Farväl till vapnen är Ernest Hemingways välkända krigsroman, som utspelar sig under första världskriget. Amerikanen Frederic Henry har tagit värvning i den italienska truppen och arbetar som ambulansförare i det krig som man först trodde endast skulle pågå i några veckor. Efter år av krigande börjar dock han och alla andra att tröttna. Och när Frederic blir skadad och måste vårdas på sjukhus i mer än ett halvår förändras allt. Han uppvaktas av sjukvårdaren Catherine Barkley, och när det är dags för honom att återvända ut i fält är hon gravid. Nu måste Frederic besluta sig för vad som är viktigast i livet, samtidigt som krigsmoralen bland alla sjunker och fler och fler söker den verkliga lyckan.
””Åh, älskling, du kom verkligen tillbaka.”
”Ja.”
”Jag älskar dig så mycket och har saknat dig något fruktansvärt. Du försvinner väl inte ifrån mig?””
s. 28
* * *
Det här var inte alls vad jag förväntade mig från en av 1900-talets förmodligen mest tongivande författare tillika nobelpristagare i litteratur år 1954. Den här gången är det dessutom endast något negativt. Farväl till vapnen lever inte alls upp till mina förväntningar, men kanske var den snart 100 gamla roman ett mästerverk när den först skrevs, i en helt annan tid, med helt andra värderingar och ett helt annat sätt att skriva skönlitteratur på.
Det största problemet är karaktärerna, som är otroligt platta. På nästan 300 sidor lyckas jag verkligen inte lära känna varken Frederic, Catherine eller någon annan tillräckligt mycket för att jag ska bry mig om dem och deras öden. Jag tycker dessutom att relationen mellan dem två är otroligt orealistisk. Det känns verkligen inte som någon äkta kärlek, utan allt känns bara otroligt desperat och overkligt, och det gör att hela boken faller väldigt platt. Jag blir aldrig engagerad i kärleksparets problem, och det är ju det som boken först och främst handlar om.
Nej, jag fastnar verkligen inte för handlingen i boken. Ärligt talat anser jag att den inte ens är intressant som en krigsroman. Det hade ju åtminstone varit någonting även om kärleksstoryn är dömd till att misslyckas redan från början, men jag tycker inte att det finns några intressanta perspektiv ens på kriget. Det hade krävts mycket mer händelser, oväntande vändningar och saker som förde boken framåt för att den skulle haft någon chans att fånga mitt intresse. Fast kanske hade jag tyckt helt annorlunda om jag läste boken på 1930-talet. Nej, jag söker vidare efter något av Hemingway som lyckas fånga mig, och återkommerom när jag hittar något.
Farväl till vapnen är en besvikelse och inte alls vad jag väntade mig av en så välkänd författare, och dessutom nobelpristagare i litteratur. Storyn är platt och ointressant, och dessutom är karaktärerna och deras relationer orealistiska och även de platta. Det finns ingenting i boken som fångar mitt intresse eller gör mig engagerad, och det gör att boken lämnar mig helt utan att jag har blivit berörd.
Det största problemet är karaktärerna, som är otroligt platta. På nästan 300 sidor lyckas jag verkligen inte lära känna varken Frederic, Catherine eller någon annan tillräckligt mycket för att jag ska bry mig om dem och deras öden. Jag tycker dessutom att relationen mellan dem två är otroligt orealistisk. Det känns verkligen inte som någon äkta kärlek, utan allt känns bara otroligt desperat och overkligt, och det gör att hela boken faller väldigt platt. Jag blir aldrig engagerad i kärleksparets problem, och det är ju det som boken först och främst handlar om.
Nej, jag fastnar verkligen inte för handlingen i boken. Ärligt talat anser jag att den inte ens är intressant som en krigsroman. Det hade ju åtminstone varit någonting även om kärleksstoryn är dömd till att misslyckas redan från början, men jag tycker inte att det finns några intressanta perspektiv ens på kriget. Det hade krävts mycket mer händelser, oväntande vändningar och saker som förde boken framåt för att den skulle haft någon chans att fånga mitt intresse. Fast kanske hade jag tyckt helt annorlunda om jag läste boken på 1930-talet. Nej, jag söker vidare efter något av Hemingway som lyckas fånga mig, och återkommer
Farväl till vapnen är en besvikelse och inte alls vad jag väntade mig av en så välkänd författare, och dessutom nobelpristagare i litteratur. Storyn är platt och ointressant, och dessutom är karaktärerna och deras relationer orealistiska och även de platta. Det finns ingenting i boken som fångar mitt intresse eller gör mig engagerad, och det gör att boken lämnar mig helt utan att jag har blivit berörd.
Betyg:
★ ★ ☆ ☆ ☆
Författare: Ernest Hemingway
Förlag: Bakhåll
Utgivningsår: 2014 (original: 1929)
Antal sidor: 282 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A Farewell To Arms
Annat:
Blev du intresserad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)