torsdag 30 juli 2015

"Du är aldrig ensam"

Av Sarah Dessen

Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2008 (Engelska) 2015 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 462 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Ingen serie, men författaren har skrivit flera liknande böcker.
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Lock and Key
Annat: 

Handling: Ruby Cooper är van att klara sig själv och hon avskyr att vara beroende av andra och vill därför inte binda sig vid någon. Hon bor ensam med sin mamma, sedan hennes syster flyttade för 10 år sedan och sedan dess har systern inte kontaktat Ruby. En dag sticker hennes mamma hemifrån och Ruby tvingas flytta hem till sin syster, som hon inte känner längre. Rubys liv förändras totalt när hon plötsligt bor i en lyxvilla och går på en privatskola, men hon känner sig verkligen inte hemma. Och hur ska hon göra med alla som försöker hjälpa henne och verkar vilja bli vän med henne? Hon vill inte binda sig och inte vara beroende av någon annan, men kanske är det fel inställning. Har hon faktiskt fått en ny chans att göra om alla misstag och våga behöva andra?


Omdöme: Jag hade inte alltför höga förväntningar på den här boken. Ruby kändes verkligen inte som "min typ", vi är inte direkt lika. Men jag blev ändå förvånad när det visade sig att det här faktiskt är en "mellanbra" bok av alla Sarahs böcker. Som vanligt är det en väldigt mysig känsla i hennes böcker och trots att den här boken inte utspelade sig på sommaren så mycket, utan mest höst och vinter, kändes den somrig.


Bokens handling följer samma mönster som de tidigare böckerna. En tjej möter förändringar och får nya erfarenheter kring vad livet innebär. Lägg till lite vänskap och kärlek och voilá. Trots att det är samma story om och om igen, tröttnar jag helt ärligt inte. Den är faktiskt riktigt genial och fin och kommer med flera viktiga budskap. Handlingen är väldigt förutsägbar, men i förra boken Allt och lite till, blev man faktiskt lite förvånad över slutet, vilket jag dock inte gillade. Glöm det där med nackdelen, det är skönt att vara förberedd... Kärleken i boken är fin och trovärdig.

Bokens språk är vackert, brett, enkelt, smart och roligt. Boken är lång, men det märks inte, för det är bra flyt och man vill bara läsa mer. Alla dialoger tillför mycket då de ibland får en att vilja gråta, ibland skratta och ibland bli arg. I slutet blev jag lite orolig att det skulle bli en ny Allt och lite till, med fel lyckliga slut, men som tur var vände allt i sista stund.

Bokens karaktärer är alla fina. Jag hade lite olika åsikter om Ruby först. Jag gillar den här duktiga huvudpersonen som till slut vågar leva livet mer än Ruby. Ju mer hon förändrades, desto mer gillade jag henne. Hon är smart och en fin person, men det är så sorgligt när hon inte vågar visa sig beroende av andra. Nate gillade jag direkt, men jag ändrade mig lite fram och tillbaka ett tag. Han är verkligen snäll, men sedan kändes det som att han var lite för snäll och inte direkt hade någon personlighet, men han bryr sig så mycket om Ruby, vilket är gulligt. Cora och Jamie gillar jag mycket, de bryr sig verkligen. Och Gervais, så gullig. Och vem hade kunnat tro att Nate och Ruby var så lika?

Betyg:



tisdag 28 juli 2015

Topplista - Sarah Dessen

Idag läste jag ut den senast översatta boken av Sarah Dessen, Du är aldrig ensam. Den var en riktigt bra bok, som dock var sådär i början, men sedan gillade jag den mer och mer. Det är dock inte en ny favorit av hennes böcker, men inte heller ett bottennapp. Men, mer om det i den kommande recensionen som jag planerar till torsdag. Om jag har tid kanske den kommer i morgon i stället, men det lär ni märka. Åter till dagens inlägg. Apropå favoriter och bottennapp av Sarah Dessens böcker hade jag (som ni kanske märkte av rubriken...) idag tänkt göra en lista med alla (sex) böckerna jag läst av Sarah Dessen i ordning från bäst till sämst.

1. Mycket mer än så
2. Mitt perfekta liv
3. Du glömde säga hejdå
4. Du är aldrig ensam
5. Blunda och hoppa
6. Allt och lite till

Efter att ha analyserat min egen lista kan jag jag direkt säga att jag tycker att det finns ett klart mönster. De bästa böckerna översattes till svenska först och nu kommer andra böcker i "serien" ut på svenska, men anledningen till att de kommer senare är för att de inte är... lika bra. Men Du är aldrig ensam tycker jag faktiskt var helt okej och då är den ändå nyast på svenska...

Det här är en serie, eller egentligen ett antal fristående liknande böcker, som jag varmt rekommenderar. De handlar om olika personer, men de utspelar sig i samma miljöer och ibland möter huvudpersonen en person från en annan bok, vilket gör att det känns ännu mer som en serie. Kul idé! Böckerna är ofta somriga och spirar av vänskap och kärlek och handlar mycket om förändringar och att få nya erfarenheter kring saker och de är ofta väldigt djupa, men ändå lättsamma. Språket är fint, men också roligt och karaktärerna är underbara.


söndag 26 juli 2015

"Galgbacken"

Av Ewa Christina Johansson

Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2015
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 140 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 9-13
Serie: Ingen serie, men författaren har skrivit flera liknande böcker.
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Annat:

Handling: Lykkes släkt har hyrt flera stugor på ett landställe de aldrig varit på tidigare. Lykke är mest tjurig, för hennes mobil har ingen täckning. På midsommarafton får Lykke en försenad födelsedagspresent, en berlock, av sin moster. När Lykke står på en kulle tycks hon se en galge med ett rep och längre bort står en flicka. Varför börjar berlocken röra på sig när hon är på kullen? Hur kommer det sig att släkten kom till just den här byn och vad gjorde hennes mormor här när hon skadade sig? Och vem är egentligen Karolina?

Omdöme: Den här boken hade jag förväntat mig skulle vara en smått obehaglig, läskig bok, som skulle passa bra att läsa snabbt. Men, den nådde inte riktigt upp till förväntningarna. Jag tycker inte att den här boken var så läskig. Det var bara lite i slutet, som den blev lite obehaglig, men det handlade inte ens om spöken. Författarens tidigare böcker har varit väldigt spökiga och obehagligt läskiga, men den här var inte lika bra. Men, boken var åtminstone snabbläst.


Bokens handling är okej och jag gillar att författaren blandar dåtid och spöken med nutid och människor. Det känns ganska trovärdigt, men lite för overkligt. Det kändes om att det lämnades mycket frågor efteråt, vilket störde mig. Något annat som störde mig är hur boken är uppbyggd. Alla händelser utspelar sig på samma dag. Visst, boken är ganska kort, men det blir ändå konstigt. Det känns inte trovärdigt och man hinner inte tänka på hur allt hänger ihop förrän boken är slut. Det gör att boken inte blir så spännande. Allt händer för fort. Varför inte bara lägga till 50 sidor och få till spänningen? Boken är väldigt förutsägbar och jag förstod nästan redan från början hur vissa saker hängde ihop.

Boken är väldigt lättläst och går som sagt väldigt fort att läsa, vilket ibland kan vara skönt. Jag gillar inte bokens språk alls, men det är egentligen gjort för lite yngre och de mindre läsvana, så det får man väl ha överseende med. Bokens karaktärer läggs inget fokus på alls, men det hinns väl inte med på 140 sidor? Dock gillar jag inte Lykke, hon är egentligen väldigt osmart, vilket man märker mycket i slutet.

Betyg: 

  

fredag 24 juli 2015

"Pandemonium"

Av Lauren Oliver

Förlag: Bonnier Carlsen                                            

Utgivningsår: 2012 (Engelska) 2013 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 388 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Delirium-trilogin, del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Pandemonium
Andra delar i serien: Delirium, Rekviem, Delirium stories
Annat: Sista kapitlet måste vara det längsta någonsin (88 sidor)!

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar

Handling: Kärlek är en sjukdom. Kärlek är ett brott. Regeringen kontrollerar allt. Skulle du ge upp eller kämpa emot?

Lena flydde till vildmarken och blev en del av den växande motståndsrörelsen. Men hon känner sig inte som en av dem. Hon vill inte bli botad, men hon vill tillbaka till insidan av stängslet, för det är där hon hör hemma. Sakta men säkert lär sig Lena leva med den nya tillvaron i motståndsrörelsen, men oron finns kvar, för är verkligen motståndsrörelsen helt igenom goda? Kan man vara helt god med det hatet som finns på stängslets utsida?


Omdöme: Det var länge sedan jag läste del 1 i serien och därför hade jag den inte i minnet, vilket var lite jobbigt, men sedan kom jag in i boken. Jag tycker att den här boken är bättre än del 1. Den är mer spännande och kärleken känns trovärdigare. Från början tyckte jag att boken var sämre än del 1, men efter ca 150 sidor ändrade jag mig. Bokens är inte så händelserik, men på något sätt är den spännande ändå. Beror nog på den intressanta kärlekshistorien som utvecklas under bokens gång. Egentligen är boken ganska förutsägbar, men det stör mig inte.

Bokens språk är helt okej med ett bra flyt, men omärkvärdigt. Varannat kapitel är i dåtid och varannat i nutid och dåtiden är från när Lena kommer till motståndsrörelsen. Jag tyckte att det var rörigt i början, men sedan gillade jag det mer och mer, för då får man en bättre förståelse för saker och ting. En negativ sak med det är att man ibland kunde få reda på att en person i dåtiden skulle överleva, för att den fanns i nutid. T ex (spoiler) När Tack och Hunter var borta, så visste man att Tack levde, för han finns i nutiden. (Slut på spoiler)

Bokens karaktärer gillar jag inte så mycket. Lena tycker jag mer om i den här boken än förra. Då var hon så feg och påverkad av alla regler, medan hon nu är så tuff och mycket starkare. Dock fortfarande ingen favorit! Julian däremot, en underbar karaktär jag älskar. Han är modig och snäll, även om han från början var ganska feg så vågar han tillslut vara sig själv och det gillar jag. Det är också ganska roligt att läsa om honom, för ibland kan han kännas som ett litet barn när han frågar Lena om kärlek/deliria, han vet ju ingenting om det. Jag vet inte varför jag gillar honom så mycket, men han förändras så mycket. Jag gillar inte någon från motståndsrörelsen så mycket, de är okej men inte märkvärdiga.

Omslaget till boken är verkligen snyggt. Jag kom ihåg att omslaget till del 1 hade ett ansikte vid titeln, men jag såg inget på den här boken, så jag trodde inte att det var något här. Men sedan såg jag konturerna av en mun och såg att så var det visst. Väldigt vackra omslag där ansiktena verkligen döljs. Den här boken liknar Rör mig inte-trilogin lite tycker jag. (Spoiler) Julian = Warner, som blir god och egentligen inte var "ond". Alex = Adam, rebellen. Båda slåss om Lenas hjärta, men vem ska hon välja? Jag hoppas på Julian, för Alex känns som om han kommer blir lika tjurig som Adam, vilket jag inte gillade. (Slut på spoiler)


Betyg:




(På gränsen till 5/5 stjärnor)


onsdag 22 juli 2015

"En andra chans"

Av Anne Cassidy

Förlag: Tiden (Finns inte längre, boken tillhör Rabén & Sjögren nu)
Utgivningsår: 2004 (Engelska) 2007 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 303 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: En andra chans, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Looking for JJ
Andra delar i serien: Se dig inte om
Annat: 

Handling: Jennifer Jones är 10 år när hon dödar sin kompis med ett baseballträ. Hon hamnar i fängelse och släpps ut sex år senare. Folk börjar leta efter henne och hon tvingas dölja sig för privatdetektiver som har kommit alldeles för nära hennes ort. Men hon har ett litet övertag. Jennifer Jones finns inte längre. Numera heter hon Alice Tully. Hon har vänner, ett jobb och en pojkvän och ingen, förutom hennes övervakare och fängelsechefen vet sanningen. Alice tvingas ofta ljuga och hon påverkas mycket av det förflutna, men är det verkligen rätt att dölja historien för den man älskar, även om det kan förstöra den nya tillvaro man byggt upp? Och är Alice helt säker i sin nya identitet?


Omdöme: Jag är faktiskt av lite delad åsikt efter att ha läst den här boken. Jag är inte riktigt överens med mig själv. Jag gillar bokens handling, som är väldigt sorglig och hemsk, men det är också ett viktigt ämne som tas upp och den är speciell. Ibland kan jag dock tycka att saker går till överdrift och blir lite för brutala och bara överdrivna. Boken är lagom händelserik och ofta spännande, men ganska förutsägbar. Bokens budskap är viktigt - Människor kan förändras och jag tycker att författaren får fram det på ett bra och minnesvärt sätt. Jag vet inte helt vad jag tycker om boken, men jag tänker åtminstone läsa fortsättningen.


Bokens språk är det inget speciellt med, det flyter oftast på bra. Boken är indelad i delar, först från Alices och sedan Jennifers perspektiv. Alices perspektiv är alltså i nutid och Jennifers i dåtid. Jag tycker idén är god, men författaren har inte lyckats få Jennifer-delen att flyta på lika bra och jag tycker ofta att saker kan gå till överdrift där, som t ex mordet och saker som hände innan. Det är ändå bra med dåtiden, för då får man en förståelse över varför Jennifer egentligen gjorde vad hon gjorde och då blir boken ännu sorgligare och bättre.

Bokens karaktärer föll mig inte riktigt i smaken. Jag gillar definitivt inte Jennifer, även om hon haft en jobbig uppväxt och det är synd om henne. Hon är elak och... läskig. Alice däremot känns verkligen som en helt annan person och henne gillar jag lite. Hon är såklart lite trasig och inte den starkaste, men jag beundrar henne för att hon verkligen försöker leva med det hon gjort utan att förneka något. Jag kan ändå inte säga att jag gillar henne, men det beror nog mest på att man inte lär känna henne eller någon annan så mycket.

Betyg: 

  

(På gränsen till 4/5 stjärnor)

måndag 20 juli 2015

Smycken från böcker

Förlåt för en lite konstig rubrik, men jag kom helt ärligt inte på någon bättre. Idag, i brist på idéer till intressanta blogginlägg tänkte jag göra ett lite konstigt inlägg. Jag tänkte nämligen visa upp fyra smycken jag har som "kommer från" olika bokserier. Ni kanske kan gissa ungefär vad det rör sig om...


Först och främst är det ett halsband från Divergent med de tre fåglarna Tris har tauerade vid nyckelbenet. Det önskade jag mig i födelsedagspresent förra året. Halsbandet finns på Science fiction-bokhandeln, (sfbok.se), som verkligen är en drömsida för alla som är något slags fan av olika filmer och bokserier. De har massa olika prylar från serier. 

Sedan har jag den klassiska härmskrikan från Hungerspelen i form av en halsbandsberlock. Jag har också ett armband med en pilbåge och härmskrikan på. De fick jag för kanske två år sedan i födelsedagspresent då jag var en stor Hungerspelen-älskare, vilket jag inte riktigt är längre. 

Sist har jag två berlocker i form av Dobby och Hedvig från Harry Potter. Historien bakom är helt enkelt att jag köpte dem när jag var på The making of Harry Potter i England. Egentligen skulle man ha dem på ett speciellt armband, men jag tyckte inte om det så mycket, så jag köpte bara berlockerna. Jag har dem just nu på en kedja som halsband, men jag funderar på att göra örhängen av dem. Vi får se...

Jag tycker verkligen att det är kul att ha sådana här saker och det visar ju verkligen hur stora dessa bokserier är. Dessvärre tror jag att deras storhet beror mycket på att de har blivit film och då har många fått upp ögonen för dem. Det här är dock smycken jag sällan använder, men Harry Potter-halsbandet hade jag faktiskt på mig så sent som förra veckan. Man känner sig faktiskt lite stolt när man skylter med smyckena som kommer från dessa fantastiska bokserier!

lördag 18 juli 2015

"Jellicoe road"

Av Melina Marchetta

Förlag: X-publishing (Finns inte längre, boken finns på Gilla Böcker nu)
Utgivningsår: 2006 (Engelska) 2012 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 351 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: On the Jellicoe road
Annat:

Handling: Sjuttonåriga Taylor minns inte mycket från sin barndom. När hon var elva lämnades hon på 7-eleven i Jellicoe av sin mamma. Idag bor hon på Jellicoe school och har Hannah som tar hand om henne. Samtidigt som eleverna på skolan utkämpar territoriekriget mot jellisarna och kadetterna försvinner en person som står Taylor nära på ett oklart sätt. Taylor inser snart att det finns mycket som dolts för henne kring sin barndom. Vad har Hannah för betydelse i det hela, och barnen som var med om bilolyckan på Jellicoe road för tjugotvå år sedan? Och hur viktigt är och hur allvarligt ska Taylor egentligen ta territoriekriget?


Omdöme: Jag skäms, verkligen skäms, att jag tvekade och slog igen boken förra året utan att läsa klart den. Jag tyckte inte att den var bra, men oj, det får jag äta upp. Den här boken är helt underbar. Karaktärerna, språket, handlingen och den skickliga ihopbindningen mellan nutid och dåtid. Det är genialt. Känner redan nu att det här kommer bli en sådan där obehagligt lång recension...


Till att börja med: Bokens handling är verkligen helt underbar och den sticker verkligen ut. Jag tycker att idén med att skriva två parallella berättelser från olika tider är väldigt bra och sedan har de båda berättelserna bundits ihop på ett skickligt sätt. Genom bokens gång fick man hela tiden reda på nya saker om Taylor och det som hände för länge sedan och då kunde man tillslut lista ut kopplingen mellan händelserna. Bokens handling innehåller spänning, mysterier, sorg och kärlek. Boken är väldigt sorglig ofta, men man blir ändå ofta glad för Taylors skull och de från dåtiden. Och kärleken mellan x och x som finns där hela tiden gör en så himla glad och... Jag vet inte. Den är bara så verklig och helt underbar. Man bara måste få veta hur det ska gå för dem och man vill så gärna att de ska bli ett par.

Bokens språk är vackert och fantastiskt underbart. Från början var den lite seg, tyckte jag när jag började läsa den för länge sedan. Men nu tyckte jag att den flöt bra från början, kanske för att jag var beredd på att början skulle var lite seg. Det är ett vackert språk som används och det känns både modernt och gammaldags. Från början trodde jag faktiskt inte att boken utspelade sig i nutid. Boken har verkligen fina beskrivningar och allt känns så verkligt och så vackert och underbart och man vill bara leva i den här världen själv.

Bokens karaktärer är verkligen helt fantastiska. Alla är mina favoriter på olika sätt. De beskrivs så vackert och man beundrar dem alla, även de som från början var "elaka". Jag kan inte komma på vem av personerna som jag gillar mest. Däremot så älskar jag verkligen den fina, trevande vänskapen som kommer upp mellan Taylor, Chaz och Jonah, trots att de egentligen är fiender. Det är så vackert och man får sådan lust att bara gråta och skratta... Jag gillar också mycket hur alla karaktärer förändras från början till slutet. Det bevisar så mycket; människor kan förändras och de är inte alltid som man tror. När jag tänker efter är Jonah min favoritkaraktär. Från början gillade jag honom verkligen inte, men nu älskar jag honom. Han är så tuff utanpå, men där inne döljer sig verkligen en underbar människa som man inte kan annat än älska, för att han tillslut vågar visa sitt riktiga jag.

Den här boken är bland de bästa jag läst, kanske till och med den bästa, och jag ska vara helt ärlig nu: Jag vill verkligen leva där i Jellicoe, träffa alla underbara människor och vara med i territoriekriget. Jag är faktiskt väldigt avundsjuk på alla personer som får leva där!

Betyg: 

   

torsdag 16 juli 2015

Grattis bloggen!

Jag må den leva. Jag må den leva... 

Japp, idag fyller min blogg 1 år. Känns ganska konstigt att jag har haft den så länge ändå. Min blogg har nu nått ungefär 3000 sidvisningar, vilket är mer än jag någonsin trott. Är det verkligen någon som sitter och läser vad jag skriver? Verkar faktiskt så...

Sedan jag började blogga har jag hittat andra bokbloggar och kunnat få tips på böcker som jag annars aldrig skulle ha läst, vilket är väldigt roligt. Jag har också kunnat dela med mig av mina boktips och förhoppningsvis inspirerat andra till att läsa. Något man oftast inte tänker på när man skriver (i alla fall jag) är att man hela tiden utvecklar skrivandet. Nu har jag bloggat i ett år och när jag kollar tillbaka på mina första inlägg märker jag en klar skillnad.

Här har ni ett utdrag ur min första recension (på Divergent), som jag då tyckte var jättelång och var väldigt stolt över:

"Väldigt bra bok. Jag gillade karaktärerna väldigt mycket, speciellt Beatrice. Även Four gillade jag, för han var så mystisk och intressant som karaktär. Det enda negativa jag kan komma på är att själva handlingen kom igång ganska sent, för i början var det mest som en uppbyggnad för själva handlingen sedan. Och när handlingen började på riktigt var det inte så mycket kvar av boken… Men i slutet så tyckte inte att det gjorde något ändå. Det var bra att boken innehöll en massa olika genrer, som dystopi, kärlek, spänning."

Och här ett utdrag ur min senaste recension på en bok som fick 5/5 i betyg av mig (Himlen börjar här):

"Ja, vad ska man säga! Den här boken är helt underbar. Den är självfallet galet sorglig, men ändå så kan man finna lycka i den, vilket jag tycker är skickligt gjort av författaren. Boken är verkligen händelserik och var oväntat nog ganska spännande, för man fick reda på olika hemligheter om Bailey och mamman, som gjorde att man ville läsa vidare. Boken är skriven på ett fint sätt och man får många olika tankar när man läser.


Bokens språk är helt wonderful. Det är ett sådant bra flyt, trots att språket ändå är vackert och lite "tyngre". Den här boken gick väldigt snabbt att läsa, för det var verkligen ett sådant bra flyt och man vill hela tiden läsa mer, för att få veta hur det skulle gå för Lennie. Språket är väldigt unikt och boken kan locka till tårar och nästa stund skratt.


Bokens karaktärer är även de en sort för sig. Alla karaktärerna gör en så enormt glad och de är alla väldigt roliga och intressanta. Jag gillar de små "sakerna" alla gör. Som Lennies mormor som tror att en blomma hon har visar hur Lennie mår. Och Joe, som kommer med croissanter mm och verkligen är så underbart charmig. Och Lennie, som skriver små dikter och citat på lappar och gömmer lite varstans. Hur kan en författare ens komma på en sådan sak? Alla de här sakerna gör att de känns ännu mer verkliga och det känns verkligen som att man lär känna dem."


Det är ju ganska stor skillnad, vilket känns skönt, för det betyder ju att bloggandet verkligen har varit något positivt som utvecklat mitt skrivande, min tankegång om böckers handling mm och varför författaren valt att göra på ett speciellt sätt och även hur jag ser på böckers uppbyggnad mm. Det där lät ju som värsta utvärderingen i skolan...


I dagsläget har jag inga planer på att sluta blogga, men någon gång kommer det ju ske, ingen lever ju för evigt. I början av mitt bloggande skrev jag nästan bara recensioner, men idag skriver jag mer blandade inlägg, vilket var något jag ville från början, men jag hade helt enkelt ingen inspiration. Idag har jag många idéer till inlägg och jag tycker att det blir bara roligare och roligare att blogga.

Så, återigen grattis till min blogg på ettårs-dagen och tack till alla läsare som faktiskt tycks bry sig om vad jag skriver och vill läsa!

* * *

Jag har funderat på att jag kanske ska göra en facebook-sida till min blogg, så att man lättare kan se när jag uppdaterar mm. Någon som har erfarenhet kring det? T ex, är det en sida man ska göra och ser man den som skrivit (jag då) kontos namn? Jag vill inte lämna ut efternamn, så därför undrar jag. Kommentera gärna om ni har några tips!

onsdag 15 juli 2015

En bild säger mer en tusen ord...

...och det tänkte jag använda mig av i dagens inlägg. Den senaste veckan har jag varit ute på äventyr i södra Sverige med familjen och nu tänkte jag berätta lite om det. Av erfarenhet vet jag att mina inlägg kan bli väldigt långa med mycket text som jag inte tror så många orkar läsa. Så upplägget för dagens inlägg blir istället ett antal bilder med lite text till. (Får väl se hur det går med det...) Klicka på bilderna så blir de större. Magiskt va?

Resan började för min del förra söndagen med bussresa till Småland. Det var bara ca 15 personer på bussen, så det var lugnt och skönt! Jag hade med mig Jellicoe road som mitt enda sällskap, men det räckte. Gud vilken bok alltså! När jag var framme blev jag upphämtad av min mormor som har landställe i Småland. 

Min väska var fylld av mjöl, bröd, pasta mm, då jag är glutenintolerant. Därför var jag tvungen att ha en pinsamt stor väska, som bara till hälften fylldes av kläder... (Bilden visar bara runt hälften av allt glutenfritt som jag tryckt ner i väskan...)


Hos mormor bakade vi, med vissa svårigheter. Vi skulle göra ett mjukt bröd och även fast glutenfria degar ska vara kletiga var vår mer som en smet än en deg och att rulla den var helt omöjligt... Tillslut blev brödet ändå okej även om det blev ganska hårt och kompakt, men det löste vi genom att värma bröden i micron innan vi åt dem. Vi bakade också havreflarnskorgar, men de ville inte hålla sig som korgar utan sjönk ihop... Men goda var de!

 På tisdagskvällen kom resten av familjen och vi hade två sköna vilodagar innan Den Stora Dagen. Bland annat åkte vi in till "staden" och kollade lite i affärer. Det finns alltid så mycket roliga kläder i de lite mindre orterna och där hittade jag ett linne.



På fredagseftermiddagen packade vi in oss i bilen och åkte till Klavreström i Växsjö-trakten för att åka Zip-line. Det är som en slags linbana man åker mellan plattformar, men det går väldigt fort. Det var min idé, för efter att ha läst Divergent, där de gör det, ville jag testa. Där vi var är norra Europas största Zip-line.

 

Det var en väldigt rolig och häftig upplevelse och jag, som inte är höjdrädd, kunde njuta mycket av den fantastiska utsikten och farten man fick upp. Vi hade tur med vädret. Det var lagom varmt och moln. Själva anläggningen var häftig och det fanns ett torn som låg 20 meter över marken där man snart skulle kunna sova, vilket lät häftigt och lite galet. Vi åkte som högst ca 20 meter över marken, men det finns en bana som går ca 50 meter över marken. Nästa gång så...


På vägen hem stannade vi i Söderköping för att äta glass på Smultronstället. Det är en häftig glassrestaurang med unika glasskompositioner. Vi fick köa i ca 1 timme innan vi fick bord, men det var det värt. De flesta glassarna var dock väldigt stora, så jag och mamma delade på en glass. Trots familjens många allergier gick det bra och glassen jag beställde innehöll gluten, men då bytte de bara just den kulan. Smidigt! 


Som dekoration till min glass var det en liten lampa, som man fick ta med sig hem. Jag insåg att den kunde fungera bra som läslampa, för den sattes fast med en klämma och sladden var böjbar. Jag har en läslampa sedan tidigare, men den är inte så bra, så det var ju roligt!

Ja, nu blev det ju ganska mycket text ändå. Men, men. Resan har varit superrolig och att åka zip-line är verkligen något jag vill göra igen. 

måndag 13 juli 2015

Ibland är jag feg...

...och idag är ett sådant tillfälle. I morse tog jag upp boken Det borde finnas regler. Jag såg för ett tag sedan att den filmatiseras just nu och kommer ut någon gång i höst och därför tänkte jag att det kunde vara kul att läsa den, då det är en svensk bok och svensk film. Nu har jag läst några kapitel, men jag tänker stanna där. Jag gillar inte att sluta läsa en bok mitt i, speciellt inte så tidigt, men ibland är jag faktiskt lite feg och gör det ändå. Jag borde ju ha lärt mig efter att ha dissat Jellicoe road totalt (som jag för övrigt tänkte recensera någon gång den här veckan), som jag nu insett att jag Älskar med stort Ä.

I alla fall, anledningen till mitt drastiska och fega beslut är speciellt språket. Jag tycker att det är alldeles för "slarvigt" och "fult" om man nu får säga så. Det är skrivet som något slags talspråk och det blandas i engelska ord och talspråk i nästan varje mening. Usch. Det är något jag har väldigt svårt för, jag menar om nu läser en bok ska den väl inte vara som en film eller talspråket bland oss ungdomar? Nej, inte enligt mig i alla fall, men jag förstår att många icke läsvana nog tycker om boken, för att den är så ungdomligt skriven och man kan känna igen sig mycket i språket. Och när man precis läst Himlen börjar här och Jellicoe road, bägge med underbart vackra språk, går det helt ärligt inte att hitta in i en sådan här bok. Och jag har som i princip alla ungdomar hamnat i det här fula talspråket med "ba", "typ", "liksom" mm, men jag anstränger mig verkligen för att inte använda dessa ord. Det låter ju så hemskt fult! Och vad tänker jag då när det här språket används i en bok?

Förlåt, förlåt. Nu blev jag kanske lite för negativ här. Den här boken kanske är helt underbar och säkert hutlöst rolig, men jag tror inte att det är boken för mig. Och om jag nu ser flera recensioner med bara positiva ord kan det hända att den här boken hamnar på min att läsa-lista igen, men just nu är den markerad med rött. (Okej, så allvarligt är det inte).

Och förresten ni la kanske märke till att jag skrev att anledning speciellt var språket. Men en annan anledning är att efter den korta bit jag läst tycker jag att det känns som att boken passar mycket bättre för lite äldre, på grund av handlingen.

* * *

Senare i veckan planerar jag för ett inlägg om förra veckan som jag tillbringade i Småland, ett speciellt inlägg på torsdag och en recension. Sedan har jag fått lite nya idéer till ett blogginlägg, men vi får se när det kommer.

lördag 11 juli 2015

"Skärvor av J"

Av Magnus Ljunggren

Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2014
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 287 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 14/15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Annat: 

Handling: Sara och Julia var bästa vänner fram till sexan. Efter det har de knappt pratat. Men en kväll 3 år sedan ringer Julia och de träffas och pratar som om inget hänt. Dagen efter hoppas Sara att de kanske ska bli vänner igen. Hon väntar på Julia i skolentrén, men hon kommer aldrig. Sara känner sig sviken, men hon inser att Julia faktiskt är borta. Har hon stuckit till London som hon sa att hon ville? Eller har det faktiskt hänt något?

Omdöme: Den här boken lät verkligen riktigt spännande och idén kändes lite extra speciell och bra. Tyvärr kändes boken ganska överdriven i vissa delar och vissa händelser kändes väldigt orealistiska. Annars tyckte jag om handlingen mycket och jag gillade att boken var spännande och lite mystisk och att man hela tiden fick reda på nya saker om Julia. I vissa delar tycker jag att handlingen var lite ogenomtänkt. Det kändes som att boken inte var helt färdig och vissa saker fick jag inte ihop. 


Bokens språk och karaktärer fann jag inte speciellt eller speciella på något sätt. Språket var ganska lättläst och ungdomligt. Angående karaktärerna tyckte jag mycket om Julia, hon känns så tuff och vågar vara sig själv. Sara och vissa av de andra karaktärerna tyckte jag ofta betedde sig konstigt och det störde mig lite. De andra karaktärerna gillade jag inte så mycket, de kändes ganska "halvfärdiga". 

Boken har ett väldigt viktigt budskap och handlingen känns väldigt modern, trots det kan boken ibland kännas väldigt omodern, vilket jag tyckte var konstigt. På grund av handlingen passar boken äldre bättre än de i min ålder och därför gillade jag den inte så jättemycket. 

Betyg: 

    

torsdag 9 juli 2015

Böcker som blir film (någon gång...)

Jag hittade en lång lista med ungdomsböcker som någon gång ska bli film. På listan finns 135 böcker (!) plus några till ovanför och alla är i Young adult-genren. Jag förstår inte vem som ska hinna göra film av alla dessa böcker och de flesta är dessutom beräknade till år 2016 och 2017. Jag kollade igenom listan och här hittar du hela listan. Nu tänkte jag skriva upp de filmer som jag vill se från listan. Det är bara filmer av böcker jag läst eller om jag påbörjat en serie. Sedan finns det många filmer på listan där jag vill läsa boken, men inte har gjort det. Jag har ju några år på mig...

2015:
• Paper towns
• The maze runner: The scorch trials
• The hunger games: Mockingjay part 2

2016:
• Miss Peregrine's Home for Peculiar Children
• Allegiant part 1
• Shadowhunters (TV-serie)
• Legend
• Looking for Alaska

2017:
• Allegiant part 2
• The maze runner: The death cure

Någon gång:

• Graceling
• I'll give you the sun
• The sky is everywhere
• We were liars
• Wonder
• The young world
• Shatter me (TV-serie)

tisdag 7 juli 2015

"Himlen börjar här"

Av Jandy Nelson

Förlag: Gilla Böcker

Utgivningsår: 2010 (Engelska & svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 268 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13/14+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The sky is everywhere
Annat: 

Handling: Lennie är sjutton år. Hennes mamma försvann utan spår när Lennie bara var några år gammal. Nu bor hon med sin mormor, morbror och älskade syster Bailey. Bailey och Lennie är så nära varandra trots att de är varandras raka motsatser. De lovar varandra att de aldrig ska göra som deras mamma gjorde, lämna den andra. Ändå är det just vad som händer. Bailey dör och lämnar Lennie kvar. Sorgen är oerhörd och Lennie inser snart hur mycket hon förändras efter systerns död. Hon kan inte längre leva i skuggan, utan nu måste hon våga ta plats. Och trots den oerhörda sorgen hittar Lennie äntligen den stora kärleken. Men är det verkligen okej att vara lycklig och kär när det enda man borde göra är att sörja sin bortgångna syster? Och vad ska Lennie ta sig till för att överleva när sorgen är så stor?


Omdöme: Ja, vad ska man säga! Den här boken är helt underbar. Den är självfallet galet sorglig, men ändå så kan man finna lycka i den, vilket jag tycker är skickligt gjort av författaren. Boken är verkligen händelserik och var oväntat nog ganska spännande, för man fick reda på olika hemligheter om Bailey och mamman, som gjorde att man ville läsa vidare. Boken är skriven på ett fint sätt och man får många olika tankar när man läser.


Bokens språk är helt wonderful. Det är ett sådant bra flyt, trots att språket ändå är vackert och lite "tyngre". Den här boken gick väldigt snabbt att läsa, för det var verkligen ett sådant bra flyt och man vill hela tiden läsa mer, för att få veta hur det skulle gå för Lennie. Språket är väldigt unikt och boken kan locka till tårar och nästa stund skratt.

Bokens karaktärer är även de en sort för sig. Alla karaktärerna gör en så enormt glad och de är alla väldigt roliga och intressanta. Jag gillar de små "sakerna" alla gör. Som Lennies mormor som tror att en blomma hon har visar hur Lennie mår. Och Joe, som kommer med croissanter mm och verkligen är så underbart charmig. Och Lennie, som skriver små dikter och citat på lappar och gömmer lite varstans. Hur kan en författare ens komma på en sådan sak? Alla de här sakerna gör att de känns ännu mer verkliga och det känns verkligen som att man lär känna dem.

Det enda med den här boken som inte var helt bra var att det hände lite överdrivna saker ibland. (Ni som läst kanske förstår vad jag menar). Förutom det hade boken verkligen allt och det är en bok jag sent kommer gömma.

Betyg: 

 

söndag 5 juli 2015

Andra gången gillt...

I fredags öppnade jag den här boken för andra gången. Förra gången var någon gång i höstas. Då kom jag till sida 50 ungefär. Jag insåg att det inte var en bok för mig, vilket jag efter att ha läst massvis med fina och positiva ord om denna bok ångrat djupt. Så ja, nu sitter jag här igen och hoppas att det den här gången ska gå bättre. Jag har redan läst längre än förra gången, så jag vet inte, kanske har jag breddat mitt sinne för annorlunda böcker sedan förra gången. Jag har också hört nu att boken skulle vara ganska seg i början, men att den blir bättre sedan. Man kanske kan säga att jag nu är förberedd på vad som komma skall, så vi hoppas att jag kan läsa ut denna boken nu.

Nej, nu ska jag fortsätta läsa. Önska mig lycka till!


fredag 3 juli 2015

Var är alla svenska böcker?

Jag har insett en sak. Eller ja, jag kom att tänka på det just nu, men jag har väl varit medveten om det sedan tidigare. Jag har tänkt på hur få böcker jag läser som faktiskt är svenska. De flesta är utländska och de flesta är amerikanska eller brittiska.

Sedan jag började räkna och skriva upp böckerna jag läst (16 juli 2014) har jag läst 50 böcker. Av dessa 50 böcker är enbart 12 stycken svenska. Det är lika med 24% av alla de 50 böckerna, vilket ju är skrämmande lite. Och ja, de flesta av de böckerna är just vardagliga böcker och några handlar om spöken mm. Av de utländska böckerna är de flesta amerikanska, men det finns även några från andra länder, som t ex Irland, Finland, England och Tyskland.

När jag var yngre så var nog fler böcker jag läste svenska, men ju äldre jag blir, desto färre av böckerna jag läser är svenska. Jag vet egentligen inte varför det är så. Jag kan tänka mig att det kan ha något att göra med att det inte skrivs så många ungdomsböcker inom de genrer jag gillar av svenska författare. Jag gillar dystopier och vänskaps- och kärleksgenren bäst. Dock så är flera av romanerna om vänskap och kärlek jag läser skrivna på svenska, men det finns ändå många som är utländska. Men ta till exempel alla dystopier, hur många dystopier finns det som är svenska? Ja, det finns självklart några, men de mest kända är ändå amerikanska och utländska.

Jag undrar vad det här egentligen beror på och det är ju också lite trist när man inte kan hitta så många böcker från Sverige. Jag menar, det finns väl inget som säger att svenskar inte är lika bra författare som t ex amerikaner? Så är det ju inte, men det är ju så att det är en annan situation i t ex USA och då kanske författare får annan inspiration till sina böcker, t ex dystopier, och det är ju en väldigt intressant genre. Jag tycker också att de svenska ungdomsböckerna vi har liknar varandra väldigt mycket, medan man kan hitta flera tiotal med amerikanska ungdomsböcker som alla är unika. Det kanske är så att det redan ges ut så många böcker i USA och att det därför krävs lite kreativa och unika idéer för att boken ska kunna ges ut, medan det i Sverige inte skrivs lika mycket och då krävs det inte lika intressanta och unika böcker, för att man ska kunna få sin bok utgiven. Det där lät nog bättre när jag tänkte det än när jag skrev det...

Förlåt om det här blev lite virrigt och rörigt nu och ja, det finns säkert en annan anledning, men det här var lite tankar jag snabbt skrev ner, för jag tycker att det här är ett ganska intressant ämne.

Som tidigare nämnt finns det ju många bra böcker skrivna för yngre som är svenska, men ju äldre man blir, desto färre blir dem. Men, det finns väldigt många böcker för vuxna som är skrivna av svenskar, så lite konstigt är det ju allt. Nu tänkte jag, för att fullända det här inlägget, ge lite tips på svenska ungdomsböcker som jag gillar.

Okej, det här var svårare än jag trodde...

• Lex bok av Sara Kadefors (Recension här)
En rolig och utstickande bok, som verkligen känns så anti, att man inte kan låta bli att skratta. Bra språk och karaktärer.
• Only väg is upp, Stjäla the snow, Make it stort av Emmy Abrahamsson (Recension här (del 1) )
Rolig serie som ofta lockar till skratt. En typiskt lättläst bok som är skriven på ett ungdomligt sätt och har en rolig handling.
• I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell (Recension här)
Sorglig och gripande bok, som ändå ofta är underhållande. Med ett lättläst språk och ett viktigt budskap.
• Engelsforstrilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren (Inga recensioner)
En annorlunda spännande serie som många nog kan känna igen säg i. Långa böcker med ett ungdomligt språk och väldigt utstickande karaktärer. Cirkeln, del 1, har blivit film.
• Flyga högt av Katarina von Bredow (Ingen recension)
Den bästa av författarens många ungdomsböcker. Bra karaktärer, handling och språk. Många vändningar och man blir verkligen med i boken och handlingen. En av de bästa svenska böckerna jag läst.
• Natthimmel av Sofia Nordin (Ingen recension)
Den bästa av författarens många ungdomsböcker. Fina karaktärer och språk och en annorlunda handling. Trots att den är lite sorglig, blir man ofta glad när man läser.

Som ni kanske märkte var de flesta av mina tips "vanliga" ungdomsböcker om vänskap och kärlek, men en spännande serie tipsar jag i alla fall om!



torsdag 2 juli 2015

Månadssammanfattning: Juni 2015

Antal böcker: 7 st
"Enklav" av Ann Aguirre
"Lex bok" av Sara Kadefors
"Maze runner: I vansinnets öken" av James Dashner
"Outtalat" av Sarah Rees Brennan
"Kanske är det allt du behöver veta" av E. Lockhart
"Vit som snö" av Salla Simukka
"Himlen börjar här" av Jandy Nelson

Kommentar: Många fler jämfört med maj och dessutom var det flera nya favoritböcker med också. Flera böcker överraskade mig också mycket och alla var väldigt unika, annorlunda och intressanta. Och sidorna tror jag blev ett nytt rekord. Det var väldigt svårt att säga vilken bok som var bäst, alla var i hög klass.

Antal sidor: 1998 st

Bäst  - "Minst bra":

1. Outtalat av Sarah Rees Brennan
2. Himlen börjar här av Jandy Nelson
3. Maze runner: I vansinnets öken av James Dashner
4. Lex bok av Sara Kadefors
5. Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart
6. Vit som snö Salla Simukka
7. Enklav av Ann Aguirre

Mest...
Överraskande: Lex bok av Sara Kadefors, Outtalat av Sarah Rees Brennan
Sorglig: Himlen börjar här av Jandy Nelson, Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart
Spännande: Outtalat av Sarah Rees Brennan

Favorit...
Karaktär(er): Kami, Angela, Ash och Jared - Outtalat, Lennie - Himlen börjar här, Lex - Lex bok
Titel: Himlen börjar här, Kanske är det allt behöver veta
Citat: Det fanns många sorgliga och fina citat i Himlen börjar här och många roliga citat i Outtalat. Jag valde några av flera bra citat här.


Angela kastade en blick på Kami innan hon återgick till sitt blänga-på-Jared-maraton. 
”Jared tänker jag inte kalla dig”, sa hon bestämt. ”Det blir för konstigt. Jag kallar dig för Carl istället.”
Jared rynkade på pannan. ”Men jag vill inte bli kallad för Carl.”
”Intressant invändning, Carl”, svarade Angela och sken upp. 

” ”Kami, det här är min mamma”, fortsatte Ash dämpat. ”Kom, så går vi och ser oss omkring lite i trädgården”, sa han sedan och föste henne därifrån, fortfarande med handen på hennes rygg.
”Trädgårdsskötsel är något som fascinerar mig”, sa Kami allvarligt. ”Berätta om växtgödning, Ash.”
”Jag vet inte, vi har ju inte känt varandra så länge och det känns som ett lite vågat samtalsämne”, svarade Ash. 
-Outtalat 

That's a misconception, Lennie. The sky is everywhere, it begins at your feet. 

-Himlen börjar här