fredag 31 mars 2017

Bokjuryn läggs ner :(

Det här inlägget hade jag faktiskt tänkt skriva för längesedan, men sedan tappade jag bort det och kom på det först nu. För ett tag sedan började jag fundera på Bokjuryn och när årets omröstning skulle börja. Redan googleresultaten gjorde mig lite orolig...



Läggs ner? Vadå? Och sekunder senare insåg jag att det faktiskt stämde. Omröstningen förra året blev den sista, och det är ju supertråkigt! Bokjuryn är ju ett så fint initiativ och gör att böckerna ändå får lite större synlighet. En plansch med årets vinnare brukar alltid sitta i skolbiblioteket... Men samtidigt förstår jag att de nu väljer att lägga ner, för troligen är det alldeles för få som röstar för att resultaten ska bli bra eller "rätt". 

Hur som helst är det riktigt trist och synd att det skulle bli så här. Eller vad säger ni? Brukade ni rösta? 


tisdag 28 mars 2017

"Den utvalda"

Av Kiera Cass

Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2014/2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 293 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: The Selection, Del 3
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The One
Annat: 

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: America hade aldrig kunnat föreställa sig att det gick att finna äkta kärlek i en tävling som Urvalet. Men hennes känslor för Maxon har växt sig starka och konkurrensen är tuff, så med bara några veckor kvar innan allt avgörs måste hon jobba hårdare än aldrig förr för att vinna. Mot tävlingens slut intensifieras också trycket utifrån. Rebellernas attacker blir blodigare och brutalare, och America som egentligen står på rebellernas sida måste dölja sina sympatier. Hennes enda chans att verkligen förändra kungariket i grunden är att vinna tävlingen och tronen, och hoppas på att även Maxon har mod nog att stå upp för vad som är rätt.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Det som gör Kiera Cass serie unik är den unika blandningen mellan dystopi och kungadöme och romantik. Hon skriver träffsäkert i sin genre och lyckas träffa precis rätt i blandningen mellan mörk dystopi och ljus kärlekshistoria. Idén till boken är intressant och jag älskar den unika kombinationen mellan pirrande och obekymrad kärlek och intriger, uppror och ett dystopiskt samhälle. Boken är spännande, men ändå ganska ytlig.

Det största problemet med den här boken och serien är hur utdragen den är. Den är visserligen ganska fantastisk ändå, men nu i tredje boken, när Urvalet ännu inte fått ett avslut, börjar man faktiskt tröttna. Det som räddar boken då är allt runtomkring. Jag gillar att de dystopiska inslagen får en större och större roll, och att det inte längre bara är Maxons och Americas relation allt kretsar kring. Det sker mycket annat, vilket gottgör det utdragna. 

Något som gör serien speciell är Kiera Cass språkval. Till skillnad från många andra tunga och djupa dystopier väljer Cass att skriva enkelt och spirande och jag älskar det. Jag älskar hur hon lyckas blanda in precis rätt mängd mörker och tyngd i språket, och att det känns så naturligt med ett så enkelt och tunt språk. Fast faktum är att språket är delvis tungt ändå, trots att det är luftigt, lättläst och humoristiskt, och det gör att boken sticker ut ännu mer. 

Americas och Maxons relation är så himla härlig att läsa om. Åtminstone till viss del, men när man kommer till tredje boken och bara undrar varför det inte är de två än, blir det lite tröttsamt. För deras relation går väldigt mycket fram och tillbaka. Det är lite för mycket drama och Cass skapar en del onödiga och orealistiska problem. Men jag har överseende med det, för jag älskar Maxon och Americas relation ändå, då den är så fin och äkta.

Något jag hade lite problem med i början av serien var hur känsokall America kändes. Hon brydde sig visserligen om många personer, men hon hade så svårt för att erkänna det och för att visa det. Efter den här boken har hon utvecklats så mycket, och det tycker jag om. Nu är hon mer mänsklig och det är lättare att tycka om henne. Jag gillar även hennes relation med de andra i Eliten, tjänsteflickorna och Amberly, då de är så äkta och inte framtvingade. 

Hade jag läst den här boken år 2014 (på engelska) hade jag nog varit förkrossad just nu. För Kiera Cass skriver här som om det här är bokens slut, men det visar sig inte stämma och jag är så glad över att hon ändrade sig. America och Maxon känner jag mig inte klar med, och inte heller rebellerna och förändringarna som är påväg att ske. Jag blev lite ledsen ändå, då Americas sorg efter (spoiler) Amberlys död (slut på spoiler) var så äkta och fin. 

De utvalda är unika på så många sätt, även om den påminner mycket om seriens andra böcker. En fantastisk historia utspelar sig på inte ens 300 sidor och att Cass väljer att skriva sin dystopi på det sättet är en av anledningar till det. Den träffsäkra kombinationen romantik och dystopi är ytterligare något som gör boken speciell. Jag fänglas av fina, äkta relationer, och Americas utveckling har fått mig att uppskatta serien ännu mer. Jag älskar det här!

Betyg: 
   

lördag 25 mars 2017

Mycket på gång...

God morgon alla!

Idag är det självaste våffeldagen, så snart ska jag slänga ihop en våffelsmet och en del smaskiga tillbehör! Senare ska jag och familjen troligen gå på en trädgårdsmässa. Det är nämligen så att vi börjat odla egna grönsaker, vilket är riktigt roligt! När vi kommer hem ska jag troligen plantera lite fröer och därefter har jag en hel del andra planer. 

Dels har jag två prov i början av nästa vecka som jag ska plugga till, vilket är mindre kul men tyvärr nödvändigt. Dessutom har jag även en debatt i NO snart som jag lär behöva förbereda mig inför. Snart har vi dessutom nationellt prov i NO, så det ska jag nog repetera lite inför. Jag har även några andra skoluppgifter jag måste kika på. Som sagt, mycket på gång!

Men två av dessa uppgifter kan jag faktiskt inte klaga på! På SO:n jobbar vi just nu med mellankrigstiden, innan vi ska gå in i andra världskriget. Därför har vi nu på svenskan börjat läsa litteratur som handlar andra världskriget, vilket ju är riktigt trevligt. Att man fick välja bok helt själv var ju hur kul som helst. Jag valde Boktjuven, då jag ville ha en mer komplicerad bok. Jag har läst den innan, men det var för några år sedan och det blir intressant att se hur min bild av den förändrats.

På engelskan har vi också börjat med ett läsprojekt, där vi ska läsa The Boy in the Striped Pajamas. Utöver det har jag nu (äntligen) tagit mig igenom Resten får du ta reda på själv och börjat på ett recensionsexemplar i form av Markus av Trolyrien. Hittills verkar den riktigt spännande, men helt ärligt har jag inte hunnit läsa så mycket.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om att ha flera böcker på gång samtidigt. Att läsa lite ur varje och sedan byta gör ju att det tar mycket längre tid och man förlorar lite av sammanhanget. Samtidigt är jag väldigt glad att två skolarbeten just nu innehåller läsning! Det är ju riktigt roligt, men dessvärre får nog stackars Markus vänta lite med ett bli utläst, även om jag gör mitt bästa. 

Ja, ni hör ju att det är en hel del på gång för min del inom den närmsta veckan, så vi får väl se hur mycket jag faktiskt lyckas klara av... Dessutom är ju vädret så fint att sitta inne och plugga inte är det man känner för. Men, men... Vad har ni för helgplaner? 

onsdag 22 mars 2017

"Diabolic"

Av S. J. Kincaid

Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2016/2016
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 506 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: The Diabolic, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Diabolic
Andra delar i serien: *Untitled*
Annat: 

Handling: Diaboler är hänsynslösa. Diaboler är livsfarliga. Inte ett spår av mänsklighet återstår hos dem. Eller?

Nemesis är en Diabol, en varelse med mänskligt utseende, mänskligt DNA, men manipulerad och programmerad till att bara bry sig om sin ägares välmående. I Nemesis fall är det Sidonia, dottern i en av galaxens högst uppsatta familjer. Flickorna växer upp sida vid sida - den ena människa, den andra livvakt.

Men så kräver kejsaren Sidonias närvaro i det kejserliga palatset, som ett sätt att utpressa hennes pappa. Det enda sättet för Nemesis att skydda Sidonia nu, är att ta hennes plats. Omgiven av korrupta politiker och bortskämda rikemansbarn måste hon lära sig att se ut och uppföra sig som en fin dam. En svår uppgift, när man är framavlad för att döda.

Men när rymdimperiet hotar att falla sönder upptäcker Nemesis att hon trots allt har en human sida, som vida överträffar den hos personerna hon omges av. Bland intriger, svek och förräderi är kanske hennes förmåga att älska det som kan rädda såväl henne som hela imperiet. 

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Till en början är jag inte imponerad alls. Man kastas bokstavligt talat in i en bur tillsammans med en blodtörstig varelse och jag känner mig nästan äcklad, för det är så hemskt och så brutalt, men samtidigt oerhört sorgligt. Efter det här utvecklas brutaliteten till något större och den finns bara där i bakgrunden, vilket gör boken så mycket bättre. Till en början är jag skeptiskt, men när en story fylld av kärlek och spänning tar fart är jag fast. 

Boken är visserligen ganska lång, men inte tillräckligt lång för att det inte ska vara en imponerande bedrift av författaren att lyckas få med så mycket. Händelserik är helt rätt ord för att beskriva Diabolic. Den är ständigt spännande och det är många vändningar och överraskningar. Jag tycker att boken är delvis lite för brutal, sett till diabolernas handlingar, men i övrigt är det en riktigt härlig bok. Mycket vänskap, kärlek och spänning. 

Jag är dock inte helt imponerad av ett ganska trist och enformigt språk. Visserligen har boken ett riktigt bra flyt, och det är ju också viktigt. Att språket är så tråkigt är dock synd. Det är en del humor, som jag uppskattar, men i övrigt är det ett ganska platt språk. Det känns inte så levande. Dessutom kan det bli ganska rörigt ibland. När det är mycket tankar och känslor är det svårt att hänga med, men samtidigt uppskattar jag försöken att skapa ett djup.

Karaktärerna är helt klart bokens styrka. Kincaid har skapat intressanta bakgrundshistorier till flera av karaktärerna, och hon har jobbat mycket med både personer och relationer. Att läsa om diabolen Nemesis är mycket intressant. Hon tvingas hela tiden försöka vara mänsklig och blir samtidigt mer och mer mänsklig. Jag gillar även Tyrus mycket. Även han har en så intressant bakgrund och är så himla smart och gullig. 

Tyrus och Nemesis relation är från början väldigt oväntad, men jag älskar den. Den är så himla fin och gör mig så glad. Den är dock ganska stormig och det är mycket upp och ner och fram och tillbaka, vilket tillslut känns lite överdrivet och tröttsamt. Jag älskar även alla intriger som finns. Det är riktigt intressant läsning och jag älskar när saker inte bara händer nu, utan har lite med dåtiden att göra. 

Diabolic är oväntad på många sätt. Det är en mångsidig berättelse med ett viktigt budskap, och boken är både spännande och intressant att läsa. Språket är inte så mycket att hurra över, men karaktärerna är fantastiska. Jag älskar hur välgjorda de är med sina långa bakgrundshistorier. Nemesis och Tyrus relation är väldigt fin, om än lite rörig, men den gör mig verkligen glad och känns så äkta, då den växer fram under längre tid. 

Betyg: 
   

söndag 19 mars 2017

Vårkänslor, recensionsexemplar och läsningen just nu

Nu börjar veckan lida mot sitt slut och det har verkligen varit mycket att göra! Jag har haft nationella prov i svenska, och det känns skönt att de är över nu. Nästa vecka har jag ett prov i NO och vecka 14 har jag fler i NO. Däremellan har jag ett prov om näringsämnen, men i övrigt är det ganska lugnt, så jag hoppas att få mer tid för läsning och blogg då. 

Men vilken vecka det har varit vädermässigt! Det har varit så varmt och soligt och härligt! Idag såg jag dessutom den första vårblomman på vår tomt, så nu känns det verkligen som att våren är på väg, och det är ju superhärligt! Bortsett från pollenallergi och att de nationella proven kommer igång på allvar...

Från en sak till en helt annan: I fredags fick jag hem ett riktigt spännande paket. Det var ett recensionsexemplar av Joseph A. Davis bok "Markus av Trolyrien", från författaren själv! Tack så mycket, Joseph! Det är en fantasyroman, och den låter riktigt spännande! Här kan du läsa mer om boken om du vill!



Innan jag läser den boken ska jag läsa ut "Resten får du ta reda på själv", som jag påbörjade för ett tag sedan. Den har tagit lång tid att läsa, då den är liten seg. Samtidigt är den riktigt spännande och unik, och dessutom har den nyligen filmatiserats, vilket ju alltid är kul! Tidigare under månaden har jag läst mycket, men den här veckan har det inte blivit mycket läst alls, vilket alltid är tråkigt. Men nu har mycket spännande läsning att se fram emot! Hoppas att jag finner tid för det också... 

Hur har er vecka varit? 

fredag 17 mars 2017

"Harry Potter och Hemligheternas kammare"

Av J. K. Rowling

Förlag: Tiden (nuvarande Rabén & Sjögren)
Utgivningsår: 1998/2000
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 427 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 10+
Serie: Harry Potter, Del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Harry Potter and the Chamber of Secrets
Annat: 

Handling: Sommarlovet är äntligen över! Harry Potter har längtat tillbaka till sitt andra år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Men hur ska han stå ut med den nye, omåttligt mallige professor Lockman? Vad döljer Hagrids förflutna? Och vem är egentligen Missnöjda Myrtle? De verkliga problemen börjar när någon, eller något, förstenar den ena Hogwarteleven efter den andra. Är det Harrys största fiende, Draco Malfoy, som ligger bakom? Eller är det den som alla på Hogwarts misstänker - Harry Potter själv? 
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Jag är fullkomligt förälskad i den här boken. Och det är faktiskt ganska konstigt, för det är egentligen inte något speciellt med den här boken. Jag, bortsett från att det är en Harry Potter-bok alltså. Det som gör boken så speciell är att den är ännu smartare och klurigare än seriens första bok. Handlingen är så invecklad, men ändå så klockren nu i efterhand. Så fort man vet sanningen ser man alla tecknen och allt känns så självklart. 

Något jag saknar med boken är själva skoldelen. Jag tycker verkligen om delarna om karaktärernas skolgång, men i den här boken får man inte så mycket av den delen som jag kanske hade hoppats. Däremot får man så mycket av själva huvudämnet, och det är ju också bra! För just historien om Hemligheternas kammare älskar jag! Den sträcker sig genom historien och är utvecklad och komplex, men ändå så genomtänkt och spännande.

Språket är verkligen helt fantastiskt med ett ovanligt bra flyt. Dessutom riktar sig boken till en så bred målgrupp och även där har språket en stor inverkan. För ett alldeles för enkelt språk skulle aldrig tilltala vuxna, och ett för djupt språk skulle aldrig tilltala barn. Men Harry Potter passar alla, vilket är fantastiskt. Något annat jag gillar är sättet Rowling ger ledtrådar som leder fram till ett svar på. Hon gör det lite smygande, men i slutet blir det ändå tydligt.

Något av det bästa med Harry Potter, bortsett från de fantastiska och superspännande handlingarna, är hur glad böckerna gör mig. De är visserligen sorgliga ibland, men de är till stor del laddade med positiv energi och det beror till stor del på alla fina relationer och alla unika karaktärer. Det finns inget vanligt eller tråkigt med någon av dem, utan alla är speciella, men har ändå egenskaper jag kan känna igen mig i, vilket jag ser som viktigt. 

Alla relationer i boken känns äkta, samtidigt som många är ganska osannolika. Harry, Ron och Hermione bildar ju faktiskt en ganska oväntad trio på grund av flera orsaker, men de passar så bra ihop. Övriga relationer är också oväntade, men de har alla så stor betydelse för bokens och seriens budskap, som för övrigt är väldigt många, tänkvärda och viktiga på olika sätt och de tar boken till ännu en ny nivå, bortsett från idén om en trollkarlsskola. 

Harry Potter och Hemligheternas kammare är lika lyckad som seriens första bok, men handlingen här är ännu mer genomtänkt och komplex. Den är fascinerande och mycket spännande, tack vare en handling som börjar långt bak i historien och sedan knyter an till Harry Potters tid. Jag fortsätter älska karaktärerna och alla fina, realistiska och oväntade relationer, som är en så stor och viktig del av serien. Harry Potter är ett mästerverk!

Betyg:
   

tisdag 14 mars 2017

Nationella prov

Hej på er!

Idag skriver jag bara för att ursäkta mig lite. Inte för att det egentligen behövs, men det blir bara så mycket lättare och bättre än att förklara i efterhand. Imorgon har jag det första nationella provet och på fredag är det dags för nästa för nian. Ja, bortsett från de muntliga som redan är avklarade. Den här veckan är det svenska och veckan därpå har jag prov igen. Då är det laboration i NO som gäller, och vecka 14 är det skriftligt prov i NO. Så det lär bli några hektiska veckor fram till påsklovet. 

Egentligen är det ganska lugnt just nu. Vi har inga prov, just på grund av nationella proven, men samtidigt är det mycket uppgifter runt omkring och sådana där småsaker som ska göras. Och inte minst ska man ju själv få tid över för att repetera lite inför nationella proven i de ämnen där det krävs. Så det kommer nog bli några halvdana bloggveckor här framöver. Jag ska försöka skriva klart de recensioner jag nu påbörjat, men det blir nog inte några intressantare inlägg än så, för just nu saknar jag inspiration och jag har inte riktigt tid att leta efter sådan.

Men gud vad jag läst den senaste tiden! För två veckor sedan var det sportlov och då läste jag en hel del, vilket fortsatte förra veckan, för den spenderade jag sjuk i influensan. Gud så dåligt jag mådde! Jag var sjuk i inte mindre än en hel vecka och hade feber och sådär, vilket inte var kul alls. Men nu är jag på banan igen, om än något snorig och sådär. Men jag har en nu en hel del recensioner som ska publiceras (och skrivas...), så en del inlägg lär det bli ändå!

Det här med att jag skulle göra en ny header lär dock få vänta, för jag har inga idéer och ingen tid att skaffa mig sådana. Kanske får jag tid senare, men just nu är det tyvärr inget jag kan prioritera. Åh! Jag avskyr när tiden inte räcker till!

Nej, nu ska jag faktiskt snart göra middag, då jag dansar till sent ikväll sedan. Först ska jag dock förbereda mig lite inför morgondagens prov. Vi ska ha så kallad "spark" på morgonen, vilket innebär att vi ska träna oss svettiga, duscha och göra oss klara på högst en kvart och sedan varma och utmattade starta ett viktigt prov. Yay! Och 07.50 börjar vi! För det här ska tydligen göra en piggare och mer koncentrerad. En halvtimmes extra sömn hade nog varit minst lika bra. 

Ska ni också ha nationellt prov i morgon? Eller kanske någon annan gång?

måndag 13 mars 2017

"Dödens märken"

Av Veronica Roth

Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2017/2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 448 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Dödens märken, Del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Carve the Mark
Andra delar i serien: Ödets timme
Annat: 

Handling: Det är en värld full av våld och hämndlystnad. En värld där alla som föds utvecklar en »flödesgåva« - en unik förmåga avsedd att forma framtiden. De flesta har nytta av sina förmågor, men Cyra och Akos har gåvor som samtidigt gör det lättare för andra att kontrollera dem.

Cyra är syster till Ryzek, den brutale tyrann som regerar över Shotet-folket. Cyras flödesgåva ger henne en kombination av smärta och makt - vilket gör det möjligt för hennes bror att utnyttja henne för att plåga sina fiender. Men Cyra är mycket mer än bara ett vapen i sin brors händer: Hon är motståndskraftig, hon kommer snabbt på fötter, hon är smartare än han tror.

Akos är från den fredsälskande nationen Thuvhe och har en gränslös lojalitet till sin familj. Han skyddas själv av sin ovanliga gåva, men när han och hans bror fängslas av Shotet-soldater är Akos beredd att göra vad som helst för att få ut sin bror levande därifrån.


När Akos kastas in i Cyras värld verkar fiendskapen mellan deras länder och familjer oöverstiglig. De måste hjälpa varandra för att överleva - eller förgöra varandra Ska de kunna återta kontrollen över sina flödesgåvor, och återställa maktbalansen i sin värld?

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Det här är fantasy när den är som bäst! Veronica Roth har överträffat sig själv med Dödens märken. Storyn är nytänkande och väl genomtänkt och boken rymmer så mycket. Det är spänning, kärlek, vänskap, revolution och så mycket djup. Grejen med flödesgåvor är visserligen inget nytt, men boken i övrigt sticker ut på många sätt. Dels tack vare många vändningar och all grundlig planering Roth måste ha ägnat sig åt.

Mina förhoppningar på Dödens märken var små, för inte kunde väl något överträffa DivergentDödens märken kan inte ens jämföras med Divergent. Roth har hittat sin rätta genre. Den här boken är så smart skriven och den slutar aldrig att förvåna mig. Det är vändning efter vändning, men aldrig känns det overkligt. Och framförallt känns hela handlingen äkta och lagom komplicerad, utan att det blir för mycket.

Språket fångar mig direkt. Något av det viktigaste är ju just det - att boken börjar bra. Roth har valt att skriva både ur Cyras och Akos perspektiv, och det ökar spänningen och förståelsen, och deras relations utveckling blir tydlig och intressant. Och jag imponeras så av hur mycket som får plats på de dryga 450 sidorna. Det händer så mycket utan att det blir overkligt. Även om språket är djupt är boken händelserik, vilket gör den mycket spännande. 

Jag fullkomligt älskar både Akos och Cyra. De är så himla välgjorda som karaktärer och inte stereotypa på något sätt. Fast kanske beror det på att de lever i en helt annan värld än vår... Det jag fastnar mest för är deras bakgrundshistorier, där Roth har lagt mycket energi. Hon har inte nöjt sig med att bygga upp personer i nutiden, utan dåtiden spelar en viktig roll och det ger boken och karaktärerna ytterligare dimensioner. Boken sticker därför ut. 

Det här med oväntade relationer som växer fram är ju inget nytt, men Veronica Roth lyckas ändå få mig att känna att det här är något helt nytt. Cyra och Akos relation är inte direkt oväntad, trots att den är osannolik, men samtidigt känns den så äkta. Den växer fram på ett så fint och försiktigt sätt och är inte alltid helt logisk, vilket gör den ännu mer trovärdig. Till skillnad från Tris och Fours relation känns ingenting krystat här. 

Som alltid när man varit för ivrig med att läsa en första bok i en serie kommer snabbt oron. För hur lång det kommer det nu ta innan den andra (och sista - bara två böcker?!) kommer? Veronica Roth har inte snålat med cliff-hangers, utan tvärtom är hela boken fylld av dem. När det närmade sig slutet kändes en nästa bok ganska onödig, men då släpptes en bomb, som förändrade allt och nu kan jag knappt hålla mig till nästa bok. Och det är ett gott betyg!

Dödens märken är klockren. Jag fastnar direkt, inte bara tack vare språk och en mycket intressant och genomtänkt handling, utan även tack vare coola karaktärer och oväntade relationer. Boken är inte ovanligt lång, men ändå får man uppleva så mycket, utan att innehållet känns platt och stressat. Det här är helt klart fantasy när den är som bäst och vi kan väl säga så här: Jag är imponerad av Dödens märken och Glastronen har fått en rival. 

Betyg: 
   

fredag 10 mars 2017

Så fint!

Idag bara råkade jag klicka mig in på Bonnier Carlsens hemsida, och då fick jag syn på det här:


Jag älskar det! Det är ett så sjukt snyggt omslag. Det finns en sådan historia i det, och det är verkligen speciellt på många sätt. Så nu är jag helt klart ännu mer taggad på att läsa den här boken. Den känns lite nytänkande och väldigt spännande, så jag längtar. Tills maj får vi dock vänta...

Här kan ni läsa mer om boken!

onsdag 8 mars 2017

Läst i februari

Antal böcker: 4 st
"Rivalerna" av Alyson Noël
"Tusende våningen" av Katharine McGee
"Våra kemiska hjärtan" av Krystal Sutherland
"Om du såg mig nu" av Sofia Nordin

Antal sidor: 1281 st
Antal sidor/dag (genomsnitt): ca 46 st

Kommentar: Årets kortaste månad innebar ganska lite läsning, men jag är ändå nöjd, då jag fått ta del av mycket fin läsning. Dessutom hade jag stora problem med att ta mig igenom Tusende våningen, men efter det lästes två böcker på några få dagar. 

Bäst  - "Minst bra":

1. Tusende våningen av Katharine McGee
2. Våra kemiska hjärtan av Krystal Sutherland
3. Rivalerna av Alyson Noël
4. Om du såg mig nu av Sofia Nordin

Mest...
Överraskande: Våra kemiska hjärtan
Sorglig: Tusende våningen
Spännande: Tusende våningen

Bästa...

Karaktär(er): 
Rylin & Watt - Tusende våningen

Titel: Våra kemiska hjärtan
Citat: Det finns många tänkvärda citat i Rivalerna, men inga som verkligen fastnar. 

Annat: -

söndag 5 mars 2017

"Om du såg mig nu"

Av Sofia Nordin

Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 181 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-16
Serie: En sekund i taget, Del 4
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Om du såg mig nu
Andra delar i serien: En sekund i taget, Spring så fort du kan, Som om jag vore fantastisk
Annat: Alla böcker är fristående

Handling: Vad kan jag säga? 
Det var skolfest. Alla dog.

Alla utom jag och Bianca och Sandra och Lukas.
Och Lukas, han dog ändå. Sen.

Det började bra. Perfekt till och med. Jag hade en ny, snygg skjorta. Ett stänk parfym. Kände mig som en vinnare, såg ut som en vinnare, luktade som en vinnare. Alla skulle dit, inklusive varenda tjej jag gillade. Så vad kunde gå fel?

Bara precis allt.

Allt kunde gå fel. Som att jag överlevde, till exempel. Jag tror alla som klarade sig från febern fattar vad jag menar.


En mystisk feber har dödat större delen av mänskligheten, de enda som tyckts klara sig är barn och unga. Samhället har brutit samman och Esmael är en av de få som överlevt. Esmael dök upp i tredje boken, det var hos honom och hans två kompisar som Ella och Nora flyttade in. Men Ella sticker, och Esmael sticker efter henne. Han är ju kär i henne.

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Egentligen är det här faktiskt inte så illa. Det är bara det att den här sortens bok inte riktigt passar mig. Mina förväntningar på Om du såg mig nu var därför låga, vilket ledde till att boken blev en positiv överraskning. Faktum är att det dessutom är en av seriens bästa böcker. Den rymmer så mycket på sina inte ens 200 sidor, och den är skickligt skriven, och kan nog ses som riktigt bra av de som inte läst de amerikanska bästsäljarna.

Även om det är seriens förmodligen bästa bok saknar jag något. Jag väntar mig hela tiden något mer, men det kommer ingenting. Visst, det är ett postapokalyptiskt samhälle, men det spelar egentligen ingen roll. Jag hoppas hela tiden att något ska hända med det, men det gör det inte. Allt bara är och inget som förändrar något händer. Budskapet är ändå fint och viktigt, men boken är tråkig och inte ensam i sitt slag, trots postapokalypsen.

Språket är bra och passar boken, men jag uppskattar det ändå inte riktigt. Det är platt och tråkigt och känns inte levande alls. Samtidigt flyter boken på snabbt, vilket också kan vara tacksamt ibland. Lite mer djup och känsla i språket skulle dock inte skada, men samtidigt tror jag andra tilltalas av enkelheten, och att det finns djupa och viktiga böcker på under 200 sidor är ju faktiskt bra. Men boken hade kunnat bli så mycket mer med ett annat språk. 

Karaktärerna är en stor del av boken, och även en stor del av budskapet. Därför blir det jobbigt när jag inte gillar dem. Det beror dels på språket, som inte ger mycket utrymme till att lära känna dem (bortsett från Esmael) på djupet. Karaktärerna känns även ganska stereotypa, vilket faktiskt gör mig lite besviken. Relationerna är tråkiga och overkliga, men samtidigt gillar jag all igenkänning Nordin skapar. Det är lätt att relatera, vilket är bra. 

Om du såg mig nu hade alla förutsättningar för att bli en dystopisk bästsäljare, men Sofia Nordin valde en helt annan väg. Budskapet är viktigt och fint, men jag saknar spänning och något som för handlingen framåt. Språket är platt och tråkigt, men samtidigt lättläst och passande för den typ av bok Nordin velat skriva. Boken är inget för mig, men den är skickligt skriven sett till dem Nordin vill nå fram till och därför kan jag inte döma den för hårt. 

Betyg: 
    

torsdag 2 mars 2017

"Våra kemiska hjärtan"

Av Krystal Sutherland

Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2016/2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 335 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Our Chemical Hearts
Annat: 

Handling: Henry Page är en obotlig romantiker! Han har bara aldrig upplevt den stora kärleken. Inte ännu i alla fall. När Grace Town haltar in i hans liv med käpp, för stora pojkkläder och duscha verkar inte stå högst på hennes att göra-lista, vet han att det är på väg att ändras. För alltid.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Min första tanke var "nej". Nej, nej nej. För bara efter några sidor in kändes boken som en repris av "Eleanor & Park", som jag inte gillade alls. Men bara en kort stund senare förändrades allt. Inte ens hundra sidor in kom den första vändningen och boken började snabbt växa i mina ögon. Jag insåg att Våra kemiska hjärtan är djup, genomtänkt och unik. Den går inte att jämföra med vare sig "Eleanor & Park" eller något annat. 

Om jag skulle beskriva Våra kemiska hjärtan med ett ord skulle det bli osannolik. Jag vet inte hur många gånger jag trodde mig veta vad som skulle hända, men hade helt fel. Det är mängder av vändningar och osannolika händelser, men faktum är att det fungerar. Jag tror på det, för boken är så himla genomtänkt och skickligt skriven. Storyn är fin och tänkvärd. Det är kärlek med alla dess problem i helt ny tappning, vilket gör boken intressant och unik.

Språket får mig ibland att sjunka djupt in i mitt eget huvud. Andra gånger skrattar jag och ibland vill jag bara skrika i ren frustration. Det är många känslor som pendlar fram och tillbaka, men att jag får känna dem alla visar hur bra språket är. Språket är inget särskilt egentligen, men det är ändå helt perfekt för den här sortens bok. Det är varken för tungt eller för lätt, och chattmeddelandena gör boken luftig och lättläst.

Det är sällan jag läser böcker skrivna ur en killes perspektiv, och jag blev faktiskt lite förvånad över att den här boken handlar om en kille som blir förälskad och inte tvärtom. Det känns härligt och lite nytt, fastän det inte alls borde vara så. Henry Page är en mycket intressant person och jag känner inte riktigt att jag fick grepp om varken honom, Sadie eller deras föräldrar. Det gör det hela ännu mer spännande, för allt är inte helt igenom tydligt.

För den skull känns boken inte ogenomtänkt, utan det här är nog en av de mest genomtänkta böcker jag läst sett till karaktärer och relationer. Relationerna må vara osannolika, men de är ändå trovärdiga och trots att de pendlar mycket fram och tillbaka känns det verkligt. Och bara en sådan sak som att det faktiskt finns en vettig förklaring till Grace's beteende och utseende! Den var oväntad, men gav boken ytterligare en vinkel. 

Slutet är fantastisk på så många sätt. Det gör att boken sticker ut ännu mer, och den blir aldrig en i mängden. Det är sådan där bok som man kan minnas just för att den liknar andra böcker men ändå är sin egen. Budskapet är fint och slutet är oväntat, vilket är ganska ovanligt i den här typen av böcker. Redan från början brukar man kunna lista ut hur det ska sluta, men Krystal Sutherland slutar aldrig att förvåna mig och boken blir ett riktigt äventyr. 

Våra kemiska hjärtan är fantastisk på så många sätt. Den är inte unik i sin genre och påminner en hel del om andra böcker, men samtidigt är den unik och sticker ut i mängden. Det beror mycket på att den är så oväntad och så osannolik. När jag slog upp boken var det en helt annan story jag väntade mig, men jag är inte besviken. Våra kemiska hjärtan gör ett stort avtryck, och är sannerligen ett äventyr att läsa, och det är en bok jag kommer minnas. 

Betyg: