fredag 2 december 2016

"Den gröna cirkeln"

Av Stefan Casta

Förlag: Opal
Utgivningsår: 2010
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 334 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 10-13
Serie: Legenden om den gröna cirkeln, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Den gröna cirkeln
Andra delar i serien: Under tiden (fristående fortsättning)
Annat: 

Handling: Händelserna utspelar sig en liten bit in i framtiden: En tisdag i november försvinner fyra ungdomar spårlöst från kulturskolan Fågelboet. Ingen vet vart de tar vägen. Inte ens de själva vet var de har hamnat när de driver i land med sin flotte! Det här är ett försök att rekonstruera vad som hände dem och vad de upplevde. Det bygger på en dagbok och filmer som de lämnade efter sig.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: "Rysare", "riktigt ruggig historia"... Så står det på boken, och det gjorde att jag inte ville läsa boken på kvällen, för jag blir faktiskt ofta skrämd när jag läser skräck och sedan ska sova. Det slutade med att jag tvingade mig igenom boken, oftast på kvällstid. För den är inte läskig alls. Jag blir så besviken. Jag förväntade mig ju en "ruggig historia", men det här är varken läskigt eller spännande alls. 

Handlingen har stor potential, men där stannar det. Idén är väldigt intressant, om än något komplicerad. Tyvärr når den aldrig fram, och boken stannar som en halvfärdig idé och är allmänt märklig och konstig. Dessutom är den så underligt barnslig, och inte spännande alls. Det är även riktigt tråkig läsning. Det händer saker, men aldrig något spännande, utan jag tänker bara: "jaha, okej". Jag blir aldrig sådär indragen i storyn som man vill bli.

Språket är även det märkligt, och väldigt tråkigt. Boken är lättläst, men ändå går det så trögt framåt, för det är något i språket som inte riktigt stämmer. Det finns inget flyt och nutid varvas med dåtid och en möjlig nutid, som kan vara en dröm. Visst, det är lite spännande att inte veta om saker sker på riktigt, men här går det till överdrift. Försöken att göra boken unik, genom inslag som liknar ett filmmanus är onödiga och omotiverade. 

När man inte gillar huvudpersonen är det svårt att gilla boken ens det minsta. Och Judit faller mig inte i smaken alls. Det är dels svårt att förstå hur gamla personerna är. Ena stunden är det seriös kärlek och nästa stund springer Judit runt och skriker "Kalli Anka" och "Fantomin". Och hennes konstiga band med djur...? Nej. Det här håller inte. Detsamma gäller de andra karaktärerna. Det finns ingen jag fastnar det minsta för, och det är tråkigt.

Något annat som bör nämnas, som liksom resten av mina reflektioner, är negativt, är slutet. Vad var det ens för slut?! Man fick inte reda på någonting och den där "jaha"-känslan kom tillbaka. Det var verkligen tråkigt, och alldeles för öppet. Ska boken nu handla om något lite övernaturligt räcker det ju inte att saker är mystiska. Någon form av förklaring krävs ju. Annars är det ju bara en halvfärdig berättelse. 

Den gröna cirkeln gör mig verkligen besviken. Jag hade väntat mig en spännande och lite läskig berättelse, men istället möts jag av en ytterst märklig och bara halvfärdig berättelse, och jag förstår inte vad författaren ville få ut med den. Språket är även det märkligt, och hela boken är alldeles för barnslig. Karaktärerna känns alla väldigt omogna och är svåra att relatera till. Jag finner ingen logik bakom den här boken, men kanske missar jag något..?

Betyg: 
     

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Vad kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. Jag svarar på allt!
//Lexie