Fahrenheit 451 är Rad Bradburys mest kända bok, från 1953. Det är en dystopi som utspelar sig under mitten av 2000-talet, i en värld där teve och radio tagit över. Brandmän ska inte längre släcka bränder, utan skapa dem. Deras jobb är att bränna upp böcker, och om så krävs även husen där de finns och invånarna i husen. Guy Montag är brandman, men när han möter den märkliga unga kvinna Clarisse McClellan förändras hela hans världsbild. För är det verkligen sant att böcker inte för något gott med sig, då de inte är verkliga? Montag måste en gång för alla bestämma sig för om han ska följa strömmen, eller ta risker som kan kosta honom livet eller ge honom den lycka alla söker efter.
”It's fine work. Monday burn Millay, Wednesday burn Whitman, Friday Faulkner, burn 'em to ashes, then burn the ashes. That's our official slogan.”
s. 6
* * *
Jag tänkte att jag skulle vara "duktig" och läsa någonting på engelska, men kanske var inte det här den bäst lämpade boken där. För jag tror att jag kanske hade tyckt mer om boken om jag hade läst den på mitt modersmål svenska, för då hade jag nog kommit närmare allt i boken rent språkligt, vilket hade varit bra. För när jag läser boken nu känner jag mig hela tiden otroligt distanserad från allt som händer. Som läsare blir jag aldrig engagerad i händelserna, och ingenting känns verkligt och som att det händer "här". Det gör att läsningen blir tråkig, för jag känner aldrig något för karaktärer och bryr mig inte riktigt om vad som händer. Fast kanske hade det inte spelat någon roll om jag läste boken på svenska?
Vad jag dock kan säga med säkerhet är att jag anser att det är brist på relationer och karaktärsutveckling i den här boken. Man får visserligen se Guy Montags liv förändras drastigt, men samtidigt känns inte det så trovärdigt, då relationen mellan honom och Clarisse endast finns under en mycket kort tid. Det blir aldrig trovärdigt, och det gör att jag har väldigt svårt att sätta mig in i Guy Montags tankar och känslor, och för mig känns därmed ingenting i boken särskilt realistiskt.
Jag blir dock inte besviken på det som faktiskt var vad jag kom för först i den här boken. Givetvis talar jag om den omtalade handlingen om en värld där brandmän bränner upp all vår litteratur. Det är ett otroligt intressant scenario Ray Bradbury har byggt upp, och jag gillar särskilt slutet, samt att få ta del av de litterära utdrag som finns med i boken. Det ger en väldigt fina känslor, och boken är helt klart unik och 1953 var den förmodligen otroligt nytänkande, och det uppskattar jag. Fast tyvärr räcker inte det hela vägen.
Fahrenheit 451 är en intressant bok om ett intressant ämne, men den lyckas ändå inte fånga mitt intresse. Det beror på att jag aldrig blir berörd eller engagerad av varken händelser, karaktärer eller relationer. Jag saknar hur olika relationer utvecklas på ett realistiskt sätt, för nu går allt overkligt hastigt. Jag saknar också att verkligen lära känna Guy Montag och andra personer, för nu är jag fortfarande deras främling. Jag saknar dessutom händelser eller någonting som får mig att vilja bläddra vidare.
Vad jag dock kan säga med säkerhet är att jag anser att det är brist på relationer och karaktärsutveckling i den här boken. Man får visserligen se Guy Montags liv förändras drastigt, men samtidigt känns inte det så trovärdigt, då relationen mellan honom och Clarisse endast finns under en mycket kort tid. Det blir aldrig trovärdigt, och det gör att jag har väldigt svårt att sätta mig in i Guy Montags tankar och känslor, och för mig känns därmed ingenting i boken särskilt realistiskt.
Jag blir dock inte besviken på det som faktiskt var vad jag kom för först i den här boken. Givetvis talar jag om den omtalade handlingen om en värld där brandmän bränner upp all vår litteratur. Det är ett otroligt intressant scenario Ray Bradbury har byggt upp, och jag gillar särskilt slutet, samt att få ta del av de litterära utdrag som finns med i boken. Det ger en väldigt fina känslor, och boken är helt klart unik och 1953 var den förmodligen otroligt nytänkande, och det uppskattar jag. Fast tyvärr räcker inte det hela vägen.
Fahrenheit 451 är en intressant bok om ett intressant ämne, men den lyckas ändå inte fånga mitt intresse. Det beror på att jag aldrig blir berörd eller engagerad av varken händelser, karaktärer eller relationer. Jag saknar hur olika relationer utvecklas på ett realistiskt sätt, för nu går allt overkligt hastigt. Jag saknar också att verkligen lära känna Guy Montag och andra personer, för nu är jag fortfarande deras främling. Jag saknar dessutom händelser eller någonting som får mig att vilja bläddra vidare.
Betyg:
★ ★ ★ ☆ ☆
Författare: Ray Bradbury
Förlag: Simon & Schuster Paperbacks
Utgivningsår: 2013 (original: 1953)
Antal sidor: 158 st (249 st inkl. "History, Context and Criticism")
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Fahrenheit 451
Annat: Läst på engelska
Blev du intresserad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)