Tack, Vox by Opal, för det superfina recensionsexemplaret!
Sönderslagen är Emma Johanssons andra bok, efter succén med Papperssjälar för två år sedan. Nu är hon tillbaka med en ny ungdomsroman om Juliet som vill bort. Hon vill bort från Stockholm, minnen av det fruktansvärda hon nyligen var med om och hennes föräldrar som är besvikna på henne för att hon inte är perfekt som sin storasyster. Därför börjar hon läsa franska på folkhögskola i Småland, med sikte mot en framtid i Paris. Hon får vänner och träffar Emil, som inte är som någon annan. Fast han tycks dölja något och Juliet vet inte om hon lita på honom. Samtidigt börjar hennes egna förflutna komma ikapp.
”Jag vet inte om jag vill ha något att göra med en människa som är kapabel att göra något sånt. Efter det som hände lovade jag mig själv att aldrig mer sätta mig situationer där jag är så utsatt. Men det är också det som gnager i bakhuvudet. Hur hjälplös jag var den där gången. [...] Och så vill jag aldrig känna igen.”
s. 109
* * *
Jag har längtat efter att Emma Johansson ska ge ut något nytt ända sedan jag läste hennes debut för två år sedan, och Sönderslagen gör mig inte besviken.
Jag tycker att Emma Johansson överträffar sig själv med den här boken, samtidigt som allt som gjorde Papperssjälar så fantastisk finns här också. För Emma har valt ett otroligt spännande och intressant ämne som handlar om två personer med ett tufft förflutet, en flykt från familjen och storstaden, till Småland och kärlek och vänskap som verkligen känns. Jag fullkomligt älskar mystiken i boken, där man inte vet vad som hänt innan när man slängs in i berättelsen, och det gör att boken är svår att lägga ifrån sig. Man vill få reda på vad karaktärerna varit med om tidigare, och genom att börja i mitten av berättelsen lyckas Emma Johansson effektivt fånga sina läsare redan från start.
”Vidriga, vidriga människa. Varför kan han inte bara lämna mig ifred? Vad är det som gör att han måste fortsätta plåga mig?
Du är ett sådant lätt offer, Juliet.”
s. 75
Det bästa med Sönderslagen är dock att Emma nu skriver säkrare och djupare, och verkligen berör mig med sina ord. Alla känslor är äkta och påtagliga och det är omöjligt att inte påverkas av berättelsen. Jag älskar exempelvis snöbollskrigsscenen (s. 121-124), för den är så fin och så elektriskt laddad av känslor. Den här boken får mig verkligen att känna starkt, både när det handlar om sorg, vänskap och kärlek, och jag älskar det!
Något annat som gör att jag älskar att läsa Emma Johanssons böcker är att hon skriver om ett unika ämnen. Utan att avslöja för mycket har åtminstone jag aldrig tidigare läst om ett småländsk samhälle om en vilsen stockholmare, en lada där det förekommer mystiska saker, och ett mörkt, förfärligt förflutet. Och jag älskar att läsa om okända platser med en intressant men väl sammansatt kombination av personer och företeelser. Den här boken ger verkligen mersmak!
Dessutom älskar jag karaktärerna och relationerna i boken. Jag gillar att få återse karaktärer från Papperssjälar, för då får man ett bra avslut till förra boken. Juliet är också en väldigt intressant person att läsa om, för hon är verkligen mänsklig. Och relationen mellan Juliet och Emil är så fin, och det gör ont i mig när den utvecklas så sakta och inte alls, för man bara vill att det ska bli rätt helst från den stund när man känt den här elektriciteten för första gången.
Sönderslagen är en bok för alla som älskade Papperssjälar och längtat efter mer, eller bara ser fram emot att läsa något helt unikt, tänkvärt och omöjligt att släppa. Emma Johansson har överträffat sig själv med den här unika romanen som är tänkvärd, känsloladdad och omöjlig att lägga ifrån sig. Boken är skickligt och intelligent skriver, och Emma Johansson har uppenbarligen blivit en kraft att räkna med!
Det bästa med Sönderslagen är dock att Emma nu skriver säkrare och djupare, och verkligen berör mig med sina ord. Alla känslor är äkta och påtagliga och det är omöjligt att inte påverkas av berättelsen. Jag älskar exempelvis snöbollskrigsscenen (s. 121-124), för den är så fin och så elektriskt laddad av känslor. Den här boken får mig verkligen att känna starkt, både när det handlar om sorg, vänskap och kärlek, och jag älskar det!
Något annat som gör att jag älskar att läsa Emma Johanssons böcker är att hon skriver om ett unika ämnen. Utan att avslöja för mycket har åtminstone jag aldrig tidigare läst om ett småländsk samhälle om en vilsen stockholmare, en lada där det förekommer mystiska saker, och ett mörkt, förfärligt förflutet. Och jag älskar att läsa om okända platser med en intressant men väl sammansatt kombination av personer och företeelser. Den här boken ger verkligen mersmak!
Dessutom älskar jag karaktärerna och relationerna i boken. Jag gillar att få återse karaktärer från Papperssjälar, för då får man ett bra avslut till förra boken. Juliet är också en väldigt intressant person att läsa om, för hon är verkligen mänsklig. Och relationen mellan Juliet och Emil är så fin, och det gör ont i mig när den utvecklas så sakta och inte alls, för man bara vill att det ska bli rätt helst från den stund när man känt den här elektriciteten för första gången.
Sönderslagen är en bok för alla som älskade Papperssjälar och längtat efter mer, eller bara ser fram emot att läsa något helt unikt, tänkvärt och omöjligt att släppa. Emma Johansson har överträffat sig själv med den här unika romanen som är tänkvärd, känsloladdad och omöjlig att lägga ifrån sig. Boken är skickligt och intelligent skriver, och Emma Johansson har uppenbarligen blivit en kraft att räkna med!
Betyg:
★ ★ ★ ★ ☆
★ ★ ★ ★ ☆
Författare: Emma Johansson
Förlag: Vox by Opal
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 254 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Sönderslagen
Annat:
Blev du intresserad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)