måndag 30 december 2019

Vinter- och vårutgivningen 2020 - 9 tips

2019 börjar lida mot sitt slut och ny blickar vi framåt mot nästa år, så idag passar jag på att dela med mig av nio böcker att se fram emot ur vintern och vårens utgivning!


Evvie Drake börjar om av Linda Holmes (16 januari, Lavender Lit)
En bok som låter precis som den typ av böcker jag gillar mest just nu; lite sorg, men även hopp (och kanske också lite kärlek?! ;) )

Allt jag vet om kärlek av Katja Timgren (21 januari, Lilla Piratförlaget)
En ungdomsroman som verkar både fin och viktig och väldigt läsvärd. Ser verkligen fram emot den!

Sånger från hjärtat av Kasie West (24 januari, Lavender Lit)
Jag tror den här boken är superspännande och superspeciell och nästan som gjord mig. Handlingen låter underbar och jag älskar idén redan nu. Det här blir nog toppen!


Det sextonde året av Kim Ligett (6 mars, B. Wahlströms)
Länge har jag sett fram emot att få läsa den här boken. Den verkar väldigt spännande och speciell och jag älskar det vackra omslaget!

Närmar du dig mjukt av Jacqueline Woodson (20 mars, Natur & Kultur)
Jag har länge velat läsa något av Woodson och den här boken kan vara perfekt. Det verkar som att den kommer både beröra och uppröra, och väcka frågor och tankar. 

Bergtagen av Camilla Sten (24 april, Rabén & Sjögren)
Alltså, den här boken är jag galet taggad på! Konceptet mystik på internatskola håller ju alltid och ett stort plus att den är svensk också. Det här kan bli riktigt grymt!


Det nionde sällskapet av Leigh Bardugo (5 maj, Modernista)
Ännu mer mystik på en skola, och jag är övertygad om att det inte kan bli fel. Den här boken tycks både spännande och skrämmande och ska helt klart läsas så snart som möjligt!

Rebell av Marie Lu (25 maj, Modernista)
En efterlängtad och oväntad uppföljare till Legend-trilogin kan ju bara bli fantastiskt bra?! Innan bör jag dock läsa om trilogin, för jag har glömt handlingen, men inte hur mycket jag älskade den.

Rött, vitt och kungligt blått av Casey McQuiston (26 maj, Lavender Lit)
Här har vi en bok som utspelar sig i samhällets högst-högsta skikt, vilket ska bli spännande att läsa om som rejäl omväxling. Kan nog bli både spännande och givande!


Jag ser fram emot ett härligt år – inte minst sett till läsning! Vi hörs igen år 2020!


fredag 27 december 2019

Dan före dan

Dan före dan tillhör höstens utgivning hos Lavender Lit och är skriven av Felicia Welander. I boken får vi följa Sigrid från och med första december till julafton. Hon har varit utomlands, men nu bestämt sig för att överraska familjen och trots allt komma hem och fira favorithögtiden. Det visar sig dock att alla andra har helt andra planer än att som vanligt tillbringa julhelgen i stugan i Hälsingland. Inte ens bästa kompisen Nina har tid. Sigrids värsta mardröm – att fira jul ensam – riskerar att bli sann, så hon börjar desperat söka efter en kille att fira med, men ibland är man så fokuserad på ett mål att man missar det som finns rakt framför en. 

Mest av allt ser hon fram emot att åka upp till stugan i Hälsingland med familjen och bara få vara innan det är dags att ta tag i sitt liv igen – på riktigt den här gången. Men först jul. Underbara, strålande jul.
s. 10 (e-boken)

* * *

Den här boken var nära perfekt för att skapa julstämning och myskänslor, men tyvärr inte så mycket mer. 

Jag gillar verkligen stämningen och hur uppfylld av jul Sigrid är, för det smittar verkligen av sig. Innan jag läste boken hade jag knappt några julkänslor alls, men den här hjälpte faktiskt. Jag gillade också alla historiska anknytningar till jul och annat som gjordes i boken, för det var spännande.

MEN utöver det passar boken mig inte alls. Jag tycker att Sigrid är alldeles för mycket och överdriven i allt. Ärligt talat skäms jag å hennes vägnar ganska ofta, när hon gång på gång är oklädsamt desperat, självuppfylld och irrationell. Och kommer man inte överens med huvudpersonen – som i det här fallet dessutom i princip är boken – blir det omöjligt. 

Dessutom är boken otroligt förutsägbar och till en början ganska seg för att allt sedan ska ske väldigt hastigt och olustigt. Jag hade gärna fått minst 50 sidor till för att få ett riktigt avslut med allt kring Stoffe, Dan och Ulla, för nu känns det nästan som att boken inte var färdigskriven då det endast kvarstår lösa trådar när man läst färdigt sista kapitlet. 

Det finns visserligen ett visst djup långt bak, som uppenbaras mer mot slutet men tyvärr aldrig tar ut sin rätt, vilket är otroligt synd. Relationen mellan Stoffe och Sigrid är också en sak som gör att boken inte faller platt, för den är fin, unik och rolig att följa, även om jag inte tycker om hur Sigrid beter sig och behandlar Stoffe alla gånger. 

Dan före dan höjer julkänslorna till max och skapar nostalgi, men tyvärr inte så mycket mer än det. Det är en klyschig bok som inte bjuder på några överraskningar, och med en osympatisk och irrationell huvudperson blir det svårt att tycka om den. Det finns vissa ljusglimtar, men de räcker inte – särskilt inte när slutet inte är ett riktigt slut. 

⭐️ ⭐️ / 5

Författare: Felicia Welander
Förlag: Lavender Lit
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 296 st (Inbunden: 250 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Dan före dan
Annat: Läst som e-bok

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

tisdag 24 december 2019

God jul!

Jag kikar snabbt in för att önska er alla en mycket GOD JUL!


Hoppas ni får en fin dag med god mat och trevligt sällskap.


Har ni inte sett det ännu finns också ett inlägg på instagram där jag tipsar om dessa tre härliga böcker på jultemat. Ha nu en underbar julhelg!


lördag 21 december 2019

Julkalenderbloggstafetten - Lucka 21

Hej på er!

Det är dan före dan före dan före dopparedan, vilket innebär att det är dags för mitt bidrag till årets julkalenderbloggstafett som anordnas av Sofie. Igår skrev Breakfast Book Club om fina läsminnen och det inlägget kan ni läsa här.


Nu är det dags att öppna lucka 21 i julkalendern 2019!




Jag minns när jag läste böcker som andra plöjer TV-serier: 
avsnitt efter avsnitt, med ett begär efter att se mer och mer. Jag har alltid tyckt om att läsa och bli läst för och för kanske tio år sedan blev det ett seriöst intresse. Tillsammans med pappa läste jag varenda en av Pia Hagmars Dalslandsdeckarna. Varje gång Henke, Aron, Leo och Myggan hamnade i centrum för nya, brutala detektivfall blev jag lika förvånad, uppspelt och underhållen. Jag älskade dessa böcker, och att amatördetektiverna varje gång höll på att bli ihjälbrända av någon obehaglig skurk (visst var det så i varenda bok?!) var ingenting som störde mig eller som jag reflekterade över. Jag bara läste spänt och roades av Pia Hagmars magiska, fantastiska, lättlästa böcker för mellanåldern. Det är en av de första serier jag minns som verkligen kom att betyda mycket för mig. 


Jag minns också alla gånger jag kom hem från biblioteket med meterlånga kvitton och kassar fyllda med böcker. I bokhyllorna hemma hos min familj finns förvånansvärt få böcker med tanke på hur stor roll skrivna berättelser alltid har haft för oss. Där finns en samling Kråke-böcker (förövrigt underbara böcker som jag ser fram emot att läsa för mina egna barn i framtiden), några av mammas och pappas gamla ungdomsböcker, men knappt någonting från min storkonsumtion av böcker i ”mellanåldern”. Vi besökte istället biblioteket var och varannan vecka och jag lånade ofta 10-15 eller rentav 20 böcker om gången. Det var alltifrån just Dalslandsdeckarna till Kalle Skavank och andra främst deckarserier. Jag lånade och läste så mycket att jag nog aldrig hann tänka på vad jag egentligen läste. Jag läste mest för att läsa och bli underhållen, medan jag idag läser delvis för underhållningen, men också för lärdomar, avkoppling och verklighetsflykten. Alla dessa biblioteksbesök var nog avgörande för mitt läsintresse, så dem är jag evigt tacksam. 


Jag minns även sommardagar i solstolen med spännande 
kapitelböcker. Jag har ett tydligt minne av en dag på pooldäcket i en solstol med en blå- och vitrandig dyna, där jag låg och läste Skogens systrar. Det var en serie jag fått upp ögonen för efter att jag hade läst och älskat Petrus Dahlins deckare om Kalle och Dilsa. Nu var jag nog i 9- eller 10-årsåldern och vände med darrande hand blad efter blad samtidigt som kalla kårar löpte längs ryggraden. Det var spännande, läskigt och ruggigt bra. För något år sedan läste jag om den här serien då det kommit tre uppföljare, och även där insåg jag att jag idag är en annan läsare. För den här gången blev jag inte främst skrämd av berättelsen om Vilda, Månfare och Tuva, utan tog till mig de djupare budskapen och känslorna som förmedlas genom de föräldralösa barnens öde. Det är fantastiskt hur böcker kan göra så olika intryck beroende på vad man söker i läsupplevelsen. 

Jag minns vagt när jag läste bara för att bli underhållen, jag minns med nostalgi när jag plöjde igenom deckarserier och spänningsroman för mellanåldern och jag minns med tacksamhet alla år med böcker som ständig följeslagare. 


Med det vill jag önska er alla en mycket god jul! 🎅🏻


Glöm inte att kika in hos Littermentärt imorgon för lucka 22 i stafetten!



torsdag 19 december 2019

Den sista illusionen - serierecension

Tack, Henrik Fexeus & Rabén & Sjögren för spännande recensionsexemplar!

Den sista illusionen är en aktuell trilogi skriven av Henrik Fexeus. Den består av böckerna De förlorade, De ihåliga och De första och huvudpersonerna är Ky och Adam. Två ungdomar från olika delar av Stockholm, vars vägar oväntat korsas efter att Ky funnit en mystisk gång bakom väggen i sitt sovrum. Det visar sig att Stockholm endast är en illusion och att staden håller sina invånare fångade. Ky och Adam är inte som alla andra, och inser därför att de måste göra någonting för att rädda staden och hela dess befolkning. 

* * *

De förlorade läste jag en gång redan 2017 och var inte översvallande positiv. Den här gången gillar jag boken betydligt mer, då den aldrig upphör att överraska. Den är fylld av oväntade vändningar och man vet aldrig vem man kan lita på. Jag tycker också att relationerna är intressanta, MEN jag saknar att verkligen få lära känna karaktärerna. För att man inte får göra det innebär att boken inte lyckas beröra mig ens när någon dör. Det blir aldrig som på riktigt, helt enkelt. Visst får man dock ta del av lite kring karaktärerna och deras inre strider, såsom Kys klaustrofobi, men det räcker inte hela vägen. Överlag är dock boken lyckad, då den är väldigt spännande och har bra driv tack vare ett språk med bra flyt och en händelserik berättelse. 

De ihåliga är lik första boken och exakt lika bra, och det är ett problem. För den har ingenting som De förlorade inte har - ingenting som gör just den här boken unik, och det blir en besvikelse. Samtidigt finns det ändå saker som överraskar och förvånar tack vare alla spännande vändningar och att man fortfarande inte vet vilka karaktärer som egentligen är ”goda”. Den är dock delvis mer spännande och engagerande än första boken, men de trista partierna är också fler. Tyvärr väntar jag mest på att den här bleka kopian av första boken ska ta slut, och den blir mest en transportsträcka mot upplösningen. Den är egentligen inte sämre än första boken, men att den inte är bättre gör att den blir något av en besvikelse. 

De första har liksom de två andra böckerna alla dessa fantastiska vändningar som nu nästan blivit Henrik Fexeus signum. Även här vet man aldrig vilka karaktärer man ska lita på och det gör automatiskt att man som läsare enkelt blir engagerad i storyn. Jag ogillar dock starkt hur mycket plats brutalitet och dödande får. Det väcker avsmak och gör mig nästan äcklad. Samtidigt är boken väldigt spännande med en massa avslöjanden och lojalitetsprövningar. Ärligt talat hatar jag dock nästan slutet. Det är så himla många som dör alldeles i onödan och det känns lite för simpelt och slumpmässigt hopslaget. Det är en bok i linje med de andra, och ett okej avslut på en helt okej serie.

Den sista illusionen är en spännande trilogi som delvis engagerar, och alltid överraskar och förvånar. Fexeus största styrka i dessa tre böcker är alla oväntade vändningar och lojalitetsprövningar, som gör att man aldrig vet vilka karaktärer man bör tycka om och inte. Samtidigt saknar jag att verkligen lära känna karaktärerna på djupet, på sätt som gör att man själv kan identifiera sig i dem. Det här är trilogin för den som vill läsa lättläst sci-fi med fokus på handling framför djup, och bli ständigt överraskad, förvånad och chockad. 


Betyg: 
    

Författare: Henrik Fexeus
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2017, 2018, 2019
Antal sidor: 333, 319, 383 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: De förlorade, De ihåliga, De första
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar böckerna på Adlibris, Adlibris, Adlibris; Bokus, Bokus, Bokus och Omnible, Omnible, Omnible.

lördag 14 december 2019

Två hjärtans karameller

Två hjärtans karameller är en förtrollande roman med julen i fokus, skriven av Sofia Fritzson. Här får vi följa Ellinor i jakt på en fudgetillverkare i en avlägsen landsort som hennes nu avlidne far hade investeringar i. På vägen finner hon någonting hon aldrig hade väntat sig. Det är en bok om familjetraditioner och att vilja bevara minnena av något fint som varit. Det är också en berättelse om oväntad, ostoppbar och opassande kärlek, samt hur viktigt ärlighet och förtroende är. Allt paketerat som i en pappersstrut med fudge; alldeles lagom sött, överraskande och juligt stämningsfullt. 

Ända sedan deras pappa gått bort hade storasystern skött allt det praktiska. [...] Ellinor blev alldeles matt bara hon tänkte på alla saker som deras pappa samlat på sig under alla år, men ingenting hade stoppat Hillevi somsorterat och gått igenom varje pinal. Till slut hade hon kommit fram till faderns investeringar och det var orsaken till att Ellinor nu skumpade fram på den gropiga grusvägen.
s. 10 (e-boken)

* * *

Jag läste Två hjärtans karameller för att tag sedan, i slutet av november, och just då var den verkligen perfekt. Den gav mig verkligen fulländade vinter- och julkänslor - inte minst tack vare att söt, härlig fudge spelar en viktig roll. Det är också det som är det bästa med boken: att den inte snålar det minsta med julkänslor och verkligen är perfekt för att få läsaren i bästa julstämning. 

Dessutom är boken både snabbläst och lättläst och jag sträckläste den under en eftermiddag, då den var otroligt svår att släppa när man väl börjat. Sofia Fritzson skriver lättläst och medryckande, och jag fullkomligt älskar huvudpersonen Ellinor. Hon är så rolig och inspirerande och färgstark. Jag gillar också de andra karaktärerna i det lagom stora persongalleriet, däribland systrarna och Micke. Boken blir intressant och unik med de stora kontrasterna mellan Ellinor och Micke, och känslan från början om att de ändå är givna för varandra. Jag älskar också att läsa om det fina systerskapet. 

Det enda jag saknar är att det egentligen aldrig nämns sorg efter pappans död, vilket jag känns otroligt märkligt och overkligt. Det blir lite för mycket fokus på julkänslor och kärlek, och trovärdigheten tappas bort någonstans på vägen. Detsamma händer med alla upp- och nedgångar i kärleken, som alla är snarlika och blir lite för många för att det ska kännas rimligt. 

Det går dock att bortse från i en bok som i övrigt är helt unik och optimal för att skapa julstämning. Jag gillar att läsa om livet i en ort långt från storstaden i alla avseenden, och det är också spännande och nytt att läsa en bok där familjen och familjetraditioner kommer först, och så här i juletid är det verkligen perfekt. 

Två hjärtans karameller skapar igenkänning, samtidigt som det är en helt unik bok. Familjen och traditioner är i fokus och fudgens viktiga roll gör att det är omöjligt att inte längta till julen när man läser boken. Kärleken är visserligen inte oväntad, men samtidigt spännande då den är så kontrastrik. Det är en perfekt bok att sträckläsa när man får en stund över i julstöket och vill bli underhållen och inspirerad på ett enkelt sätt. 

Betyg: 
    

Författare: Sofia Fritzson
Förlag: Lavender Lit
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 281 st (Inbunden: 236 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Två hjärtans karameller
Annat: Läst som e-bok

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

lördag 7 december 2019

Läst i november

Antal böcker: 4 st
Planeten Frank av David Yoon
Den mörka portalen av Mattias Lönnqvist
De första av Henrik Fexeus
Två hjärtans karameller av Sofia Fritzson

Antal sidor:  1437 st
Antal sidor/dag (genomsnitt): ca 48 st

Kommentar: Jag är mest glad att jag höll mina löften och läste Den mörka portalen och De första. Den sista boken blev en härlig bonus och jag är nöjd över att jag faktiskt hann läsa någonting den här hektiska månaden.


Böckerna i rangordning (där 1 är bäst):
1. Planeten Frank

2. Den mörka portalen
3. Två hjärtans karameller
4. De första



Mest...
Överraskande: Den mörka portalen (Jag trodde inte fantasy-Sverige kunde komma med mer unik fantasylitteratur)
Sorglig: Planeten Frank (Eller snarare tragisk, med tanke på rasismen och limbo-grejen)
Spännande: Den mörka portalen (Berättartekniken gjorde den svår att lägga ifrån sig)


Bästa...
Karaktär(er): Ellinor - Två hjärtans karameller (Störtskön och inspirerande!), Frank - Planeten Frank (Rolig, skarp och sätter ord på sådant jag själv bara kunnat tänka)
Titel: Faktiskt ingen titel jag verkligen kände "wow!" för.

Läsplaner för december: Just nu läser jag en novell om dagen ur "Folktro", som en sorts julkalender. Sedan vill jag läsa någon mer julig bok, och kanske uppföljaren till Den mörka portalen



måndag 2 december 2019

Den mörka portalen

Tusen tack, Mattias Lönnqvist, för ett spännande recensionsexemplar!

Den mörka portalen av Mattias Lönnqvist är första boken i fantasyserien Oldenasagan. Här följer vi Ella, Tirandim och Marmat, som alla är mellan 12 och 14 år gamla och lever väldigt skilda liv i Oldena. Ella har rymt hemifrån för att börja studera magi, medan Marmat har tvingats till att studera hos de manliga magikerna, trots att han helst vill bli soldat. Tirandim å andra sidan vill inte ha något att göra med magi, då hennes pappa var magiker och försatte hela familjen i skam. Nu har hon flytt och av en slump blir hon istället elev i Skaparens skola.

Oldena är ett sargat land, och det råder stor splittring mellan folket. Magin är inte som den var tidigare och de kvinnliga och manliga magikerna lever helt separerade. Och när Ella och hennes nyfunna vän Wasa av en slump kommer en oväntad sanning på spåret eskalerar allt snabbt. Även Marmat får veta saker om magins värld som varit dolda i femhundra år. Samtidigt växer motståndet mot magin bland de som tror på Skaparen, och onda krafter hotar att släppa lös magiska föremål och varelser som kan hota hela världen.

Historiskt var det västra tornet för kvinnliga noviser, men sedan magigillets splittring för femhundra år sedan har det inte funnits några manliga adepter och därför finns nu enbart kvinnliga noviser. Det mittersta tornet hade samma funktion, men då brukade även magikernas råd samlas där för beslut. I det östra tornet bodde de manliga adepterna, men när gillet splittrades stängdes alla dörrar till det östra tornet igen.
s. 53


* * *

Tre starka stjärnor till den här boken, som efter en dessvärre något seg och långdragen inledning verkligen kom sig och kom att bli oväntat bra. Så här i efterhand kan jag också tycka att inledningen var helt okej, då den gav en bra grund att stå på till storyn som utspelar sig i en väldigt komplex värld. Mattias Lönnqvist har verkligen lagt kraft och energi på att bygga upp Oldena, och det ska han verkligen ha en stor eloge för. 


I mitten av boken sträckläser jag den till och med, för det är makalöst spännande och omöjligt att lägga ifrån sig boken. Tyvärr blir den återigen lite seg en stund senare och mot slutet går det inte så lätt att läsa som man ju kan önska. Efter slutet är jag dock otroligt sugen på att läsa uppföljaren så snart som möjligt, för boken ger verkligen mersmak.

Lönnqvist bjuder på en lättläst, spännande story, och från början hade jag verkligen inte förväntat mig den här vidden. Jag gillar att få läsa från tre väldigt skilda perspektiv, där man följer tre 12-14-åringar i olika delar och situationer i Oldena. Därefter tycker jag åtminstone två av perspektiven vävs ihop på ett imponerande skickligt och snyggt sätt. Det blir dessutom ett väldigt bra driv i storyn då man följer den från två olika håll. Jag väntar dock fortfarande på att få Tirandims koppling till det hela, men kanske kommer den i uppföljaren? 

Boken är dock på många sätt mest en vanlig fantasybok, men det som får den att sticka ut är just den väl genomtänkta berättartekniken med olika perspektiv, samt att uråldrig magi och gammaldags seder blandas med modernitet. Det är så klockrent att dra in saker som homosexualitet i en bok som beskriver en verklighet långt ifrån vår, för det gör verkligen boken unik och väldigt intressant att läsa. Det här är härlig fantasy på ett helt nytt sätt!

Den mörka portalen är blandar uråldriga sagor, mystisk magi och moderna frågor på ett naturligt sätt. Mattias Lönnqvist skriver lättläst och vissa partier är riktigt rafflande. Det är otroligt spännande läsning tack vare berättartekniken med tre olika perspektiv, och det märks att författaren lagt otroligt mycket engagemang bakom både världsbygget och själva storyn. En riktigt imponerande inledning på en serie som jag vill läsa vidare mycket snart!


Betyg: 
    ☆ 

Författare: Mattias Lönnqvist
Förlag: Type & Tell
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 437 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Oldenasagan, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Den mörka portalen
Andra delar i serien: Konflikternas tid
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.