torsdag 13 juni 2019

De kommer ändå inte tro mig

De kommer ändå inte tro mig är skriven av Ulla M. Nissen och handlar om Elsa som just börjat åttan på en ny skola i en ny stad, bland helt nya människor. Så när Elsa blir bjuden på en föräldrafri fest i början av terminen kan hon ju inte bara tacka nej och missa chansen att få vänner, så hon ljuger för sina föräldrar. När hon utsätts för ett sexuellt övergrepp under festen kan hon inte heller berätta det för någon, för de kommer ändå inte tro henne. Elsa kommer längre in i sin ångest, samtidigt som hon kommer närmare både kompisar och killar. Men om alla verkligen visste exakt vad Elsa gjort så skulle de tycka att hon är så äcklig att de aldrig mer skulle vilja vara med henne, så nu handlar allt om att glömma.

Hon kan inte fatta att det händer. Det är så fruktansvärt obeskrivligt outhärdligt.
   Så hon stänger av.
   Musiken där ute i vardagsrummet hörs långt borta, som genom ett filter.
   ”Tror du att du och jag kommer att minnas den här kvällen...”
   Hjärtat vill banka sig ut ur bröstet och halsen är hopsnörpt. Han luktar vidrigt. Och han tvingar henne.
s. 18-19

* * *

När jag hade läst 63 sidor var jag nära att lägga undan boken för gått. På grund av bara ett skäl, och det var att jag och huvudpersonen Elsa inte klickade. Elsa som är 14 år och går i åttan men så mycket barnsligare än min lillasyster som går i sjuan. Tillslut bestämde jag mig för att läsa klart boken, och det är jag trots allt glad att jag gjorde. Fast jag och Elsa kom inte mer överens efter 221 sidor, och det är verkligen mitt största problem med boken.

Jag är övertygad om att det här boken är perfekt för rätt läsare, men jag själv kan inte alls känna igen mig i Elsa, som är fjorton år och dricker alkohol på föräldrafria fester, får panik om någon ser henne när hon inte har plattat håret och bekymrar sig över att hon bara har A-kupa. Det är verkligen det största problemet för mig och det som gör att jag inte kan uppskatta boken. Den verklighet Ulla M. Nissen beskriver påminner inte på något som helst vis om den verklighet jag själv levde i när jag var fjorton år. 

Å andra sidan är jag otroligt tacksam att jag inte levt det liv som Elsa lever och tvingas genomgå allt hon genomgår, och med bokens huvudämnen tror jag verkligen att M. Nissen har lyckats. Jag skriver tror eftersom att jag själv inte vet hur det är att utsättas för övergrepp och må psykiskt dåligt. Alla Elsas upplevelser känns äkta då de är så nakna och ärligt beskrivna. Det är bara fakta och inga krusiduller och det gör boken väldigt rå och stark att läsa. Man sätter sig verkligen in i Elsas förfärliga situationen när den känns så verklig och det gör att bokens viktiga budskap kommer fram otroligt bra.

Ibland är det dock svårt att känna med Elsa i sin situation när hon behandlar andra illa. Det känns ändå som ett så vanligt sätt att hantera psykisk ohälsa och trauman på att det verkligen passar i boken, även om det gör det ännu svårare för mig att fastna för den, då jag inte har många skäl till att tycka om Elsa eller engagera mig i hennes liv. Jag gillar inte heller hur simpla alla relationer har gjorts i boken. Det är uppenbarligen inte där fokus ligger, för det är för overkligt att den coolaste killen Isak i nian blir störtförälskad i Elsa i åttan så fort han ser henne. Lika otroligt är det att Elsa direkt får plats i de populäraste tjejernas gäng. Samtidigt blir relationen mellan Elsa och Lilian snart trovärdig och den gillar jag verkligen, då Lilian förvånar mig. Den vänskapen är helt klart bokens största behållning. 

Något mer jag inte gillar i boken är att det inte händer så mycket. Början är okej, men i mitten är det mest ett evinnerligt trampande där Elsa äter mindre, tränar mer och mår sämre, samtidigt som hon stöter bort Isak. Boken hade vunnit på att vara kortare och skippa all händelselöshet, alternativt slås ihop med nästa bok. Nu är slutet tvärt och väcker så många frågor att jag var tvungen att läsa nästa bok direkt, för att kunna hänga med. Att läsa båda böckerna direkt kändes naturligt, i De kommer ändå inte tro mig finns inget avslut.

De kommer ändå inte tro mig har lagt nästan allt fokus på de viktiga budskapen, och når därmed fram med dem, men inte som ungdomsroman. Jag och huvudpersonen Elsa klickar aldrig, och dessutom känns kärleken overklig, även om relationen mellan Elsa och Lilian är lyckad. Jag saknar också ett bra avslut där boken inte kräver uppföljaren för att bli hel. Det är en viktig bok som skildrar tunga ämnen på ett bra sätt, men mer fokus på karaktärer och relationer hade behövts för att nå längre. 

Betyg: 
    

Författare: Ulla M. Nissen
Förlag: Hoi Förlag
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 221 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Elsa-serien, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: De kommer ändå inte tro mig
Andra delar i serien: Det måste gå
Annat: 

Blev du intresserad?
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)