lördag 26 september 2020

Som att komma hem


Klockan har slagit halv tolv och även de morgontrötta mässbesökarna har anlänt till Svenska Mässan. Man ser knappt golvet för alla som trängs bland montrarna, med färgglada bokkassar i händerna. I B-hallens tak snurrar Bonnierförlagens enorma banderoll och högtalare från olika scener överröstar varandra. Var man än vänder blicken finns mer att upptäcka, och man känner sig så vilsen, men samtidigt helt hemma... 

Men inte i år.

I år saknar vi allt det där. Vi saknar trängseln, det berusande folkvimlet. Vi saknar gemenskapen, inspirationen, glädjen. Vi saknar till och med den svindyra, helt okej lunchen som man slängde i sig i all hast, om man hade tur sittandes, oftare ståendes. 

Att gå på Bokmässan är lite som att komma hem. Att vara omringad av människor som också har skrattat och gråtit till böcker och förtrollats av det skrivna ordet. Det finns en outtalad gemenskap i Göteborg sista helgen i september varje år. Flera tiotusen människor ingår och det som förenar oss alla är kärleken till det skrivna ordet och i en allt mer digitaliserad värld blir gemenskapen på Bokmässan viktigare än någonsin. 

Och när tåget på söndagskvällen rullar in mot Stockholm känner jag mig som Harry Potter när han återvänder till det dystra Privet Drive 4. Allt är tystare, mörkare. Bara bokkassarna bevisar att det var på riktigt, att det inte var någon dröm. Och då är det bara att börja räkna dagarna tills jag får återvända till mitt andra hem. 362... 361... 360... 

I år tog nedräkningen mig bara till vardagsrummet och Bokmässan Play. Det är när jag sitter där i soffan som jag inser hur mycket jag saknar att armbåga mig fram genom folkmassan, gå vilse bland montrarna och flanera mellan seminarier och scensamtal. För att åka till Bokmässan är som att komma hem och i år känns det mer än någonsin. 

Så hoppas att vi får ses i Göteborg nästa år. Hoppas.

/Lexie


Det här inlägget är en del av en Bokmässestafett. Här finner du hela stafettens schema. Jag tog över stafettpinnen från Bokdivisionen och klockan 12.00 fortsätter stafetten hos Västmanländskans bokblogg
___________________________________________________________________

Snart på Bokmässan Play – 3 tips

12.00 - 12.40: 
I fokus: Peter Fröberg Idling, Jack Werner, Mats Strandberg, Jenny Jägerfeld
Ett samtal om böcker på temat skräck. Länk!

12.00 - 12.30:
Förändra för framtiden
Om hur vi ställer om till en hållbar livsstil, med Magnus Carlsson, Johanna Stål med flera. Länk!

12.00 - 12.30:
Hur lång är en armlängd?
En diskussion om public services roll i demokratin. Hur är man opartisk när staten betalar? Länk!

10 kommentarer:

  1. Jag som åkte första gången förra året blev förvånad över hur kul jag tyckte det var. Just den där komma hem-känslan som du skriver, bara bokälskare, litteratur och intressanta samhällsfrågor överallt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är verkligen en oslagbar känsla! Hoppas du får gå på din andra "riktiga" mässa redan nästa år!

      Radera
  2. Åh, vilket fint inlägg! Känner igen mig precis!

    SvaraRadera
  3. Hoppas verkligen att det blir en fysisk mässa nästa år! Då kanske vi ses!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hoppas! Nu är man ju rejält trött på det här med pandemi... :(

      Radera
  4. Det är kul att träffa en hel mässa full med likasinnade!

    SvaraRadera
  5. Så fint du skriver om Bokmässan och att komma hem! Ja, undrar när man kan göra sådana här stora evenemang igen? Just en sådan här mässa där så många människor från olika städer trängs under en eller flera dagar och går runt och andas på varandra måste ju verkligen vara mardrömmen i smittspridningssammanhang (eller drömmen för viruset). Mindre boksamtal med behörigt avstånd mellan sittplatserna har ju börjat arrangeras igen, men sådana här jätteevemang kanske dröjer? Vi får se. Fint att ha gemenskapen med andra bokvänner digitalt i alla fall!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla! Du har nog helt rätt. Vägen tillbaka till stora evenemang som samlar folk från olika platser lär bli lång, dels på grund av risken för smittspridning, men även när (om?) vi finner ett vaccin som skapar flockimmunitet så har ju det här blivit en väckarklocka för de risker vi utsätter oss för så fort vi möter människor. Vägen tillbaka till det "vanliga" är nog längre än vi vill tro. För hur ska man våga återgå till det som var innan? Men kanske kommer de mindre, mer exklusiva evenemangen bli fler - och det är ju bara positivt :)

      Radera