onsdag 3 maj 2017

"Tappa greppet"

Av Katarina von Bredow

Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 251 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14-17
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Tappa greppet
Annat: Fristående fortsättning på Släppa taget

Handling: Hampus och Victoria är bästa kompisar. De hänger alltid med varandra. Självklara. I alla fall var det så till alldeles nyss. Tills den där dramaläraren Vincent kom med sina idiotiska övningar och lockade fram massa sanningar. Nu är allt förstört och Hampus har ingen aning om vart han ska ta vägen. För om han inte kan vara med Victoria så finns det liksom ingen annan. Det är klart att gänget är kvar. Och Victoria står där. Precis som innan. Men nu vet hon hur han känner. Att han är KÄR i henne. Och ingenting kan någonsin bli som det har varit. För hur ska Victoria någonsin kunna vara kompis med honom när hon samtidigt vet hur han känner?
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Jag vill inte skriva den här recensionen. För jag vill älska alla Katarina von Bredows böcker. Hon är en fantastisk ungdomsboksförfattare och skriver alltid så bra. Tappa greppet är egentligen en bra bok, men den räcker inte hela vägen fram. Efter att ha läst Släppa taget räcker den inte långt alls och det är synd, för den kunde blivit minst lika bra. Så trots att jag verkligen inte vill skriva det: Tappa greppet är inte tillräckligt bra. 

I jämförelse med Släppa taget är det här ingenting. Om jag skrev dagbok skulle det här i princip kunna vara direkta utdrag ur den, och visst, igenkänning är bra, men inte i den här mängden. Jag blir imponerad av hur Katarina von Bredow lyckas skapa en så trovärdig version av ett tonårsliv år 2017, men hade jag velat uppleva det hade jag inte satt mig med näsan i en bok. Jag saknar ett budskap och vändningar, för det här är bara trist läsning. 

Boken ska dock ha cred för hur trovärdigt uppbyggd den är. Det är intressant att läsa om hierarkierna i skolan och hur små saker kan förändra så mycket. Det är som taget ur mitt eget liv, men samtidigt fanns det tillräckligt med sådant i den tidigare boken. Här behövdes något nytänkande, men så blev det inte. Språket är dock bra. Det är lättläst, enkelt och fyllt med känslor och tankar. Man vill fortsätta läsa och kanske är språket det bästa med boken.

Ja, språket och karaktärerna. För karaktärerna är riktigt härliga. Jag känner igen många från mitt egna liv och jag gillar hur "i tiden" Tappa greppet är. Det är så lätt att känna igen sig i personerna. Vi har de som spelar dataspel och de som är mellan "de coola" och "de mindre coola" och det är intressant hur saker sakta vänds upp och ner på när fel person pratar med fel person. Det här med hierarkierna är intressant, men det räcker inte hela vägen. 

Tappa greppet skulle kunna vara ett utdrag ur min dagbok nästan rakt av. Om jag hade en, var kille och hade ett lite rörigare liv, vill säga. Och det är både bra och dåligt. Katarina von Bredow har en unik förmåga att sätta sig in i 2017 års tonårsliv och det beundrar jag henne för. Men Tappa greppet är inget mer. Det är en tråkig och för vardaglig bok, och jag får inte ut något av den. Det finns inget buskap, inget djup och. Det. Är. Så. Tråkigt. Tyvärr!

Betyg: 
    

2 kommentarer:

  1. Jag läser Tappa greppet som en läxa från skolan. Det tycker jag är bra men sist på slutsidorna man fattar ingenting om hon är kär i Humpus eller inte. Hon bjuder en biljett och säger till honom tänk inte att jag ger biljetten på grund av att jag gillar dig. Det var konstig. Eftersom hon menar att hon inte gillar Humpus. Men trots att Humpus gjorde mycket grej för att tjäna Hennes kärlek. Hela läsningen handlade om att Humpus tänker hela tiden på Victoria. Och till slut så får han en Gurka hahhaahaha förlåt med meningen men endå tycker jag att jag har rätt lite.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Vad roligt att boken engagerar dig och väcker lite tankar och funderingar. Det är ju så det ska vara! ;) Dessvärre kan jag inte komma med några bra svar till det du skriver, för det var nästan ett år sedan jag läste boken, och minns tyvärr nästan ingenting av den...

      //Lexie

      Radera

Hej! Vad kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. Jag svarar på allt!
//Lexie