tisdag 7 april 2020

Moxie

Moxie av Jennifer Mathieu är en riktigt girl power-roman. Här möter vi sextonåriga Vivian som är den duktiga, tystlåtna tjejen som ingen oroar sig för ska ”flippa ur”. Fast när killarna i skolan inte slutar dra sexistiska skämt om tjejer och skolan förnedrar tjejer men favoriserar killar, får Vivian nog. Inspirerad av sin mammas ungdom skapar hon fanzinet Moxie där hon uppmanar tjejer till att gå ihop, och effekterna blir större än hon någonsin kunnat drömma om. En bok om feminism, vänskap, kärlek och om att stå upp för vad man tror på.

Moxie.
   Ordet, som står för energi, mod och en sorts gåpåaranda, dyker upp i huvudet och plötsligt har jag det.
   Djupt koncentrerad, med tungan mellan tänderna och stadig hand, börjar jag omsorgsfullt ge bokstäverna form.[...] Jag känner hur adrenalinet pumpar genom kroppen. Jag ler.
   Såhär upprymd har jag inte varit över någonting på väldigt länge.

s. 44


* * *

Moxie hittade till mig precis när jag behövde den.

Det är en underbart färgstark bok om härlig kärlek som är lagom gullig, komplicerad och berörande. Men Moxie är också så mycket mer än bara en sockersöt kärlekshistoria. Det är en bok om allvarliga ämnen och samtidigt en hoppfull och inspirerande historia om feminism och vilka effekter det kan få när många går ihop med ett starkt budskap.

Jag känner igen så mycket av det Mathieu beskriver från mina skolkorridorer, även om det här är mycket mer extremt. Allt skulle dock ha kunnat hända på ett gymnasium även här i Sverige och är otroligt realistiskt beskrivet. Det känns också äkta när killarna i boken inte riktigt förstår feminismen och tjejernas uppror. 

Dessutom älskar jag hoppfullheten och inspirationen Moxie väcker. Boken visar verkligen att alla kan göra skillnad, och när tjejer oavsett bakgrund och status går samman och finner en gemenskap blir det verkligen starkt och hoppfullt. Det är fint med oväntat vänskap och kärlek som växer fram i sviterna av Moxietjejernas statements. Just det här att tjejer oavsett plats i hierarkin kan hitta varandra fyller mig verkligen med hopp om att allt är möjligt. 

Moxie är inspiration och hopp om att saker kan förändras och att allt inte måste följa skolkorridorernas regler. Det är en färgstark bok om en inspirerande kamp, och skildringen av high school-miljön är autentisk. Oväntad vänskap och söt kärlek blir en välkommen del av en bok som ändå är mycket mer än en vanlig ungdomsroman. Moxie är ett statement. 


⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️

Författare: Jennifer Mathieu
Förlag: Lilla Piratförlaget
Utgivningsår: 2018 Original: 2017) 
Antal sidor: 348 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Moxie
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

lördag 4 april 2020

Döden är inget skämt

Döden är inget skämt bjuder in läsaren i nittonåriga Josef Koroljovs kaotiska liv. Författaren Karl Modig börjar berättelsen i en tid där Josef nyligen har förlorat sin storebror Alexander, vilket förändrat hela familjens liv, inte minst storasyster Nataschas. Josef väljer att hantera sin sorg med att fokusera på att hjälpa sin deprimerade syster, fortsätta träffa sin exflickvän och ibland opassande skämt. En mörk men hoppfull bok om när livet går i bitar. 

– Varför? viskar hon. Varför? 
   Hon försöker säga något men hennes röst går sönder till en snyftning.
   – Jag vet inte.
   [...]
   Jag lägger min arm om henne och önskar att jag visste vad jag skulle säga.
s. 33

* * *

Jag plockade spontant på mig den här boken i samband med att jag lånade en hel del tunga klassiker, med tanken att just bryta av den tunga läsningen med något lättsammare, och Döden är inget skämt fyllde verkligen sin funktion.

Trots en mörk titel är det en bra bok att läsa när man inte vill behöva tänka och känna så mycket. Den är egentligen otroligt sorglig, men precis som att Josef försöker ta distans från sina känslor efter broderns död gör Modig det enkelt även för läsaren att betrakta den här dystra världen på håll, utan att behöva engagera sig så mycket.

För stunden var det precis vad jag behövde, men kanske är det inte det alla söker efter när de lägger märke till bokens titel. Men den unika balansen mellan djupaste sorg och befriande simpel humor kan tilltala många. Det enda jag verkligen saknar är utveckling hos karaktärer och handling, för i slutändan gav boken mig bara något att ägna några timmar åt. Den berör tyvärr inte, på grund av distansen som jag delvis älskar då den gör boken så enkel att läsa, delvis ogillar då jag känner mig utanför när jag läser. 

Döden är inget skämt lyckas med konsten att balansera på den hårfina gränsen mellan vad som är passande och opassande i kombinationen av sorg efter en förlorad familjemedlem och halvdana skämt. Det är lättläst och lättsmält, men ingenting för den som vill leva i boken eller ta del av livsomvälvande visdomar. Det är just det som är bokens tjusning. 

⭐️ ⭐️ ⭐️

Författare: Karl Modig
Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 217 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Döden är inget skämt
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

onsdag 1 april 2020

Happy Place

Tusen tack, PS. Förlag, för grymt recensionsexemplar!

Happy Place är skriven av fyra åttondeklassare och deras lärare. Det började som en skrivprofil på elevens val och slutade i en publicerad roman om en klassresa som slutar i katastrof. Redan när de kommer i land på Lyckön anar Ester, Elias och Joseph oråd. Snart inser de att någonting på ön vill dem illa, men inte ens deras lärare inser allvaret utan befinner sig i någon euforisk bubbla. Ester, Elias och Joseph tvingas ta saken i egna händer. Samtidigt ställer obesvarade känslor och trasslig vänskap till det. 

För ön var hennes liv lika obetydligt som det var för nattens stjärnor och dagarnas sol. Hennes närvaro eller frånvaro skulle inte förändra ön det minsta, men däremot hade hon en obehaglig föraning att ön skulle förändra henne.
s. 16

* * *

Jag ska vara ärlig: jag förväntade mig inte så mycket av Happy Place

Inte för att det är fyra (otroligt talangfulla!) åttondeklassare och deras lärare som skrivit den, utan för det orättvisa omslaget. Det är ett riktigt snyggt omslag och jag gillar det klargula, MEN det känns barnsligt, vilket är missvisande för en genialisk, välskriven och normutmanade bok som är perfekt för tonåringar och så även mig. 


”Det var träden som gjorde det.”
   Joseph skrattade helt ofrivilligt till. Tydligen var hon full ändå.
   ”Ni är inte säkra här. Lämna ön omedelbart. Det var träden som gjorde det.”
s. 56

Jag inser direkt att den här boken har något unikt, genom presentationerna av alla intressanta och färgstarka huvudpersoner. Sedan kommer man direkt i ryslig stämning, och samtidigt som boken stundtals är riktigt obehaglig och läskig, är den lika ofta otroligt underhållande. Resultatet blir en helt bisarr berättelse som är omöjlig att sluta läsa. 


”Inget dåligt kommer ju hända här...” Det var uppenbarligen ingen idé att försöka skrämma henne genom att berätta sanningen. Hon skulle aldrig ta till sig den ändå. Joseph försökte därför på nytt.
   ”Du och jag ska leka en jättespännande lek som Ester har lärt mig. Den heter rädda dina klasskompisar från fucking armageddon. Visst vill du vara med?”
s. 127

Dessutom är det inte bara en ryslig, underhållande och intressant bok, utan Happy Place är också ett bevis på att samarbete och målmedvetenhet når långt, samt en inspiration till att skapa sin egen berättelse. Jag skulle gärna läsa ännu mer om skrivprocessen, för jag blev verkligen inspirerad till att själv börja av skriva av hela boken och inte minst efterordet. 

Det jag fastnar mest för är ändå det unika, fascinerande och tänkvärda persongalleriet. Jag känner igen mycket i typiska tonåringar och högstadiets hierarkier, men blir också ständigt överraskad av osannolika relationer och normbrytande karaktärer, däribland Ester som är otroligt spännande att följa då hon inte passar in i mallen. 

Happy Place är ett inspirerande exempel på hur långt samarbete och målmedvetenhet kan nå. Boken är underhållande och intelligent och lämnar ingenting åt slumpen. Många författare skildrar talangfullt tonåringars liv, tankar och relationer, men ingen kan göra det lika träffsäkert som tonåringar själva, och det är Happy Place ett utmärkt bevis på. 


⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️

Författare: Elma Berglund, Yasmin Jamal Ebdella, Alicia Grip, Stella Lyckhammar, Pelle Sunvisson
Förlag: PS. Förlag
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 247 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Happy Place
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

söndag 29 mars 2020

Det blir vår ändå.

Världen befinner sig i kris. 

Hela länder har försatts i karantän, världsekonomin krisar och i skrivande stund har fler än 30 000 människor i världen dött till följd av coronaviruset och covid-19. 

Jag tror inte att jag ens har nämnt det här på bloggen ännu, och det är dels då jag tror att vi alla mår bra av att ha några frizoner som är fredade från denna ohyggliga tragedi som påverkar oss alla på ett eller annat sätt. Samtidigt tänker jag att det kan vara givande att låta det här vara en plats där jag kan dela med mig av några valda tankar kring ämnet, om inte för att det kan vara intressant för någon att läsa, så åtminstone för min egen skull. Jag tror att det kan vara intressant att gå tillbaka om några år och minnas den här tiden och vad jag tänkte då. 

För coronaviruset har verkligen tagit över hela världen. Det är i princip det enda medierna rapporterar om - av förklarliga skäl - och det är också omöjligt att föra ett samtal utan att ämnet på något sätt kommer upp. Vilket har fått konsekvenser. Vi glömmer bort alla andra saker som händer och goda nyheter hamnar i skymundan för fler katastroflarm och tragiska historier. 

Imorse blev det ju exempelvis sommartid, och på fredag börjar mitt påsklov, och helgen därpå är det påsk. Det insåg jag alldeles nyligen, för allt sådant glömdes bort när coronaviruset tog över.  


Sedan började jag tänka på vad det här med sommartid och påsk egentligen betyder. När man går ut känner man solen värma. Fåglarna kvittrar, vårblommarna har slagit ut och träden har börjat få knoppar. Det är vår på väg, och jag kan inte låta bli att känna en enorm tacksamhet för det. För att våren inte låter sig stoppas av den här pandemin känns hoppfullt om att världen kan bli som vanligt igen om vi bara har tålamod, förnuft och medmänsklighet i prioriteringarna just nu. 

Vi befinner oss mitt i en pandemi. Det är vår tids största katastrof och en enorm tragedi. Den sätter press på politiker, myndigheter och inte minst alla människors förnuft, och den skapar massarbetslöshet, krossar företag och sätter hela ekonomier på prov. 

Men mitt i allt det mörka har fjärilarna vaknat och träden börjat bli gröna. 

Det blir vår ändå. 

fredag 27 mars 2020

Brott och straff

Brott och straff är Fjodor Dostojevskijs klassiska roman från mitten av 1800-talet, där läsaren får följa Raskolnikovs tankar när han bestämmer sig för att brutalt och intuitivt mörda en gammal pantlånerska, för samhällets skull, vilket visar sig få konsekvenser både för honom själv och många andra. Boken är en studie av människans inre godhet och ondska, och diskuterar huruvida det är vårt inre eller miljön som får oss att begå brott. 

Även om han väntat i flera år på ett lägligt tillfälle att utföra sin plan, så hade det varit omöjligt att räkna med ett tydligare tecken till framgång för denna plan än det som nu stod klart för honom. [...] Dagen därpå vid den och den tiden skulle en viss gumma, mot vilken det förbereddes ett attentat, vara hemma alldeles ensam.
s. 79

* * *

Jag började läsa den här storslagna klassikern med ganska höga förväntningar. Till en början införlivades de dessutom, med en intressant inledning kring varför Raskolnikov bestämde sig för att han villa genomföra ett mord. Sedan kom mordet och sedan kom en av många delar som egentligen mest känns som utfyllnad och transportsträcka mot fortsättningen.

Sammanfattningsvis upplevde jag den här berg- och dalbaneläsningen ungefär så här: spännande början, seg, spännande och intressant mitten, seg och tänkvärt slut. De här sega delarna blev lite för långa för att boken skulle kännas intressant överlag, även om det finns tre riktigt spännande partier kring just en mördares tankar, symboliken i mordet och idén om att brott beror på miljö och inte personen själv. 

”jag dödade inte människan, jag dödade en princip!” 
s. 328

Så boken var något av en besvikelse även om det finns vissa delar som gör att man förstår dess storhet. Samtidigt blev jag förvånad över att den var så lättläst. Språket är inte onödigt invecklat utan oväntat enkelt, och det gör att det är lite enklare att kämpa igenom även de segare delarna. 

Brott och straff gör mig förvånad. Dels då språket är oväntat enkelt, dels då boken inte fängslade mig fullkomligt. Det finns storslagna partier som väcker många intressanta tankar och frågor, men i huvudsak finns segare partier som tar över. Ska man läsa en klassiker ska man kanske inte välja den här, men det är en läsvärd bok för den tålmodiga. 

⭐️ ⭐️ ⭐️ 

Författare: Fjodor Dostojevskij
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2017 Original: 1866) 
Antal sidor: 668 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Ryska
Originaltitel: Преступление и наказание
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

måndag 23 mars 2020

I väntan på Jacques

I väntan på Jacques är Elin Säfströms senaste bok och en historia om Lollo som är trött på sitt liv och jobbet i telefonkundtjänsten hos Telenova, så när hon kan drömmer hon sig bort till sitt fantasiliv med Jacques. När hon en dag möter en gråtande kvinna i trapphuset inser hon att svaret på hennes drömmar bor i samma hus. Problemet är bara att Jack är försvunnen. Lolla bestämmer sig för att finna honom och befinner sig snart intrasslad i en härva av lögner, dilemman och komplicerade känslor. 

Jack var svaret på mina drömmar, det var jag övertygad om.
   Med ens stod det klart för mig vad jag måste göra: jag måste hitta Jack, kosta vad det kosta ville.
s. 53-54

* * *

Jag hann inte läsa många sidor innan jag påmindes om varför jag älskar Elin Säfströms böcker. 

Precis som böckerna om Tilda är det en osannolik och helgalen story Säfström bjuder in läsaren till, och jag älskar det. Lolla som huvudperson är dessutom klockren och helt underbar och det blir inte en tråkig stund med henne. Jag överraskas ständigt och det är länge omöjligt att veta hur boken ska sluta. 

”Det här är inte ditt riktiga jobb. Dy är berömd, Lollo, och alla älskar dig.”
[...] 
   Jag rycktes skoningslöst tillbaka till den grå verkligheten.
[...]
   ”I väg och sälj Nyfiken-i-en-strut-abonnemang nu. Jag litar på dig.”
   Hon gav mig ett tunt, humorlöst leende och riktade åter sin uppmärksamhet mot datorskärmen.
   Kärringjävel.
s. 12-13

Samtidigt finns det mörkare delar i boken, och jag tycker att det väger upp det humoristiska väl. Det är intressant att exempelvis följa Lollos relation till sin syster och mamma, och hur det tragiska som hände för ett tag sedan med systern följer med genom hela boken och på olika sätt kopplas till nutiden. 

Det här är inte heller klassisk feelgood, utan något helt annat. Det är visserligen fokus på Lollos knäppa idé om att Jack är hennes drömman, men det är ändå inte kärleksrelationer som är i fokus, och jag tycker om det, för det gör att boken sticker ut. Istället handlar det mycket om problem i samhället och familje- och vänskapsrelationer och det är verkligen uppfriskande med feelgood som inte slutar som romance. 

I väntan på Jacques är unik och färgstark på alla sätt. Det är galet, knäppt och underhållande, men också djupt, tänkvärt och hjärtekrossande, allt i perfekt balans. Dessutom älskar jag att det inte är kärlek som är i centrum, för det gör boken oväntad. Elin Säfström gör mig aldrig besviken!

⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️

Författare: Elin Säfström
Förlag: Lavender Lit
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 328 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: I väntan på Jacques
Annat: Finns som e-bok och ljudbok.

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris och Bokus.

lördag 21 mars 2020

Du springer

Du springer. En antologi där 11 svenska författare fått bidra med sina tolkningar av hur det är att växa upp med allt vad det innebär. Det är noveller om kärlek, sorg och vänskap, bildberättelser om livet och att stå upp för sig själv, samt poetiska texter om livets komplexitet och bräcklighet. Här möter vi unga själar som springer bort eller mot, snabbt och ibland långsamt, alla sökande efter sin plats i livet.

* * *

A-brunn (Yrsa Walldén) har ett fint språk med bra flyt, och jag gillar idén med att låta ödet bestämma utifrån tecken. Jag har dock svårt att identifiera mig med huvudpersonen. 

Man pratar ändå aldrig om något som känns (Amanda Jonsson) har en underbar inledning och ett hoppfullt slut, men mitten är ganska ointressant, trots vissa ljusglimtar. 

Sorgens fem faser (Ruhani) sticker ut med sitt format där fokus ligger på effektfulla illustrationer. Texten är kort och slagfärdig och allt känns så rätt och är lätt att relatera till. 

En fucking fot (Mattias Edvardsson) bygger på intressanta tankar, men storyn engagerar mig inte och ”fucking” upprepas några gånger för mycket för att det ska kännas rimligt. 

Du springer (Elin Bengtsson) har en passande titel, du-perspektivet gör att den sticker ut och jag gillar slutet som ringar in hela den lite poetiska berättelsen på ett väldigt fint sätt. 

Städa (Iman Talabani) fångar mig verkligen. Jag älskar rytmen i texten - den känns nästan som en rap, och det är häftigt att ett banalt tema som städning kan bli en så spännande text!

Visklekar (Flora Wiström) har ett hårt språk med bra driv med fina djupare inslag, samt ett innehåll som man ofta kan relatera till, och det öppna och hoppfulla slutet passar perfekt. 

Krulla systemet (Bim Eriksson) är en rolig och fartfylld story som verkligen inspirerar till att våga säga ifrån och aldrig ta någon skit, men jag fastnar tyvärr inte för illustrationerna.

Jag vet inte vad jag är utan dig (Karl Modig) är en träffsäker och stark skildring av att växa upp. Jag gillar språket, men framför allt alla detaljer som direkt skapar igenkänning.

Agnes? (Saga Miketinac) sticker ut med sitt format, och jag gillar den poetiska stilen hos den fina berättelsen. Dessutom älskar jag det oväntat och breda slutet som inger hopp. 

När jag räknar somrar (Klara Krantz) är så sorglig och fin och jag gillar vagheten och att man egentligen knappt vet någonting, för det gör läsningen speciell och extra stark. 


Du springer är en lättläst samling med elva helt skilda berättelser som helt fritt skildrar hur det är att växa upp. Mina favoriter är Jag vet inte vad jag är utan dig och När jag räknar somrar, men jag är imponerad över alla berättelser och gillar framför allt att alla sticker ut, för det gör hela boken speciell och överraskande att läsa.

⭐️ ⭐️ ⭐️

Författare: Yrsa Walldén, Amanda Jonsson, Ruhani, Mattias Edvardsson, Elin Bengtsson, Iman Talabani, Flora Wiström, Bil Eriksson, Karl Modig, Saga Miketinac & Klara Krantz
Förlag: Vox by Opal
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 205 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Du springer
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.