söndag 28 januari 2018

Vill alla författare skriva världens bästa bok?

Hej, alla! Idag kommer ett sådant där inlägg som lätt blir lite flummigt, då det innehåller väldigt många tankar och funderingar. Kanske är jag den enda som tänkt på det här, eller så är jag inte alls ensam. Det finns ju bara ett sätt att ta reda på det!

Jo, jag har tänkt lite på vad författare egentligen vill när de skriver en bok. Jag tror (och hoppas) att de flesta författarna skriver sina böcker för att de har något de vill dela med sig av, något de vill förmedla till (en stor del av) resten av världen. Kanske är det också så enkelt - författare skriver för att de har något att berätta.

En tanke har dock slagit mig och den lyder liksom rubriken: Vill alla författare skriva världens bästa bok? När man som författare sätter sig ner för att föra över tankar och berättelser till ord och meningar, gör man det då med en förhoppning om att boken ska nå långt och blir omåttligt populär, eller skriver man faktiskt bara för att man tycker att det är så galet roligt och för att man vill delge världen en historia? 

Om man tänker sig att en författare går in med intentionen att sin bok ska ta världen med storm, bli rosad och bli älskad, då krävs det ju lite mer. Ofta när jag slår upp en bok kan jag direkt veta att det här boken aldrig kan bli en femma. Ofta beror det på genren - att exempelvis göra sig ett namn inom contemporary för tonåringar är numera i det närmsta omöjligt, såvida du inte tänkt på allt. Minst lika svårt är det att nå hela vägen som fantasy-författare, för även där är böckerna redan för många, och det är ibland inte ens möjligt att komma med något som inte påminner om tidigare litteratur inom genren, trots att fantasi är gränslöst.

Ändå väljer författare att skriva både contemporary och fantasy, och det är det som får mig att undra varför de skriver. Det jag kommer fram till gör mig ganska glad, för med tanke på hur svårt det är att skriva världens bästa bok görs oväntat många försök. Fast egentligen är inte alla dessa böcker försök till att nå den här enorma framgången, utan hos författare är det något annat som driver. Det är viljan att berätta, att skapa och underhålla som får författare att skriva om just dem saker de vill, utan att ens fundera på om den boken kan bli århundradets bästa. 

Även om man som läsare kan känna ganska tidigt att det inte är en livsomvälvande bok man håller i handen är det ändå en känsla tusen gånger bättre än att veta att boken man är på väg att läsa är ett försök att bli den bästa boken som någonsin skrivits. En bok kan ha allt, men finns inte viljan att berätta just den historian är boken ingenting värd, och det oavsett antal gripande livshistorier, inspirerande citat, oväntade vändningar och omöjliga relationer. 

4 kommentarer:

  1. Jag tror det är tufft att vara en författare som inte helt enkelt tycker det är himla kul att skriva, och det skulle förvåna mig om det går att skriva ens en bra bok, än mindre en lysande bok, om inte glädjen finns där under de många timmarna som går åt för att bygga en historia och hitta de där formuleringarna, som åtminstone du måste tycka om själv innan du släpper boken ifrån dig. Sedan, om det nu kommer ett sedan, då boken kommer i tryck, så är det i alla fall för den nya författaren kul med varje läsare, och för varje läsare som tycker om den, även om det inte är den bästa boken, värmer det i hjärtat.
    Så jag tror du har rätt, författare skriver för att det är galet roligt. (Men så finns det förstås stunder då det är motigt, du tvivlar på historien och språket, och har svårt att hitta den rätta tonen, den du tänkt dig och drömt om att använda.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul att få svar från någon med egen erfarenhet inom ämnet! Åh, du beskriver verkligen författaryrket på ett så fint och drömmigt sätt, så nu blir nästan sugen på att själv sätta mig ner och skriva. Men som du säger - först krävs ju glädjen i att skriva och något man vill säga! :)

      Radera
  2. Jag har drömt (drömmer) om att skriva böcker, men inte för berömmelsens skull. Min idé skulle vända sig till en speciell grupp människor, och om den når fram till och in i dem skulle jag bli överlycklig. Men min idé skulle inte passa "alla".
    Det är förmodligen ganska olika hur författare tänker. Bara genom att skriva på svenska tänker jag att en begränsar sig. Fast å andra sidan, hur lätt är det att nå ut med en engelsk bok? Det är det ju så många som skriver... Det här inlägget drog igång intressanta tankar! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh! Det där med hur begränsande det är att skriva på svenska, men att det kanske är samma sak fast på ett annat sätt med engelska, är ju intressant. Ja, det är verkligen en fråga man man djupdyka i, och kanske vet inte ens författare riktigt själva vad de vill när de skriver..! :)

      Radera

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)