måndag 31 augusti 2015

"Tredje principen"

Av Anna Jakobsson Lund

Förlag: Annorlunda förlag
Utgivningsår: 2015
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 327 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12-15
Serie: Systemet, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Tredje principen
Andra delar i serien: Aldrig ensamma, Enda vägen
Annat: 

Handling: I ett framtida samhälle har en grupp kommit att slita sig från systemet. De kallas rebeller. Vissa tror helt enkelt inte på principerna man måste följa, medan andra är i fara om de inte håller sig undan radarn. Hos vissa människor har speciella sinnen utvecklats. Vissa kan höra andras tankar, andra kan kontrollera andras tankar. Detta gör dessa personer till ett hot mot systemet.

Ava är rebell och kan kontrollera andras tankar. Hon arbetar under täckmantel och har en viktig roll hos motståndet. Levi tror inte på systemet, men han är inte rebell. Han håller sig undan radarn, men det blir svårt när hans syster grips. Han tvingas kontakta rebellerna, för att lyckas frita henne. Ava och Levis vägar korsas när hon medhjälpare på uppdraget och det blir en resa att minnas. Hemligheter avslöjas och deras tillit till varandra prövas och blir viktigare än någon trott. För vem kan de egentligen lita på?

Omdöme: Det här är riktigt bra bok och den överraskade mig mycket. Boken liknar Legend, men har ändå en egen och unik ton och både liknar och skiljer sig från andra dystopier. Handlingen är spännande och man kastas in storyn nästan direkt, efter en lite seg början då man inte hänger med så mycket. Boken är inte så händelserik, men den är riktigt intressant om såväl hur samhället fungerar som hur rebellerna döljer sig själva.


Bokens språk är enkelt, men ändå utvecklat och lite svårare. Jag vet inget som utmärker det, men ändå så är det så bra och jag gillar det verkligen. Det är bra flyt och språket är intressant och lite annorlunda. Kanske beror på att det är en svensk bok och inte en översatt? Bokens kapitel har bra längd.

Bokens karaktärer är väldigt färgstarka och speciella och man fastnar vid alla. Jag vet egentligen inte varför. Den här boken lämnar mig verkligen förvirrad! Jag tycker att alla karaktärerna utvecklas mycket under bokens gång och jag gillar att man får läsa ur olika perspektiv. Karaktärerna är väldigt olika och ändå håller de ihop. Och att de kommer närmare och närmare varandra genom att berätta sina hemligheter och sådant de egentligen inte vill minnas. Det är fint.

En speciell sak jag gillar är att dystopien är svensk. Det är ovanligt och man märker en skillnad mot de amerikanska dystopierna. Miljöer, språk och karaktärer blir annorlunda. Det gör också att den här dystopin känns lite nytänkande. Att dystopin utspelar sig i (delvis?) Sverige gör att man känner igen sig och kan relatera. Både till miljöer och saker som symbolen tre kronor, vindkraftverk mm. Att man kan relatera till saker gör boken ännu intressantare och mer spännande.

Betyg:



(På gränsen till 5/5 stjärnor)

lördag 29 augusti 2015

En välbehövlig paus

Nu har den första skolveckan för min del gått och gud vad trött jag är nu. Det har inte varit någon speciellt ansträngande vecka, men bara att gå upp 6 på morgonen har gjort mig riktigt utmattad. Då hade jag ändå sovmorgon till halv tio igår... Vi har ännu inte fått några läxor, bara några småsaker som ska bli klara. Det är skönt. Vi har i år ett riktigt tufft schema med tidigare morgnar och sena eftermiddagar, vilket har gjort min tid för läsning i det närmaste obefintlig. Jag hoppas kunna läsa lite mer nu i helgen och så har jag även tänkt mig att jag jag ska skriva en recension på Tredje principen, som jag trots allt hann läsa ut här mitt i allt.

Just nu har jag ungefär noll inspiration till blogginlägg. Det blir ofta så och tiden går till viktigare saker, men om någon har några bra idéer så skriv en kommentar. Nu blir det riktigt skönt med en helgs paus med sovmorgnar. Fast ändå vaknade jag sorgligt nog 7 i morse... Jag har aldrig varit bra på det här med att sova.

Just nu försöker jag att blogga varannan dag, men det kan hända att det blir två dagars mellanrum ibland. Jag vill inte låta bloggen stå tom så länge, så då känns det bättre att publicera inlägg med några dagars paus än att blogga intensivt och sedan ha bloggen tyst en längre tid.

Förresten, nu verkar det som att sommaren faktiskt är slut på riktigt. Det har börjat bli riktigt blåsigt och är inte lika varmt som tidigare. Kallt på morgon och kväll är det också. Trist att sommaren är slut, men det finns positiva sidor också. Kanske kan dåligt väder ge mig mer tid till läsning?


torsdag 27 augusti 2015

Filmrecension: Cirkeln

Cirkeln är filmatiseringen av första boken med samma namn av den svenska succétrilogin skriven av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Filmen är svensk och gick på bio i början av året. Nu har jag äntligen sett den. Det var länge sedan jag läste boken, och jag har inte recenserat den. 

I den lilla orten Engelsfors vänds livet upp och ner för sex tonårstjejer när det visar sig att de är utvalda häxor för att besegra demonerna som håller på att ta sig in i världen. Vem som helst kan vara den onda. De kan inte lita på någon annan än varandra. De måste samarbeta, när de håller ihop som en cirkel blir det som starkast, men det är inte det lättaste. Speciellt inte när en är mobbare, en annan ett offer, någon inte vill tro på det alls och vissa gör sitt bästa för att samarbeta. Kan de verkligen lita på Rådet och häxorna? Hur ska tjejerna lyckas vinna mot demonerna trots sina olikheter? De måste samarbeta, men alla är inte med på det. Vad ska till för att de ska förstå? 


Jag har hört mycket dåligt om den här filmen, men jag tycker ändå att den är helt okej. Det är definitivt ingen ny favorit och böckerna överträffar den enormt, men för att vara en svensk produktion (det är ju faktiskt de amerikanska filmerna som lyckas bäst) så tycker jag den är bra. Jag tycker att de har fått till miljöerna helt okej och de känns väldigt trovärdiga. Speciellt Adrianas hus.


Dock är jag lite skeptisk till skådespelarna. Jag tycker att skådespelarna är duktiga och deras personligheter känns som i boken. Man känner igen dem från hur de beskrevs i boken. Dock tycker jag att deras utseende känns helt fel. De är verkligen överdrivna, men jag förstår att man ju vill belysa att olika är bra och att man får vara som man vill, men karaktärernas utseende var inte som jag tänkt mig i böckerna. Jag tycker att det är konstigt att man valt att ha skådespelare som är äldre än de ska föreställa. De är över 20 och ska föreställa ca 16 år, vilket blev lite märkligt.

Jag tycker att man har fått fram bokens budskap bra; alla är olika och tillsammans är vi starkare. (Som jag tolkar det då). Att man lyckats få till en över 2 timmar lång film, men ändå blir den inte helt bra. Jag saknade många scener och delar, som vänskapen mellan Minoo och Rebecka. (Spoiler) Det kändes som att Rebecka dog direkt och jag gillade när hon och Minoo kämpade för att få de andra att förstå att de behövde samarbeta. "Ska någon mer behöva då för att ni ska förstå" sa Rebecka och så blev det. I boken kändes det så mycket sorgligare, medan jag i filmen knappt påverkades alls, man lärde knappt känna Rebecka innan. Sorgligt... (Slut på spoiler).

I filmen tycker jag att många saker lyckades de lista ut alldeles för lätt. Har inga bra exempel just nu, men i allmänt kändes det som att de visste allt bara efter en stund och det kändes orealistiskt, medan de i boken sökte information och på så sätt kom framåt i "uppdraget". I filmen gick det en stund och sedan hade de kommit på något och sedan kom de på nästa, utan att man fick veta hur det gick till.

En sak som störde mig mycket i filmen var att allt kändes så himla omodernt. Eller ja, alla miljöer och sådant kändes så gamla. Inte alla, men väldigt många och det tycker jag var konstigt. Fast det kanske var medvetet, man ville kanske ge den där "Engelsfors är en risig stad"-känslan.

Jag tycker att den här filmen var ganska läskig. Även fast jag visste vad som skulle hända blev jag flera gånger rädd och det fanns hela tiden en obehaglig känsla. Man visste inte vad den välsignade kunde göra med sin magi och man blev rädd så fort någon av tjejerna var ensam. Det lyckades man riktigt bra med i filmen. Den här smått obehagliga känslan fanns i boken också.

Glömde nästan det viktigaste; Nicolaus och Mona Månstråle, var är dem? De tillförde boken mycket.

tisdag 25 augusti 2015

"Pretty little liars: Lögner"

Av Sara Shepard

Förlag: B. Wahlströms

Utgivningsår: 2006 (Engelska) 2010 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 224 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12-16
Serie: Pretty little liars, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Pretty little liars
Andra delar i serien: Hemligheter, Skandaler, Intriger, Frestelser (och en massa fler på engelska...)
Annat: Finns som TV-serie

Handling: För tre år sedan försvann Alison spårlöst och hon är antagligen död. Hon var ledaren och den som höll ihop ett gäng tjejer vid namn Aria, Hanna, Emily och Spencer. När hon försvann slutade vännerna träffas och idag lever de åtskilda. Aria har bott på Island och kommer nu hem till Rosewood. Hanna har gått från tönt till populär. Emilys föräldrar får henne att satsa helhjärtat på simning. Och Spencer är så perfekt och duktig hon bara kan, men tvingas ändå leva i skuggan av sin storasyster. Plötsligt börjar de före detta bästisarna få märkliga och hotfulla meddelanden från signaturen "A" som verkar veta alla deras hemligheter. Vem är egentligen "A", inte kan det väl vara Alison? Och vad ska de göra, för de kan inte låta alla deras hemligheter avslöjas. Kanske måste tjejerna gå ihop igen?

Omdöme: Jag gjorde misstaget att först kolla på seriens första säsong innan jag läste boken och vad jag förstår är säsong 1 inte bara första boken utan flera. Boken är inte alls händelserik och den liknar inte serien särskilt mycket. Boken når aldrig samma spänning som finns i TV-serien och jag tycker att den är mycket bättre. Det händer inte mycket i boken och gör den ofta lite trist och tråkig.


Bokens språk är enkelt och inte utstickande. Det är lite annorlunda, med tanke på att boken är skriven för 9 år sedan. Språket är inte så beskrivande som i dagens böcker, vilket är synd. Jag gillar att det är skrivet ur olika personers perspektiv i de olika kapitlen, så att man inte byter mitt i. Då blir det bara förvirrande.

Jag tycker att bokens karaktärer känns ganska överdrivna. Jag gillar dem mycket mer i TV-serien, men de kanske förändras mer i de kommande böckerna. Jag gillar dock att alla karaktärerna är så olika, men det känns ändå naturligt. Jag tycker det är konstigt att de kom ifrån varandra när Allison försvann, då de behövde varandra som mest? En detalj som störde mig lite.

Idén till boken och gillar jag mycket, men första boken kunde varit lite mer händelserik, så man blir mer intresserad av att fortsätta. Jag vet inte om jag kommer läsa vidare, jag kanske kollar på serien istället, för den är bättre enligt mig. Det är nog svårt att få till den lite mystiska, spännande och läskiga känslan i en bok, så därför passar den här bokserien väldigt bra som TV-serie.

Betyg:

  ☆

söndag 23 augusti 2015

Skolstart, slut på sommaren (och allt vad det innebär...)

Imorgon är det äntligen dags för mig att börja skolan. Ja, äntligen. Jag tycker det är skönt att komma tillbaka till de vanliga rutinerna även om det sedan inte dröjer länge innan man längtar till nästa lov. Man vill alltid ha det man inte har! Det är väldigt skönt att komma tillbaka, träffa kompisar och återgå till träningar och allt annat. Och det är alltid så spännande första dagen! Man får det nya schemat och det är alltid kul att se när man börjar och slutar och vilka lektioner man har de olika dagarna. Jag vet egentligen inte varför, men det är bara så roligt och sedan får man börja planera hur man ska hinna till träningar och sådant efter skolan. Det är bara så spännande och kul att få det nya schemat. Eeh, ja... Är det bara jag eller lät det där lite konstigt? ("Ge mig ett nytt schema och jag är lycklig"?)

Och sedan är det kul att få veta om man får några nya klasskompisar eller lärare. Jag börjar åttan och kommer gå kvar i samma klass som tidigare, vilket är skönt. Och det är så skönt när ett nytt skolår börjar, för det blir som en nystart och man är fylld av ny energi. Och den här tiden innan när man köper nya pennor, anteckningsblock, pennskrin mm. Det är ju bara så mysigt!

Min sommar har varit riktigt skön och jag har kunnat koppla av ordentligt. Egentligen har vi inte gjort så mycket, mest smågrejer, men att vara hemma och bara slappa är också skönt och välbehövligt. Och om jag gjort det. Ett tag visste jag inte ens vilken veckodag det var och det är precis så det ska vara!

I sommar har jag hunnit läsa riktigt mycket och det har varit väldigt många bra böcker också. Jag hoppas att jag ska hinna läsa mycket nu i höst också, men skolan och läxor tar tyvärr mycket tid.

Nu när skolan börjar så kommer antagligen bloggen få mindre uppmärksamhet, och jag kommer antagligen ha mindre tid till läsning också. Jag ska försöka få in en rutin där jag skriver de mesta av blogginläggen på helgen när jag har tid och sedan publicerar dem under veckorna. Under sommaren har jag bloggat mycket av den enkla anledningen att jag läst mycket. Nu får ni nog räkna med ett inlägg var tredje dag och jag hoppas att jag kan hålla det.

* * *

Nu hade jag tänkt göra en liten topp 3 av alla böckerna jag läst under sommarlovet. Som sagt har det varit flera riktigt bra böcker, så att göra den här "listan" var svårt vill jag lova. Observera att de här 3 böckerna är skrivna utan inbördes ordning. Klicka på titeln så kommer du till min recension!

• Jellicoe road av Melina Marchetta
• Outtalat av Sarah Rees Brennan
• Anna och den franska kyssen av Stephanie Perkins


Idag har jag förresten sett Cirkeln och en recension kommer fömodligen om några dagar, men först en recension på Pretty little liars

torsdag 20 augusti 2015

"Anna och den franska kyssen"

Av Stephanie Perkins

Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2010 (Engelska) 2015 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 298 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Inte en serie, men författaren har skrivit flera liknande böcker. (Se nedan)
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Anna and the french kiss
Andra delar i serien: Lola och pojken i huset bredvid, Isla and the happily ever after
Annat:

Handling: Anna blir allt annat än glad när hennes föräldrar bestämmer att hon ska gå sista året på High School i Paris. Hemma i Atlanta har hon sin bästa vän och är nära att bli ihop med en kille hon jobbar med, men hon tvingas lämna allt och börja om på nytt i ett land med ett språk hon inte kan något av alls. I Frankrike träffar hon ett gäng nya personer som hon snabbt blir vän med. Och speciellt Étienne St. Clair, som direkt blir hennes bästa vän. St. Clair som alla tjejer på skolan verkar vara kär i, som dessutom har flickvän. Men Anna har ju redan en nästan pojkvän där hemma. Eller? I Paris får Anna uppleva att blir förälskad på riktigt och det fina i att alltid kunna stöttas av sina vänner och det blir en lära för livet.


Omdöme: En mysig bok, som överraskade mig. Jag trodde att det skulle vara en bok fylld med bara kärlek och därför tvekade jag. Men Anna och den franska kyssen är så mycket mer än en kärleksroman. Den handlar om vänskap, kärlek, sorg och är också grymt rolig. Handlingen var intressant, men tillslut tyckte jag att det gick lite långt, när alla bara "gick om" varandra och det aldrig blev som man ville. (Spoiler) Att Anna och St. Clair skulle bli ihop alltså, för man förstod ju direkt att de båda var kära. (Slut på spoiler).


Bokens språk överraskade mig rejält och visade sig vara riktigt roligt och enkelt skrivet med ett grymt bra flyt från första sidan. Jag trodde att språket skulle vara "tungt" och så där fint, men inte då. Fast boken ger en ändå den där mysiga och fina känslan och inte "En vanlig platt ungdomsbok-känsla", vilket är ganska unikt och bra. Dialogerna är roliga och känslosamma och perfekta. Kapitlen är lagom långa.

Bokens karaktärer hade jag svårt med i början. Anna var barnslig, oeftertänksam och naiv och St. Clair var för perfekt, det kändes inte trovärdigt. Karaktärerna utvecklades mycket under bokens gång och man lärde känna dem mer och insåg att även St. Clair har brister (tur) och Anna växte mycket i mina ögon. St. Clair är en så underbar karaktär med många oväntade sidor och jag gillar den vänskap som är mellan honom och Anna. De är så nära varandra och det är fint. Anna förändrades mycket och jag gillar henne, hon är speciell och modig.

Jag tycker att boken var lite seg nära slutet. Jag ville att (Spoiler) Anna och St. Clair skulle bli ihop, (Slut på spoiler) men det tog sådan tid, vilket störde mig lite, men slutet var ändå bra. Lyckligt och fint! Jag vet inte vad jag tycker om den här boken, den är väldigt bra, men om den hör till de bästa böckerna? Den är unik och överraskade mig med den stora dosen humor och fantastiska karaktärer.

Betyg: 

 

tisdag 18 augusti 2015

"Make it stort"

Av Emmy Abrahamson

Förlag: Rabén & Sjögren

Utgivningsår: 2014
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 242 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-16
Serie: Filippa, Del 3
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Make it stort
Andra delar i serien: Only väg is upp, Stjäla the show
Annat:

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Filippa Karlsson har gått ut The royal drama school i London och hon har bytt efternamn till Bond. Nu måste hon bara få en roll någonstans, vilket visar säger vara lättare sagt än gjort. Hon går på castings flera gånger i veckan för alltifrån kycklingreklam till vampyrfilmer, men hon får ingen roll. Filippa behöver pengar och börjar jobba som kopierare och går ifrån arbetet flera gånger för att gå på nya castings. Hon har två pojkvänner, som hon träffar varannan dag. Hon har vänner, som stöttar henne. Och till slut har hon också fått en roll i en långfilm. Men är det verkligen skådespeleri som är hennes grej?


Omdöme: Egentligen är det här inte min typ av bok, men det är en bra mellanbok mellan alla tunga böcker. Det är en rolig handling och språket och alla dialoger är riktigt roliga. Man kan inte låta bli att tycka lite synd om Filippa när allt verkligen går så dåligt. Som sagt, kul handling, men den börjar kännas lite uttjatad nu i tredje boken. Den är väldigt förutsägbar och det händer inte så mycket.


Bokens språk är humoristiskt, enkelt och lättläst och jag gillar alla Filippas tankar, dem får mig ofta att skratta. Karaktärerna är udda och roliga. Filippa är en karaktär som jag både älskar och hatar. Jag beundrar henne för hur hon kämpar för det hon vill och det ger boken ett bra budskap. Hon är också modig som vågar testa nya saker och bara stack till London utan någon plan alls. Men hon är ganska osmart ibland och väldigt naiv och fattar ingenting. Och varför ska hon ljuga hela tiden? Det stör mig mycket, för hon vinner aldrig något på det.

Saker som tillför mycket till serien är allt det praktiska kring scenskola och vad man lär sig och hur det går till när man spelar in en film. Det var saker jag inte hade någon aning om som kom upp i boken, vilket alltid är roligt.

Betyg:

  

söndag 16 augusti 2015

Filmrecension: "Insurgent"

Jag har äntligen sett Insurgent och det för några dagar sedan. Det har blivit många filmrecensioner här den senaste tiden, men jag tar väl ikapp några filmer som jag inte hinner se när det är skola. Och Insurgent kunde jag faktiskt inte se pga 15-årsgränsen. Helt ärligt kom jag inte ihåg så mycket från boken, som jag läste förra sommaren. Här är min recension. Och ja, som tidigare filmrecension, det här blir mer en liten jämförelse och speciella tankar kring filmen och i bokrecensionen har jag skrivit mer om handling, karaktärer och sådant. Och om du inte läst de här böckerna, spoilers förekommer!

Till att börja med: Varför 15 år? Det är inte någon våldsam film eller så, fast jag tror nog jag vet svaret. Man vill nog inte att 7-åringar ska kunna kolla på filmen ens med vuxet sällskap och då blir det 15 år i gräns. Synd. Som sagt är det ingen våldsam film och det tycker jag är bra. Visst, det förekommer våld, men jag tycker att det kan bli lite tråkigt när det överdrivs, vilket det inte gör här trots den ganska våldsamma boken.


Jag tycker att boken har gjorts om bra till film och jag minns inga speciella delar som inte är med, men vissa händelser har det ändrats lite på, vilket är ganska självklart. Jag tycker att skådespelarna passar till sina roller och alla miljöer är skickligt uppbyggda. Jeanines skådespelare passar verkligen bra. Hon ser riktigt (förlåt) ond och sådär läskigt perfekt ut. Precis så hon beskrivs i boken. Även de olika falangernas miljöer är bra gjorda och även de falanglösas. Något jag verkligen gillar med den här filmen är att flera repliker är tagna direkt ifrån boken och då känner man igen det mer. Annars brukar ju det mesta i dialogerna ändras, men här var flera repliker faktiskt "original".

Jag tycker om Tris och Tobias och deras kärlek som känns väldigt realistisk. Något jag konstigt nog störde mig på är att den hela tiden är så perfekt. I boken kom bråk, lögner och annat dem emellan och då blev man mer involverad i det hela och ville verkligen att de skulle bli ett par igen, medan de i filmen lever lyckliga (i den mån de kan), vilket inte heller är så dumt. Men, jag tycker bara att det känns för perfekt och inte så verkligt.

En annan sak som jag saknade i boken är Tris vänskap med Uriah, Marlene, Lynn, Zeke, Christina och... var det någon mer? Jag vet att några (minst) de personerna finns med, men deras vänskap uppmärksammas inte så mycket i filmen, vilket jag tycker är synd. Det kunde gjort filmen mer känslosam och inte så torr.

Filmens slut var "rätt", men jag tycker ändå att det borde varit lite mer som i boken, fast det var ändå nästan likadant. Filmen är väldigt välgjord och den skiljer sig inte mycket från boken och de flesta känslorna är de samma även om just vänskap och kärlek har tagits lite ur fokus i filmen.

fredag 14 augusti 2015

"Stad av glas"

Av Cassandra Clare

Förlag: Bonnier Carlsen

Utgivningsår: 2009 (Engelska) 2014 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 587 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 11+
Serie: The mortal instruments, Del 3
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: City of glass
Andra delar i serien: Stad av skuggor, Stad av aska, Fallna änglars stadFörlorade själars stad, Himmelska eldens stad, City of bones (Film),
Annat:

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Sedan Clary mötte Jace och de andra skuggjägarna har hon hört talas om deras värld, Idris och den fantastiska staden av glas, Alicante. Efter den blodiga kampen i New York finns ingen annan möjlighet att stoppa Valentine än att ta sig till Alicante. De måste övertyga klaven om hur farlig Valentine är. Han har sin demonarmé, nu behöver han bara hitta Spegeln för att ta över skuggvärlden. Problemet för Clary är att hon inte är välkommen. Eftersom det troligen blir krig vill Jace inte ha henne där. Men Clary måste dit - där finns svaren på så många frågor. Finns det något annat sätt? Om man heter Clary Fray Fairchild Morgenstern gör det det.
-Bokens baksida

Omdöme: Det här är en helt underbar serie, och jag som egentligen inte är så förtjust i fantasy längre. Den har verkligen allt och fantasyvärlden är noggrant och intressant uppbyggd och känns trovärdig. Författaren har verkligen tänkt på allt. Bokens handling är grymt spännande och det är ofta oväntade vändningar och små "intriger" och hemligheter som avslöjas som gör att man fängslas mer. Boken innehåller mycket olika känslor, men ibland tycker jag att allt mellan Clary och Jace kan bli lite överdrivet. Fast jag gillar det ändå...

Bokens språk är bra, lagom tungt, roligt, spännande, fint... och har bra flyt. Det är egentligen inte så svårt, men boken längd kan säga något annat. Det är lite långa kapitel, men man vill ändå läsa vidare. Dialogerna är ofta roliga och smarta och kan ibland också bli känslosamma. Den här boken lockar till både skratt, tårar och spänning.

Bokens karaktärer: Amazing, Wonderful, Lovely. Jag är mer eller mindre förälskad i dem allihop. Jace är ju så cool och verkar så wow bara, men jag tycker synd om honom. Han känns så deprimerad, men man kan ju förstå varför. Clary är riktigt tuff och modig, men ibland kan hon kännas lite barnslig och naiv måste jag säga. Och alla karaktärerna har lyckosamt nog blivit tilldelade kvick och rolig humor. Jag verkligen älskar Clary och Jace-"grejen". Den tillför mycket till boken, men ibland förstår jag inte hur de tänker när de gör olika saker. Kan de inte bara vara lyckliga, liksom?

Boken är egentligen ganska förutsägbar (eller så hade jag bara för en gångs skull ett riktigt flyt och hängde med lite för bra i handlingen). T ex om (Spoiler) hur skyddsbesvärjelserna skulle stängas av, att Lynsjön var de dödligas glas/spegel och att Clary och Jace inte var syskon. (Slut på spoiler). Bokens slut gillar jag mycket och tror att det här egentligen skulle bli sista boken. Därför var det ganska fulländat, men jag är glad att det kommer 3 böcker till. Trots några brister har jag inte hjärta att ge boken mindre än full pott. Ingen bok kan ju vara helt fulländad och bristerna var ju bara småsaker. (Varför försvarar jag mig själv?)

Betyg: 

 

onsdag 12 augusti 2015

Uppdatering om allt...

Den senaste tiden har engagemanget på mina blogginlägg varit aningen lågt och jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Jag vet inte vad som är bäst - Ingen uppdatering eller halvdan uppdatering...

I alla fall, nu tänkte jag bara skriva lite om olika bokrelaterade saker, helt enkelt uppdatera lite. Den senaste tiden har jag inte hunnit läsa så mycket och än så länge har jag bara läst ut 1 bok denna månad och det är den närmre 600 sidor långa Stad av glas som är del 3 i Cassandra Clares fantasy-serie The mortal instruments. Det var en riktigt bra bok som tog lång tid att läsa, men det var det värt. Egentligen skulle den vara slutet på serien, tror jag, men nu finns det flera delar (3 st kanske...). Förhoppningsvis kommer en recension upp på boken i morgon eller på fredag. Roligt att den här serien har blivit så stor att den nu ska bli tv-serie. Kan nog bli riktigt bra! Den har premiär nästa år i USA och man kan bara hålla tummarna för att den ska sändas någonstans i Sverige.

I går... eller i förrgår, såg jag Divergent för tredje eller fjärde gången. Jag ser sällan om filmer, tycker bara de blir sämre då, men det här är verkligen en film som tål att ses om. Den är ju så grymt bra gjord och boken passar också bra som film.

Och, ikväll såg jag äntligen Insurgent, som även den var riktigt bra. Jag planerar för en recension lite senare... Men jag förstår verkligen inte varför den skulle få 15-årsgräns. Eller, jag antar att det är för att man inte vill att 7-åringar ska kunna se den ens med vuxet sällskap och då straffas ju tyvärr alla i min ålder som vill se den. Varför inte göra en ny åldersgräns där man får se i vuxet sällskap från 11 år på filmer med 15-årsgräns. För filmen var inte alls så läskig.

Jag har nu bockat av två filmer på min "att se-lista" och snart har jag förhoppningsvis sett Cirkeln också. Av en slump såg jag nämligen att The maze runner fanns att hyra gratis på biblioteket. Att jag inte tänkt på det tidigare... Nu hyrde vi även Insurgent och Cirkeln, så det blir kul att få se dem. Äntligen... Men hur kunde jag missa att man kan hyra filmer gratis på biblioteket? Jag som är där flera gånger i månaden....

Och just det, någon gång innan jag plötsligt fick tid att kolla på filmer flera gånger i veckan och läsa ut tjocka böcker lyckades jag få en fraktur i fingret... Jag skulle göra en flickis och så böjdes fingret... Men det är ganska bra nu och jag har fingret tejpat och snart får jag börja belasta, då det var lite mer än en vecka sedan det hände. Skönt att det inte blev så allvarligt då det är höger hand också... Och tänk om jag inte hade kunnat blogga...

måndag 10 augusti 2015

Snart kommer... #5

Nu närmar sig hösten och då kommer det ut många nya böcker. Jag gjorde ett sådant här inlägg i början av sommaren där jag hade med några böcker som kommer ut i höst, men nu tar jag helt enkelt med några andra jag hittat som låter intressanta. 

"Släppa taget" av Katarina von Bredow

Utkommer nu i augusti om ungefär 1 vecka. Låter bra och lite annorlunda och kanske passar mig bättre än vissa andra av författarens böcker. 

"Skuggsommar" av Mia Öström

Utkommer i september och låter som en bok med mysig sommarkänsla blandat med lite obehagliga och läskiga saker. Det låter väl trevligt, om inte spännande. 

"Fripassageraren" av Christina Wahldén

Utkommer i september och låter riktigt spännande då författaren för första gång skriver i en annan genre, som jag inte läst mycket av. Antingen blir det super, eller så blir det inte det. Senare ska det komma ut en andra liknande bok också.

"Mornitologen" av Johanna Thydell

Utkommer i oktober och låter lite rolig, men kanske ändå inte riktigt min typ av bok. Jag gillade dock I taket lyser stjärnorna, men den här är nog väldigt annorlunda. 

"Komma fram" av Rainbow Rowell
Utkommer i oktober och låter riktigt rolig och annorlunda. Jag känner också att det är dags att läsa något av den författaren som nämns så mycket för sina fantastiska böcker. 

"Maze runner: The scorch trials"

Har premiär på bio i Sverige 16 september. Filmatiseringen av James Dashners bok. Jag vill gärna se den, men det är tyvärr inte omöjligt att åldersgränsen blir 15 år... Jag läste boken för ett tag sedan och gillade den. 

lördag 8 augusti 2015

Filmrecension: The maze runner

Igår såg jag filmatiseringen av boken The maze runner (sv. Maze runner: I dödens labyrint) och därför hann jag inte blogga igår, men nu tänkte jag göra en sorts recension på filmen. Jag läste boken i början av året och här är min recension, där ni kan läsa om mer åsikter kring handlingen och karaktärerna, det här blir mer av en jämförelse. 

Det här är en väldigt välgjord film, men tyvärr skiljer den sig lite för mycket från boken. Känslor och sådant är helt annorlunda, vilket är synd. Jag tycker att alla miljöer är bra och känns trovärdiga i filmen och det är alla väldigt häftiga och man märker att det har lagts mycket fokus där. Skådespelarna gjorde mig däremot väldigt besviken. Jag tycker faktiskt bara att det var Thomas som var riktigt klockren och var som jag hade tänkt mig. Varken skådespelarna till Teresa, Chuck, Newt, Minho eller Gally kändes rätt för rollerna, men ju längre tid det gick, desto bättre tycker jag de passade. Alby var ändå helt okej och i slutet passade den skådespelaren riktigt bra enligt mig.


Filmen innehåller mycket action och ibland tycker jag att det blir lite överdrivet. Filmen är mycket våldsammare än boken och alla killarna känns mycket elakare än i boken. Som vanligt när en bok blir film går alla händelserna onaturligt fort och här tycker jag att det gick alldeles för fort. Thomas var där några dagar och sedan (Spoiler) hittade han direkt ut i labyrinten. Man kunde åtminstone ha låtit dem leta lite mer och behöva lista ut saker först .Det var synd att man tagit bort allt om att labyrinten var en kod och att de hittade den med kartorna. Det var en spännande och intressant del, som breddade genren mycket. (Slut på spoiler).

I filmen saknade jag vänskapen som fanns mellan (de flesta) killarna och även sorgen när någon dog. Det kändes som att de var borta, vilket jag tyckte gjorde filmen lite tristare, den blev inte så djup. I boken hade författaren lyckats få till sådan bra, kvick humor, men den kände jag tyvärr inte av alls här i filmen. Den gjorde mycket till helheten och det var synd att man inte fick till den. Många delar i filmen var väldigt mörka och det kunde göra att det ibland var väldigt svårt att se händelser, vilket var synd. Det kändes som om man ibland missade lite saker, fast det mörka passade ju ändå bra in.

Nu låter det som att den här filmen är ett totalt stolpskott, men inte alls. Den är välgjord med miljöerna och man har fått den trovärdig på de knappa två timmarna, även om jag ibland tycker att fel saker valdes bort och det hade inte gjort mig något om lite av de våldsamma delarna byttes ut mot lite djup och vänskap. De allra största händelserna finns med, även om det finns lite oklara förändringar från boken, som jag inte förstår alls varför man gjorde.

onsdag 5 augusti 2015

"Vid din sida"

Av Anne Cassidy

Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2013 (Engelska & Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 288 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 11-15
Serie: En mördares anteckningar, Del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Killing Rachel
Andra delar i serien: Tid att dö, Butterfly grave.
Annat: 

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Rose och Joshua har lyckats få tag på några anteckningsböcker som kan ha en anknytning till deras föräldrar. Joshua är helt säker på att de har någon betydelse medan Rose har gett upp hoppet. Och snart kommer Rose på andra tankar när hon får flera brev från sin gamla skola. Hennes före detta bästa vän som så många gånger ljugit henne rakt upp i ansiktet ber nu Rose om hjälp och kontakt, men Rose vill inte bli sårad en gång till. Vad vill egentligen tjejen som skriver och borde Rose faktiskt lita på henne?

Omdöme: Mina förväntningar på boken var  höga. Jag förväntade mig en spännande deckare, men den boken var inte alls så bra som del ett. Jag saknade verkligen spänningen. Handlingen är intressant, men egentligen händer inte så mycket. Det är först i slutet man får deckar-feelingen. I förra boken kunde man vara med och lista ut vem den skyldige var, men här kom själva brottet igång så sent och då hann man inte det. I den här boken lades fokuset mer på föräldrarna och inte det aktuella brottet, vilket gjorde den mindre händelserik. Och dessutom kändes alla saker Rose fick reda på om det aktuella brottet overkliga, vem skulle erkänna ett brott så lätt?


Bokens språk är det inget speciellt med, det är ett okej flyt och ett vanligt språk. Karaktärerna sticker inte heller ut och istället för att gilla dem störde jag mig mest på dem. Rose t ex känns så himla barnslig och självisk och är väldigt irriterande. Fast hon är ändå tuff och modig, som när hon pratar med poliser och agerar detektiv.

En positiv sak angående boken är att jag tycker att det är bra att handlingen är ganska bred. Det är deras försvunna föräldrar, det aktuella brottet, men också vardagsproblem om vänskap och kärlek. Det gör att man inte blir så uttråkad, fast då läggs tyvärr mindre fokus på de mest intressanta delarna.

Betyg:

  

(På gränsen till 4/5 stjärnor)

måndag 3 augusti 2015

Filmrecension: "Paper towns"

Paper towns är filmatiseringen av boken med samma namn skriven av John Green. (sv. Pappersstäder). Filmen hade premiär i Sverige 24 juli 2015. Jag var för en gångs skull inte sist med att se en film, utan faktiskt väldigt tidig, då jag såg den redan i onsdags! Boken läste jag för ungefär 1 år sedan och därför kom jag inte ihåg så mycket först, men efter ett tag kom det mesta tillbaka. Här är min recension på boken. 


Det här är en film som man verkligen lyckats få till som en riktigt mysig och rolig familjefilm. Oddsen var bra, då boken innehåller många roliga scener och helt enkelt är rolig och roligt skriven. Egentligen är varken boken eller filmen särskilt händelserik, inte direkt en action-film, men det händer ändå tillräckligt. Jag gillar att man verkligen får fram budskapet om att hitta sig själv som finns bakom all humor, men ändå lyckas få det till en rolig familjefilm. Och filmen lockar faktiskt lite till tårar, speciellt i slutet, men den känns ändå inte för känslosam.

Som sagt, filmen är verkligen sjukt rolig och alla scenerna känns bra gjorda. Skådespelarna kändes rätt och flera kändes igen från TFiOS och andra filmer. Det är ett gäng som går runt... Jag gillade verkligen Ben och Radar, de var nog de som passade bäst till sina roller. De har verkligen en speciell och härlig vänskap med Quentin. Jag tycker också att alla miljöerna kändes rätt, t ex Agloe, som jag hade föreställt mig väldigt likt.

När en bok blir film är det ju alltid scener och saker som väljs bort och även här fanns det några saker jag saknade. I boken lärde man känna alla karaktärerna, även Margo, men i filmen fanns inte tiden. I boken lades det mycket fokus på det här med att Quentin inte lärt känna den riktiga Margo och då behövde han verkligen fundera för att hitta henne. Den känslan fick jag aldrig i filmen, förutom i slutet. I filmen kändes alla ledtrådar och när de listade ut var Margo skulle ha försvunnit till alldeles för lätta och det gick för fort, så man hann inte fundera själv. Och bilresan, som ändå var väldigt rolig i filmen, kändes för kort, vilket jag kan förstå att de gjorde den. Fast ändå, den var en av de roligare scenerna. Den och natten med Margo under hämndaktionen! 

Och, angående boken. Sjukt bra, John Green för en sjukt rolig bok, som ändå är djup och känslosam och smart. 

* * *

Det här blev inte mycket till recension egentligen, men mer angående själva storyn kan ni hitta i min bokrecension, det kändes onödigt att skriva det igen bara. 

lördag 1 augusti 2015

Månadssammanfattning: Juli 2015

Antal böcker: 7 st
"Skärvor av J" av Magnus Ljunggren
"Jellicoe road" av Melina Marchetta
"En andra chans" av Anne Cassidy
"Pandemonium" av Lauren Oliver
"Galgbacken" av Ewa Christina Johansson
"Du är aldrig ensam" av Sarah Dessen
"Vid din sida" av Anne Cassidy

Kommentar: Många bra böcker, men några stack ändå ut. Lika många böcker som i Juni, men fler sidor (Nytt rekord). Det har funnits mycket tid till läsning, pga det hemska vädret!

Antal sidor: 2219 st

Bäst  - "Minst bra":

1. Jellicoe road av Melina Marchetta
2. Pandemonium av Lauren Oliver
3. Du är aldrig ensam av Sarah Dessen
4. En andra chans av Anne Cassidy
5. Vid din sida av Anne Cassidy
6. Skärvor av J av Magnus Ljunggren
7. Galgbacken av Ewa Christina Johansson

Mest...
Överraskande: Jellicoe road
Sorglig: Jellicoe road
Spännande: Pandemonium

Favorit...
Karaktär(er): Taylor, Chaz, Jonah - Jellicoe road
Titel: Egentligen ingen, men Sarah Dessens titlar är alltid fina. Alltså Du är aldrig ensam.
Citat: Finns många sorgliga, vackra och roliga citat i Jellicoe road och här är det jag kom att tänka på först.

My father took one hundred and thirty-two minutes to die. I counted. It happened on the Jellicoe Road. The prettiest road I’d ever seen, where trees made breezy canopies like a tunnel to Shangri-La. We were going to the ocean, hundreds of miles away, because I wanted to see the ocean and my father said that it was about time the four of us made that journey. I remember asking, 'What’s the difference between a trip and a journey?' and my father said, 'Narnie, my love, when we get there, you’ll understand,' and that was the last thing he ever said.