fredag 13 november 2015

"Den andre Will Grayson"

Av John Green & David Levithan

Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2010 (Engelska) 2011 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 316 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-16
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Will Grayson, Will Grayson
Annat: 

Handling: Will Grayson har två regler för att överleva vardagen och slippa bli sårad: 1. Håll käften. 2. Inte bry sig. Hans ända vän är den enorma bekymmerslösa homosexuella Tiny Cooper som har en ny pojkvän minst en gång i veckan. Trots sina regler blir Will medlem i "Homo-Hetero-Alliansen" med tre (nu fyra) medlemmar varav en är Tiny, vilket tillslut gör att Wills liv vänds upp och ner totalt.

Den andre Will Grayson funderar på att antingen ta livet av sig eller alla andra. Det enda som hindrar honom är Isaac, kärleken på nätet som förstår Will som ingen annan. Och Maura, den enda i skolan som delar hans tankar och skickar uppmuntrande lappar och frågar om de ska skolka.

Efter ett avslöjat falskleg och en misslyckad dejt träffas Will Grayson och Will Grayson i en helt osannolik del av Chicago. Det blir början på två nya liv som knyts ihop på det mest osannolika sättet. Det leder till starkaste kärleken, sorgen och vänskapen och killarnas liv har förändrats för alltid. Om Will Grayson bara hade följt reglerna och den andre Will Grayson inte hade tillåtit sig känna lycka.

Omdöme: Den här boken föll mig inte riktigt i smaken, trots att jag någonstans av en oförklarlig anledning försökte övertyga mig själv om att jag älskade boken. Men så är inte fallet. Den är alldeles för brutal och rå. Handlingen lät riktigt intressant, men det blev inte så bra som jag önskade. Det finns mycket humor, men den är för rå och blir bara konstig och riktar in sig på för brutala saker. Kanske passar bokens stil äldre och killar bättre? Och den flummiga kärlekshistorien som kom in passade inte alls. Det borde ha fokuserats mer på Will Graysonarnas relation.

Språket är riktigt fascinerande och idén med att skriva varannat kapitel är riktigt bra. Författarna skriver väldigt olika, men trots det blir det ett riktigt bra resultat och det känns mest naturligt med språket som förändras. Båda författarna skriver underhållande och man lär känna Will Graysonarna bra när de skriver om en var. Jag gillade inte riktigt att det i Levithans del bara var små bokstäver. Det blev svårt att läsa ibland, men förklaringen jag läste här var bra! Där står det också annat kul om boken.

Bokens karaktärer är ganska udda och gör mig både glad och ledsen. Tiny Cooper är solklar och jag blir nästan avundsjuk på hur han kan vara så bekymmerslös och älska sig själv och alla andra så lätt. Och hur han bara förlorar sig själv i sin musikal. Han är en riktigt häftig karaktär. Will Grayson är också en kul en. Han är charmig och smart, men jag har svårt att tänka mig honom som en som håller käften och inte bryr sig. Den andre Will Grayson gillar jag inte lika mycket. Han gör mig sorgsen och är ganska trist. Men de gånger han är riktigt lycklig och tar tag i sitt liv beundrar jag honom för.

För att sammanfatta: Det finns något i den här boken som gör att jag vill ge den de finaste orden, men jag kan inte för det är inte så jag känner. Den här boken har en hård attityd med rå humor, vilket inte passar mig. Språket gillar jag annars och att författarna skriver varannat kapitel är intressant och positivt för boken. Jag gillar att alla karaktärer är så olika och Tiny Cooper är ju bara för underbar. Jag tror att det här är en sådan bok som man antingen älskar eller säger att den är "okej". Jag säger "okej".

Betyg: 
  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Vad kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. Jag svarar på allt!
//Lexie