måndag 5 oktober 2015

"Svart som ebenholts"

Av Salla Simukka

Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2015 (Finska & Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 168 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-16
Serie: Lumikki Andersson, Del 3
Originalspråk: Finska
Originaltitel: Musta kuin eebenpuu
Andra delar i serien: Röd som blodVit som snö
Annat: 

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 


Handling: Lumikki har haft ett omtumlande år och nu verkar det som att det är lugnt. Lumikki har återgått till det normala även om tankarna kring att hon en gång hade en syster maler i bakhuvudet. Fast varför skulle alla dölja det för henne? Lumikki har fått huvudrollen i en ny version av Snövit på skolan och hon har en pojkvän hon älskar. Allt är frid och fröjd tills hon får ett skrämmande brev av en beundrare. Brevet följs av hotfullare och hotfullare meddelanden. Lumikki försöker hitta personen bakom breven och inser samtidigt att den här personen vet mer om hennes förflutna än hon själv. Kanske har beundraren svaren på hennes frågor om sitt förflutna?

Omdöme: Det som från början var en spännande och annorlunda deckare har utvecklats till något så mycket större. Jag vet inte vad jag tycker om det. Vad jag vet är att jag tycker att den här trilogin har gått rakt utför. I första boken var det ett spännande mysterium, men sedan kändes det mesta overkligt och påtvingat och böckerna blev bara underliga. Den här boken är inte särskilt spännande, det är mest annat än "beundraren" som fyller sidorna. Vad jag däremot gillar med handlingen är att det handlar både om det som sker nu, men också om Lumikkis förflutna. Fast ibland överdrivs saker.

Jag gillar inte bokens språk något vidare. Det är väldigt enkelt och lättläst, men någonstans är flytet i boken inte så bra. Boken är skriven både på ett enkelt och något som ska vara lite "vackrare" sätt, vilket blir lite konstigt och förstör flytet. Sedan tycker jag att det är störande med alla sångtexter och sådant som kommer då och då. Det gör boken mer seg och jag tycker bara de bitarna är onödiga. De tillför inget till boken.

I första delen gillade jag Lumikki mycket som karaktär, men nu vet jag inte. Från början tyckte man synd om henne, hon var riktigt smart och rolig och utstickande. Nu är hon mest märklig om jag ska vara ärlig. Hon är oärlig, inte så smart och hon är inte den här personen som vågar vara sig själv och sticka ut längre. Jag saknar den gamla Lumikki, även om hon kanske är lyckligare nu. Jag tyckte att det var intressant att läsa om hur hon vågade vara sig själv och var så listig och finurlig.

Och slutligen... (Spoiler) Det här med att Lumikkis föräldrar trodde att hon dödade sin syster kändes helskumt och där förstördes mycket av min läsupplevelse. Inte så trovärdigt. (Slut på spoiler)

För att sammanfatta: Ett avslut på en utstickande serie som inte riktigt nådde upp till förväntningarna. Det är en spännande, utstickande bok med en bred handling, men utvecklingen av handlingen och karaktärer har gått åt fel håll. Boken är ganska torr och brutal, vilket förstör min upplevelse.

Betyg:

  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Vad kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. Jag svarar på allt!
//Lexie