ovärderligt guldkors blir stulet från Sofia kyrka, och polisen står utan ledtrådar. Trion och hunden Kexet bestämmer sig för att försöka reda ut vad som hänt.
De tre tigrarna har jämförts med både Kalle Blomqvist och Fem-böckerna, men jag är för ung för att ha en riktig relation till något av detta. Jag tänker på något som Bonnier Carlsen pratade om hos Unga läsare häromdagen: att vuxna som recenserar barnböcker ofta drar paralleller till äldre verk som de själva känner till, och sällan moderna barnböcker. För det skrivs ju så mycket bra för barn idag - inte minst Guldkorset.
Med ett lättsamt språk som bygger på en fin balans mellan dialog och beskrivande text, blir Guldkorset en bok för alla. Barn på både låg- och mellanstadiet kan finna stimulans och utmaning i boken med en färgstark och medryckande berättelse om mysterier och vänskap. Det är snällt, bara stundtals lite småläskigt, men jämförelser känns överflödiga. Guldkorset står på egna ben.
Lindström bakar skickligt in beskrivningar av karaktärerna, utan att det blir långdraget. I liknande böcker upplever jag ofta karaktärer främst som ett verktyg för handlingen, men här är Ester, Sigge och Harry i fokus. Att karaktärerna tillåts ta plats får Guldkorset att sticka ut, och det gör boken till mer än bara underhållning. Det är en nervkittlande bladvändare, men också en hyllning till våra olikheter, och en inbjudan till igenkänning.
Guldkorset är given för alla barn – och för de som någon gång varit barn.
Tack snälla, Rabén & Sjögren, för boken!
___________________________________________________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)