lördag 11 augusti 2018

Livet i en skokartong

Livet i en skokartong skriven av Liv Marit Weberg, handlar om en ung tjej, vars liv just har börjat. Hon har gått i skolan fram till nu, men helt ärligt inte lärt sig något vettigt där, om hon får säga det själv. Nu har hon flyttat in i en lägenhet lik en skokartong och tanken är att hon ska plugga vidare. När hon kommer sent till första mötet väljer hon dock att vända hem igen, och livet tar en ny vändning.

Hon lever på havregryn och går inte ut mer än nödvändigt. Föräldrarna berättar hon strålande historier om sin brevkurs för, och så länge hon har sin pojkvän är det lugnt. Fast när de bryter upp och sista studiebidraget kommer blir det jobbigt. Hur ska man kunna jobba när man vill vara helt ensam, och varför är ingen annan som hon? 

”Lägenheten liknar på pricken en skokartong, så som en skokartong ser ut inuti, alltså. Vit. Rektangulär. Liten. Skillnaden är att det finns indraget vatten och en toalett i min lägenhet, något som kanske är ganska ovanligt i en skokartong.
   ”Lättstädat”, säger mamma entusiastiskt.
s. 4


* * *

Föreställ er att ni står mitt på en savann. Det är djur överallt och ni fascineras av alla syner och ljud framför er. Plötsligt hör ni ett mycket högt ljud och ser er omkring för att identifiera det, utan att lyckas. Sekunder senare visar det sig att ljudet kommer bakifrån och ni hinner knappt värja er för zebrahjorden som galopper fram. Ni böjer er ned, sänker huvudena och andas snabbt medan hundratals zebror rusar förbi. Men plötsligt är det... tyst. Alla zebror har sprungit förbi.

Ungefär så är det att läsa Livet i en skokartong. Jag var först inte det minsta förberedd på vad som skulle komma, och när jag läste på baksidan gavs jag en hint som dock inte gjorde mig redo för chocken det var att kastas in i huvudpersonens värld. Och när jag läst den etthundranittioåttonde sidan var allt bara över. Och jag vet inte om det här är något bra eller dåligt.

Liv Marit Weberg överraskar mig totalt, och till en början älskar jag det. Den här berättelsen om en otroligt osympatisk och svår person är extremt underhållande. Språket är fantastiskt humoristiskt, och jag lockas ofta till skratt. Dessutom skriver Weberg målande på ett mycket rakt sätt, och det blir enkelt att föreställa sig alla situationer. Det känns verkligen som att huvudpersonen är berättaren, då språket känns mycket oengagerat, slarvigt och utelämnande. Första gången det är något positivt! Boken bär också på en del inslag som skapar eftertanke kring hur man egentligen borde leva, vilket är bra. 

Jag tröttnar dock snabbt på de upprepningar som sker, däribland det ständigt återkommande ”he he”, men samtidigt är det också lite av charmen med boken, och huvudpersonen är ju extremt lat och oengagerad, så det passar in. Till slut blir det dock lite för mycket, och när hon vägrar ta emot alla möjliga jobberbjudanden, och hellre samlar tomburkar för att gå runt ekonomiskt är det faktiskt inte roligt eller realistiskt längre. Samtidigt kan man inte låta bli att skratta åt hennes små idéer kring att ”röka ut” sin familj, ta hand om gäster på en vägkrog, råttmänniskor och så vidare. 

Det är dock ingen person jag kan känna igen mig det minsta i, och det är en nackdel. En stor del är att hon inte har några intressen eller egenskaper. Det finns visserligen en mycket tydlig personlighet, som dock inte är särskilt relaterbar, och huvudpersonens handlingar är mycket svåra att engagera sig i, då allt egentligen är extremt ointressant. Fast trots det undrar jag, när alla zebror rusat förbi, om de ändå inte var ganska vackra. Hade de sprungit långsammare hade det dock inte varit så. 

Livet i en skokartong rekommenderas till alla. Alla som vill få sig ett gott skratt och läsa något helt unikt, som talar emot allt man tror behövs för att skriva en bok. Boken är underhållande, men språket slarvigt och mycket rakt på, och handlingen är rolig och oväntad, men ganska upprepande och inte alls engagerande. Fast just därför är den på något märkligt sätt bra, för Liv Marit Weberg har verkligen gått all in i denna motsägelse och språk, handling och allt annat går i linje med varandra, och det fungerar det faktiskt.

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Liv Marit Weberg
Förlag: Vox by Opal
Utgivningsår: 2018 (original: 2014) 
Antal sidor: 198 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: -
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Jeg blir heldigvis ikke lagt merke til
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)