en dag tidigare och Jonas börjar se alla möjligheter han har att ändra på dåtiden, samtidigt som hans sökande efter sin mördare blir än mer gränslöst. Kan han lösa sitt eget mord, och kommer han någonsin återvända till den verkliga tiden? 

Det är omöjligt att veta när ens stund är kommen. Han kunde omöjligt veta att hans blod skulle sugas upp i de porösa marockanska kakelplattorna i den stora hallen. Plattorna han ägnat en vecka åt att få helt perfekta.
    Och han skulle aldrig någonsin kunnat ana de bisarra omständigheterna kring hans alltför tidiga bortgång.
s. 13


* * *

Det här var ju en positiv överraskning på alla sätt.

Ni vet, när jag först slog upp den här boken förväntade jag mig en galen, humoristisk bok om en Jonas surrealistiska jakt på sin egen mördare. Och den är visserligen allt det, men också så mycket mer. För det är en bok om kärlek, sorg och förluster, att våga sörja och göra allt det som egentligen skrämmer en. Det handlar om allt man gör eller inte gör som man ångrar i efterhand, och givetvis också om alla djupa, filosofiska tankar som konsten att tidsresa medför. Allt det blir en galen kombination, men jag gillar den verkligen, för boken slutar aldrig förvåna mig och jag tycker om att humorn gör allt det mörka lättare att stå ut med. 

”Jag tänker så här: han dog inte första gången för att han inte var redo. Han hade inte sina svar. Men i slutet har han det och då är han redo att möta sin skapare. För han har ju redan dött. Punktteorin. Han är redan död. Han är död och lever samtidigt, kan man säga. Visst, han kan gå bakåt i tiden men nån gång måste han ju konfrontera dödsögonblicket. Det kommer alltid att finnas där. [...]
    Jonas höll inte alls med. Att ge Desi rätt i den här frågan skulle vara självmord.”
s. 184

Jag har dessvärre vissa problem med att komma in i boken från början. Närmare slutet blir det dock enklare, då boken blir otroligt spännande och svår att lägga ifrån sig. Jag har lite svårt för det ganska hackiga språket. Det känns stundtals mer som att läsa ett manus än en bok, för det är stolpigt och det saknas bilder och känslouttryck i texten, som om skådespelarna skulle bidra med dem. Jag tycker dock att det finns många lyckade formuleringar i boken som är väldigt kraftfulla och tänkvärda, och i allmänhet är språket ändå trevligt och härligt rappt. 

”När ens tid är kommen och man ska vidare så kommer det att ske, oavsett vad man gör för att komma undan. En jägare sänker sitt vapen och en annan tar hans plats. Det är så det är bestämt. Och det kan ingen av oss ändra på.”

s. 163

”Han hade gjort så mycket fel, korsat så många gränser. Ljugit och bedragit. Allt för sin egen skull. För att han skulle få leva. Kunde det verkligen rättfärdiga all skit han hittat på under de senaste dagarna?”
s. 285

Slutligen vill jag också berömma Alexander Karim för hur han lyckas så väl med att få ihop "logiken" bakom tidsresorna. Det blir aldrig för förvirrande och invecklat, men inte heller för simpelt. Det jag gillar mest med Karims debut är dock att den är otroligt innovativ och klurig och får läsaren att gång på gång bli överrumplad och förvånad. Det är helt enkelt en positiv överraskning på alla sätt. 

Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död har inte bara en extraordinärt lång titel, utan rymmer en helt unik story som fångar mig redan på första sidan. Först är det komiskt, sedan blir det spännande, och slutligen blir det djupt och tänkvärt om livets stora frågor. Alexander Karim gör en strålande debut som inte liknar någon annan bok. Språket är rappt, konceptet intressant och boken är svår att lägga ifrån sig. 

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Alexander Karim
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 396 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible

onsdag 23 oktober 2019

Nya böcker i min bokhylla!

Jag har varit en dålig bloggare den sista tiden. Det har varit mycket i skolan och utöver det, så jag har dels inte haft tid att blogga, dels inte hunnit läsa så mycket. Däremot har jag varit ganska aktiv på Instagram, men jag antar att det finns de som bara följer min blogg och inte mitt konto där, så därför tänkte jag nu även på bloggen dela med mig av de böcker som hittat hem till mig den senaste månaden! Skrolla vidare!


De förlorade, De ihåliga & De första skickades nyligen hem till mig som en positiv överraskning, från Rabén & Sjögren och författaren Henrik Fexeus. Jag har redan hunnit läsa trilogins första två böcker och hoppas snart få tid för att läsa den sista också! 

Sönderslagen av Emma Johansson har jag väntat länge på, och därför blev jag jätteglad när Vox by Opal skickade den till mig strax innan bokmässan. Jag kunde inte hålla mig länge, så nu har jag både läst och recenserat den. Recensionen hittar ni här!

Beröringen är en ny ungdomsbok skriven av Gustav Tegby och jag har länge velat läsa den. Därför var det en superfin överraskning när jag hittade den i brevlådan en dag. Tack, Rabén & Sjögren! Jag läser den faktiskt just nu och den är otroligt spännande!

Inte som du gavs ut för bara några dagar sedan. Den är skriven av Ida Ömalm Ronvall & Johanna Screiber, och lär bli en stor snackis nu i höst. Jag fick ta emot ett förhandsexemplar och här hittar ni min recension av den här viktiga boken!

Planeten Frank lånade jag på biblioteket i måndags. Jag har länge velat läsa boken som är skriven av David Yoon, och jag hoppas att den inte ska göra mig besviken! Jag har dock hört både ris och ros om den, så vi får se vad jag tycker. 

Den mörka portalen & Konflikternas tid är ytterligare två recensionsexemplar. Genren är fantasy och författaren heter Mattias Lönnqvist, och jag hoppas att jag ska tycka om böckerna. Det blir nog perfekt läsning för läslovet nästa vecka!


/Lexie